När Kirsten från Jomala blev dödsdömd för kärleks skull - ett drama på Åland i början av 1600-talet

Pärmsida i Högmålabalken.

Då man läser igenom domar på Åland i början av 1600-talet några år framåt frapperas man av det stora antalet domar i s.k. homemål, rättegångar som berättar om domar emot folk som älskat med varandra utan att varit gifta s.k. lägersmål och lönskalägen.

Vi skall här i det följande ta upp ett fall där olyckan att vara en levnadsglad kvinna dessa tider skall innebära en katastrof. Avund och intriger samt prästerskapets nit, har här en stor andel. Detta över två år långa drama börjar i en hölada i Jomala Gottby år 1606 och får inte sitt slut förrän efter den tredje rättegången och då är vi inne i september år 1608.

Vi är inne i den allra mörkaste perioden av det nordiska samhällets tidevarv, ingången av 1600-talet. Den Lutherska reformationen har då i hög grad lyckats påverka den civila lagstiftningen och man drog åt tumskruvarna ännu hårdare än vad det Odin-troende samhället och sedermera den katolska kyrkan lyckades åstadkomma. Kyrkans präster hade lyckats införa delar av den mosaiska tros-rätten i lagstiftningen med tillägg och extra paragrafer till de lagrum man tidigare stod på nämligen Magnus Erikssons lag från 1350 och som vidare utarbetades i Kristoffers Landslag från 1442. Dessa lagar gällde i stort sett fram till år 1686 och 1734 års lag i Sverige.

"Hware gift men ligger ner en gift hustru eller piga och varder den med beslagen med fuld god skäl och witne, then that gör, straffas till livet utan nåde och then som belägrar en gift hustru wari lag samma."


Kirstin Larsdotter  och Bencht Månson hade inte lyckan att dömas av Sverige Rikes Lag av i dag. De hade ingen försvarsadvokat som kunde föra deras talan. Det fanns ingen högre rätt än det åländska landstinget och att i sista hand skriva "till kungs". Svaret där berodde på kungens humör för dagen.

Deras domar var troligtvis ett justitiemord emedan i Högmålabalken finns inget lagrum som direkt berör deras fall. De dömdes troligtvis med prästernas påhitt och nämndemännens oförmåga att läsa skriven text. Den tidens kristna samhälle liknade väldigt mycket det patriarkaliska och mansdominerade  samhälle som i dag ännu återfinnes i en del länder i Mellanöstern.

Domar gällande sex mellan ogifta följde i hög grad den mosaiska lagen som finns i bibeln med början i 2 Moseboks 20 kapitel med de 10 budorden och dess 14-de vers: Du skall icke begå äktenskapsbrott. I kapitel 22 stipuleras om morgongåvor. I den 5 Moseboken kapitel 22, läser vi om de s.k. kyskhetsbrotten  med de stränga påbuden i verserna 13 fram till 30.

I följande berättelse skall vi se huru två ungdomar ligger med varandra i en hölada, Kirstin blir sedan kär i drängens farbror och får barn med honom. Det är då frågan om både mökränkning och lönskaläge. Ett svårt brott denna tid. I stort sett är händelsen enligt följande:

I Jomala socken på Åland fanns två bröder den ene Lars Månson boende i Kungsö och Bencht Månson från Gottby. Lars hade en son vid namn Måns Larson som haft lägersmål med Kirstin Larsdotter från Jomalaby.
Denna händelse skedde i en hölada i Gottby då pigor och drängar låg i syskonbädd.

Efter en tid blev Bencht änkling, alltså drängen Måns farbror och ovetande om lägersmålet i höladan träffar han så på Kirstin, ligger med henne och de får barn. Nu vill han äkta henne till sin hustru. Detta stöter nu på stora problem emedan i bygden löper ryktet om lägersmålet i höladan.

"Talmannen" målning av Karl-Emanuel Jansson från 1870-talet.

Benchts talman blev Per Person i Gåtebij som nu uppsöker Kirstin far, Lasse Nielson i Jumalabij.
Fadern lägger huvudet på sned och säger att i detta fall bör man noga betänka följderna och han avråder från äktenskap emedan det finns rykten om hans dotter att hon idkat lägersmål med Benchts brorsson drängen Måns Larsson. " Jag fruchter för thet rijchte min dotter är vdj kommen för hans broder son, tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här vdjnnen (vittnen)!

Fallet tas upp till första behandling den 9 juli år 1606. Fortsätter sedan den 18 juni år 1607 i det åländska landstinget som hölls i Jomala Södersunda. Efter en noga granskning blev båda där dömda till döden enligt Högmålabalken sista kapitel med möjlighet att söka nåd hos Sveriges konung.

Ännu en gång tas fallet upp till prövning över 1 år därefter den 12 september år 1608 och här tar man ett listigt grepp, troligtvis en lag från vikingatiden. Man låter nämndemännen rösta enligt principen "En för alla alla för en", om the rijma skole the sware til theres saak. Men här skrives att nämnden inte kunde få ifrån den dom den fattat året före den 18 juni 1607.

