När tolken, skräddarmästare Claes Ferdinand Berggren regerade över Bomarsund

Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggren född år 1817, död 1867,
fransk tolk under "Krimkriget" i Bomarsund, augusti år 1854

Claes hustru Maria Sophia född Pettersson
Makarna gifte sig år 1856 i Maria församling i Stockholm. De fick fem barn vilka alla emigrerade till USA och tog där efternamnet Berg.

På en Ancestrytråd fann jag Mary Lou Sjogren, en ättling till Claes Berggren, som redan år 2000  frågar om någon har upplysningar om Claes och får då år 2015 svar av den svenske släktforskaren Stefan Hammar. Jag hade vid den tiden haft kontakt med Hammar och då berättat för honom om mina forskningar om Berggren.
Inför denna bloggartikel återupptogs kontakten oss emellan. Via honom fick jag så kontakt med Mary Lou Sjogren i USA som sedan gav mig tillåtelse att publicera dessa båda fotografier.

En kontingent av de allierade sjökrigsstyrkorna ångar in i den åländska skärgården.
Här ser vi dem komma in igenom Ängösund. Eskadern leds av fregatten HMS Lightning.
Oswald W. Brierly juli 1854


Då de brittiska och franska sjöstridskrafterna anlände till Åland och Bomarsund i slutet av juli månad år 1854 hade de ombord åtminstone fyra tolkar varav Claes Ferdinand Berggren, Louis Daewell samt Carl Anton Setterberg tolkade till franska. Emil Theorell kunde eventuellt vara engelsk tolk. De tre sistnämnda var svenska militärer med löjtnantsgrad och bar under sin Ålandsvistelse uniform och vapen. Huruvida Berggren var beväpnad är inte dokumenterat. Han skall i tidningsartiklar tituleras skräddarmästare och boende i Stockholm.

( Om tolkarna Setterberg och Daewell kommer jag i en senare artikel berätta utförligare. Av släktforskare Stefan Hammar i Sverige har jag fått intressant information )

Vid sidan av de humoristiska sagoberättelserna om familjen Tutings lustresa till Åland och Bomarsund skall eftermälet om skräddarmästare Berggren intaga ett mångdubbelt större utrymme och berättelserna om hans eskapader skall fylla de svenska tidningsspalterna ända in på 1920-talet.

Familjen Tutings lustresa till Bomarsund 1854
Fritz von Dardel


Nå vad var det då för berättelser som finns om Berggren och som var så uppseendeväckande?
Det finns två olika händelser som de svenska tidningsreportrarna frossade i och nästan höll på att kissa i byxorna för.

Den ena och mest fantastiska berättelsen var att Berggren hade lyckats med konststycket att få den franske överbefälhavaren Baraquay d`Hilliers att underteckna ett dokument där han lovar att Claes Ferdinand Berggren erhåller allt löst och fast inom Bomarsunds enorma fästningsområde efter dess sprängning den 3 september samma år. Detta skulle ha utlovats emedan den svenske kungen Oskar ej velat ha Åland. På Berggrens erbjudande om att erlägga en slant för Bomarsunds fästning, svarar Hilliers att han får den gratis emedan den "stora skräddarmästaren på Stockholms slott" tackat nej.

Tidningen Barometern av den 27 september 1854

-Såsom något rätt roligt i sitt slag, säger Aftonbladet, omtalas i dessa dagar att Bomarsunds fästning för närvarande äges av en svensk skräddare. Franska överbefälhavaren lärer nämligen hava meddelat tillåtelse åt skräddarmästaren herr Claes Ferdinand Berggren, vilken tjänstgjort som tolk hos generalen, att fritt få disponera över ruinerna av befästningarna. Herr Berggren skall också nu som bäst underhandla med i Stockholm bosatta personer om bortförandet av mursten och andra ämnen från Bomarsunds ruiner.

Nya Värmlandstidningen vid samma tid

Karlstad
-Det med dagens snällpost ankomna Aftonbladet berättar att Bomarsunds fästnings ruiner blivit av franska överbefälhavaren skänkt till en svensk skräddare, Claes Berggren, vilken hos denne fungerat som tolk. Berggren håller som bäst på att i Stockholm underhandla om murstenarnas bortförande från Åland. Måtte bara inte ryssarna komma och störa herr Skräddarmästaren i sina operationer!
Det ligger något rätt befängt däruti att sedan Bomarsund varit som det påstås erbjudet Konung Oskar, att en svensk skräddare efter den förstnämndes avslag till offerten skall få fästningen till skänks.

