Stora landsvägen över Åland - postvägen ned till kaj i Delvik

Norra Sundsvägen i dag, här i vy från Strömbolstadshållet emot Sibby.
Den vackra månghundraåriga vägen som ännu i dag slingrar sig genom berg och dalar gåendes emot
dels Mångstekta och Hulta dels emot  Persby, Vivasteby, Träsk och Finby.
Detta var den "Stoora Landtzwägen öfver Ålandh" som Hans Hansson skriver i sin fina karta år 1650.
En väg som borde skattas som ett stort kulturarv tillsammans med Kyrksundet som redan är det.

Hans Hanssons karta över byn Persby och Träsk från år 1650.

Vi har den stora förmånen i Sund att få ha denne svenske lantmätares alster redan från medlet av
1600-talet. Endast Sund och Vårdö är så karterade från denna tid. Hansson blev avbruten i sin verksamhet emedan han fick tjänstgöring i Österbotten.

Vad vi här ser är ett ovärderligt bevis för huru den stora allfartsvägen mellan Sverige och Finland hade sin östra hamn i Sund Delvik. Texten ovan är följande: Stoora Landtzwägen öfwer Ålandh och vägen är tydligt markerad ända ned till den inritade bryggan i Deele Wijken alltså Delvik.

Ur samma kartserie kan vi se området runt Sunds kyrka och landsvägen framgår tydligt med texten
Landtzvägen.
I Hanssons kartor ser man sällan vägsträckningar utritade men här har han gjort ett undantag detta troligtvis på grund av vägens viktighetsgrad emedan det var den östra delen av den åländska landsvägen, sedermera postvägen i dess begynnelse.

Norra Sundsvägen av idag.

Vi ser här hur vägen förbi Sunds kyrka gör en sväng emot Björby.
Den urgamla vägen har i byarna ett avsnitt där den inte får asfalteras och i den stora backen i byn Strömbolstad ser vi hur asfalteringen börjar igen. Därefter ser vi hur vägen går förbi östra Kyrksundet igenom byn Sibby emot Delvik.
Denna väg är urgammal och dess böljande vägkurvor är i de flesta fall bibehållna trots nutidens krav på raka vägdragningar. Heder åt ortsbefolkningen och Ålands vägmyndigheter som kunnat bibehålla denna fantastiska väg, ett kulturarv av stora mått.

Denna väg har sedan urminnes tider, ja vi talar om bronsålders, järn och vikingatid, medeltid och nutid fungerat som en länk i dessa områden för vidare färder emot öster.
Här har ridande och  vandrande människor, postvagnar, hästforor, militärer, ja till och med kungliga följen och ärans män och kvinnor dragit fram i tusentals år.

Mats Dreijer skriver i Åländsk Odling år 1949: Den stora stråkvägen Sverge-Finland gick redan i början av 1200-talet över Fasta Åland, alltså även genom Finström, Saltvik och Sund. Slut citat.

Varför gick vägen genom norra Sund och inte igenom den södra delen som i dag? Jo emedan den södra vägsträckningen över Finby och dess sumpmarker inte fanns i äldre tid. Helt logiskt. Ingen bonde hade lust att bygga vägar och kavelbroar över sumpmarker utan man valde givetvis de höglänta markerna och då var den norra sträckningen helt naturlig. Fordom var det tridungarna som hade skyldigheten att i sina områden ombesörja vägar och framkomsten för den tidens kommunikationer i detta fall Saltviks senare benämnt Sunds tridung.

I boken Studier i Medeltidshistoria av Väinö Voionmaa skriver han: Skjutsningstungan på Åland var i början av nya tiden också den fördelad på tridungarna. Det omnämnes uttryckligen, att Åland för detta ändamål var delat i tre delar. Den första tridungen (Saltvik) var ålagd att ständigt hålla sina båtar beredda vid sin landsbrygga för överfart till Finland.

Fotnot: " I förste tridungen är Sundh Socknn och Saltwijk östen fierden, the holle theris ferie städes rede förr theris landzbroo. Alle the förer som komme westen, them före the öffwer Delen och til Kumbling Sockn, Kumbling Sockn förer the anthen till Inio o Töffuesall, eller och til Korpo Sockn".

En tanke som slog mej, kan namnet Delvik härledas från platsen varifrån man kommer emot Deelen alltså Delet?

Sedan Sunds kyrkas tillkomst ökade ytterligare den norra sträckningens betydelse emedan prästgårdarna hade skyldighet att hålla gästning.

I en riksregistratur handling av år 1684 finns uppgifter om huru kyrkoherden i Sund  ännu så sent som 1684 ( den 20 juni) erhöll 12 tunnor spannmål emedan han "sitter vid en trång och mager lägenhet uti en allmän stråkväg, där han är underkastad en stor gästning"

Förstorad bild, här ser man tydligt hur vägen går från Kyrksundet över Sibbylandet emot Vårdö.