Vi vet i dag inte om dödsdomen verkställdes.

Jomala socken
Åhr Jesu Christj 1606 9 Julij utj Dalekarbij stod laga tingh med menige man aff Jummala socknn, udj erlig welbijrdig, manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempdenn                                            
Per Jönson i Hammarudda
Måns Henrichson i Ingebij                     Erich Olson i Swijbij
Henrich Erichson i Westansund             Per Person i Gåtebij
Per Olson i Ödanböle                             Mårten Jönson ibidem (på stället)
Sigrid Knutzson i Öningebij                  Sigfrid Olson        "
Erich Mårtenson i Giölbij                      Per Månson i Henrichzböle
Oloff Knutzson i Jumalabij

Bencht Månson i Gåtebij, haffuer belägrat Kirstin Larsdotter, äger barn med henne och wil haffuan til ächta, föreskrefne Kirstin haffuer warit i ijppenbart rijchte ( i uppenbart rykte) för Måns Larson född i Gåtebij är Bencht Månsons broder son, huiloken tiäner i Upland i Tijbbele sochnn. Effter här är tuiffuelsmål i saken om lägerskapet, och hon mijckit nekar och säger sig aldrig haffue latidt belägre aff föreskrefne Måns. Upsattes thette ärande til wijdare ransakningh och bättre beskeedh, at Bencht skal förskaffe drengen tilstädes eller sanfärdig bewijs aff honom under gode mendz signeter och boomärker at han icke haffuer belägrat henne. Thette rijchte haffuer en pijga Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumlabij utkommit, och när thette skulle skee lågen 7 elle 8 pijgor och drenger i en ladu i sijskon seng i Södersunda alle tilhopå i höödt, " men drengen och kirstin låge tilhopå i en sängh och en pijga Ingrid Jönsdotter. Lijfftismen (löftet) för Bencht at han skal förskaffe sig bewijss med thet förste, Simon Nielson i Gåtebij och Jöns Olson ibidem ( på samma ställe)

Kastelholms slott med fångstugan i förgrunden



Jomala socken

Åhr Christi 1607 den 18 Junij stodh laga ting med menige man udj Södersunda aff Jummala sockn udj edle welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och  Nempdenn      Per Påuelson i Södersunda lentzman

Sigrid Knutzson i Öningebij                  Per Månson i Böle
Oloff Knutzson i Jumalabij                   Matz Benchtzon i Kijla
Per Person i Götebij                              Jakob Michilson i Dalkarbij
Mårten Jönson ibidem                           Oloff Person i Ijtterbij
Erich Mårtenson i Giölbij                     Påuel Person i Södersunda

Her Christopher Sigfridi prepositus e pastor i Jumala
Her Per Laurentij pastor i Finneström
Her Biörn Laurentij pastor i Hammerland
Her Lars Matthie pastor i Lemmelandh

Bleff fordrat för retten Kirstin Månsdotter ( här har författaren skrivit fel efternamn, skall vara Larsdotter) i Götebij och tiltalet om thet lönskelege hon med en dreng benämnd Måns Larson haffuer hafft, hvilkit hon lenge och mijckit nekat haffuer, och ännu neka wille med eeder och swäriande, och sade at thet skulle aldrig på henne biwijsas. Så frågades tå drengen til, han bekende så nu såsom tilförende at han haffuer hafft sin wilie med henne, här före swor hon och sade, at han för affuund skuld sade thet på henne, och drengen sade än ijtterligare at när thet skedde låg en pijga i sengen med them. Samme pijga benämnd Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumalabij bekende at hon lågh i sengen med them. " Först gjorde hon sin eed, och sade at drengen hade lagt sig i sengen. Seden kom Kirstin in i samme hus, klädde aff sig och språng up i sengen til honom. Ther låge the tilhopa en stund. När hon tijchte att pijgan soff, begijnte hon gantas och leka med drengen, och lijchtades hennes leek intet förr än drengen " måtte ahnn och om bord" med henne, ther på gjorde pijgan sin eed at theres handel war då såsom hon sade och bekende in för retten, och drengen kunde thet intet neka uten bekende sin gerningh.

Nogen tid ther effter gerningen war gjord, ijppenbarade pijgan thette för sine granner. Sedan rijchtet kom uth, frågade Staffan Erichson i Finnebij ( som då war underfougte på Åland) drengen til om lägersmålet.. Drengen seentt om sijder bekende thet för honom at han hade hafft beställe med henne.

Konan föreskrefne Kirstin bleff tå strax förd in på Casterholms slott och i fougtens samt Anders Henrichsons, Staffan Erichsons och fleres närwarelse bekende då at drengen hade hafft beställe med henne, en rese. (troligtis under tortyr).

