Visar inlägg med etikett Rån Åland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rån Åland. Visa alla inlägg

söndag 20 augusti 2017

Rånmordet i Postad, december 1916






Gården Mjölnars i Hammarland Postad

Här i denna vackra och lummiga omgivning skedde ett rått rånmord på aftonen den 12 december år 1916,  då mjölnarna Axel Mattsson Lagerberg och hans son Karl August Mattsson slogs ihjäl med yxa. Karl August hustru Alina Kristina Mattsson klarade sig mirakulöst med livet i behåll trots att även hon hade skadats svårt.
Fastigheten vi ser är byggd på 1940-talet och står på samma plats som huset där Axel Lagerberg blev mördad.
Jag beslöt att uppsöka platsen för morden och träffade då nuvarande ägarinnan. Jo, hon hade hört talas om morden och blev mycket intresserad av fallet. Vad hon hade hört av byssborna var att: "Ryssen tog livet av mannen och for iväg med änkan"

Men den intressanta skrönan stämmer inte. Vid samtal med Bror Lagerberg i Östanträsk berättar han att Alina levde sina dagar ensam och ogift som benämnd  "Backstu Lina" under gården Per-Ers i Postad och dog den 29 november år 1928 vid 54 års ålder.






Detta råa mord kom jag på spåren via en artikel i den svenska tidningen Dalpilen. Jag uppsökte då Ålands Landskapsarkiv för att studera vad som skrivits i tidningen Åland om fallet. Efter en stunds sökande för år 1916 hittade jag så denna artikel, "En gräslig mordgärning" var rubriken.

I texten framgår följande: En gräslig mordgärning förövades i Hammarland Postad natten emot onsdag, då 75-årige arbetaren Axel Lagerberg och hans omkring 45-årige son, mjölnaren Karl Mattsson föllo offer för under nattens mörker i hemmet inträngande banditer. Även Karl Mattssons 40-åriga hustru Lina blev överfallen och så illa misshandlad, att hon svävar mellan liv och död. Hon vårdas nu å sjukhuset i Godby. Som mordvapen har använts yxa, varmed de mördade slagits i huvudet tills de dignat ned och givit upp andan. Även hustru Mattsson erhöll svåra yxhugg i huvudet.
Efter fullbordad mordgärning ha byrålådor och dylikt dragits ut och innehållet strötts över golvet. Härav ser man sålunda att rånmord föreligger. Huruvida banditerna kommit över kontanter och till vilket belopp är ännu icke till fullo utrett. Åsyna vittnen finnes icke. För övrigt äro vi tillsvidare icke i tillfälle att meddela några detaljer.

Ja så löd artikeln i tidningen Åland några dagar efter händelsen. Det skulle även vara den enda upplysning tidningsläsarna fick i fallet på Åland. Troligtvis hade censurlagarna effekt för jag fann ingen dödsannons eller vidare artikel i fallet. Som skyldiga till morden utpekades nämligen två ryska soldater som bodde i närheten.

Myndigheterna på Åland gjorde en diger undersökning genom förhör av ett antal vittnen och byssbor, man gjorde långa förhör med Alina på Godby sjukhus. Efter tre rättegångar kom man slutligen fram till att man inte med säkerhet kunde döma den utpekade Wasilij som mördaren, detta trots att Alina ett flertal gånger utpekat honom. Fallet lades ned och de med säkerhet skyldiga frikändes, med största sannolikhet på order av högsta ryska militärledningen på Åland.








Den gjutna rännan i bäcken som ledde vattnet till kvarnen

Grunden till mjölkvarnen invid bäcken. Här forsade då år 1916 stora mängder vatten igenom den ränna vi ser till vänster. Kvarngrunden ser man till höger.
Här mördades Karl August Mattsson och hans hustru blev illa slagen, paret hittades dagen efter då mjölkunder skulle hämta sitt malda mjöl.






Då jag arbetat med fallet ett tag kom jag på att någonstans hade jag läst om fallet och gick så till min Alandicaboksamling och jo här, i boken Ryska positionen Alandskaja av Martin Isaksson hittade jag vad jag sökte och jag läste följande:

Förstämning och oro i ännu högre grad väckte nyheten om ett bestialiskt rånmord i Hammarland Postad. Där påträffades två personer döda i skvaltkvarnslunden. Det tredje offret avled utan att komma till sans. Utredningen ansågs illa skött men det påpekades från polishåll att ingen hjälp var att räkna med när man vände sig till militärbefälet. Om chefens inställning på Frebbenby batteri hette det, " Efter någon dags proforma undersökning, kunde man se mördare återgå fria"
Å andra sidan var man i gården där den utpekade soldaten var inkvarterad övertygad om att "deras" pojkar inte kunde varit skyldiga till ett sådant dåd. I gården fanns ett tiotal inkvarterade i anderstugan. Långt mer än femtio år senare omvittnade husbonden i gården att där funnits bara hyggligt folk. Var någon från den förläggningen skyldig till dådet i Postad kvarn så inte var det någon kanoniär eller matros.
- Möjligen kunde det varit skomakaren deras!
Mordet förblev outrett.

