Salvator Mundi i Sunds kyrka - "va e dee förenn härrä"

                                                Sunds kyrkas gamla orgelläktare

Då jag och en vän en dag i början på juli var och vattnade mina föräldrars grav, kände vi på kyrkdörren som faktiskt var öppen. Vi stegade in och jag höll på och ramla "framlänges" som jag alltid gör i kyrkans tornsals trappa.

Sunds kyrka är ju som vi vet Ålands största och numera konstaterats vara den äldsta på Åland. Jag ämnade predika lite för mitt sällskap om "birkakorset" och det enorma krusifix från medlet av 1200-talet, som hänger i kyrkan och som är det största krusifix i en landsortskyrka norr om Alperna.

Nåja, vi hade bråttom hem för kaffetanden började göra sig påmind. Jag blickar upp emot den gamla orgelläktaren där jag så många gånger stått och sjungit solo på begravningar och bröllop. Jag kan berätta att jag även varit med på den tiden då det behövdes orgeltrampare. Det var på begravningen av Atte Granlund då jag sjöng " I himlar sjungen" och kyrkvaktmästaren startade trampet ett tiotal sekunder före t.f. kantor Anselm Sjöblad stämde in i partituret. En gigant inom fiolmusiken på Åland sekunderade, Gösta Bryggman. Efteråt sade han till mej: Johan om du någon gång har problem med noter, kom in till mej!

Nä Johan sluta svamla nu, berätta nu vad du har att komma med!

Just så, jag blickade som sagt upp, började återigen "guida" och rabblade upp, från vänster hänger de två reformatörerna Melanchton och  Luther, Sankt Henric, ( ni vet, han som bonden Lalli slog ihjäl på Kjulo träsk och som blev Finlands nationalhelgon), Johannes Döparen, Salvator Mundi, evangelisterna Mattheus, Marcus, Lucas och Johannes.

Men vänta nu, vem var Salvator Mundi? Vad var det för en herre? Frågorna upprepades gång efter gång då vi for hem. Vi frågar Google sade vi, yes det gör vi!

Medan min vän satte på kaffet, gick jag till min alandicabokhylla för jag anade att där fanns en ledtråd.
Ålands kyrkor volym III, Sund och Vårdö, skriven av den kunnige och spirituelle professorn Åsa Ringbom och Christina Remmer.
I kapitlet om läktaren står bl.a. följande: I tornkyrkan mot västväggen. Flyttad år 1937 från långhusets västvägg. Golvet och trappan nybyggda medan barriären med målningarna från 1672 återmonterades. Inför kyrkorestaureringen år 1937, föreslog professor Carolus Lindberg en flyttning av orgelläktaren till tornkyrkan. Kyrkofullmäktige motsatte sig till en början en flyttning, av ekonomiska skäl, men genom en donation på 25.000 mark från Charlotta och Johan Edvard Sundströms fond blev det möjligt att bygga den nya läktaren.
Läktarmålningarna på pannåerna föreställer Kristus som Salvator Mundi osv... målade av Abraham Myra från Åbo år 1672.

Vem var då denne Abraham Myra?
Vid sökning på nätet finns han tyvärr inte avbildad men om honom  kan man läsa: En finländsk konstnär, född Abraham Eerikinpoika Myra år 1639 och död år 1684. Hade studerat måleri under Jochim Neiman i Åbo. Målat altartavlan för Houtskärs kyrka. Utfört målningar med bibliska motiv för Korpo kyrka. Målat det stora familjeporträttet av kyrkoherde Brynius Kiellins stora familj med 12 barn i Sunds kyrka samt utfört målningar i samma kyrka som nu hänger vid den gamla orgelläktaren. Han hade dessutom utfört reparationsarbeten av målningar i Åbo domkyrka. Vidare finns uppgifter om honom att han förlorade all sin egendom i en brand år 1678. Det kan ha funnits flera verk av honom som förkommit i den stora brand som härjade i Åbo 1827. Abraham Myra hade en son Lars Myra, även han konstnär som utfört kyrkoarbeten i Finland.

Vid sökningen på Salvator Mundi öppnar sig för mej en helt fantastisk värld. Jag har inte fått sova en hel natt efter denna sundsresa. Jag har hittat en skatt som en hel värld hållit andan inför i nutid ända fram till år 2011. Då konstaterades att orginalet, denna tavla är fallen ur världens största konstnär alla kategorier, Leonardo da Vinci, några år in på 1500-talet. Den beställdes först av Luois den XII av Frankrike, innehades sedan av Charles I av England och har därefter innehafts av ett otal ägare och slussades i sen tid in i det okända. Återfanns och restaurerades.

Tavlan har kopierats av ett 20-tal kända målare och finns som synes även av vår vän, den finländska konstnären Abraham Myra och hänger i Sunds kyrka på Åland.

Förstås finns här inbakat den helt osannolika historien om hur en sådan tavla kunde säljas i London på en Sothebyauktion för 45 pund år 1958 och för några år sedan gå under klubban för 127, 5 miljoner dollar till en rysk samlare vid namn Dmitri Rybovlev.

Så sent som år 2011 blir tavlan officiellt godkänd som varande ur Leonardo da Vincis hand.

Nedan följer ett antal kopior sprungna ur stora mästares händer.

Vad betyder då namnet Salvador Mundi? Ja, det är i översättning, Jesus Kristus världens frälsare alternativt återlösare.
Han visar med korsslaget pek- och långfinger den kristna välsignelsens tecken. Han håller hela världen i sin vänstra hand i form av en kristallkula.

