General Nikolai Ivanovitj Demidoff som erövrade Finland men förlorade Fredrika Mörk från Vivasteby

Denna blogg har blivit känd för att visa lite trevliga och färgstarka bilder, men vad nu då Johan varför kommer du nu dragandes med denna lilla lapp?

Jo för att detta är den enda lilla fjuttiga konturteckning som finns över denne man, Nikolaj Ivanovitj Demidoff, som besegrade den svenska styrkan i slaget om Vasa år 1808 och som sedermera blev överbefälhavare över trupperna på Åland och därefter  i hela landet. Orsaken till varför inget porträtt finns av honom är att han med största sannolikhet förbjöd en avporträttering av sig själv. Det kan absolut inte finnas en annan orsak. Alla generaler som utmärkt sig i det ryska riket hänger i Vinterpalatsets porträttgalleri för fosterlandets hjältar men icke denna man.

I denna bok av Alexander Mikaberidze finns Nikolaj Demidoff presenterad, men inte med porträtt.

På en bal i Saltviks prästgård skulle han bli kär i en ung flicka från Vivasteby, Fredrika Charlotta Mörk, köpa henne för 150 rubel, föra henne över till Åbo i fångenskap den 1 november år 1809. Hon skulle rymma och skapa ett stoft för tre romaner och vara den dåtida mest omtalade kvinnan i Finlands huvudstad Åbo. Den mest kända romanen är Generalens fånge som utkom år 1949 av författarinnan Ingunn Grönstrand. Redan 1884 utgavs Romantiska öden av Eva Ljungberg och år 1953 utkom på finska Ahvenanmaan neito av Rebekka Räsänen.

Nikolaj Ivanovitj Demidov, föddes den 19.8. 1771 och dog den 4.7. 1833. I Wikipedia finns fel noterade både födelse och dödsfallsuppgifter men detta är de rätta  och enligt den västerländska tideräkningen. Enligt den dåtida julianska tideräkningen i Ryssland 30.8. 1771 respektive 16.7. 1833.


Jag har förgäves i femton års tid försökt hitta ett porträtt av denne man men detta har visat sig vara en hopplös uppgift. Jag har besökt Vinterpalatset där alla ryska generaler och det ryska fosterlandets hjältar finns porträtterade men icke. Jag har besökt den demidoffska släktens mest namnkunniga författarinna Elena Iosifovna Krasnova i Sankt Petersburg en smällkall kväll i februari år 2013. Hon berättade att ett porträtt av generalen finns inte och hon sade att om detta även skulle finnas skulle det inte publiceras i deras släktkrönikor, så illa omtyckt är han i denna förnäma släkt. Han skulle nämligen visa sig vara ett odjur i människogestalt.

Den demidoffska släktens furste och stamvapen.

Släkten har till och med en bro som bär namnet  Demidoff  i Sankt Petersburg.
I släktens hemstad har man ett torg uppkallat efter sig.

I de minnesanteckningar Fredrika Mörk ger till statsarkivarie K.A. Bomansson nämner hon om huru Nikolaj Demidoff berättar att hans släkt härskade över enorma industrier i Ryssland och att man hade i sin tjänst över 6 tusen slavar. Detta bekom inte Fredrika hon ville inte gifta sig med generalen.

Detta skulle bli hans livsöde, han skulle förfölja henne så länge han levde, han skulle dö ogift och olycklig år 1833 i Ryssland. Fredrika däremot skulle gifta sig tre gånger varav den sista till namnet Kunitzin och hon skulle dö som änka i Saltvik på Liby gårdshemman som utfattig och klädd i trasor. Om henne skulle dåtida kändiskrönikörer frossa i den  dåtida huvudstaden Åbo, generalen skulle överösa henne med gåvor och kärleksbetygelser, ja han skulle nästan slå ihjäl henne en gång.

Fredrika finns avporträtterad åtminstone i tre målningar, av henne avgöts en byst i brons. Rysslands självhärskare Alexander I skulle fråga: Vem är hon? Men, general Nikolai Ivanovitj Demidoff skulle aldrig få henne.
Den som vill läsa hela den märkliga historian om Fredrika Mörks liv kan i denna blogg klicka in etikett Generalens fånge en artikel från år 2010.

I en mycket utförlig artikel i Nya Pressen av den 2 februari år 1908 kan vi läsa om den ryska militärens våldsamma framfart under ledning av Nikolaj Demidoff i Vasa år 1808. Den massaker han utförde på den fredliga stadsbefolkningen och bönderna i området liknar mycket det vi ser i dag i världen. En fruktansvärd massaker på civilbefolkningen som säkert skapade chockvågor över hela Finland även på Åland och som kanske delvis bidrog till ålänningarnas minskade motstånd samt den svenska kapituleringen året därpå.

Vi återvänder till Åland för en stund och finns i en mötessal i Finström Bamböle vintern 1808.

In genom dörren till stugan i Bamböle kommer pastorsadjunkt Henrik Gummerus, en stor karl. Till höger vid bordsändan står länsman Erik Arén, en till växten liten man. Tavlan är målad av Pehr Blom.

Upprinnelsen till detta möte är följande:
I boken Alla tiders Åland av Benita Mattsson-Eklund åskådliggörs mycket tydligt hur det gick till.