Nogen tid ther effter drog drengen ifån  Åland och togh tienst i Håbo häredt. Ther effter bleff
Bencht Månson i Gåtebij enckling som är föreskrefne Måns Larsons drengzens faderbroder och talade föreskrefne kona Kirstin til och med gode men begäradhe henne til sin hustro. Hans budbärare och böneman war Per Person i Gåtebij och gick til hennes fader Lasse Nielson i Jumalabij och talade honom til med thett sätt som ther til hörde. Lasse Nielson swarade til thette thet rijchte min dotter är udj kommen för hans broder son tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här udjnnen (innan).

Lasse Månson i Konungzöö föreskrefne Bencht Månsons broder som är drenzens fader, annan dagh påscha sände han bud til sin broder med Clemet Erichson i Gåtebij, och lot seije och förmane honom, at han inthet skulle befatte sig med Kirstin. Strax ther effter på samme dag gick föreskrefne Lasse Månson til Götebij, och fann sin broder, Kirstin och Clemet tilhopa hoss Per Persons i Götebij. Ther rådde och förmanede han them at the inthet umgänge skulle haffue til sammens, tij the wiste wel huad rijchte war emellem hans son och henne.
Hon slogh sin näsa i wädret och lopp utur stuffuen och sade at drengen hade lugit på henne.

Grannerne och hennes matfader Lasse Benchtsson i Gåtebij bode henne hafue fördrag med thet umgänge hon hade begijntt med Bencht Månson, och sagt til henne, tu wett huad rijchte tu äst i kommen för hans broder son, men hon achtade thet intet, och ingen förmaning wille hon höra eller lijda. Ehure hon achtade sitt arbete om dagerne hoss sin husbonde, då hittes hon mest om nätterne hoss Bencht. Kirjkieherden hade och för budit them theres omgänge. Ehuad förbud them äre sagde och förmanede, haffue the intet achtat, uten haffue beblandet sig och äge barn tilsammen.

Nu wid tinget genom långsam och mijkin förmaning och med presterskapens förhörelse, wille konan ingelunde bekenne sig ware skijlig med drengen. Bleff hon utwijst ifrån retten. Men på thet sidzste wid hon satt uthe på gården för sigh sielff, begijnte hon sucka, grågta, quida och jemra sig och sade thet är en ringe och liten saak och gerning om hon skulle döö för then. The som thet hörde, frågade the henne om thet är santt som på henne sagt är. Hon begijnte tå felle tårar och sade at thet tij werr war santt.

Seden hades hon in för retten och ijppenbarligen bekende at offtebemälde dreng hade henne ene rese belägrat i sängen ther pijgan låg med them. Bencht Månson och Kirstin kunde icke neka at the ju ware offte förmanede och förwarede, thet the inthet umgänge skulle hafue tilhopa. Theres gerningar är ijppenbare och haffue barn sig emellem. Nempden affsade at the icke kunde frije the, uten theres eigne gerningar dömde them, effter som i Högmålabalken i thet ijtterste Capitel står, doch nåden och hwad straff the lijda skole, stelles i underdånigheet til Kongl Maij:t Allas wår Nådigaste Konungz och Herres behagh.

Offtebemälde Måns Larson bleff sakfelt tillägersmålet och mökrenkningen till penningar 40 mer.

Alltså här ser vi huru den som var själva orsaken till att Kirstin och Bengt blev dömda, drängen Måns Larson, gick relativt skadelös ifrån händelsen trots att det var han som förorsakat mökränkningen alltså tagit Kirstins oskuld vilket var ett svårt brott i detta patriarkaliska och mansdominerade samhälle.

Vid samma ting förhörs även änklingen Bengt som ville gifta sig med Kirsten och som hade barn med henne. Vi skall se vad han berättar:

Bekennoms och görom witterligitt at in för oss i retten, bleff Bencht Månson i Gåtebij aff befalningzmannen tiltalet, om thet lägersmål han med Kirstin Jönsdotter ( fel namn igen, skall vara Larsdotter ) född i Jumalabij lågh utj. Hvilkit honom nogre gånger hade warit förbudit och befaltt at han sig med henne intet befatte skulle, effter hans broders son Måns Larson är i skuld och rijchte för henne. Ther til swarede han, at honom thet icke witterligtit war, thet han skulle haffue henne belägrat, förr än seden han henne troloffuadt hade och rijchtet utkom om lägersmålet med föreskrefne Måns. Då swor föreskrefne Kirstin för Bencht at thet war aff affwund sagt opå henne, och hennes misgijnnare wilde icke henne så mijckit gott unne, at hon skulle komme i echtenskap, ther med trifgglade hon honom och Bencht trodde mere hennes söthe ord, än gode winners förmaninger, ther egenom bleff han aff henne bedragen.

Ther effter tiltalades drengen Måns Larson, om thet war i sanning som om honom och henne sades och talades. Han swarade och bekende sin gerning, at hon kom in i thet hus ther han lågh, och strax klädde hon aff sig och sprang i sengen til honom och ther lågh hoss them en annan puijga i sengen. När föreskrefne Kirstin tenchte at pijgan soff, begijnte hon leka och gantas med drengen, och wende intet igen, förr än drengen " måtte om bord " med henne och fulbordade hennes wilie. Här emot swarade hon, at han sadhe osantt opå henne.

