Ann-May Peters - schlagersångerskan från Föglö

"Sesam öppna dig"
Foxtrot
Text & Musik Runar Reymers
Sång Ann-May Peters
Ingmar Englunds kvartett
Edition Reymers Musikförlag Mariehamn Åland
Skivbolag La-Rémi
All rights reserved

Ann-May Pettersson hette en flicka från Västergårds i Björsboda på Föglö som i medlet av 1950-talet blev "upptäckt" som sångartist och som under namnet Ann-May Peters skulle få spela in grammofonskivor så kallade stenkakor i Helsingfors.

Jag hade som ung hört henne sjunga på någon andelshandelsstämma på Klippan i Sund och namnet var för mig bekant. Då jag en dag sökte efter helt andra uppgifter från år 1955 i tidningen Åland får jag plötsligt syn på följande artikel:

Artikel i tidningen Åland
Ann-May Peters - flicka med melodi

Åland har författare, musiker, konstnärer men hittills har det varit tunnsått med sångare. Nu ser det emellertid ut att ljusna också på den fronten och av allt att döma kommer ljuset från Föglö.
Så småningom kommer vi i radio att få höra en välsjungande dam med det inte mindre välklingande namnet Ann-May Peters, som egentligen heter Pettersson och är filialföreståndare för Föglö Handelslag i Hummersö.

Sagan - för Ann-May är det hela som en saga, började med att ett grammofonbolag annonserade i Åland efter välsjungande åländskor. Bolaget hade behov av nya sångstjärnor. Ann-May blev en av de lyckliga. Det bar iväg till Helsingfors där hon till accompanjemang av Ingmar Englunds orkester sjöng in några schlagers på grammofon. Det lyckades så bra att Ann-May på stående fot fick ett två års kontrakt med La-Rémi grammofonbolag.

Som sångerska uppträder Hummersöflickan under namnet Ann-May Peters och hennes grammofonskivor är också signerade med det namnet. Så småningom kommer väl namnet att bli känt men Ann-May är inte mallig för det. Tillsvidare fortsätter hon som om ingenting hänt i Hummersöfilialen.
Åtminstone i vinter säger hon. Vad det sen blir får framtiden utvisa.

Ann-Mays andra låt "Drömmar i gränden"
Sångvals
Text & Musik Runar Reymers
Sång Ann-May Peters
Ingmar Englunds kvartett
Runar Reymers Musikförlag Mariehamn Åland
Skivbolag La-Rémi

Ann-May föddes den 25.12 år 1936 på gården Västergårds i Björsboda i en syskonskara om åtta.
Hon avled den 16.2. 2015.
Hennes föräldrar hette John och Dagny Pettersson.

Familjen Pettersson
Ann-May stående

Ann-May som körsångare på lite äldre dar. Här i Vivakörens  mundering.

Om syster Ann-May berättar Marianne Karlsson som är bosatt i Godby att det sjöngs och spelades mycket på hemgården. Far spelade tramporgel. Ann-May trakterade gitarr.

-Vi flickor sjöng hela tiden och i synnerhet då vi arbetade med gårdens kor i ladugården och på ängen. Vi upptäckte att ladugårdens murade väggar gav ett bra eko då vi sjöng och i synnerhet i närheten av vattentanken gav det ett bra "sound". Där lades nog grunden till Ann-Mays intresse för särskilt joddlingen som hon behärskade till fullo. Vid denna tid var det populärt att joddla inte minst med tanke på Alice Babs sånger och de tysk/österrikiska "Tyrålervisorna" som då strömmade ut igenom radion.

Om Ann-Mays livsgärning berättar Marianne att hon själv var flera år yngre men ett tag bodde de tillsammans i Mariehamn. Ann-May hade tjänst hos Einar Karlsson i hans affär. Hon arbetade även
på Samgång och Plasto. Därefter arbetade hon i många år på färjorna som försäljare. En tid drev hon affären Majas Livs i Strandnäs.

I sitt andra äktenskap bodde Ann-May Eriksson  i det vackra "pepparkakshuset" invid Strandnäs Motell.

Ann-May Eriksson "Peters" medverkade i flera radioprogram på Åland och i Finlands Rundradio och hennes skivor spelades en gång i det populära radioprogrammet "Skivor från Vetlanda".

Det är i dag svårt ja nästan omöjligt att få tag i hennes skivinspelningar. Jag har sökt både Finlands och Sveriges Radios arkiv för att få uppgifter om skivkonvolut osv. Endast Sveriges Radio har ett exemplar men de ger inte ut bilder eller avspelningar därifrån numera.

Jag har annonserat i Föglö kommunblad för att efterhöra om någon där i hennes hembygd skulle ha en skiva för avfotografering, men nej ingen har hört av sig.

