Adolphe Niel, general, marskalk, krigsminister - red omkring i Finby och Vivasteby

General Adolphe Niel
Född den 4 oktober år 1802 död den 13 augusti år 1869
Chef för de franska ingenjörstrupperna vid intagandet av Bomarsunds fästning på Åland i augusti år 1854

Adolphe Niel gjorde en sagolik karriär i den franska armén och påverkade Frankrikes alla krig under en stor del av 1800-talet. Han var den som med sina sluga krigsplaner påverkade utgången till Frankrikes fördel under operationerna i Italien, Österrike, under den "Baltiska operationen" i Östersjön samt under det fortsatta kriget på Krimhalvön.

Inte för inte var han kejsar Napoleon den III gunstling och blev av honom kallad "Frankrikes räddare".
Niel fortsatte efter att blivit utnämnd till "Maréchal", marskalk av Frankrike som krigsminister åren 1867-69.

Adolphe Niels sadel, en av föremålen i avdelningen om generalen, utställning i Clement Ader muséet i staden Muret.

Att denne man red omkring i Finby, Vivasteby och förstås i omgivningarna runt Bomarsund var för åtminstone mig en nyhet. Hans namn framskymtar i många olika episoder och i synnerhet i eftermälet efter "skräddaren och tolken Berggrens eskapader", ja man kan även fråga sig om det var han som lämnade ättlingar efter sig i bygden!

Adolphe Niel, på äldre dagar som krigsminister i Frankrike åren 1867-1869 d.v.s. fram till sin död.

Göteborgsposten av den 17 augusti år 1869

Efter Niels död fanns denna artikel i den svenska dagspressen.

Francois Niel var född år 1802 och åtnjöt sin militära uppfostran först i den polytekniska skolan därefter i ingenjörsskolan i Metz. År 1835 blev han kapten vid geniekåren. År 1836 gick han till Afrika och var år 1837 med om det blodiga intagandet av Constantineb. Han utmärkte sig härvid så mycket att han lyckönskades av krigsministeriet och senare utnämndes till genie-befälhavare på denna plats. Redan 1838 blev han överstelöjtnant och återvänd till Frankrike blev han år 1846 utnämnd till överste för genieregementet i Metz. Hans  rykte som en av de skickligaste och lärdaste ingenjörsofficerarna var redan då så grundat att han 1849 blev generalstabschef för genietrupperna i expeditionen till Rom. Såsom sådan ledde han den tre veckor långa ihållande belägringen av Rom efter att general Oudinat förgäves sökt att genom att huvudlöst rusa på med hela sin styrka, med storm taga den av Garibaldi och hans talrika entusiasmerade skaror försvarade eviga staden. Genom väl utförda brescher måste staden slutligen kapitulera den 3 juli.

Återkommen hem med krigarära från denna expedition inträdde Niel i krigsministeriet, blev medlem av geniekomitén och 1853 divisionens general, såsom sådan kommenderade han genietrupperna i general Baraguay d´Hilliers kår, vilken skickades i Augusti 1854 med franska Östersjöflottan till Bomarsund.

Siege of Bomarsund 1854
Journal Of Operations Of The Artillery And Engineers, Adolphe Niel

Denna bok på franska utkom redan 1854 och är general Niels dagbok över händelserna i Bomarsund under Krimkriget. Den översattes året därpå av en okänd translator och finns nu i nyutgåva som kan inhandlas för en billig penning via nätet.

Här får man en tydlig förklaring över de olika styrkorna och vilka som enligt planerna ledde dem.
Vi ser att hela operationen i detta område leddes av General of Division Baraquay d´Hilliers och var indelad i två brigader.

Den första leddes av General d´Hugues och bestod av den 12 bataljonen av Chasseurs a´pied, kallades även Vincennes skarpskyttar samt det 2 regementet av det lätta infanteriet och det 3 regementet av linjeinfanteriet.