Aff presterskapet begärdes, att the wilde tage henne til förhör at hon måtte komme til san bekennelse (tortyr?) The gode men fine ingen sanning aff henne wette, uten förswor, at drengen giorde thet aff affwund och haat som han skulle haffue til sin fader broder. Ther effter bleff hon utwijst.

Effter noga gran ransakning, och hennes eigen bekennelse, så och för then förmaning och förbud som offtebemälde Bencht Månson hade aff sin kijrkieherde och flere som honom rådde, at han sig med henne intet skulle befatte, utan öuvergiffue henne och skilian ifrå sig, the han icke haffuer achtat, och theres misgerning tij werr är ijppenbar, kunde man icke frija theres lijff såsom förmedel i Högmåla balken i thet sidzste Capitel.

Mon nåden stelles i all underdånighett til Hans Kongl. Maijt at göre och late effter Hans Kongl. Maijtz nådigiste behagh.


Det fortgår så ytterligare över 1 år och vi är framme i den 12 september 1608 i en tingssal återigen i Södersunda och här tar man ännu en sista gång upp fallet.

Bencht Månson i Götebij och Kirstin Larsdotters saak war åther til förhör. Nempden kunde icke gå ifrå sin förre ransakning och doom som the hade affsagt i förlidne åhr the 18 Junij 1607. Lijfftismjen atthe skole bliffue tilstäde, henrich Clemetson i Södersunda, Niels Matzson ibidem, Måns Knutzson ibidem, Sigfrid Olson ibidem och Oloff Påelson.

En för alla, och alle för en om the rijma skole the sware til theres saak.


Vi kan konstatera att Kirsten blev svikna av alla. Först av arbetskompisen pigan Ingrid av avund över att det inte var henne drängen låg med.

Sedan blev drängen sur på Kirstin för att hon umgicks med hans farbror Bencht och hade barn med honom.

Till sist börjar även Bencht anklaga henne för att hon lurat honom.

I följande artiklar kommer att berättas om flera fall.


Benådat i Godby den 5 juli år 2017

Johan G. Granlund

Ryss-Petters brunn - Pjotr Androsoff, en säregen man

                            Ryss Petters brunn i byn Överby i Jomala  på Åland.

Detta brunnslock gömmer en av Ålands mest märkliga turistattraktioner. En 24 meter djup handgjord
brunn med en diameter om 3 meter. Enligt uppgift skall detta vara världens näst djupaste handgjorda brunn efter Jakobs brunn i Israel som är 32 meter djup. Grävandet började troligtvis år 1890 och fortgick i åtminstone 13 års tid.
Brunnen har nu fått ett lock och en informationsskylt som byns byalag har satt upp, det är trots allt fullt med vatten i brunnen.
Invid betar stora biffkor i godan ro.

                                                            Jakobs brunn


I denna brunn blev Josef nedslängd av sina bröder, senare upphittad av midjanitiska köpmän och förd till Egypten, där han blev drömtydare och upphöjd till Faraos närmaste man. Han tog sedermera en gruvlig hämnd på sina bröder men allt fick ett positivt slut. Detta är en av de mest gripande berättelser vi har från Gamla Testamentet i bibeln. Läs i Första Moseboken kapitel 37.
Det är samma brunn som även kallas Sykars brunn i Johannes 4:4, där Jesus samtalar med den samaritiska kvinnan.

På skylten som byalaget satt upp och där många turister stannar och tar fotografier står följande:

Pjotr Androsoff blev spådd att nära sitt hus finna en stor guldskatt. Han började gräva. Efter tre meter måste väggarna stöttas med stora stockar. Det blev fackverk, oxvandring förde upp jord, sten och vatten. Han hittade ingen skatt så han åkte igen till Stockholm och sökte upp spåkäringen. Hon sade: Fortsätt gräv! Nu anlitade han två yrkesmän från Småland. De borrade och sprängde i berget. Nere i bergväggen gjorde han en håla som skydd vid smällen. Brunnen blev 24 meter djup och 3 meter vid.

Jag har sökt upp Petters grav på Jomala kyrkas begravningsplats. Och även denna grav är speciell.
De träd som flankerar gravstenen söker sig snart upp mot himlen lika högt som brunnen är djup.

På gravstenen står att Petter föddes den 6.10.  år 1847 och dog den 10.10.1909. Han blev således 62 år gammal. Här vilar också hans mor Eva samt hustrun Karolina och två av barnen, Alma, Ingeborg och Almas son Valter.

Noteras kan att på gravstenen står ett årtalsfel. Bouppteckning efter Eva Androsoff uppgjordes den 27.2. 1890. Hon kan inte då ha dött den 23.12. 1890. Hennes dödsår är således 1889 och detta framgår i bouppteckningen efter Petter Androsoff.

                                       
                                        Petters grav flankerad av två höga träd.

Vem var då Ryss Petter som byfolket kallade honom och var kom han ifrån?