Marta Hirn, boken Från Bomarsund till Sveaborg

Ryssarnas ankomst tecknas i denna fasansfulla bild i vilken vi kan se yxor, saxar, bössor och galgar.
Text ovanför bilden: ryssarnas ankomst till Åland sedan engelsmännen och fransmännen lämnat ön åt sitt öde och Bomarsund åt skräddaren Berggren.

Från Bomarsund till Sveaborg 1854-1855
Marta Hirn 1956


Den andra berättelsen är även den sensationell och går ut på att i krigets allra första stapplande inledning har Berggren inför den samlade generalstaben lagt fram en egen anfallsplan och vilken plan generalerna svalde med hull och hår och följde till punkt och pricka.
Vi vet resultatet, de allierade intog fästningen inom en vecka.
Artikeln går tillbaka på en uppgift som fanns redan i tidningspressen 1854.

Tidningen Åland den 6.4. 1918
Här finns en artikel om Berggrens eskapader i Bomarsund benämnd "Ett väldigt stordåd av av svensk skräddare". Artikelförfattare Olof Högberg.

I texten finns omnämnt följande: skräddaren uppgjorde planer för Bomarsunds erövring och kom i hög gunst för västmakternas generaler. Han fungerade inte endast som vägvisare åt den franske ingenjörsgeneralen Niel vid hans rekognosering omkring Bomarsund utan formligen uppgjort en belägringsplan som generalen fann vara den utmärktaste av alla och även följde i alla delar

Då västmakternas flotta avseglade lämnades således Bomarsund vind för våg till denne skräddare Berggren. Att berättelsen om Berggrens erhållna fästning Bomarsund är sann kan påvisas i nedanstående brev som Berggren sänder till kronofogde Lignell i Sund Tosarby.

Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggrens brev till kronofogde Lignell i oktober år 1854



Stockholm den 13 oktober 1854

H Herr Kronofogde Lignell

-Ursäkta mig den friheten jag tager för att af H H få några upplysningar som H H vet så var jag anställd som tolk hos General Baraquay Hillier under hans vistande på Åland och vid hans avresa så ärhöllt jag skriftligt att dagen efter truppernas afgång från ön borttaga allt å Bomarsund efter dess sprängning eller med ett ord allt efter ruinerna att jag om söndagen den 7 september i förbifarten ej tänkte på att gå in till H H gjorde jag mycket oret uti för att uppvisa den handling som är omtalt men detta tänkte jag för tillfället ej på och det var endast varit att genom H H få kungjort att ej något fick borttagas deraf vad nu är orsaken att jag ej har kunnat uträtta något är att jag har varit tvungen att begära H M Konungens tillstånd att få infört i landet och hvilket nu har blivit mig beviljat och varföre jag nu vänder mig till H H och bedja om några upplysningar huruvida det är mycket borttagit och om det skulle behövas att pålysa det till förbjudning var av den godheten att med någon Ålands bo eller på något annat sätt låta mig veta huru det förhåller sig jag ber om min hällsning till H H familj

Med Högaktning täknar Claes Ferd Berggren
Klara Norra Kyrkogatan 16 Stockholm

Anmärkningsvärt är att hela texten hade skrivits i ett enda stycke, utan kommatecken och punkter.

Brevet ingår som en bilaga i Johan August von Borns stora polisundersökning som utfördes under tre månader efter kriget och som blottlade allt som hänt under kriget i Bomarsund. Rapporten består av över 300 sidor och finns i Finlands Riksarkiv.

Klara Norra Kyrkogatan i kvarteret Lammet
Målning av Gustaf Palm 1887

Vi får förmoda att i denna gatumiljö verkade Claes Berggren med sin skrädderiverksamhet
Enligt brevet han sänder till kronofogden i Sund finns han på denna adress

Samma kvarter, 1900-talsbild

Att Claes Berggren menade allvar med sina tegelleveranser ifrån Bomarsunds fästning ser vi av följande kungörelse ingående i Aftonbladet av den 2 januari 1855.

: Skräddaremästare Berggren, tullfri införsel af åtskilliga lämningar efter Bomarsunds fästning

Klippet är mig tillställt av släktforskare Stefan Hammar.

Uspenskijkatedralen i Helsingfors. Dess inre väggar uppmurade av Bomarsundstegel.