Från det ryska högkvarteret i Åbo sändes propåer till den åländska allmogen om insamling av spannmål för den ryska hären till Nystad. Dessutom hade man beordrat ålänningarna att hålla alla båtar redo samt inom 24 timmar skära upp en isränna från fasta Åland till Vårdö. Om inte ordern efterlevdes skulle öron och näsor avskäras.
Den åländska allmogen var inte tjänstvilliga att utföra dessa åligganden men de lokala styresmännen var synnerligen lojala.
Dessförinnan hade några jomalabönder rest till Stockholm och utverkat audiens hos svenska kungen Gustav IV Adolf med begäran om hjälp. Han ställde sig mycket beredvillig till en svensk hjälp för Åland och att ett lantvärn här skulle ställas upp. I ett senare skede skulle svensk trupp ankomma.

Den 5 maj beslutar några bondpojkar i Finström Bamböle att undersöka möjligheterna till uppror mot ryssen. Nu får länsman Arén reda på detta och han ger budet till pastorsadjunkt Gummerus att handla. Och nu sker det osannolika, uppropet får effekt och man får många på sin sida. Man samlas i länsmannens stuga i Bamböle och man manar upp till kamp. Närapå 200 man startar med bössor, högafflar, ispåkar och störar ett anfall emot den styrka som finns vid Strömsvik. Dessa hade flytt men man söker upp dem och inte bara dem utan hela ryska garnisonen på fasta Åland oskadliggörs den 7 maj. Nu söker man upp även de som fanns på Töftö och fängslar även dem. Bondetrupperna cirka 200 man hade alltså med sina störar och sälbössor oskadliggjort alla ryssar på fasta Åland närapå 200 soldater och befäl. Nu återstod de som fanns på Kumlinge.

Minnesstenen över Kumlingeslaget som restes år 1920 på Fälbärget.

På Kumlinge fanns 600 ryssar under befäl av överste Vuitsch. Den 10 maj landstiger bondearmén som nu vuxit till 450 man. Man har vädret på sin sida, den nordostliga vinden driver is emot Kumlinge men gör den sydvästra sidan isfri. Bondearmén drar sig emot land och i Markilsviken landstiger man. Till hjälp kom nu en svensk styrka på 70 man som hade några kanoner som gav eldunderstöd. Man stormar länsmansgården där Vuitsch äter middag med pastor Hoeckert. Ingen fara säger de till varandra det är bara några bönder, men så börjar kanonerna spela och då får man brått, man tror att en större svensk eskader landstigit. Majoren river tag i ett vitt lakan och rusar ut för kapitulation. Bytet för bondehären var 400 soldater, 38 underofficerare, tre fänrikar, fyra fältskärer, tio trumslagare och översten själv blir krigsfånge. En ryss hade dödats och åtta sårats i samband med att bondearmén inte förstod vad den vita flaggan betydde utan besköt dem. Två ålänningar hade stupat och fem sårats. Slaget varade mellan klockan 12 - 16. I en skog hittade man ytterligare 40 ryssar så summa summarum fördes nära 500 ryssar i fångenskap till konungariket Sverige.

Detta måste anses vara ett av Sveriges märkligaste segrar sedan Birger Jarls dagar. En åländsk bondehär på 400 bondpojkar besegrar en mycket större rysk styrka som var fullt militärt utrustad!

Länsman Arén skall bli rikligen belönad, han får lyfta 200 riksdaler varje år under hela sin livstid.
Även Gummerus blir hedrad. I stekande hetta den 31 juli håller kung Gustav parad på Grelsby ängarna för att fira och belöna segrarna.

Däremot finner jag det märkligt att det var Arén som fick livstidspension men inte Gummerus.
Det var ju Henrik Gummerus som gjorde den verkliga bedriften, att besegra huvudstyrkan på Kumlinge och knipa hela garnityret där. Arén hade ju före detta rest till Sverige med de fångna 170 ryska soldaterna och fanns ju inte alls på plats i Kumlingeslaget.

Senhösten 1808 tillsätts C. G.  von Döbeln som överbefälhavare för Åland. Han blir även högsta chefen för den civila förvaltningen. Hans högkvarter blir på Jomala gård, domarbostället.

Von Döbeln med pannbindeln och hjälteglorian från slaget vid Jutas var en hetlevrad och mycket rättfram militär som inte var rädd för någon, inte ens den svenske kungen. "Här skall inte hållas gudstjänst utan krigstjänst" sade han upproriskt ja nästan hädiskt till kungen, vilket kunde renderat honom dödsstraff. Till lotsarna sade han då de klagade på rusttjänsten: "När isarna ligger behövs inga lotsar"!

Våren 1809 händer det mycket spännande saker. Den 13 mars skall svenska kungen Gustav IV avsättas i en oblodig statskupp och ryssarna anländer till Kumlinge på nytt.

General Yakov Kulneff

General Bogdan von Knorring

Den 10 mars sättes den ryska hären kurs mot Åland och de anländer den 13 mars under ledning av
B. von Knorring samt general Yakov Kulneff, en mycket omtalad kosack.

Nu startar förhandlingar i Lumparland Klemetsby där von Döbeln gör en listig manöver. Han köper sig och den svenska hären tid för reträtt till Sverige genom att prata om omsorg om civilbefolkningen samt vård av de  sjuka svenska soldaterna. Som pant för detta förslag lämnar han kvar på stället sin adjutant. Nu kastar han sig i släden och fort till Eckerö där hären är samlad. Han ger nu order om omedelbar reträtt till Sverige. Under två dygn, i enorma strapatser, förs 5000 soldater med all utrustning över isarna i snöstorm. Av dem skall 1.700 aldrig komma fram.
Under tiden hade ryssen sett bluffen och förföljer svenskarna ända till den svenska kusten.
Denna lyckade manöver räddade troligtvis hela Sverige ifrån att bli ockuperad av ryssen emedan deras plan var att inta Stockholm med sina 17000 man som fanns vid den tiden på Åland.