I boken Familjer och gårdar i Sund hittar vi uppgifter om hans familj. Inom sektionen fästningsområdet finns familjen Anisim Androsoff som no. 850. Anisim var född år 1802 och han dog år 1862 i Överby i Jomala socken. Han hade varit artillerikapten på Bomarsunds fästning och bodde nu i Skarpans. Familjen flyttade till Överby och ägde där skattehemmanen no: 2 och 6. Hans hustru hette Eva Johansdotter God. Hon var född år 1809 och dog 23. 12. 1889 i Jomala.

Boken om Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster, av Örjans, Skogsjö och Robins.

I denna bok hittar vi familjen Androsoffs hem inom fästningsområdet. Det är gård No. 60 som vi kan se aningen norr om insjön Gloet, som är som en blindtarm till innanfjärden Svinesund i väster. Gården är utmärkt med tre mörka punkter och i texten för kartan står: Hus No: 60 med uthus för lägre gradens ingenjörer 1837. Artillerilöjtnant Androsoff år 1844. Här föddes Petter och här vistades han under sin barndom.

Jag kan nämna att på området finns ännu spår av bosättning med äppelträd och trädgårdsbuskar, en mycket vacker plats. Man hittar platsen bra om man följer den väg som går från Gruntens trädgård nära den s.k. Krutkällaren och promenerar söderut cirka 200 meter längs åkervägen. Gloet är numera torrlagt men fullt med al och annat buskage.

Ännu en bok skall vi öppna och läsa om Petter. Det är i Sällsamheter på Åland av
Edvard och Erling Matz och under rubriken: Världens näst djupaste brunn.
Jag visar här sidorna så kan ni läsa själva.

Då jag pratat med några personer som kanske känner till historier om Ryss Petter har det kommit fram att han var nog en "kvinnfolks kar" som hade flera oäkta barn förutom sina äkta.

Då jag sökte i gamla Ålandstidningar fick jag plötsligt se en märklig artikel.

I tidningen Åland av den 24.4. 1909 saxar vi följande märkliga rättegång.

Rubrik: Två kvinnor om en man, gift eller ogift?

Till urtima ting med Jomala socken och Mariehamns tingslag måndagen den 19 april hade inhyseskvinnan Katarina Elisabet Holmström från Överby by i Jomala socken låtit instämma bonden från samma by, Petter Androsoff.
Käranden som i rätten företräddes av kronolänsmannen Axel Planting, anförde att parterna någon tid under senare hälften av 1860-talet sinsemellan ingått trolovning under vilken trolovningstid svaranden särskilde gånger hävdat käranden med den påföljd att käranden framfött fyra barn av vilka den första år 1869, den andra 1879, den tredje 1882, och den fjärde 1885. I anledning varav herr Planting yrkade ej mindre att käranden p.g.a. 9 paragrafen och 3 kapitlet i Giftermåls Balken måtte förklaras för svarandens äkta hustru, än att de under trolovningstiden födda barnen i stöd av 1 paragrafen och 5 kapitlet i samma balk måtte förklaras för äkta.
Svaranden Androsoff som medgav riktigheten av käromålet, erkände därom åtspord, ej mindre att han allaredan vore sammanvigd med en annan nämligen Karolina Androsoff ehuru denna vigsel endast av en  luthersk präst och ej såsom föreskrivet är jämväl av grekisk katolsk präst än att käranden efter det han blivit sammanvigd med bemälda Karolina Androsoff icke uppfordrat svaranden att ingå vigsel med henne på grund varav svarande Androsoff öppenhjärtligt medgav att det nu vore omöjligt för honom att ingå ett andra äktenskap med käranden.
Efter det att parterna ömsesidigt lämnat målet till avgörande tog häradsrätten detsamma till slutligt övervägande och enär svaranden Petter Androsoff själv medgivit att han vore till äktenskap sammanvigd med Karolina Androsoff och svaranden själv påstått att han efter det sagda vigsel försiggått icke blivit av käranden Katarina Elisabet Holmström uppfordrad till vigsel vilket påstående av käranden lämnades obestritt ty och då häradsrätten ansåg sig sakna anledning att i detta fall ingå prövning, huruvida ett lagligt äktenskap existerade mellan Petter och Karolina Androsoff prövade rätten rättvist förkasta käromålet varhos rättegångskostnaderna kvittades parterna emellan.
Kronolänsman Plantin erlade genast vad emot föregående utslag.

Att Petter Androsoff inte skulle passa som militär såg hans far Anisim tecken på redan som liten då han växte upp på gården i Skarpans i nuvarande Bomarsund. Kanske han då satt med sin mor stickade vantar?

Titta här mina vänner! Petter deltog i en handarbetstävling.
I kategorin väfnader hittar vi honom med andra pris bland idel damer: Petter Androsoff 2:dra pris för en bolsterväv.
Han ställde även upp med att ha tillverkat en ylleväv och för denna fick han ett 3:dje pris.