Målningen är en typisk Leonardo, mycket lik den mytiska Mona Lisa. Vissa har till och med sett likheter med figuren i Veronicas svetteduk, den duk som hittades i sen tid, och där man kan skönja Kristus i helfigur. Är det Leonardos verk kan man fråga sig även det?

Besöket i Sunds kyrka en julidag år 2016 blev för mej mycket innehållsrikt. Tack!

Då jag sökt vidare på uppgifter angående tavlan målad av Leonardo da Vinci hittade jag en intressant artikel skriven av Jay Voss. Här i svensk översättning.

Under min julledighet hade jag det lyckliga tillfället att se tavlan av Salvator Mundi, S.M. som precis tidigare hade blivit tillskriven Leonardo da Vinci. DaV. Möjligheten att en glömd tavla av DaV. kunde upptäckas i början av 2000-talet har lämnat mycket åt den internationella pressen och fått de att häpna dvs. tidningarna The Telegraph, Daily Mail och LA Times och så med rätta! Tavlan visar en absolut, perfekt och glädjefull bild, dess symbolik är övertygande och tekniken är i världsklass. I den här tavlan tittar inte bara Kristus på oss från en trist svart-brun omgivning, utan han blickar även emot oss genom lager av "sfumatop" (en slags rökdimma), som mot evigheten. Och då uppkommer frågor. Moderna åskådare som inte är familjära med Kristus-ikoner kommer naturligtvis att ifrågasätta den signifikanta kristallkulan i Kristus vänstra hand. På samma gång, när jag latade mig en eftermiddag, grubblade jag över vem Kristus hade för avsikt att frälsa? Världen? Åskådaren? En av DaV beskyddare? Vem kunde ha varit DaV beskyddare när tavlan målades? Var det Charles I? Att mörka alla dessa mindre viktiga fakta gör att konstnären faktiskt hade en komplicerad relation med religiösa samfund och det blev ett vackert porträtt av Kristus.

Salvador Mundi tavlan såldes 1958 för GBP 45. Vid den tiden hade ett övermålat lager, nertill på tavlan, fördunklat mästerverket. Tidigare arbetande intendenter avslöjade att den fundamentala bilden kunde bara ha målats av någon som målar på ett liknande sätt som DaV. Notera att konservatorer skrapade bort lager och blev förvånade över att se ett perfekt ljus och skugga i Kristus högra hand. Vilken konsthistoriker som helst berättar att väldigt få konstnärer under renässansen har haft förmågan att måla en sådan tavla. Tilläggas kan att några människor har, lyft fram ett par faktorer som bekräftar målningens nya attribut. Det finns två målningar i den engelska drottningesns kollektion som innehåller detaljer väldigt lika dom som man fann i tavlan av SM. Det finns en 1700-tals etsning av Salvator Mundi av Wencesless Hollar som innehåller inskriptionen " gjord efter Leonardos målning"

                                                Salvator Mundi, Wenceslaus Hollar

På själva målningen har man på ett fint sätt utformat Kristus ögon, vilket är förvånande. På intet sätt finns de framställda att se på Kristus huvud som något amatörmässigt försök (fast de faktiskt är). Hellre framställs Kristus ögon som att de sjunker in i huvudet, nästan som om en verklig person satt inuti ramen. Som LA Times har påpekat när de ha tittat på tavlan, på den svarta och grumliga bilden av Kristus ansikte, den högra handens välsignelse, den vänstra handen som håller en transparant kula och också ögon som tittar på oss på ett dimmigt sätt, vilket liknades vid kristalliserade portaler in i en själ, det är nästan som om målningen erbjuder en utmaning. Så är det verkligen. För den återstående biten a misstroende, kan man inte, utan hjälp, tänka på att om detta exceptionella arbete inte är en DaV, kan attributen av den samma upphovsmannen, bra återge normen för västlig konst.

När jag betraktar målningen  noterar jag ett par saker som ytterligare bekräftar dess ursprung. den gyllene kanten på Kristus skrud visar ett detaljerat mönster av en skärningspunkt och vi vet att DaV hade ett stort intresse för typografisk anatomi.

Den andra saken som jag noterade när jag tittade på målningen var att Kristus hand som han lyfte och den brun-svarta bakgrunden är otroligt lik DaV stora verk "John the Baptist.

Det historiska registret hänför sig till det faktum att DaV upptäcks först av Verrocchio för sin förmåga att måla landskap, långt före konstnären visade exceptionella mänskliga drag i sina målningar. I "Virgin of Rocks, Mona Lisa eller The Virgin and child with St Anne).

I DaV porträttt av " John the Baptist och Salvator Mundi finns i någon form " av evigheten". Det låter oss människor, som ej är så utbildade att glömma dem.

Leonardo da Vinci, John the Baptist.


Svettats i Godby den 6 juli år 2016


Johan Granlund

Den 16 oktober år 2017 läser vi i Aftonbladet denna notis.

Nu kan Jesus bli din - om du har råd.
Nämligen denna tavla Salvator Mundi av Leonardo da Vinci finns nu till salu på Christies i
New Yourk för 800 miljoner kronor.

Där säges också att tavlan är den manliga motsvarigheten till Mona Lisa

Den 16 november år 2017 läser vi följande i Aftonbladet;

Den sista privatägda målningen av renässanskonstnären Leonardo da Vinci har sålts för rekordpriset 450,3 miljoner dollar alltså ca. 419 miljoner euro. Den nya köparen anses vara den saudiske prinsen Mohammed bin Salman.

Den hett emotsedda försäljningen av konstverket som ibland kallas för en manlig Mona Lisa gjordes på auktionshuset Christie´s i New York.
Målningen som är ett porträtt av Jesus i renässansdräkt skapades enligt experter antagligen under 1500-talet.
Den 66 cm höga tavlan är ett av få som i dag finns kvar av konstnären.