Kvar över sommaren blir så 4000 ryska soldater vilka inkvarterades i de olika socknarna.
Men var var de tappra åländska krigarna? De var helt försvunna alldeles som bortblåsta. Kanske de fanns bland de 630 civilpersoner som hade flytt till Sverige.

Men in på scenen kommer nu en annan herre, den från drabbningarna runt Vasa kända generalen
Nikolaj Ivanovitj Demidoff.  Han skall av tsar Alexander I bli "Commenderande General över de Kejserliga Trupperna på Åland" skriver han i en kungörelse jag funnit som översatt kopia i Ålands landskapsarkiv. Han skall även inrättas som chef för den civila förvaltningen.

Dokumentet hade i tiden överlämnats av en bonde vid namn Mattsson från Kyrkoby.
Det är en femsidig kungörelse som skulle uppläsas i kyrkorna benämnd "Kungörelse till samtelige Ålands Invånare" och utfärdades den 12 april på Saltviks prästgård.

Demidoffs proklamation av den 12 april 1809. Dokumentet publicerad i Åland den 22.5. 1912

Kejsaren hade nog en tanke bakom denna utnämning. Han hade säkert i färskt minne de upproriska bönderna och bondpojkarna som fanns i de åländska bygderna och denna gången skulle man inte bli lurade.

Jag blir lite förvånad över den åländska historieskrivningen. Ingenstans har jag hittills sett uppgifterna  angående Demidoffs verkliga roll i detta krig och vad han egentligen gjorde till Åland.
Man känner honom mest ifrån romanen Generalens fånge och den beramade dansen på Saltviks prästgård. En tillställning som i mångt och mycket påminner om Djävulsdansen. Kanske rentav idén till denna kommer härifrån.


I Ålands Landskapsarkiv har jag hittat följande dokument över Demidoffs styre på Åland. De finns i en dossier bland Kronofogdens korrespondenser och vi ser i pappren för 1809.

Brev med sigill sänt till Crono Befallningsman Bomansson i Saltvik den 11 april år 1809.

På General Majorenb och Riddaren Demidofs befallning behagar Herr Befallningsman för allting me ?? de Timmernännerna om hvilka i går befallt bliva tills klåckan 10 i dag förmiddagen till Saltvik Kyrckan och mädan Genralen och dit i dag öfverflyttar, så befallte han att dätt skulle vara 6 Curer hästar där hvilke måste som ? hållhästarna.

Av brevet kan vi se att Demidoff installerat sig i Godby men nu förflyttat sitt högkvarter på Åland till Saltviks prästgård.

Till Herr Befallningsman Bomansson Saltvik

På befallning av General Major riddaren Demidoff anbefaller att tio det Stenhuset som på Tosarby äre släpa brennved emädan där efter en paar timmars tid dit blir hemtad en hop med Sjuka.

Godby den 11 April 1809
Alfthan Translator

Nu följer en lång paus i ordergivningen för maj, juni och nästa order ser vi i augusti.

Till Lands Kamereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar herr Landskamereraren efter den åt General Gemidoff ankomne skrifvelser från Commenderande Generalen m.m. Barklay de Tolli emottaga af den härvarande Civil Styresmannen Backmansson alla de af honom Demidoff åt Backmansson gifne Ordres Hyrningar, räckningar öfver de af Cronan åt Ålands Inbyggare utbetalte penningar m.m. och efter emottagningen  till Generalen rapportera

Saltvik den 9 Augusti 1809
Carl Alfthan

Troligtvis var Demidoff borta från Åland under maj, juni och juli men ifrån den 22 augusti finns mängder med orders från generalen.

Till Härr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren, gjöra med fru Jungs och andra åboerne i Tosarby her av sjukdom intagne på Cronans vägnar Contrack vad de för varje månad börjandes från förledne Maj bör få betalt så länge som sjuka blir i desamma.

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan


Till Herr Lands Camererare Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning bör Herr Lands Camereraren anbefalla ala Länsmännena och Nemndemennerna på det strengaste att ifall något fartyg eller person från Finland men i synnerhet från Sverige till stranden kommer, de sådant strackst de utan den minsta uppehåll der den där närmast varande Regionala Commendär bör anmäla.

Saltvik den 22 Augusti 1809 Alfthan

Till Herr Lands Camererare Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det alla till Baterierna och förhuggningarna fällda skog samt torv bör blifva besiktigat och tackserat emedan Generalen vill göra till Commenderande Generalen m.m. Baraclay de Tolli en föreställning at sådant åt Innehavarna skulle blifva efter en billig pris betalt.

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren  Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det till den 26 dennes bör blifva ställt för Cronans räkning till Högqvarteret i Saltvik 20 st slagt nöt, 20 st. får och  20 st gris

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Cammereraren anbefalla, det i morgon bitti bör vara i Finströms sokn och Godby by 25 st hästar att transportera corpar åt flottan till Frebbenby

Saltvik den 26 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det i morgon bitti bör vara på Högqvarteret i Saltvik Prästgård  Nemdemennerne eller i fall sådana icke är de de rikaste bönderne med deras söner från Holmarne Donö, Lökö, Klubsker, Äplö, Hästö, Flisö, Finbo, Andersö, Snäkö, Skarnet, Jolpo, Torsholma och Sandsker.