Här ser vi ytterligare ett bevis för Petters mångsidighet. Han anordnade musikaliska aftnar i sitt hem i Jomala Överby. Denna annons var införd den 9 januari år 1895 i tidningen Åland.
Söndagen den 13 januari utföres musik af  "Mariehamns Musikkapell"  hos landtbrukaren P. Androsoff i Öfverby.

Petter var ingen gudsförnekare! I hans hem fick andliga möten anordnas.
Här en annons i tidningen Åland.
I morgon afton kl. halv 7 hålles prädikan i Öfverby hos P. Androsoff af N.A.Walldén.

Jag kan tillägga att det finns en mängd annonser där man i Petters hus i staden Mariehamn anordnat bönemöten. Detta visserligen av hyresgästerna i hans hus på Parkgatan,  men vackert så, han godkände detta.

Som omväxling skall vi belysa även Petters negativa sida. Här en artikel om ett begynnande slagsmål
i Petters hem i Överby.

Ja ni läste rätt. Petter tog fram bössan. Men ni måste ju förstå, han är av ryskt påbrå och hans far var militär, ja artillerikapten till och med. Var han från den sydligare delen av Ryssland förstår man det ännu mera. Hett temperament som slår, skjuter med bössan, och väver bolsterväv, smeker sina konkubiner och kanske spelar balalajka med samma ömma hand, ja då förstår man honom ännu mera.


Allt man läser om Petter skall överraska. Nu leder hans hustru in honom i tingssalen i Jomala och vill ha honom omyndigförklarad.

I tidningen Åland av den 28 november 1903 finns följande notis:

Ihärdig skattgrävare.
Vid Jomala nyss avslutade ting utfördes emot bonden Petter Androsoff från Överby by av desses hustru Karolina Serafia Androsoff och förmyndarnämnden i Jomala talan om Petter Androsoffs försättande inunder förmyndarskap. Såsom motiv för detta yrkande anfördes att Petter Androsoff helt och hållet åsidosatt och vanskött sitt jordbruk och i stället besjälad av att han å sitt hemman skulle finna en stor skatt under 13 års tid oavbrutet sysselsatt sej med grävandet av en brunn som numera vore 70 fot djup och hvarav 14 fot blivit sprängd genom berg. Sedan ett flertal vittnen blivit hörda avkunnade häradsrätten utslag och som sökanden ej kunnat tillfullo kunnat tillfullo visa tillvaron av några sådana omständigheter vilka jämlikt 19 paragrafen i gällande Förmyndarskapslag utgöra laglig grund för myndig persons förklarande för omyndig varåt yrkandet för svarande förkastat.
Sökandens talan fördes av kronolänsmannen Sundblom medan åter Androsoff i rättegången biträddes av sakförare Oder och Bergman.
( 1 fot motsvaras av 28,95 cm, således var brunnen då 20 meter varav sprängd 4 meter)
Det är möjligt att Petter fortsatte efter detta möte att spränga ytterligare 4 meter.

I eftermälet om denna historia och detta livsöde har det framkommit att det lär ska ha funnits ett testamente där det stipulerats att Petter inte fick sälja eller pantsätta hemmanet.
Detta stämmer exakt. Här är det pappret som är infört i Finlands Allmänna tidning.

Testamente. Vi undertecknade förklara härigenom vår yttersta vilja vara att enär endera av oss genom döden avgått skall den efterlevande i sin livstid sitta i orubbat bo, hvaremot efter bägges vår död vår efterlevande egendom skiftas sålunda mellan våra söner att: ( här följer en uppräkning av penningbelopp som utgår till dem) Att vår öfriga egendom såväl löst som fast tillfalla vår hemmavarande son Petter Anisimowitch  Androsoff med villkor att fastigheten av honom varken får säljas eller pantsättas utan skall såsom arf tillfalla hans närmaste arfvingar.

Jomala den 21 augusti år 1862.
Kapten Anisim Androsoff (med ryska bokstäver)
Ewa Androsoff född God

Gustaf Adolf Rosendahl, elemäntarlärare
Johan Eklund torpare å hemmanet no 2  i Öfverö by af Jomala socken.

Annons om försäljning av stadsgården  i tidningen Åland den 6 april år 1892

Efter att mor Eva hade dött år 1889 trodde sig Petter kunna sälja stadsgården 104 i Mariehamn. Pengarna behövdes för brunnsgrävningen som även den startade upp efter moderns död. Märkligt att Petter kallar gatan för Södra gatan, den låg ju på stans första gata Parkgatan med no: 104 som i dag är en bit söderut från Ålands Museum.
Fastigheten såldes inte emedan testamentet gick detta emot.

Kan det vara så att Parkgatans första namn var Södra gatan eller kallade man den bara så då den låg söderut?

Även författarinnan Helle Hellberg som var uppväxt i gården nämner Södra gatan i en text om hemmet i boken Stränders blommor.

