Pärmsida i Högmålabalken.
Då man läser igenom domar på Åland i början av 1600-talet några år framåt frapperas man av det stora antalet domar i s.k. homemål, rättegångar som berättar om domar emot folk som älskat med varandra utan att varit gifta s.k. lägersmål och lönskalägen.
Vi skall här i det följande ta upp ett fall där olyckan att vara en levnadsglad kvinna dessa tider skall innebära en katastrof. Avund och intriger samt prästerskapets nit, har här en stor andel. Detta över två år långa drama börjar i en hölada i Jomala Gottby år 1606 och får inte sitt slut förrän efter den tredje rättegången och då är vi inne i september år 1608.
Vi är inne i den allra mörkaste perioden av det nordiska samhällets tidevarv, ingången av 1600-talet. Den Lutherska reformationen har då i hög grad lyckats påverka den civila lagstiftningen och man drog åt tumskruvarna ännu hårdare än vad det Odin-troende samhället och sedermera den katolska kyrkan lyckades åstadkomma. Kyrkans präster hade lyckats införa delar av den mosaiska tros-rätten i lagstiftningen med tillägg och extra paragrafer till de lagrum man tidigare stod på nämligen Magnus Erikssons lag från 1350 och som vidare utarbetades i Kristoffers Landslag från 1442. Dessa lagar gällde i stort sett fram till år 1686 och 1734 års lag i Sverige.
"Hware gift men ligger ner en gift hustru eller piga och varder den med beslagen med fuld god skäl och witne, then that gör, straffas till livet utan nåde och then som belägrar en gift hustru wari lag samma."
Kirstin Larsdotter och Bencht Månson hade inte lyckan att dömas av Sverige Rikes Lag av i dag. De hade ingen försvarsadvokat som kunde föra deras talan. Det fanns ingen högre rätt än det åländska landstinget och att i sista hand skriva "till kungs". Svaret där berodde på kungens humör för dagen.
Deras domar var troligtvis ett justitiemord emedan i Högmålabalken finns inget lagrum som direkt berör deras fall. De dömdes troligtvis med prästernas påhitt och nämndemännens oförmåga att läsa skriven text. Den tidens kristna samhälle liknade väldigt mycket det patriarkaliska och mansdominerade samhälle som i dag ännu återfinnes i en del länder i Mellanöstern.
Domar gällande sex mellan ogifta följde i hög grad den mosaiska lagen som finns i bibeln med början i 2 Moseboks 20 kapitel med de 10 budorden och dess 14-de vers: Du skall icke begå äktenskapsbrott. I kapitel 22 stipuleras om morgongåvor. I den 5 Moseboken kapitel 22, läser vi om de s.k. kyskhetsbrotten med de stränga påbuden i verserna 13 fram till 30.
I följande berättelse skall vi se huru två ungdomar ligger med varandra i en hölada, Kirstin blir sedan kär i drängens farbror och får barn med honom. Det är då frågan om både mökränkning och lönskaläge. Ett svårt brott denna tid. I stort sett är händelsen enligt följande:
I Jomala socken på Åland fanns två bröder den ene Lars Månson boende i Kungsö och Bencht Månson från Gottby. Lars hade en son vid namn Måns Larson som haft lägersmål med Kirstin Larsdotter från Jomalaby.
Denna händelse skedde i en hölada i Gottby då pigor och drängar låg i syskonbädd.
Efter en tid blev Bencht änkling, alltså drängen Måns farbror och ovetande om lägersmålet i höladan träffar han så på Kirstin, ligger med henne och de får barn. Nu vill han äkta henne till sin hustru. Detta stöter nu på stora problem emedan i bygden löper ryktet om lägersmålet i höladan.
"Talmannen" målning av Karl-Emanuel Jansson från 1870-talet.
Benchts talman blev Per Person i Gåtebij som nu uppsöker Kirstin far, Lasse Nielson i Jumalabij.
Fadern lägger huvudet på sned och säger att i detta fall bör man noga betänka följderna och han avråder från äktenskap emedan det finns rykten om hans dotter att hon idkat lägersmål med Benchts brorsson drängen Måns Larsson. " Jag fruchter för thet rijchte min dotter är vdj kommen för hans broder son, tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här vdjnnen (vittnen)!