Här har Martin Isaksson noterat att Alina skulle ha avlidit utan att komma till sans men detta är inte med sanningen  överensstämmande. Som vi ser av undersökningarna återfanns hon vid liv och förhör gjordes med henne på Godby sjukhus.




Rättegången

År 1917, den 26 februari förrättades för behandling av nedanomförmälda mål, urtima ting med det tingslag af Ålands domsaga, som utgöres af Hammarland och Eckerö socknar å tingsstaden Östergårds hemman i Kattby by uti förstsagde socken, närvarande härvid i egenskap af ordförande underskriven, Vice häradshöfding och för tiden högvederbörligen tillförordnad domhafvande i berörda domsaga, äfvensom Tingslaget följande Nämndemän:

Erik August Andersson från Bredbolstad by i Hammarlands socken
Johan Teodor Mattsson, ifrån Eckerö Kyrkoby
Albert Viktor Mauritz Jansson  från Strömma by jämväl i Hammarlands socken
Johan Eriksson från Storby by i Eckerö socken
John Alfred Viktorsson ifrån Näfsby by i förstsagde socken och
Frans Emil Fagerström ifrån Eckerö sockens Torp by.

Domareed

Nyvalde nämndemännen Johan Alfred Viktorssson och Frans Emil Fagerström aflade med tre fingrar å bok, efter försägning af Rättens ordförande, föreskriven domared, samt intogo därför platser i nämnden.

Dödsundersökning

Med anledning af Guvernören i Åbo och Björneborgs län den 15 januari innevaranbde år gifna anhållan om undersökning, angående i Arbetskarlarna Karl August Mattsson och Axel Lagerberg och dennes son från Postad by i Hammarlands socken 1916 förvarit mord hade af underskrifven ordförande urtima ting till denna dag i och då sagda dödsundersökning som vidtog till städeskommo å skedt upprop Kronolänsmannen Gustaf Brynolf Sundblom å tjänstens vägnar, äfvensom avlidna Karl August Mattssons bröder och söner till mördade Axel Lagerberg Torparen Reinhold Axelssson och Arbetaren Fridolf Lagerberg hvardera från Lillbolstad by i berörde socken, Axelsson jämväl såsom ombud för å Godby sjukhus under läkarvård fortfarande varande Karl August Mattssons hustru Alina Kristina Mattsson i stöd av ingifne fullmakt sålydande:






Alina ger fullmakt

Sedan har vidare antecknats att de å Landskansliet i Åbo tillkomna Guvenörsakterna no: 8025 och 8028 funnos tillhands angav aktor ett polisprotokoll af följande lydelse:







Protokoll av det polisförhör som gjordes med Alina Mattsson den 4 februari år 1917.

Protokoll fördt av underskrifven Kronolänsman å sjukhuset i Godby den 4 februari år 1917 i närvaro af  Handlanden Torsten Jansson, från sagde by, och Bonden Daniel Alfons Westerlund från Näfsby by i Hammarlands socken, såsom tillkallade vittnen hvarvid närvar å militärens vägnar Löjtnanten Zarokovskij från Mariehamn stad samt tolken Telegrafchefen Konstantin Kotscheregin från samma stad.
Polisundersökningen verkställdes med Arbetarhustrun Alina Kristina Mattsson från Postad by i Hammarlands socken, fortfarande under läkarvård å sjukhuset i Godby rörande morden natten mot den 13 decembar 1916 å hennes man Arbetaren Karl August Mattsson och hennes svärfader Arbetaren Axel Lagerberg från sagde by hvilka gemensamt bebodde en mindre byggnad vid Postadvägen, hvilken byggnad inrymde ett kök med kammare, innanför köket ett verkstadsrum och förstuga. Vidare fanns å gården en mindre vattenkvarn tätt invid boningshuset.

