Frivilliga brandkåren på Åland - i jakten på ålänningens själ

Sunds FBK

Brandkårshuset i Finby år 2015

I varje åländsk kommun finns en frivillig brandkår och i vissa t.o.m. två, ja en gång fanns det tre kårer i Jomala.
Att det på Åland är så stort intresse för denna beaktansvärda helt frivilliga verksamhet som än i dag drar så stora skaror med ungdomar till sina aktiviteter måste anses beundransvärt. Jag kan inte tro att det någonstans i hela världen finns något liknande. Må vara att det är mest pojkar och män som sysslar med detta men ändå, helt fantastiskt! Det belyser den åländska mentaliteten.

Branddepån i Finby år 1984 och såsom jag minns den från 1950-60-tal.
Det var hit som kommunens ungdomar drog sig varje torsdagskväll, efter att "Hesa Fredrik" hade vrålat ut sitt brölande.

Sunds FBK, historik åren 1934-1984

I denna publikation på 26 sidor får läsaren en mycket ingående berättelse över kåren, dess iniativtagare samt olika verksamheter under åren. Alla kårer på Åland har ganska likartade berättelser.

Historiken är sammanställd och författad av den oefterhärmlige och drivne stilisten
Karl-Anders Lindholm i Högbolstad. Synd att denne man lade bort pennan, det var alltid en fröjd att läsa hans alster.

Jag refererar här till en intervju  Karl-Anders gjorde med Gunther Karlsson i Sund Kulla och inspelningstekniker var Edgar Johans.

- Under 1934 verkade tanken om bildande av frivilliga brandkårer på Åland bli allmän. Varken kommunala instanser eller andra myndigheter hade sitt finger med i spelet, utan tanken växte helt enkelt fram och mognade på privat initiativ.

- Brage Forss och handlanden i Finby, Willehard Mattsson stod som initiativtagare till Sundskåren, men troligt är att kronofogden, sedermera försäkringsmannen Ruben Kalm i Tosarby, samt bonden Einar Sundman i Finby hade ett avgörande inflytande över kårens bildande.

Efter inledande mötesförhandlingar kom så kåren att bildas på ett möte den 7 juni år 1934. Förvånande var att man från kommunens sida hade bristande förståelse för kåren men däremot fick man starkt stöd från brandstodsbolaget, andelsmejeriet, ungdomsföreningen och marthaföreningen.
Den första medlemsförteckningen innehöll 73 namn.

På årsmötet den 14 november 1936 diskuterades för första gången "anskaffandet av en automobil" vilken sedan kom att införskaffas 1937.

- Kåren hade en egen sångkör med Oskar Lindholm som körledare. Den uppträdde på fester och dylikt, vilka företrädesvis hölls vid Kastelholms slott men även på Klippan och även utsocknes. Som körens vicedirigent fungerade Anselm Sjöblad.
Gunther som för övrigt tillhörde körens första tenorer, minns att tenorerna hade för vana att inmundiga en eller annan punsch, för att som det hette "bättre klara höga C". Efter att en gång onödigt länge vistats tamburen läxades tenorerna upp av vicedirigenten. Tenorerna försvarade sig med ovanstående förklaring varpå vicedirigenten yttrade:
" Nå, det må så vara - men ni skall endast gurgla och spotta ut"!

Gunther minns även att man före brandsirenens och nuvarande alarmsystems anskaffande, kallade mannarna via de manuella telefoncentralerna. Dessa med sin person- och lokalkännedom kunde sedan kalla lämpligt hemmavarande folk till brandplatserna.

Brandbilen från 1958, den som jag minns då jag var med i brandkåren. Den kallades för
"Ryssen".

Gunther berättar vidare att: Vid olika tidpunkter under kårens uppbyggnad och även senare, har man från centralt håll försökt pådyvla kåren mera militärt betonad exercisutbildning, men dessa försök har från början varit dömda att misslyckas. Vid alla dessa försök har resultatet blivit en minskning av intresset för kåren, varför detta numera utlämnats.
Nu drar även bloggförfattaren sig till minnes ett sådant tillfälle. Det var för mig en så ovanlig händelse så det har fastnat trots att jag kanske var bara 4-5 år gammal. Man ställde upp sig i ett långt led och gjorde honnör för någon man från Mariehamn som kom till brandövningen.

Under Gunthers aktiva liv som frivillig brandman minns han fem svåra bränder i kommunen. Han hade under åren deltagit i de flesta kurser och innehaft alla poster inom Sunds FBK.

Brandbilen år 1984

Upp och nedgångar
Från 1939 t.o.m. 1944 finns inga anteckningar om kårens verksamhet, endast ett kort protokoll utan undertecknare. Detta av förståeliga skäl p.g.a. krigen. Under denna tid var många i kårledningen ute i krigstjänst och enligt skribenten får kåren vara glad över att den aldrig sattes på prov under de åren.

Även ett par gånger på 1950-talet uppstod svackor i verksamheten detta p.g.a. den stora emigrationen till Sverige och att många for ut till sjöss denna tid.
Men säges det i historiken, när "Ryssen" sedermera anskaffades 1958 uppstod åter ett uppsving och man kunde märka en föryngring. Och säger man, i förhållandevis rask takt har sedan såväl bilpark som övrig utruustning och materiel förnyats, så att kåren i dag håller god åländsk klass och tål jämföras med andra kårer.

Demonstration av handsläckare vid brand- och räddningsdagen i Sund den 26 april år 1981.

En person som här måste nämnas är Enzio Lindström från Svensböle. Han fungerade i början som kårens rustmästare och berättar att på 1940 och 1950-talen åkte han och grannen till brandstationen Paul Lindholm flitigt omkring i socknen och utförde pumpningar av olika slag. Ena gången gällde det en brunnspumpning, en annan gång en dikespumpning. Ett uppdrag av det mera spektakulära hållet var då landskapsarkeolog Matts Dreijer kallade på brandkåren för att spruta bottenslam från ett gammalt skeppsvrak nedanom kyrkan i västra Kyrksundet. Detta höll man på med i två dagar.

