När bonden Alexander Lindgren skulle skjuta Sunds kyrkoherde

 

Gary Cooper i rollen som Sheriffen

Det åländska samhället och närmare bestämt Sunds socken på Åland har aldrig varit och kommer troligtvis heller aldrig att komma närmare "Vilda västern" än i december 1907 och januari år 1908. 

I juletid, i december år 1907 slår två sundsbor i Sunds Andelshandel ihjäl ett ungt affärsbiträde, Victoria Gustafsson från Lumparland i ett misslyckat rån och i januari år 1908 tar bonden Alexander Lindgren  från Lappböle by i Sunds socken lagen i egna händer och är på vippen att skjuta Sunds församlings kyrkoherde Anders Oskar Elovainio i Kullabacken i Sunds socken.

Kyrkoherde Anders Oskar Elovainio

Fotografi erhållit av Kimmo Elovainio, ättling i rakt nedstigande led.

Ålands "sheriff" kronolänsman hovrättsauskultanten Axel Zacharias Planting hade bråda dagar.

Denna makabra händelse fick jag nys om via andra arbeten i forskningen om Sunds församlings kyrkoherdar. En tid i Sunds församlings historia där man i över 30 års tid kämpade i diverse stridigheter först med denne Elovainio senare med prosten Henriksson. Till den senare skall jag återkomma vid ett annat tillfälle.

Den 1 februari år 1908 finner man denna notis i tidningen Åland.

Revolverdåd å allmänna landsvägen i Sund.

Kyrkoherden A. O. Elovainio sårad.

I går vid 12-tiden på dagen inträffade åter en ohygglig tilldragelse i Sund där man ännu knappt hunnit lugna sig efter den uppskakande mordgärningen i Finby. 

Då kyrkoherde A.O. Elovainio på väg ifrån Mariehamn till Sunds prästgård hunnit ned från Kullabacken mötte han bonden Alexander Lindgren från Lappböle by, som kom åkande emot och genom att styra hästen i tvärs spärrade vägen för kyrkoherde Elovainio. I samma ögonblick och utan föregående ordväxling föll ett revolverskott. Kulan träffade Elovainios högra lårben. Hästen satte genast i sken medan attentatorn fortsätter sin färd mot Haraldsby. Kyrkoherde Elovainio som inte förlorade sansen, kastades ur släden samt begynte ropa på hjälp. Tillskyndade personer hjälpte honom upp medan andra lyckades hejda den skenande hästen. Åtföljd av en mansperson från Kastelholm vände kyrkoherden omedelbart om för att i Godby söka hjälp och läkarvård. Åsyna vittnen funnos inte tillhanda, men en mansperson har dock sett Lindgren spärra vägen och omedelbart därpå hört ett skott samt hört kyrkoherdens rop på hjälp.

Kullabacken i dag i Sund sedd ifrån Kila vägskäl.

Vid tiden för attentatet var vägen högre uppe i backen och krokigare i slänten.

Tidningsartikeln berättar vidare att; Ett par dagar före attentatet hotades Elovainio till livet såframt han inte ville frångå sitt beslut att skilja Lindgrens son Erik från skriftskolgången inkommande vinter. Kyrkoherde Elovainio var också beredd på att möta Lindgren på landsvägen från Mariehamn och sökt därför få någon mansperson att följa sig på vägen genom Sund. Av en eller annan orsak kom han dock att resa allena.

Bonden Lindgren som är i 50-60 årsåldern är en man med ett obändigt och våldsamt lynne samt ovanligt häftigt humör. Han fortsatte sin färd emot Haraldsby som om ingenting hänt och hade samtalat med ett flertal personer i byn samt därefter fortsatt emot Godby och Ämnäs. 

Emellertid hade kronolänsman Axel Plantin bosatt i Ämnäs by, omedelbart per telefon underrättats om revolverdådet och på väg från sitt hem till Godby dit han uppmanat kyrkoherden att omedelbart bege sig för erhållande av läkarhjälp mötte han ingen mindre än Lindgren själv som han redan på avstånd kände igen.

Utan vidare drog Plantin upp sin browning pistol, tog hästen i tyglarna och befallde 

" Upp med händerna"! 