Den andra brigaden leddes av General Grésy och bestod av den 48 och det 51 linjeinfanteriregementet.

Artilleriet vilket leddes av löjtnant Colone de Rochebouet bestod av ett fotbatteri av 200 man samt ett halvt batteri av en avdelning om 46 hästar, 12 haubitsar samt fyra 22 cm mortars/mörsare, 2st 27 cm mörsare samt 45000 sandsäckar.

General Colonel de Rochebouet, död år 1899
En kort tid Fransk premiärminister år 1877


Genral Niel, ledde en specialkommendering engineers. Ett kompani av sappers om 150 man och ett detachment av sapperconductors alltså grävare vilka hade till förfogande 16 hästar och fyra fyrspanns förlängare alltså ekipaket drogs av totalt 8 hästar. De hade även 2000 handverktyg och skyfflar samt 50000 tomsäckar för sand. I ett senare skede visade sig att Niel fick 100 av de s.k. Vincennes skarpskyttar Chasseur á pied till sin disposition.

Enhet ur regementet Chasseur á ped, även kallade "Vincennes skarpskyttar" vilka en del Adolphe Niel ledde under Bomarsunds belägring. Dessa soldater bar blå byxor till skillnad ifrån linjebataljonen vilka bar röda byxor. Dessa jägare var speciellt utbildade för anfall i bergsterräng.
På varje illustration vi ser över anfallet är det dessa blåbyxor som fungerar som spjutspets vid erövring.


Genom en skickligt ledd belägring föll Bomarsunds fästning som bekant är. Denna bedrift stadgade Niels anseende såsom skicklig ingenjör. Kejsaren fattade nu ett sånt förtroende för honom att han utsåg honom till sin adjutant och gav honom i uppdrag att personligen bege sig till Krim till det belägrade Sevastopol för att till honom rapportera varför den av fransmännen och engelsmännen påbörjade belägringen icke gjorde några framsteg.
(I franska militärkartor och  tidningsreferat skrives konstant Sebastopol.)

Krigsfotograf Roger Fentons berömda bild av "Dödsskuggornas dal" i närheten av Sevastopol.
Bilden är omstridd. Senare tids forskning påvisar att mängder av kanonkulor är ditlagda inför fotograferingen.


Niel anlände till krigsområdet i februari 1855 och efter det Sevastopols belägring redan fortgått i fyra månader. Efter 3 veckors vistande i löpgravarna insåg Niel, att det avgörande angreppet icke skulle riktas emot Sevastopols stadssida utan mot förstaden Karabelnaja. men här förde vägen till ryssarnas starkaste och viktigaste punkt, det s.k. Malakofftornet. Om detta intogs kunde man därifrån behärska hela södra sidan av Sevastopol jämte dess hamn, och därfrån var priset väl värt det offer som intagandet av denna punkt krävde. På kejsarens befallning måste Niel stanna vid belägringen för att därifrån berätta och då geniebefälhavaren general Bozot dödades av en kanonkula övertog Niel befälet över anfallet. Överbefälhavaren Canrobert som ej ville följa den ändring som Niel föreslog, tog avsked efter några misslyckade stormningar och följdes av Pellissier som anslöt sig till Niel. Långsamt men fast måste genietrupperna krypa sig fram genom löpgravarna tills man den 8 september 1855 lyckades att med storm intaga bastionen.

Fransk militär i Sevastopol.
Marskalk Pelissiér i mitten vid dörren
Fotografi Roger Fenton

Sevastopols belägring är en världshistorisk händelse, med vilken namnen på såväl den försvarande som angripande geniegeneralen skola gå till eftervärlden, Todleben och Niel äro här oskiljaktligt förenade med varandra. Belägringen som varade i 349 dagar övergick i avseende på storheten av de medel som härvidlag togos i användning allt vad man dittills känt i detta fall. Niel kom härigenom än mera i kejsarens personliga gunst.