Så en dag kontaktar mig en gammal vän som säger att han har skivorna i sin samling och jag fick då bilder av dem. Vi skall lyssna på dem i min vevgrammofon någon dag. Det gamla uttrycket
"när nöden är som störst är hjälpen som närmast" verkade stämma även denna gång.

Skivans andra sida
"Asfaltromantik" Tango
Text & Musik, Runar Reymers
Sång Rungar Reymers
Ingmar Englunds kvartett

"Vi segla hem" Sjömansvals
Text & Musik Runar Reymers
Sång Runar Reymers
Ingmar Englunds kvartett

Ingmar Englunds kvartett

Ingmar Englund var en finländsk musiker och orkesterledare i flera decennier alltifrån 1930-talet fram till sin död år 1978. Han trakterade gitarr och banjo.

Nämnas kan så samarbetade han med Georg de Godzinsky i orkestersammanhang. Dessa accompanjerade Alice Babs då hon var på Finlandsbesök år 1943. Från mitten av 40-talet ingick i hans orkester Erik Lindström. Dessa gjorde ett flertal skivinspelningar med finländska artister.
Under 1950-talet ingick i orkestern den kände dragspelsvirituosen Matti Viljanen och de spelade in Säkkijärven polkka på grammfonskiva. Ingmar Englunds orkester skulle senare byta namn till
Humppa Veikot.





Skivat i Godby den 2 januari år 2018

Johan G. Granlund

Vivasteby en intressant by på Åland

Vivasteby by i Sunds kommun är mest känd för sitt mejeri som verkade åren 1912 - 1952.
Dess förste mejerist var Anselm Sjöblad som även verkade som bygdefotograf och denna bild bär Anselms signatur. Till vänster i bild den brunn varur mejeriet tog sitt vatten. Denna brunn skall även finnas omtalad i en berättelse från kriget i Bomarsund. En fransk styrka stannar upp på vägen och kaptenen ger order om halt. Han tar fram sin karta och pekar: Där är den!

Interiör från Vivastebys mejeri. Dess första mejerist Anselm Sjöblad. Vid hans högra sida hustrun Elsa.

Vivastebys mest berömde personlighet är utan tvekan Fredrika Charlotta Mörk. Här som ung och vacker och just befriad från en över fyra år lång fångenskap hos general Demidoff  i det s.k. Johnska huset i kvarteret No: 7  invid Stortorget i Åbo. Efter de minnesanteckningar hon gjorde tillsammans med statsarkivarie K.A. Bomansson skrevs tre romaner varav den mest kända är Generalens fånge.

Med benäget tillstånd fick bloggredaktören avbilda denna vackra tavla där den hänger på en kammarvägg i ett hus på Torggatan i Mariehamn. Ja, sade värdinnan, min man köpte tavlan på en auktion på 1950-talet för han tyckte det var en vacker flicka.

Om Fredrikas märkliga liv finns en historik och bibliografi  i denna blogg från år 2010 benämnd Generalens fånge.

Vivasteby i tidigt 1900-tal fotograferad av Anselm Sjöblad.
Man kan längst till vänster se Vestergård nuvarande Holmströms med bröllopsflaggor och stänger på mangårdsbyggnaden. Längst till höger sågkvarnen och i mitten gårdarna Millangårds och Jan Daniels. Ungefär vid elstolpen gör vägen en kraftig vänstersväng och rundar så gårdarna.
På Fredrikas tid hette Vestergård Norrgård, på gamla karton No: 2, och det var där hon växte upp.

Jan Daniels Matte, här fotograferad med systern i salen på Svensböle gård

Vivasteby höll sig även med ett byaoriginal nämligen Jan Daniels Matte. Han kunde deklamera och på stående fot komma med diverse kvickheter. Matte hade många syskon, de flesta mycket driftiga och kloka kvinnor. Den mest spridda anekdoten från Mattes dagar var nog den då mejeristen frågade efter mjölkboken för i den behövdes göra anteckningar. Mattes svar var: Boken tog en salig ända, kan ej återsända!
I min blogg kan man läsa en berättelse om Matte från år 2010.

Tidstypisk åländsk kvinna säljande mjölkprodukter.
Teckning av skeppsläkare Cree ombord på skeppet Odin i Bomarsund år 1854.
Bild ur hans memoarer. Se bloggartikel från den 18.11. 2014.