Saltvik den 31 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren på det strängaste befalla det de två fartyg hvilka från Hammarland haver blivit lemnade i Färjesund samt en Föglö och en Sottunga genast bör föras till Slotssundet och att ägaren hvilka ren på första budet det inte hava gjort bör blifva strängt bestraffade.

Saltvik den 31 Augusti 1809

Till Herr Lands Kammereraren Taxell

På General Major  och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i öfvermorgon bör blifva fört åt öfverste Tjetjakoff till Castelholm 10 st 10 fots långa och 9 ? tjocka unga Eks ståckar från Grelsby ägorna, för kontant betalning.

Saltvik den 31 Augusti 1809 Alfthan

General Nikolai Ivanowitj Demidoff var en skrivglad general. Han hade lätt för att fatta pennan och ge stränga order. Men han var även en person som ofta skrev vänliga kungörelser till folket. Han skrev gärna brev då han anlände till en trakt och då han avreste från denna. Så gjorde han även åt ålänningarna och det gjorde han även för finska folket då han lämnade Finland.

I Ålands Landskapsarkiv har jag hittat denna kungörelse han skrivit i september år 1809, en hälsning till det åländska folket och här ser vi hans egenhändiga namnunderskrift.

I översättning lyder texten:
I anledning av den Fredstraktat som är aftalad emellan Hans Kejserliga Majestät och Konungen i Sverige i Kraft hvaraf i Finland tillika med Åland är med Ryska Riket förenadt får jag härigenom lyckönska alla Landets Invånare till en länge efterlängtad waraktig Fred och det därmed följande lugn, som jag under en Eder tillåten fri Religionsutöfning och under bibehållande af Edra Urgamla fri = och rättigheter, önskar må kunna skänka sig jemväl till Edra barnabarn och efterkommande.

Högqvarteret i Saltviks Prästgård den 22 September

Nikolai Ivanowitj Demidoff

-------------------------------------------

Vi fortsätter här med att läsa de order Demidoff gav under hösten 1809. Det fanns även små triviala vardagsärenden som Demidoff bekymrade sig över, ömsom ved, hyror och ömsom talg för deras dagliga liv.

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det den 10 dennes bör blifva ställt till Högqvarteret för Artilleriets räkning 2 lass talg.

Saltvik den 8 September 1809.
Alfthan

På general Major och riddaren Demidoffs befllning behagar Herr Civil Styresman på det strängaste anbefalla alla Länzmennena och Nemndemennena at var i sin Sokn bör åtvarna bönderna det de alla Soldater hvilka utan Billet eller pas träffar bör fasttaga och till Högqvarteret i Saltviks prästgård ställa, för hvilket de åthålla för hvarje man en belöning af 20 plåtar emedan i dehär dagarna många soldater från flottan och andra ställen rymt

Saltvik den 3 September 1809 Taxell

Till Herr Lands Kammereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kammereraren anbefalla det så fort som möjligt är bör blifva ställt till Kronomagasin i Kastelholm två tusen lass hö och Saltvik två tusende lass hö för Contrakt betalning för varje tre lass en rubel i silver

Saltvik den 14 September 1809

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamreraren anbefalla det i dag bör vara ett fartyg i Segelbart stånd at föra 40 man krigsfålck till Åbo samt anbefalla Skepparen det han sig Genast hos mig bör infinna att i öfverenskomma öfver frakten och att jag få veta var fartyget står på det genast ofvannämnde manskapet i dag ännu kan embarqueras

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kammereraren nu genasst på anhållande, samla alla Saltviks Sokn Lantmätare Cartor och desamma genast till General ? Steinheil avskickas

Saltvik 4 Oktober 1809 Taxell

På General Major å riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamreraren anbefalla det ännu i denhär väckan Kasteloholms bron bör blifva lagat, i mådan ? den osäker till Canons öfverförande

Saltvik den 5 Oktober 1809

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren på det strängaste föreskrifva Lensmennen och Nämndemännerna det de kvar från Svenska Tiden till Ålands Stränder ankommer genast med de har sig hafvande Svenska penningar till den där närmast inqvarterade regimentes Camereraren bör ställa, emotsatt fall blir med dem på det Strängaste förfaren

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i morgon sig hos mig bör infinna båtägarna af den sju sjötbåtarna hvilka sedan våren i Ferjesundet varit samt bägge värdarne af de två ? som till Getaön blifvit transporterade

Saltvik den 19 Oktober 1809 Alfthan

På General Major och Riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i nästa Torsdag sig hos mig bör infinna alla de Åländska  ? hvilka tåg eller ankaren vid Ferjesunds bron hafver, utom dem hvilkas fartyg där är

Saltvik den 22 Oktober 1809 Alfthan

På General Major och riddaren Demidoffs befallning blifver härigenom Herr Lands Kammereraren tillkännagifva det för den stugan som tillhör Enkan Eva Lisa i Tosarby, för September och October månad ingen hyra blifver betalt, emedan där numera ingen sjuka är

Saltvik den 22 Oktober 1809 Alfthan


Avskedsbrev
Före General Major Demidoff i november år 1809 överflyttas till Åbo tillställer han Ålands befolkning ett avskedsbrev i kungörelseform. Detta är inte daterat och underskrivet men bär alla kännetecken för Demidoffs skrivarsvada. Som alla övriga orders är den troligtvis översatt av Alfthan.