I den fortsatta artikeln berättar man om Niels engagemang för att omorganisera och modernisera den franska armén, vilken uppgift Niel skötte föredömligt.
En fiende som däremot Niel inte klarade av var liemannen. Han kom på besök år 1869, men före det hann kejsaren besöka honom på dödsbädden. I och med Adolphe Niels död förlorade Frankrike och kejsar Napoleon III en stor krigare.

Det stora bronskors Adolphe Niel bortförde ifrån Bomarsunds fästnings takkupol ovanför den ortodoxa kyrkan.


General Adolphe Niel var som tidigare sagts befälhavare för de franska ingenjörstrupperna under kriget i Bomarsund augusti 1854. Han ledde operationerna i krigets första del emot Brännklintsbasen med stor framgång som öppnade för den fortsatta segern och försvararnas kapitulation den 16 augusti.

Nyfunnen tavla ifrån Brännklintsanfallet. Konstnär är Jean Louis Charpentier och finns i staden Toura i dag. Troligtvis i endast 1 exemplar emedan den inte återfunnits i reproduktion.
Vi ser här de franska styrkor Adolphe Niel ledde emot basen ifrån stödjepunkterna 1 och 2.

Då de allierade styrkorna stormade in i baserna och huvudfästet rövade de bort många värdefulla föremål och ett flertal kanoner, bl.a. en i brons.

Bomarsunds fästnings kaponiär inifrån borggården.
Morel-Fatio


Detta 2,5 meter höga bronskors vi ser här i Morel-Fatios avbildning av fästningen inifrån borggården.
Ovanpå takkupolen ser man bronskorset trona ovan den ortodoxa kyrkan.
General Niel tog korset med sig till Frankrike som krigsbyte och vi finner det nu på ett museum,
i Clement Ader muséet i staden Muret, Niels födelsestad. Bilden är från år 2015.

Hur mycket övrigt finns från Bomarsund i Frankrike, var är allt silver, guld, mässingsljusstakar, alla
helgonbilder och ikonostaser? Där fanns även en Luthersk kyrka, var är dens föremål?

I en fransk tidning La-Depeche, signerad av Èvelyne Encoyand framgår följande skrivet av generalen Niel:

- Jag ville hylla staden Muret. Jag hoppas att mina landsmän kommer att med glädje behålla denna blygsamma trofé. Vad än som kan hålla mig tillbaka ifrån mitt hemland skall jag alltid minnas mina minnen därifrån och jag återvänder ofta dit i mina tankar.

Muséets direktör Christophe Marquez förklarar ytterligare angående korset:

- Korset har varit föremål för kontroverser. År 1905 ville prästerskapet inte ha korset i sin kyrka utan det blev placerat bak i kyrkan och man föreslog till och med att det skulle återbördas till Krim!!!
Sedan år 2006 har korset inkluderats i den kompletterande delen av övriga historiska monument

Bronskorset bör omedelbart återbördas till Åland och Bomarsund. Detta borde för våra museimyndigheter stå som första prioritet. Väl framme på Åland bör det placeras i det kommande Bomarsundscentret.
År 1927 återbördades från England den Lutherska kyrkans klocka från kyrkan i Bomarsund till Mariehamns nya kyrka.
Det ortodoxa gyllene korset som nu finns i Frankrike bör återbördas tillbaka till sitt hem, till Åland!

I denna bok skriver Michael Borodkin:
Tornet C (Brännklintstornet) undergång var en stor framgång för de allierade vid Bomarsunds belägring.


Övriga böcker i ämnet

Det förskräckliga åländska kriget - Kauhea Oolannin sota.
Ilkka Malmberg och Raoul Johnsson
Boken finns att låna på Stadsbiblioteket i Mariehamn och i Godby bibliotek

Oolannin sota, utgiven av förlaget Tammi år 2003.
Författare Oiva Turpeinen
Denna bok finns endast på finska. Mariehamns stadsbibliotek kände inte till denna men på min inrådan inköpte man den så den finns att låna därifrån.
Mycket fint illustrerad och läsvärd

Kuokkalan patruuna, Kuokkalas patron.

