Johan "Janne" Granlund i sina krafts dagar.
Fotografiet funnet på Granlunds i Finby, med allra största sannolikhet för att Johans faster Johanna
var fadder till Johan.
Johan, här fotograferad av Anselm Sjöblad utanför Trögers, granngården.
 |
Johan vid grinden på Norrgårds i Finby |
Om Johan Granlund "Norrgårds Jannä" i Finby.
Jag vill här skriva några rader om min farfar och namne Johan Granlund. Han föddes den 31.12 år 1875 på gården Sågars halva no: 2 närmare bestämt det man i folkmun kallar för Granlunds, i Sund Finby och växte upp på gården Norrgårds i Domarböle.
Johan dog den 28.1.1966 på Norrgårds no: 10 i Sund Finby.
Sunds kyrkas födsel/dopbok
Den 31 december Finnby 2 (halva Sågars) Bondesonen Johan Magnus Granlund och hustru Mattilda Karlsdotters barn Johan Emmanuel. Faddrar Bonden Gustaf W. Dahlén med hustru Katrina Finnby No: 3. Domarböle No: 2 Bondemågen Viktor Karlsson med hustru Wilhelmina Karlsdotter. Bondson Johan Johansson och bondedottern Johann Granlund från Finnby No: 2
Å Prästgården L.W. Häggström
Vi ser här mangården på Norrgårds i Domarböle.
Här växte Johan upp samt barnen, Zaida, Georg, Bernhard och Mathias.
Fadern hette Johan Magnus och han var född och uppvuxen på Granlunds i Finby.
Magnus föddes den 5.9 år 1843, död den 17.4.1914, och bar säkert på minnen från Bomarsundskriget emedan gården var granne till det allierade högkvarteret på Janses. Mor hette Johanna Mathilda Karlsson från Norrgårds i Domarböle och var född den 16,2 år 1849, död den 5.9.1927. I och med giftermålet kom Johan Magnus således till ett såkallat " mågställe " emedan på den gården fanns det endast 2 flickor i livet ur en syskonskara på 11 födda.
Johan Magnus Granlund och hans hustru Johanna Mathilda från Norrgårds i Domarböle.
Farfar Johan föddes som nummer tre i en syskonskara på 8 barn varav 7 av dem var pojkar.
Vi ser här en av Johans bröder, Johan Ignatius " Natus " Granlund med sin familj.
Ignatius var född den 31.7 1889 i Sund Domarböle och avled den 14.4 1939 i Åbo.
Han flyttade till Åbo den 2 oktober år 1910 och gifte sig där den 11.7. 1915 med Edit Charlotta född Törnqvist. Edit dog den 27.10.1982.
Makarna hade barnen Boris Ignatius född den 27.5. 1916 och död den 25.11.1932,
Erik Magnus född den 12.8.1917 samt May-Gret Charlotta född den 23.9 1920.
Alla avlidna.
Erik var gift med Lisa Annikki född Kulta.
Erik och Lisas dotter heter Rita Annikka Sourander och är född den 19.4.1953 i Åbo.
Rita är gift med Thor Sourander och de har barnen, Marcus, Camilla och Jannina.
Rita hade en bror Carl-Eric Granlund som var född den 15.3. 1954, avliden.
Han flyttade till Sverige 1975.
Här ser vi syster Johanna som gifte sig i östra Finland till släktnamnet Javanainen. De kom att bosätta sig i
närheten av staden Kouvula alldeles nära den ryska gränsen.
Johanna som även kallades Hanna flyttade till Pirkkala den 18.10.1903.
Johanna var född den 5.6.1878.
Här ser vi Johannas och Tuomas förlovningsannons i Helsingin Sanomat den 8 maj 1911
Johanna med sin familj Javanainen
Med denna gren av släkten har vi haft kontakter med. I början av 1960-talet besökte sonen Rafael oss på Norrgårds i Finby och vi hade tillfälle att visa honom mycket av Åland och släktingarna här. Min mor Ilmi följde med på alla färder i hans grå Volkswagen som tolk, han kunde nämligen inte ett ord svenska.