Befallningen åtlyddes. Därefter uppmanades Lindgren att visa i vilken ficka revolvern fanns. Revolvern framdrogs och konstaterades därvid att tvenne kulor var avlossade.

Lindgren förpassades därefter till Kastelholms kronohäkte.

Vad gäller Elovainios skador skriver tidningen; Lyckligtvis hade inte kulan förmått intränga i köttet utan blott åstadkommit skrubbsår från vilket dock blod flutit ymnigt. Under sådant förhållande förefinnes naturligtvis icke nån fara för livet.

Då t.f. provinsialläkare dr. A Holmberg befann sig på sjukbesök i bygden tillkallades från Mariehamn dr. A. Gylling som konstaterade skottsåret som ofarligt. 

Kulan hittades sedan i Elovainios underkläder. Att kulan inte hade större verkan berodde därpå att den genomträngt slädfällen. 

Ett dåd som detta å allmänna landsvägen mitt på ljusa dagen vittnar om en sällsynt hög grad av råhet och förvillning.

Inför den kommande rättegången utför kronolänsman Axel Planting förhör med den misstänkte gärningsmannen Lindgren, med målsäganden kyrkoherde Elovainio samt ett tjugotal vittnen.

Det skall så bli rättegång i Sunds härad och den är bestämd att hållas de första dagarna i mars år 1908.

Häradsrättens tingssal, Granlunds i Finby

Nämndeman bl.a. Gustav Emanuel "Manne" Granlund

Värd för tingssalen

Sund och Vårdö socknars lagtima ting den 4 mars år 1908.

Efter de inledande gängse fraserna konstateras närvarande enligt upprop den tilltalade:'

Johan Alexander Lindgren samt målsäganden Anders Oskar Elovainio samt ett tjugotal vittnen.

Lindgren hade fängslig inför rätten ställts av Fångknekten vid Kastelholms häradsfängelse Gustaf Nummelin enligt förpassningssedel No:23. 

Kronolänsman Axel Planting förärades företräda målsäganden A.O. Elovainio.

Nu framlades polisförhöret som gjorts med Alexander Lindgren enligt följande:

Alexander Lindgren är född utom äktenskapet av Bondedottern Gustava Lindgren, innehavare av hälften av Lappböle skattehemman  och förvärvad arvsrätten av sin mor till sagda hemman. 

Vid åtta års ålder hade Lindgren besökt den i Godby varande elemäntärskolan samt lärt sig läsa och skriva. Efter sin moders död hade han äganderätten till Lappböle hemman i vilken han vistats sedan barn. Han förklarade att han aldrig använt starka drycker.

Välkommen till Lappböle

I förhöret berättar han att han ifrågavarande dag haft för avsikt att besöka en i Godby by boende skrädddare vars förnamn var Johan men vilkens efternamn han glömt, vilken haft under arbete en omgång kläder avsedda för Lindgrens son Mathias Erik, att av denne användas vid sin förmodade snara skriftskolgång, för att meddela skräddaren att de behövliga kläderna ännu inte behövdes då kyrkoherde Elovainio någon dag tidigare hade förklarat hans son icke vara mogen att gå till skrift, men att de skulle behövas lite senare. Samt han haft för avsikt att jämte Mathias Erik resa till Åbo stad för att hos landets ärkebiskop utverka sonens godkännande till skriftgång.

Han ämnade även den dagen besöka en person i Ämnäs by, vars sons namn han glömt, och där kräva betalning för en paltå.

Sagda dag hade Lindgren åkt hemifrån och nedanom i byn varande Kullabacken mött Elonvainios hund vilken skällande angripit Lindgrens häst på dess högra sida så att hästen därav tvingats vika till vänster. Lindgren hade då försökt "skjuta bort" hunden med sin pistol och just precis då hade kyrkoherden kommit åkande nedför backen. Nu hade hans släde vänt så kyrkoherden hotade köra över honom och kollidera med honom. Som orsak varför han bär revolver säger sig Lindgren vara att en månad tidigare har hänt ett förfärligt mord i Finby och man bör vara beväpnad. Därtill påstod han att kyrkoherden bär agg emot honom då han för två år sedan hade sålt en ko till kyrkoherden som hade börjat sina efter köpet så att då Lindgren hade lovat att den mjölkar 14 liter per dygn mjölkade den endast 7 liter. 