Om ryssungen Julius Johnson ifrån Bomarsund. Hans föräldrar var fångar på ön Aix då han var en liten pojke och växte upp med sina morföräldrar i gården Rosenberg Sund. Se artikel om honom i denna blogg under fliken Julius Johnsson.

Och inte att förglömma, vår vän Sverre Scotts informativa häfte Bomarsunds fästning.
Men Sverre varför glömde du bort general Adolphe Niel, han finns inte omnämnd med ett endaste ord.


Frankerat i Godby den 28.2. 2019

Johan G. Granlund

Fransmännen i Bomarsund - en bortglömd skara

Den ryska ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning.

Så här tror man sig veta att den ortodoxa kyrkan såg ut i Bomarsunds fästning
En datorproducerad bild som man gjort efter mall ifrån andra liknande ortodoxa kyrkorum.

Bataille de Bomarsund 1854

I en utställningshall i Frankrike hänger detta ortodoxa Andreaskors. Korset var en gåva av
general Adolphe Niel som efter att Bomarsund kapitulerat hämtat korset med sig till Frankrike.

Men Johan varför envisas du med att hela tiden skriva om Bomarsund, är det inte de åländska museifolkets uppgift att göra det?

Då jag bad om att få tips om fransktalande personer som kunde tillföra Bomarsundsforskningen nya inslag fick jag inget svar. Jag tog då saken i egna händer och införde följande annons i en av våra lokaltidningar.

Jag satte helt enkelt in en annons i tidningen Nya Åland.
Finns det någon som är bevandrad i det franska språket och som kunde hjälpa mig att söka i franska arkiv och digitala tidningsarkiv?

Efter bara en dag fick jag napp, ett helt fantastiskt napp.
I min mailbox hade jag ett brev ifrån Sophia Sundelin - Krogius. Hon hade senaste sommar arbetat på Eckerö Post och Tullhus. Hon är franskspråkig och hennes stora intresse var fransmännens vistelse på Åland under kriget i Bomarsund. Av henne fick jag länkar till olika adresser, kartor och info om artiklar samt denna helt underbara bild på det 2,5 meter höga kors som general Adolphe Niel tog med sig ifrån Bomarsund, och som hänger på en utställning i Clement Adler - muséet i Frankrike, fantastiskt!

Vi som älskar Bomarsund och vill få fram så mycket som möjligt om händelserna där har nästan helt anammat den brittiska versionen av händelserna. Den kommer fram i alla sammanhang och guideningar. Så skall det inte vara, vi måste få en breddning här. Händelserna måste belysas inte bara av britterna utan även av den finländsk/ryska sidan samt av fransmännen. Endast då kan vi få fram hur sanningen var och kan göra våra egna bedömanden. Exempelvis Johan August von Borns 10-mannadelegation som efter kriget gjorde polisiära undersökningar över vad som hänt på Åland ikullkastar flera av engelsmännens propagandistiska påståenden.

General Adolphe Niel, chef för de franska ingenjörstrupperna (engineering operations) i Bomarsund. Han var den som drog iväg med det ortodoxa korset till Frankrike.

Plan des environs de Bomarsund

Jag fick även den fantastiska kartan som jag nog sett förut men då kopierad flera gånger och suddig.
Här ser man tydligt huru fransmännen landsteg och landsatte krigsmaterial vid Nabbudden i södra Finby.
Débacadiére de Í Artillérie. En bit upp ser man "Tuilerie" alltså det tegelbruk som fanns i Estvik vid denna tid.