Saluhallen i Åbo

Wasastjernska palatset, Vasa

Alexandersteatern i Helsingfors


Ifrån Bomarsunds fästning skulle under många decennier fraktas bort enorma mängder tegelstenar, ja flera miljoner stenar. Dessa såldes av det finska statsverket inför uppbyggnaderna av monumentalbyggnader och övriga fastigheter i de finländska städerna. Även på Åland är hus uppbyggda av tegelstenar ifrån fästningen.

Men det var Berggren som var först, han såg möjligheterna och han tog den. Vi läser om detta i de svenska tidningarna här nedan ifrån Lidköpings Tidning den 14 oktober år 1854.

-Skräddare Berggren, vilken av franske marskalken Baraquay d´Hilliers erhöll ruinerna av Bomarsund har av densamma verkligen lyckats hittransportera flera läster: och flera skutor lastade med tegel och skrotjärn skola oförtövat hit förväntas.
- Om den mannen även haft aldrig så fantasifulla drömmar så har han likväl aldrig kunnat drömma om att bli ägare till Bomarsund.

Fantasifulla drömmar ja?
I denna monolog som är skriven om händelserna runt skräddare Berggrens eskapader i Bomarsund skymtar fram ytterligare två enorma drömaffärer som Berggren skulle haft i sinnet.

Här talas om att han eventuellt av de allierade styrkorna kunde få en jätteorder om 45000 fårskinnspälsar som hans lilla skrädderi skulle få i uppdrag att sy upp. Det var nämligen så att ifall västmakterna skulle belägra Östersjön under vinterhalvåret behövde armén varma kläder.

En annan jätteaffär som här omtalas är huru Berggren på sitt besök ( i monologens värld) hos kejsaren i Petersburg skulle bjudit ut hela Bomarsund till Kejsaren för en stor penningsumma.


Hur var det då i verkligheten med Berggrens affärer på Klara Norra Kyrkogata?

Denna konkursdom finns på nätet och gäller skräddaregesällen Claes Ferdinand Berggren.
Magistratens och Rådsturättens arkiv
Typ av konkurs: normal
Tid, 19.2. 1840

 Enligt Stefan Hammar skulle han även gått i konkurs åren 1849 och 1855.
Hans projekt med tegelleveranser ifrån Bomarsund gick troligen med förlust emedan han går i konkurs redan 1855. Dessutom låg säkert skrädderiet nere under den tid han vistades på Åland.

Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggrens livssaga är på väg att ta slut.
Denna notis fann jag i den svenska tidningspressen i januari 1867.

- Sjelfmordsförsök gjordes i måndags af f.k. "kommendanten på Bomarsund" skräddaren och pantlånaren C.F. Berggren, i hans bostad wid Köpmansgatan. Han sköt sig medelst pistol i wenstra sidan, men lärer ingen fara för lifwet.

Notis i Göteborgs handels o sjöfartstidning den 28.1. 1867
Insänd till mig av Stefan Hammar som även har funnit dödsfallsorsaken utskriven av läkare:
"hea morrhagia pulmonis e caussa violenta" - kraftiga blödningar i lungbasen orsakade av en våldsam händelse.
Då man läser denna notis slås man av att vad lite världen ändå har ändrat sig på 150 år. Detta tragiska fall kunde svenska tidningsläsare läsa om alldeles som man läser om kändisar i dag. Hela storyn med
skräddaren Claes Ferdinand Berggren andas nutida såpor i dagens media.

Orsaken till självmordet får vi aldrig veta men med största sannolikhet är det den enorma press Berggren måste ha fått utstå med tidningarnas skoningslösa förlöjligande av honom. Dessa skriverier tog inte ens slut  efter hans död, utan fortsatte långt in på 1900-talet.

I min kontakt med Stefan Hammar har jag frågat hur det kom sig att Berggren kunde franska och om han möjligen var av fransk ätt. På denna fråga upplyser Hammar mig om att detta beror nog på släkten Berggrens täta kontakter med de franska tyg-och klädeshandlarna. Claes far Carl Fredrik Berggren övertog redan år 1810 en klädes- och kramhandel av den franske handlaren Pierre Poudrot i Stockholm och var troligen redan tidigare i lära hos honom. Denna affär fanns på Norra Smedjegatan 26. Under hela denna tid och länge därefter hade man en livlig kontakt med Frankrike och Paris.
Carl Ferdinand vistades troligen där på 1830-talet och även flera av hans syskon bodde tidvis i Frankrike.