Under kriget kallades kårmedlemmar ut för vakttjänst i händelse av flyganfall. En del satt uppe i brandtornet och andra satt uppe på Djävulsberget i Bomarsund. En gång fick dessa faktiskt syn på ett par prickar som nog visade sig vara en synvilla, gasmoln och granatkrevader hade påverkat atmosfären.

Ett par stora bränder skedde under 1960-talet då de enstaka gårdarna Jyssböle och Gunnarsby brann ned till grunden. Undertecknad var faktiskt med vid Gunnarsbybranden och jobbade ända till midnatt.
Jag minns väl då brandalarmet gick. Bodde då i andelshandelns personalrum och det blev att hastigt klä om. Min klackring satte jag i byxfickan som lämnades hemma och då jag kom tillbaka på morgonen var den borta.

I socknen har många skogsbränder bekämpats. Undertecknad var med i Jyssböle bergen på 1960-talet. Brann gjorde det även i skogen i Högbolstad och Hulta.
Bland ladugårdsbränder kan nämnas Bomarsunds gård samt Nordlunds i Mångstekta.

Edgar Johans ordförande i styrelsen år 1984


Utbildning och övningsverksamhet.
Brandkåren är såtillvida en underlig verksamhet, emedan man utbildar och övar sig i ett arbete man hoppas slippa praktiskt utföra.

Man utbildar kårens medlemmar kontinuerligt i allt som rör modernt brandskydd.

Redan i januari 1935 anskaffades instruktionsböcker för brandkårister samt utsågs representanter till en ledarkurs. Under hela sin verksamhetstid har kåren bedrivit livlig övningsverksamhet, såväl i anslutning till branddepån samt ute i distrikten.

Ett pojkkompani beslöts bildas 1978. Denna juniorverksamhet ämnar man utöka i framtiden.

Torsdagsövningen är ett begrepp och en institution som vuxit sig stark i sundsbons medvetande. Det är få kårer i landskapet som så länge och så troget vårdat denna tradition.

Anskaffningar
Redan år anskaffades en motorspruta, detta efter att Ålands Försäkringsanstalt (numera Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag) beslutat att ge ett ekonomiskt stöd. Det var en Jehu no. 4.  samt 100 meter slang. Dessutom beslöt ovannämnda bolag att dess tidigare utlokaliserade släckningsutrustning fick användas vid behov.

Vid årsskiftet 1935-36 invigdes den nybyggda branddepån. Byggherre var den i bygden kände mästaren Manne Mattsson från Delvik.

Den första brandbilen var en Chevrolet lastbil som år 1937 inköptes för 13.000 mark.
År 19 58 inköptes den ovannämnda Ryssen och den visade sig trots spefulla omdömen fullgöra sin uppgift länge och bra.
Efter ryssen fanns "Lapplandern" eller brandbil 2 som inköpts från Ålands Elandelslag.
Den ombyggdes helt och hållet av kårmedlemmarna själva.

Brandbilen som för närvarande år 1984 finns i depån är en "Fargo" från år 1970 och den har snart tjänat ut säges det.

Branddepån har i olika omgångar om och tillbyggts.

Vi återkommer till Enzio Lindström som berättar om den utrustning som fanns då han började som rustmästare.
- Det fanns två röda ämbar och tre meter tågvirke, ett spett och en yxa, en skruvmejsel och en trasig pressenning vilken användes som brandsegel.

Framtiden
Inom Sunds FBK kommer man i fortsättningen att hålla sig aktiva samt försöka hålla sig ajour med
utvecklingen inom brand- och räddningsväsendet.
Förr var brandkåren endast en "brandkår" men i dag en brand- och räddningskår som skall hjälpa till vid olika typer av olyckor och katastrofer.
Tanken är den att man skall specialicera sig inom kårerna med olika uppgiftsområden så att inte alla skaffar samma typ av utrustning. Sunds FBK skall inrikta sig speciellt räddning av olika slag och vid nyanskaffningar lägga tonvikten vid det.

Man har en juniorverksamhet som är mycket viktig för framtiden. Man har även bildat en damkommitté som hjälper till då det behövs.
Vi hoppas att Sunds FBK skall kunna existera i många generationer.

Kårchefer under åren

Brage Forss                                                         1934 - 1949                                    Finby
Paul Lindholm , under Forss inkallelsetid                                                                 Finby
Knut Lindholm                                                    1950 - 1952                                   Svensböle
Erik Movall                                                          1953-1954                                    Mångstekta
Knut Lindholm                                                     1955-1956                                    Svensböle
Bo Meklin                                                             1957-1963                                   Mångstekta
Pekka Lindström                                                   1964-1971                                   Tranvik
Stig Dahl                                                               1972-1982                                    Svensböle
Pehr-Anders Andersson                                        1983-                                            Smedsböle


Rustmästare under åren

Tatu Virkunen                                                        Finby
Einar Sundman                                                      Finby
Paul Lindholm                                                       Finby
Enzio Lindström                                                    Svensböle
Bo Meklin                                                              Mångstekta
Jerry Johansson                                                      Svensböle
Antero Sandholm                                                    Tosarby
Ragnar Andersson                                                   Sundby

Övriga brandkårer på Åland
Fotografier från juni 2015

Östra Saltviks FBK

Västra Saltviks FBK

Finströms FBK

Jomala FBK

Gottby FBK

Hammarlands FBK

Eckerö FBK

Lemlands FBK

Lumparlands FBK

Föglö FBK

I en artikel i Tidningen Åland av den 12 november 2016 berättas om nyanskaffningar till den åländska brandkåren.