Vivasteby håller sig även med en makaber berättelse som senare har fått ett litet romantiskt skimmer. Det var nämligen så att under Bomarsundskrigets dagar "camperade" över tiotusen franska soldater i grannbyn Finby. Trots att Napoleon hade gett order om att behandla befolkningen i det land man skulle komma till väl hände följande:

En fransk patrull stannar utanför ett av de otaliga torp som fanns i Vivasteby. Befälhavaren stegar in och berättar inför den förvånade husfadern att kvinnan i huset vid namn Anna Ulla Andersdotter, passade honom mycket bra och henne ville han ha. Resultatet av vad som senare hände ser man i Sunds kyrkas födelsebok. Den 10 juni alltså exakt 9 månader efter rendevousen föds en liten mörkhårig och brunögd flicka som får namnet Vilhelmina Matilda Johansdotter. Alltså rena rama våldtäkten. Husbonden Johan lovar att taga väl hand om barnet och han slöt henne till sitt hjärta.

Denne "Mina" skall senare gifta sig med en man i en annan by i socknen och deras ättlingar finns i dag i hundratal runtom på Åland.
Den som vill fördjupa sig i händelsen kan i boken Familjer och gårdar i Sund av H. Skogsjö slå upp familjerna, 2501, 2951 och 1735.

Vivastebys mest känd landmärke var sågkvarnen på Jan Daniels marker. Här i bild från tidigt 1950-tal och kvarnen kommer att rivas bara en kort tid efter fotograferingen.
Marita Mattssons samlingar.

Mickel Olofsons grav invid Börje kyrkas altare i Uppland.

Texten på stenen: Här under ligger begraven Erligh Wälwijs oh welbtrod man S (salig) Michel Olofson Konung Mays och Rijksens Secreterare hwilken i Herranon afsomnade den 4 juni 1615.

En person med åländsk anknytning som onekligen kommit allra längst igenom alla tider inom Svea rikes tjänstemannakår var Mickel Olofsson bördig från Feela, eller Fählö torp som det ibland kallas. Gården heter i dag Karongäla i nuvarande norra Bomarsund. Att denne person är helt förbisedd inom åländsk historiebeskrivning är anmärkningsvärt.

Av en händelse, ja efter att jag läst en liten fotnot skriven av Erik Bertell i Åländsk Odling kom jag på spåren som ledde mig till hans grav samt de olika böcker och artiklar som skrivits om Mickel. En del historiker går så långt så de anser Mickel varit den mest namnkunnige och omtyckta sekreterare Johan III och Karl IX  hade. Han hade så stor makt i det s.k. sekreterarväldet så att folk för att "skriva till kungs" lobbade för att alls komma i kontakt med Mickel ur vars händer bekymren framlades.

En av författarna skriver: Efter att år 1600 ha deltagit med krigshären i Estland sändes Mickel tillbaka med så stora maktbefogenheter att han betraktades som "hemmaregeringens egentliga styresman"

I bokverket Svenskt Biografiskt lexikon har författaren Lars-Olof Skoglund tecknat hans karriär i en lång och förtjänstfull artikel. Där slås fast att Mickel var bördig från Åland och så även hans hustru Anna Simonsdotter som var bördig från Föglö.

De "njöt utlagorna av fädernejord" från Fählö samt Sommero på Föglö.

Om Mickel finns en artikel i denna blogg från 7 mars 2010.

I de kartfynd jag har gjort på Riksarkivet i Stockholm fanns även byn Vivasteby representerad.
Här ser vi hur Hans Hansson som år 1650 målat upp byn med dess då fyra bondgårdar med numrering ett t.o.m. fyra.

Kartans text
Geometrisk Charta
Öfver Wivasteby på Åland i Sunds Sockn;
Så Som den blifvit författad och beskrefwen wid pas åhr 1650 af framledne
Lantmätaren Hans Hansson

No: 2
Geometrisk Charta öfwer
Wiwastebys Enskilte Inägor af Åker och Äng uti Sunds Sokn På Åland Belägne
Afmätte År 1765 af
Anders Andersson Norrstet

På kartan ser vi till vänster texten,
Samfält Skog och Utmarker Til Persby Och Wiwasteby

Äng till Finby möter

På den högre delen ser vi texten,
Persby Strömsäng På Denne Sidan

Norra Sjöwijken Insiö

Bykärnan på Norrstets karta från 1765.
Man kan se vägens sträckning nästan som den var före nuvarande uträtade vägdragning rätt fram.
Från vänster ser vi huru den tar en skarp vänstersväng upp emot gårdarna. Vi ser att bostadshuset No: 2 står på samma ställe som nu vars namn nu är Västergårds men däremot är gårdens ladugård på andra sidan vägen i norr där den gör en skarp högersväng.
Gården längst till höger No: 1 är på samma plats i dag och benämns Jan-Daniels. Gård No: 3 i söder är borta i dag men på platsen finns i dag ett litet boningshus.
I tidigt 1900-tal fanns på den platsen en gård man kallade "Millangårds".

