En glimt av vardagslivet i Södra Finby under Bomarsundskriget sommaren 1854

 

Morel Fatio, illustration i augusti 1854 ifrån livet i det franska högkvarteret i Södra Finby.

Denna tavla har för mig blivit ett mysterium. Var finns den i dag?  Det är troligtvis den enda avbildning av livet i Finby sommaren 1854 under det så kallade Bomarsundskriget. 

Bilden ingick i Nya Åland ifrån den 5 februari år 1987 och aktualiserade en utställning över Bomarsundsbilder ifrån kriget sommaren 1854. Här fanns ett 50-tal grafiska blad. Mannen bakom utställningen var Ingvar Mattsson som redan 1972 börjat samla på grafiska blad med åländska motiv. Han fann att han skulle få ont om utrymme efter att gjort försök till inramning av alla sina tavlor så han beslöt att sälja dem. 

Nu blev VD för Ålands Byggcompany intresserad och köpte in hans samling. Och nu står efter utställningen alla tavlor i bolagets kontor.  Det är litografier av Dolby, Brierly, Browne, Cottin och Thos Packer. Hans favoriter var verk av Brierly. Mycket välgjorda arbeten säger Mattsson. Han berättar att verk av Morel Fatio är mycket svåra att komma över.

Då jag är uppväxt i byn Finby känner jag stor kärlek till denna by och känner till vartenda skrymsle där. Länge har jag funderat på denna bild, den har som ni ser funnits i min mapp, med hålstansar, för olika papper. Ibland har jag tagit fram den och fantiserat varifrån motivet är, vilken backe sitter killarna i framför sitt tält? 

För att få en litet klarare bild av tavlan försökte jag kontakta nuvarande ägarna, familjen Erik Sundblom. Då jag ringde dem var de på södernresa men jag fick fram så mycket att de hade deponerat tavlan i Ålandsbanken. Ring dem sade de på en knastrande telefonlinje.

Jag kontaktade Ålandsbankens konstansvarige Ulrika Lindström och bad henne kolla upp om de hade tavlan och hon lovade återkomma. Efter ett par veckor fick jag ett samtal med henne och hon förklarade att tavlan fanns inte där. 

Ja det var sorgligt, jag ville bara fotografera av underverket sade jag!

Vi ser här en fransk militärkarta över krigsområdet i augusti år 1854.

Kartans rubrik, Plan des environs de Bomarsund 

Gravé chez F. Delamare 

Högst upp i bild ser man det franska högkvarteret Quartier General. Här huserade överbefälhavaren d´Hilliers på gården Janses.

I mitten ser man en bäck Svartbäck kallad och på vardera sidan om den franska styrkor förlagda, alla i Södra Finby. I Norra Finby var inga styrkor förlagda, däremot emellan dem vid Kuggens, där låg den 3 :je linjebataljonen. 

Nedanom Svartbäck till vänster låg den 48:de linjebataljonen. Här fanns en liten vattensamling som i dag är utdikad. Lite längre upp i bild finner vi på vardera sidan om bäcken den 51:linjebataljonen och den finns även nedanom bäcken intill gården Kullans. Strax ovanom denna ligger den 2:a linjebataljonen. 

Till höger om Estviksvägen och intill postvägen invid en skogsö låg den 12:e linjebataljonen märkt Chasseur alltså Vincennes skarpskyttar. Åkern heter i dag Marn. 

Längst ned ser man Tuilerie, alltså platsen för det då existerande tegelbruket i Estvik.

Om detta tegelbruk finns annan artikel i denna blogg.

Invid ser man vägen ifrån Nabbudden, road for heavy guns, varifrån allt artilleri landsattes och utmärkt Débarcadere de LÁrtillerie.

Franska Vincennesjägare även kallade Chasseurs a´Ped. Dessa krigare var speciellt utbildade för attack i bergsterräng. Det är också de som är först vid stormningen av Brännklintstornet. Till skillnad ifrån övriga franska fotsoldater i röda byxor bar Vincennes jägarna blå byxor. 