Då jag gick i Helsingfors Handelsskola besökte jag hemmet Javanainen och vistades där några dagar våren 1966.Då vi hade en släktträff på Godby Kongresshotell för ca 15 år sedan deltog några av barnbarnen och detta var vi mycket glada över.
Av Hilkka Javanainen, Johannas sondotter, bosatt i Helsingfors har vi nu fått väldigt intressanta uppgifter angående Johannas liv. Hon skriver: På rekommendation av bröderna i Domarböle for Johanna på semester till Finlands "riviera" badorterna i östra Finland. Där träffade hon en man Juhana Marianpoika Moilanen. De gifte sig den 10 maj 1903. De fick en son Lauri Rafael, som tyvärr dog en kort tid efter födelsen. Hon flyttar därefter till Pirkkala och gifter sig med affärsmannen Tuomas Javanainen den 25.11. 1911. Tiderna förändras och in drar en svår lågkonjunktur, en lama, och Tuomas förlorar stor del av förmögenheten. De flyttar till Haapajärvi den 31.12 1949 och bosätter sig där.
Deras barn: 1) Tuomas Rafael f. 12.6 1916, sedermera undersergeant i finska arme´n.
2) Reino Sakari, f. 6.9.1919, gift med Airi Orvokki Myllylahti, deras barn:
Anita Leena Inkeri, fö 25.7. 1945, Maire Airi Annikka f. 24.6. 1948, Hilkka Aimo Eliina f. 14.9.1951, Pekka Sakari, f. 24.5.1953. Saara Sisko Maria Jämsä, f. 1. 7. 54,
Här ser vi Johans bror Evert i unga år. Han vistades tidvis i Amerika där även två andra bröder fanns.
Enligt uppgift var han i staden San Fransisko då den stora jordbävningen inträffade där.
Evert blev bonde på Norrgårds i Domarböle och bodde där ända fram till sin död. Han var gift med Ida född Karlsson från Smedsböle. Everg var "munvig" och anlitades i tiderna som auktionsmäklare. Han var även Sunds Ungdomsförenings första ordförande.
Evert var född den 5.11.1883 och dog den 21.10.1969.
Deras barn: Svea Armida f. 30.6.1917, gift Salminen, utflyttad till Amerika.
Karl-Erik f. 14.12.1918, gift med Ragnborg Blomqvist, f. 24.11.1922
Deras barn, Solveig Marianne f. 28.12.1945, gift Dahlén i Mariehamn
Göta Erika f. 27.7.1922, gift med Bror Mattsson från Tranvik, arrendatorer på Grelsby gård i tiden.
Barnlösa.
Johan Herbert f. 8.10.1930, bonde på Norrgårds i Domarböle, död år 2012.
Herberts barn, Veronica Granlund gift Sundqvist i Hammarland.
Johan "John" Verner Granlund, affärsman i Finby.
Johns hustru Alina "Lina" Mattsson, Finby.
Johan Verner, var född den 19.9.1886 och drunknade på Ålands hav den 17.11. 1918.
Han var gift med Olga Alina "Lina" född Mattsson och de fick 4 barn. Han hade i tiden butiksrörelse i Finby.
De hade barnen: Saga Elisabet f. 8.7. 1910
John Harry, f. 17.3.1912 död den 27.1.1913
Rut Doris, f. 21.9.1914
Astrid Svea f. 2.2.1917 död den 17.11.1990
John Verner f. 21.12.1918 död den 12.3.1921
Johan Verner använde sig av namnet John.
Under år 1910 förde han en mycket aktiv marknadsföringskampanj för sin affär i Finby.
Troligtvis var det året han startade i Finby. Affären var då inrymd i det som senare skulle bli att kallas "Kommunalrummet". Fastigheten hade tidigare fungerat som Finby Mejeri som sedermera upphörde och Vivasteby mejeri kom i stället.