Förstorad bild, man ser tydligt den streckade linjen för vinterväg över Kyrksundet.

En intressant notering kan vi se i dessa två kartor från 1600-talet. Vi ser Kyrksundet norr om Lumparn och i det sju kilometer långa Kyrksundets östra del finns en markering för isväg vintertid.
Den fortsatte så över Sibbylandet emot Vårdö. Alltså man utnyttjade  Kyrksundet för att lättare vintertid taga sig mot Vargata fjärden eller Bommersundsfjärden som den kallades förr.
I den färglagda kartan kan man även se den streckade linjen igenom hela Kyrksundet.
Den flesta kartor från denna tid har tyvärr en svaghet. De veks alltid just i området för vägens dragning i östra Sund och detta gjorde kartorna otydliga just i detta område.

På tal om Kyrksundets vinterväg ser man en intressant notering i Svensbölebonden Johan Lindströms dagbok.
I Till Minnes för år 1829 skriver han: Den 11 Januarij Kjördes Kjörksunden första Söndagen.. Detta var tydligen en gammal plikt som ålåg sundsbönderna att turvis ploga för sundets vinterväg.

För ungefär tjugo år sedan började jag av en slump intressera mig för postvägen över Åland och då i synnerhet dess östra ändpunkt för överfart till det finska fastlandet. Jag hade i en skivbordslåda som innehöll gårdspapper hittat ett dokument som berörde vår gård Norrgårds i Finby No: 10. Där framgick att efter en jordöverlåtelse mellan den och en granne på 1800-talet hade finska postverket ansett sig ge ett utlåtande. Detta fann jag väldigt märkligt och började så min forskning i detta ärende som fortgår än i dag. Det skulle visa sig att Norrgårds var en av fyra hemman i norra Finby som tillsammans med ett annat i Vivasteby, troligen Mörks, var postförarhemman. Detta hade jag aldrig hört talas om och det var en stor nyhet för hela vår släkt. Och varför just norra Finbys gårdar varför inte en enda från södra Finby?

Jag lånade då från biblioteket L.W. Fagerlunds bok, "Anteckningar rörande samfärdseln emellan Sverige och Finland öfver Ålands haf och de åländska öarna" och fann då vad jag sökte. Norrgårds No:10 var ett postförarhemman tillsammans med gårdarna 6 Postens som var postens huvudgård, samt gårdarna 8 Trögers och 11 Mattas, alla dessa hörde till postroten som hade skyldighet att föra över posten till och från Vargata i Vårdö.

I ovannämnda bok läser vi på sidan 114: Den 10 juni 1673 hade Jonas Höök blifvit utnämnd till "landspostmästare". Huruvida han redan året efter sin utnämning besökt Åland är ovisst, ehuru tillsättandet av flere nya påstbönder, hvilkas fullmakter äro utfärdade af landshöfdingen den 31 juli 1674 nämlingen.....Marcus Marciliusson i Finby i Sund socken, (Postens gård) kunde tyda därpå. Men följande år den 19-21 december besöker han Åland och särskildt nytt nämnda postbönder, hvilkas utnämning han för sin del ytterligare konfirmerar. Sålunda utför Marcus Marciliusson nu ensam äfven den postföring till Wargataby i Sundskär, (Wårdö) öfver Wargata fjärden, som hittills ålegat fyra bönder i Mångstektaby, hvilka biträdt postbonden i Finby.

Då postgårdarna skötte om postens framförande åtnjöt de vissa skattefördelar bl.a. erläggande av en skjutsfärdspenning. I Fagerlunds bok läser vi följande:
I ett af landshöfdingen Lorentz Creutz å Kastelholm den 20 november år 1650 utfärdadt bref befrias sex bönder i Finby i Sunds socken ifrån erläggande af skjutsfärdspenningar emedan " de måtte föra ordinareie posten till Sundsskieren (Vårdö) öfver vatten trefjededels mil, efter posten icke förmår hålla så mycket folk att han postbrefven uti storm och blåsväder kan fortbringa" och samma förmån tillerkännes af samma anledning jämfäl fyra bönder i Mångstekta by i nämnda socken benom bref daterat  Kastelholm den 10 augusti 1657.

Nå vad säger då Hans Hansson om denna sak, var fanns postbryggan i postens begynnelse för överfart till Vårdö?
Vi ser här området för nuvarande Bomarsund från år 1650. Posten inrättades av drottning Kristina år 1636 och för Finlands del organiserades den av Bernhardt Steen von Steenhausen år 1638, och denna hamn borde då finnas markerad i denna karta. Så är icke fallet. Vi kan inte se någon väg, inte någon som helst bosättning, ingen brygga för angöring vid denna viktiga samfärdsled genom Sunds socken i Svea rike!