Om man riktigt kikar efter kan man se huru lantmätaren ritat in en liten vägsträckning emot den brunn som i äldre tid fanns där och gav mycket rikligt med vatten. Brunnen grävdes senare upp vid mejeriets tillkomst och dess vatten räckte för mejeriets behov.

I Hans Hanssons karta från år 1650 finns en Beskrifning. Denna har lantmätare Taxell renskrivit år 1754 på en mera lättförståelig svenska och finns nu här nedtecknad. Varsågod och läs!

A   Viwasteby är 3 behåldna Hemman och ett inlagt alla till hopa  521 Jordmarker
B   Utsäde till denne byn i Österåker                                                 15 Tunnor
C   Utsäde till andra Åhret i Väster Åker                                             9 Tunnor
D   På en Giäla till samma Åhr                                                   1, 3/16 Tunnor
E   På en Giäla till samma Åhr                                                             1 Tunna
F   Höö af Humnble Myran                                                                 40 Lass
   
Till denna by är skog till Wedbrand och Giärdsell, Mulbete Skarpt, Fiskewatn till
Nödtorften och Rör Vass i Siön at skiära till Nödtorften.

1    Norrgården är Skatte Herr Anders Hemman                               103 Jordmarker
      Utsäde till denna Gården det ena Åhret.......
G   En Åker Giela till samma Åhr                                                      3/8 Tunna
H   En Giäla till samma Åhr.....
      Höö af Änges Tegarna på Svinöön afritade och Noterade med 20,  1   Lass
      Höö af Humble Myran......
      En änges Hage med G. Notifierade                                                 1 /4 Lass
      Myrvass ? Höö af änges hage                                                           1    Lass
      Höö af änges tegar i Näsängen afritade och Noterade med 20         3    Lass

2    Den andra Gården är Skatte Jakob Hansson                               98 Jordmarker

      Brukar hemma i byen 57 och i Persby 41 hvilka 41 äro i Tegskifte med Persby
      och i Persnäs Åker och äng.

      Utsäde det ena åhret............
      I Persby till samma åhr..............

K    En Giäla till samma Åhr...                                                                1/2  Tunna
       Utsäde det andra Åhret.........
       I Persby till samma Åhr..........
AB En Giäla till samma Åhr                                                                    5/8  Tunna

L    Höö af en Änges hage                                                                        1/2  Lass
      Höö af Humble Myran...............
      Höö af Persby Ängarna tillhopa............
      Höö af änges Utfiälar på Svinöön hvilka äro afritade och
      Noterade med 22,                                                                               1/2  Lass

      Höö af änges Utfiälar hwilka Kallas Sättingar i Nyängen afritade och
      Noterade med U
      Höö af Utfiälar i Näsängen afritade                                                       2  Lass
      och Noterade med 12                                                                             1  Lass
      Höö af Utfiälar i Nääsängen afritade och Noterade med 12
      Humble tegar                                                                                        30 Störar

3    Den tredje gården är Skatte Matts Ersson                                  200 Jordmarker

      Brukar hemma i byn 120 och i Persby 80 hwilka 80 ligga
      i tegskifte med Persby och Persnäs i Åker och äng

      Utsäde det ena åhret hemma i byen..........
      Utsäde i Persby till samma åhr..........
      En Giäla till samma Åhr                                                                    5/16 Tunna
      Utsäde det andra åhret..........
      Et åkerstycke afritadt och Noterat med B                                          1/4   Tunna
      I Persby åker till samma Åhr.........
      En Åkergiäla till samma Åhr afritadt och Noterat med 2
      En Åkergiäla afritad och Noterat med C                                           1/4   Tunna
      Höö af Humble Myran..........
      Höö af Persby Ägorna tilhopa
      Höö af en Änges haga afritad och Noterad med H                                1  Lass

N   Höö af en Änges Hage....
      Höö af Änges Utfiälar på Svinön afritad och Noterad med 21               1 Lass
      Höö af Utfiälar hwilka Kallas Sältingar i Näsängen afritade och
      Noterade med ?                                                                                      4  Lass
      Höö af Utfiälar i Näsängen afritade och Noterade med 11              1, 1/2 Lass
      Höö af Änges Hagar afritade och Noterade med B...                        1, 12 Lass
      Humble gård                                                                                       100 störar

4    Inlages Hemmanets Tompt och är                                            120 Jordmarker

      Hafver warit brukat till Per Lars hemman i Finby för en tid Sedan men
      Brukar till Norrgården her i byn för Inlagt Utsäde dett ena Åhret............
      Utsäde det andra Åhret..........