Längre upp i bilden ovanom sjöarna ser man Camp des Anglais i nuvarande Persnäs intill gården Lagmans. Här förlades de engelska landstyrkorna ca 800 soldater och leddes av brigadgeneral Harry Jones. Invid detta högkvarter låg alldeles intill det stora sandtag som avbildas på denna bild. Text invid lägret, Suppers and Miners.

Franska speciellt utvalda landstigningstrupper som grävde upp sanden och fyllde skanskorgar. Dessa användes som skydd vid uppbyggnaden av kanonavskjutningsramperna. Två sådana anlades omedelbart några hundra meter söder om sandtaget.  En användes för 24 pundiga kanoner och den andra för mörsare.

Platsen för sandtaget. Grävområdet syns tydligt än i dag och granarna trivs.

Samma plats i dag, man kan skönja vallen till höger

 Då jag i fjol fick denna karta förstod jag omedelbart var konstnär Morel Fatio suttit och tecknat. Han satt nedanom Daniels gårdar i södra Finby och blickade upp emot högkvarteret vid Janses gård. Stuket stämmer exakt. Till vänster i fjärran ser man södra Finby gårdarnas hus, Göstas och Andersas med sina väderkvarnar.

Janses i Finby i dag. Gårdsbyggnaden ligger i dag högre upp ifrån vägen. Den gamla byggnaden där Hilliers huserade låg närmare vägen. 

I Bomarsund kommer inom en inte så avlägsen framtid uppföras ett Bomarsundscenter. Det är mycket angeläget att allt som finns om dessa händelser från sommaren 1854 uppvisas.

Var är tavlan?

I Godby den 6 februari år 2021

Johan G. Granlund

Fransmännen i Bomarsund - en bortglömd skara

Den ryska ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning.

Så här tror man sig veta att den ortodoxa kyrkan såg ut i Bomarsunds fästning
En datorproducerad bild som man gjort efter mall ifrån andra liknande ortodoxa kyrkorum.

Bataille de Bomarsund 1854

I en utställningshall i Frankrike hänger detta ortodoxa Andreaskors. Korset var en gåva av
general Adolphe Niel som efter att Bomarsund kapitulerat hämtat korset med sig till Frankrike.

Men Johan varför envisas du med att hela tiden skriva om Bomarsund, är det inte de åländska museifolkets uppgift att göra det?

Då jag bad om att få tips om fransktalande personer som kunde tillföra Bomarsundsforskningen nya inslag fick jag inget svar. Jag tog då saken i egna händer och införde följande annons i en av våra lokaltidningar.

Jag satte helt enkelt in en annons i tidningen Nya Åland.
Finns det någon som är bevandrad i det franska språket och som kunde hjälpa mig att söka i franska arkiv och digitala tidningsarkiv?

Efter bara en dag fick jag napp, ett helt fantastiskt napp.
I min mailbox hade jag ett brev ifrån Sophia Sundelin - Krogius. Hon hade senaste sommar arbetat på Eckerö Post och Tullhus. Hon är franskspråkig och hennes stora intresse var fransmännens vistelse på Åland under kriget i Bomarsund. Av henne fick jag länkar till olika adresser, kartor och info om artiklar samt denna helt underbara bild på det 2,5 meter höga kors som general Adolphe Niel tog med sig ifrån Bomarsund, och som hänger på en utställning i Clement Adler - muséet i Frankrike, fantastiskt!

Vi som älskar Bomarsund och vill få fram så mycket som möjligt om händelserna där har nästan helt anammat den brittiska versionen av händelserna. Den kommer fram i alla sammanhang och guideningar. Så skall det inte vara, vi måste få en breddning här. Händelserna måste belysas inte bara av britterna utan även av den finländsk/ryska sidan samt av fransmännen. Endast då kan vi få fram hur sanningen var och kan göra våra egna bedömanden. Exempelvis Johan August von Borns 10-mannadelegation som efter kriget gjorde polisiära undersökningar över vad som hänt på Åland ikullkastar flera av engelsmännens propagandistiska påståenden.

