Stenkrossen i Västra hamnen

 

Ruinen av stenkrossen strax utanför Västra hamnen i Mariehamn på Åland. En välkänd syn för oss ålänningar som alla sett den någon gång ifrån däcket eller fönstren på färjorna då vi rest från hemorten. Då det inte har blivit att fotografera den så måste jag köpa detta fotografi av Nya Åland. 

Åtminstone jag har många gånger funderat vad detta var för ett företag som jag visste hade funnits på 1940-talet men som det dessvärre pratats och skrivits väldigt lite om. Varför undrar man?! 

Foto tidningen Åland, Siri Lindén

Jag beslöt att forska vidare, vem startade detta och vad tillverkades här förutom att krossa sten? Den som fick min ända ur vagnen var faktiskt en ung herreman, Michele Ferrari, nybliven stadsstyrelseordförande i Mariehamn, som en dag i somras, då vi köpte kaffe och bulle av honom på torget i stan utbrast: Johan berätta om stenkrossen!

Jag behövde inte söka länge innan jag fann vad jag sökte, väldigt intressanta annonser och tidningsartiklar om detta företag. Jag fann ett flertal annonser för att hitta arbetskraft till Stenexport A.B. vilket skulle visa sig inte vara så lätt, det var ju frågan om tiotals sådana som behövde ordnas. Man kan ju förstå att för denna verksamhet behövdes spetskompetens. 

Annons i tidningen Åland den 11.10.1941

En vid sprängningsarbete inkommen fackman med goda rekommendationer, erhåller omedelbart anställning 

Stenexport A.B. Mariehamn Telefon 469

En annons i tidningen Åbo Underrättelser i augusti 1942

Lediga platser 20-30 stenarbetare sökes till Mariehamn. God förtjänst för arbetsam karl. Billigt uppehälle och god mat. Resebidrag lämnas. Stensläggor och sättare böra medtagas. 

Närmare Ålands Stenexport A/B tel. 469 Mariehamn

Ytterligare ett 10-tal män intagas i arbete vid Ålands Stenexport A.B. Telefon 1469

Annons i november 1942

Detta ser onekligen fantastiskt ut. Vem var det som startade detta på den tiden stora företag på Åland?

I en artikel i tidningen Åland  ser vi följande reportage

På Lotsbergets brant arbetar Ålands Stenexpert a.b. för fullt. Ett sjudande liv med stenbrytning, krossning och lastning. Anläggningen är nu komplett, men svårt att få tillräcklig arbetskraft.

Under de senaste dagarna har man från Västra hamnens södra del förnummit ett starkt väsande ljud, som gjort sig särskilt förnimbart mot kvällssidan, då dagens larm tystnat. Den som gissat att det är Ålands Stenexport a.b. som på detta sätt låter höra sig, har gissat rätt, ty bolaget är i full verksamhet och dessutom har lastning försiggått i dagarna. Ett besök där uppe vore måhända motiverat, undrade vi och tog en helautomatsignal till kapten Valdemar Höglund.

- Jo, det går bra för sig, var så god bara. 

Det blev en bergsbestigning i smått längs ginvägen via lotsberget. Kaptenen var i alpinistdräkt och snabb som en vessla, så det gällde bara för oss andra att hålla takten. Det hör till saken att två sköna damer från Norr-Finström godhetsfullt anslutit sig föra att förljuva vandringen på denna ensliga stig.

Ju närmare vi kom desto intensivare blev oväsendet. Och snart befann vi oss nere vid stenbrottet, där arbetet bedrives i tre schakt. Elektriska borrar fräste litet varstans, släggor ven i luften och kilarna sprängde blocken i lämpliga stycken föra att lastas på skjutskärror, vilka längs spåren färdades till företagets ginnungagap, där innehållet tömdes och strax med begärlighet slukades för att i tvenne krossar gå sitt öde till mötes. Sedan tog det inte många minuter innan vad som nyss var berg och sten i mer eller mindre pulveriserad form längs en transportör befordrades till sorteringsstationen med de i berget insprängda fickorna, i detta nu fem till antalet, men avsedda att bli sju. 

I dessa jättefickor sorterades resultatet av krossningen. Men nu pågick lastning för full fart och den för export avsedda stenen gick längs en ny transportör, hela 45 meter lång och till övervägande del insprängd i berget, även den, till ångaren för att tömmas direkt i lastrummet. På detta sätt lastas 125 ton i timmen utan att någon mänsklig kraft erfordras i annat avseende än att maskineriet skötas. Ett intressant och smidigt fungerande maskineri!

Hur länge räcker det på destinationsorten att lossa lasten, sporde vi kapten Karl Kåhre.