Sunds kyrka samt prästgård i början av 1900-talet

Han förnekade att han hotat skjuta Elovainio. Däremot berättade han att han vänligt sökt upp kyrkoherden i hans kansli och vänligen försökt få honom att återta den hotelse att vägra sonen Erik att "släppa fram" i årets skriftskola. Han hade dessutom hela tiden inte titulerat kyrkoherden med "du" utan med Kyrkoherden. Han förnekade även att han skulle sagt att han "skulle taga tjänsten" av kyrkoherden för dennes påstådda fel begånget i tjänsten samt att han skulle vara glad över att han fick bo i ett hus "som han ha byggt". Dessutom hade han nog påstått att sonen Erik genomgått både småbarns och äldre folkskolan  med berömliga betyg. Och vad det gällde de använda revolverkulorna hade dessa kulor avlossats den ena på hemgården och den andra en bit från hemmet i en backe.

Något skott hade han inte avlossat i Kullabacken.

Efter avslutad polisförhörsgenomgång bestred Planting å målsägande Elovainios vägnar det mesta som Lindgren framhållit samt förklarade att vittnenas utsago i allo överensstämde med målsägande Elovainios version av händelseförloppet.

Exempelvis Lindgrens förklaring över det vänliga av honom gjorda besöket i kansliet hade försiggått så att då kyrkoherden färdats förbi den åker där Lindgren arbetade en dag, hade Lindgren hoppat över gärdesgården och springande komma emot kyrkoherden och skrikit åt honom att han skulle

"laga sig hän härifrån" om inte skulle han få se på annat, det genom att peka på sitt huvud.

En omständighet som skulle få en mycket allvarlig betydelse längre fram i tiden till vilken denna blogg skall återkomma var att vid förhör med Lindgrens son Erik, sade sig denne inte hört att fadern skulle avlossat två skott nära hemmet utan han hört bara ett och det intill Sundby lanthandel.

Denna blogg kommer att återkomma till den händelse som utspelar sig sex år härefter då Lindgren hotar att skjuta sonen Erik. Troligtvis var detta av hat till sonen som han först försökte hjälpa och satte sig i knipa för och sedan fick sonens vittnesmål emot sig. Det är min teori. Vi återvänder till häradsrätten vid Granlunds i Finby och visar på dess utslag.

Utslag

Häradsrätten har tagit detta mål i övervägande och finner här belagt vara att svaranden Johan Alexander Lindgren under gårdagen i jämlikt paragraf 26 av detta protokoll blivit dämd för mordförsök att hållas fyra år i tukthus samt under paragraf 27 av protokollet dömd för misshandel till 50 mk böter och för resande av livsfarligt vapen mot annan och skjutande i närheten av boningshuset jämväl till 50 mk böter komma de utdömda straffen och det Lindgren i detta utslag dömda bötesstraffet sinsemellan sammanläggas varför Johan Alexander Lindgren dömes att för samtliga ovannämnda brott i ena bot hållas fyra år i tukthus samt 12 dagar och ett i tre år utanför detta vara förlustig medborgerligt förtroende. 

--------------------------------------------------

( under denna rättegång tas nämligen upp två andra händelser som Lindgren anklagats för, nämligen att han dragit en piga i håret flera meter samt hotat en dräng till livet med bössa och slagit honom med knuten näve)

( Lindgren skall år 1914 bara sex år efter denna händelse hota skjuta sin son Erik då denne som bodde i Skarpans skulle hämta sin sparkstötting ifrån Lappböle. Till detta skall denna blogg återkomma senare)

----------------------------------------------------

Vem var Alexander Elovainio?

Vi finner en dödsannons i tidningen Syd Österbottningen, där jag faktiskt glömt anteckna datum enligt följande;

Dödsfall

I tisdags förra veckan avled i Uurais i Östra Finland kyrkoherden därstädes A.O. Elovainio till följd av lunginflammation vilken han ådragits i samband med läsförhörsresor i församlingen.