General Adolphe Niel, chef för de franska ingenjörstrupperna (engineering operations) i Bomarsund. Han var den som drog iväg med det ortodoxa korset till Frankrike.

Plan des environs de Bomarsund

Jag fick även den fantastiska kartan som jag nog sett förut men då kopierad flera gånger och suddig.
Här ser man tydligt huru fransmännen landsteg och landsatte krigsmaterial vid Nabbudden i södra Finby.
Débacadiére de Í Artillérie. En bit upp ser man "Tuilerie" alltså det tegelbruk som fanns i Estvik vid denna tid.

I kartan ser man tydliga husmarkeringar som står sig än i dag. Man ser Janses gård som betecknar huvudkvarteret. Uppgifterna att den förra gården stod närmare vägen än nu stämmer också. Man ser Granlunds gård samt gårdarna Andersas och Göstas, Danels, Björkens och Lundgrens så även i dag.

Invid bäcken Svartbäck kan man se de olika linjeregementen 2, 48 och 51 placerade samt 12:te  chasseurs kompaniet invid kullen i närheten av Storängsvägen. Det 3:je linjeregementet låg invid Kuggens gård och åkrarna i norra Finby. Man ser hur de placerat ut de olika linjeregementen på åkrarna och ängarna i södra och norra Finby, Enligt general Niel strävade man efter att inte finnas i själva bykärnorna för att inte utsätta befolkningen för fara.
Den 19 august avlider soldaten De Bauchamp i kolera, han ligger begraven invid Kuggens gård vid en dikesren.

Vincennes skarpskyttar , Chasseur a´pied, i blå byxor var specialiserade på anfall i bergsterräng och tränade för det. Dessa trupper utgjorde spjutspetsen och var de som först skickades in i elden.

Chasseurs de Vincenne
Bild i boken Oolanin sota av Marta Hirn

I en artikel i Nerikes Allehanda kan vi läsa om Vincennes skarpskyttar följande:
Den steniga markens beskaffenhet gjorde det möjligt för de tappra Cincennesjägarna att rycka ända in under murarnas skottgluggar och rikta sina studsares spetskulor emot kanonernas servicer.
Vincennesjägarna som låg helt nära nedanför tornet störtade sig nu emot den beredda öppningen och besättningen gav sig till fånga.

Övriga linjeregementens uniformsbyxor var röda.

Landstigningen den 8 augusti vid Essvik i Hulta.

Samma plats i dag, kullerstenen i bakgrunden står kvar

Då man läser i denna bok, författad av general Adolpe Niel får åtminstone jag många aháuppleverser.
Här framgår att fransmännen anlände till Bomarsund i två olika omgångar och med både engelska och franska fartyg.
På sidan 8 läser vi: The infantry of the expedition embarked at Calais on English ships.
Alltså infanteriet anlände på engelska båtar, (och dessa landsteg i Tranvik den 8 de augusti på natten).

The artillery and engineer troops, with their material the personnel and meteriel of the intendancy embarked on French ships.

Den andra avdelningen med ingenjörstrupperna och med hela "trossen" anlände  på franska kölar (och det var de som landsteg på Nabbudden invid ön Öjen som felaktigt noterades som Öon).

På sidan 14 får man en väldigt intressant upplysning.
On the 2d of August the battalion of Chasseurs á pied, (Vincennes skarpskyttar,) was landed on a wooded island not far from Bomarsund with two officers of engineers and all the tools that could be drawn from the fleet, for the purpose of preparing gabions and fascines.

Alltså redan den 2 dra augusti landstiger en truppstyrka på en skogbeklädd ö inte långt ifrån Bomarsund ledda av två officerare och material som behövs för tillverkning av risknippen och skanskorgar.

Trupperna tillverkar skanskorgar, troligtvis av al, enris och långa grankvistar. Man ser de fällda granarna som är kvistade. Vi ser även en man med skyffel som fyller i sand i en korg, detta indikerar att platsen är väldigt nära artilleriplatsen. En fylld korg väger säkert ett par -trehundra kilo.
Platsen är nu lokaliserad. enligt en engelsk militärkarta är sandtaget inom nuvarande norra Bomarsund invid platsen för gården Lagmans.

