Här står jag en dag i Kyrklösa och begrundar denna stora flata sten som likt en stor öka vänd mot öster väntar på nästa soluppgång. Vad hade denna sten för uppgift en gång i forntiden? Varför namnet Kyrklösa? Var detta en kult-och tingsplats? Varför ligger en handborrad spräckkilad sten i marken intill och vad hade den stenen för uppgift? Varför ligger ett antal nästan tvåmeter långa sammaledes borrade stenar intill, formligen ditsläpade ifrån någon annan plats? Ja detta är några frågor som sysselsatt min hjärna ett par år. Jag har försökt forska i saken och vill här delge mina teorier.
Stenen är nästan 2 meter lång och 1.60 bred och står uppallad på småstenar i östra ändan. Det märkliga är att den nästan är i vattpass. Dess övre yta är formligen slät som ett salsbord. Ovanpå har någon satt en mindre sten som någon form av riktmärke. Formen är en båt och den står vänd emot öster ut över Kyrksundets vatten.
Någon har i tiden pallat upp stenen i dess östra ända för att få den att stå i vattpass
Då jag i fjol var till platsen stod jag lutad emot stenen och tittade ned i marken. Då kunde jag i en glipa mellan löven se en annan sten i marken. Jag skrapade lite med foten och fram tittade denna långa sten liknande de som ligger ditsläpade invid. Där fanns ett antal borrade hål med cirka 30 cm mellanrum.
Ingen tvekan, detta kände jag igen. Handborrade hål som gjorts för att spräckkila block ifrån berg. Min far kunde denna urgamla konst. Med en järnten som har en stålspets och aningen tillplattad i ändan slår man med en slägghammare i berget och vrider tenen ett kvarts varv för varje slag. Då ett hål uppkommit tillför man vatten och med en läderbit som skydd på borrtenen fortsätter man slagborrningen. Läderbiten skall hindra allt vatten att sprätta bort i luften. Dessa hål gör man då i en lång exakt rad så lång man vill ha stenen. Därefter tar man fram kilarna och slår med jämna slag ned dem i hålen, undan för undan tills berget spricker. Som vi vet så är ofta de åländska bergen skiktade så att man har undersidan redan sprucken.
Intill stenen ligger i markytan ett antal sådana stora välmejslade stenblock nästan 2 meter långa även de och man kan skönja borrhål vid dess sidor. Vad hade dessa för uppgift, har de släpats dit ifrån åkern och varför i så fall? Var de någon form av kantstenar eller hörande till någon husgrund? Detta är förbryllande emedan något hus inte finns inritat i någon av kartorna jag sett alltsedan Hans Hanssons kartografi över området år 1650
Hans Hansson, karta från 1650 över Sunds kyrkoomgivning
Var är då denna plats som kallas Kyrklösa? Ja den är cirka 300 meter väst om kyrkan. I bildens mitt finns det stora utfallsdiket som är svårt att forcera för en vandrare. Detta dike löper i dag ända upp ifrån åkerns början ned till västra Kyrksundet. Men i äldre tid tog diket en annan riktning med start mitt i åkern, det gjorde en vänstersväng mot väster där den plötsligt börjar, vilket är förbryllande. Har vi där den försvunna offer/dopkällan?
Flygbild över åkern intill kyrkan från år 1942. Här syns hur diket gör en vänster/västergir och slutar mitt i åkern. Intill finns en mörk fyrkantig punkt, vad är detta? Kan det vara den husgrund som Matts Dreijer skriver om i Åländsk Odling år 1950?
Åländsk Odling av år 1950, en artikel av Matts Dreijer. På fjärde raden uppifrån läser vi:
På backen framför kyrkans västra ingång kan man i markytan tydligt se konturen av en 10+10 meters stor byggnad. Ett snitt igenom de 1,5 till 2 meter breda vallade visade att de endast innehöll sand.
I lantmäteristyrelsens kartregister kan man år 1978 mitt i Kvarnåkern se en fyrkantig husgrund och denna finns även i 1968 års karta. Man kan se den kvadratiska fyrkanten som en grön fläck i det vinkelformade området.
Inrutad husgrund år 1978 i Kvarnåker
Är det denna grund Matts Dreijer skriver om i Åländsk Odling av år 1950?
Här ser vi samma område i 1985 års kartan men nu är husgrunden borta.
Har någon grävt bort denna husgrund mellan åren 1978 och 1985 och frågan är har denna grävning sanktionerats av museibyrån?
Är det dessa grundstenar som är släpade till Kyrklösa lindan och ställda invid stora flata stenen?
Frågan är också, kan detta varit resterna av den dopkälla som måste ha funnits sedan förr emedan det stora diket fick sin början här?
Kyrkan i Sund är helgad åt Johannes Döparen som sagt är.
I en lantmäterikarta ifrån år 1899 ser man att det stora utfallsdiket gör sin början mitt i åkern. En väderkvarn som står på den skogbeklädda lindan i åkern. Denna linda är sammanbunden med Kyrklösa linda med nummer 394. Åkern runtom har nummer 393 och heter Västeråker. Varför detta mellanliggande grönområde emot Kyrklösa no 394, kan det vara det gamla diket? Notera den röda fläcken invid sundet, torde vara en husgrund.