Kungörelse

På Hans Majestäts Kejserliga befallning kommer jag nu från Åland att resa. Och kommenderingen lämnas nu öfver åt Herr General Majoren Kniper här hos hållen jag det för en skyldighet att tacka alla Inbyggare af denna ö för deras lugnhet, lydsamhet och ordning hvilket den tid deras egen fördel har ländat samt för utförandet af befallningarne hvilka dem af härvarande förmän blifvit givna vilket alt jag inte skall underlåta föreställa till öfverheten på det vår Aller Nådigaste Ryska Monarck af  Ryska Tron säkert skall blifva öfvertygat, at Ålands Innebyggare förtjenar njuta Hans rättvisa och milda styrelse

-------------------------------------------------

Proklamerat i Godby den 19 mars år 2017

Johan G. Granlund

Patriark Gustaf Adolf Danielsson - från drängfogde till finansiär

Karl-Emanuel Jansson, Gubbe hackar ris, målad vintern 1871 på Jomala Gård, Åland.


Den 1 november år 1837 anländer till Jomala socken på Åland en familj från en by i Egentliga Finland, Mäenala i Sagu socken. Det är frågan om Gustaf Adolf  Danielsson och hans hustru Eva Stina

Andersdotter samt deras tre små barn. Familjen arbetade tidigare på en herrgård som heter Tapila och han står titulerad som drängfogde i flyttningslängden, fjärde raden nerifrån.

Denna familj på fem personer skulle växa sig stark och familjen utökades med fyra barn till så en dag var man nio personer vid matbordet. Gustaf Adolf skulle visa sig bli stamfader för en nu på Åland varande familj på över 700 personer, ja det kan vara över 1000 emedan hela släkten ännu inte är utredd och om man dessutom räknar med de som emigrerade till Sverige och Amerika. 

Gustafs ättlingar skall finnas i hela den stora släkten Sagulin, stora delar av alla Karlsson, Gustafsson, Mattsson, Nordin/Lindfors, Kalm, Ekman, Wideman, Jansson, Johansson och Snellman som vi har här på Åland.

Det är ganska ovanligt att hela barnaskaran blir till liv fram till vuxen ålder, ofta dog över hälften av barnen. I min egen släkt var det inte alls ovanligt att av 10 barn blev bara 3 till liv upp i vuxen ålder.
Till och med den yngsta av barnen Daniel Gustafsson som var döv skaffar familj och hjälper till med skötseln av Jomala gård. Denne Daniel skall sedermera köpa gården Postens i Gölby det som man numera benämner Dankas.

Gustaf Adolf Danielssons stamträd, varsågod och fyll i namnen! Ni löv som finns på detta träd bär med er en stark livsgnista, initiativrikedom och framåtanda.

Men låt oss se hur allt började och Gustafs väg till framgång!

Finländskt soldattorp.

Gustaf Adolf Danielsson förfäder härstammar från ett soldattorp i Sagu socken i Sydvästra Finland. En kommun som i dag till största delen är finskspråkig och har 2,5 % svenskspråkiga. Dess finska namn är Sauvo. Farfar Gustaf Simonsson var soldat i det svenska indelningsverket och bar som soldatnamn Granlund. Gustafs far Daniel Gustafsson var född år 1781. Gustaf var äldst i syskonskaran och var född den 8.5.1806. Han hade tre syskon, Johannes Danielsson född. 23.5. 1808, Daniel Danielsson född. 20.10. 1809 samt Wilhelm Danielsson född. 3.4. 1814 alla födda i Sagu.

På Åland känner vi igen dessa torp som båtsmanstorp och det finns många hus kvar ännu i denna dag från den tiden. På Åland upphörde båtsmanseran med den ryska tidens ingång men i Sverige fortgick den till 1901.

Ett soldattorp bekostades av roten som bestod av i medeltal fyra gårdar. Dessa bönder betalade direkt för soldatens uppehälle och skaffade också själva "personalen". Detta var av myndigheterna ett snillrikt system för att smidigt få systemet att löpa utan byråkrati.
Soldat/båtsmanstorpet erhöll ett namn som soldaten bar med sig i tjänsten, byttes han ut eller dog övertog den nya mannen namnet. Namnen härleddes alltsomoftast från naturen, typ Skog, Berg, Dal, eller från en egenskap, Fager, Tröger, Lång, Tjock osv.

Att familjen Danielsson utvandrar till Åland från den rika sydvästfinska herrgårdsmiljön är till synes förvånande. De fanns ju tidigare på en stor herrgård Tapila och borde inte lida någon nöd tycker man. Gustaf som drängfogde innebar att han "båsade" över drängarna. Men ryktet kan ha nått honom, på Åland var det just nu "hausse". Vi är inne i en  tid då det åländska samhället expanderade  i och med fästningen Bomarsunds uppbyggnad och dess intilliggande stadsliknande samhälle Skarpans. Den åländska jordbruksbefolkningen gjorde pängar utav bara den. En annan faktor som alltid har gällt är att de åländska jordbruken sällan led av frosten och den som skötte sig gjorde fina resultat.
Troligtvis hade Gustaf med sig i fickan en fin "CV" från herrgårdspatronen i Tapila, han blir drängfogde på Jomala prästgård.

