Drottningens sten invid Sunds kyrka - har jag hittat den?

Sunds kyrkas västra ingångsportal i bogårdsmuren, huvudingången.

I många år har jag sökt i olika urkunder och tidningsartiklar efter olika slags uppgifter under sökordet Sunds kyrka. Jag har då ofta stött på berättelsen om "Drottningens sten". Denna sten har  surrat i mitt huvud och som jag alltid kom att tänka på då jag besökt kyrkan oftast för att vattna blommorna på mina föräldrars grav.

En dag stannade jag upp då jag kommit innanför grindarna, vände mig om och min blick faller på en märklig stenpackning alldeles invid portalen.

-Men vad är detta, varför står denna sten upprätt och så som den skulle vara inmurad på ett annat sätt än de andra stenarna och har den även fått ett tak? Jag minns att jag någonstans läst att en åländsk historiker Reinhold Hausen skrivit, att man vid den nya bogårdsmurens  utvidgning 1874 skulle " murat in " Drottningens sten i muren.

Catharina Stenbock, 1535-1621, Sveriges drottning och Gustav Vasas tredje gemål.
Innehade Åland som livgeding från 1569 - 1603, men uppgifter gör gällande att hon skulle erhållit viss avkastning från landskapet under hela sitt återstående liv.

Ibland stavas hennes förnamn som Katarina.


I den allmänna åländska historiebeskrivningen besökte hon Åland endast 1 gång och det år 1556 och denna felskrivning har så de flesta författare upprepat och ingår även som sådan i Finlands Biografiska lexikons uppgifter om henne och Åland.
I senare tids forskning har dock framkommit att hon ganska ofta besökte landskapet och firade bl.a. midsommar här en gång tillsammans med sin släkt. Här föddes även en av hennes systrars barn.

Ifrån denna bok, Beskrifning öfwer Åland av F.W. Radloff har jag hämtat många uppgifter och som alltid ger Radloff ganska träffsäkra svar. Om Sunds kyrka kan man läsa följande:

Straxt vid Kyrkogårds muren upvises en sten, som til åminnelse af denna Drottning kallas Drottninge - Sten, emedan hon vid densamma stigit af och på hästen, då hon ridit til kyrkan.

Noteras bör, strax vid. Denna bok skrevs år 1795 och då fanns ännu den gamla bogårdsmuren som var närmare kyrkan än nuvarande som uppfördes 1874. I den nya inlemmades sålunda stenen enligt kallmursprincipen, dvs. man travade stenar på varandra utan inblandning av kalkbruk.

Här en annan bok, mycket tillförlitlig även den, Kastelholms slott och dess borgherrar av R Hausen.
Här kan vi läsa följande:

Sin välvilja mot Sunds församling visade drottningen genom att låta uppföra tornet (spiran) till dess kyrka och även skänka en klocka därtill. Båda gingo dock förlorade vid kyrkans brand 1678.
Länge har på kyrkvallen visats en större sten, drottningstenen kallad, som drottningen begagnat vid bestigandet av sin häst. Denna sten har vid en senare tid gjord utvidgning av gravgården ingått i ringmuren.

Åland
Dess folk och minnen av M.R. (Roslin)

Här hittar vi en mycket tydlig berättelse angående Drottningens sten. Denna text stöder mycket min teori om stenens placering strax invid huvudportalen och som visas på första bilden.

- Förrän kyrkogården för omkring tio år sedan utvidgades åt väster, fans nära invid hufvudporten vid kyrkovallen en låg, ensamstående sten, som bar namnet "drottningstenen" emedan sägnen förmäler, att drottning Katarina Stenbock, Gustaf Vasas enkedrottning, som bodde på Kastelholm från denna sten steg till häst, då hon gjorde sina kyrkobesök.
Roslins bok utkom år 1888 så han åsyftar således den utvidgning av kyrkogården som gjordes på 1870-talet. Man lät helt enkelt stenen stå orörd i den nya muren.