O   En Åker Giäla                                                                                  2/8  Tunnor
      Höö af Humble Myran

P   Myrvass Höö af en Ängeshage                                                            2  Lass
     Höö af Utfiälar i Näsängen afritade och Noterade med K                   3  Lass
     Höö af Utfiälar på Swiin Öön afritade och Noterade med 19              1  Lass

Svenskt Alne Mått

At denna Charta och beskrifning är til alla deler enligt med Original Chartan som fins uti
Kungliga Lantmäterikontoret det betygar

Stockholm den 10 Augusti 1754
Christopher Taxell


Orerat i Godby den 30 april år 2017

Johan G. Granlund

Ett skepp kommer lastat med vin - och sjunker i Föglö skärgård igen

Briggen Gerda, byggd i Gävle 1995 - 2003 efter äldre replik från 1868

Ja så kanske hon såg ut!  Var det en  brigg som sjönk för cirka 150 år sedan i Föglö skärgård på Åland i trakten av Björkör? Detta fartyg är 36 meter långt medan fyndet visar på ett fartyg med 27 meters längd. Kanske det var en skonare eller ett mellanalternativ brigantin? Eller var det även denna gång en galeas och hade galeaser galjonsfigurer, ja frågorna är många.

Tidningen Åland av den 1 november 2016

Ålandstidningen kablar här ut den intressanta nyheten att ett dykarlag har hittat ett nytt vrak lastat med vin i Föglö skärgård. Dykargänget med far Göran som båtförare och sonen Jerry  Wilhelmsson i dykarlaget berättar glädjestrålande om sitt fynd som de egentligen kom på av misstag. De sökte efter ett annat vrak i närheten men fann denna skatt.

Här ser man i fartygets lastrum en mängd vinflaskor som ligger vackert i sina lådor på en bädd av någon sorts flis. Först omtalades ett hundratal flaskor men i senare artiklar har det framkommit att de kan vara över tusen. Även andra typer av flaskor i porslin och lergods tycker man sig se.  Man har även lokaliserat någon form av metall eller stentackor som troligtvis skulle föras till någon stenhuggare i Finland. Orsaken till varför man för andra gången hittar ett sådant skepp i närheten av Föglö är den att i Degerby fanns en tullkammare. Här gick farleden förbi för färd upp emot finska fastlandet.

Dykaren Jerry Wilhelmsson som tillsammans med dykarkompisarna Conny Alexandersson och Jan Lönnqvist inom Baltic Underwater Explorers hörande till dykarklubben Nautilus som gjorde fyndet.
Här ser vi fartygets för och ett ankare som hänger vid det.

Markus Lindholm, arkivarie i maritim arkeologi vid kulturbyrån inom Ålands Landskapsregering säger att bilderna är väldigt spektakulära och att vraket kan vara ca 150 år gammalt. En märklig sak är att lasten i övrigt verkar vara bärgad emedan ovandäcket samt masterna är borta. Märkligt är också att fartyget hade en galjonsfigur. Han tror också att det hade två mäster.


Låt oss så spekulera lite igen, det måste man ju få göra emedan man ännu inget exakt vet om fartygets typ, hemort eller förlisningstid, men...jag har hittat följande förlisning:

Sjöolycka i Finlands Allmänna Tidning, annons om vrakgods

Vid efterforskning i det Digitala tidningsbiblioteket för Finland har jag hittat en förlisning just precis i det området det här är frågan om och sjöolyckan, som sådana händelser vid denna tid kallades, skedde hösten 1867. Vrakgods kungörelsen var införd i Finlands Allmänna Tidning den 29 januari år 1868.
Vi försöker läsa vad sjötullkammaren i Föglö annonserar, texten är ändrad till någorlunda modern svenska.

Härigenom varder till allmän kännedom meddelat att nedannämnda egendom blivit under hösten sistlidne år i Lemlands och Föglö socknar samt Kökars och Sottunga kapells skärgård ur öppna sjön bärgat nämligen.

I Lemlands sockens skärgård: 1 st hel och 1 st avbruten bjälke, 3 st plankor, 4 st battingar.
I Kökars kapells skärgård: 31 st bjälkar, tvenne större stycken av en sönderbruten malmpump, ett stycke av ett fartygsvrak med en bredvid fastsittande jungfrujern, en från ett fartyg lösryckt planka och diverse tågstumpar.
I Björkörs bys skärgård: 12 st bjälkar, 32 st plankor, 25 st plankstumpar, 2 st tomma kistor, bottnen av en oktantlåda och en fartygssoffa.
I närheten av Lågskärs fyrbåk: 15 st bjälkstumpar.
I Bråttö bys skärgård (Föglö) 4 st bjälkar och 4 st plankor samt i
Måshaga bys skärgård: 35 st bräder och 25 st brädstumpar.