Fallet tas upp till första behandling den 9 juli år 1606. Fortsätter sedan den 18 juni år 1607 i det åländska landstinget som hölls i Jomala Södersunda. Efter en noga granskning blev båda där dömda till döden enligt Högmålabalken sista kapitel med möjlighet att söka nåd hos Sveriges konung.
Ännu en gång tas fallet upp till prövning över 1 år därefter den 12 september år 1608 och här tar man ett listigt grepp, troligtvis en lag från vikingatiden. Man låter nämndemännen rösta enligt principen "En för alla alla för en", om the rijma skole the sware til theres saak. Men här skrives att nämnden inte kunde få ifrån den dom den fattat året före den 18 juni 1607.
Vi vet i dag inte om dödsdomen verkställdes.
Jomala socken
Åhr Jesu Christj 1606 9 Julij utj Dalekarbij stod laga tingh med menige man aff Jummala socknn, udj erlig welbijrdig, manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.
Nempdenn
Per Jönson i Hammarudda
Måns Henrichson i Ingebij Erich Olson i Swijbij
Henrich Erichson i Westansund Per Person i Gåtebij
Per Olson i Ödanböle Mårten Jönson ibidem (på stället)
Sigrid Knutzson i Öningebij Sigfrid Olson "
Erich Mårtenson i Giölbij Per Månson i Henrichzböle
Oloff Knutzson i Jumalabij
Bencht Månson i Gåtebij, haffuer belägrat Kirstin Larsdotter, äger barn med henne och wil haffuan til ächta, föreskrefne Kirstin haffuer warit i ijppenbart rijchte ( i uppenbart rykte) för Måns Larson född i Gåtebij är Bencht Månsons broder son, huiloken tiäner i Upland i Tijbbele sochnn. Effter här är tuiffuelsmål i saken om lägerskapet, och hon mijckit nekar och säger sig aldrig haffue latidt belägre aff föreskrefne Måns. Upsattes thette ärande til wijdare ransakningh och bättre beskeedh, at Bencht skal förskaffe drengen tilstädes eller sanfärdig bewijs aff honom under gode mendz signeter och boomärker at han icke haffuer belägrat henne. Thette rijchte haffuer en pijga Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumlabij utkommit, och när thette skulle skee lågen 7 elle 8 pijgor och drenger i en ladu i sijskon seng i Södersunda alle tilhopå i höödt, " men drengen och kirstin låge tilhopå i en sängh och en pijga Ingrid Jönsdotter. Lijfftismen (löftet) för Bencht at han skal förskaffe sig bewijss med thet förste, Simon Nielson i Gåtebij och Jöns Olson ibidem ( på samma ställe)
Kastelholms slott med fångstugan i förgrunden
Jomala socken
Åhr Christi 1607 den 18 Junij stodh laga ting med menige man udj Södersunda aff Jummala sockn udj edle welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Nempdenn Per Påuelson i Södersunda lentzman
Sigrid Knutzson i Öningebij Per Månson i Böle
Oloff Knutzson i Jumalabij Matz Benchtzon i Kijla
Per Person i Götebij Jakob Michilson i Dalkarbij
Mårten Jönson ibidem Oloff Person i Ijtterbij
Erich Mårtenson i Giölbij Påuel Person i Södersunda
Her Christopher Sigfridi prepositus e pastor i Jumala
Her Per Laurentij pastor i Finneström
Her Biörn Laurentij pastor i Hammerland
Her Lars Matthie pastor i Lemmelandh
Bleff fordrat för retten Kirstin Månsdotter ( här har författaren skrivit fel efternamn, skall vara Larsdotter) i Götebij och tiltalet om thet lönskelege hon med en dreng benämnd Måns Larson haffuer hafft, hvilkit hon lenge och mijckit nekat haffuer, och ännu neka wille med eeder och swäriande, och sade at thet skulle aldrig på henne biwijsas. Så frågades tå drengen til, han bekende så nu såsom tilförende at han haffuer hafft sin wilie med henne, här före swor hon och sade, at han för affuund skuld sade thet på henne, och drengen sade än ijtterligare at när thet skedde låg en pijga i sengen med them. Samme pijga benämnd Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumalabij bekende at hon lågh i sengen med them. " Först gjorde hon sin eed, och sade at drengen hade lagt sig i sengen. Seden kom Kirstin in i samme hus, klädde aff sig och språng up i sengen til honom. Ther låge the tilhopa en stund. När hon tijchte att pijgan soff, begijnte hon gantas och leka med drengen, och lijchtades hennes leek intet förr än drengen " måtte ahnn och om bord" med henne, ther på gjorde pijgan sin eed at theres handel war då såsom hon sade och bekende in för retten, och drengen kunde thet intet neka uten bekende sin gerningh.