Alina Kristina Mattsson berättar om händelsen följande: Efter klockan 8 på aftonen Mariehamns tid, den 12 december 1916 hade hon och mannen samtidigt gått från köket till kvarnen, där man verkställde grynlagning. Då dessa varit där en tid skulle mannen mellan kl 9 - 10 gå ut och öppna vattenluckan för att stänga kvarnen och just som hon öppnat haken innanför kvarndörren fick mannen med detsamma ett yxhugg i hufudet av matrosen Wasilij, hade även av folket kallats för Jakobsson, men visste nog att uttalet ej var rätt. Vidare säger Alina att Wasilij ofta på kvällarna besökt makarna Mattssons hem, åtminstone 2 och 3 gånger i veckan i månatal och hade de alltid någon matros med sig än den ena än den andra och haft svärfadern att spela "skripko" eller fiol, aflägsnade sej vid kl 8 på kvällen. Vid sina besök brukade Wasilij vistas endast i köket. Han hade jämväl bjudit Karl och svärfadern till sig vid Lindboms gård i Frebbenby ehuru dessa intet besökt honom, men Alina hade han inte bjudit.






Den mördade Axel Lagerberg
Foto Bror Lagerbergs album

På fråga säger Alina att hon inte kommer ihåg hur yxan såg ut och att hon på Annadagen berättat för sjömanshustrun Anna Grönroos och att hon aftonen förut haft främmande. Säger att Wasilij frågat Alina om de varit i Amerika och förtjenat pengar Alina endast upplyst honom om dagslönen där. Söndagen den 10 december om aftonen då det redan varit mörkt hade Wasilij och en annan matros som hon ej kommer ihåg sent besökt makarna Mattsson före mordhändelsen.

Alina uppger att då hon och mannen gingo till kvarnen om aftonen morden förövades funnos i huset mannens ett guldur med ked, ett guldur med lång ked och en nål af guld en guldbrosch med blågrön sten, ett guldarmband, två silverfickur det o med ked, en revolver, ett tvåpipigt hagelgevär, svärfaderns börs af läder liknande en liten väska med åtminstone 3 stycken enmarksslantar samt en enmarkssedel vilka persedlar och penningar varit försvunna påföljande dag.

På fråga påminner sig att då hennes broder Torparen Karl Johan Höglund boendes i ett torp underlydande Bolstaholm säteri i närheten af  Pantsarenäs by i Geta socken, någon dag efter mordhändelsen besökte henne på sjukhuset i Godby, brodern sedan de samtalat med varandra om tillgången vid morden frågat Alina hvem som skulle övertaga makarnas bohag, hvartill hon svarat intet passar det för dig att öfvertaga detsamma, därmed åsyftande att brodern bodde långt från makarnas bostad, men säger tillika att emellan henne och brodern råder vänskapligt förhållande påminner sig icke om det med hennes svåger Torparen Reinhold Axelsson som jämväl varit på sjukhuset samtidigt varit fråga om att han skulle vårda sig om nämnda bohag.

Kommer ihåg att matrosen Wasilij och en annan matros förevisats för henne på sjukhuset någon dygn efter morden förövades men påminner sig icke att det då varit fråga om huruvida det var Wasilij som slog mannen Karl. Säger att hon vid detta tillfälle varit svag. Kommer ej ihåg att Löjtnanten Zarakovskij och hans fru varit närvarande vid besöket på sjukhuset.






Den mördade Karl August Mattsson
Foto Bror Lagerbergs album

Härefter visades Wasilij och en annan matros för Alina, därvid hon utpekade Wasilij och betygar att det var just han som slog Karl med yxan i hufvudet. På ytterligare ställd fråga om Alina icke möjligen mindes fel och tog miste på person, förklarar hon med särskild bestämdhet det var just Wasilij och ingen annan som slog Karl. Uppger att hon i skenet av lampan i kvarnen mycket väl såg och kände igen honom då han med yxa i handen slog Karl i hufvudet. Beträffande den andre förevisade matrosen säger Alina att hon nog känner igen honom och att han tillsammans med Wasilij varit i Mattssons hus men kan ej säga om han är samme matros som hon såg stå bredvid Wasilij vid kvarndörren då Karl blev slagen i hufvudet.

Sedan underskriven på tillställd fråga meddelat att detta protokoll kommer att förvaras i Kronolänsmanskontoret och möjligen ett exemplar därav insändas till Herr Guvenören i länet förklarades undersökningen avslutad.

Antecknades att avståndet mellan Frebbenby och mordplatsen är i det närmaste fyra kilometer.