Vi ser först i norr Boo Wijken därefter Bomar Sundh och sedan Leer Wijken. Väldigt schematiskt ritat.
På land ser vi för A två "änges hagar" hörande till Skarp hemman och för B två liknande hörande till Matz Erss i Vivasteby.

Den stora viken där texten ovanför är Bomar Sundh och betecknar med största sannolikhet det som i dag är Notviken/Kejsarviken och som i äldre 1700-tals kartor är benämnd Häst Wiken och i en annan Hårs Noot Wijken.  Ängeshage A är platsen för nuvarande Puttes Camping och denna äng hette Hästhagen i sagda karta.

Erik Bertell skriver i Åländsk Odling 1991 att denna vik skulle vara sundet emellan Prästö och fästningsområdet och att Bomarsund hade fått sitt namn av detta sund. Detta är fel emedan i äldre kartor betecknar Bomarsund den stora havsfjärden emellan Vårdö och Sundslandet. Denna tid fanns inte Bomarsund som en ort endast med beteckningen vattenområdet. Det kan inte finnas ett sund som benämns efter en ort som inte finns.

Bomarsunds karta i dag från Google Map.
Vi ser längst upp Bovik, därefter Notviken och nere till vänster den stora Lerviken. Dessa vikar notarar Hansson 1650. Han utelämnar helt den lilla vik där "ångbåtsbryggan" finns och där postvägens "lastage hamn" fanns strax ovanom den röda punkten samt det vi nu kallar Simviken söder om vägsträckningen.

Bomarsund betecknande området mellan Vårdö och Ålands fastland. Prästö och Töftö lämnas helt åt sitt öde nere i sydost.

I samband med Post och Teles 350-årsjubileumsskrift Posen på Åland visas denna karta och påstås vara uppgjord av en C Hansson från år 1750. En liten miss emedan det fanns ingen lantmätare den tiden som hette så utan detta är en annan av Hans Hanssons kartor över Åland från år 1650. Här ser vi endast Sund och där Prästö lämnas långt i sydost igen. Ofta "renoverades" gamla kartor så även denna d.v.s. man tillförde nya uppgifter till de gamla varav Hanssons från år 1650 ofta ligger som grund.

Mycket gammal vägkarta för postvägen som går tillbaka till Hans Hanssons allra första kartskisser och här ser vi huru vägen efter Kastelholms slott gör en skarp nordostlig dragning upp emot Vårdö långt ifrån nuvarande Bomarsund.

Här ser vi en gammal postvägsförteckning  med avståndsnoteringar samt vägtaxa, och här framgår avståndet över Bommersunds fjerd, dvs. den nuvarande Vargata fjärden.
Bjurmans vägvisare från år 1743

Sweriges Geographie.

Pass och Sund som förekomma i Postleden mellan Åland och Finland äro:
Bomarsunds Fjärd, till Wargata på Wårdö 1 mil, öfver Sjön Delet (jämte litet landväg å ömse sidor) till Kumlinge 3,5 mil.
Även här ett bevis för huru vattenområdet Bomarsund betecknade den stora havsfjärden mellan Vårdö och det åländska fastlandet, inte det smala sundet invid Prästö.

Jag har ännu inte i någon skatteläggningskarta före år 1800 sett Bomarsund beteckna en ort på fasta Åland. Att man talade om Bomarsund denna tid åsyftade endast vattenområdet inte en angiven ort.
Området för det äldre Bomarsund kallades i skattläggningskartor Persnäs, i folkmun Gränden, senare Skarpans. Ja även fästningens byggnation kallade man Skarpans fästning.

Denna karta av Anders Norrstet från år 1765 visar vägen norr om "vikarna" i området Persnäs som är ett utbygge av huvudbyn Persby och vars väg ledde genom den så kallade Sunds Gränden.
Även detta är ett ovärderligt bevis för att någon väg inte fanns förr emot bryggan i nuvarande Bomarsund. Hur kan ett område kallas för gränden ifall detta inte skulle beteckna en återvändsgränd.
Namnet levde envist kvar i folkmun ännu hundra år efter att en väg helt riktigt då byggts till postkajen i Persnäs.

Postvägen år 1756.
Längst till vänster Skarpgården med sin väderkvarn ovanom Gloet. Postbryggans lastageplats vid lilla viken.