I denna engelska militärkarta ser vi landstigningsplatsen i Estvik Nabbudden.
Point of disembarkation of Ships Guns

Här ser vi samma landningsplats ifrån den franska militärkartan
Débarcadiére de LÁrtillerie



Jag säger som det brukas nuförtiden: Vi hörs!
Denna bloggartikel kommer att fyllas på med intressant material undan för undan.


Chanson d´Amour
Johan G. Granlund

Jan Daniels Matte - originalet i Vivasteby

"Jan-Danels Mattä" kallades en mycket säregen man som bodde på gården Östergård i Vivasteby.

Matte på bild tagen i salen på Svensböle gård.

 Hans riktiga namn var Mats Victor Johansson och han var född den 2 juni år 1849 och dog den 20 februari år 1922. Gården har kallats Jan-Danels efter hans far Johan Daniel Johansson född 1807. Hans mor hette Kajsa Lisa Mattsdotter och var född år 1813 i Vårdö socken.
I boken "I Sund" skriven av Axel Danielsson gör Mattä själv gällande att han skulle hetat Mathias Jansson men sådana omskrivningar var vanliga på den tiden.
Mattä var liten till växten och hade mörkt spretigt hår.

Om Mattä i Vivasteby går det många historior. Han var en mycket driven och slagfärdig man, kvick i tanken och benen. Det berättas att han gick inte som andra människor i lugn takt utan småsprang vart han än skulle. När han samtalade med folk kunde han på stående fot deklamera på vers.
Mattä avskydde allt arbete och sprang ofta och gömde sej då det kom folk. Men till mejeriet som låg en bit därifrån hade han ärenden. En av den tidens mejerister bad om att Mattä skulle returnera gårdens mejeribok. Mattä deklamerar till svar: Boken tog en salig ända kan ej återsända.
Min far Bernhard Granlund minns honom och hur han såg ut och hur han bodde i sin stuga. Som ungdomar alltid har gjort så retades man även med Mattä. Bernhard berättade att huset han bodde i var i ett bedrövligt skick och stockarna var så ruttna så ungdomarna körde in stänger till hans kammare på det att Mattä drog i stången från insidan. På en auktion minns han att han gick i slarviga och söndriga kläder och hans hår hängde stripigt. På ungdomslokalen Klippan uppträdde Mattä ibland med deklamationer. På söndagarna sågs han komma gående längs med åkerkanterna för att hälsa på sin syster som bodde i Svensböle.

På gården föddes 18 barn och många av dem dog i späd ålder. Syskonskaran dominerades av flickor och kännetecknande för dem alla var att de var driftiga och starka kvinnor.
Äldsta systern Serafia gifte sej till Ängö i Lumpariand med Anders Victor Häggblom och skall således bli stammoder för den kända släkten Häggblom.
Johanna gifte sej till Janses i Finby med Karl-Erik Karlsson. Hon är omnämnd i Gyrid Högmans bok "Den åländska kvinnans historia". Nämnas kan att hon som 90-åring byggde sej en modärn ladugård.
Anna Ulrika gifte sej till Svensböle gård med Johan Emil Lindström, son till författaren av den s.k. "Svensböledagboken" .
Bonde på gården blev Matilda Johansson född år 1855 och död 1951. I början av 19-hundratalet var hon föreståndare för handlanden Mattssons affär i Finby.
Hon var en kvicktänkt och intelligent kvinna och skulle aldrig gifta sej. Tilda som hon kallades uppförde det hus vi i dag känner som Blombergs i Vivasteby. Det berättas att efter hennes död hittades pengar i madrasserna.

En av Mattäs bröder hette Anders Johansson och han var gift med en kvinna som kallades "Lillängs Ida" men de bodde inte ihop trots att de hade tre barn. Dessa emigrerade i tiden till Amerika. Han kallades "Jan-Danels Anttä" och var väldigt skicklig mekaniker och finsnickare. Min far Bernhard berättade att han hade tillverkat Norrgårds väderkvarns kugghjulssystem.