Hans namn var ursprungligen Eskelin och föddes i Liljendal år 1865. Han blev år 1896 t.f. kyrkoherde i Sund på Åland och kort därpå ordinarie. Han låg största delen av den tid han innehade kyrkoherdeämbetssysslan i ständiga konflikter med församlingen. När han slutligen år 1906 på Snellmansdagen företagit sig att ändra sitt namn till Elovainio blev förhållandet mellan honom och församlingsborna spända bl.a. förövades emot honom ett attentat så att han nödgades söka sig bort. Han sökte så kyrkoherdetjänsten i Uurais vilken han även erhöll.

Annons i tidningen Åland

Mitt och min familjs tillnamn 

är härefter Elovainio

Sund d. 12 maj 1906

Oskar Eskelin

kyrkoherde

Finlands Allmänna Tidning 11.7.1908 Befattningar

Stiftsnyheter. Vid senaste söndag förrättadt kyrkoherdeval i Uurais församling erhöll kyrkoherden i Sund A.O.Elovainio det största antalet afgifna röster.

Hatisk insändare i tidningen Åland emot Elovainio

En annons i Åland har väckt mycken förtrytelse. Och ej att undra på. En av våra prästmän kastar nämligen av sig kaftanen och framträder inför allmänheten i all sin nakenhet. En kyrkoherde tillkännagiver att hans namn liksom och familjens hädanefter är Elovainio. Man vill gärna härav draga den slutsatsen, att hr. E. så föga hedrat sitt forna tillnamn, att han därför i glömskans intresse nödgas taga sig ett nytt. Denna gissning är dock måhända alltför vågad. Orsaken torde kanske hellre stå att söka i en vansinnig förfinskningsfeber. Att bland rent svensktalande av vilka man njuter sitt bröd, tillvägagå på liknande sätt är värdigt allena - en prästman. Jag har blott ett par frågor att tillägga: 

Här på jorden ändras ett släktnamn lätt på därom gjord anmälan. Men huru må det vara å en annan ort? Hr. E. lär och förkunnar själv, att våra namn finnas tecknade i en bok där uppe. Om nu hr. E:s icke blivit raderat och i ändrad form där infört hur går det då?

Avlossat i Godby den 12.12. 2020

Johan G. Granlund

Min nya gårdsbastu

Så ser den ut, min nya gårdsbastu som jag byggde färdig till midsommaren 2020. Jag är jättenöjd med resultatet. Det är en fröjd att tända vedspisen och invänta den ljuvliga värmen som bara en vedeldad bastu kan ge. Jag rekommenderar varmt andra att följa mitt exempel.

För två år sedan färdigställde vi en bastustuga i Föglö och de lärdomar jag fick där var tillämpbara i mångt och mycket även på gårdsbastun i Godby.

Bastustugan på Överö i Föglö skärgård.

Min elbastu i bostadshuset som är inredd på övre våningen. 

Denna kommer i fortsättningen bara att användas vintertid.

Varje gång jag badade här kom tanken till mig; nej jag vill ut, jag vill ha en vedeldad bastu på gården!

För de intresserade vill jag här berätta och med bilder visa hur mitt projekt förverkligades.

Jag började att på nätet se vad som fanns av fabrikstillverkade bastur. Denna hittade jag och här fick jag idén till hur jag skulle bygga min egen. Så här skall den se ut tänkte jag! Men varför inte svänga på steken, omklädningsrummet med litet fönster och bastun med panoramafönster tänkte jag.

Jag började inventera vad jag hade i uthusen av gamla fönster och dörrar. Se här! Jag hittade fyra stycken sådana på lillstugans vind. Dessa hade förr använts som innanfönster vilka plockades bort till sommaren. De var i dåligt skick med flagade målfärger och kitt som till hälften hade lossnat. Jag startade upp renoveringen. De här får bli min panorama tänkte jag.

Så sökte jag vidare och hittade ett vackert fönster i garaget. Det hade tagits bort i tiden från bostadshuset då vi byggde farstukvisten 1995. Det hade ju karm och allt.