Två anbud har inkommit för ny släckningsbil till Geta FBK. Den gemensamma räddningsnämnden för rättningsområde Ålands kommuner förordar att anbudet från Veho Oy antas.
Också Sund står på turen att byta släckningsbil och här förordar man att ett anbud från Sala Brand Ab godtas.
Saltvik ska även byta tankbil och här beslutas att ifall kommunens fullmäktige upptar medel antas ett anbud från Scania Suomi Oy om 101.080 €

Den som under åren följt med den offentliga debatten på Åland angående de frivilliga brandkårerna kan konstatera att det är vänstern eller socialdemokraterna närmast som emotsätter sig den åländska frivilliga brandkårens verksamhet och i dag är dess mesta tongivande politiker före detta ledarskribenten på Nya Åland, Nina Fellman, numera kommunminister på Åland. Vänstern har en egenhet att ogilla allt som har med finsk frigörelse från Sovjet att göra. Det är nämligen så att de frivilliga brandkårerna på Åland har sin "rot och stam" ifrån hemvärn och skyddskår. Ur dess led härstammar i dag den åländska brandkåren. Detta kan man ha i åtanke.

I tidningen Åland läser vi för den 13 november 2017 följande.
Högsta domstolen sågar räddningslagen.

Bakgrunden är den att Åland Landskapsregering har initierat en sammanslagning av Räddningsverkets brandkår i Mariehamn och de frivilliga brandkårerna på fasta Åland.
Dessa dvs. de frivilliga brandkårerna på fasta Åland har mycket samvetsgrant skött denna verksamhet
på Åland. Detta sammanhållande kitt vill nu Nina Fellman, kommunminister förstöra. Hon och socialdemokratin i allmänhet kan inte tåla denna verksamhet som har sin rot och stam i skyddskåren, denna frivilligorganisation i Finland som mobiliserade unga män för krigstjänstgöring emot det kommunistiska Sovjet.

"Bränni oo" den 13 november år 2016

Johan G. Granlund

Bronsklubban från Finby - handtag till nattvardskärl från ryska kyrkan i Bomarsunds fästning?

Finbyklubban, här utställd i en monter på Ålands Museum

År 1925 hittade den då tioåriga finbypojken Gösta Sundman denna märkliga tingest. Närapå tio år därefter, år 1934, gör den då nyutnämnde landskapsarkeologen Matts Dreijer ett besök hos bonden Einar Sundman på gården Mattas i Sund Finby. Vi låter Dreijer själv berätta om hur det gick till då han för första gången såg föremålet. Här nedan Matts minneshågkomster.

- En kväll förde lyckans gudinna mina steg till "Mattasin"  i Finby och eftersom jag kände de flesta bönder personligen sedan mina år vid Ålands Centrallag, plägade jag vid mina cykelfärder i bygderna ibland titta in hos någon av dem och fråga huru korna mjölkade eller huru gumman mådde.

Einar berättade för mig om det egendomliga föremål, han hittat, då han några år tidigare grävt i sin trädgård. Trots protester lyckades jag förmå honom att gå upp på vinden efter föremålet. Jag hörde honom prata för sig själv och slänga lådor däruppe. Men slutligen kom han med det. Jag förstod genast att jag hade fått århundradets fynd i min hand. Stilen på de två apostlafigurerna på klubbans holk tydde på tidig medeltid.

"Jasså" sade han, vill du ha den till museet så stopp den i fickan!

Vi ser här Mattas gården i Finby från i dag. Gården drives i dag som Mattas Gårdsmejeri av Einar Sundmans sonsons dotter. Gården besökes av tusentals gäster varje år på Skördefesten.

Till vänster ser vi den gamla trädgården dit Einar hade kört jord från "Korsgälorna", en åkerteg några hundra meter därifrån. 

 Jag har varit i kontakt med Göstas dotter Marita Karlsson och hon berättar att det var hennes far, då tioåriga Gösta Sundman, som egentligen hittade föremålet och tog vara på det. Så det var nog i Göstas leksakslådor Einar var och rotade medan Matts Dreijer väntade i köket.

Här ser vi den egentliga fyndplatsen.

 Området kallas "Korsgälorna" och har hetat så i alla tider. Här går den urgamla vägen från Finby norrut emot Lövvik och över bergen till Sunds kyrka. Denna väg hade varje söndag i hundratals år trampats av Finby och Tranviksbor, längre fram längs vägen anslöt sig Persnäs och Persbyfolket, Gunnarsbyborna, Domarbölarna och Jyssbölsfolket. 

Längst fram i bild tar vägen en skarp sväng emot vänster och precis där fanns "Sjöblads gälan", en liten åkerteg som hörde till Trögers hemman och som Anselm Sjöblad brukade denna tid. Åkertegen är nu beväxt med löv och barrskog.

Här ser vi Anselm Sjöblad med sin hustru Ulla som skördar säd på sin åkergäla i slutet av 1940-talet. I kanten längst bort i bild går kyrkvägen och där fanns troligtvis den jordhög som Einar berättar att han hämtade jord ifrån till sin trädgård. Med största sannolikhet var det frågan om dikesjord som han tog tillvara. Finbys gårdsbackar var den tiden ganska steniga och jorden var moränrik så att Finbys bönder fyllde på med jord från bördigare marker för sina trädgårdar. Så gjorde även man på min hemgård Norrgårds som var granne med Mattas.

Mattas gamla stenstolpa vid infarten till gården.

Låt oss se hur Ålands Museum presenterar klubban, i  presentationen står följande:

Finbyklubban, ett lösfynd från Mattas i Finby Sund. En förgylld klubba bestående av en holk och ett tillplattat huvud med 12 trubbiga knoppar. Holken har två apostlafigurer ställda på vardera sidan klädda i bysantinska dräkter. Klubban har tolkats som nod till en korsstav.

Jag ber nu min vän Graham Robins, intendent och ansvarig för Ålands kulturhistoriska museum, att ge mig mera upplysningar om föremålet, ni har säkert mera uppgifter om denna märkliga "kristliga klubba" säger jag. Efter en dag har jag följande uppgifter i min e-postlåda:

 Sund Finby 460:1 Bronsklubba.