Ort och tid som ovan


Eftersom uppläsande aktor upplyste att Alina Kristina Mattsson vid polisundersökningen ingenting kunnat meddela om på hvilket sätt hennes svärfader Axel Lagerberg eller hon själv blivit slagen skulle Anna Kristina Mattsson drabbats af tvänne yxhugg, det ena å kinden och det andra öfver hjässan berodde denna kortminthet enligt aktors förmodan, på det upprörda tillstånd hvari hon befunnit sig vid sin mans dödstillfälle isynnerhet som hon sedermera först under nattens lopp kommit till svagt medvetande om hvad som timat, och då hade Anna Kristina Mattsson placerat sitt hufvud på sin döda mans kropp uti hvilken ställning hon fortfarande befunnits när den utifrån tillstängds dörren på förmiddagen den 13 december öppnats hvarhos aktor vidare inlämnade ett sålydande prästbevis som jämväl upplästes därå aktor anhöll att undersökning rörande händelserna i fråga som nu måtte företagas förbehållande sig att därefter göra de yrkanden och påståenden hvartill sagda undersökning kunde föranleda, uti hvilken allt ovanbemälda sakägare jämväl förenade sig under anhållan om mördarna fällande till det strängaste straff lag förmådde.







Kyrkans intyg för rättegång
Diodecedis Aboensis Magni Princ Fina

Att arbetaren Axel Lagerberg f. 18.1. 1839, död 12.12.1916 och hans son, arbetaren Karl August Mattsson f. 11.12. 1867 och död 12.12.1916 voro nattvardsberättigade medlemmar av denna -evangelisk-lutherska församling, vaccinerade samt åtnjöto medborgerligt förtroende samt att den sistnämndes hustru Alina Kristina Mattsson född 11. 7. 1873 är nattvardsberättigad medlem av denna Evangelisk - lutherska församling samt åtnjuter medborgerligt förtroende intygar

Hammarland den 21 februari 1917
Viktor Jansson t.f. Kyrkoherde






Aktor namngav härå att i saken vittna Sjömannen Frans Franzen från Näfsby och bonden Fridolf Johansson från Postad byar i Hammarlands socken samt handlanden Torsten Jansson från Godby by i Finströms socken äfvensom bonden Daniel Alfons Westerlund från Näfsby by och Sjömanshustrun Anna Grönroos från sagda Postad by hvilka jämväl på upprop kommo tillstädes samt tillätos ojäfliga och välfrejdade befunne avlägga vittneseden å den de på mindre om edaförpliktelsen hvar för sig hördes och berättade:







Frans Franzen: att sinnessvage Bondesonen Erik Hansson från Postad by den 13 december 1916 kommit till vittnets hem och för vittnet berättat att Axel Lagerberg hemma i sin bostad låg antingen avsvimmad eller död, i anledning häraf vittnet , som bodde alldeles i närheten af Axel Lagerbergs hemvist genast begifit sig till sistnämnnda ställe, hvarest vid vittnets ankomst först befunnit sig en Torpare Mickelsson jämte en annan för vittnet obekant person hvilka vittnet tillsport om de visste hvar gårdsfolket befunnos hvartill dessa svarat nekande emedan de just anlänt i afsigt att avhämta mjöl från kvarnen hvarefter vittnet öppnat den tillstängda men inte fastlåsta förstugudörren och då å golvet varseblivit Axel Lagerberg liggande på högra sidan med hufvudet uppåtvänt fullt påklädd med undantag af tröja, samt å golf å väggar sett fullt af blod och hjärnsubstans, därå vittnet gått in uti stugan och kammaren, där lådorna till skåp och byråer varit utdragna samt dessas innehåll huller om buller kringstrött å golvet hvarefter vittnet iaktagit att gardinerna varit neddragna för fönstren ehuro klockan då varit vid pass tio på förmiddagen. Därefter hade vittnet efter att först hafva stängt dörrarna till stugan, begifvit sig ut på gården och tillsagt ofvannämnda personer att komma med till kvarnen för att eftersöka det öfriga husfolket. Men då berörda personer nekat vägrade medfölja vittnet ville vittnet ej heller ensam företaga vidare undersökning utan sände med Bonden Albinus Kvanström bud efter ortens kronolänsman hvilken jämväl skyndsamt tillstädsekom och i närvaro af vittnet jämte efterföljande vittnet Fridolf Johansson som tillsades att öppna kvarndörren inträdt i kvarnen, där Karl August Mattsson med ryggen mot golvet legat i större blodpölar och bakom honom hans hustru Alina Kristina Mattsson liggande med hufvudet på sin döda mans bröstkorg i och hade hon vid aktor och vittnets inkomst i kvarnen något höjt hufvudet och öppnat ögonen samt talat några ord ehuru vittnet som för tillfället varit mycket upprört ej kunde påminna sig hvad hon yttrat och hade vittnet därefter närvarit ända tills Alina Kristina Mattsson afsändes till sjukhuset i Godby men kunde icke heller påminna sig huruvida Alina Kristina Mattsson färförinnan omnämnt hvilka som vore mördarena och hade de närvarande även undandragit sig att tala mycket vid henne på grund af hennes ytterst medtgna och svaga tillstånd, tilläggande vittnet att vittnet som bor omkring 150 meter från de mördades hem föregående afton ingenting ovanligt märkt och att vittnet icke kunde med visshet säga om ryska soldater plägade vistas hos Lagerbergs men jämväl hört aflidne Axel Lagerberg före sitt frånfälle yttrat att folket så varit samt att Lagerberg ett par kvällar före mordet sagt: "Gud bevare oss att hos oss säga något illa om militären ty det var ej bra" påminde sig vittnet dessutom att då dörrarna till kvarnen vid omvittnade tillfällen öppnats kvarnen varit i full gång hvarföre vittnet stängt desamma, äfvensom att vittnet tidigare i de avlidnas hem fäst sig vid att å ena väggen plägat hänga fickur, men kunde icke säga huruvida dessa funnos kvar å väggen då Alina Kristina Mattsson från kvarnen inburos i stugan och tillade vittnet slutligen att aflidne Lagerberg och Mattsson ansågos förmögna, hvarför här enligt vittnets förmenande rånmord förelåge.