- Ungefär ett dygn, svarade han, där finns jätte skopor, som nyper åt sig 10 ton i taget, så det är en smal sak.

- Vi går väl ned i salongen ett slag, dammet passar väl inte riktigt för damerna menade den omtänksamme kaptenen och så hamnade vi en trappa ned på en stund. Där var också huvudredaren Albert Jansson som hade diverse att snacka med kaptenen och sten-direktören. Men det är saker, som inte hör hit.

Då vi omsider debarkerat hade kapten Höglund naturligtvis fortfarande mycket att beställa om på anläggningen. 

- Nå kapten Höglund, allt går nu som efter noter synes det.

- Nog kan man säga det, men vi ha för litet  folk, bara ett 30-tal nu. Jag tar lika många till, bara jag får tag i folk. Hit kom ett gäng på elva man från fastlandet, men de trivdes inte ens den överenskomna tiden på en månad, utan begav sig i väg och just i dag skulle de två sista promt ha sin likvid. Jag påvisade för dem att dagsförtjänsten ingalunda var oäven, men det hjälpte inte. Nu har vi idel ålänningar och det är ingenting att klaga på dem, men jag vill ha flera - hit med folk bara! 

- Det är så sant, säger kapten Höglund, vid krossningen uppstår en produkt, som lämpar sig alldeles ypperligt för gårdsplaner, trädgårdsgångar, golfbanor och även som vägfyllnad - det är sten i den minimala storleken av 1-3 mm och 3-7 mm. Under de senaste åren har man försport en viss klagan över brist på lämplig sand för nyssnämnda ändamål. Nu kan Ålands Stenexport fylla detta behov och leveransen kan lämpligen ske vintertid. detta är något för folk att tänka på. 

Över hav och holmar låg soldiset och vita segel gled fram på vågorna. Vilket lugn och vilken frid mot det sjudande livet här i Lotsbergets klyftor.... -mme.

Signaturen är den välkände skribenten, tranvikaren Axel Danielsson.

Annons i Åland den 9.7. 1942

Annons i Åland 4.4. 1944

 Reportage i Hufvudstadsbladet den 30.4. 1942

Ålands Stenexport A.B ett åländskt storföretag.

Svårt att få fackkunniga arbetare, säger direktör Höglund

Strax utanför Mariehamn råder i dessa dagar liv och rörelse. Bergborrar arbeta, dova sprängskott ljuda, granitstycken slitas loss djupt ur berget från botten och väggarna i en ständigt växande jättestor klyfta på en plats där för några månader sedan berget låg mäktigt, orört och lavbeklätt.

- Jag ber den ärade läsaren vara så vänlig och inte dra några förhastade slutsatser det är inte alls fråga om byggande av ett fort i Mariehamns inre befästningsgördel, långt därifrån, syftet är ett helt annat.

Mitt under brinnande krig har här på Åland i all tysthet ett storföretag skapats. Bolagets namn är Ålands Stenexport A.B. Eder korrespondent har vänt sig till bolagets initiativtagare och verkställande direktör, sjökaptenen Waldemar Höglund, som beredvilligt berättar om företaget.

- Som befälhavare på Hera kom jag för snart ett år sedan att föra ett par laster av makadam från Helsingfors till Danzig, börjar herr Höglund. Jag gjorde en del förfrågningar angående det pris, som i Tyskland betalades för stenen, om framställningsmetoder och platser, avsättningsmöjligheter m. m. och kom så på tanken, att det kanske inte vore omöjligt att använda våra åländska berg till någonting mera pekuniärt än att se på. Hemkommen till Mariehamn lyckades jag inom kort intressera en del yngre sjökaptener och skeppsredare för mina planer, och sedan vi fört underhandlingar med tyska makadamimportörer och icke blott fått garantier för att makadam av god kvalitet skulle finna obegränsad avsättning utan även blivit erbjudna ett skäligt pris för den råsten, som under anläggningsarbetet kommer att sprängas loss och som vi eljest skulle nödgas för dryga kostnader undanskaffa, tog planerna snabbt fast form. Den 6 juni bildades Ålands Stenexport A.B. med intressenter huvudsakligen bland sjöfartskretsar i Mariehamn med garantier äro även placerade i Helsingfors och Stockholm. 