Totallängd 92 millimeter, mm, holkens längd 60 mm, holkens diameter 38 mm. Kulan har ursprungligen haft tolv taggar i tre rader innehållande envar fyra, yttersta radernas taggar har varit trekantiga med en plan yta utåt, mittenradens taggar avlångt fyrkantiga, ur kulan har en del av väggen bortfallit, varigenom endast sju taggar numera finnes kvar, på kulans topp finns ett runt hål med 18 mm diameter omgiven av en 7 mm platt vulst, holken har i relief symmetriskt ställda två apostlafigurer med vänstra handen hållande en bok över magen, den högra armen upplyft från armbågen, klädnaden gör ett veck ovanom knäna, nedre delen av kjorteln ornerad med två vertikala streck med två tvärstreck inuti ( på ena figuren, på andra saknas tvärstrecken ) samt sneda streck, kjortelfållen markerad med två parallella horisontella streck med tvärstreck inuti, emellan apostlafigurerna står två figurer förmodligen trädmotiv med topparna kluvna och böjda i bågar åt vardera sidan, rötterna markerade genom vertikala resp. snett lutande streck emellan de nämnda fyra figurerna i relief finns inristade fyra dylika figurer, holkens bas är markerad av en 4 mm bred och 4 mm hög vulst.

Ja så långt experternas noggranna analys av Finby klubban.

Finby klubban i sällskap med många fina fynd från Åland.

Så kommer då en fortsättning på uppgifterna i museets kartotek: Enligt brev av Dr. C.A. Nordman vid Finlands Nationalmuseum kan klubban dateras till omkring 1250. Klubban påträffades hösten 1934 under grävning i trädgården hos Mattas. Gåva till museet av gårdens ägare Einar Sundman.

( årtalet här måste vara fel, skall vara 1925 inte 1934, det var då den överlämnades)

Tilläggsuppgifter år 1972: Trädgården ligger norr om gamla landsvägen i (norra Finby) och ca 10 meter öster om Mattas mangårdsbyggnad. Jorden påfylld från en gärda i en skogskant norr om Finby. Gården har tillhört Trögers hemman, ägs nu av (1972) av Anselm Sjöblad i Finby. Uppgiftslämnaren Gösta Sundman, Finby, ca 10 åring hittade klubban. Hans far Einar Sundman lämnade in den till museet. Tilläggas kan att Gösta Sundman föddes den 1 augusti år 1915.

Så, nu börjar sammanhanget klarna och alla bitar föll på plats. Gösta Sundman besöker det nyinvigda Ålands Museum och får se "finbyklubban" utställd. Han kommer då in med tilläggsuppgifterna för det var ju han som hittade den en gång som 10-årig grabb och en sådan händelse glömmer man ju aldrig. 

Matts Dreijer, var en gudabenådad talare med en otrolig fantasi som jag personligen har fått lyssnat till ett antal gånger. Matts har i ett antal artiklar förklarat hur denna "biskops" nod till en korsstav hamnat i ett dike i norra Finby. Han drog den slutsatsen att det är den på de Baltiska havets öar döda och där begravda biskop Wennis korsstavsnod. Hans grav finns ju vid Sunds kyrka och "finbyrövarna" smälte bort guldet och slängde klumpen "till skogs". Så var det, punkt slut!

Datorsimulerad bild av "Ryska kyrkan" i Bomarsunds fästning. Bild ur boken Bomarsund av Robins, Skogsjö & Örjans.

Denna bloggs redaktör har inte tillnärmelsevis lika god talets gåva som Matts Dreijer hade men jag kan berömma mig med att ha lika bra fantasi som han. En forskare, antingen utbildad eller amatör kommer ingenstans om man inte har fantasi och kan försöka leva sig in i händelserna. 

Jag skall här komma med den teorin att vi har här att göra med ett föremål som bortrövats från den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning år 1854. 

På klubban finns två apostlafigurer och en av dem är Andreas, Petrus broder som blev skyddshelgon för Ryssland, Grekland och Skottland. Andreas blev avrättad på ett snedställt kors, ett s.k. Andreaskors, han brukar hålla en bokrulle i sin hand. Till yrket var han fiskare samma som sin bror och han åtlydde Jesus befallning "bliv människofiskare"!

Föremålet har blivit bedömt vara en "klubba" eller en nod till en biskopsstav. Det senare enligt Matts Dreijer. Det skulle då passa in på en hög kyrklig dignitär som vandrade i Sundsbygden, eventuellt Wenni själv.

Jag lutar mera åt att det är en del av ett föremål som stulits ifrån den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning.

Då man slår upp frågan om vad är en nod, får man 15 olika betydelser. En av dem är inom konsten: Tillplattad kula på vinglas eller ansvällning på skaftet till pokal.

Inom den katolska kyrkovärlden kallas dessa kärl Ciborium och inom den österländska ortodoxa sidan Diskos. Vid sökning på ciborium får man följande uppgifter: Ett nattvardskärl som används i liturgin för att förvara det invigda, konsekrerade nattvardsbrödet, även kallade oblater. Ett ciborium är ofta av metall och ser ut som en kalk, med fot, nod, hals och behållare.

Jag anser att den funna noden är mellanstycket till ett nattvardskärl. Foten, halsen och kärlet är bortslagna och vi har mellanstycket, noden.

Fransmännens läger i Finby. Bildtext i Nya Åland. En del av krigets vardag i fransmännens huvudläger i Finby har fransmannen Morel-Facio fångat här. En stilla by-idyll mitt i kriget visar något av den dåtida landskapsbilden. ( Foto Jan Andersson).

Vi skall låta fantasins vingar få fritt spelrum! Då jag legat några sömnlösa nätter och funderat på denna händelse sade det bara "klick". Såhär gick det till: Fransmännen (ca. 12.000 man och kvinnor) hade sitt tältläger i Finby. De var tillsammans med brigadmajor Jones från England som slöt upp via Mångstekta med om stormningen av fästningen. Nu var det ingen hejd på röveriet. Otaliga föremål försvann och finns än i dag på olika auktionssajter världen över. Då man kommer in i ryska kyrkan hittar man många fina saker. Här har vi lite nattvardskärl, dom tar vi med oss till Finbytältet och smälter ned. Sagt och gjort och då man fått bort guldet kastar man iväg bronsklumpen över skogsvägen för den ids man ju inte släpa till Frankrike. 