Denna del av postvägens sträckning över fasta Åland och i synnerhet i Sunds socken har blivit mycket lite omtalad i vår allmänna historia. Ja jag skulle säga här har funnits en obefintlig forskning.
Tidigare talade och skrev inte många om postvägens sträckning här endast över Ålands hav och Eckerö. I alla sammanhang omtalas endast Eckerö. De människor som skulle forsla posten över Delet och Skiftet fram till finska fastlandet fick gå igenom lika stora mödor och strapatser och detta avsnitt var ju mångdubbelt längre än Ålands hav. Ja ibland kan man läsa om en stor olycka som hände i Kumlingevattnen. Den gången en Taube förliste och för den olyckan har man även upprest ett monument.
Det var inte endast män som fick slita med posten i detta avsnitt, även kvinnor och barn deltog i postforslingen.

För ett par årtionden sedan pågick ett projekt "Postvägen över Åland" som drogs av Peter Vinqvist i Eckerö. Milstolpar uppsattes längs hela postvägen, en av dem var jag med och grävde ned i Bomarsund.

Jag påtalade de kartfynd jag gjort för honom  emedan en bok om Ålands posthistoria var på kommande.
Av en tillfällighet stötte jag på tjänstgörande tjänsteman för denna boks publicering Jan Andersson på bibliotektet i Mariehamn och jag påtalade denna sak. Jaa, sade han, det är väl ett ganska subjektivt bedömande! Ungefär som om jag hade hittat på detta själv. I tryck står därefter i sagda bok: Alltsedan postvägens inrättande har Bomarsund utgjort dess östra ändpunkt på fasta Åland. Detta är inte med sanningen överensstämmande!
Samma text upprepar Andersson i boken Postvägen över land och hav år 2004, en historisk resehandbok genom tre regioner. Meddelanden från Postmuseum nr. 52 Stockholm.

Texten är dessutom ologisk. Man skriver: Von Steenhausen lät i stora drag den nya postvägen följa den gamla samfärdsleden över Åland, (vilken ju gick till Delvik), sedan skriver man: Posten gick från Grisselhamn vidare över fasta Åland till Bomarsund varifrån den fortsatte över Vårdö.

Bomarsund
Det ryska imperiets utpost i väster, av Örjans, Skogsjö och Robins.

Ett antal år efter mina fynd och diskussioner med redaktörerna för den åländska posthistorien, år 2004 utges ovannämnda bok. På sidan 16 under rubriken, Bomarsund före fästningens tid, kan vi läsa följande:

Den stora post- och resvägen över Åland gick ursprungligen längre norrut, till en brygga i Delvik söder om byn Mångstekta. Men på 1650-talet gjordes stora ansträngningar för att förbättra vägnätet i landet, och förmodligen var det då som man förkortade resvägen genom att bygga vägbro över Finbyströmmen och låta postvägen fortsätta ner till sundet Bomarsund där en brygga anlades.
Slut citat.

Just så, det var vad jag anade, tack!

Med största sannolikhet är det så att denna väg ner till nuvarande Bomarsunds brygga anlades först på 1670-talet. Vid denna tid införde även postverket systemet med postiljoner vid sidan av postbönderna.
I gamla domböcker framgår att på 1670-talet blev "landsvägsfrågan" mera aktuell än tidigare.
Den 29 augusti år 1670 samlades Ålands Landslag och den största frågan med detta ting vid Kastelholm var just denna landsvägsfråga. Här beslöt man att vägarna skulle sättas i skick och
"överallt blivit lika goda gjorda" som det sades. Olika vägsträckor mellan byarna skulle delas mellan allmogen för byggande och underhåll och " sedan hållas med makt". Vid brott emot dessa påbud straffades med vite om 40 marks böter eller fängelse i 1 månad.

En intressant notis finns att läsa R. Hausens bok Kastelholms slott och dess borgherrar.
På sidan 85 finns uppgiften om huru hertig Karl vid sitt besök med ett stort följe landsteg vid
Finby ström och därefter ridandes tog sig till slottet.
Två år därefter upprepades besöket med att hertigens sjöstridskrafter i förhandlingar med Sigismunds dito bestämde om ett möte just vid Finby ström, ett möte som inte blev av.
Platsen var känd för hertigen emedan en drottningens trotjänare en man vid namn Henrik Andersson bodde intill strömmen. Där finns ännu en backe som kallas "Skrivarsbacken".

Detta visar med önskvärd tydlighet att någon hamn i Persnäsområdet i nuvarnade Bomarsund fanns inte i äldre tid. Vägen tog slut vid Skarpgården och området kallades Sunds Gränden.




Postat i Godby den 2 juni år 2017

Johan G. Granlund

Persnäs som försvann och den bortglömda vägen till Sunds Gränden

Det gamla Persnäs i nuvarande Norra Bomarsund, en liten bydel till Persby som försvann efter 1812 års ryska annektering.