John köpte upp smör och ull som han troligtvis exporterade. Månne dessa färder blev hans död?
Johns försäljningsteknik ligger inte efter enligt dagens mått, han tycks ha haft näsa för affärer och hans svada var inte så dum då man läser annonserna.
Karl-Johan "Kalle farbror" född den 31.8.1871 död den 5.11.1950.
Gift med Sigrid Persson, född den 20.11.1876 död den 22.7.1971.
Barnlösa. Bosatta i Domarböle i granngården till Norrgård.
Sigrids son Bertil Sjöblom med son Hans Sjöblom.
Av "Kallefarbror" har jag ännu tyvärr inte lyckats hitta ett fotografi.
Johan August född den 20.2.1881 död som ogift, se nedan.
Notis i Hufvudstadsbladet den 5.4 år 1910.
Johan August Granlund född i Domarböle i Sund den 30.2 1881, dog på väg till Alaska den 5 april år 1909.
Det har varit känt att Johan August dött i okända omständigheter men nu ser vi delvis sanningen.
Han var på väg till guldgrävarfälten i Alaska och blev troligtvis mördad på vägen.
Här sitter Johan tillsammans med sin bror Evert till höger samt Karl Berglund från Sibby.
Fotografiet är taget på Klippan vid ungdomsföreningens 50-årsjubileumsfest år 1962.
Om Johans barndoms och uppväxttid finns inte så mycket uppgifter men han träffade en flicka från Södergårds i Tranvik, Sanny Mattsson som han gifte sig med den 28.12 år 1902 några dagar före han fyllde 27 år
 |
Sanny Mattsson från Södergårds i Tranvik |
Med all sannolikhet gjorde han som de flesta på den tiden som växte upp på bondgårdar. Arbetade med gårdens skötsel för att sedermera fara ut på någon skuta och bli sjöman. Vi finner att han mönstrar på barken OIga den 24.9 1895 som jungman för resor utom Östersjön som det står i mönstringsruilan. Om fartyget kan sägas att det bar 541, 56/1 00 registerton och var från Vårdö. Destinationen var då Sundsvall- Bristol. Hyran var 30 mark i månaden.
Ar 1898 inskrivs Johan som elev vid navigaionsskolan i Mariehamn i understyrmansklassen. Han erhöll examen den 19.4 1899 med vitsordet försvarligt pga. 23 röster som det står i betyget.
Han mönstrade därefter på barken Montrosa den 19.6 1899 som andre styrman ror 70 mark i månaden. Resorna gick från Mariehamn-Haparanda-Port Natal-Freemonth-Algoa Bay-PensacolaHamburg och tog 21, 15/30 dels månader som det står i pappren, alltså nära 2 hela år.
 |
| Johan i mittraden, i kostym och hatten i nacken |
Nu upptar åter Johan sina navigations studier i Mariehamn för andre styrmansexamen och han inskrivs den 15.10 år 190 l. Någonting inträffar nu som gör att Johan blir arg.Är det någon lärare som fått ett ont öga till honom? Johan avviker från skolan den 2.12 samma år. Var han befinner sig hela året år 1902 är okänt men den 1.11 år 1902 inskrives han som elev i navigationsskolan i Nikolajstad (Vasa) för styrmansexamen alltså förste styrman. Här går skolarbetet betydligt bättre och han dimitteras den 21 april år 1903 med vitsordet 67 röstetal, ett medelgott betyg i jämförelse med den övriga klassen.
Styrman Johan i mitten.
Barken Ocean skulle bli han nästa arbetsplats. Han mönstrar på som förste styrman den 29.6 år 1903 för 100 mk i hyra per månad. Skeppet Ocean mötte 1.239 registerton och var hemmahörande i Lemland.
 |
Johan i mitten i mörk kostym |
Barken Ocean för lastning i Seattle år 1907
Observera lastningsbanorna.