Den bild vi ser ovan är tagen just från det håll där vi befinner oss i våra "klubbeforskningar". Vyn vi ser är ritad från den väg som går emot Korsgälorna, det är min allra bestämdaste uppfattning. Här har jag sprungit och lekt som barn så vyn jag ser framför mej är exakt. Mattas ladan till höger och deras kvarn, Trögers uthusen och kvarnen mot vänster och längst bort Norrgårds gårdsmiljö med sin kvarn. 

En man som jag träffade ofta som barn och som jag fiskade och for ut på fågelskyttefärder med var Henry Lindholm. Han bodde i torpet som förr kallades Sammels, ett stenkast från fyndplatsen, han bedrev växthusodling. Henry berättade vad han hört angående fransmännens läger i Finby. De hade sina tält nära vårt hus sade dom gamla.

Förstadagsbrev, lertassar och bronsklubban år 1986.

Alla trevliga saker som hänt på Åland måste ju får ett eget frimärke. Här ståtar vår bronsklubba i all sin glans och året är 1986. Är den inte vacker?

Klubbat i Godby den 11 oktober år 2016

Johan Granlund

Fastlagstisdagen i min barndom

Såhär skall den se ut, fastlagsbullen, och så heter den på Åland.
" Kåmm inga å jååla om någä semmlor her int "!
"Å så ska de va mandelmassa undär gräddan å inga någä sylt hällär"!
Ja så låter sundsvarianten av den åländska dialekten uttalad av en bondmora från Finby.

Efter att jul och nyårshelgerna var avklarade fanns det i min hemtrakt två glada tillställningar under vintern för en grabb i hembyn. Det var fastlagstisdagen och den senare på vintern kommande andelshandelskaronkan. Dessa båda tillställningar hade att göra i mångt och mycket med Sunds Andelshandel.

Sunds Andelshandels huvudbyggnad fram till 1957. Notera de två kommunala kungörelsetavlorna som hänger invid dörren.

Sunds Andelshandels nya affärsbyggnad från år 1957 i jubileumsskrift.

På fastlagstisdagen bjöds det på kaffe och fastlagsbullar i alla andelshandelns butiker, i Finby, Delvik och Kastelholm.
Karonkan var den årliga andelshandelsstämman som hölls under vårvintern på ungdomslokalen Klippan. Även där bjöds på kaffe och kakor. Dit kom alltid Birger Strandell och visade filmer om SOKs verksamhet i Finland och för oss barn Kalle Ankafilmer. Vi skrattade så vi tjöt. Vid den efterföljande dansen spelade ofta Edgar Blomberg  på dragspel.

Denna annons var införd i Åland den 7 februari år 1959.

Välkomna till Ålands största kaffekalas som hålles FASTLAGSTISDAGEN  i våra 45 butiker i landskapet.

Och här är förstås min butik med, andelshandeln i Finby eller "andesanden" som vi sade.
Denna dag fick kunderna en del av sin återbäring för trogen handel, man blev bjuden på kaffe och fastlagsbulle. Detta var något fantastiskt tyckte man och under denna dag var butiken full med folk från morgon till  kväll. Längre fram minns jag att mandelmassan var borttagen med de var goda ändå.

En typisk situationsbild från andelshandeln julen 1957 och så kunde dagen se ut även en fastlagstisdag.
Personerna på bilden är från vänster: Astrid Björklund, okänd, Arne Dahl, Hilding Björklund, Karl Eriksson från Hulta, styrelsemedelm vid tillfället, okänd, en Kosangasschaufför, Nils Karlsson och skomakare Hälinen.

Denna tradition att bjuda på kaffe med fastlagsbullar fanns med ända fram till andelslagsrörelsens sista år på Åland och jag minns så väl hur vi på Hallen i Mariehamn där jag verkade som föreståndare i nio års tid dukade upp med kaffe och bullar.

Vid ett tillfälle hade vi även Bosse Larsson och Kicki Danielsson som underhöll och jag minns hur vi byggde en estrad åt dem vid frukttorget utav lastpallar.

Detta med gratis fastlagsbullar  var verkligt populärt bland lycèets ungdomar. En del killar åt sig så mätta på bullar att de kastade resterna upp mot skyltfönstren då de gick tillbaka till skolan.

I äldre tider anordnades fastlagstrav i Finby på Övre vikens is. I samband med en sådan hände sig så att Norrgårds hästen som deltog blev skrämd och slet sig. Den rusade då ner mot Svinesund och över Lumparen ända fram till Lumparland. Hästen hade nämligen köpts något år tidigare just därifrån.

Norrgårds i Sund Finby och vår häst av senare årgång. Han hette Alarik och här står han och min far Bernhard framför vårt hus i en stämningsfull bild från 1960-talet.

På Slemmerns is hölls fastlagstrav under en lång följd av år. Om detta kan man läsa i gamla årgångar av tidningen Åland. Efter travet anordnades dans på Miramar och många var det som kom hem sent på småtimmarna med sin häst.

I en artikel i Husis från år 2010 berättas att: I söndags ordnades det första istravet på Åland sedan 1960-talet. En bana om 700 meter hade plogats upp på havsviken Slemmern i Mariehamn och två lopp kördes med efterföljande A och B finaler.
- Detta var mer ett jippo än en seriös tävling för att fira 100 år av organiserad hästsport på Åland säger Jan Blomqvist i arrangörsgruppen.
- Förr ordnades soaré med prisutdelning på restaurang Miramar minns Aldur Eriksson.

Vid en titt i lite äldre årgångar av tidningen Åland hittade jag från den 3 mars år 1960 ovanstående referat.
Hingsten Maus snabbaste häst vid fastlagstrav på Slemmern.