Geometrisk Charta Öfwer Persnäs Som är et utbygge af Persby.
Med flere dess med = Interessenter, uti det Så Kallade Gränden
Beläget på Åland och Sunds Socken, Afmätt Dels uti Juni, och Dels uti Juli Månader
Af
År..............1765

Anders Andersson Norrstet

Ja så lyder introduktionen till denna vackra karta över Persnäs som jag låtit beställa från  Riksarkivet i Helsingfors. Det kostade mig 35 € men det var det värt. På min fråga till Ålands Landskapsarkiv om de kunde vara behjälpliga med anskaffningen av en sådan karta till Åland fick jag nekande besked. Man uppger här att man nöjer sig med kartan i svartvitt utförande på mikrofilm. Synd. Denna bloggs redaktör är av den åsikten att det är här i Ålands landskapsarkiv originalen för alla våra gamla skattläggningskartor bör finnas och riksarkivet och andra arkiv kan nöja sig med kopior.

Kartan i originalutförande är helt fantastisk!

Vad kan vi då mera utläsa av denna karta? Jo, den vackert textade beskrivningen över området låter såhär:

På Denna Sidan Tager Emot, Sam =  fälte Skogs =  Betes och  Utmare =  ken Til  Den Så Kallade Sunds Gränden.

En text med mindre bokstäver löper längs den gamla vägen enligt följande:

Allmen Byväg til Persby från allmänna Post och Landsvägen gående.

I kartan kan man se inritade några torp samt de två bondgårdarna No: 2 och 4
Dessa betecknar Lagmans och Markusas den s.k. Persnäsgården. I kartan ser man tydligt no: 4 Lagmans med sin väderkvarn med tillhörande sädesbod på andra sidan vägen. Längst till höger Markusas no: 2.

Längst till vänster kan man se två torpstugor med texten Frodigs  Backstuga samt Falckens Backstuga.

Nedanför ser vi en väderkvarn: Wivasteby Wäder Qvarn.
Man kan tydligt se hur man pallat upp kvarnsvingeln så att den skulle hålla för tyngden, bra idé!
Undertill läser vi med fet stil:
En Dehl af  Wivastebys  Enskilte  Inägor, Samt Finnbys uti Sunds Sockne  Möta.

Från Träsk i norr löper den lilla rännil vari det finns en skvaltkvarn, den har texten:

Wattn Qvarn Til 34 no 2 i Wivastby
och 2 o 4 i Persnäs

Platsen för skvaltkvarnen i dag i det dike som löper mellan Träsk och Laaksos viken.
Platsen bebos av Karl-Gunnar Karlsson som berättade att han i sin barndom minns runda hackade sandstensblock som användes som kvarnstenar.

I kartbildens mitt ser vi ett torp benämnt Falck Torppet med numrorna 98 och 99 för åkertegar.

I nordväst ser vi ännu en liten torpbyggnad invid tegarna 96 och 97. Detta är troligtvis det vi i dag benämner Karongärda. Om namnets ursprung finns olika åsikter men kan komma från Kardon vilken är en delikatessgrönsak vars tjocka märgrika stjälkar används som kronärtskocka.
På en karta från 1700-talet finns namnet Kardon noterat.

Detta torp kallades fordom Feela eller Fähle och härifrån härstammade den kunglige sekreteraren Mickel Olofsson om vilken finns en artikel i denna blogg från år 2010.

Vi kan konstatera att Norrstet har ritat in sjöarna som i dag kallas Laaksos viken, Övra viken och längst till höger Hummelvik. I dag är dessa vatten separata sjöar sammanbundna med farbara vattenleder, väl uppdikade men vid denna kartas tillkomst var det som i dag är Övre viken och Hummelvik i en helhet.
Till vänster för Laaksos viken lyder texten: En  Del Af  Frisk  Siön  Östra =  eller Norra = Siöwijken Kallad.
Här kan man se att den är sammanbunden med Övre viken endast genom ett litet dike som i dag är betydligt längre och djupare.

För Hummelvik till höger lyder texten: En  Del  Af   Frisk =  Siön Norra Wiken  Kallad.

Kartans mått visar på Swenska Alnar


År 1812 annekterar den ryska statsmakten detta område och de som här är bosatta får order att flytta bort. De fick montera ned sina hus ända ned till stenfoten, packa ihop sina tillhörigheter, lasta in allt från lador och bodar och på sina kärror flytta till en främmande trakt. Sina boskap drev de framför sig i en ända lång rad. De fick lov att flytta till västra Saltvik som de kanske aldrig besökt tidigare. Det skulle bli Lagmansby och Persby i denna socken i stället. De fick flytta från detta fantastiska paradis som i äldre tid kallades Sunds Gränden. I Sunds kyrkas flyttningslängd kan man se flyttningsströmmar från Vivasteby, Persby, Persnäs, Skarpans och Prästö efter de ryska annekteringarna i ett antal år framöver.
Totalt skall från alla dessa områden flytta ett hundratal personer, de flesta till Saltvik Haga men många icke jordägande torpare inom Sunds socken samt övriga platser på Åland.