Och uppmanas vederbörande ägare till nämnda gods att inom natt och dag och år härefter göra sin rätt därtill gällande antingen hos Generaltulldirektionen eller tullkammaren i Degerby

Helsingfors av Generaltulldirektionen den 11 januari 1868.
Enligt befallning E Dalström



I samma tidning hittar vi ytterligare en annons enligt följande:

Vederbörande ägare till 13 st furubjälkar av olika dimensioner och 10 st 11 tums furubjälkar som i oktober månad sistlidne år i Jomala sockens skärgård ur sjön bärgats varder härigenom uppmanad att inom natt och dag och år härefter göra sin rätt härtill gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Mariehamn.

Helsingfors av Tullkammaren den 24 januari 1868
Enligt befallning E Dalström

Tiden och platsen stämmer mycket bra. Det är nu 149 år sedan denna sjöolycka. Kastningar i vindar har gjort att fyndplatserna är spridda.
Det som talar emot att det funna vraket härstammar från denna sjöolycka är trälasten. Varför import av trävaror utifrån till träriket Finland? Men det kan ju vara frågan om ädlare furuvirke för snickeriändamål. Å andra sidan, vilka slags varor var så lätta att bärga på femton till tjugo meters djup och att man bemödade sig att bryta sönder däcket? Trä flyter ju upp till ytan bara en öppning finns i däcket. Kunde man med vinschar bryta sönder däcket i djupet?
Hur var dykarutrustningen denna tid?

I en tidningsartikel framgick att de stenmaterial som anträffats i lasten eventuellt skulle vara diorit.

Dioritsten är en intermediär bergart. Dess huvudmineral är plagioklas, hornblände och mörk glimmer.

Dess förekomst är som mest söder om Bryssel i Belgien. Finns även i Skandinavien såsom utanför Trondheim och Valdres i Norge samt spridd över hela Sverige.
Diorit finns faktiskt även på Åland, på öar väster om Eckerö och användes som gravstenar.

Diorit används för det mesta som prydnadssten, till gravmonument och pelare.

Under adertonhundratalet började man småningom upphöra med gravsättningar inne i kyrkorna och man byggde upp gravgårdar utanför. Då uppstod en luckrativ framställning och försäljning av gravstenar och vackra gravvårdar. I annonser kan man se huru affärsmän på fastlandet tävlade med varandra om att sälja gravstenar och gravmonument.

I lasten har man funnit traditionella vinflaskor i hundratal men även flaskor i sten/lergods.
Kan det vara frågan om "Rigabalsam" de ser ut som ovan och finns i ett antal olika storlekar.
Denna likör uppfanns år 1750 av en apotekare Abraham Kunze i Lettland och firar i år sitt 250 års jubileum. Produkten var mycket känd även för ålänningar som besökte Baltikum.

I Finlands Allmänna Tidning är införd år 1850 import och export och vi kan för importens del se
Riga-balsam 1.500 flaskor.

Här ser vi importen av varor till Finland från utlandet tedde sej år 1968. Vilka av dessa produkter
var begärliga för att bärgas?

Allmänt taget kan man se att tiden efter Krimkriget och fredan 1856 präglas av en enorm mängd annonser om vin, champagne och likörförsäljning.

Nyheten om det nyfunna skeppsvraket väckte internationell uppmärksamhet och här ser vi hur Aftonbladet utformat nyheten den 2 november 2016.
Artikeln är skriven av ålänningen John Granlund


I en ny artikel i Tidningen Åland av den 11 november 2016 kan man läsa att "Fartyget kan ha kommit från hertigdömet Nassau".
Detta hertigdöme fanns i tiden 1806 - 1866 så det stämmer väl överens med tiden för förlisningen.
Hertigdömet låg i det område där Hessen och Rheinland-Pfalz nu är belägna.
I Nassau tillverkades vid denna tid enorma mängder stengodsflaskor och det verkligt trevliga med dem är att de alltid är stämplade.
Ja, så långt tidningsreportaget som var signerat Petra Dahlgren.

Så, någon gång i nästa år får vi kanske veta vad som står på flaskorna. Kanske man kan exakt årtalsbestämma lasten och då kommer man ett steg närmare, men inte ända fram, så gick det även med Champagnevraket från 2010.

Men vad jag är fundersam över är varför ett fartyg lastat med dioritsten kan komma från Nassau. Nassau är ju ett inlandsområde i nuvarande Tyskland, visserligen sammanbunden via flod med Östersjön.
Dioriten lastades väl i så fall i belgisk hamn. Vinflaskorna i stengods har väl lättare kunnat transporterats via Belgien?
Kan fartyget varit belgiskt? I Belgiens flagga som är från 1831 finns färgerna svart, gult och rött.
Galjonsfiguren har två gula ränder över axlar och magen.


Efter kontakt med Göran Wilhelmsson i dykarlaget har jag fått lov att införa följande fantastiska nytagna bilder från vraket.

Här ser man fören och platsen för bogsprötet och var galjonsfiguren har suttit.