Även i bokverket om Ålands kyrkor ingår i boken om Sunds kyrka dessa uppgifter. På sidan 92 kan vi läsa:

Stora ofredens härjningar var naturligtvis alltjämt i färskt minne och återuppbyggnaden under kyrkoherden Samuel Kiellin skildras, liksom traditionen om "Drottningstenen", d.v.s. den stora platta sten strax utanför kyrkogården som Gustav Vasas änkedrottning Catharina Stenbock skall ha använt som trappsteg när hon steg av och på sin ridhäst.
Författararen hänvisar här till en doktorsavhandling avfattad på latin av Laurentius Hallborg år 1730.

Laurentinus Hallborgs doktorsavhandling från 1730 där det framgår just uppgifterna om Drottningens sten.

Här i den latinska texten återfinns uppgifterna om Drottningesten.

I en tidningsuppgift i tidningen Östra Finland av den 16.4. 1886, framgår uppgifter om Drottningens sten.
- Kyrkans torn skall Gustaf Wasas gemål Christina Stenbock låtit under sin vistelse på Kastelholms slott uppföra och till åminnelse af henne förevisas vid kyrkomuren en sten kallad drottningesten, emedan hon vid densamma stigit af hästen då hon ridit till kyrkan.

Tidningsartikel, Några anteckningar om Åland, av Sten Stensson, under slutet av 1500-talet.

Här framgår brev av Johan III angående Kristina Stenbocks rättigheter på Åland och Kastelholms slott, samt konung Sigismunds kontrasignering av drottningens förläningsbrev.

Tidningsartikel, Utgifne af et Sällskap i Åbo den 26.5. 1785,  angående Castelholms Slått och Enke=Drotning Catharina.

Castelholms Slått beläget en fierdedels mil ifrån Sunds kyrka på Åland, förmenas vara byggt af Birger Jarl och således nästan jämnårigt med Stockholm. Castelholm och Åland förläntes år 1435 Nils Eriksson. Åland förlänades år 1569 den 16 Aprilis Konung Gustaf I:s gemål och Enke-Drotning Catharina hwilken lämnade det 1606 den 3 Januari til konung Carl IX:de emot Drotningholm.

Vasa-drottningen, av Karin Tegenborg Falkdalen.
Här redovisas senare tids funna brev av drottningen som bevisar att hon vistades vid ett flertal tillfällen på sitt slott i Kastelholm.

Olika porträtt av Catharina Stenbock


Stenat i Godby den 26 maj år 2018

Johan G. Granlund

Häradsfängelset Vita Björns märkligaste fånge

Är det någon som hört talas om denne man? Lev Kamenev hette han. Nähä. Men Josef Stalin och Vladimir Lenin har ni hört talas om och Trotskij också! Nå jag förstår, kamrat Kamenev avrättades ju av kamrat Stalin 1936 så inga att undra på.

Då jag bevistade Lions loppmarknad här förleden plockade jag på mig några ålandsböcker, en hel trave blev det för min alandicasamling. En liten bok benämnd "Historja bland öar och skär" fångade mitt intresse. Då jag bläddrade i den såg jag att det var en samling föredrag olika personer hållit inför ett seminarium i Mariehamn år 1986. Historicus r.f:s och Historiska föreningens i Stockholm seminarium i Egentliga Finland och på Åland.

På sidan 79 väcktes mitt intresse speciellt för en artikel av vik.forskare Pertti Hakala, Helsingfors,
i en artikel med rubriken " Häktandet av Kamenjev på Åland 1918.

Ifrån Pertti Hakalas artikel saxar vi följande avsnitt: Ändå måste det anses förvånande att de diplomatiska förvecklingar som uppstod mellan Rådsryssland, Tyskland och det vita Finland sedan den kända revolutionsledaren Lev Kamenev arresterats på Åland i mars 1918, inte i någon högre grad har intresserat den åländska historieforskningen. Själva arresteringen har dock skildrats av mannen som stod bakom den, överste Hjalmar von Bonsdorff. I uppsatsen "t.f. landshövding och militärguvenör på Åland" publicerad år 1927 i sammelverket "När Finlands öde avgjordes" kvitterar han händelsen med följande rader:

Fängelsemuseet Vita Björn i Kastelholm på Åland.