Jomala prästgård
Denna byggnad uppfördes år 1848 och renoverades 1938. Gården omfattade totalt 327 ha varav odlat 67 ha.

Vy över Jomala prästgård sedd från söder. Fotografiet är taget av fotograf August Plantin 1870.

Jomala gård, domarboställe och tingsgård, sedermera Ålands Lantmannaskola och därefter
Ålands Lantbrukscentrum.

Gården omfattar 113 ha totalt varav 28 ha odlad jord.

En dag öppnar sig möjligheten för Gustaf att som landbonde arrendera hela Jomala gård.
Jag ser här klart att Gustaf redan från sin tid på herrgården i Tapila skaffat sig fina papper som gick hem i de högre stånden. Säkert skrev också prästen i Jomala ut ett fint betyg som Gustaf fick visa upp  till Ålands högste lagfarne man domaren i Ålands härad. Vi har här att göra med en man som undan för undan stigit i graderna och som nu nådde en av de mest åtråvärda platserna på hela Åland inom jordbrukssektorn.  Innehavare av Jomala gård, bara ett arrende av någon av de åländska kungsgårdarna smällde högre.

Jomala gård år 1868, målning av Karl-Emanuel Jansson. Vi ser här exakt huru gårdens hus var placerade. Bostadshuset till höger är med största sannolikhet Gustav Danielssons bostad. I Jomalas komunionbok framgår att familjen bebodde gård no 6 som är just denna plats.

Från år 1841 skall vi finna Gustaf Adolf Danielsson på Jomala gård no 6 som landbonde och detta skall därefter bli hans livsverk. Vi ser honom här i komunionboken från sagda år och det är fulla kryss i alla av prästen förhörda uppgifter, likaså för hans hustru Eva Stina Andersdotter.

Karl-Emanuel Janssons porträtt av lagman C.C. Lönnblad från år 1868

I en skrift utgiven av Ålands Landskapsregerings museibyrå kan vi läsa följande om domarbostället Jomala gård:
Gården bildades redan under 1500-talet av två gårdar som köptes av fogden på Kastelholms slott, Olof Tottesson och har sedan början av 1600-talet legat under kronan.
År 1680 kom så gården att användas som domarboställe. Med stöd av konung Karl XI,s regeringsbeslut enligt vilken häradshövdingarna skulle vara bosatta inom sin domsaga på ett särskilt av kronan tillhandahållet ställe.
År 1700 anslogs att gården skall fungera som ett stadigvarande domarsäte för Ålands domsaga. I denna funktion kvarstod den sedan ända fram till år 1909 då häradshövdingen flyttade till Mariehamn och bostället drogs in..
De gamla hus som synes på K.E. Janssons landskapsmålning över gården 1868 flyttades senare. År 1914 inköptes mangårdsbyggnaden till Tullarns äng som museum men detta brann ned år 1918. Tingshuset flyttades till Möckelby och skulle bli stommen för ungdomslokalen Berghyddan.
År 1922 flyttade Ålands lantmannaskola till det nedlagda domarboställets tomt. En gammal rysk kasern inköptes och uppfördes på tomten. Denna kasern ser vi i ovanstående bild.
År 1927 övertog Ålands landskapsstyrelse gården som sedan dess fram till nedläggningen år 2012 fungerat som skolbyggnad.

Karl- Emanuel Jansson, självporträtt.

En person som skulle vistas mycket på Jomala gård var den åländske konstnären Karl Emanuel Jansson. Jansson var en uppåtgående stjärna på den finländska konsthimlen. Han var en mycket nära vän till lagman Lönnblad. Av honom erhöll han mycket hjälp i sina studier och Lönnblad understödde honom även ekonomiskt.

En av Janssons mest berömda tavlor: Klöver ess.

I november år 1980 ger Gurli Lindström från Dalkarby följande uppgifter:
Gossen till vänster är Erik Karlsson från Andersas eller kanske alternerande Johan Danielsson från Jomala by och senare kapten bosatt i Möckelby. Mannen sittande i mitten är Mattias Mattsson (Karl-Eriks Matte), senare bosatt i Ämnäs, mannen till höger är "Noros Matte från byn, och den stående mannen Karl Gustavsson från Jomala by.
Alltså med allra största sannolikhet är detta Karl Gustavsson, no: 4 i Gustav Danielssons barnaskara.
Vi ser honom här stående bakom kortspelarna, med pipa och långt skägg. Han är här en man i fyrtioårsåldern.

En slant i håven.
Finströms kyrka Åland.
Runebergs hem i Borgå.

Åländsk bondbrud.

Gubbe hackar ris.
Beställd av dr. F.D. Wilenius i Godby.

Denna tavla målade Jansson under den vinter 1871 då han bodde på Jomala gård. Med allra största sannolikhet är det Gustaf Adolf Danielsson vi ser här avbildad. Gustaf drev jordbruksrörelsen på gården och lagmannen Lönnblad skötte sina papper. Det vore förunderligt om inte Jansson tog fram sina penslar och staffli och avbildade gårdens bonde. Det är möjligt att Gustaf även kan figurera i andra bildstudier.
I Bertil Hintzes bok spekuleras det att Jansson skulle avbildat detta i en på gården uppförd studio, men varför det då man hade bonden och foderladan invid på gården?

Gustaf och Eva Stinas barnaskara.