Ryska officerare år 1917 på Åland

Rättegången fortsätter så med de övriga vittnenas utsago och avslutas med följande:

Enär häradsrätten finna nödigt att i saken afhöra Alina Kristina personligen anstår med vidare åtgärd i denna undersökning till nästa i tingslaget skeende lagtima ting och dess andra rättegångsdag då Aktor å tjänstens vägnar samt sakägarna om de så önska åter på upprop böra tillstädes komma böra till nästa sagda rättegång kalla Alina Kristina Mattsson samt där hos om möjligt vara försedd med utredning om bemälda Wasilij och Alexander tillsammans ävensom all annan till buds stående upplysning i saken.

Vid nästa urtima ting som hölls den 20 mars 1917 beslöts att ännu en gång framskjuta rättegången till den 19 april samma år. Där beslöts att bevisen räckte inte för en fällande dom och ärendet avfördes.
De anklagade gick fria.


Följande vittnesuppgifter:

































En kvarnsten från skvaltkvarnen som blomlandsprydnad på gården Mjölnars i Hammarlands Postad.

Bror Lagerberg berättar även att han i släkten hört sägas att flera år efter mordet kommer en rysse till byn och förhör sig om Lina och var hon finns. Efter ett tag var han försvunnen.

Frågan är: Vem var mannen, var det eventuellt Wasilij som återvände till byn och ville förklara sig och kan det då vara möjligt att han hade bud till henne vem som var mördaren?  De flesta som vet något om fallet är döda men om någon som läser detta har hört denna historia är denna blogg intresserad av att få detta berättat. Jag söker även fotografier från mordplatsen, kvarnen och den stuga som fanns där tidigare.


Källor: Tidningen Dalpilen
            Tidningen Åland, Ålands Landskapsarkiv
            Bror Lagerberg Östanträsk
         

Malat i Godby den 21 augusti år 2017


Johan G. Granlund

söndag 31 mars 2013

Råstenar runt Finby by i Sund anno 1770

5-stena rå no:10 på Högberg i Finby Myran


Åren 1770 - 1775 företogs storskifte i Finby Sund. Inför detta enorma projekt passade man på att först "jäla" in byn med råstensinpackningar benämnda 5-stena rår av det slag vi ser på ovanstående bild. Det är frågan om  14 stycken 1,5 + 1.5 meters stenfundament med 4 hörnstenar och en i mitten stående s.k. "hjärtsten".
Man utförde detta projekt i två omgångar. Den södra linjen börjar med no.1 Degerstensrån som finns ett hundratal meter söderut från Sportkila idrottsplan, invid Tranviksvägen, och slutar med no: 7 på holmen Siggskär eller Gränskär som man numera säger.
De olika rösena löper här norr om Tranvik byn så att no: 2 finns en bit in på östra sidan av Tranvikvägen och därpåföljande strax norr om Berglunds och går vidare över Byberg  och Landholm osv.





Denna kartskiss föreställer placeringen av stenarna 1 och 2  på Tranviksskogen.
No 1 kallas Degerstensrå

Nästa linje börjar på Finbybergen söder om Lövvik med no: 8 kallad Korsbergsrån. Linjen löper så över Lövviksvägen österut så att no: 10 finns på Högberg (även kallad Sionsberg) och finns på vår avbild här ovan. Rån går så vidare söder om Gunnarsby och går över landsvägen strax söder om f.d. Vivasteby mejeri.




Här ser vi den norra linjen och no 10 på Sionsberget. Den streckade linjen till vänster är Lövviksvägen.

 På Norrgårds
markers Långberg finns ett par rösen. Därefter går linjen rätt ned mot Finbyvikarna och följer dikesådrans mitt för att i Svinesund gå rättemot Siggskär eller Gränskär som vi kallar ön numera.