Här en mycket vacker bild vrån vraket och hur det ligger på havsbottnen

Vinflaskor som ligger huller om buller i fören på vraket. Man kan också se bitar av de stenplattor som finns i lasten.

Vinflaskor och stenplattor



Vräkt ur mig den 11 november år 2016

Johan G. Granlund

"Min fader var en ung soldat" - i den åländska skyddskåren

Soldatgossen
Ur Fänrik Ståls Sägner, Johan Ludvig Runeberg

Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält, där stod han glad, var han sig ställt,
i eld, i blod, i frost, i svält; han var min fader han.

Ovanstående bild får illustrera den av Runeberg skrivna och mycket kända första strofen ur Soldatgossen.
Bilden är hämtad ur finska museiverkets arkiv av fotografier och som nu finns utgivna för allmänheten att beskåda då över 70 år har gått sedan händelserna.

I bilden ser vi en ung föglöpojke som överräcker eller visar något för general Lauri Malmberg som söndagen den 23 augusti år 1942 besökte Föglö skyddskår på sin hemresa från en parad som hölls vid Hindersböle Centralskjutbana.

General Lauri Malmberg inspekterar mariehamnsavdelningen av Ålands skyddskår vid sitt besök på Åland för invigning av Centralskjutbanan i Hindersböle.

Generalen med följe tas emot mitt på bron över strömmen i Hindersböle. Till höger kan man känna igen Nils Dahlman.

General Lauri Malmberg inspekterar Föglö skyddskårs parad i Degerby den 23 augusti 1942.
Paraden leds av kretschefen för löjtnant Klas Eklund samt lokalchef Valter Nordas och fänrik Bertel Boman. En soldatgosse marscherar invid.

Föglö skyddskår var en av de aktivaste på Åland som efter att skyddskårsorganisationen startat sommaren 1941 på Åland. Här fanns skyddskårer i alla kommuner förutom i Eckerö och Geta. Saltvik hade t.o.m. två kårer, östra och västra.

Bernhard Granlund från Sund har den 29.12. 1940 anslutit sig till det i ond tid den 6.12. 1939 till den åländska hembygdens skydd upprättade Ålands Hemvärn och kvarstått till den 15.8. 1940
Fäderneslandet och hembygdens erkänsla vore lönen för redligen fyllda frivilliga åtagna förpliktelser.
Chefen för Ålands Hemvärn

För ära och fädernesland
Soldater av Finlands armé Hemvärnsmannen Bernhard Granlund
Mannerheim

Mitt intresse för denna period i den åländska historien väcktes då jag gick igenom min egen far
Bernhard Granlunds efterlämnade minnessaker. Det var frågan om emblem, prispokaler och märken från den tid då han likt tusentals åländska män frivilligt anslöt sig till den åländska skyddskåren.

I utbildningen till soldat krävdes det även skjutskicklighet. Denna prispokal, första pris, vann Bernhard med sitt militärgevär han innehade och han berättade att avståndet var 300 meter. I tävlingen ingick även avståndsbedömning och andra frågor.
Min mor Ilmi använde  bucklan som håltagning för brödkakor.
Var tävlingen hölls minns jag inte att han nämnde men kan ha varit vid skjutbanan i Gunnarsby.
Denna demolerades efter kriget men spår av den finns i terrängen en bit ifrån jaktvårdsföreningens anläggningar där.
Ett av befälen för Sunds skyddskår var en Bertel Wickström från Mariehamn.

Bernhard berättade för mig att det hölls även skjutningar inomhus på ungdomslokalen Klippan.
Här ser vi en prispokal för skjutning med militärgevär på 10 meters håll.

Av en märklig anledning gav min far bort det gevär han hade använt i skyddskåren året före jag skulle få jaktkort så jag kastade mig på mopeden, for till stan och köpte en ryssbössa. På nätet har jag hämtat en bild av en s.k. Pystykorva. Dessa bössor användes sedan på Åland vid fågelskytte och allmän jakt.

                         Den finländska skyddskårsorganisationens tjänstetecken.

Vad var då detta för organisation?

Skyddskårsorganisationen var en finsk frivillig försvarsorganisation av hemvärnstyp som existerde åren 1917 - 1944. Under 1920-1930- talet var detta den största folkrörelsen i Finland med över 100.000 medlemmar. Den avvecklades och förbjöds av segermakterna efter andra världskriget.
Genom en lag stiftades redan 1918  en förordning som fastslog att kårerna var en del av landets försvarsmakt.
Dess uppdrag var att befrämja folkets försvarsduglighet, försvara fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Dess överbefälhavare var direkt underställd landets president. Efter den s.k. skyddskårskonflikten utnämndes Lauri Malmberg i september 1921 till befälhavare över kårerna. Under hans ledning utvecklades kårerna till att strikt framhäva den militära fraktionen framför den politiska.