Tio år efter krigsslutet utkom en jubileumsskrift där Hjalmar von Bonsdorff i en av artiklarna berättar om sin roll i krigshändelserna. I den åländska historieskrivningen har man gett ett sken av att Bonsdorff skulle i princip fått sparken men detta stämmer inte enligt honom själv i alla fall.
Enligt denna artikel var han t.f. landshövding och militärguvenör på Åland, och då hans uppdrag var fullbordat återvände han till fastlandet.

I slutet av artikeln läser vi följande: Ett stolt ögonblick för oss alla var det förvisso, när den första finländska bataljonen under befäl av kapten Heikinheimo ankom till Mariehamn, där den högtidligt mottogs av tyskarna och mig. Det var med djup rörelse man såg dessa i jämförelse med svenskarna småvuxna, pjäxklädda grå soldater, som efter att ha befriat sitt land nu kommo för att försvara dess intressen på Åland.
Mitt obehagliga uppdrag närmade sig sitt slut, och sedan riksdagen avslagit det av regeringen framställda och på dess uppmaning av mig på Åland kungjorda förslaget till en viss självstyrelse, ansåg jag mig ha tillräckliga skäl att omedelbart anhålla om avsked.

Vi återvänder nu till hur det gick till då Bonsdorff arresterade kamrat Kamenev i Mariehamn.
Bonsdorff skriver såhär om händelsen:

- Den 20 mars (1918) gjordes ett gott kap. Ett antal resande från Stockholm hade infunnit sig hos mig för att anhålla om att fortsätta sin resa österut. En liten fetlagd man av judetyp visade upp ett stort diplomatpass, utfärdat för ryska sändebudet i London. Med honom följde tvenne andra bolsjevikdignitärer. Jag arresterade  givetvis, trots herr Kamenjevs högljudda protester och åberopande av sin okränkbarhet som diplomat, hela sällskapet som förpassades till Kastelholm, där de fingo sitta ungefär en månad, tills tillfälle av avsända dem till Wasa yppade sig. Som ett kuriosum må nämnas att herr Kamenjev efter sin arrestering omedelbart anhöll om att få underrätta tyske utrikesministern von Kyhlman. Detta förvägrades givetvis, men några dagar senare anlände legationsrådet Rissler från tyska legationen i Stockholm tillsammans med kapitän Toussaint och fordrade i tyska regeringen namn med skärpa, att Kamenjev omedelbart måtte frigivas dock utan resultat.

Förteckning över "Fångar i häradsfängelset å Kastelholm år 1918".

I Ålands Landskapsarkiv finns arkiverade fångjournaler för fängelset Vita Björn. Denna bok upptar alla förvarade och fängslade personer för år 1918.

För mars månad finns inte våra tre vänner införda, däremot en maskinist Ahti Kasinen från Mariehamn omhändertagen den 31 mars. Våra vänner fanns inte heller i april enligt förteckningen.
Allt tyder på att de infördes i fängelset under sträng sekretess och fångvaktaren Allan Torkell belades med munkavle.

I det åländska fängelset Vita Björn, Kastelholms kronohäkte byggt i slutet av 1700-talet och ombildat till fängelsemuseum år 1975 har således suttit den man vi här ser på bild invid Vladimir Lenin.

Bara en kort tid efter Kastelholmsvistelsen skulle Lev Kamenev en tid fungera som Rysslands statschef. Han skulle ingå i bolsjevikernas regering. Vara ordförande i Allryska centralexekutiva kommittén. Från år 1919 - 1926  medlem av Politbyrån i Rysslands socialdemokratiska parti.  År 1926 understödde han Stalins val till den nystiftade posten som generalsekreterare för partiet. Kamenev, Stalin och Zinovjev bildade ett block känt på svenska som "Triumviratet eller Trojkan". Kamenev var en av arkitekterna till det som vi kallar Oktoberrevolutionen.