I en artikel i Forbes framgår att: Färre än 20 verk som tillskrives Leonardo har överlevt fram till i dag, och högkvalitativa kopior kan inbringa miljoner på auktion. 

Man undrar då om inte Sunds församling borde höja försäkringsvärdet på sin kopia av Salvator Mundi.

-----------------------


Den första kopia som gjordes av verket var av Adrea Previtali år 1519
så verket måste ha målats några år före det.

Klubbat i Godby den 17.11 2017

Johan G. Granlund

Fastlagstisdagen i min barndom

Såhär skall den se ut, fastlagsbullen, och så heter den på Åland.
" Kåmm inga å jååla om någä semmlor her int "!
"Å så ska de va mandelmassa undär gräddan å inga någä sylt hällär"!
Ja så låter sundsvarianten av den åländska dialekten uttalad av en bondmora från Finby.

Efter att jul och nyårshelgerna var avklarade fanns det i min hemtrakt två glada tillställningar under vintern för en grabb i hembyn. Det var fastlagstisdagen och den senare på vintern kommande andelshandelskaronkan. Dessa båda tillställningar hade att göra i mångt och mycket med Sunds Andelshandel.

Sunds Andelshandels huvudbyggnad fram till 1957. Notera de två kommunala kungörelsetavlorna som hänger invid dörren.

Sunds Andelshandels nya affärsbyggnad från år 1957 i jubileumsskrift.

På fastlagstisdagen bjöds det på kaffe och fastlagsbullar i alla andelshandelns butiker, i Finby, Delvik och Kastelholm.
Karonkan var den årliga andelshandelsstämman som hölls under vårvintern på ungdomslokalen Klippan. Även där bjöds på kaffe och kakor. Dit kom alltid Birger Strandell och visade filmer om SOKs verksamhet i Finland och för oss barn Kalle Ankafilmer. Vi skrattade så vi tjöt. Vid den efterföljande dansen spelade ofta Edgar Blomberg  på dragspel.

Denna annons var införd i Åland den 7 februari år 1959.

Välkomna till Ålands största kaffekalas som hålles FASTLAGSTISDAGEN  i våra 45 butiker i landskapet.

Och här är förstås min butik med, andelshandeln i Finby eller "andesanden" som vi sade.
Denna dag fick kunderna en del av sin återbäring för trogen handel, man blev bjuden på kaffe och fastlagsbulle. Detta var något fantastiskt tyckte man och under denna dag var butiken full med folk från morgon till  kväll. Längre fram minns jag att mandelmassan var borttagen med de var goda ändå.

En typisk situationsbild från andelshandeln julen 1957 och så kunde dagen se ut även en fastlagstisdag.
Personerna på bilden är från vänster: Astrid Björklund, okänd, Arne Dahl, Hilding Björklund, Karl Eriksson från Hulta, styrelsemedelm vid tillfället, okänd, en Kosangasschaufför, Nils Karlsson och skomakare Hälinen.

Denna tradition att bjuda på kaffe med fastlagsbullar fanns med ända fram till andelslagsrörelsens sista år på Åland och jag minns så väl hur vi på Hallen i Mariehamn där jag verkade som föreståndare i nio års tid dukade upp med kaffe och bullar.

Vid ett tillfälle hade vi även Bosse Larsson och Kicki Danielsson som underhöll och jag minns hur vi byggde en estrad åt dem vid frukttorget utav lastpallar.

Detta med gratis fastlagsbullar  var verkligt populärt bland lycèets ungdomar. En del killar åt sig så mätta på bullar att de kastade resterna upp mot skyltfönstren då de gick tillbaka till skolan.

I äldre tider anordnades fastlagstrav i Finby på Övre vikens is. I samband med en sådan hände sig så att Norrgårds hästen som deltog blev skrämd och slet sig. Den rusade då ner mot Svinesund och över Lumparen ända fram till Lumparland. Hästen hade nämligen köpts något år tidigare just därifrån.

Norrgårds i Sund Finby och vår häst av senare årgång. Han hette Alarik och här står han och min far Bernhard framför vårt hus i en stämningsfull bild från 1960-talet.

På Slemmerns is hölls fastlagstrav under en lång följd av år. Om detta kan man läsa i gamla årgångar av tidningen Åland. Efter travet anordnades dans på Miramar och många var det som kom hem sent på småtimmarna med sin häst.

I en artikel i Husis från år 2010 berättas att: I söndags ordnades det första istravet på Åland sedan 1960-talet. En bana om 700 meter hade plogats upp på havsviken Slemmern i Mariehamn och två lopp kördes med efterföljande A och B finaler.
- Detta var mer ett jippo än en seriös tävling för att fira 100 år av organiserad hästsport på Åland säger Jan Blomqvist i arrangörsgruppen.
- Förr ordnades soaré med prisutdelning på restaurang Miramar minns Aldur Eriksson.

Vid en titt i lite äldre årgångar av tidningen Åland hittade jag från den 3 mars år 1960 ovanstående referat.
Hingsten Maus snabbaste häst vid fastlagstrav på Slemmern.

Från den 28 februari år 1963.
Varmblodet Motiv fastlagspublikens favorit. Treåringarnma gav hopp om sportens förnyelse.
I bilden ett uppvisningslopp.

I min barndom minns jag även att man skulle ut och åka "långt långt lin". Vad var då detta? Jo man kopplade ihop många sparkkälkar och barnen satt då på varje kälke. Sedan knuffade någon äldre fram hela ekipaget. Detta gjordes på isarna eller på någon hal landsväg.

I Fataburen finns följande artikel införd om seder på fastlagstisdagen.

