Ladan: Ålands folkdräkter

söndag 11 december 2022

Ålands folkdräkter - gamla eller nya

Åländska nationaldräkter år 1908

Det året anordnades en stor finlandssvensk sångfest i Mariehamn på Åland.

Inför denna festlighet skapades en åländsk "nationaldräkt" och några exempel på den ser vi i denna bild. Dräkten hade utarbetats av en för sångfesten tillsatt kommitte´ under ledning av professor Otto Andersson, bördig ifrån Vårdö samt som praktisk expert medverkade Fanny Sundström från Sund Guttorp.

Som helt okunnig i detta dräktspråk beslöt jag mig för att forska i saken. Jag slogs av frågan, denna folkdräkt finns ju inte i dag! Det är ganska mycket som skiljer. På huvudet hade man år 1908 en huvaliknande duk och kjolarna hade tvärgående breda färgrika ränder kallad "begärningskjol".

Dagens folkdräkt på Åland har ju en kalottliknande mössa utbredd på huvudet med en bårdspets runtom och kjolarna har genomgående lodräta ränder! Dessutom har en del kommuners damfolkdräkt en mycket storblommig axelschal som inte fanns i gamla uppgifter både från Sverige och Finland. Utbredningen av den är oklar men kan bero på det starka inflytande en trio damer utgjorde i planeringen av den nya folkdräkten från mitten av 1920-talet. I denna arbetsgrupp hittar vi Fanny Sundström, Sigrid Granfelt och Ingrid Holmberg. Denna trio ikullvälte nästan allt som tidigare överenskommits. Då man går igenom litteraturen i ämnet kan man ana två starka viljor som drog åt olika håll och där den mäktige Fanny Sundström vann till slut. Man kan ana en viss självstyrelsepolitik även i folkdräktsfrågan, man ville vara självständig ifrån fasta landet även i dräktfrågan och inte lyssna på Brages experter.

Rikssvenska folkdräkter i äldre tid

Då man ser på gamla tiders folkdräkter ifrån Sverige ser man tydligt att där fanns inte den storblommiga schalen ej heller så ofta den platta styckemössan som är så allmän numera i åboländska och åländska folkdräkter.

Här ovan ser vi ett urval av gamla folkdräkter ifrån Sverige. Det är som synes stora olikheter mellan dem och vår nuvarande åländska folkdräktstil. Frågan är, varifrån fick dessa damer i arbetsgruppen idéerna till dagens folkdräkt på Åland. Ifrån Sverige kan de ju inte ha fått dem. Man talar om likheter med Häveröfolkdräkten i Sverige som för mig verkar sökt. Varför ta en så grundläggande omdaning med exempel bara från en liten ort i Sverige?

De storblommiga schalar vi i dag ser i vår folkdräkt fanns ju inte i Sverige under äldre tid. Däremot var de vanliga i Åboland och Österbotten. Det var orter där damerna i trion hade nära band till förutom Sundström som var från Sund Åland men hon i sin tur gillade starkt Häverödräkten.

Närpes folkdräkt

Saltviks folkdräkter

Här ser vi exempel på de storblommiga schalarna

Eckerö dräkter

Sunds folkdräkter

Utmärkande stora blommiga schalar

Österbottnisk folkdräkt

Österbottniska folkdräkter

Vad jag sedan ytterligare blev att fundera på var den bild jag sedan länge haft i mitt arkiv. Det är en teckning av en åländsk ung flicka som sommaren år 1854 gick ombord på ett av de brittiska krigsfartygen och blev avbildad av skeppsläkare William Cree som då arbetade på ett av fartygen, Odin. Han beskrev ofta livet bland befolkning i de områden man besökte och ger ingående beskrivningar över folkets levnadssätt. Bokens titel är Cree Journal.

Utdrag ur skeppsläkare William Crees dagbok, inkommande till Bomarsund den 3 augusti år 1854

Då möter han en åländsk flicka i sin folkdräkt.

A woman came off from one of islands with milk and butter for sale. She soon desposed her stock.

Flickan sålde mjölk och smör och hennes lager tog snabbt slut.

Händelsen är intressant emedan jag tror mig ha lyckats identifiera personen.

I en Ålandstidning fanns år 1920 en födelsedagsannons där en då nittioårig dam Amanda Jansson född i Vårdö skärgård berättar om hur hon som ung flicka med sina föräldrar gick ombord på ett av fartygen i Bomarsund och sålde produkter. Hon berättar om att hon även bevittnade artilleribeskjutningen som då började, hur fartyget svängde fören emot fästningen och besköt denna samt därefter svängde aktern till och åter avlossade sina salvor.