Av oförklarliga skäl finns ingen rågång utmärkt mellan dessa linjer väster om Smedsböle och Domarböle alltså mellan Degersten vid Sportkila och Korsberg vid Lövvik.

En annan tanke som slog mig var att, tänk att alla dessa stenrösen fått stå orörda. Ingen har blivit särkilt rubbad, alla står som monument över en gången tid och de flesta människor känner inte till vad de tjänat till.

Då jag vid ett diskussionstillfälle visade dessa kartor för intresserade tranviksbor sade en av de närvarande bönderna: Nåmen det var ju en såndär "rösa" som jag körde över med skogstraktorn en gång!

En omständighet som man bör beakta i sådana sammanhang är att i äldre tid var man oerhört rädd om alla olika former av stenkonstruktioner i naturen. Man hyste en nästan spöklig inställning till de fornlämningar som fanns i skog och mark. Månne där fanns inneboende andar som man inte ville störa? Nåja, vi får vara tacksamma för det i alla fall i dag.

Vi kanske skall ta och läsa lite vad som står i de protokoll som man kan hitta i Ålands Landskapsarkiv över dessa händelser. För linjen emot Tranvik läser vi följande:


Rågångsbeskrivning omkring Finby ägor - som skiljer Dommar, Svens oh Smedböle samt Tranviks och Finby Byar ifrån hvarandra.

No. 1.
Degerstens 5-stena rå, varandes denne rå belägen på en bergagtig mark, rätt på västra sidan om Tranviks kyrkioväg, och uti N.O (nordost) fem aln ifrån en stor oformlig sten. Hjertsten är satt stående med de fyra sidostenarne omskolad af en viggsform, spruken efter längden med afslagen spets, hvaraf hälften är löspåliggande. höjden ofvan jord är 3 kvarter, 1,5 aln long efter den afslagne ryggen i och äfven så bred på de flata sidorna vid roten, visar väderstrecken nämligen med spetsen S.W. Till S. Efter flata sidorna - N.O. och S.W. Litet västligare, the öfrige kanterne efter afslagningen visa N. till O. Öster, söder och väster och norr sidorna ligga uti N.O, S. O, S. W, och N.W. om samma hjertsten.

Härvid inställde sig såväl samtelige Finby åboerne med theras Krono Fullmägtig Länsmannen Wälaktad Jonas Broman, jämvel Tranviks öboerne samt nämndemännerne Johan och Hindrick Olofssöner ifrån Mångstekta, utvisandes skillnaden till:

No: 2
Stenbro 5-stena rå, som befants ligga på et litet slätt berg uti S.S.W oh N.N.O, N.W til W och S.O til O. Härifrån til,

No 3
Norråker Rån, som består af 5 stora oh kullriga stenar, på en bergsklint liggande i form af ett 5 -stena rös och til

No 4
Bybergs 5-stena rå på et högt berg liggande uti s.o. och N.w.N.N.O och S.S.W vidare til

No 5
Svedje rån, 5-stena rå, af små stenar på et litet lågt berg lagde uti S.O och N.O och de andre desemot svarande strecken. Härifrån denne sistnämde påstådda tranviksboerne linea resta till

No 6
Landholms rån, bestående af 5-stene oformlige och kullrige stenar, lagda och i form af en 5 -stena rös på en liten bergsklint liggande uti en beteshage, som blifver nyttjad av hemmanet no 2 i Finby.
Och sist till Siggskär varest upgafs en rå

No 7.
Som af en närstående kullblåst tall blifvit rubbad, men nu efter parternes begåvan lagd i dess förra ordning i form af ett 5-stena rös.
Råskillnaden mellan denne och Böhlkes Byar, blef ifrån No :1 till

   No: 8,
Korsbergsrån af Landtmätaren Herr Anders Norrstedt år 1759 upgången å sätt och beskifven som thess protooll utvisar ifrån No: 8 Korsbergsrån upstakades i närvaro af Löfviks oh dennes Byåboer till

No, 9 osv.....man fortsätter så vidare norr om Finby emot  Finbyvikarna, Svinesund och Siggskär( Gränskär) där linerna möts.

Detta protokoll är uppgjort den 1 april år 1763 av lantmätare Kristian Braxer. Denna lantmätare var från Esbo i Finland och fick sin examen år 1761. Han vikarierade för Anders Norrstedt år 1762 och blev ordinarie på Åland år 1769 efter honom.

En sak är i alla fall säker, skulle dessa herrar i dag läsa vad som står i lokaltidningarna om kommunsammanslagningar så skulle de vända sig i sina gravar.