De båda porträtt som visas i bloggens början är tagna under tidigt 1860-tal i Stockholm. Stefan Hammar berättar för mig att hans forskningsprojekt inom släkten Berggren gäller en annan bror till Carl Ferdinand, Carl Johan Berggren. Att då den kände "Daguerreotypisten" Derville ankommer till Stockholm år 1843 antager han just denne Carl Johan som lärling och trolig tolk.  Just på grund av detta kommer Carl Johan Berggren att bli en av de tidigaste svenska Daguerreotypiserna alltså porträttfotograferna i Sverige.

Här kommer vi in på ett annat intressant område, fotografins historia i Sverige och ifall det kan finnas något fotografi ifrån Bomarsunds fästning från dess glansdagar. Alltså tolken Claes Berggrens bror var en av de första fotograferna i Sverige. Osökt kommer tanken, kan det vara möjligt att han var i Bomarsund?
Om detta kanske jag får återkomma i ett senare skede.



Tolkat i Godby den 18 januari år 2020

Johan G. Granlund

Bomarsundstegel i Wasastjernska palatset i Vasa

Wasastjernska palatset i Vasa. I hörnet av Skolhusgatan 2 och Museigatan 4.


Efter att Bomarsunds fästning på Åland hade sprängts i bitar av de allierade styrkorna, har många fartygslaster med tegel och annat byggnadsmaterial sålts och bortforslas därifrån. Vi kan i dag se endast små rester kvar av de murar som blev kvar efter den stora smällen. Det har ju sedan länge varit känt att Uspenskijkatedralen och Alexandersteatern samt diverse ladugårdar och till och med vårt landskapsgarage i Godby var uppbyggda av tegel från Bomarsund.

 Nu har även ett annat stort palats, det Wasastjernska palatset i Vasa visat sig vara uppbyggt med dessa tegel,  Det var vid läsning av boken  "Från Bomarsund till Sveaborg " av Marta Hirn som jag stötte på den uppgiften.

På Österbottens museums hemsida står följande angående huset:
År 1999 efter reformen av länsförvaltningen, fick museet ta i bruk två våningar i det f.d. landsövdingeresidenset på Skolhusgtan 2.
I dag finns museets förvaltning, arbetsrum, arkiv och bibliotek i huset. Den lilla palatsliknande byggnaden i nygotisk stil byggdes av brukspatronen vid Östermyra bruk Gustav August Wasastjerna, sonson till Abraham Falander - Wasastjerna. Ritningarna gjordes av Karl-Axel Setterberg och huset stod färdigt år 1865.

Jag tog då kontakt med amanuensen vid Österbottens museum. Den vänliga fröken som svarade i telefonen kunde genast  bekräfta uppgifterna om Bomarsundsteglen. Hon berättade även att tillsammans med tegelmassorna från Bomarsund följde  med ett spöke. Om detta skall jag berätta någon annan gång.

Som sagt, tegel från Bomarsund har i väldiga mängder förts bort för byggnad av olika slags hus i finländska städer. Här ser vi en notis om huru tegel fördes till Helsingfors för byggnationen av Ryska Teatern eller Alexandersteatern som den numera heter. Om detta finns i denna blogg en artikel från 2010.

Här ser vi en annons från Åbo Underrättelser för år 1875. Hör och häpna! En miljon tvåhundratusen tegel plus övriga byggnadsmaterial och huggna stenar.
Det finns många sådana notiser då man går igenom gamla tidningar från slutet av adertonhundratalet.

Ruinerat i Godby den 20 november år 2014

Johan Granlund

Bomarsundstegel till Alexandersteatern och Uspenskijkatedralen i Helsingfors

Alexandersteatern i Helsingfors invid Bulevarden är helt och hållet uppförd av tegel från Bomarsund.
Nationaloperan var inrymd i fastigheten innan den nuvarande stod klar.
Fastigheten ägs i dag av Helsingfors stad.
Bild från teatern.

Tegel från Bomarsunds fästningsruiner användes under lång tid för uppförande av många monumentala byggnader. Vi vet sedan tidigare att tegel användes för uppförande av Uspenskijkatedralen i Helsingfors.

Uspenskij katedralen uppbyggd av tegel från Bomarsunds fästning.