- Mina medarbetare i interimstyrelsen blev herrar Edgar Eriksson, Lennart Karlsson, Albert Jansson och Bertel Lundqvist, fortsätter herr Höglund. Vår första uppgift blev att med anlitande av fackmän söka utröna, var den lämpligaste platsen för ett stenbrott stod att finna. Slutresultatet blev att vi stannade för ett berg utanför Mariehamn. Bergarten är där enligt expertisens utlåtande av rätta hårdhetsgraden och synnerligen lämplig för makadamindustrin. Det stora vattendjupet intill berget underlättar och förbilligar inlastningen. Genom att platsen ligger nära staden bör det vara lättare att erhålla såväl elektrisk ström som arbetskraft. Herrar stadsfullmäktige visade stort tillmötesgående, och den 18 augusti undertecknades med staden ett arrendekontrakt, som för tio år framåt ger oss exploateringsrätten till ett tillräckligt stort område av nämnda berg. 

- Oförutsedda svårigheter uppstod genom krigsutbrottet. En hel del för ett stenbrott oundgängliga förnödenheter, såsom smörjoljor, fotogen, betongjärn, o.s.v. var svåra att uppbringa. Att det dock lyckats oss att småningom anskaffa det nödvändigaste, därför ha vi i främsta rummet att tacka vederbörande myndigheter i Helsingfors, som beviljat erforderliga import- och valutalicenser och på allt sätt sökt underlätta våra ansträngningar att få företaget i gång Det är vår förhoppning, att bolaget i framtiden skall kunna återgälda denna välvilja genom att upprätthålla en valutainbringande export och sålunda bli av betydelse ur nationalekonomisk synpunkt. 

- Då alla erforderliga maskiner icke stod att erhålla inom landet ha de maskiner som icke funnos efter det import-och valutalicenser beviljats, inköpts från Sverige och delvis levererats. Det är de kända Svedalaverken, som stå för dessas leveranser. Enligt det ursprungliga kontraktet borde maskinerna ha varit här redan i november i fjol men på grund av omöjligheten att erhålla vissa smörjämnen, måste beställningen läggas om från glidlagerkrossar till sådana med kullager, varigenom leveransen åtskilligt försenades och anläggningskostnaderna även steg. Anläggningsarbetena ha även försvårats och fördyrats på grund av bristen på elektrisk kraft. Vi ha varit tvungna att anskaffa motorer och träförgasare vilka vi framdeles inte ha någon nytta av. Trots allt våra vi hoppas att driften skall komma igång under försommaren i år, och till dess räkna vi med att erhålla den erforderliga strömmen från stadens nya elektricitetsverk som just nu förses med en ångcentral.

- Anläggningarna representera i alla avseenden det modernaste på området. På 24 timmar komma stålbandstransportörer, de första  sitt slag i vårt land, att lasta en tvåtusentonnare. På en vecka skall sedan krossarna och sorteringsverken se till att lagerrummen fyllas på nytt.

-En svårighet som vi alltjämt ha kvar att övervinna är bristen på fackkunniga arbetare. Då liknande företag icke tidigare existerat på orten saknas yrkeskunnigt folk, men inom styrelsen hoppas vi att de åländska arbetarnas erkända förmåga att snabbt lära sig olika yrken skall bidraga till en gynnsam lösning även av denna fråga. Nu ha vi i arbete personer av en hel del olika yrken. Ej mindre än fem sjökaptener äro eller ha varit på olika sätt engagerade vid företaget samt två båtmaskinister. Sjöfolket utbyter gungande däcket mot säkra hälleberget. 

- Vi måste räkna med rätt dryga lärpengar, innan vi ha en yrkeskunnig arbetar stab, och vi måste väl även finna oss i att betala ett något högre pris för drivkraften än andra företag, som ha tillgång till ström från större kraftverk men det är vår fasta förhoppning att bergartens goda beskaffenhet, den utomordentliga inlastnings platsen och de rationella framställningsmetoderna skola göra driften räntabel och trygga företagets framtid, slutar den unga energiladdade direktören för det "stenrika bolaget", som företaget populärt kallas i Mariehamn.

Låt oss hoppas, att detta Ålands hittills största företag till lands skall blir bestående och på sitt sätt ge en kompensation för den kraftiga minskningen av landskapets handelsflotta. 

Mycket viktigt är att för förtöjning av fartyg anlägges bojar ut i vattnet. Den 1.11.1941 läser vi om detta i tidningen Åland.

Drätselkammaren föreslog att staden med 25.000 mk skulle deltaga i kostnaderna för anläggning av en förtöjningsboj för Stenexport A.B:s räkning i Västra hamnen. Förslag väcktes om att bojen skulle placeras så att  den kunde begagnas även vi kompassjusteringar, men ifrågasattes om detta blevo möjligt. För närmare utredning hänsköts ärendet till beredningsutskottet. 

