Vy mot Sunds kyrka i tidigt 1900-tal.
Klockartorpen i Sund har varit ett okänt kapitel åtminstone för mig. Frågan aktualiserades efter att jag funnit ett av Ålands mest omfattande rättsfall, rättegångarna emot Maja Lisa Sundborg i juletid år 1799 samt fyra därpå efterföljande mål varav den sista var i april år 1802. Maja var klockardotter och en av åtta syskon bördiga ifrån klockartorpet nära prästgården som då var beläget på samma plats där man senare uppförde en arrendatorsbostad. Denna bostad nedrevs under senare delen av 1900-talet.
Denna vackra vy hade klockartorpets folk framför sig då de blickade ut igenom köksfönstret.
Vy över Sunds kyrka och prästgården.
Var låg då detta klockartorp och vet du Johan säkert dess plats? Ja det är en fråga som sysselsatt mig i många år och som nu har fått sin fullständiga förklaring. Jag vill åskådliggöra detta i dessa fotografier. Detta fotografi över Prästgårdsområdet och kyrkan togs år 1903 av Kvarnbofotografen Gunnar Bomanson.
Överst i bild ser man tydligt ett hus ibland träden intill en åker. Mitt emellan det huset och ladan ser man i skogsbrynet ett annat hus skymta fram mellan träden, Det var den gamla klockargården, och det var där mordet skedde.
På en fråga till ett flertal nu levande personer minns ingen av dem dessa två hus. Svaren fick jag av tre personer som i tiden bott i arrendatorsbostaden som hade flyttats i början av 1900-talet ifrån näset invid kanalen. Denna arrendebostad var uppförd hörn i hörn med den gamla klockargården där Lars Andersson blev mördad.
Bild över Sunds kyrka och prästgården år 1935 taget av fotograf Uno Markström. I övre kanten ser man mellan prästgården och kyrkan ett hus, det som var arrendatorsbostad och således fanns denna bostad redan år 1935 men revs i slutet av 1900-talet. Kyrkoherde Sture Mattsson hade tidigare intresserat sig för detta torp men övertog det inte utan flyttade till Tranvik. Huset hade tidigare stått på näset invid kanalen.
Vy över näset mellan kyrksunden och vi ser torpet mitt i bild invid Bromans torp. Detta hus flyttades i tiden upp till prästgårdens område och blev arrendatorsbostad. Fotografiet är taget av Anselm Sjöblad i tidigt 1900-tal. I dag står ett nytt hus på denna plats.
I den digra utredning som gjordes om mordet på skålvästgöten Lars Andersson omfattade totalt flera hundra sidor. Jag fann där ett protokoll som utvisade avståndet mellan kyrkan och klockartorpen. Ja jag skriver torpen emedan mordet skedde i den "gamla klockargården" och att det därefter byggts ett nytt som nu år 1802 innehades av klockare Lindman. Denne Lindman efterträdde Maja Sundborgs far som hade dött år 1797, alltså två år före mordet år 1799. Avståndsredovisningen finns i mitten av denna sida och dess uttydning har jag nu erhållit av transkriberingsproffs, så lydande;
- " Enligt erhållne ordres af den 28 dennes hafwa undertecknad med biträde af Nämnd hållit Syn och besigtning öfwer kummel där västgöthen Lars Andersson blev mördad uti Sunds gamla klockaregård som nu och befanns att hafwa wara ifrån det då stående ställe flyttade 60 steg norrut om klåckaren Lindmans byggning ett af bemälte Lindman ånyo upförd. Längden å stugan är 8 alnar och bredden 7,5 alnar höjden 3,5 alnar. Ifrån klockarhusens förra stående ställe ned till kyrkan 316 steg cirka 500 alnar".
Alltså, efter mordet uppfördes en ny klockargård, 60 steg ifrån den gamla platsen, vilket innebär ca 54 meter. Klockare Lindman ville antagligen, och förståeligt nog, inte bo på en plats där en ihjälslagen man blivit nedgrävd under stuggolvet.
Här står jag invid den gamla klockargården och här blev skålvästgöten Lars Andersson mördad och nedgrävd under stuggolvet. Husets mått stämmer precis med de i protokollet angivna.
Klockare Lindmans torpgrund. Man ser hela husgrunden och spisgrunden närmast i denna bild.
I den andra rättegången, i januari år 1800, berättar Maja i förhör att hon överenskom med Lars Andersson att träffas vid klockartorpet klockan 7 på kvällen. Då hon ankommer fanns han redan där och sade sig vara törstig. Hon går då till torpets brunn för att hämta vatten åt honom. Då hon kommer tillbaka ser hon huru båtsman Palmgren slår Lars Andersson så att han ramlar och därefter avlider. Hon ville nämligen skylla mordet på honom. I den därpå följande rättegången under våren erkänner hon att det nog var hon som knuffade honom så att han ramlade emot en slägga som låg på golvet.
I denna blogg har jag tidigare år 2015 beskrivit mordet och artikeln kan sökas i fliken Maja Lisa Sundborg. Den tiden antog jag att mordet troligtvis skedde i något av torpen invid strömmen men detta var inte fallet. Det som ledde mig till denna plats var den i polisundersökningen gjorda noteringen "316 steg eller 500 alnar ned till kyrkan" således inte upp som då skulle varit fallet.
Hur jag av bara en tillfällighet hittade berättelsen om mordet på skålvästgöten Lars Andersson fick i denna bok sin förklaring. Händelsen har aldrig förklarats på något ställe tidigare i åländsk historieberättelse och skulle för evigt fallit i glömskans hav om inte den funnits i denna reseskildring gjord av Edward Daniel Clarke. Bokens titel En resa på Åland vintern 1799. Clarke hade just ankommit till Skarpans gästgård och finner huset fullt av folk. På sidan 27 finns följande notering:
- Man hade kallat på länsmannen för att döma en kvinna och hennes kumpan för att hava mördat en resande gårdsfarihandlare och grävt ned hans kropp under stuggolvet".
