Soldatgossen
Ur Fänrik Ståls Sägner, Johan Ludvig Runeberg
Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält, där stod han glad, var han sig ställt,
i eld, i blod, i frost, i svält; han var min fader han.
Ovanstående bild får illustrera den av Runeberg skrivna och mycket kända första strofen ur Soldatgossen.
Bilden är hämtad ur finska museiverkets arkiv av fotografier och som nu finns utgivna för allmänheten att beskåda då över 70 år har gått sedan händelserna.
I bilden ser vi en ung föglöpojke som överräcker eller visar något för general Lauri Malmberg som söndagen den 23 augusti år 1942 besökte Föglö skyddskår på sin hemresa från en parad som hölls vid Hindersböle Centralskjutbana.
General Lauri Malmberg inspekterar mariehamnsavdelningen av Ålands skyddskår vid sitt besök på Åland för invigning av Centralskjutbanan i Hindersböle.
Generalen med följe tas emot mitt på bron över strömmen i Hindersböle. Till höger kan man känna igen Nils Dahlman.
General Lauri Malmberg inspekterar Föglö skyddskårs parad i Degerby den 23 augusti 1942.
Paraden leds av kretschefen för löjtnant Klas Eklund samt lokalchef Valter Nordas och fänrik Bertel Boman. En soldatgosse marscherar invid.
Föglö skyddskår var en av de aktivaste på Åland som efter att skyddskårsorganisationen startat sommaren 1941 på Åland. Här fanns skyddskårer i alla kommuner förutom i Eckerö och Geta. Saltvik hade t.o.m. två kårer, östra och västra.
Bernhard Granlund från Sund har den 29.12. 1940 anslutit sig till det i ond tid den 6.12. 1939 till den åländska hembygdens skydd upprättade Ålands Hemvärn och kvarstått till den 15.8. 1940
Fäderneslandet och hembygdens erkänsla vore lönen för redligen fyllda frivilliga åtagna förpliktelser.
Chefen för Ålands Hemvärn
För ära och fädernesland
Soldater av Finlands armé Hemvärnsmannen Bernhard Granlund
Mannerheim
Mitt intresse för denna period i den åländska historien väcktes då jag gick igenom min egen far
Bernhard Granlunds efterlämnade minnessaker. Det var frågan om emblem, prispokaler och märken från den tid då han likt tusentals åländska män frivilligt anslöt sig till den åländska skyddskåren.
I utbildningen till soldat krävdes det även skjutskicklighet. Denna prispokal, första pris, vann Bernhard med sitt militärgevär han innehade och han berättade att avståndet var 300 meter. I tävlingen ingick även avståndsbedömning och andra frågor.
Min mor Ilmi använde bucklan som håltagning för brödkakor.
Var tävlingen hölls minns jag inte att han nämnde men kan ha varit vid skjutbanan i Gunnarsby.
Denna demolerades efter kriget men spår av den finns i terrängen en bit ifrån jaktvårdsföreningens anläggningar där.
Ett av befälen för Sunds skyddskår var en Bertel Wickström från Mariehamn.
Bernhard berättade för mig att det hölls även skjutningar inomhus på ungdomslokalen Klippan.
Här ser vi en prispokal för skjutning med militärgevär på 10 meters håll.
Av en märklig anledning gav min far bort det gevär han hade använt i skyddskåren året före jag skulle få jaktkort så jag kastade mig på mopeden, for till stan och köpte en ryssbössa. På nätet har jag hämtat en bild av en s.k. Pystykorva. Dessa bössor användes sedan på Åland vid fågelskytte och allmän jakt.
Den finländska skyddskårsorganisationens tjänstetecken.
Vad var då detta för organisation?
Skyddskårsorganisationen var en finsk frivillig försvarsorganisation av hemvärnstyp som existerde åren 1917 - 1944. Under 1920-1930- talet var detta den största folkrörelsen i Finland med över 100.000 medlemmar. Den avvecklades och förbjöds av segermakterna efter andra världskriget.
Genom en lag stiftades redan 1918 en förordning som fastslog att kårerna var en del av landets försvarsmakt.
Dess uppdrag var att befrämja folkets försvarsduglighet, försvara fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Dess överbefälhavare var direkt underställd landets president. Efter den s.k. skyddskårskonflikten utnämndes Lauri Malmberg i september 1921 till befälhavare över kårerna. Under hans ledning utvecklades kårerna till att strikt framhäva den militära fraktionen framför den politiska.