Olyckor följer automatiskt med vid denna typ av verksamhet. I Åland läser vi den 15 april år 1943 följande. 

En hemsk olyckshändelse inträffade strax efter klockan 10 tisdag f.m. hos A.B. Stenexport i Mariehamn. Man var i färd med att bryta loss sten från berget. Därvid råkade det sig inte bättre, än att ett klippblock plötsligt rasade, varvid arbetaren Börje Sundvall från Mariehamn hamnade under detsamma och fick sina båda ben avbrutna och delvis krossade. Vidare erhöll han svåra blessyrer i ansiktet.

Sundvall blev förd till sjukhuset med ambulans och repade sig småningom.

I Hufvudstadsbladet den 28.5. 1943 finns en notis om hur man anlagt en väg fram till stenkrossen.

Västeröver i staden har man fått en ny strandväg ungefär i vågskvalpet rakt under Lotsberget på vid pass några hundra meter. Det är Ab. Ålands Stenexport som man har att tacka för tillkomsten av denna väg. 

Nu har man kommit igång med tillverkning av andra produkter förutom makadamtillverkning.

Här annons i Åland den 18.4. 1946 om gravvårdar-monument portstolpar etc. 

Det andra världskriget rasade för fullt och tajmningen för stenkrossen var inte den bästa. Det verkar som om produktionen låg nere de första inledande åren. Här ser vi i en artikel av den 8 augusti 1946 huru sliperiet fås igång. 

Stenexports sliperi kommer i gång på allvar. Den nya slipverkstaden snart färdig.

- Ja äntligen har vi kommit så långt med vårt stensliperi att vi kan taga emot beställningar på allehanda slags stenarbeten förklarar Ålands Stenexport AB:s verkställande direktör, kapt. Wald. Höglund på tidningens förfrågan om hur arbetet med den nya industrigrenen inom företaget fortskridit.

- Har ni ej själva förfärdigat de gravvårdar ni redan sålt? 

- Nej, vi inköpte i våras ett större parti färdiga stenar från Nystad vilka vi sedan sålt. Dessa stenar är gjorda på vår beställning. vi har utfört utstyrseln på dem och huggit in namn och dylikt. 

- Svårigheter att få allt i gång har naturligtvis funnits.

- Det är klart, att man i dessa tider få kämpa mot många svårigheter. För det första har det gällt att få material till vår nya verkstad och för det andra att skaffa erforderlig arbetskraft, vilket utan tvivel har varit den värsta stötestenen. Emellertid har vi i dagarna erhållit ett antal fackarbetare inom detta område, och vi är nu följd aktligen klara att sätta i gång på allvar. Råmaterial har vi redan ganska stort lager av, och mera skall anskaffas. 

- Det blir väl inte endast gravvårdar, som ni kommer att göra?

- Nej, vi skall naturligtvis kunna utföra allt sådant arbete som hör till branschen, såsom stentrappor, grindstolpar och dylikt. 

När vi nu ändå har kontakt med kapten Höglund, kan vi inte låta blir att utfråga honom angående Stenexports verkliga arbete, nämligen om möjligheterna att komma igång med makadamtillvekningen. Vid denna fråga mulnar kapten Höglund en aning, och det är lätt att förstå av hans min att det inte är riktigt som det bör vara. Förfrågningar har vi haft, bl.a. från Holland, men de höra frakterna - tre gånger dyrare än varan - har hittills satt stopp för alla leveranser dit. Dessutom har underhandlingar förts med Polen. Från det hållet er det litet ljusare ut, då frakterna dit är betydligt billigare. Avgörandet ligger emellertid i möjligheterna att få arbetskraft, och sådan är för närvarande mycket svår att erhålla, slutar kapten Höglund.

Den 29.4. 1947 läser vi om följande angående Stenexports verksamhet. Nu gäller det inköp av en stor kompressor.

Vid Stenexports årsmöte senaste söndag återvaldes hela styrelsen med kapten Waldemar Höglund som ordförande. Sedan de löpande ärendena behandlats, fattades endast ett viktigare beslut, nämligen att bolagets sten förädlings industri skall utvidgas till att omfatta alla områden, som kunna tänkas för landskapets behov. Tillsvidare har man främst koncentrerat sig p tillverkning av gravstenar 

Beträffande företagets huvudverksamhet, makadamtillverkning, som legat nere alltsedan 1944 kunde bolagets verkställande direktör kapten Höglund meddela att ivriga underhandlingar pågå med svenska importörer.

För att kunna utföra sprängningsarbeten var som helst har bolaget inköpte en transportabel kompressor, vilken torde komma väl till pass vid de sprängningar, som skola utföras i samband med folkskolebygget och anläggandet av vattenledning i Mariehamn.