I den kommande maktkampen efter Lenins död år 1924 stödde han Stalin i kampen emot Trotskij, detta trots att han var gift med Trotskijs syster Olga.

År 1926 faller han i onåd och blir petad från en mängd uppdrag, återkommer för en kort tid och blir åter petad.
I en skådeprocess år 1936 blir han dödsdömd och avrättas.

Fångvaktare under häktestiden i Kastelholm var en man vid namn Allan Torkell. Han var född i Kastelholm på den gård som benämns Östergård som  var belägen på det område som nu är Jan-Karlsgården. Ännu i dag kan man se gamla äppelträd invid bodarna som hört till gården.
Torkell var fångvaktare fram till år 1928 och efterträddes då av Paul Blomqvist från Kastelholm. I samtal med han son Torvald Blomqvist kan vi konstatera att Torkell höll tystnadslöftet.

Hjalmar von Bonsdorffs efterträdare hette William Isaksson.

I eftermälet om Hjalmar von Bonsdorff finns tidningsartiklar där han utmålas som nazistsympatisör med ett starkt judehat. Han skulle även strax före sin död fungera som ordförande för en sådan förening. Detta påstående skulle stödas av protokollsutdrag för föreningen.


Fångat i Godby den 13 juni år 2016

Johan Granlund

Åland på historiska kartor - The Aland Isles on historical maps

Åland och för övrigt hela Skandinavien är ännu på 1400-talet ett ganska okänt begrepp för världens kartografer och upptäcktsresande. Den stora befolkningsexplosion vi hade under vikingatiden har inte
lämnat många spår på världskartorna.
Här ser vi hur Nicolaus Germanus år 1467 illustrerar den norra delen av Europa. Skandinavien är i stort sett ett okänt område.
Som ett ödets ironi har han till synes ritat in den finska flaggan vid Kolahalvön. Där ser man texten "Filapelant".
Däremot var Gotland ett välkänt begrepp och återfinns i stort sett i alla kartor och är här benämnd Gottia.

Här ser vi en annan karta sprungen ur samma hand från samma tid.
Märkligt nog ser man Emlant, kan det vara så att kartografen fått uppgifter om Lemböte i Lemland, men i så fall borde Åland funnits med?

Hieronymus Mynzer från 1493. I väster Oceanus Germanicus och i mitten av Mare Germanicum Gottland. Vi ser i norr Wildlappen, Finland och Sweden. Åland lyser med sin frånvaro. Uppe till höger ser man Grynland. Detta skulle ge stöd till Mats Dreijers teori om att önamnet Grönland skulle vandrat från de nordskandinaviska området till nuvarande plats.

Ptolemaios karta över Skandinavien från år 1500. Vi ser finlappeland, Wermeland, finland, Gottia i söder. Det gotiska inflytandet verkar denna tid varit starkt för namnet finns på tre platser bl.a. som Gottia orientalis. Åland finns inte utsatt, ett oflandia kan eventuellt vara nuvarande Estland

Åter en Ptolemaios från 1500-talet. Här är Åland inklämt i Östersjön som är som ett smalt sund.

Nicolaus Germanus från 1467. Här framställs hela Skandinavien som en stor ö i den stora havet Oceanus Sarmaticus.
Vid en av floderna kan man se Alandr. I Radloffs bok Beskrifning öfver Åland från 1795 berättas att folkslaget Alanerna skulle vara en av förklaringarna till namnet Åland. Enligt Herodatus var dessa långa och blonda och klippte sitt hår. Enligt vissa äldre källor fördrevs dessa från norden och en del spreds till nuvarande Polen och andra uppgick i det slaviska folket. På 700-talet fanns ett Alanien norr om Georgien.

Ptolemaios, Schonlandia XIII Nova Tabula
I denna karta från 1500-talet framgår Åland i text samt Abo, Rasburg (Raseborg) Viborg, Korsholm samt Gefle och Upsala.

Antonio Latreri avbildar här södra Skandinavien år 1562. I Östersjön ser man Öland och Gotland samt Åland utan namn, däremot kan man utläsa Kastelholm.