Vi ser således i Sunds kommuns flyttningslängd att från gården 2 Markusas flyttar år 1812 bonden Johan Johansson med hustru Lisa Johansdotter samt mor Zaida, sonen Carl samt dottern Sara Lisa till gården Norrgårds i Kohagen.

Från andra hälften av gården flyttar samma år bonden Carl Johansson med sin hustru Sara Samuelsdotter, sin son Johannes samt dotter Anna Lisa, till gården Södergårds i Kohagen.


Från  Lagmans 4, flyttar samma år  änkan Greta Carlsson med sonen Johan, dottern Marja Lisa, torparen Johan Johansson (född 1722 således i 90 års åldern) samt inhysingen Carl Johansson med son Mats. Dessa bosätter sig på nya Lagmans i västra Saltvik Haga.

Vy från Markusasgårdens tomtning över vikarna

Den som gått här en vacker sommarkväll och sett solen gå ned över vikarna förstår vidden av tragedin. Nu är det en bortglömd del av Sunds kommuns forna bebyggelse.

Nuvarande väg till Norra Bomarsund

Den gamla väg som kallades "Allmänna byvägen till Persby från Allmänna Post och Landsvägen gående" är till största delen bortsopad från jordens yta. Kvar finns endast några få tecken som kan påminna om denna tid. Från Träsk ser vi i dag en vägskylt med texten Norra Bomarsund och denna väg skall sluta vid Janssons, där min kusin Brita, född Granlund, Jansson i dag bebor. Från Bomarsundshållet kan man komma en liten bit emot området men denna väg slutar i ett taggtrådsstängsel för betande djur.

Rester av den urgamla vägen som löper från nuvarande Norra Sundsvägen upp igenom skogen emot Persnäsområdet. Vägen har sina anor från 1500-talet och framskymtar tydligt i kartor från 1700-talet.
Detta vägområde har hittills varit okänt.

Sunds Gränden
Varför benämner man denna trakt Sunds Gränden? Detta är för mig en gåta och jag har aldrig förr hört talas om detta namn. Vad betecknar då en gränd, ja det är väl en plats som är en återvändsgränd om jag förstår saken rätt. Nu kommer vi in på en väldigt intressant sak som leder tankarna långt tillbaka i tiden. Kan det vara så att vägen slutade vid Skarpgården och därför kallades området för Sunds Gränden?

Varför försvann då också benämningen Sunds Gränden? Svaret måste vara flyttningen av hela befolkningen till Saltvik. I och med detta försvann även det vackra namnet på platsen som övertogs av ryska militärstratéger och kartografer . Man planerade nämligen norra Europas största fästning.


Denna bloggs redaktör hyser nämligen den åsikten att det som vi i dag kallar Bomarsund, alltså bebyggelsen runt fästningsområdet, fanns inte i äldre tid, det fanns ingen väg över bergen ned till Bomarsunds brygga av i dag.

Det enda man i gamla skattläggningskartor kan utläsa är Bommersunds Fjärd d.v.s. vattnet emellan Vårdö och Sund.

  Det som i dag är platsen för fästningsområdet var i äldre tid några mulbeten. Här fanns ingen bebyggelse år 1650 då Hans Hansson ritar in sin fina skattläggningskarta för Sunds
socken

Här ser man tydligt hur stråkvägens östra anhalt på Åland icke tar vägen ned mot nuvarande Bomarsund utan följer en nordostlig sträckning indikerande på Delvik, alldeles som Hans Hansson noterar år 1650. Denna är från år 1665.
Noteringen Bomarsund betyder vattnet mellan Vårdö och Sund emedan Bomarsund som en ort i dåvarande Persnäs inte fanns.

Drottning Kristinas postväg startade år 1638. Nå vart ledde man då postrotarna för färd emot Vårdö?
Denna del i forskningen angående postvägen över Åland och dess östra överfart har blivit bortfuskad. Man har från Ålands museibyrå kommit med rena bortförklaringar och historiska lögner angående postvägens allra första sträckning i östra Sundsområdet.

Det faktum att postvägen även kunde ta vägen över Kyrksunden kanske vintertid och då tog vägen till Vårdö över Sibby,  nämner man aldrig trots att det tydligt framgår i gamla kartor.