Här ser man Androsoffs gård på Parkgatan i Mariehamn. Skräddarmästare Hellbergs skylt i hörnet av fastigheten. Bilden ur "Boken om Mariehamn"

I det digra verket "Boken om Mariehamn" av Jerker Örjans och Folke Wickström kan vi läsa en rubrik: Så var livet vid stadens första gata.
Parkgatan som var tänkt för de fattiga, kom att hysa enkelt och fint folk om vartannat. Parkgatan och Strandgatan var länge de mest stadslika av stadens gator.
Vidare i texten: Här fick tomterna enligt fundationsbrevet bebyggas med trähus i motsats till resten av staden där stenhus skulle uppföras.

I boken finns även en mycket informativ skiss för hur husen låg på Parkgatan och deras innehavare.
Om gård No. 104 läser vi följande: Parkgatan 6, Ägare J.F. Lagert, E. Androsoff, I Androsoff, B. o A. Johansson.

Uppgiften att dottern Ingeborg skulle vara ägare efter mor Eva kan inte stämma emedan då mor Eva dog var Ingeborg endast 13 år. Petter Androsoff var arvtagare och ägare efter Eva Androsoff. Detta framgår i alla annonser och notiser.

I Finlands allmänna tidning finns en annons över den kommunala taxeringen i Mariehamns stad för år 1901 och där framgår att bonden Petter Androsoff taxerat till staden.

I boken "För fremlingarnes Trefnad" med texten Byggmästaren Hilda Hongell och iscensättningen av badorten Mariehamn på 1890-talet av Mia Åkerfelt, hittade jag på sidan 264 denna byggnad. Ägare Petter Androsoff.
Byggnaden är en källare på hans tomt på Parkgatan 6 D VIII 3,  och benämnes Ritning 31. Den är daterad i september 1892 och godkänd i Mariehamns ordningsrätt den 5.10. 1892 och behandlad första gången 19.9. 1892. Signerad Hilda Sjöblom och materialet i vaxduk, bläck.
I texten framgår att källaren uppfördes i anslutning till uthuset, det framkommer inte i försäkringarna vilket år den faktiskt byggdes. Källaren är riven i dag.

Guld och silversmeden Johan Fredrik Lagert från Bamböle köpte och bebyggde tomten 1861. Han var den förste som lämnade in en byggnadsritning för godkännande, den hade sänts till ordningsmannen före 20.2. 1862. Byggnaden uppfördes enligt brandförsäkringarna först 1865, året därpå uppfördes ett magasin av stock med pärttak. Uthuset uppfördes år 1870. Enligt Hongells situationsplan fanns på tomten ett bostadshus mot Parkgatan och ett uthus mot tomtens västra gräns.

Änkefru Eva Androsoff köpte gården 1865. Hon och hennes barn hade många hyresgäster. Under några år fanns Cafe´Suomi i huset. Skräddarmästare Lars Hellbergs familj bodde här och här skulle dottern författarinnan Helle Hellberg växa upp. I uthuset som fortfarande finns kvar på tomten bodde den Korjatkin, som gett namn åt åkern öster om tomten. Han sålde blommor och grönsaker i en kiosk på Parkgatan. 1969 köptes gården av Birgitta och Alf Johansson och revs för att ge plats åt ett bostadshus.

Vi läser vidare i texten: Helt utan affärer och företag har Parkgatan dock inte varit. Det första företaget vi känner till är Café Suomi som drevs av Christina Lovisa Pettersson från Ekenäs, en av stadens första affärskvinnor. Hon öppnade sitt café 1867 i huset på tomt nummer 104, men tvingades stänga 1875 för olaglig alkoholfärsäljning. Hennes hyresvärd var änkekaptenskan Eva Androsoff, som köpt fastigheten av guld och silversmeden Johan Fredrik Lagert.


Annons i Åland den 20.9. 1904, Auktionsannons hos Petter Androsoff i hans gård i Mariehamn.

 Nu är en M.E. Mattson undertecknare av annonsen som anmodad och han skall i en annan annons omnämnas som godeman, i en annan syssloman.

Måndagen den 26 september kl. 1 e.m. försäljes å offentlig auktion i P.Androsoffs gård i Mariehamn en byrå, en soffa, ett bord, en kommod, en gungstol, en bättre taklampa, en dragkälka, en båtdragg, 3 stycken nät, långref, krukväxter, samt mans-gång och linnekläder, m,m.

Anstånd med betalningen lämnas till den 1 december detta år.
Österkalmare den 19 september år 1904

M R Mattsson, anmodad.


Den hotande konkursen är ett faktum. Annons i Åland den 5.6 1897.

Efter att Petter avlidit i oktober år 1909 annonserade Carl Björkman den 15 november om bouppteckning.

Bouppteckningsinstrument, i Ålands Landskapsarkiv.

Petter hade med sin hustru Karolina sex barn. Här är uppräknade: Frans Teodor Peter, Alma Julina, Josefina Mikaela Ingeborg, Ernst Mikael, Elin Jolanda, Johan Algot Gideon. Två av dem vilar i familjegraven. Alma och Ingeborg.