Nogen tid ther effter gerningen war gjord, ijppenbarade pijgan thette för sine granner. Sedan rijchtet kom uth, frågade Staffan Erichson i Finnebij ( som då war underfougte på Åland) drengen til om lägersmålet.. Drengen seentt om sijder bekende thet för honom at han hade hafft beställe med henne.
Konan föreskrefne Kirstin bleff tå strax förd in på Casterholms slott och i fougtens samt Anders Henrichsons, Staffan Erichsons och fleres närwarelse bekende då at drengen hade hafft beställe med henne, en rese. (troligtis under tortyr).
Nogen tid ther effter drog drengen ifån Åland och togh tienst i Håbo häredt. Ther effter bleff
Bencht Månson i Gåtebij enckling som är föreskrefne Måns Larsons drengzens faderbroder och talade föreskrefne kona Kirstin til och med gode men begäradhe henne til sin hustro. Hans budbärare och böneman war Per Person i Gåtebij och gick til hennes fader Lasse Nielson i Jumalabij och talade honom til med thett sätt som ther til hörde. Lasse Nielson swarade til thette thet rijchte min dotter är udj kommen för hans broder son tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här udjnnen (innan).
Lasse Månson i Konungzöö föreskrefne Bencht Månsons broder som är drenzens fader, annan dagh påscha sände han bud til sin broder med Clemet Erichson i Gåtebij, och lot seije och förmane honom, at han inthet skulle befatte sig med Kirstin. Strax ther effter på samme dag gick föreskrefne Lasse Månson til Götebij, och fann sin broder, Kirstin och Clemet tilhopa hoss Per Persons i Götebij. Ther rådde och förmanede han them at the inthet umgänge skulle haffue til sammens, tij the wiste wel huad rijchte war emellem hans son och henne.
Hon slogh sin näsa i wädret och lopp utur stuffuen och sade at drengen hade lugit på henne.
Grannerne och hennes matfader Lasse Benchtsson i Gåtebij bode henne hafue fördrag med thet umgänge hon hade begijntt med Bencht Månson, och sagt til henne, tu wett huad rijchte tu äst i kommen för hans broder son, men hon achtade thet intet, och ingen förmaning wille hon höra eller lijda. Ehure hon achtade sitt arbete om dagerne hoss sin husbonde, då hittes hon mest om nätterne hoss Bencht. Kirjkieherden hade och för budit them theres omgänge. Ehuad förbud them äre sagde och förmanede, haffue the intet achtat, uten haffue beblandet sig och äge barn tilsammen.
Nu wid tinget genom långsam och mijkin förmaning och med presterskapens förhörelse, wille konan ingelunde bekenne sig ware skijlig med drengen. Bleff hon utwijst ifrån retten. Men på thet sidzste wid hon satt uthe på gården för sigh sielff, begijnte hon sucka, grågta, quida och jemra sig och sade thet är en ringe och liten saak och gerning om hon skulle döö för then. The som thet hörde, frågade the henne om thet är santt som på henne sagt är. Hon begijnte tå felle tårar och sade at thet tij werr war santt.
Seden hades hon in för retten och ijppenbarligen bekende at offtebemälde dreng hade henne ene rese belägrat i sängen ther pijgan låg med them. Bencht Månson och Kirstin kunde icke neka at the ju ware offte förmanede och förwarede, thet the inthet umgänge skulle hafue tilhopa. Theres gerningar är ijppenbare och haffue barn sig emellem. Nempden affsade at the icke kunde frije the, uten theres eigne gerningar dömde them, effter som i Högmålabalken i thet ijtterste Capitel står, doch nåden och hwad straff the lijda skole, stelles i underdånigheet til Kongl Maij:t Allas wår Nådigaste Konungz och Herres behagh.