Cornelis Jode har här fångat Skandinavien år 1593. Man ser Åland benämnd Alandia, Kastelholm
Emlant (Lemland) samt Lynabit (Lemböte). Eckerö står som Erke och denna benämning på Eckerö återfinns i flera kartor.

Cornelis Jode från 1593. Här ser man Lappia och Boddia (Österbotten), Åland utan namn.

Sebastian Mynster från 1552. Alandt, invid Holm ( Stockholm) och Gotthie. Längst upp Lappaland, Carelia, Bottnia, Wiborg söderom och Finland i sydväst. Detta stöder tanken att dåtida Finland bestod av nuvarande landskapet Egentliga Finland.

Sebastian Mynster från 1545.

Antonio de Piene år 1600. Kartan har lagt sig på sida och norr är mot öster. Vi ser Alandia, Ekerö samt Kastelholm.

Här en Willem Janszoon från 1635

Willem Janszoon, kartan vriden att norr ligger mot öster. Vi ser Sweden tydligt och Åland invid vapnet med tre kronor. Ironiskt nog är Finlands nuvarande vapen i Sverige och det svenska tre kronorvapnet i nuvarande  Finland.

Joan Blaeu från 1662. Här framgår Åland tydligt. Vid denna tid har Finlands kuster fångats i stort sett korrekt.

Antonio Francesko 1647. Man kan utläsa Lemland samt Kastelholms slott.

Willem  Janszoon 1677. Åland, Alandt,  Aboo samt Gotlandt.

Willem Janszoon 1677. Åland ej med däremot Erke (Eckerö)

Wagheaner år 1600. Finiche Scheren,  Alandt Ins. samt Kastelholm längst i väster.

Mercator år 1616. Åland kan skönjas samt Erke (Eckerö).

Philippe Clyveri år 1616. Gotland finns här utmärkt men inte Åland.

Petter Gedda en nordisk kartograf från år 1699. Här är Åland exakt avbildad.
Åland, man kan utläsa Geta, Jomala, Lameland, Kökar.

Petter Gedda år 1699.

Johannes van Keulen 1694. Castel Kastelholm, Erke (Eckerö) och Ålands Haff.
Kartan är troligtvis spegelvänd.

Gastaldi 1561, Scoonlandia vilket betecknar Skandinavien. Åland rödmärkt norr om Gotland.

Renard 1755 en vacker karta över Åland i det stora innanhavet.

Heinrich Scherer 1703. Botnicus, Sinus Finnicus.

De Lisle 1760. Åland finns med vackert utritad, mängder av finska och svenska ortnamn.

 Jacques Bellin 1764. Isles of Aland.

Karta över Skandinavien från 1600-talet och okänd kartograf. Åland finns med men framgår väldigt otydligt.


Då man studerar dessa kartor som omspänner ca 300 år kommer frågan varför vår del av norra Europa är så outforskad och oomtalad, i synnerhet under 14-1500-talet. Ibland finns Åland inte ens inritad trots att vi talar om "det danska itinerariet", den stora resvägen mellan Danmark och Estland, från medlet av 1200-talet och våra enorma mängder av gravfält från vikingatiden.
Ibland finns "Ekre", Eckerö och Lemmeland, Lemland omtalade, Kökar lyser i de tidiga kartorna med sin frånvaro!
Här byggdes stenkyrkor i varje socken den ena större än den andra osv. Kan det i alla fall vara så att vi under denna tid blev så religiösa så vi slutade umgås med övriga världen? Var de ryska piratangreppen så omfattande så den fria världen hade avbrutit all handel i denna del av Östersjön? Den under vikingatiden så allmänt omfattande färdvägen via ryska floderna till Konstantionopel är helt glömd.
Gotland och Öland finns ju med i nästan varje karta! Vad hände här eftersom Åland så sent omtalas i annalerna?
Ja frågorna kan ställas och kan diskuteras.


Grubblat i Godby den 14 maj år 2016

Johan Granlund