Men dörrar då, de är ju dyra att köpa och snickra till! Men, nu vet jag tänkte jag, denna dörr leder ju till snickeboa i garaget och jag har aldrig gått in och ut genom den på alla dessa 25 år. Onödigt med två dörrar dit. Jag tar bort den och den får bli ytterdörr resonerade jag. 

Men innerdörr till bastun då? Jomen jag har ju även en sådan. Denna utbyttes från Föglöbastun då vi ville ha en med glasdörr där. Den tar jag tänkte jag! Den har ju karm och dörrsmäll färdigt.

Men vad för slags tak skall jag ha? Jomen jag har ju en massa kalksandstegel ifrån Pålsböle tegelfabrik som jag för många år sedan rev ned ifrån en gammal ladugård som var på Godbytomten. Dom tar jag men kanske med filt under för säkerhets skull!

Men visst skall vattnet från taket tas tillvara. Jomen jag har ju stuprör och rännor som blivit över i stumpar från montering till de övriga husen. Dem tar jag tänkte jag och jag behöver bara skaffa några rännkrokar. Hej vad det går. 

Jag hade hört att man kunde utan byggnadslov bygga en så kallad Friggebo, men för säkerhets skull besökte jag Kommunaltekniska byrån i Godby som har hand om Finströms byggnadslov. En vänlig herre upplyste mig om att: nej du måste ha byggnadslov för bastu och du skall följa stugbyggeinstruktionerna. Dessa papper bör du inlämna till oss för byggnadslov! Jaha sade jag, får väl göra det då, utan att fråga destumera hur ritningar skulle se ut.

Jag tog då fram från min skrivbordslåda några "millimeterpapper" och började skissa på bastun. Så hade jag alltid tidigare gjort då jag byggt många turiststugor i Sund.

Efter en månad fick jag svaret; nej detta duger inte du måste uppgöra en ordentlig ritning, detta duger inte!

Jag kontaktade då en kille som min son hade anlitat för diverse gårdsprojekt och frågade om han kunde göra en "riktig" ritning åt mig. Jo, det kunde han. Lämna en skiss åt mig sade han så fixar jag det.

Nå alltihopa var ungefär som jag hade skissat och tidigare insänt, men nu dög det och våren 2020 fick jag byggnadslov. Men sade man, du får inte börja ännu för det finns en fataljetid om två veckor ifall någon granne klagar. Nå, jag hade faktiskt skriftligt lov av närmaste gårdsgranne, men det var väl bonden med stora åkern invid som kunde komma med klagomål tänkte jag. Men allt löpte fint och jag kunde börja planera för bygget.

Men jag hade faktiskt tjuvstartat med grunden. Nu hade jag så frilagt berget på platsen för min bastu. Jag frilade en kvadrat om 4 gånger 2 meter.

Jag vidtalade samma kille som hade gjort ritningarna att han skulle komma och bygga bastun. Jo jag kommer på måndag sade han. Vi placerade ut dessa plintar som var inpackade i paff och göt fast dem. Trodde jag. Efter två dagar tänkte jag att jag kollar för säkerhets skull hur de har fastnat i berget. Jag sparkade på en av dem som genast föll ikull med en lätt putt. Jag sparkade i flera och till slut hade jag alla liggandes på marken.

Ringde till killen och berättade vad som hänt. Nåmen oj då, jag kommer på måndag och rättar till det sade han. Nej vi skall inte träffas mera sade jag, jag försöker fixa det på annat sätt. Hej då!

Jag funderade länge och väl, vad i herrans namn skall jag göra? Men vem var det som byggde ett utedass åt oss för tjugo år sedan? Jo det var ju Vidde. Honom messar jag till för vi är ju vänner på Facebook.

Ja jag kommer på måndag sade han, kan du skicka en skiss över hur du vill ha det! Jo så gärna, tack!

Han lovade att instruera mig hur jag skulle göra i de olika momenten så att allt blir rätt. Jag är ju med i byggnadsnämnden sade han så det ordnar sig nog!