                                General Lauri Malmberg på sin 50-årsdag

Skyddskårerna leddes av överbefälhavaren samt en huvudstab. Landet var indelat i 22 distrikt i fredstid men under vinterkriget och fortsättningskriget bestod de av 34 distrikt. Nylands södra, Raseborgs, Vasa och Ålands distrikt var helt svenskspråkiga medan Helsingfors och Åbolands var tvåspråkiga. I varje kommun fanns en lokal skyddskår som kunde sammanföras i ett skyddskårsdistrikt. Som mest fanns 714 lokala kårer i landet. Officerare från armén tjänstgjorde i skyddskårernas huvudstab. De lokala kårerna var indelade i kompanier och plutoner. Högste chef på Åland var kommendör Hugo Palmroth i Mariehamn.

Skyddskårsman i uniform modell 1927 med skyddskårens tjänstetecken.

Skyddskårseden

En blivande skyddskårist skulle svära eden, som lyder:

Jag N.N. Lovar och försäkrar vid allt som för mig heligt och dyrbart är, att såsom skyddskårens aktiva medlem under såväl freds-som krigstid redligen deltaga i fäderneslandets och den lagliga samhällsordningens försvar, underkasta mig den militära ordningen och disiplinen samt uppfylla mina skyldigheter och mig givna uppdrag.


Som vi ser på bilderna från Åland innehade även den åländska skyddskårssoldaterna uniformer.
Detta talade aldrig min far om för mig och jag har inget fotografi av honom i en sådan. För övrigt får jag den känslan av att denna del i den åländska historien inte har omtalats så mycket och det hela har en liten stänk av skamsenhet över sig. Som vi vet så ställdes den finländska ledningen inför rätta efter kriget och skyddskårsorganisationen upplöstes. Landets veteraner fick under lång tid veta hut och de gömdes i garderoben långt in på 1970-talet. Under 1960-talets röda decennium i Finland var de rent utav pestsmittade.
Under våra senare presidenter från Ahtisaari, Halonen och framåt har de åter tagits fram och rent av hyllats.
Inte för inte är dessa invalidiserade gamlingar de första som får hälsa på presidentparet på deras bal.

För det demilitariserade Ålands del får vi erkänna faktum. En stor del av den åländska befolkningen deltog i denna verksamhet såväl män, kvinnor och barn. Männen som fullt utbildade soldater, kvinnorna som lottor och pojkarna som allmänna hjälpredor, kallade "soldatgossar".

Åländsk lotta serverar kaffe.
På Åland fanns även en lottarörelse Lotta Svärd som grundades sensommaren 1941 efter fortsättningskrigets utbrott.
Båda organisationerna upphörde senhösten 1944 efter vapenstilleståndet..

Ung åländsk lotta dukar upp tallrikar inför middag

Vad föranledde då general Lauri Malmbergs besök på Åland den 22-23 augusti år 1942?

Enligt Kenneth Gustavsson vid Ålands Museibyrå var huvuduppgiften för besöket att inviga den stora centralskjutbanan i Hindersböle som hade byggts av Ålands skyddskårsdistrikt. Enstaka spår finns ännu kvar av denna i terrängen.

En åländsk skyddskårist instrueras

Klar för skott

Delegationen intar en middag på Socis och här är de beredda på avfärd emot Föglö som skall besökas på hemvägen den 23 augusti.

På Föglö brygga och man tas emot av kretschef löjtnant Klas Eklund. Man hade tidigare under dagen besökt Klåvskär.

i Föglö förevisas bevakningsplatser i strandterrängen.

Föglö skyddskår utför övningar på Tullplan i Degerby och svär faneden.
Här är trupperna uppställda och barnen följer förväntansfullt med i händelsen

I parad emot samlingssalen där man intog kaffeservering.

Generalen säger farväl till trupperna

Så är det då dags att betala notan och banken håller vidöppet.

Den åländska skyddskårsorganisationen samt lottarörelsen upphörde senhösten 1944 efter vapenstilleståndet.
På Åland fortsatte skyddskårstanken i viss mån inom Ålands Skytteförening och dess lokala skyttegillen, en organisation som funnit sedan år 1940 parallellt med skyddskårerna. Men våren 1945 upplöstes även skyttegillena och samtliga vapen (även helt privata militärgevär) togs i beslag.
Dessa uppgifter har vänligen tillställts av Kenneth Gustavsson vid landskapets museibyrå.


Rapporterat i Godby den 30 januari år 2016


Johan Granlund
en åländsk soldats gosse

Källor: Krigsarkivet
            Föglö Del III, Föglö under andra världskriget, Kenneth Gustafsson