Att metoderna för anläggande av rår mellan byar har gamla anor ser vi av Västmannalagen som ger följande definition för ett rör.

Om rår och rör och hurudana råmärken bör vara utformade.

Det är rör, där femstenar äro en i mitten och fyra utanför. Fyra stenar eller mer bör heta rör.
Ej må färre stenar kallas råmärken mellan byar. Tvista med varandra två stenar och en sten, då har tvåstensrör vitsord. Tvista tvåstensör och trestensrör, då ha trestensrör vitsord. Fyra stenar hava vitsord framför tre och fem framför fyra. Femstenar skola ligga i varje tomtrå. I farvägsrå må tre stenmar ligga, så och i urtjällsrå. Mellan åker och ängstegar må två stenar kallas rå. Stake och sten och ben må man kalla rå¨. Stake och sten må man kalla rå. Ben och sten må man kalla rå. Åt en sten gives inga vitsord. Om ej rå och rör kunna finnas, ej heller gärdesgård då skall gräns mellan byar gå mitt i åar eller sund. 







En mycket vacker och välvårdad råstensparad hittade jag i norra Finbybergen. För mig är det oklart varför man uppgjorde tre olika rårstensrör i rad, har aldrig sett något liknande förut men vacker är den.

Nedskrivet den 31 mars år 2013

 









 

fredag 1 mars 2013

Mordet i Sunds andelshandel julen 1907

Sunds andelshandel ca. 1912

Den 15 maj år 1907 startade Sunds andelshandel i Finby. Man hade inköpt handlanden R. Mattssons filialbutik i byn och inledde nu sin verksamhet med kapten K.J. Karlsson från Branders i Finby som dess första föreståndare.
Det hade inte gått många månader så skakas byn Finby och hela Åland om av nyheten om det råa mord som här förövades då biträdet Viktoria Gustavsson från Lumparland bragtes om livet den 19 december samma år.
I tidningen Åland av den 28 december hittar vi ett upprop till myndigheterna och allmänheten. Mördarne måste gripas! Mer än 8 dagar har förflutit sedan den hemska nyheten om mordgärningen i Sund blev känd för åländska bygder och ännu har man ingen spaning på brottslingarna.

Vi måste helt enkelt få fast dem bl.a. för att konstatera om bland oss ålänningar finnes dylikt avskum eller om mördarne tillhöra det slödder från fasta landet som numera icke är sällsynt i våra bygder skriver man.

En bit in i januari  1908 kan vi ta del av  följande reportage: Sundsmördarene bakomlås och bom. Gärningsmännen blott 18 och 20 år gamla.

Spaningarna efter mördarna som före jul bragt fröken Viktoria Gustavsson om livet i Sunds andelshandel hava fortskridit från fredagen den 20 dennes, dagen efter mordet.
Undersökningarna har letts av kronofogde J.A. Bergroth, högste chef för polisen på Åland, en erfaren man i sådana sammanhang samt kronolänsmannen Axel Planting, med biträde av flera poliskonstaplar och tvänne detektiver från Åbo.

Artikeln berättar att i början hade man ingen aning om vem mördarna kunde tänkas vara och var de nu kunde hålla hus. De första misstankarna riktades emot ett par finnar som befann sig i Jyssböletrakten men dessa hade alibi. 
Därefter förhördes några ryssar men de hade också alibi.

Nu återvände man till Finby och började via fotspår spana efter i vilken riktning de hade gått. 
Ett viktigt tips inkom, en kvinna hade mordkvällen sett ett par mystiska män vandra vägen fram med neddragna mössor gåendes emot Tosarbyhållet. Dessa fotspår följdes ända fram till Högbolstadvägskälet men där tappade man spåret.

 En brottsplatsundersökning uppgjordes och butikslokalen kartlades. Man ansåg att då de dödande slagen inte skett med yxa eller eggvapen kunde det inte vara fastländska och finska förövare emedan "det förnämsta vapnet hos finnen är kniven" . Förövarna är således ortsbor och måste hittas inom kommungränsen. 

Nu hade detektiver från Åbo anlänt och dessa satte sig omedelbart in i förhållandena. Man började spåra på nytt i Tosarby-Kastelholmsområdet.

Nu erinrade sig kronolänsmannen att han under året tagit hand om ett par manspersoner från bygden som anmälts för "hemfrids och vägfridsbrott". Den ene av dem var från Tosarby och den andre från Kastelholm.
Ett tips inkom även av en kvinna som sett en betydande standardförhöjning i ett av torpen i Tosarby. Det fanns plötsligt rikligt med både pengar, skor och kläder i  det hemmet. 