Ett återkommande problem verkar personalsituationen vara och svårigheten att få yrkeskunnig personal. Nu har man vänt sig till huvudstaden i en annons i Hbl den 10.9 1948 vänder man sig till hela familjen i en något märklig formulering. 

STENHUGGARE 

Väl avlönad framtids tjänst erbjudes en yrkeskunnig nykter stenhuggare. Lokal för familj samt arbete som daghjälp i privatfamilj för makan kan ordnas. Personlig anmälan till portiern Hotell Helsinki i dag och i morgon eller skriftligen till Ålands Stenexport Mariehamn tel. 1469

Vi är nu inne i november år 1947 och finner denna i tidningen Åland varande artikel.

Hammarland får ett sjöfartsmonument i Allhelgona

Vid kyrkofullmäktiges i Hammarland sammanträde senaste söndag fattades definitivt beslut att på kyrkogården resa att monument till minne av sockenbor, vilka under årens lopp omkommit på havet - ett sjöfartsmonument. Monumentet beställes hos Ålands Stenexport a.b. och kommer att färdigt uppsatt å platsen kosta 65.000 mk För ändamålet äro redan 30.000 mk insamlade. Skeppsredaren Algot Johansson, som är född hammarlänning, har lovat deltaga i bestridandet av kostnaderna. Monumentet ritas av arkitekten Erik Bryggman i Åbo och blir 2 meter 40 cm högt samt kommer att resas öster om kyrkans korbyggnad på nya begravningsplatsen. Man räknar med att minnesmärket avtäckes och inviges Allhelgonadagen.

Firma Ålands Stenexport har nyligen lagt sista handen vid monumentet, som är ett 2.2 m högt block av röd Kökargranit. Monumentet har ritats av arkitekt Erik Bryggman i Åbo.

Julius Sundbloms staty på torget i Mariehamn

Tidningen Åland den 17.7.1948

Om allt går efter beräkningar skall statyn över Julius Sundblom avtäckas den 23 augusti kl. 12, således på treårsdagen av dennes död, berättar lantrådet Viktor Strandfält. Statyn är som bäst under gjutning och konstnären Viktor Jansson har ställt i utsikt att den skall bli färdig till avsett datum. För sockeln och planeringen har konstnären utarbetat ritningar och skisser, och det praktiska arbetet utföres av Ålands Stenexport. Avtäckningen sker givetvis under värdiga och högtidliga former.

- Sockeln kommer att bära inskriptionen "Julius Sundblom" och "Rest av Ålands folk år 1948"

På en nattetid så enslig plats är stölder ofrånkomligt. En patenttalja hade anmälts stulen och spåren ledde till Sverige. Två kåkfarare kända av polisen var länge misstänkta. Här får taljan en lång "södernresa" enligt bifogade pressmeddelande.

Stölden av den s.k. patenttaljan i Mariehamn i somras har utvecklats till en romantisk historia. Inte nog med att tjuvgodset fördes till Sverige och såldes därstädes, dess följande ägare blev bonden Yrjö Haapanen från Uleåborgstrakten, som jämte tjugo andra emigranter nu är på väg till söderhavsöarna på jakt efter det jordiska paradiset.

Skepparen på Eva - så hette nämligen flyktingbåten -  köpte taljan för 50 kronor. Vid det här laget torde Eva med inlandsbonden Haapanen på kommandobryggan kryssa omkring bland korallöarna sökande efter ett skära lämplig storlek för det brokiga sällskapet A.B. Stenexports patenttalja är med ombord och kommer förmodligen aldrig tillbaka till sin rätta ägare. 

Ja, detta var en del av historien om Stenexport A.B. i Mariehamns Västerhamn. 

Som sagt, många är vi som tittat ut ur färjans cafe`s fönster och många gånger undrat vad i egentligen detta var för ett företag. Nu vet vi lite mera. Måhända vill de inblandade inte tala om dess historia. Kanske lite skamset att man har haft affärer ihop med de tyska nazisterna och samtidigt som de gasade ihjäl miljoner människor levererade man makadam till deras autostrador.

Tidsenlig bild ifrån Lotsberget och verksamheten vid Stenexport. 

Vi kan här se att verksamheten skedde på tre platser. Längst till vänster insprängda avsatser för framtagning av hela stenblock. I mitten det djupa schaktet där senare en siloliknande konstruktion byggdes och från den en väg till höger där krossat grus ligger i högar.

Stensliperi. Både slipade och oslipade stenar pryder planen framför stensliperiet som knappast kunde stå på fastare grund.