Offtebemälde Måns Larson bleff sakfelt tillägersmålet och mökrenkningen till penningar 40 mer.
Alltså här ser vi huru den som var själva orsaken till att Kirstin och Bengt blev dömda, drängen Måns Larson, gick relativt skadelös ifrån händelsen trots att det var han som förorsakat mökränkningen alltså tagit Kirstins oskuld vilket var ett svårt brott i detta patriarkaliska och mansdominerade samhälle.
Vid samma ting förhörs även änklingen Bengt som ville gifta sig med Kirsten och som hade barn med henne. Vi skall se vad han berättar:
Bekennoms och görom witterligitt at in för oss i retten, bleff Bencht Månson i Gåtebij aff befalningzmannen tiltalet, om thet lägersmål han med Kirstin Jönsdotter ( fel namn igen, skall vara Larsdotter ) född i Jumalabij lågh utj. Hvilkit honom nogre gånger hade warit förbudit och befaltt at han sig med henne intet befatte skulle, effter hans broders son Måns Larson är i skuld och rijchte för henne. Ther til swarede han, at honom thet icke witterligtit war, thet han skulle haffue henne belägrat, förr än seden han henne troloffuadt hade och rijchtet utkom om lägersmålet med föreskrefne Måns. Då swor föreskrefne Kirstin för Bencht at thet war aff affwund sagt opå henne, och hennes misgijnnare wilde icke henne så mijckit gott unne, at hon skulle komme i echtenskap, ther med trifgglade hon honom och Bencht trodde mere hennes söthe ord, än gode winners förmaninger, ther egenom bleff han aff henne bedragen.
Ther effter tiltalades drengen Måns Larson, om thet war i sanning som om honom och henne sades och talades. Han swarade och bekende sin gerning, at hon kom in i thet hus ther han lågh, och strax klädde hon aff sig och sprang i sengen til honom och ther lågh hoss them en annan puijga i sengen. När föreskrefne Kirstin tenchte at pijgan soff, begijnte hon leka och gantas med drengen, och wende intet igen, förr än drengen " måtte om bord " med henne och fulbordade hennes wilie. Här emot swarade hon, at han sadhe osantt opå henne.
Aff presterskapet begärdes, att the wilde tage henne til förhör at hon måtte komme til san bekennelse (tortyr?) The gode men fine ingen sanning aff henne wette, uten förswor, at drengen giorde thet aff affwund och haat som han skulle haffue til sin fader broder. Ther effter bleff hon utwijst.
Effter noga gran ransakning, och hennes eigen bekennelse, så och för then förmaning och förbud som offtebemälde Bencht Månson hade aff sin kijrkieherde och flere som honom rådde, at han sig med henne intet skulle befatte, utan öuvergiffue henne och skilian ifrå sig, the han icke haffuer achtat, och theres misgerning tij werr är ijppenbar, kunde man icke frija theres lijff såsom förmedel i Högmåla balken i thet sidzste Capitel.
Mon nåden stelles i all underdånighett til Hans Kongl. Maijt at göre och late effter Hans Kongl. Maijtz nådigiste behagh.
Det fortgår så ytterligare över 1 år och vi är framme i den 12 september 1608 i en tingssal återigen i Södersunda och här tar man ännu en sista gång upp fallet.
Bencht Månson i Götebij och Kirstin Larsdotters saak war åther til förhör. Nempden kunde icke gå ifrå sin förre ransakning och doom som the hade affsagt i förlidne åhr the 18 Junij 1607. Lijfftismjen atthe skole bliffue tilstäde, henrich Clemetson i Södersunda, Niels Matzson ibidem, Måns Knutzson ibidem, Sigfrid Olson ibidem och Oloff Påelson.
En för alla, och alle för en om the rijma skole the sware til theres saak.
Vi kan konstatera att Kirsten blev svikna av alla. Först av arbetskompisen pigan Ingrid av avund över att det inte var henne drängen låg med.
Sedan blev drängen sur på Kirstin för att hon umgicks med hans farbror Bencht och hade barn med honom.
Till sist börjar även Bencht anklaga henne för att hon lurat honom.
I följande artiklar kommer att berättas om flera fall.
Benådat i Godby den 5 juli år 2017
Johan G. Granlund