Till saken hör att en tid före mordet hade ett oanmält inbrott skett i andelshandeln i Finby. Någon hade inkommit med falsk nyckel och från lagret hade tygpackor, galoscher och en del annat försvunnit. Detta hade då inte blivit anmält av personalen på grund av rädsla för repressalier.

Inför dessa viktiga fakta i utredningen höll brottskommissionen rådslag vad man skulle göra. Man beslöt att i en chock arrestera de båda ynglingarna man nu misstänkte och detta företogs en söndagsmorgon. 

I bygden kände ingen till polisledningens planer så  arresteringarna av de båda ynglingarna kom helt oväntat. Båda blev väldigt upprörda då de blev förda till häktet och man kunde spåra nervösa skakningar och bleka ansikten hos ynglingarna. 

Nu hölls pressande korsförhör av dem båda och efter ett tag fann de för gott att erkänna.

Vid förhören framkom att de inväntat tillfället då föreståndaren avlägsnat sig från affären och gått hem. De hade då stått och lurpassat i skogsbrynet  på andra sidan vägen och med beslutsamma steg gått mot butiksdörren, knackat på och begärt att fröken Viktoria skulle visa dem sulläder för reparation av skor. Detta gick hon med på och hon började tillskära läder. Då smäller den ene Manne Mattsson till henne med en blyklump i bakhuvudet så att hon förskräckt ropar; Herregud i himmelen vad tänker ni göra? Då tar den andre, Ivar Lindström upp en 2 kilos vågvikt och drämmer till den liggande flickan med flera slag i huvudet så att hon avlider. 
Nu länsar de hennes fickor och hittar 21 mark. Detta är hela rånbytet emedan föreståndaren Karlsson tagit med sig butikskassan hem.
Väl hemkomna tvättar de blodet av sig och går lugnt till sängs.

Vid förhören berättar männen vidare att de är arbetslösa. De har sedan länge tillhört den på Åland verkande finsk/svenska socialistorganisationen där de deltagit i möten. Dessutom har de tillhört en rånarliga som i trakten en längre tid begått olika inbrott.

De båda männen är nu insatta i varsin cell i kronofängelset i Kastelholm för inväntan av rättegång och dom.




Vi bläddrar vidar i Åland och hittar en artikel den 12 februari. 

Sundsmålet. 
Här förklarar sig de båda männen sig skyldiga och målet skjuts upp till början av mars. I samma mål döms arbetarhustrun Alina Lindström till 1 års fängelse för undanhållande av tjuvgods.

I Åland av den 4 mars;

Sundsligan
Fröken Viktoria Gustavssons mördare dömes vid tinget vardera till livstids tukthus och för alltid förlorat medborgerligt förtroende.


I boken "I Sund" om Axel Danielsson, hittar vi följande artikel angående Viktorias begravning:
Söndagen den 29 december jordfästes fröken Viktoria Gustafssons stoft på Lumparlands begravningsplats. Ett par dagar tidigare fördes kistan från Finby till hemsocknen. Det var en mångmilafärd genom Ålands bygder, ty då Lumparfjärden ej var körbar, måste ej mindre än sex kyrksocknar genomfaras, och flera timmar räckte också färden, ty den tiden funnos inga bilar. Sundsborna följde med till Färjsundet och sjöngo där flera sånger, förrän de vände åter. De hade draperat kistan med en sorgfana som sedan lades över graven.

Något år senare restes på fröken Gustafssons grav en vård av sten med den mest egenartade inskriptionen man kan tänka sig. Man läste nämligen efter hennes namn och årtalen: Rånmördad i Sund av (och här följde de två namnen)
Det var sannerligen en makaber inskription. 
Då jag i fjol besökte Lumparlands kyrkogård, befunnos namnen emellertid vara avlägsnade.
Den fridsamme.





Av Sune Wilhelms i Lumparland fick jag så i augusti 2014 uppgiften att han hittat Viktorias grav.
Jag rekommenderade honom att ta med sig en stålborste och putsa stenen för att se vad där står och han kunde konstatera att mördarnas namn finns på stenen men ordet rånmördad är borttaget.





En dag blir jag kontaktad av Marianne Eliasson som växte upp i östra Saltvik. Hon berättar för mig följande historia:
Dehär skorna är tillverkade på 1920-talet av "mördar Janne" från Sund sade min mor till mig en dag. Dom passar 
väldigt bra till din folkdräkt och nu ger jag dem till dej. Jag har använt dom ofta och de är även halvsulade. 
Marianne använder dom ännu i dag som är och nu kommer dom att gå vidare till nästa generationer.

Nedtecknat den 1 mars 2013
Kompletterat i augusti 2014
Kompletterat i november 2015


I Tidningen Åland av januari 1907 har jag hittat följande insändare,