Från den 28 februari år 1963.
Varmblodet Motiv fastlagspublikens favorit. Treåringarnma gav hopp om sportens förnyelse.
I bilden ett uppvisningslopp.

I min barndom minns jag även att man skulle ut och åka "långt långt lin". Vad var då detta? Jo man kopplade ihop många sparkkälkar och barnen satt då på varje kälke. Sedan knuffade någon äldre fram hela ekipaget. Detta gjordes på isarna eller på någon hal landsväg.

I Fataburen finns följande artikel införd om seder på fastlagstisdagen.

Sammanställer man de här ofvan från Sverige insamlade uppgifterna med sådana ifrån andra länder, så kompletteras bilden af seden att fettisdagen åka långt lin med än flere ålderdomliga drag.

Vända vi då oss först till Finland så är det där en allmän sägen att man på fettisdagen skall åka kälke, ty då lyckas lin och hampodlingen följande sommar, men man bör åka mycket för att få långt lin, ty ju längre man åker, ju längre blir också linet. Ännu är det i Finland ganska allmänt att "åka lång line" hvarvid man, som det heter "skurrar eller skrinnar" med kälke eller skidor nedför backar under rop af t.ex. "Lång hampa, långt lin" eller "Lycka till lång hampa långt lin"
På Åland lyder ropet " Långt lin och hvitt lin åt våran mor, noppor och stoppor åt grannas mor"


Vad är då fastlagstisdagen för en märklig dag?
I Sverige benämnes den för "fettisdagen eller vita tisdagen" men i Finland har den alltid hetat fastlagstisdag.
Det är frågan om en gammal kristen tradition som började med fastlagssöndagen fortsatte med blå måndag och så kom tisdagen. Fastlagssöndagen var 47 dagar före påsk. Dagen är rörlig och kan infalla som tidigast den 3 februari och senast den 9 mars.
Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna före fastan och ordet är belagt sedan år 1594.

Då det är sista dagen innan påskfastan har det givit upphov till den traditionen att bara just den dagen äta en bulle.

På Åland är bullen en sådan, avskuren topp, med grädde och i en urgröpning i bullen mandelmassan.
I Norge och Danmark har man sylt eller vaniljkräm.
På Åland, i Svenskfinland och märkligt nog i Skåne kallas de för fastlagsbullar.

En märklig sed fanns förr i norden. På fastlagstisdagen skulle husfar risa familjemedlemmarna. Detta var en rituell sed som skulle påminna om Jesu lidande och ansågs även befrämja hälsan.

För övrigt är fastan och fastlagen varandras raka motsatser. Fastlagen står alltsedan medeltiden av frosseri och fest, lekar och överdrifter i gyckel och gillen.
I sydliga länder är det karneval. Ordet härleds ur: Carne levare som betyder: Ta bort kött.
Det gällde då att äta och frossa så mycket som möjligt medan det var tillåtet före fastan. På fettisdagen skulle maten vara fet, näringsrik och väl tillagad inför askesen.

Sedan med bulle, grädde och mandelmassa började som så mycket annat i de högre stånden och spred sig senare till vanligt folk.

De hemvändande åländska flyktingarna från Stora ofredens tider förde troligtvis med sig mycket av sederna i Sverige till Åland.


Frossat i Godby den 11 februari år 2016

Johan Granlund

Sunds Andelshandel - plantskola för åländska affärsmän

Sunds Andelshandels huvudaffär i Finby som den såg ut på 1950-talet och som sedermera revs på 1970-talet. Detta andelslag har frambringat ett uppseendeväckande antal affärsmän som gjort karriär inom olika segment i den åländska affärsvärlden. Men låt oss se lite hur allt började.

I en historik, Sunds Andelshandel 50 år skriven av T. Hellberg inför dess 50-årsjubileum kan vi se att den 20 december år 1906 uppsattes i mejerisalen i Delvik Bolagsmejeri, ( en mejeribyggnad som numera är försvunnen men som låg litet väster i backen invid Delvikfilialen ), en kungörelse som hade följande lydelse: Medlemmar av Sunds kommun vilka intresserar sig för bildandet av ett handelslag behagade sammankomma härstädes den 27 d:s kl. 11 f.m. i och för överläggning i frågan. Evert Österlund.
Detta var den första stämmokallelsen i Andelslagets historia.

Evert Österlund från Sibby och August Nordlund från Persby, två av andelslagets förgrundsfigurer.

Ovanstående möte väckte intresse, och på den utsatta tiden var 52 män samlade. Mötet öppnades av initiativtagaren, och till dess ordförande valdes kommunalstämmoordföranden M. A. Mattsson från Sibby. Diskussionen var livlig. Man ansåg, att "de privata affärsmännen som funnos på orten förde mest sekunda varor i handeln, men tog betalt för prima. Konsumenterna borde därför själva försöka skaffa varor av bättre kvalitet till samma pris". Mötet beslöt att en andelshandel skulle bildas. Insatsen blev så låg som 10 mark, för att även mindre bemedlade skulle ha möjlighet att komma med. Tillskottsplikten bestämdes till 100 mark, detta för att andelslaget skulle få en viss ryggrad att börja med.

Sunds Andelshandels huvudaffär i Finby. Föreståndare K.J Karlsson från granngården Branders jämte personal.

På dessa bilder ser vi den allra första affärsbyggnaden som Sunds Andelshandel startade sin verksamhet i. Huset låg ganska exakt på samma ställe som den nya butiken byggdes på i mitten av 1950-talet. Uppe i backen ser man det gamla torp som stod på den plats den andra affärsbyggnaden byggdes på.
Nämnas kan att fotograf är Anselm Sjöblad som även syns i bild på sina skidor. Han tog många "selfies" dvs. han kopplade kameran till en klen lina som han utlöste kameran med.