Vad hade vi först gjort för fel? Jo, då man anlägger plintar skall man borra 2 sneda hål i plintcentrum och då de ditsatta järntenarna gjutes fast sitter det som berget! Tänk vad enkelt och logiskt det kan vara!

Därefter vad det dags för själva golvfundamentet. Du köper de och de och såhär skall du montera starten. Du lägger en battingsrad ovanpå detta sedan och därefter reglar du väggarna.

Här visar Vidde mig hur jag skall montera golvbjälklaget.

När jag hade gjort färdigt detta visade han mig hur jag skulle montera väggbanden, allt skall vara i vattpass och strävas väl.

Att montera in vindskivorna var enkelt, huvudsaken att alla hål täpptes igen och att det sedan fanns 

underbrädor att spika väggbräderna på.

Nu var filttaket påsatt och här visar Vidde mig hur jag brädar bastun. Fiffiga hjälpbrädor som gör att nedre kanten blir rät.

Att måla behövde jag ingen visning i. Där är jag expert kan jag själv tycka. Men inte riktigt, jag hade införskaffat en annan sorts Falu rödfärg på Mattssons, en finsk tillverkning. Denna måste omröras mycket mycket väl. Här fanns ett ämne som utkristalliserades så att färgen blev blårödsilvrig. Den äkta Falu rödfärgen är inte sådan. 

Så var det dags att montera in mina underbara fönster samt. Här behövde jag Viddes hjälp. 

Hela bastun skulle kläs in i aluminium före panelningen och Vidde hjälpte mig att hålla i rullen.

Att montera in bastuspisen var nu en karusell av Guds like. Av byggnadsinspektionen hade jag fått noggranna instruktioner att skorsten måste sticka upp 1 meter ovan takets övre lutning. Men man sade ingenting om hur långt under bastutaket värmeisolerade röret skulle hänga ned. Jag hade ju beställt en bastuspis plus alla rör. Ritningen för bastun gav jag till Mattssons. Men de delar jag så fick var fel. Detta rör stack ned bara 7 cm från taket och skulle vara 45 cm. Här efterlyses en klarare visning! En kund kan ju inte själv veta detta, det bör försäljare känna till. 

Ett fel gjorde jag själv i sammanhanget. Den varma spisen skall ha 35 cm avstånd till brännbart material. Avståndet till väggen bakom var här bara 20 cm så jag fick köpa en täckskiva som monterades mot väggen. Felet berodde på att jag hade monterat takstolen fel, hade den haft 15 cm längre avstånd hade jag sluppit köpa skivan för 250 e.

Nu är så bastuspisen rätt monterad och ni ser där förlängda värmeisolerade rördelen. Stenarna är inlagda och spjället är uppe. Vatten fullt i behållaren

Här vill jag berätta om ett annat fel jag gjorde i min dumhet. Jag hade svängt bruna skivans undersida upp då jag inbillade mig att den andra skulle vara så hal i bastun vid bad. Detta vart ett elände. Det gick inte att skura för trasan klistrade sig fast i den skrovliga skivan och dessutom ville inte vattnet rinna ned i rännan ni ser i mitten. Den hade bågnat vid spisens tryck emedan plintarna var inte direkt under spisen. Jag måste krypa under och kila upp golvet med nya stöttor så att jag fick rätt lutning igen.

Dessutom till på köpet fick jag köpa en svindyr våtrumsmålfärg för 80 e för att få ytan slät.

Däremot var jag nöjd med min montering av lave och mitt snickeri av pallar.

Messingsplattan införskaffades från Klingbergs plåt i Ulfsby. Vill klaga på priset, svindyr plåt nära 70 e för denna. Men stort beröm till killarna där som är vänliga och oerhört proffsiga. Rekommenderas!

Och jag vill även berömma Mattssons byggkillarna i Godby. Snabba i vändningarna och enormt kunniga och kvicktänkta! Mycket bra!

Jag vill även ge ett beröm till min granne Eyolf. Utan honom hade jag inte fått bastuspisen monterad enligt instruktionerna. Jag var på god väg att förstöra ett rör själv. Men han visade att jag måste svänga röret andra vägen och då gick det. Tack Eyolf!