Då jag en dag bläddrade  i det Digitala Tidningsbiblioteket fann jag följande artikel angående försäljning och borttransport av tegel från Bomarsund för byggandet av en teater i Helsingfors. Den som skulle komma att benämnas Ryska teatern och kom sedermera att heta Alexandersteatern.
För att få mera information om saken tog jag kontakt med verksamhetsledaren för Helsingforssamfundet,
Rolf Martinsen och han gav mig följande klara besked:

Den ryska teatern, (statliga ryska Alexandersteatern) vid Bulevarden byggdes helt och hållet av tegel från Bomarsund. Teatern blev färdig 1879 och var ritad av ryska ingenjörsgeneralmajoren Mihail Frolov. Enligt fredsfördraget i Dorpat kom Alexandersteatern i finska statens ägo och användes av finska nationaloperan ända tills det nya operahuset stod färdigt. I dag används teatern av Helsingfors stad som kulturcentrum.

Brännklintsbasen,foto av Ståhlberg från ca 1880.
Då man studerar gamla fotografier tagna från Bomarsunds fästnings område dvs. huvudfästet och baserna kan man se att enorma mängder tege och sten har lösbrutits och forslats bort för olika slag av monumentala och olika slag av  hus på fastlandet och även på Åland.

Brännklintsbasen
fotograf Bodnar år 1890. Här ser vi hu basen har krympt i omfång.

Wiklunds handelskvarter invid Salutorget i Åbo.
Inne på denna gård har uppförts en byggnad med tegel från Bomarsund.

Åbo Underrättelser den 29.8 1907
Magasinet inne på gården hvilket är så tillvida historiskt ryktbart, att det är uppbyggt af tegel från Bomarsunds fästnings ruiner, kommer äfven att undergå förändringar.

Trefaldighetskyrkan i Vasa.
Med allra största sannolikhet är uppförandet av denna kyrka gjord med tegel från Bomarsund.
Historiken vet berätta att denna kyrkas uppförande startade på 1850-talet men avstannade och det på grund av dåliga tegel som rasade ned. Åren 1862-1862 startade så uppmurandet igen och dessa årtal råkar vara exakt samma som uppförande av Wasastjernska palatset i Vasa.

Minnen och sägner från Bomarsund
Kapitel försäljning av tegel och sten från ruinerna.

Den 29. 7. 1861 läser vi följande i Finlands Allmänna Tidning: Sveaborgs Ingenjörskommando kallar härmed till auktion å nämnde kommando den 29 juli och slutauktion den 2 augusti hvarest kommer att försäljas å Bomarsunds ruiner på Åland befintliga sönderbrutna tegel och valfver. Kommando chef Ingenjörsöverste Bredow.
Nu igångsattes en huggsexa om de enorma mängderna tegel och sten som fanns i Bomarsund och under årtionden skulle väldiga mängder material bortskeppas därifrån. De rester vi ser i dag av Bomarsund är en mycket liten del av de ursprungliga tegel och stenmassorna. I synnerhet Prästötornet är helt bortsopat. Detta kan man konstatera om man jämför gamla fotografier och vykort.

I Hufvudstadsbladet av den 21.9. 1875 kan vi läsa följande: Ryska Teatern härstädes ha enligt samma korrespondent, för uppförandet av ett theaterhus av sten genom generalguvernörens medverkan fått ett anslag ( ifrån Petersburg ) av 25 tusen rubel. Teglen hämtas från Bomarsund kostnadsfritt genom marinministerii försorg. För ryska theaterhuset ha i dessa dagar de första resorna från Bomarsund hit anlänt, bogserande av Brandvaktskanonslupen "Karthun".
I samma ärende läser vi i Morgonbladet av den 27.3. 1879: Ryska Teatern. Vår nya teater lär ha kostat blott 400.000 mark. Teglen till den är som bekant tagna från det finska statsverket tillhöriga ruinerna vid Bomarsund derifrån ryska kronans kanonbåtar hemtat dem. Huruvida den lösknackande och transporten ställt sej billigare än här beställda tegel må kunna betvivlas. Huset skall bliva färdigt till hösten.
För att få lite information om denna fastighet tog jag kontakt med Rolf Martinsen på Helsingforsföreningen. Han ger mej följande besked: Den ryska teatern ( statliga ryska Alexandersteatern ) vid Bulevarden byggdes helt och hållet av tegel från Bomarsund. Teatern blev färdig 1879 och var ritad av ryska ingenjörsgeneralmajoren Mihail Frolov. Enligt Dorpats fredfördrag kom Alexandersteatern i finska statens ägo och användes av finska nationaloperan ända tills nya operahuset blev färdigt. I dag används teatern av Helsingfors stad som kulturcentrum.