Vad vi ser här är ett mycket gammalt fotografi av sundsbor stående invid afffärsbyggnaden som skulle bli Sunds Andelshandel huvudaffär. Personerna är troligtvis styrelse och personal samt en del av de första grundarna. Denna bild har ingått i Ålandstidningen för personidentifikation och min far var en av de som lyckades identifiera de flesta.

Personidentifikation:
Från vänster mot höger, no: 2, föreståndaren K.J. Karlsson från Finby,
4, Karl Sundman från Mattas i Finby,
5, man med käpp och kaptensmössa, troligtvis någon av styrelsens medlemmar som var kapten,
8, Hugo Johansson från Karlbergs i Jyssböle,
9, Evert Johansson            "
10, Albert Johansson från Göstas i Finby,
12, Karl-Anders Andersson från Postens i Finby,
13, Evert Österlund från Sibby
15, Hulda Österlund från Sibby,
17, Johan Karlsson från Postens i Finby, kallad Post Janne,
19, Ida Karlsson från Smedsböle, senare gift till Norrgårds i Domarböle,
20, Karl Gustavsson från Daniels i Finby,
21, Hilja Lindholm från Finby.

Vi läser vidare i historiken. Den första styrelsen.
Redan i detta skede ansåg man det av nöden att välja styrelse för det blivande handelslaget. En interimstyrelse tillsattes, vilken fick följande sammansättning:
Ordförande kapten J.E. Johansson från Tosarby,
medlemmar: kapten K.E. Lindeman från Mångstekta, kapten J.D. Jansson från Tranvik, bonden M.Nordin från Brändbolstad och bondesonen E.Österlund från Sibby.

Dessa personer fick i uppdrag att värva medlemmar, upprätta förslag till stadgar och efterhöra lämplig lokal att hyra eller köpa. Den valda styrelsen arbetade med stor energi, och redan den 20 mars 1907 kunde en konstituerande stämma hållas. Därvid godkändes stadgeförslaget utan ändringar. Även slutgiltig styrelse valdes, vilken fick samma sammansättning som ovannämnda interimsstyrelse.

Undertecknad har inte lyckats spåra stämmokallelsen i Tidningen Åland. Däremot hittade jag en notis av signaturen Sylvester, Axel Danielsson, i sagda tidning som lyder:

Den första föreståndaren var kapten K.J. Karlsson från Branders i Finby.

Det skulle visa sig att den första styrelsen var handlingens män. Förslag väcktes, att konsul R.Mattssons filialbutik i Finby skulle inköpas, och förslaget blev beslut. Köpeskillingen var 9.000 mk. Den 15 maj samma år övertog handelslaget fastigheten jämte lager och inventarier varefter verksamheten började.

Verksamheten i det nystartade andelslaget hade inte pågått många månader förrän det och hela Åland skakades av ett rått mord som skedde i affären en kväll den 19 december 1907. Två i kommunen boende män slår då ihjäl det unga biträdet Viktoria Gustavsson från Lumparland med en tung vikt och vars byte blev några finska mark. Om denna händelse finns utförlig redogörelse i denna blogg av den 1 mars 2013 under fliken mord.

Liv och rörelse på torget invid andelshandeln, det skulle bli kännetecknande för platsen i många decennier. Här samlades man från tidiga morgnar då bussen avgick till Mariehamn kl. 8.00 på morgonen och då den ankom vid 18.00 tiden på kvällen. Det blev den moderna tidens kyrkbacke.

Sunds Andelshandel skulle det visa sej utvidgade sina domäner till andra byar i kommunen, således grundades en affär även i Sundby. Dess föreståndare var i början Julia Husell. Var fastigheten stod är i skrivande stund oklar.

Interiörbild från Sunds Andelshandel på 1910-talet. Föreståndare är K.E. Danielsson från Tranvik. Biträdet kan vara en av Trögers flickorna Karlsson och kunden en av Granlunds flickor från Finby.

I Ålands Landskapsarkiv finns deponerat en del material från andelslagets verksamhet bl.a. dessa protokollböcker. Här ser vi en bok från år 1915-25.

Från år 1918 saxar vi följande exempel:

Protokoll fört vid styrelsen för Sunds Andelshandel m.b.t. sammanträde den 2 januari år 1918 kl. 8 f.m. Närvarande voro: Evert Österlund, Karl Blomqvist, August Karlsson, K.J. Karlsson, Em. Axelsson, Janne Johansson samt suppleant Johan Karlsson.

1. Skreds till val av ordförande och vise ordförande för innevarande år och återvaldes vardera.

2. Beslöts bevilja Handelsföreståndare Th. Ekblom tjänstledighet till 12 Maj detta år med skyldighet att på egen bekostnad hålla av styrelsen godkänd vikarie.

3. Till vikarie för handelsföreståndaren T.H. Ekblom godkändes kapten Leonard Sundblom från Prästö.

4. Upptogs om andelslaget bör ingå som medlem i Sibby ny startade Telefonlag och ansågs det av behovet påkallat men kunde styrelsen icke avgöra frågan utan beslöts hänskuta den till näst infallande ordinarie stämmobehandling.

Ort och tid som ovan förutskrivne å styrelsens vägnar
Evert Österlund, K. Blomqvist, August Karlsson, Janne Johansson, K.E. Axelsson.


Då verksamheten fortgått i ca. 20 år började man småningom fundera på en nybyggnad för huvudaffären. Man inköpte en tomt alldeles mitt emot varande fastighet för 1000 mk. En ödets ironi infann sig då Haraldsby Tegelbruks företag gick i konkurs och möjligheten fanns att inhandla dess skorstenspipa som hade enorma mängder med tegel. Den erbjöds nu andelshandeln för ett pris om 5.000 mk och avtal ingicks. I ett protokoll av den 4 januari 1927 läser vi: Med Kalle Mattsson från Saltvik har styrelsen denna dag uppgjort kontrakt som förvaras i handelslaget för nedtagning och skrapning av skorstenen vid Tegelbruket i Haraldsby. Av den 21.1. 1927: För transporten av teglen godkände styrelsen ett anbud för 20 Fmk per 100 stycken tegel transporterade från Haraldsby till Finby. Den 10 maj flyttade man in i den nya butiksbyggnaden.

