Ja här tronar den mot västhimlen, i en turistpublikation, Åland, av år 1965, Norrgårds väderkvarn i Finby.
Min mor Ilmi mjölkar "Kom kuddorna" i kvällens solnedgång.
Jag har inte fel om jag säger att vår kvarn i Finby är en av Ålands mest fotograferade. Tronande på mjölkarberget strax invid vägen och med västerskyn rätt i kameran.
Då jag nedtecknade min far Bernhards berättelse över livet i Finby förr berättade han att i hans ungdom fanns det 14 väderkvarnar i Finby. Byn har 11 gårdsnumror men dessutom fanns det en mängd större och mindre torp utgående från de olika gårdarna.
Från Bomarsundskrigets dagar har vi en känd teckning av en fransk konstnär som skildrar livet i Finby under belägringen och där ser man ett antal kvarnar.
"
Min far berättade att en tid efter att hans far Johan "Janne" Granlund köpt gården den 20 mars 1914
blåste den kvarn som då fanns på gården ned precis då han var på väg att hämta mera säd från ladan en bit ifrån.
År 1922 byggdes så denna kvarn vi ser i bild. Timmermän var Albert Pettersson från Mångstekta och Manne Mattsson från Sibby. Som vi ser har denna kvarn en rejäl kvarnfot i timrad stock.
Huset vi ser i bakgrunden är den byggnad min far och hans bror byggde på 1930-talet.
Vid uppbyggnaden av den nya kvarnen togs de gamla delarna tillvara och monterades in i den nya kvarnen.
Kvarnens äldsta del, kvarnstocken är troligtvis från 1700-talet att döma av de minnesanteckningar som är inristade i den. Kvarnroten timrades i stock som står sig än i dag. Det är frågan om några paralella stockrader
som är ihopmonterade som ett kryss. Vid detta tillfälle gjöts även nya kvarnstenar emedan de gamla av sten var utnötta.
Vår kvarn har i alla tider fungerat som en plats för fotografering.
Här ser vi en bild från 1928, min far som då är 20 år sitter längst ned på kvarnstegan, ovanför honom Alvar Hagström, en pojk från Smedsböle som han ofta umgicks med. Bakom sitter en "finne" som hör och häpna tog detta fotografi.
En sytråd ledde till kamerans slutare, en liten knyck med foten och så fotot.
Vi barn på Norrgårds skulle ju inte vara sämre. Då det var dags för fotografering så skulle kvarnen vara i bakgrunden. Bengt, Bror-Erik och Johan jag. I bakgrunden Trögers ladugård.
Och förstås då släktingarna från Isojoki kom på besök så skulle vi ju ta familjefotot vid kvarnen.
Jag tror att detta är från år 1953. Fotograf Edgar Blomberg.
Under årens lopp har kvarnen renoverats många gånger. Man kan säga att förr gjordes det ungefär vart 20-de år. Min far vet jag gjorde nya vingar tre gånger, senast på 1970-talet. Jag ansökte då om bidrag från både Landskapsstyrelsen och Hartvall som välvilligt biföll vår önskan.
Här ser vi min kusin Bengt Granlund som alltid ställt upp och hjälpt till som arbetsledare. Här behövdes tre stegar för målningen. Han tillverkade nya vingar i början av 1990-talet och då brädades hela kvarnen, taket lades nytt och allt målades rött och med svarta luckor och dörrar.
I slutet av 1960-talet började vi på Norrgårds med turister. Först som gästhem och sedermera med uthyrningsstugor. Självklart var då kvarnen ett intressant objekt för våra gäster och min far fick ofta gå på rundor med enskilda och grupper för att visa kvarnen.
Här är vi ifärd med att montera in kvarnvingarna i sina klys i löparens yttre del, benämnd "kronan".
Avsikten är här att medelst rep dra runt vingarna så att vingträet faller ned i kronans håltagning.
Den senaste renoveringen vi gjorde var år 2003. Då fick vi hjälp av Ålands store kvarnmästare Alf Berglund från Geta. Han tillverkade ny löpare och nya vingar i impregnerat trä från Getaskogarna.
Vi gjorde då ny svingel, den långa stång som man vrider runt kvarnen med. Dessutom målade vi väggarna i rött och alla luckor och dörrar i svart.
Här ser vi en bild inifrån kvarnen. Det stora hjulet kallas för stora kugghjulet. Nedanför det ser vi "trällhjulet" som är fast i "bommen". Till vänster ser vi "tuten" i vilken säden hälldes samt "rännan" som leder säden mot stenarna. Den järnaxel vi ser i trällhjulet kallas för "snes". I äldre tider sade man att man smörjade detta maskineri med braxentarmar.
I trälådan finns "kvarnstenarna" som nu är gjutna, men förr kunde de vara av sten och då hade man hackat in ränder i dem för malningen . Den stoppbom vi ser invid stora kugghjulet kallas för "fällbom". Den bom som stoppade hela kvarnen så att den inte kan vrida runt kallas för "hjärtstock. Den stora stock som finns i kvarnen mitt lodrätt kallas för "ståndare" och den stock som löper vågrätt ut mot vingarna kallas för "löpare". Man kunde ladda vingarna med mer eller mindre vingbrädor i "vingträet" beroende på hur stark vinden var.
Kvarnen skulle före malning vridas i vind. Det fick inte blåsa för starkt och inte för svagt. Var det passligt benämnde man detta för "kvarnväder". Man passade då på att mala allt vad gården behövde för lång tid framöver både för folk och fä.
Jag tror att detta är det sista fotografiet av Bernhard.
Hans sista kvarnförevisning i livet.
Han dog år 2001.
Malat i Godby den 17 februari år 2014