I kartan ser man tydliga husmarkeringar som står sig än i dag. Man ser Janses gård som betecknar huvudkvarteret. Uppgifterna att den förra gården stod närmare vägen än nu stämmer också. Man ser Granlunds gård samt gårdarna Andersas och Göstas, Danels, Björkens och Lundgrens så även i dag.

Invid bäcken Svartbäck kan man se de olika linjeregementen 2, 48 och 51 placerade samt 12:te  chasseurs kompaniet invid kullen i närheten av Storängsvägen. Det 3:je linjeregementet låg invid Kuggens gård och åkrarna i norra Finby. Man ser hur de placerat ut de olika linjeregementen på åkrarna och ängarna i södra och norra Finby, Enligt general Niel strävade man efter att inte finnas i själva bykärnorna för att inte utsätta befolkningen för fara.
Den 19 august avlider soldaten De Bauchamp i kolera, han ligger begraven invid Kuggens gård vid en dikesren.

Vincennes skarpskyttar , Chasseur a´pied, i blå byxor var specialiserade på anfall i bergsterräng och tränade för det. Dessa trupper utgjorde spjutspetsen och var de som först skickades in i elden.

Chasseurs de Vincenne
Bild i boken Oolanin sota av Marta Hirn

I en artikel i Nerikes Allehanda kan vi läsa om Vincennes skarpskyttar följande:
Den steniga markens beskaffenhet gjorde det möjligt för de tappra Cincennesjägarna att rycka ända in under murarnas skottgluggar och rikta sina studsares spetskulor emot kanonernas servicer.
Vincennesjägarna som låg helt nära nedanför tornet störtade sig nu emot den beredda öppningen och besättningen gav sig till fånga.

Övriga linjeregementens uniformsbyxor var röda.

Landstigningen den 8 augusti vid Essvik i Hulta.

Samma plats i dag, kullerstenen i bakgrunden står kvar

Då man läser i denna bok, författad av general Adolpe Niel får åtminstone jag många aháuppleverser.
Här framgår att fransmännen anlände till Bomarsund i två olika omgångar och med både engelska och franska fartyg.
På sidan 8 läser vi: The infantry of the expedition embarked at Calais on English ships.
Alltså infanteriet anlände på engelska båtar, (och dessa landsteg i Tranvik den 8 de augusti på natten).

The artillery and engineer troops, with their material the personnel and meteriel of the intendancy embarked on French ships.

Den andra avdelningen med ingenjörstrupperna och med hela "trossen" anlände  på franska kölar (och det var de som landsteg på Nabbudden invid ön Öjen som felaktigt noterades som Öon).

På sidan 14 får man en väldigt intressant upplysning.
On the 2d of August the battalion of Chasseurs á pied, (Vincennes skarpskyttar,) was landed on a wooded island not far from Bomarsund with two officers of engineers and all the tools that could be drawn from the fleet, for the purpose of preparing gabions and fascines.

Alltså redan den 2 dra augusti landstiger en truppstyrka på en skogbeklädd ö inte långt ifrån Bomarsund ledda av två officerare och material som behövs för tillverkning av risknippen och skanskorgar.

Trupperna tillverkar skanskorgar, troligtvis av al, enris och långa grankvistar. Man ser de fällda granarna som är kvistade. Vi ser även en man med skyffel som fyller i sand i en korg, detta indikerar att platsen är väldigt nära artilleriplatsen. En fylld korg väger säkert ett par -trehundra kilo.
Platsen är nu lokaliserad. enligt en engelsk militärkarta är sandtaget inom nuvarande norra Bomarsund invid platsen för gården Lagmans.

I denna engelska militärkarta ser vi landstigningsplatsen i Estvik Nabbudden.
Point of disembarkation of Ships Guns

Här ser vi samma landningsplats ifrån den franska militärkartan
Débarcadiére de LÁrtillerie



Jag säger som det brukas nuförtiden: Vi hörs!
Denna bloggartikel kommer att fyllas på med intressant material undan för undan.


Chanson d´Amour
Johan G. Granlund