Krossat i Godby den 20 januari år 2024

Johan G. Granlund

Tjugondag Knut sopas julen ut

Mordet på Knut Lavard - blev tjugondag Knut

Ja, med denna hemska bild vill jag börja denna berättelse. Den avbildar händelsen då den danske prinsen Knut Lavard blir mördad den 7 januari år 1131. Händelsen finns kvar i traditionen att i Norden sopa ut julen. I dag görs detta den 13 januari men i äldre tid gjordes detta den 7 januari.

Tjugondag Knut sopas julen ut - bultas julen ut - sjunger vi julen ut. Alternativen hur vi benämner denna händelse är flera. 

I min barndom i Sund på Åland bultade man ut julen. Detta skedde just så som det säges. Jag minns från min tidiga barndom dessa bultningar på dörrar, fönster och i knutarna. Det var en reell verklighet. Jag minns även att man ibland "hartsade" fönster åt ensamma människor så att de skulle bli rädda. Detta gick så till att man med harts skrapade på fönstret och då framkom ett spökligt ljud. Det kunde även höras spräng- och gevärsskott i byn. En morgon på Norrgårds i Finby, i mitt hem, var ytterdörren förbommad med de skogskälkar far lämnat ute för morgondagens färd till skogen efter brännved. Vi fick som tur var upp dörren. 

Som sagt, Knut blev mördad den 7 januari. Varför just den dagen? Man säger att mördarna inväntade den första vardagen efter trettondagshelgen emedan straffskalan var lägre på en vardag efter helg ifall de skulle bli fast. Mördaren var Knuts kusin som ville bli av med en tronkonkurrent. Knut hade som kungabarn, i nioårsåldern, blivit faderlös och tronen gick till en farbror. 

Med tiden skulle Knut av påven bli helgonförklarad och i det är han i nivå med Nordens kända helgon Sankt Olof och Sankt Erik. Vi fick en Sankt Knut. 

Sankt Knuts sigill för Åland. Finns bevarat i Danmarks Riksmuseum

I spåren efter detta bildades Knutsgillen i hela Norden och ett sådant gille fanns även på Åland. Intill Finströms kyrka finns ännu en åkerteg som benämns Gilleshagen som minner om detta gille. Det finns även en Sankt Knutsgillestamp bevarad å Danmarks Riksmuseum och detta sigill anses vara från Åland.

I gammal skattläggningskarta finns platsen Gilleshagen intill Finströms kyrka

Vid denna tid var Danmark en stormakt och influenser därifrån spred sig även till Åländsk sedvänja. Vi firar ännu hans minne som Tjugondag Knut sopas julen ut.

Detta skedde förr den 7 januari men kyrkoledare bestämde en gång att dagen skulle framskjutas till den trettonde januari, därav uttrycket Tjugondag Knut alltså 20 dagar efter juldagen. Det finns även en annan teori som folklivsforskare framkastat. Förr helgade man en kyrklig helg med att tillägga en oktav, dvs. lägga till åtta dagar och fira den även då. Därför har uttrycket tjugondag Knut börjat användas här i Norden. 

En fin artikel om julfirande och Sankt Knutfirandet fann jag i tidningen Västra Nyland av den 3.1.1942, Stjärngossar och Knutsgubbar, som jag här vill relatera några rader ifrån.

- Hos oss här i det övriga Norden fortsätter julhelgen ända långt in i januari, till tjugondag Knut som enligt versen kör julen ut. Tjugondag Knut som enligt versen kör julen ut. Tjugondag Knut, de tär den 13 januari och det är alltså då som julfriden enligt modernare nordisk uppfattning får ett brått slut. Ursprungligen ansågs Knutsdagen inträffa redan de sjunde januari  dagen uppkallades då efter danske Knut Lavard som mördades denna dag året 1131. 

På Knutdagen, den 13 januari var det så obönhörligt slut med allt julfirande. En i hela Skandinavien känd sed var att bulta julen ut. Då sprang en person i gårdarna och bultade julen ut med en hammare, och en annan gick efter med viska för att sopa rent. Det ansågs att man på detta sätt ville jaga ut de döda gäster, man om julen haft på besök, och samtidigt skrämma bort alla tomtar och troll som gömts sig kvar i knutarna. Ofta voro dessa julutbultare förklädda på ett eller annat sätt.

Tjugondag Knut drack och åt man även julen ut. Då skulle man göra slut på all julmat, julöl och julbrännvin. Detta föranledde ofta till grundliga fester, jag på sina håll nämner man t.o.m. att tjugondag Knut vad mat och dryck beträffar var den kraftigaste festdagen under hela helgen. Från dessa orgier stammar även följande lilla visa:

Slut på jula och slut på ljusa och slut på brännvin´t i alla husa. 