Postvägskarta.
Här syns en tydlig markering att postvägen även tog sin sträckning över Kyrksundet, över Sibby för färd emot Vårdö, det troligtvis vintertid.

Postvägskarta från 1600-talets sista del.

Man skriver i en publikation: Postvägen startade redan från dess begynnelse ifrån Bomarsunds brygga!
Nej, denna brygga fanns inte år 1650 det år då Hans Hansson ritar Sunds skattläggningskartor. Det skulle ta flera decennier fram till att en väg byggdes till nuvarande hamn i Bomarsund och att där byggdes en krog. Gästgiveriet var fordom i Skarpans i Skarpgården. Här slutade vägen som dels leddes från Persnäshållet samt från Finbyhållet över Finby ström.

Vad vi här ser är Hans Hanssons skattläggningskarta från år 1650.
Området är vad vi i dag menar med Bomarsunds fästningsområde och vi ser här några mulbeten A och B. Exakt på området för fästningen.
Uppe till vänster Bovik, i mitten texten Bomarsund och viken troligtvis det som i dag heter Notviken och därefter Lervik.

Johan Granells karta över Persnäs och den s.k. Sunds Gränden från år 1799 och infälld är Hans Hanssons kartuppgifter från 1650 för det som i dag är Bomarsund med fästningsområdet. Här fanns då ingen bebyggelse, ingen väg till platsen samt ingen brygga.

Vi ser uppe Bo Wijken sedan Bomar Sund samt i söder Ler Wijken.
Texten lyder: Känne Teknens Uttydning
Desse efterskrefne Engeshagar äro Specificerade som följer

A. Två Engeshagar till Markus Skarps hemman i Persnäs
B. Två Engeshagar till Matts Ers hemman i Wifvasteby 1, 1:19 lass h:vall

Här ser vi Hans Hanssons skattläggningskarta från Delviksområdet.
Deele Wijken med den stora bryggan.

Texten längst upp lyder: Stora Lantz wägen öfwer Ålandh.

Vi kan tydligt se huru han inritat vägen ned till Delvik bryggan. Man kan till och med se plankorna han ritat in i den stora bryggan.

Vad vi även kan se är att vägen tycks gå över Persbyområdet och kanske den vägen emot Lövviksområdet för vidare emot kyrkan. Alternativt har han menat norra Sundsvägen, detta är lite oklart.

Man får här antaga att en urgammal färdväg gått över Åland i båda riktningar ända sedan brons-järnålder samt medeltid gått denna väg. Kan det vara så att även namnet Delvik hänsyftar på viken som leder emot Delet eller Deelen som det skrivs ut i gamla kartor?

Postvägens sträckning över Åland i äldre tid. Vattnet emellan Sund och Vårdö kallades Bomarsunds Fjärd. Bomarsund var inte bara det smala sund som skiljer Prästö och fasta Åland åt.

En sida i Sweriges Geographie angående Pass och Sund som förekommer inom postleden mellan Åland och Finland. Bomarsunds Fjärd til Wargata på Wårdö 1 mil.

Kastelholms slott och dess borgherrar av Reinhold Hausen.

I denna bok stöter vi på en märklig notis. På sidan 85 berättas det följande: Hertig Karl har i samband med striderna med Sigismund med sin flotta startat från Stockholm med en stort följe "flere förnäma män".  Äntligen så den 1 september 1597, efter två veckors resa, anländer han till Kastelholm. Men han färdades inte fram till slottet. Alltnog han landsteg en halv mil från slottet, vid Finby. Längs denna torde han sedan med sin furstinna och sitt övriga följe ridande hava ankommit till slottet.

Vad betyder detta, han anlände till Finby? Nå vi skall läsa vidare.

På sidan 92 finns en utförlig notifikation och Reinhold Hausen skriver följande: Beträffande stället där hertig Karl landsteg, då han år 1597 kom till Kastelholm, har man hittills fäst sig vid blott det, att det legat "en halv mil från slottet". Uppgiften att Stålarm vid sin ankomst till samma plats sammanträffat med "Henrik skrivare i Sunds socken" giver emellertid en bestämd fingervisning. Nämnde skrivare var nämligen en gammal änkedrottningens trotjänare( till Katarina Stenbock), om vilken man vet att han ägde ett hemman uti Finby i Sunds socken. Då nu Stålarm efter landningen uppenbart icke begav sig långt inåt land, men dock fick tillfälle att personligen giva nämnda skrivare ett uppdrag, bör detta hava skett hemma hos denne på hans hemman i Finby. Vi komma då till slutsatsen att hertigen, liksom nu Stålarm tagit i land någonstädes vid Finbyviken, kanske i den s.k. Finbyströmmen som den tiden, då vattenståndet var betydligt högre, bör hava varit farbar ända inemot den urgamla stråkvägen, som ledde till och förbi slottet. Avståndet är visserligen något längre än en halv mil, men man får väl ej taga uppgiften om väglängden "cum grano salis".
Slut citat.