Då familjen kom till Åland år 1837 fanns tre barn i familjen som alla hade fötts i Sagu:

1. Vilhelmina Gustafsdotter, f. 2.10.1831 i Sagu, Tapila, d. 24.4. 1924 i Jomala Ytterby, Seffers.
Gift med Karl Erik Andersson på Seffers i Jomala. Se tab. 2 i förteckningen.

Seffers i Ytterby som gården ser ut i boken Ålands bebyggelse i ord och bild av år 1963.
Enligt dessa uppgifter har gården hört till samma släkt alltsedan 1733 och bestod av 102 hektar totalt.
Denna byggnad från år 1941.

2. Eva Sofia Gustafsdotter, f. den 3.1. 1834 i Sagu, d. den 12.7. 1875 i Sund Björby Västergård.
Gift 1, med Karl Johan Sundström bonde på Västergård.
Gift 2, med Matts Göransson från Saltvik Borgboda.

Västergårds i Björby, numera Sunds kommunalgård, tidigare Björby skola.
Denna gård delades år 1814 i två delar och vår vän Eva Sofia kom till Nybonds väster om träsket.

Nybonds (Nordins) i Björby i dag.
Se tabell 12-26.


3. Adolf Johan Gustafsson, f. den 18.9. 1836 i Sagu, d. den 10.6, 18?? i Jomala Vesterkalmare Tommases.
Gift med Matilda Vilhelmina Mattsdotter. Se tabell 27.

Gården består totalt av 47 ha och har tillhört samma släkt sedan 1888.


4. Karl Vilhelm Gustafsson, f. den 25.2 1839 i Jomala prästgård.
Gift med Emilia Häggblom, se tabell 33.
Bonde på Grannas i Dalkarby enligt sagesmän nuvarande Mellangård, Snellmans.

5. Maria Gustava Gustafsdotter, f.den 2.4.1841 på Jomala prästgård.
Gift med Karl Gustaf Johansson. Bosatte sig på torpet Grops i Hammarland Näfsby, tabell 34.

Gården tillhört samma släkt sedan 1868 och består av totalt 76 ha. Mangårdsbyggnaden från mitten av 1800-talet.

6. Gustaf Robert Sagulin, f.d. 22.5. 1843 på Jomala gård.
Gift med Margareta Elisabet Mattsdotter se tabell 35.
Bonde på Pellas i Jomala Torp.

Pellas i Torp, tillhört släkten sedan 1880. Byggnad från 1936, gården omfattar 33 ha.

7. Daniel Gustafsson, f.den 25.10.1847 på Jomala gård.
Se tabell 69.
Gift med Erika Katrina Eriksdotter från Överby Davas.
Om Daniel står att han var dövstum. De födde tre barn alla på Jomala gård så förmodligen arbetade de först där. Daniel skulle sedermera köpa gården Postens, numera kallad Dankas i Gölby. Han var gift med Erika Katrina Eriksdotter från Davas i Överby. De hade barnen Ingeborg, Edit och Ester. Om Daniel framgår i kyrkböckerna att han var född dövstum, men fader Gustaf sände honom till dövstumsskola i Åbo och man skall därefter skriva om honom "talar behjälpligt". Hustru Erika hade ett tragiskt förflutet. Hennes mor Iliana kom från Thuregården i Möckelö och gifte sig till Överby 1 med äldste sonen på gården. Han åkte ut på en sjöresa för att tjäna pengar. Skutan gick i sank och Iliana slängdes ut med 3 barn till ett torp på gården. Torpet brann, mor Iliana blev svårt bränd men klarade sig. Två av barnen dog. Erika vandrade sedan runt i Jomala och arbetade som piga tills hon gifte sig med den från födseln dövstumme Daniel Gustafsson.
Dessa uppgifter har jag fått av Daniels dottersonson Peter Wideman.

Märkliga är livets vägar. Efter att denna artikel färdigställts har jag fått reda på att min sons mor Rose-Marie Ekmans var  Daniel Gustafssons dottersondotter. Här är vi på vår son Jan-Peter och hans hustru Gyngörs bröllopskalas i Istanbul.

Under hela sitt återstående liv finner vi Gustaf Adolf Danielsson boende på Jomala gård, här i en komunionbok från 1870 och några år framåt. År 1852 dör hans första hustru Eva Stina och ganska snart finns en ny hustru vid hans sida, Vilhelmina Olofsdotter från Ers i Önningeby. Hon var inte i fertil ålder så vi hittar inte gemensamma barn.
Gustafs  tredje barn i ordningen Adolf Johan är ny landbonde å gården med sin familj ett antal år.

 Den 2 augusti år 1882 dör så Gustaf Adolf Danielsson och änkan Vilhelmina Olofsdotter skall leva ännu 25 år efter hans död. Hon dör den 26 februari 1907.

Bouppteckning efter Gustaf Adolf Danielsson.

År 1882 den 21 September förrättades bouppteckning efter förra Landboen Gustaf Danielsson från Jomala by, hvilken afled den 2 förutgångne Augusti och såsom arvingar efterlemnade enkan Wilhelmina Olofsdotter, sex  å ett föregående gifte sammanaflade barn: sönerne Johan Adolf, Karl Wilhelm, Gustaf Robert och Daniel, alla myndiga, samt döttrarna Wilhelmina, Gift med BondenKarl Erik Andersson från Ytterby by, och Maria Gustafsson gift med Torparen Karl Gustaf Jansson från Näfsby by i äfvensom aflidne dottern Evas efterlefvande barn, dottern Johanna Serafia, gift med Anders Anselm Nordin från Björby by och omyndige Matts Gideon Mattsson.
Boet uppgafs af enkan, värderades af  Bonderne Johan Jansson och Gustaf Andersson från Jomala by, samt antecknades af underskrifne på sätt som följer.