General Lauri Malmberg på sin 50-årsdag
Skyddskårerna leddes av överbefälhavaren samt en huvudstab. Landet var indelat i 22 distrikt i fredstid men under vinterkriget och fortsättningskriget bestod de av 34 distrikt. Nylands södra, Raseborgs, Vasa och Ålands distrikt var helt svenskspråkiga medan Helsingfors och Åbolands var tvåspråkiga. I varje kommun fanns en lokal skyddskår som kunde sammanföras i ett skyddskårsdistrikt. Som mest fanns 714 lokala kårer i landet. Officerare från armén tjänstgjorde i skyddskårernas huvudstab. De lokala kårerna var indelade i kompanier och plutoner. Högste chef på Åland var kommendör Hugo Palmroth i Mariehamn.
Skyddskårsman i uniform modell 1927 med skyddskårens tjänstetecken.
Skyddskårseden
En blivande skyddskårist skulle svära eden, som lyder:
Jag N.N. Lovar och försäkrar vid allt som för mig heligt och dyrbart är, att såsom skyddskårens aktiva medlem under såväl freds-som krigstid redligen deltaga i fäderneslandets och den lagliga samhällsordningens försvar, underkasta mig den militära ordningen och disiplinen samt uppfylla mina skyldigheter och mig givna uppdrag.
Som vi ser på bilderna från Åland innehade även den åländska skyddskårssoldaterna uniformer.
Detta talade aldrig min far om för mig och jag har inget fotografi av honom i en sådan. För övrigt får jag den känslan av att denna del i den åländska historien inte har omtalats så mycket och det hela har en liten stänk av skamsenhet över sig. Som vi vet så ställdes den finländska ledningen inför rätta efter kriget och skyddskårsorganisationen upplöstes. Landets veteraner fick under lång tid veta hut och de gömdes i garderoben långt in på 1970-talet. Under 1960-talets röda decennium i Finland var de rent utav pestsmittade.
Under våra senare presidenter från Ahtisaari, Halonen och framåt har de åter tagits fram och rent av hyllats.
Inte för inte är dessa invalidiserade gamlingar de första som får hälsa på presidentparet på deras bal.
För det demilitariserade Ålands del får vi erkänna faktum. En stor del av den åländska befolkningen deltog i denna verksamhet såväl män, kvinnor och barn. Männen som fullt utbildade soldater, kvinnorna som lottor och pojkarna som allmänna hjälpredor, kallade "soldatgossar".
Åländsk lotta serverar kaffe.
På Åland fanns även en lottarörelse Lotta Svärd som grundades sensommaren 1941 efter fortsättningskrigets utbrott.
Båda organisationerna upphörde senhösten 1944 efter vapenstilleståndet..
Ung åländsk lotta dukar upp tallrikar inför middag
Vad föranledde då general Lauri Malmbergs besök på Åland den 22-23 augusti år 1942?
Enligt Kenneth Gustavsson vid Ålands Museibyrå var huvuduppgiften för besöket att inviga den stora centralskjutbanan i Hindersböle som hade byggts av Ålands skyddskårsdistrikt. Enstaka spår finns ännu kvar av denna i terrängen.
En åländsk skyddskårist instrueras
Klar för skott
Delegationen intar en middag på Socis och här är de beredda på avfärd emot Föglö som skall besökas på hemvägen den 23 augusti.
På Föglö brygga och man tas emot av kretschef löjtnant Klas Eklund. Man hade tidigare under dagen besökt Klåvskär.
i Föglö förevisas bevakningsplatser i strandterrängen.
Föglö skyddskår utför övningar på Tullplan i Degerby och svär faneden.
Här är trupperna uppställda och barnen följer förväntansfullt med i händelsen
I parad emot samlingssalen där man intog kaffeservering.
Generalen säger farväl till trupperna
Så är det då dags att betala notan och banken håller vidöppet.
Den åländska skyddskårsorganisationen samt lottarörelsen upphörde senhösten 1944 efter vapenstilleståndet.
På Åland fortsatte skyddskårstanken i viss mån inom Ålands Skytteförening och dess lokala skyttegillen, en organisation som funnit sedan år 1940 parallellt med skyddskårerna. Men våren 1945 upplöstes även skyttegillena och samtliga vapen (även helt privata militärgevär) togs i beslag.
Dessa uppgifter har vänligen tillställts av Kenneth Gustavsson vid landskapets museibyrå.
Rapporterat i Godby den 30 januari år 2016
Johan Granlund
en åländsk soldats gosse
Källor: Krigsarkivet
Föglö Del III, Föglö under andra världskriget, Kenneth Gustafsson