Sammanställer man de här ofvan från Sverige insamlade uppgifterna med sådana ifrån andra länder, så kompletteras bilden af seden att fettisdagen åka långt lin med än flere ålderdomliga drag.

Vända vi då oss först till Finland så är det där en allmän sägen att man på fettisdagen skall åka kälke, ty då lyckas lin och hampodlingen följande sommar, men man bör åka mycket för att få långt lin, ty ju längre man åker, ju längre blir också linet. Ännu är det i Finland ganska allmänt att "åka lång line" hvarvid man, som det heter "skurrar eller skrinnar" med kälke eller skidor nedför backar under rop af t.ex. "Lång hampa, långt lin" eller "Lycka till lång hampa långt lin"
På Åland lyder ropet " Långt lin och hvitt lin åt våran mor, noppor och stoppor åt grannas mor"


Vad är då fastlagstisdagen för en märklig dag?
I Sverige benämnes den för "fettisdagen eller vita tisdagen" men i Finland har den alltid hetat fastlagstisdag.
Det är frågan om en gammal kristen tradition som började med fastlagssöndagen fortsatte med blå måndag och så kom tisdagen. Fastlagssöndagen var 47 dagar före påsk. Dagen är rörlig och kan infalla som tidigast den 3 februari och senast den 9 mars.
Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna före fastan och ordet är belagt sedan år 1594.

Då det är sista dagen innan påskfastan har det givit upphov till den traditionen att bara just den dagen äta en bulle.

På Åland är bullen en sådan, avskuren topp, med grädde och i en urgröpning i bullen mandelmassan.
I Norge och Danmark har man sylt eller vaniljkräm.
På Åland, i Svenskfinland och märkligt nog i Skåne kallas de för fastlagsbullar.

En märklig sed fanns förr i norden. På fastlagstisdagen skulle husfar risa familjemedlemmarna. Detta var en rituell sed som skulle påminna om Jesu lidande och ansågs även befrämja hälsan.

För övrigt är fastan och fastlagen varandras raka motsatser. Fastlagen står alltsedan medeltiden av frosseri och fest, lekar och överdrifter i gyckel och gillen.
I sydliga länder är det karneval. Ordet härleds ur: Carne levare som betyder: Ta bort kött.
Det gällde då att äta och frossa så mycket som möjligt medan det var tillåtet före fastan. På fettisdagen skulle maten vara fet, näringsrik och väl tillagad inför askesen.

Sedan med bulle, grädde och mandelmassa började som så mycket annat i de högre stånden och spred sig senare till vanligt folk.

De hemvändande åländska flyktingarna från Stora ofredens tider förde troligtvis med sig mycket av sederna i Sverige till Åland.


Frossat i Godby den 11 februari år 2016

Johan Granlund

Vite Krist - "vad var det för en herre"?

                 Jesus sista vandring med sitt kors på Via Dolorosa och Veronicas svetteduk.

Begreppet "Vite Krist", dök upp i min tankevärld för en tid sedan och jag begriper inte varför jag inte kunde släppa tanken. Var hade jag hört talas om detta förut, var det i någon pojkbok jag läst som barn kanske? Men jag beslöt att gräva lite i saken och har kommit fram till följande resultat. Ämnet var betydligt större än jag först tänkt mej och dessutom religiöst, så den som ledsnat redan nu kan blinka sig fram till någon annan artikel i listan.

Vad är det här för en herre då? Jo, Odins pojken, Tor med hammaren och han är rödklädd. Med gnistrande ögon slår han sig fram i sin strid med fienderna. Dessa färger vitt emot rött kom så att dominera i flera hundra år i Norden.

"Vite Krist" var benämningen på den nya kristna läran som så sakteliga vann insteg i vår gamla nord. De kristnade skulle döpa sig i något vattendrag eller någon källa. Den första veckan av sitt nya liv skulle de bära den vita fotsida klädnaden alldeles som Jesus antogs bära under sitt liv. De fick dräkten av dopfaddrarna och hade den betydelsen att nu var man renad från sin synd vilken var formligen begraven i dopvattnet. Ordet dop har ju i den grekiska grundtexten den betydelsen, att doppa, nedsänka. Man gick så minst en vecka i denna dräkt som ett tecken på att man antagit Vite Krists lära, på fornisländska Hvite Kristr.
Medan Tor var den virile starke var Vite Krist den vita, svaga, mesiga och veka, ja t.o.m den fega mannen.
Själva klädet kallades "vadum eller vadir" och återgår på dagens "vadmal och våd".
På runstenar har man funnit skrivningen "han dog i vadun" och för den nykristne var det en längtan att få dö i vadun, i vita kläder. Därför har vi i dag vita kistor och den döde kläds i vitt.

                                          Vi ser här en vikingatida dopförrättning.

En genväg till kristen tro var den s.k. primsigningen-Primun Signum. Det var det allra första tecknet
som prästen gjorde på den nykristne före han blev döpt, dvs. om han ville vänta med den saken tills längre fram ja ända fram till dödsdagen. Det försiggick så att prästen blötte pekfingret med tungan och gjorde korstecknet emot pannan och bröstet mitt emot kandidaten. I och med detta kunde kandidaten bevista möten i kyrkor och göra affärer med dem. Han var fortfarande hedning men kristen kandidat.