Jag slog fast boken och for följande dag till Ålands landskapsarkiv för att undersöka denna rättegång, jag hade ju en tydlig tidsangivelse, i juletid den 23 december år 1799. Jag fann en märklig berättelse som skakade om mig helt och denna känsla ville aldrig släppa mig. En berättelse som åskådliggjorde hela det svenska handelsundret alltifrån vandrande gårdsfarihandlare till postorderförsäljning och dagens handelshus typ Kapp-Ahl och Ikea, således en rak linje.
Jag fann historien om de kyrkliga klockarnas verksamhet och att de var föregångare till våra dagars folkskole-och musiklärare jag de till och med fick göra injektioner vid farsoter. De "rang i kyrkklockorna" och spelade på de orglar som den tiden började inrättas i kyrkorna. Deras lön var några tunnor råg och ibland en kollekt.
Annons om klockartjänst införd i Finlands Allmänna Tidning den 6.2.1833.
Till den vid Vårdö kapell församling av Sunds pastorat för det närvarande lediga klockare sysslan, med densamma åtföljande ärlig lön av omkring 5 tunnor spannmål, äga hugade sökande, att inom 3 månader härefter hos undertecknad pastor sig skriftligen anmäla, samt derhos bifoga bevis om en till tjänstens bestridande erforderliga skicklighet. Sund den 5 januari 1833. Carl Hällfors.
Artikel i Åland år 1913 om klockaren i Sund. Klockaren i Sund som tillika är orgelnist åtnjuter 15 tunnor och 25 kappor råg och 3 collekter.
Fascinerande har varit att forska i de vandrande skålvästgötarnas verksamhet i det gamla Sverige. Hur de i tusental ifrån Västmanland i södra Sverige vandrade längs vägar och stigar ända över till Åland och till och med till fastlandet. Huru de med säckar på rygg och mage vandrade från gård till gård. De uppsökte alltid ortens kyrka för att på kyrkbacken få hålla show och berätta nyheter ifrån alla håll och kanter. Resan till Sund skulle bli Lars Anderssons sista resa. Han mördas av Maja Sundborg på söndagskvällen den 23:e november år 1799 och skulle veckan därpå begravas på kyrkans begravningsplats som den sista av alla under hela 1700-talet.
Sunds kyrkas dödbok. Den sista noterade är Lars Andersson, mördad, begravd den 29 de november 1799.
Vem var då Maja Sundborg? Ja i denna bok, Familjer och gårdar i Sund av Håkan Skogsjö finner vi inom familjen no; 2225 för Prästgården, Mats Person Sundborg. Familjen hade 8 barn varav Maja var den yngsta. Vi får här ingen upplysning om Majas livshistoria, däremot en lång artikel om hennes bror Magnus Sundborg som hade arbetat i Kvarnbo som sågare och då husbonden i gården dog "övertog" han änkan. Magnus skulle kallas för "durak" och blev förd till Sveaborgs fästning för straffarbete. Hans vidare öden har jag inte undersökt, antagligen avled han där.
Majas familj finns i Sunds komunionbok och här ser vi åren 1795 till 1801. Vad som är synnerligen märkligt är att det finns inte en endaste notering om Majas kriminella livsföring i kyrkboken. I anmärkningskolumnen till höger brukade alltid dessa noteringar finnas om församlingens medlemmar. Månne det var så att man inte ville skriva om detta då hennes far hade varit en kyrkans tjänsteman? Detta var en stor skam.
År 1797 tar historien slut då fadern dör och modern försvinner ur sikte. Det året slutar nattvardsgången. Den sista gång vi ser Maja intaga nattvarden var år 1797 och nu börjar hennes banditkarriär. Hon skall de följande åren vistas mest i tingssalarna i Sund. Hon blev anklagad för lösdriveri, för att stulit kyrkans hela nattvardsvins lager, blev frikänd ifrån det på grund av avsaknad av bevis, gav värjemålsed. Hon hade uppträtt i fyllan på ett läsförhör och för det blev dömd till kyrkotukt, samt i ett brev till koronofogden i Tosarby anklagad för att stulit en hel släde med olika föremål i Hammarland. För mordet på skålvästgöten Lars Andersson blev hon dömd till döden genom att "halshuggas och å båle brännas".
År 1802 den 30 april hölls Urtima ting å Sunds tingsgård å Skarpans nya gästgivargård. Så lyder de första raderna i protokollet. Det skulle taga hela tre år innan denna rättegångskarusell var över.
I samband med forskningen om Maja Lisa Sundborgs rövarliv i Sunds socken fann vi denna notis.
Villmanstrands spinnhus. Död den 25.2. 1821. Begravd 1821. No 6 Quin: Maja Lisa Sundborg. Nerffeber rödfeber. Ålder 54.
Var detta vår Maja Lisa? Med största sannolikhet. Hon hade undkommit bödeln, slingrat sig ur rättsmaskineriets klor. Trots att den dåvarande svenske kungen nekade henne två gånger nåd, avlider hon på Villmanstrands spinnhus i en den tiden vanlig åkomma, nervfeber. 22 år efter att hon mördat skålvästgöten Lars Andersson i Sunds klockaregård och grävt ned hans kropp under sitt stuggolv i den "gamla klockargården".
Artikeln kommer att uppdateras.
I Godby den 26 mars år 2025
Johan G. Granlund