Den hett efterlängtade kaptensexamen hägrade och Johan inskrives åter som elev i Nikolajstad hösten 1904. Nu var plötsligt inte namnet Johan så bra så han titulerar sig som Johannes och med detta namn utexamineras han som sjökapten den 18.4 år 1905. Han vitsord slutade på 62 röstetal och var ett förhållandevis gott betyg då den bästa erhöll 65 och den sämsta 60 röstetal. Enligt uppgift var även Sanny tillsammans med Johan under en viss tid av studietiden.
 |
Johan i mitten på bild, på ett bygge i Amerika? |
Aren 1908 - 1912 var farfar som alla andra i Amerika. Vi har uppgifter på att han även där var till sjöss. Han skulle ha arbetat på olika tullkryssare på västkusten. Här återstår att forska. År 1912 var Norrgårds i Finby till salu. Hemmanet hade under en tid legat för fäfot då innehavaren som även hette Johan men Johansson i eftenamn under en längre tid lidit av" sinnessjukdom" som det hette på den tiden. Johan och Sanny köper gården den 29 februari 1913 med lånade pengar av Sparbanken i Kvarnbo och farbror" Mannä" på Granlunds i Finby står som borgenär. En vinterdag år 1913 går så flyttlasset från Domarböle till Finby och hela bohaget och alla barnen åker med i skrindan till Finby. Min far Bernhard var då i 5 - årsåldern och han sade sig minnas denna dag. På Norrgårds växer småningom upp en stor familj. Äldst var dottern Zaida f. 10.3. 1904 och hon dog som ung den 19.6.1918 endast 14 år gammal. Georg f 29.3. 1906. Bernhard f 27.7 1908. Mathias f. 23.10. 1909. Elis f. år 1916 och dog samma år. Jan-Erik f. 15.4 1919. Inga f. 29.6 1923.
 |
| Johan och Sanny med Jan-Erik, Mathias och Bernhard |
Under de följande åren skall Johan arbeta hårt för att betala av skulden. Han seglar även under ett antal år framöver. Han tar hyra på skonerten Vineta med hemmahanm i Kvarnbo. Rederiet hette Viking och gick sedermera i konkurs. Min far minns hur Johan gåendes över Lövikbergen tar sig till arbetsplatsen med en mjölkkanna och lite mat i fickorna. Johan seglade även på slätskonaren Kolumbus av Tranvik. Huvudredare var svågern August Mattsson i Tranvik. Kolumbus öde vet vi av, den ligger som en skugga på sjöbottnen i Finby, Estvik.
Min far och hans bröder fick från tidiga år axla bondens mantel. Hjälp hade de av Trögers Karl-Erik som fungerade som arbetsledare när det behövdes.
 |
| Granngården Trögers i Finby |
Farfar Johan var en sällskapsmänniska som älskade att prata med främmande människor. Han kunde bli i samspråk med främlingar i flere timmar. I 50-årsåldern kan man säga att han pensionerade sig själv. Sönerna hade nu tagit över helt. Det stora ladugårdsprojektet i slutet av 20talet ledde visserligen Johan till namnet men det var" pojkarna" som skötte allt. Johan förverkligade sig själv.
 |
| Norrgårds ladugård |
Att se över djuren i ladugården var en självpåtagen uppgift men ibland glömde han bort alltsammans och kom hem sent när gårdsfolket skulle gå och lägga sig. Johan tyckte om att plocka knappeIstenar på åkrarna. Han plockade fickorna och famnen full med småsten som han sedan lade i högar vid dikesrenarna. " Kolallor " som stod och skräpade gillade han inte heller. Dem samlade han ihop i många små högar på kalvhagorna som sen fick hämtas med häst o kärra. Johan försökte sig även på kommunalpolitiken. Problemet var att han inte alltid kom ihåg vad som debatterades.
Orättvisor var det värsta han kunde se och få höra. Således genomdrev han under sin livstid 2 olika rättsprosesser som skulle kosta tid och pengar. Han vann båda dessa tvister i sak men till priset av ekonomisk förlust. Advokaterna förstod sig redan då på pengar.