Munken Ansgar sedermera biskop för norden var den första som officiellt kom hit och predikade kristendomen. Ansgar har fått epitetet nordens apostel och han var här i två omgångar. Första gången efter att den svenske kungen Björn av den frankiske kejsaren Ludvig den fromme begärt missionärer för att förkunna kristendomen. Ansgar anmälde sig frivilligt och verkade i två år 829-31.
Resultatet vart magert och han återvände till Hamburg. Han återkom igen till Sverige och predikade här i sin lilla församling åren 851-53, nu hette sveakungen Olof, och även denna gång blev resultatet magert ja allt höll på att sluta i katastrof. En uppretad folkmassa tvingade bort Ansgar och han återvände nu till sitt stift  som hade flyttats till Bremen.

                                    Jesus har tagits ned från korset och bärs till graven


Vad var det då som Ansgar försökte berätta för dessa nordiska hedningar som så envist skulle behålla sin gamla Asatro ännu 250 år efter hans första besök? Ja såhär i påskatider nådens år 2015 så passar det ju att ta upp Jesu död på korset och hans gravsättning och uppståndelse till himlen. Han hade ju under sin levnad gjort under och  predikat att "gören bättring". Han sade att "om någon slår dej på kinden så vänd andra sidan till", " älska din nästa som dig själv" och "giv kejsaren vad kejsaren tillhör"! Dessa ord var mumma för alla kungar och  makthavare men passade inte allmogen och fotfolket. Ända från kejsar Konstantins tid har det alltid varit kungarna i ett rike som varit en av de första som antagit kristendomen. Vi har Jaroslav i Ryssland, Olav Tryggvasson i Norge, Björn och Olof i Sverige, likadant var det i England och Frankrike.

 Här ville folket fortfarande tro på sina krigargudar Odin och Tor, här ville man offra sina djur och äta hästkött, här ville man sätta ut sina barn i skogen, här ville man inte dö "strådöden" dvs. dö i sängen utan man ville dö i striden eller kasta sig ner för ättestupan i självdöden och komma till Valhall där man fick äta fläsk alla dagar och varför fick man inte arbeta på söndagen? Nej ropade många och slängde den vita dopdräkten framför fötterna på prästerna.

                                               Den underbara asaguden Balders död

Då man studerar dessa båda religioner, asatron och kristendomen slås man av de många likheter som finns i dem. Frågan är om det kan finnas en urkälla där dessa poler en gång utgick ifrån. Forskare arbetar med stora fynd som gjorts i det som i bibeln kallades för Filistérnas land. Den Ugaritiska kulturen varifrån även mycket i vårt Gamla testamente är influerat av.

I berättelserna om Odin och svearnas vandring upp emot norden några hundra år före vår tideräkning talas det i sagorna om att Odin utvandrade med sin släkt från norra delen av Svartahavsområdet. Kan de ha haft med sig sina sagor och berättelser som även det judiska folket berättat och som återfinns i Bibelns gamla testamente? Kan de under sin vandring upp mot norden tagit med sig en del av andra religioners tänkesätt? Kan vi lita på Snorre Sturlasson, kanske han blandade in bibliska tänkesätt i sagorna? Vi skall i denna artikel återkomma till just den frågan.

Här ser vi huru Asafolket samlas runt Balders lik. Vem var då Balder? Han var en av Asagudarna och son till Odin och Frigg. Han kallades "den lysande" och "herren". Han var vacker, god, öm och omtyckt och den bäste av alla asar. Det var omöjligt att säga något illa om honom. Han bodde i Breidablick. I striden med Loke förlorade han och dog. Efter Ragnarök skall han återvända och styra den nya världen. Känns berättelsen igen? Ja, likheten med Jesus är slående. Även Jesus dog ju som vi vet och var en sväng via dödsriket för att näpsa Djävulen och även Jesus skall återvända till jorden efter Harmageddon, den sista striden och då skall han för alltid styra över världen.
Då man talar om helvetet tror de flesta att det är ett bibliskt påfund men det ordet finns inte i bibeln.
Det kommer ur asatron, där Hel var en av asagudinnorna.

                    Vad är det här för en herre då, jo Paulus, Saulus av Tarsus.

Om vi backar bandet tillbaka lite, 800 år, till tiden strax efter Kristi korsfästelse, så är det skäl att tala lite om denne man, evangelisten Paulus. Han var inte som vi vet Jesu lärjunge utan dök upp strax efter att Jesus försvann. I denna blogg finns tidigare en artikel om honom under rubriken "vad hände på vägen mot Damaskus"? Han hade varit en av de första kristna judarnas förföljare och blev nu efter sin dramatiska omvändelse en hängiven spridare av det kristna budskapet. Jesu lärjungar med Petrus i spetsen var ju ett fegt gäng som stack och gömde sig när det blev allvar. Paulus var den som tog upp tråden och grundade församlingar i hela Mellanösternområdet. Det var han som såg till att deras församlingar höll någon form av ordning och reda.  Utan honom skulle inte kristendomen finnas till i dag. Vad var det som gjorde att den katolska kyrkan tog Petrus i stället som sitt största helgon? Om detta tvista de lärde. Nåja, det står ju att "på denna klippa skall jag bygga min församling". Trots det så är både Petrus och Paulus begravda i Rom.
Förresten, i ovannämnda bok kommer författarinnan med det häpnadsväckande påståendet att Paulus egentligen var den uppståndne Jesus som flytt Jerusalem, han hade bytt kläder och namn.

                                                          Colosseum i Rom

I 300 år skulle de kristna i Romarriket förföljas och dödas. De användes som levande intjärade facklor vid festligheterna. De utnyttjades vid gladiatorspelen i alla Colosseum och kastades framför de uthungrade lejonen. Årets dagar räckte inte till för att ihågkomma deras namn. Nästan alla apostlar dog på det mest fasansfulla sätt. Men en man kejsar Konstantin den I och hans mor Helena skulle vara de som satte stopp för detta i Roms enorma rike.