Sopat ut julen i Godby den 13 januari år 2024

Johan G. Granlund

Solförmörkelsen i Kumlinge år 1914

Kumlinge i Ålands östra skärgård.

Fotograf Matti Poutvaara år 1968.

Den 21 augusti år 1914 inträffade i Finland en total solförmörkelse. Detta var en speciell händelse som inträffar mycket sällan och som lär skall ske nästa gång i vårt land år 2126. 

Vi låter tidningsreportage berätta om vad som hände.

I Hufvudstadsbladet någon dag efter den totala solförmörkelsen kunde man läsa följande rapport:

Expeditionen till Kumlinge. Observationer under de ypperliga förhållanden med utmärkta resultat.

På lördag kväll återvände till Åbo större delen av deltagarna i de vetenskapliga expeditioner, som i Kumlinge gjort observationer under solförmörkelsen den 21 dennes. Som komplettering till meddelandet i gårdagens blad meddela vi enligt Å.U. följande om expeditionens arbete. 

Den astronomiska expeditionen till Kumlinge bestod av professor K.F. Sundman, prof. E. Lindelöf, och dr. R. Furuhjelm med flera assistenter. Dr. Witting utförde fotometriska bestämningar. 

För de astronomiska observationerna hade till Kumlinge sänts observatoriets i Helsingfors stora refraktor, en pjäs, som kostat 75 tusen mark. Den var uppställd i ett hus av trä öppet uppåt och mot solen. 

Observationerna utfördes efter ett mycket detaljerat och noggrant inövat program, Repetitioner hade hållits varje dag och slutligen en stor generalrepetion. Det var för varje sekund bestämt vad var och en skulle göra. 

Kom så förmörkelsen under bästa möjliga förhållanden med strålande, härligt väder. Månens yttre och inre kontakt antecknades noggrant med tillhjälp av kronometer. När det ögonblick närmade sig, då förmörkelsen skulle bliva total observerade dr Furuhjelm solen, medan professor Lindelöv stod med klockan i hand färdig att börja räkna sekunderna. Nu! sade dr Furuhjelm. I samma ögonblick tog magister Iversén ett fotografi av solen och professorn Lindelöv började räkna: Ett, två tre...Räkningen fortsattes så länge förmörkelsen fortfor. Man hade som bekant räknat ut att den skulle räcka 2 minuter och 14 sekunder, men efter 2 minuter och 5,5 sekunder gnistrade en kant av solen till igen, Förmörkelsen hade sålunda varat 8,5 sekund kortare än beräknat var. Att den verkliga tiden skilde så pass mycket från den beräknade, beror p att månens rörelser är synnerligen svåra att beräkna. Månen har 60 olika slag av rörelser och många av dem är ännu knappast utredda. 

Under förmörkelsen fotograferades koronan på tid. Helsingforsobservatoriets skickliga observator magister Wäisälä iakttog under förmörkelsen tre protuberanser och tecknade av dem Venus och Merkurius syntes tydligt så länge förmörkelsen varade, Regulus svagt en grad från solen. 

De plåtar, som togs i Kumlinge, har givetvis icke ännu blivit framkallade, men man har all anledning att antaga att de blivit mycket nöjda, så gynnsamma som förhållandena var. Över huvud var alla deltagare i expeditionen synnerligen nöjda med resultatet a färden men strapatsrik hade den varit för flera av dem nämligen, som anlänt till Åbo efter ångbåtstrafikens upphörande. Det hade varit att resa med ångbåt till Ruotsalais, sedan med segelbåt och sist 15 km med roddbåt. Framkomst i sista minuten. Och återfärden hade varit i samma stil.

I Åbo iakttog förmörkelsen för övrigt av magister Jalava, och befanns totalitetstiden i centrum av staden vara 18 sekunder.

Sällskap som bevistade solförmörkelsen i Kumlinge

Artikel i Dagens Press

Artikel i Farmaciaföreningen

En del av undersökningen kunde inte genomföras på grund av utbrottet av andra världskriget

Artikel om Kumlinge i Nya Åland

År 2006 ingick i tidningen Nya Åland följande artikel om observationerna år 1914 och om huset som sedermera ingick i bygget av Vikingalid i skärgårdskommunen Kumlinge. I artikeln omtalas att Kumlinge "drabbades" av en solförmörkelse. 