Alltså, hertig Karl lägger till med sitt skepp i Svinesund troligtvis, en mindre landstigningsbåt ror dem in i Finbyviken, upp längs Finby ström och tar så där i land. Man kan då fråga sig varför där, varför inte i Bomarsund? Nej, därför att Bomarsunds brygga fanns ej denna tid år 1597. Helt enligt mina antaganden. Denna hamnplats tillkom hundra år senare i slutet av 1600-talet.
Min teori är att det fanns någon form av hamn i Svinesund och Gloet-området som nu är försvunnen.

I södra Finby finns än i denna dag en backe som kallas Skrivars backen. Den hör till gamla postvägens sträckning och löper invid Donalds fastighet. Här i närheten måste denna Henrik skrivare ha funnits. Kan det då vara gården Andersas?  Hans namn dyker för övrigt upp i olika sammanhang i medeltidsurkunder. Han hette Henrik Andersson.

Skrivars backen i dag, den gamla vägsträckningen till höger i bild.
Finby ström i fjärran.

En märklig omständighet är att på vardera sidan om Finby viken fanns fordom två kungliga sekreterare. Denne Henrik skrivare som skrev för änkedrottningen troligtvis på Kastelholms slott samt Mickel Olofsson som var bördig från torpet Feela i norra Bomarsund i dag tidigare Pärsnäs, som var skrivare för flere svenska konungar och sist för hertig Karl i Stockholm. Han var för övrigt Karls mest betrodde skrivare. Om honom finns i denna blogg en artikel från 2010.

Bildserie över gamla vägen till Persnäs.

Infart emot Norra Sundsvägen, man åker förbi Stenbacka upp emot Palmroos samt svänger in på vägen emot Janssons. Här slutar vägen i dag.

Den urgamla vägen däremot börjar vid ändplanen invid det som vi i dag benämner Palmroos.
Där går vi så rätt fram över en åker och in i ett skogsparti som möter och där finner vi först en gammal uthusgrund hörande till det torp som förr benämndes Falck torpet och Kruslocks torp. Det är frågan om en gammal båtsmansgäla. Vi vandrar vidare in i skogen och vi kan skönja en gammal vägsträckning.

Denna urgamla väg vägrar låta skogen ta överhanden, man ser en tydlig markering i marken.
Jag har hittat en mycket tillförlitlig vägvisare, Karl-Gunnar Karlsson ifrån Vivasteby och han leder oss in på rätta vägar.

Vi kan tydligt se vägens sträckning i skogen. Karl-Gunnar berättade att ännu
i sen tid på 1980-talet användes denna väg av bonden på Bomarsunds gård för traktorkörning.

Betänk att via denna väg har tusentals människor vandrat och skurrat på sina hästforor i gången tid.

Vägsträckningen går nu nedåt emot Lagmans tidigare gårdsområde.

In på Lagmans gårdsområde

Vid Lagmans området kan man urskilja en grund till en ria.
Troligtvis är det här som väderkvarnen stod med sin sädesbod.

Här hittade jag en grund till en jordkällare som hörde till gården.

Invid den troliga husgrunden till Lagmansgården som även benämndes Övedsböle.
I fjärran ser vi Persnäs eller senare benämnd Markusas gårdsområde, vi promenerar dit.

Nu framkommen till Markusas gårdsområde, här grunden till jordkällaren.

Husgrunden för gården  Markusas.

Så brukar det se ut vid gamla platser för utedass.

Stenbacks i Vivasteby.
Men vänta säger Karl-Gunnar, inte har väl du så bråttom, jag vill visa för dej den urgamla vägen runt Träsk, vi tar en ny promenad med start vid Stenbacks, ni minns där den gamla skvaltkvarnen var förr.

Vägen upp emot Träsk förbi Stenbacks. Vägsträckningen följer exakt den urgamla men här har den bättrats på och repareras i sen tid.

Förbi Stenbacks gårdsområde.

Då vi vandrat emot Träsk några hundra meter så möter oss träskets blanka vatten i blickfånget.

Här möter oss en husgrund. Karl-Gunnar säger att det är en grund till ett torp som legat här förr.

Nu möter oss ytterligare en husgrund. Här har det legat ett garveri säger Karl-Gunnar. Ett sådant behöver ju mycket vatten och platsen är både vacker och läglig för det.

Vi vandrar ännu ett stycke norrut och nu möter oss en bostadstomt så vi låter denna dags vandring bero och smälter våra intryck.

Lokaliserat  i Godby den 4 mars år 2017


Johan G. Granlund