                                                Kejsar Konstantin med sin mor Helena

Vad vi ser här är utfärdandet av "ediktet i Milano" år 313, som säger att kristendomen är jämställd med andra religioner i Romarriket och förföljelserna av de kristna är upphörd. Några år därefter år 325 sammankallas det s.k. "konciliet i Nicea" som stipulerade att kristendomen står framom de andra religionerna i Romarriket och som i ett slag avgjorde kristendomens fortsatta existens i världen. Längre fram i tiden år 380 blev slutligen kristendomen statsreligion och den enda godkända religionen i riket.
År 330 flyttade Konstantin rikets huvudstad till Konstantinopel. Han blev kristen i tidigt skede av sin karriär men antog dopet först på sin dödsbädd.
Konstantins mor var en troende kristen och hon var den som allra först uppmärksammade de heliga platserna i Jerusalem och lät bygga Födelsekyrkan i Betlehem och Uppståndelsekyrkan i Jerusalem. Hon noterade även alla övriga platser där Jesus utfört olika gärningar och under. Däremot är Golgata platsen omstridd, man tror att det är en annan plats som i dag benämns Gordons Golgata. Namnet av en engelsk general som hittade platsen.

                     Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantimus, kejsar Konstantin I

Kejsar Konstantin den store eller Konstantin I var född år 272 e.Kr. och dog år 337. Han blev kejsare år 324 och var det fram till sin död. Han var född i en trakt som heter Naissus i nuvarande Serbien och han dog i Turkiet. Han grundade staden Konstantinopel år 325. Är helgonförklarad av den ortodoxa kyrkan.
Det allmänna epitetet över Konstantin är blandat. Han var givetvis omtyckt av de kristna som han hade räddat. Däremot ledde han sitt folk in i litterärt mörker och folket förföll i analfabetism  men hans son lärde sig läsa vid fem års ålder. Favoriseringen av de kristna gick ut över den judiska befolkningen och man kan säga att här såddes fröet till vad vi i dag kallar "antisemitismen" förföljelserna av det judiska folket och orsaken var att de hade lurat romarna att döda Jesus Kristus.

                                                           Judiska präster i sina skrudar

Så hade då de stackars ängsliga kristna patrasket i det dåtida Romarriket fått upprättelse. De hade rest sig och krupit upp ur sina underjordiska katakomber som kan beses av turister även i dag. De fick ta på sig fina kläder och känna sig som medborgare och likvärdiga i riket. Deras präster ville också bli fint klädda lika som judarna var i sina glansdagar. Så börjar då sagan om kristendomens uppgång till den i dag världsomfattande och överlägset största religionen i världen. Kyrkor började byggas och prästerna fick fina kläder. Ja de vart så fina så de glänste i solen. Givetvis skulle de inte klä på sig själva det gjorde kyrkotjänarna. På denna klippa skall jag bygga min församling sade han, Jesus, och namnet på denna blev: Den romerska katolska kyrkan och kyrkobygget heter Peterskyrkan i Rom som vilar på evangelisten Petrus grav.

                                                    Biskopar i dagens svenska kyrka


Eddan är den samling sagor och berättelser från de nordiska folkens religion asatron. Denna samling nedtecknades i början av 1200-talet av Snorre Sturlasson en isländsk historiker och skald. Vid en genomgång av dessa sagor slås man av huru väldigt mycket som påminner om Bibelns berättelser speciellt de som finns i första Moseboken och Uppenbarelseboken. Det är framförallt skapelseberättelsen och den sista striden som har många likheter. Jag vill här lägga fram några exempel som jag tyckt att har gemensamma drag:

Om skapelsen
Eddan: I tidens begynnelse fanns varken jord, hav eller himmel utan ett stort svalg som kallades Ginnungagap.

Bibeln: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörkret var över djupet.

Eddan: Sedan tog gudarna gnistor från Muspelhem och satte på himmelen som stjärnor. Der på skapade de sol och måne, natt och dag.

Bibeln: Och varde på himmelens fäste ljus som lysa över jorden och Gud gjorde de två stora ljusen, det större att råda över dagen och det mindre över natten så och stjärnor.

Människans skapelse
Eddan: Gudarna funno en gång vid stranden två träd utan förmåga till liv. Av dem skapades de första människorna Ask och Embla, från vilka sedan alla människor härstammade och de fick bo hos gudarna i Midgård.

Bibeln: Men en dimma steg upp från jorden och vattnade marken. Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa och så blev hon en levande varelse.
Kommentar: Vi ser här att människan danats av organiskt material, i Eddan av träd och i Bibeln av stoft från jorden. Är det en tillfällighet att begynnelsebokstäverna är de samma i deras namn? Ask och Embla, Adam och Eva! Det ena paret bor i Midgård och det andra i Edens lustgård.

Om syndafloden
Eddan: Men de trenne gudarna Oden, Vile och Ve dräpte Ymer i vars blod alla Rimtussar fördränktes utom Bergelmer som med sin hustru räddade sig i en båt och genom den fortplantades Rimtussarna.

Bibeln: 1 Mose 6:17,18, Ty se jag skall låta floden komma med vatten över jorden till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen, allt som finnes på jorden skall förgås. Men med dig vill jag upprätta ett förbund, du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

Om jättarna
Eddan: Då ångorna från Niflhem  mötte ljusstrålarna från Muspelhem fick de liv och därav blev en mycket stor jätte kallad Ymer. Denne jätte var ond likaså alla som kom från honom och kallades Rimtussar.

Bibeln: 1 Mos. 6: 4, vid den tiden, likasom och efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, detta var forntidens väldiga män som voro så namnkunniga.