I böljan av 1950-talet flyttar Johan och Sanny in i det nya hus som sönerna byggt åt dem på andra sidan vägen. Huset hade färdigställts redan efter kriget. De flyttar in i den s.k norra ändan och den södra delen inrättades åt Sannys syster Ingrid som alltsedan början av 19-hundratalet tjänstgjort som husa åt olika familjer i Stockholm. Ingrid blev således för oss alla den kärt återvändande sommarmostern som doftade "Stockholm" och kom med gåvor till oss barn. Ingrid och Johan var inte alltid de bästa vänner och hon kunde ofta komma med småpikar emot Johan och kallade honom för" gubben ". I stort härskade en trevlig och gemytlig stämning i huset.
 |
Ingrid bakom mig, Sanny, Inga och farfar Janne på backen utanför hemmet |
Johans uppgift blev nu att elda, bära ved, in med vatten och ut med slaskämbar och nattkärl. Denna uppgift skötte han med glans. Små barn ser mera än man tror. Vi noterade särskilt huru han med ett stadigt tag om
" pottan " med tummen nerdoppad bar ut nattens bestyr. Dessutom var det hans uppgift att valje kväll hämta färskmjölken från gårdens ladugård. För min inre syn kan jag se dessa farfars arbetsuppgifter och dessa har även varit min ledstjärna i livet. Sin gamla uppgift att prata med vägfarande behöll han livet ut. Mjölkbordet var den plats där Johan satt och väntade på folk. Att även komma överens med finnar skötte han bra. Han hade kommit på ett finurligt sätt att prata med dem. Genom att tillsätta bokstaven" i " bakom alla ord förstod de varann ganska bra.
Johan hade alltid bra" mage" som man sade förr. En gång hade han av misstag satt salt på filbunken i stället för socker. Detta bekom honom inte alls, han åt gladeligen upp alltsammans. Jag minns aldrig farfar med tänder i munnen. Han tuggade all mat med bara gommen, och jag minns att han alltid tuggade på något.
Här står farfar åter ombord på ett segelfartyg, här på Pommern, omgiven av några okända personer. Sådana däck hade han trampat i många år.
Vi barn på gården och alla mina kusiner minns ännu Johan med värme och saknad. Han var en underbar farfar. Alltid på gott humör, den plirande blicken och ofta med något skoj på läpparna. Hans rygg var krökt i en vid båge och många käppar nötte han ut. Alltid med den grå hatten på sig, de grå byxorna och sticktröja i olika valörer.
 |
Mina kusiner Brita, Bror-Erik och Bengt |
 |
Jag Johan på "körbroskullan" |
Det var alltid mycket folk på besök hos farfar och farmor. De hade mycket vänner. Att deras födelsedagar inföll på speciella dagar tyckte vi barn att var bara roligt. Johan fyllde på nyårsafton och Sanny den 13 januari alltså julutsopardagen, tjugondagknut. Besökare kom från, Tranvik, Jussböle, Domarböle och Grelsby. Jan-Eriks hela familj kom ofta på besök från Sottunga och från Kullans kom Georg med sin familj också ofta på besök. Då lekte vi barn kurragömma i skrubbarna och jag minns ännu äppeldoften från klädskåpet i sovkammaren. Den sköna värmen från kammarens runda spis bildade en bjärt kontrast till kylan från den oeldade salen.
Åren gick och snart var Johans och Sannys dagar slut på jorden. Farmor Sanny dog den 12 januari 1965 och året därefter dog farfar Johan den 28 januari 1966.
Båda hade dessförinnan skötts av sina familjer i hemmet så gott som till slutet och detta tyckte de att var en stor lycka.
Deras grav, vid bogårdsmuren på Sunds kyrkogård sköts med stor kärlek och omtanke turvis av de efterlevande.
 |
| Farmor Sanny och farfar Johan Granlund |
Johan G Granlund