Vi ser henne här med sina varor och med största sannolikhet Vårdös folkdräkt denna tid

Är detta Amanda Jansson? Ja kanske. En äkta åländsk folkdräkt har hon i alla fall. August betyder att händelsen var den 3 augusti.

Sedan drog jag mig till minnes en bloggartikel jag hade arbetat med några år tillbaka. Artikel handlade om huru en "skålvästgöte" Lars Andersson från Sjuhäradsbygden i Småland, blivit mördad i Sund av en kvinna, Maja Lisa Sundborg, som sedan nedgrävt honom under sitt stuggolv. Året var 1799 och ja, i de allra sista skälvande dagarna av det århundradet emedan han fanns införd i Sunds dödbok som den sista begravda i Sund det århundradet.

Målning av Liljeström 1800-tal

En reseförsäljare bjuder ut sina varor på stuggolvet

I polisundersökningen som var mycket diger och omfattade till slut fem rättegångar från både tings och hovrätt framgick att hon som stöldgods ifrån den mördade innehade "Västgötaband, kamlottstyg och kattuntyger". Detta stöldgods härledde jag redan då till de material som folkdräkterna bestod av. Jag skulle, visar det sig efteråt, haft exakt rätt.

Av en märklig ödets nyck fick jag av en person vid Brages folkdräktsmuseum i Helsingfors en vink om att ett sådant program just hade sänts på Facebook och fanns nu förvarad i ett programarkiv. Döm om min förvåning då jag lyssnar på programmet får jag av ett mycket kunnigt deltagarpar i sändningen reda på att dessa material användes i folkdräktsframställningen samt att de salufördes av kringresande gårdsfarihandlare från Sjuhäradsbygden runt hela Svea rike denna tid alltifrån 1700-talets Sverige.

Man omnämnder dessutom en Lars Andersson som blev rånmördad på sin resa till Åland. Det är ju honom jag forskat om och funnit domstolsprotokoll i Ålands Landskapsarkiv ingående. Hör och häpna! Detta var ju ifrån min blogg Granlundslada, ingen hade ju tidigare hittat denna händelse emedan orsaken till hans död på Åland var okänd innan. Det var jag som hittade händelsen i gamla domstolsprotokoll i Ålands Landskapsarkiv. Detta hade bekräftats mig av författarinnan Pia Lundqvist som skrivit boken Marknad på väg - den västgötska gårdsfararhandeln 1790-1864.

En äkta skålvästgöte eller vandrande knalle

Vi ser hans varusäck samt måttstickan han behövde och som även fungerade som käpp

Boken Marknad på väg av Pia Lundqvist

Då man går igenom de olika arbetsgruppernas motivation för skapandet av en åländsk folkdräkt finner man ofta hänvisningar till den åländske målaren Karl Emanuel Janssons verk ifrån åländskt allmogeliv

Slant i håven är en välkänd bild och antagligen ifrån Finströms kyrka.

Duken har här stark rysk påverkan i sin mönsterstil

Ryskt dukmönster

Mönstermotivet är från början turkisk/persiskt som sedan via Ryssland brukades här

Talmannen

Gumma i huva

Då jag diskuterade denna min bloggartikel med min hustru Irina som är från Ukraina och expert inom konst och antik utbrister hon: Men de åländska storblommiga folkdräktschalarna är ju ukrainska! Dessa dukar har vi ju i vårt land. Hon söker då fram bilder av ett flertal liknande dukar åt mig.

Exempel på ukrainska huvud och schalar

Den livliga kontakten i äldre tider mellan norden och Ukraina kan ha influerat. Kopplingen är intressant emedan exempelvis Sverige och Ukraina alltsedan vikingatid har haft nära band. Dessa band accentuerades mera i och med Karl 12 krig i dessa trakter förde med sig kulturellt utbyte.

Nedan vill jag visa på att influenser även kan ha tagits ifrån Ryssland.

Här ser vi tre olika dukar med ryska mönster

Vad gäller huvudbonaden kan man antaga en stark påverkan kan även vara närheten till Åbo slott som i tiden påverkat folkdräkterna i Åboland och mellersta Österbotten. Detta huvudstycke som jag kallar kalott har starka drag av huvudbonader ur de europeiska hoven och kungahusen, exempelvis Katarina och Ebba Stenbock samt Karin Månsdotter.

Kristina Stenbocks syster Ebba Stenbock, härskarinna på Åbo slott och gift med Klas Fleming.

De huvudkalotter dessa kvinnor bar gav nog allmogen skäl att bära liknande kopior i trakterna runt Åboland. Detta mode minskar ju österöver och finns just inte alls i Sverige.

Inte ens dagens drottning i Sverige, Silvia bär en liknande