Om slutstriden
Eddan: Nu svartna sol och måne och stjärnorna falla från himmelen. Surfur kastar eld omkring varav hela jorden brinner upp och sjunker slutligen i havet.

Bibeln, Uppenbarelseboken 9:1 Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna falla ned från himmelen ned på jorden och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn.

Eddan: Tor strider mot Midgårdsormen och dräper honom.

Bibeln: Upp: 12: 7, Och en strid uppstod i himmelen, Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken.

Eddan: Midgårdsormen vältrar sig från havsbottnen upp på landet varvid allt havsvatten brusande stiger över sina bräddar.

Bibeln: Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet, det hade tio horn och sju huvuden.

Eddan: Efter detta kommer en ny fullkomlig värld och det onda är nu förbi. Ur havet uppskjuter en evigt grönskande jord, med fallande forsar och självsådda skördar. Solen har fått en lika skön dotter som nu vandrar sin moders bana över jorden.

Bibeln: Upp 21: Och jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och jorden voro förgångna, och havet fanns inte mera.

Eddan: De goda skola bo i den sköna borgen Gimble som är skönare än solen och täckt med guld.

Bibeln: Upp 21:21 Och stadens gata var av rent guld likt genomskinligt glas.

                 
                                                                  Asatrons Valhall

                                                         Himlen med gator av guld


Om dödsriket
Eddan: Men fjärran därifrån ligger borgen Narstrand, med portar vända mot norden. Salens väggar äro flätade av ormar vilkas huvuden hänga inåt och utspruta etter så att gift översköljer golvet. Häri skola menedare, lönnmördare och onda människor vada i evig tid.

Bibeln: Upp. 21: 8. Men de fega och de otrogna de som gjort vad styggeligt är, dråpare och otuktiga människor, trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skall få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel. Detta är den andra döden.


Primsignat i Godby den 31 mars år 2015


Johan Granlund

Det märkliga relikskrinet från Athos i Grekland

Relikskrinet från Athos, utlånat till Ryssland. Här i Kristus Frälsarens katedral i Moskva.

Den som tittade på rysk tv under den ryska julaftonen 6 januari 2014 fick se en synnerligen märklig tilldragelse. Den som till äventyrs bevistade mässan upplevde nog att tiden stod stilla i Ryssland just då.
Vi fick i nära 6 timmar bevittna huru enorma människomassor trängdes i kyrkan och huru prästerna i en mäktig prosession frambar ett förgyllt skrin. I skrinet då det öppnades visade sig att finnas 3 stycken guldföremål samt ett antal myrraklumpar, alla sammanbundna med silvertråd..
Under mässan kunde man se premiärminister Medejev stå tillsammans med ett antal vitklädda flickor.
Parallellt med denna direktsändning visades motsvarande mässa från vintersportorten Sotji. Här fick man se president Putin andäktigt stå bland folket. Han gjorde vid ett flertal tillfällen korstecknet. Putin har vid flera tillfällen visat sig i staden och besiktigat sportortens anläggningar. Vi fick även se honom i givakt vid nyårsnatten och därifrån höll han sitt nyårstal.

Den stora katedralen i Moskva färdigställdes år 1883 samma dag den 26 maj då kejsar Alexander III kröntes. Den sprängdes av kommunisterna år 1931 och användes därefter som simhall.
Efter perestrojkan återuppbyggdes katedralen och stod färdig år 2000.
Dess 4 klockor väger mellan 4 - 30 ton styck.
Kyrkan är belägen invid Moskvafloden en bit ifrån Kreml.

I rysk television visades huru enorma människomassor trängdes för att få en glimt av skrinet och kyssa det. Jag har sett uppgifter om att det rörde sig om 250 tusen människor som besökte katedralen och en dag hade man in 40 tusen personer.

De personer som äntligen kom fram efter 5 till 6 timmars köande, lutade sig fram emot skrinet, kysste det tre gånger och buffade pannan mot skrinet.

Den 13 januari flyttade relikskrinet till Sant Petersburg för att där ställas ut i ett kloster vid namn
Voskresensky Novdodevichy Monstery. Här ser vi hur prästerna frambär skrinet i kyrkan.

 Skrinet från baksidan.

Människomassorna trängdes i en kilometer lång kö för att komma in i kyrkan i Sankt Petersburg.
Vi hade ett annat ärende till staden och for förbi kön. Vi kunde se ett 50-tal polisbilar och bland människorna fanns poliser utplacerade. Flera sidogator var avspärrade vilket gjorde att eftermiddagstrafiken blev ett fullständigt kaos. Vi väntade i över en timme på att komma ut till en större gata som ledde till utfarterna. Jag kunde konstatera att det var mestadels kvinnor i kön men givetvis framskymtade även män. Ovanstående bild är från rysk television som var på plats.

Här ser vi en kartskiss över halvön Athos i Grekiska Makedonien. Halvön sträcker sig 60 km in i Egeiska havet.
Från Athosberget kan man blicka ut över ett område med 20 östortodoxa kloster. Till området får endast män tillträde. Här finns ett 2000-tal innevånare mestadels munkar.
Athos är efter en internationell överenskommelse en autonom självstyrande region med grekisk överhöghet. Denna rättighet fick man år 1913. De har eget parlament och regering. Athos status har ratifierats av EU.  Man fick egna frimärken år 2008 och dessa har inskriptionen Agion Oros Athos Hellas.

Athos kloster är i besittning av en reliksamling som är sensationell. Man har nämligen en samling på 20 relikskrin som påstås vara alla de gåvor de 3 vise männen skänkte Josef och Maria i Betlehem.
Guld, rökelse och myrra.