Anselm Sjöblads fotografi över Sunds kyrkoomgivning före 1921, det år kyrkan brann. Vi ser väderkvarnen i åkern samt Kyrklösa linda till vänster. Notera röken ifrån den skorstenen. Den spis röken kom ifrån var orsaken till den ödesdigra branden i maj 1921.
Vad är då den muntliga traditionen om Kyrklösa? I utgåvor av Finlands Svenska Folkdiktning finns detta dokumenterat på ett flertal ställen. Här finns omtalat att man förr inte hade tänkt bygga kyrkan där den är i dag utan vid sidan av på en beteshage benämnd Kyrklösa. Detta som ett spenamn emedan man där blev utan sin kyrka - Kyrklösa. Namnet är omstritt och ingen kan säga exakt vad det betyder.
Sunds kyrka skulle först byggas på Kyrklösa, en hage i närheten av den nuvarande kyrkan men man ville ej lyckas få den att stå. Då byggdes den på sitt nuvarande ställe. Byggmästaren hette Mårten Klas. Hans avundsmän hällde skedvatten på repet ( en vätska som frätte upp organiskt material) som fasthöll ställningarna och Mårten Klas föll i kras på Klara kyrkogård. Ett gammalt stenkors med fyra armar skall vara rest över honom.
( Vi vet i dag att detta kors är det omtalade kalkstenskorset som i dag står inne i kyrkan och dess fot är kvar i marken)
I sagda bokverk, Sägner, finns uppräknade ett trettiotal sägner ifrån hela Svenskfinland om en sådan händelse. De flesta sägner är liknande den som för Kyrklösa. Människorna försökte bygga sig en kyrka men dess väggar föll omkull under natten. Man spände då för en oxfora med sten och försökte finna en ny plats. Oftast var det trollen som raserade murarna.
Denna folktradition har säkert en verklig bakgrund som sedan har återberättats i hundratals år som en trollsägen. I gammal nordisk folktro var trollen en reell verklighet.
Troligtvis leder händelsen tillbaka till en grym verklighet.
Då kristendomen i Norden försökte etablera sig mötte den ett starkt motstånd ifrån lokalbefolkningen. Man motsatte sig den nya trons regler över hur du skulle leva och inte leva.
Var då Kyrklösa en kultplats, var den en offerplats, var de en tingsplats, hade den intill en offerkälla som sedan vid kristendomens inträde blev en kristen kultplats med en dopkälla invid för de nydöpta kristnade ålänningarna. De första kristna fordrade nämligen ett rinnande icke stillastående vatten vid dopet. Mycket tyder på allt detta och jag vill fortsätta. . .visst är Sunds kyrka helgad åt Johannes Döparen? Ja det är den och enligt professor Matts Dreijer var det här man döpte de första ålänningarna och endast här i kristendomens början på Åland.
Offerlund och offerkälla i Dala socken i Västergötland
I en avhandling av Anders Nordberg, Vad är en kultplats finner jag mycket som passar väl in på Kyrklösa område. Vi har den stora platta stenen som mycket väl kunde varit en offersten. Vi har den eventuella offerkällan som numera är försvunnen men med starka indikationer på att den fanns invid och sedan blev utdikad. På ett flygfotografi ifrån 1942 ser man en tydlig ringformad lämning i skogen som är obeväxt.
"De gamla offerplatserna ersattes med kyrkor"
Artikel i Tidskrift för Svensk folkkunskap och hembygdsforskning i Finland år 1910 om huru forna offerlundar blev nya kyrkplatser.
Spår av den jättestora ringen på platsen Kyrklösa invid stora stenen.
Lämningar efter en mindre domarring, strax vid sidan av stenen.
Skiss över domarringar ifrån plats i Västergötland
Var Kyrklösa en tingsplats? Här en teckning ifrån Olaus Magnus historia om de nordiska folken. Rättskipning under bar himmel.
I de åländska medeltidsurkunderna finns ett flertal ställen omnämnda där ting höll "vid Sunds kyrka"
Detta indikerar på den urgamla traditionen att hålla dessa ting utomhus. Detta "vid" fortsatte ända emot 1400-talet då ting började hållas vid Kastelholms slott. Ett stort antal ting hölls under 1300-talet med notering Sunds kyrka.
Vid Sunds kyrka 26 juni 1381
Ingemund Jönsson, (fogde på Åland, och Olof Djäken, lagman därsammanstädes å Bo Jonssons vägnar, kungöra att Margreta Helgesdotter med sin broder Torkels samtycke upplåtit åt rådmannen Peter Ålänning i Stockholm 18 marker skattjord uti Tjudö i Finströms socken mot en gård på Södermalm och en penningsumma.
Jag vill här citera professor Matts Dreijer som i årsboken Sankt Olof för år 1958 i en artikel benämnd Något om Nordens kristnande och de äldsta dopet:
- De nordiska folken levde under vikingatiden (800 - 1050 ) och för Sveriges och Finlands del, ännu under den äldre medeltiden alltjämt i små stamsamhällen som utgjorde geografiskt avgränsade och språkligt homogena bosättningsområden med egen sedvanelag, central tings-och kultplats och ett folkting, i vilket alla jordägande bönder ägde deltaga.
Artikeln uppdateras.............
Kultiverat i Godby den 31.1. 2023
Johan G. Granlund