Så in med ved i omklädningsrummet. Körsbärsträdet som rasade i vinterns storm. Ger en behaglig värme i bastun.

Med darrande händer tände jag första eldningen, skulle det dra upp eller blev det en rökbastu?

Nej det blev en härlig underbar bastu som jag är jättenöjd över. 

Jo en sak glömde jag. Av körsbärsträdets grenar filade jag ut ett flertal handtag som jag lackade.

För övrigt är bastun lackad med speciell bastulack och laven med speciell olja.

Badat i Godby den 14 oktober år 2020

Johan G. Granlund

Jättegrytor/bergkittlar på Åland

 

Bergkitteln vid Ladugårdsbacka i Kastelholm

En dag i september år 2015 for jag ut till Kastelholm tillsammans med etnolog Conny Andersson.

Jag ville undersöka den bergkittel som jag hade läst om i Paul Mörns bok "Bergtagen".

Vi fann den ganska snart emedan Conny kände till dess exakta läge. 

Kitteln finns strax intill Kastelholms slott på den så kallade Ladugårdsbacken, en plats där Kastelholms kungsgårds huvudbyggnad var belägen i äldre tid.

Denna kittel är fylld med vatten och enligt Paul Mörns uppmätningar i sin bredd ca 70-80 cm samt 130 cm djup. Han beräknade vattenmängden till ca 300 liter.

Paul Mörns bok Bergtagen, 

-Några ytformer i åländska berg

Bildtext

Ladugårdsbackakitteln presenteras för författaren av ortsbon August Andersson. Den mörka randen kring mynningen anger maximala vattenståndet. 

Bildtext, 

det inre av bergkitteln på Ladugårdsbacka i vidvinkelperspektiv

Meddelandet är undertecknad av Andreas Henrici pastor i Hammerland och Äkröö.

Den andra jättegrytan/kitteln jag fick nys om och fann uppgifter till i förteckningen "Bidrag till Finlands historia av K.A. Bomansson.

Det var under under åren 1667-1674 som prästerskapet i Sverige och nuvarande Finland och Åland fick i uppdrag att sända in uppgifter om fornminnen i sina hemsocknar. Ifrån Eckerö och Hammarland sände så dess pastor Andreas Henrici in ovanstående uppgifter.

No.2 "Sten finnes och söder om een bij be:d (benämnd) Hellesby, på ett bergh be:d Högbergh, wara lagda steenar, lijksom kaste: steenar, något stoora uti  Cirkell-wijs omkringh, och deer mitt uthi är een groop i berget, men ingen veet huru djup hon är, emädan hon är upfylt och igenkastat medh stoora steenar".

Så lyder den berättelse som pastor Andreas sände in om jättegrytan och jungfrudansen på Högberg i Hellesby Hammarland.

Jag kontaktade även här Conny Andersson och han gav mig rådet att ringa Anders Granskog i Hammarland, en lokal hembygdsintresserad person. Jag gjorde så och en dag i september år 2020 träffades vi för platssyn. På basen av den insända förklaringen kunde han lokalisera platsen. Däremot hade han aldrig hört talas om detta objekt tidigare.

Väl framkomna till Hellesby radiomast där han antog att platsen bör vara märkte vi att Ålands museibyrå redan uppsatt en informationsskylt över gravarna från bronsålders samt att där fanns en jättegryta. Vi gick så ett hundratal meter vidare och plötsligt fick jag på vänster sida om oss syn på gropen i berget.

Informationsskylten på Högberg.

Fotograf Anders Granskog

Här står min vägvisare Anders Granskog invid jättegrytan på Högberg.

Grytan befanns vara tom på vatten emedan ifrån den finns en spricka i berget där vattnet kan tränga ut.

Däremot var den igenväxt med stora enar, ljung och tallbuskar. 

Ett tips till museibyrån: rensa upp i grytan så att folk kan se dess innandöme!

Anders hade tumstock med sig så han mätte grytan till ett djup om 110 cm på norra sidan och 200 i den södra. Dess bredd 130 samt längd 210 cm. Kanterna befanns tydligt avrundade så inga tvivel om att det inte skulle vara en jättegryta till skillnad ifrån en kittel som har en mera hackig yta och med otaliga förvittringar.