Huru de kom att hamn på denna plats har även det sin legend. Enligt uppgift skulle Maria då på en resa till Sicilien råkat i sjönöd och landstigit här. Hon hade då blivit förälskad i platsen och ville haft denna som sin örtaträdgård. Av okänd anledning hamnar hennes gåvor här och tas om hand av munkarna. Den tidiga kristendomen rotade sig fast i området och man har belägg för kristna kyrkor sedan 200-talet.

Att munkarna lyckats hålla dessa reliker tämligen i gott skick är en gåta. Men man vet att de har en enorm kyrkotukt. I nära tusen år har ingen kvinna fått tillträde. Deras dygn som börjar med soluppgången är indelad i tre delar, arbete, fritrid och sömn.

Tack vare den ryska ortodoxa kyrkans intensiva arbete i 10 års tid har dessa reliker utlånats för första gången på länge utanför Greklands gränser.


Snovom Godom
 Sankt Petersburg i januari 2014

Jesus Kristus och Paulus samma person?

Föglöättlingen Warner Sallmans målning "The Head of Christ".
Här som åländskt frimärke.

Denna målning började föglöättlingen Warner Sallman skissa på redan 1924 I Chicago, efter att ha fått en förfrågan från ett universitet om en mera maskulin Kristusmålning.  Man ansåg att på marknaden då fanns endast feminint utformade Kristusbilder.

I medlet av 1930-talet började målningen spridas alltmer i de amerikanska hemmen. Målningen skulle bli den mest spridda Kristusbilden och tryckas upp i över 600 miljoner exemplar. Den fanns bl.a. i varje amerikansk soldats ficka under Koreakriget.

                                                          Warner Sallman

Om Warner Sallman kan vi läsa mera i denna blogg under år 2010 års artiklar och med titeln:
Julgubben och Jesus Kristus.

Detta skall föreställa Aposteln  Paulus eller Saulus från Tarsus som han även kallades.

Paulus var farisé och skriftlärd och dök upp i religionshistorien en tid efter att Jesus blivit korsfäst och som bibeln lär uppstigen till himlarna. Han skulle blivit kristen år 36 e.kr. och detta på ett ganska spektakulärt sätt. Han möter nämligen Kristus i en syn på sin färd mot Damaskus, dit han är på sitt uppdrag att spionera på och förfölja den där varande kristna församlingen. Jesus frågar honom varför förföljer du mig? Han blir då blind av det starka ljusskenet men får synen tillbaka efter en lång tid.

Han hade tidigare varit en hård motståndare till Jesus efterföljare och bevittnade  bl.a. Stefanus avrättning igenom stening.

Hans namn Saulus är hebreiskt och Paulus är den grekiska versionen.
Han var av judisk börd och romersk medborgare.

Paulus anses vara kristendomens mest betydande person för den då snabbt växande rörelsen. Han verkade som missionär i Mindre Asien, Grekland, på  Cypern och i Syrien. Många anser att utan honom skulle kristendomen avtynat redan i sin linda. De från vettet skrämda Jesu lärjungar var en hop fega stackare.

Paulus dog år 64 genom avrättning med svärd och ligger tillsammans med Petrus begraven i Peterskyrkan i Rom.

Paulus är författare till en stor del an Nya testamentets brev vilka till stor del är predikningar och instruktioner för de då nya och oerfarna församlingarna.

Den mest spridda meningen av honom vilken ännu i denna dag förorsakar strider i kyrkan är:
Kvinnan skall tiga i församlingen!

En dag fick jag i min hand boken  Vad hände på vägen till Damaskus? (Prisma 2006)
Författarinna är Lena Einhorn från Sverige. Jag rekommenderar starkt boken. Det är en bomb man håller i sin hand och stämmer det som hon skriver i boken så är det "Godnatt med kristendomen"

Lena Einhorn framkastar nämligen det oerhörda påståendet att Jesus och Paulus skulle vara samma person. Jesus har lurat alla genom att låta sig uppstå och fara till himlarna. I själva verket togs han ned skadad från korset efter bara 6 timmar av romarna som ville rädda honom emedan han var son till en romersk soldat vid namn Pantera och som sådan inte värd att hänga där i flera veckor som annars brukligt var med andra korsfästa.
Den brygd som kvinnorna nära honom gav honom på en stång var en dekokt av narkotiska ämnen som skulle räckt åt en hel bunt men döende för att uthärda smärtor. Jesus förs till graven men kravlar sig ut därifrån och rymmer. Han vistas i omgivningarna runt Jerusalem och tar sig småningom mot Syrien.
Så är det då dags för Paulus att inträda på scenen. Jesus i nya kläder och med ett annat marknadsföringsprogram än tidigare. Nu är det den offensiva Jesus som framträder och skapar nya församlingar runt Medelhavet. Han träffar visserligen lärjungarna en gång då han besöker Jerusalem men antagligen så är de med i spelet.

Lena Einhorn har forskat i gamla romerska källor emedan hon kan läsa och skriva denna text. Hon har inte funnit något bevis i dessa källor för en Jesus som korsfästes just då, men kanske han passar in i en herre som dök upp ett antal år senare och då får hon ihop storyn om Jesus som Paulus.

Jag måste säga att författarinnan har fått mig att fundera lite i alla fall. Likheterna är många i personerna. Båda två starka ledargestalter. Båda fängslas av romarna i Jerusalem och förs till skranket.  Paulus klagar hela tiden på sin lidande kropp. Undra på det då han hängt på ett kors. Båda verkar ha talekonstens gåva och omger sig med lydiga lärjungar. Båda samlar skaror runt sig vartän de kommer.

Som sagt låna boken eller köp den om den finns till salu!

Hädat den 4 januari 2013 i Ryssland

Johan Granlund