I Dagens Nyheter av den 27.5. 1878 läser vi om en stor auktion: Vid auktion som anställdes hos kronofogden i Ålands härad samtidigt med auktionen i Åbo Landskontor den 16 innevarande maj å qvarblivna byggnadsmaterialier ( huggen sten och söndrade tegel samt omkring 1.200.000 hela sådana från tvenne torn och en mur af Bomarsunds förra fäste på Åland, gavs högsta anbudet av landthandlaren A Borisoff med 5.015 mk.

Denne Borisoff hade troligtvis näsa för affärer och kunde sin marknad för i samma tidning av den 18.5. 1878 läser vi: Vid auktionen som i förrgår å landskontoret i Åbo anställdes å qvarblifne byggnadsmaterialier ( huggen sten och söndrade tegel) samt omkring 1.200.000 hela sådana ) från tvenne torn och en mur af Bomarsunds förra fäste på Åland inropades allt detta för finska stadsverkets räkning för 3.200 mark. Alltså Borisoff vann budet och frågan är till vem sålde han teglen?

Att många fastigheter på Åland byggts med tegel från Bomarsund är redan känt och en av dem uppfördes på Haga kungsgård i Saltvik.

I tidningen Finland av den 17. 2. 1890 läser man följande aktstycke:
Bomarsunds fästningsruiner ha varit utsatta för vandalism, i det arrendatorn af Haga kungsgård agronom H. Lignell låtit från fästningens lemningar såsom hvalfven i kasematterna m.fl. ställen nedbryta tegel som bortförts för att används till byggnadens uppförande å berörda kungsgård. Agronomen hade visserligen af Senaten utverkat tillstånd att från fästningen afhämta tegel men att sådant dock endast finge tagas från dervarande grushögar. I anledning häraf tilltalades vid innevarande års lagtima ting med Sund o Vårdö socknars tingslag agronom Lignell utav tjänsteförrättande kronofogden Palin för berört olofligt förfarande och till den agronomen Lignell att härav böta 150 mark samt ålades han dessutom att utbetala särskilda ersättningar.

Nuvarande arrendatorn på Haga kungsgård Hans Mattsson berättar att huset är troligtvis det uthus som revs på 1960-talet och som tidvis använts som arbetarbostäder.

Helsingfors Dagblad
Bomarsunds fästnings ruiner. På derom gjord ansökning har senaten tillåtit arrendatorn av Grelsby kungsgård i Finströms socken Johan Daniel Lindeman att för uppförande af en ny mejeribyggnad samt för verkställande af andra å berörda kungsgård nödiga byggnadsarbeten ifrån Bomarsunds fästnings ruiner lösbryta och till kungsgården afföra erforderligt belopp tegel.

Hufvudstadsbladet den 1.6. 1876
En kommendering af 91 infanteriregementet bestående af 4 officerare och 150 man kommer snarligen att från Sveaborg afsändas till Åland och förläggas i närliggande byar omkring Bomarsunds f.d. fästning för utletande af teget och granitsten från dess förstörda verk berättar ÅU.

Så vad vi ser här är att man inte bara tog tegelstenar från fästningen utan även granitstenblock. Detta förklarar den stora minskningen av även dessa stenar runtom på fästningsområdet.


Johan Granlund

Mera tegel från Bomarsund - ladugården på Lofsdal gård i Pargas

En bit ifrån huvudbyggnaden ligger den stora ladugården. Den 33 meter långa ladugården uppfördes 1869 av tegel från Bomarsunds fästning som bombades på 1850-talet. Korna försvann från gården vid 1980- talets början men idag kan den ljusa och rymliga gamla ladugården hyras för bröllop och andra större fester.

Även landskapsgaraget i Godby är uppfört av tegel från Bomarsund. Detta enligt en artikel i Tidningen Åland av år 1955.

Enligt muntlig uppgift av en person som numera bor i Godby men som växte upp i Åbo byggdes även Saluhallen i Åbo upp av tegel ifrån Bomarsund. Om det gäller fasad eller för inre väggar är okänt.
Saluhallen invigdes år 1896 och dess arkitekt var Gustav Nyström. Den är 119 meter lång och 30 meter bred samt 13 meter hög. Utgångar till Eriks- och Slottsgatan.

En man ringer upp mig och berättar att även Vårdö prästgård är uppförd av tegel ifrån Bomarsund och det stämmer då jag tänker efter. Här i bild.


Ommurat denna artikel den 21 november 2013

Johan Granlund