Den fasta egendomen är skattehemmanen no: 2 och 6 i Öfverby Jomala. Gården i Mariehamn finns här inte med upptecknad så den är redan överlåten på dottern Ingeborg.

Här framgår att arrendet för båda gårdarna två och sex var 500 mark.

Ännu var inte alla jordbruksmaskiner sålda, Petter slog visst hö. Slåttermaskin för 200 mark och tröskvandring för samma summa.

För övrigt en ganska vanlig bouppteckning vad gäller lösöret, sida upp och sida ned med denna typ av bohag.

Här en notering bland skulderna i boet. Änkan Karolina inkommer med ett krav.
Den avlidnes änka Karolina Androsoff underhåll uti 2 år, 5 månader och 10 dagar, under vilken tid hon såsom förvägrad rätt att intas i hemmet bott och underhållit sig själv i Mariehamns stad efter 75 mark i månaden. Summa 2.150 mark.
Karolina hade således i nära två och ett halvt års tid troligtvis bott i stadsgården på Parkgatan.

Det skulle hållas två auktioner efter Petters död på gården.
Här en annons i Åland den 5.1. 1910.

Kommer att försäljas genom öppen och frivillig auktion efter lantbrukaren Petter Androsoff i Öfverby diverse egendom bestående af: ett tröskverk med vandrings- och kastverk, 1 släde, 1 maskin, 1 obegagnad pump, en ångpanna, sommar- och vinterkörredskap samt åkerbruksredskap, ett parti famnved, ett metall-badkar, en ångmaskionsrem, snickarverktyg, en dragkista, ett klädskåp, soffor, bord, stolar, guld och  silverfickur, väggur, glas och  porsliner, lampor, gång och sängkläder, en bättre päls, golvmattor, husgeråd m.m.
Anstånd med betalningen till den 1 maj 1910.
J.A. Mattsson Öfverby.

Den andra annonsen införd den 12.2. 1910
Torsdagen den 17 februari kl. 11. f.m. försäljes genom öppen och frivillig auktion kvarlåtenskapen efter Petter Androsoff i Öfverby såsom en vädermjölskvarn, 1 smidja med alla inventarier, 1 slipsten passande för slåttermaskinsbett, 1 större matklocka, 1 skrufbänk, snickar värksaker, plankor, bräder, koppar kok och träkärl, 1 större gryta, 4 dragkälkar, 2 matskänker, 8 skåp, sängar, bord, stolar, 2 väggur, 2 manglar, mans gång och sängkläder, lampor, glas och porsliner, golvmattor, husgerådssaker, m.m.
Anstånd lämnar till den 1 augusti detta år.
J.A. Mattsson, anmodad.

Tiobarnsfadern bonden, brunnsgrävaren Pjotr Anisimowitsch  Androsoff - Ryss Petters liv var avslutat.

Frid över hans minne.

Husgrunden på Jakos No. 2 i Överby i dag.

Petters jordkällare.

Fader Anisim Androsoff är en framåtseende man. Han köper någon gång alldeles i slutet av 1840-talet två gårdar i Jomala Öfverby. Han skall således undgå den kommande katastrofen med både livet och pengarna i behåll. Han finns inte med bland de stackare som blott några år därefter skall dväljas i fångenskap i England och Frankrike. Nej han har schappat iväg med sin familj i god tid från Gloet i Skarpans och kan lugnt se tiden an.
Här finner vi nu honom som ägare till fastigheterna Johannelund och  Kjärr i Jomala Öfverby.
Det är inte heller familjen Androsoff som träsar på i jordbruksarbetet, nej han har en landbonde som sköter det, en Erik August Bergström från Saltvik.

Jag har förgäves sökt en inflyttningsuppgift från Sund till Jomala för Anisim Androsoff med sin familj men icke hittat den. Men faktum kvarstår, Anisim är ägare till fastigheterna Johannelund och Kjärr i Jomala Öfverby år 1850.

I kommunionbok 1857 - 1863 hittar vi även vår vän  som ägare till no 2 som nu benämnes Jakos ett gårdsnamn som används än i denna dag.
Här finns även hustrun Eva född God och sonen Petter-Grek

I anmärkningskolumen har prästen präntat något mystiskt.
Avelmnat ofullständigt flyttningsbetyg från Sund
Ostraffad 1859-60-61
Död 1862

Troligtvis fanns familjen en tid i Ryssland. De två övriga sönerna finns nu inte med på Åland utan blev kvar där. De finns däremot med i testamentet som emottagare av penningbelopp.
Sonen Petter medföljer föräldrarna till Åland och detta troligtvis efter fredsuppgörelsen i Paris 1856.

Anisim Androsoffs gravvård på Prästö.
Kaptenen vid 2 regementet

Grävt och sprängt  i Godby den 29 oktober år 2015


Johan Granlund

Källor: Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö
            Sällsamheter på Åland, Edvard och Erling Matz
            Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster, Örjans, Skogsjö, Robins
            Boken om Mariehamn, Folke Wickström, Jerker Örjans
            Ålands Landskapsarkiv
            Digitala tidningsbiblioteket