Då man studerar denna bouppteckning slås man av hur vackert och redigt uppställt allt är samt hur mycket Gustaf tillsammans med sina hustrur samlat ihop inom alla typer av egendom. Det finns av alla metaller, klädesslag, linne och förråd, trävaror och verktyg, möbler och fiskedon. Från denna tid ser man sällan en så fin uppställning. Jag noterar att han efterlämnade 13 fiskenät och 1 ökstock. Detta indikerar att det var inte enbart husbehovsfiske han sysslade med. Han var desssutom en händig karl med alla typer av den tidens snickarverktyg. En stor mängd såar och tinor som indikerar en husfar som månade om sin familjs överlevnad över vintern. Som "pensionär" som han till synes var hade han förstås en ko och får med lamm. Är det till dessa han hackar riset på Karl Emanuel Janssons tavla? Jo, i förteckningen finns även en huggyxa för det ändamålet. Han ägde sitt boningshus värderat till 600 mark samt lider och ladugård. Landbonden ägde således sin bostad som säkert var belägen intill domarbostället. Då han for till kyrkan i sin vagn hade han på sig sin "storpäls" antagligen. Han hade 4 kostymer och en med tillhörande väst och titta han hade 15 skjortor, så många har inte jag i dag.
Men så kommer vi fram till en intressant sida. Gustaf Adolf skulle visa sej vara penningstark. Han sitter på en liten förmögenhet i kontanter som är utlånad till barn och släktingar samt folk ute i byarna runtom i Jomala. Ja t.o.m någon i den nya staden Mariehamn behöver låna pengar som startkapital för sin butiksrörelse. Han är Jomalas svar på Saggö bonden i den östra Åländska skärgården. Gustaf sitter på ett utlånat kapital till inte mindre än 33 stycken personer mestadels inom Jomala socken, om nära 10.000 dåtida mark som omvandlat i dagens penningvärde uppgår till cirka 300 tusen euro, detta lite olika på huru man räknar och vilka jämförelseindex man använder sig av.

Han skall även låna ut pengar till nybyggare i den nya staden Mariehamn, exempelvis, no. 16, hos guldsmeden G. Solander 100 mark.

 Förteckningens två sista rader är intressanta. Utlånat till mågen K.G. Jansson "utan revers" alltså utan skuldebrev. Detta visar att han hade skuldebrev och säkert också säkerheter för alla övriga.
Inga undra på, han hade riktiga skrivarkarlar i gården, Ålands häradsdomare.

Till sist: Hos enkan Amanda Fagerlund emot pant af 8 nysilfver skedar 20 mark. En form av pantbank.

 Vi har förgäves sökt finna Gustaf Adolfs och hans två hustrurs gravar på Jomala kyrkas begravningsplats men detta har hittills visat sig vara omöjligt.

Gustaf Adolf Danielssons släkttablå ( ej fullständig )

Efteråt komplettering i släkten Sagulin

Slutord.
Hur har då jag intresserat mig för denna historia? Ja det skall jag berätta här. En dag för fem år sedan anländer till Åland ett par bröder från "fastalandet" Markku och Reijo Granlund. De hade hört i sin släkts historia att de skulle ha en anfader som kommit från Åland. De hade något år tidigare hört om att från Sund härstammade en stor släkt med namnet Granlund och det efternamnet hade ju även de.
Nu står de så på Sunds kyrkas begravningsplats och tittar på gravar med just detta efternamn. Invid en av dessa gravar finns min kusin Eva som vattnar blommor på sina föräldrars grav. De stegar fram till henne och börjar prata på felfri svenska och frågar om de kanske är släkt med varandra. Nej säger Eva hon vet inte det men ring och prata med min kusin Johan han brukar hålla på med såntdär.

Så en dag ringer telefonen i min ficka och jag pratar med en av dem, minns inte vem. Vi blev småningom mera och mera bekanta med varandra trots att jag redan då visste att vi var ändå inte släkt. Så en dag säger de att de kommer gärna över till Åland igen och om jag kunde hjälpa dem med att ta reda på dethär med deras anfader. Jag säger att jag skall se om jag hinner, ok då jag göra ett litet försök, men säg, er anfaders namn och när han hade flyttat till Åland?
Nå tiden går och jag funderar vad jag skall göra och hur. Så kommer jag på idén, jag ringer till min vän Ben-Eric Pahlman, han har ju en enorm mängd med data i sin apparat tänker jag. Sagt och gjort jag talar en kort stund med honom och ger honom dessa få uppgifter jag hade. Efter två timmar har jag ett mail, Ben-Eric sänder över till mej 15 hela sidor med Gustaf Adolf Danielssons stora släkt på Åland. Och detta skulle visa sej inte vara allt. Än i dag så saknas ett flertal.

Vi kom så överens med bröderna att vi träffas en dag i Mariehamn och där var också med oss Ben-Erik. Då gick det så upp för oss alla hur bröderna hade denna åländska anknytning. Det skulle visa sig ha varit Gustaf Adolfs bror Daniel Danielsson som är deras anfader och den släktgrenen hade med tiden antagit soldattorpets namn Granlund så därför heter bröderna Reijo och Markku, Granlund i efternamn.


An-noterat i Godby den 12 september år 2015

Johan G. Granlund