Bilder av jättegrytan inuti.

Fotograf Anders Granskog

Vad som däremot inte kunde konstateras var i området jungfrudansen skulle legat. Runt gropen finns ju inga lösa stenar i nutid.

Men då man läser pastor Andreas berättelse skulle den legat runtom gropen, jättegrytan.

Vi läser på nytt i texten i transkriberad form av mig:

Sten finnes också söder om en by benämnd Hellesby, på ett berg benämnd Högberg, vara lagda stenar liksom kastestenar, något stora uti cirkelvis omkring, och där mitt uti är en grop i berget, men ingen vet hur djup hon är emedan hon är uppfylld och igenkastad med stora stenar.

Alltså vid den tiden var således jungfrudansen runtom gropen och denna grop var helt igenfylld med stenar. Således har någon borttagit alla stenar i gropen och även de som var i jungfrudans. Så tyder jag sammanhanget.

Fornminnesinventering Hammarland.

Här finns uppgifter för Hellesby, skifte Högberg 

Höggravfält och jungfrudans, beläget på bergskrönet, strax norr om radiomasterna.

Däremot finns här inget antecknat om jättegrytan i denna publikation, så museibyrån har troligtvis fått information om denna senare.

Som ni sett använder jag två olika beteckningar på detta naturfenomen. Varför skillnad, en gryta är väl detsamma som en kittel? Ja språkligt sett är det så men nu har geologer och historiker valt att särskilja dessa gropar i berget. 

Enligt Mörn som hänvisar till professor Stig Jaatinen som i sin avhandling; Preglocida bergkittlar i Ålands rapakivi, utgiven 1972, benämner han dessa av gaser formade gropar "bergkittlar", inte jättegrytor. Jättegrytorna var ju formade av stenar som slipade ner cylinderformade hål i berget.

Redan år 1858 utkommer en rapport av geologen och naturforskaren Henrik Johan Holmberg med en berättelse från sin forskningsresa till Åland. Han skriver: i närheten av Ladugårdsbacka torp finnes en cylinderformig håla på väl 80 famnars höjd öfver hafvet som inuti är skroflig och ojemn och har 2, 5 alnars djup och 2 alnars bredd. 

Här har nog den gode forskaren mätt fel avstånd ovan havsnivån, denna bör var 30 famnar inte 80, för detta skulle innebära en höjd om 146 meter över havet.

Forskarna berättar att dessa kittlar även användes som offerkällor s.k. källoffer.

Mörn anför att ofta förväxlas bergkittlarna med jättegrytor. Jättegrytorna har uppkommit genom att stenar, löpare, har satts i rörelse av forsande vatten varför dessa hålrum även kallats "älvkvarnar". Genom löparnas nötning har jättegrytorna fått släta väggar.

Bergkittlarna har inte släta väggar utan skrovliga och hackiga. Mörn anför att i en bergartssmälta, magma, lava, finns inmängda ett flertal olika gaser, bl.a. vattenånga, koldioxid, svaveldioxid och kvävgas. Vid lägre tryck närmare jordytan frigörs gaserna. Det är t.ex. genom deras enorma utvidgningskraft som de dånande explosionerna och lavautdrivningen vid vulkanutbrotten kommer till stånd. 

På grund av det låga tryck som rådde i den svalnande magman närmast jordytan samlades gaserna ställvis i större eller mindre håligheter, gasfickor. Sedan dessa fått sin bestående storlek och form i den stelnande magman fick de i många fall en öppning till atmosfären genom att landisarna under väldiga tidsrymder nötte bort det överlagrande berget.

Alltså jättegrytorna är svarvade och bergkittlarna är gamla gasfickor som pustat ut i atmosfären och bildad gropar i berget.

Men ändå, då man ser på bilden av Kastelholmskitteln har den en väl synlig svarvning i mynningen.

Det kan vara så att först har svarvningen inletts och efter en tid stötte stenarna på en gasficka och svarvningen upphörde. Den skulle i så fall vara en kombination av bergkittel och jättegryta.

 

Kokat i Godby den 15 september år 2020

Johan G. Granlund