Observerat i Godby den 8 januari år 2024

Johan G. Granlund

Hellmans Blomsterhandel i Mariehamn

 

Hellmans Blomsterhandel. Postadress Torggatan 5 Mariehamn Tel. 11038

Firman grundad 1888. Nuvarande ägare: Martha Hellman & Co. Affär Försäljning: Blommor från egen trädgård. Kransbinderi. 

Så lyder texten i boken Ålands bebyggelse i ord och bild av år 1963.

Torggatan 5 i dag det s.k. Cityhuset. Hellmans Blomsterhandel fanns i lokalen längst till höger.

Affären grundad 1888. Då denna bloggs redaktör forskade på nätet efter uppgifter om detta företag var han nära att falla ur stolen. Vi hade här att göra med en av Mariehamns stads äldsta företagarfamiljer. 

I tidningen Lantmannabladet av den 18.9.1947 kan vi läsa följande intervju:

I Mariehamns äldsta handelsträdgård frodas blommorna trots torkan. 

Vi har redan passerat mitten av augusti och allt fortfarande lyser solen från molnfri himmel. Lantmannabladets medarbetare har gjort en färd västvart och landat i Ålands huvudstad, Mariehamn. Då vi frågar om vägen till Hellmans handelsträdgård, märker vi att den finns inom stadens hank och stör. Framkomna mötas vi vänligt av två damer, Elsa och Martha Hellman, vilka sedan två år äger etablissemanget efter deras broders Erik Hellmans frånfälle.

- Det växer bra här på Åland, säger vi till firmans ledare fröken Martha Hellman som just är i färd att leverera en massa fina kransar till sjöfartsrådet Erikssons begravning. 

Överst : Växthusen i Hellmans trädgård. Därunder: Firmans ledare fröken Martha Hellman mitt i blomsterlandet. Under: Fröken Elsa Hellman pekar på sin favoritdahlia. Nederst: Trädgårdsbiträdet tycker att arbetet med blommor är det roligaste i världen. 

Stora bilden: Som en färgglad blomstergård ter sig Hellmans handelsträdgård från grinden

I tidskriften Trädgårdsodlaren läser vi följande artikel och företaget Hellmans Blomsterhandels grundare Carl Samuel Hellman inför hans 70- års firande år 1938.

Hellman är rikssvensk och född i Alsike socken i Uppland. De första stegen på trädgårdsbanan begynte han vid 11 års ålder då han gick för dagpenning hos en mäster och fick 25 öre om dagen, men maten skulle han hålla sig själv. På Krusenberg gård i sin hemsocken blev han med tiden elev, och när så tre år gått kom han till Sundsvall, där han blev trädgårdsmästare hos grosshandlare Arhusiander. 

Hösten 1876 intogs Hellman som elev vid Svenska trädgårdsföreningens skola på Rosendal och sedan den tvååriga kursen genomgåtts ställdes kosan till Finland. Hellman hade nämligen införskrivits för att bekläda trädgårdsmästarplatsen på Talsola gård i Tammela. 

Efter två års tjänst här skaffade gubben Rydberg på Forssa honom Plats i Åbo. först på Lindholms och sedan å von Rettigs villa på Runsala. Fem år gick här. Då blev Hellman av direktör Oskar Gauffin anställd på Kuppis. Det hette visst som trädgårdsmästare, men han fick nog vara med om ett och varje annat i yrket hos sin fordrande principal. Tre år varade Kuppiskampanjen. 1889 flyttade Hellman till Mariehamn där han alltså levat och verkat i 36 år och betraktas numera som en gammal Mariehamnare.

 I Mariehamn har Hellman av staden arrenderat 2.5 tunnland trädgårdsjord, men har dessutom två stadstomter egen jord och på dem har han byggt tvenne gårdar och 4 växthus. Det är emellertid icke blott som trädgårdsmästare den gamle upplänningen gjort sig nyttig och omtyckt på Åland. Även på det kommunala området har han verkat, medlem i försköningskommittén, nykterhetsföreningens styrelse etc.

Trots sina 70 år driver C.S. Hellman sin handelsträdgårdsrörelse fortfarande med liv och lust, och med sin spänstighet, sin arbetsförmåga och sitt oförbränneliga glada humör verkar Hellman ingalunda som en 70-åring, utan närmast som vore han högst femtio år. De äro sega trädgårdsmännen av den  gamla stammen. Virket är tjärnvirke och yrket bevarar virket friskt!

Annons den 25 april 1945 I Lantmannabladet

Annons i Lantmannabladet den 15 september 1949

Vem som sedan tog över Hellmans Blomsterhandel återstår att forska i men år 1963 var det Martha Hellman och Company i alla fall. 

I Godby den 6 januari år 2024

Johan G. Granlund