Haraldsby Tegelbruks skorstenspipa.
Fotografi vänligen tillställt av Conny Andersson

År 1923 öppnade man paketaffär i Sibby hos Evert Österlund. År 1926 måste paketaffären i Sundby indras, då arrendetiden upphörde. Åren 1924-27 hade andelslaget paketaffär hos Karl Enqvist i Hulta.

Kastelholmsfilialen.

Mjölktransportör August Andersson lastar varor vid Kastelholms filialens magasin på 1950-talet.
Fotografiet tillställt av Anders Andersson.

Fred Carlsson föreståndare för filialen i Kastelholm från år 1948, under en tid samtida med sin bror Stig som var andelslagets chef i Finby.

Föreståndare för Kastelholmsfilialen:
Maria Lindström år 1932 - 33
Lotta Broman år 1933 - 45
Lisa Nummelin 1946- 48

Historiken fortsätter: Paketaffären i Sibby indrogs år 1935 då fastighet inköptes i Delvik. Den 10 juli samma år öppnades Delviksbutiken i för ändamålet nybyggd fastighet.

Uppförandet av denna funkisbyggnad väckte en livlig diskussion som spred sig vida omkring. Även i landstinget ventilerades frågan om lämpligheten av att bygga funkishus på den åländska landsbygden. Inte heller i styrelsen var man fullt eniga. En motståndare till denna byggnadstyp t.o.m. erbjöd sig att betala de merkostnader en omändring av takkonstruktionerna skulle medföra.

Delvikfilialalen efter ombyggnaden år 1952.
Fastigheten följer den standardmodell som användes inom SOK-rörelsen i hela landet.

Arne Dahl, föreståndare för Delviksfilialen från år 1952.

I historiken finns listat ett antal filialföreståndare:
Lissi Söderlund år 1935 -  37
Herman Mattsson år 1937 - 38
Frimer Lillmark år 1938
Göta Nummelin år 1938 - 43
Else Mattsson år 1944 - 47
Gustav Mattsson år 1947 - 52


År 1943 inköptes en sädessorterare jämte hus av lantmannagillet, och nya magasiner uppfördes i Finby och Bomarsund.

Ovannämnda Evert Österlund och August Nordlund är två namn som för evigt är sammankopplade med kooperationen i Sund och på Åland. Österlund var den som tog initiativet till andelslagets bildande. Det var också på initiativ av honom som bildandet av Ålands Handelslagsdistrikt genomfördes.  Han var även den ivrigaste när det gällde att införa Sparkassan på Åland.

Här ser vi logon till SOK-rörelsens sparkassa. En enkel bild på två personer som bär en börda.
Detta skulle känneteckna andelsaffärernas huvudidé, vi gör någonting tillsammans, vi äger vår butik tillsammans med andra inte ensam som är den bärande idén för det vi benämner privathandeln.

Denna rörelse har av någon märklig anledning fått en "rödfärgsstämpel" men ingenting kan vara mera fel, i alla fall inte inom den åländska bondekooperationen. Andelslagsrörelsen startade i England på 1800-talet och fick starkt fotfäste i norden.
I Finland gick det sålunda att andelsrörelsen splittrades i två delar. Bondekooperationen med sin partihandel SOK och arbetarkooperationen OTK, som hade en tydlig vänsterpolitisk koppling.

 Bondekooperationen inom SOK var i stället center-moderat om vi talar dagens språk. I de flesta fall långt ut på högerkanten. Det var kommunens ledande bondehövdingar som styrde i andelshandeln. Dessa sekunderades av mängder av andra bondehorder och deras familjer. Detta innebar att de allra flesta samhällsfunktioner på Åland formades som andelslag. Vi ser Ålands Elandelslag, Ålands Telefonandelslag, Ålands Centralandelslag ÅCA, tidigare Ålands Andelsslakteri, Ålands Skogsägarförbund, Andelskassan osv.

Att Sunds Andelshandel var en plantskola för unga män som äntrar stegen upp till affärslivets höjder är höljt utom allt tvivel, se här och häpna:

En intellektuell "kraftkarl" inträder på arenan, Herman Mattsson från Sibby. Han blev dess föreståndare i en tid av lågkonjunktur och vände skutan på rätt köl. Föreståndare åren 1921-1929.
En "skrivarkarl" i kommunen, en stark representant för Sund under många perioder i Ålands Landsting.

Klas Nyström, affärsföreståndare från år 1930 - 34. Därefter chef för Ålands Andelsslakteri och
ledande vid bygget av affärskomplexet Böndernas hus i Mariehamn.

Stig Carlsson, affärsföreståndare åren 1943-53. Sedermera chef för Ålands Centralandelslag ÅCA.

Jag kan här inte låta bli att visa ett fotografi. Det är från Marita Sundmans kalas på Postens i Finby och granngård till Andelshandeln.
Året kan vara 1954 och invid mig längst till vänster sitter Stig och Anita Carlssons son Sture "Stucke" Carlsson. Han skulle bli den åländska Chipskoncernens framgångsrika ledare. Bredvid oss sitter Torbjörn Sjöblad, även han en affärchef , tidigare inom chefspositioner för Samgång och därefter som chef för Föglö Handelslag. I mitten sitter födelsedagsbarnet Marita Karlsson f.Sundman,
Birgitta Lindblom f. Karlsson, Anna-Lisa Blomqvist f. Eriksson samt Britt Tuominen f. Högnäs.

Hilding Björklund, affärsföreståndare år 1953 och enligt historiken tillsvidare.
Sedermera chef för Andelsbanken för Åland.

Affärsföreståndare under åren 1907 - 1953

K.J. Karlsson                                               1907 - 1910
Evert Danielsson                                         1910 - 24.5.  1914
Th. Ekblom                                        25.5  1914 - 30.4.  1918
Mikael Häggblom                                1.5. 1918 - 30.11. 1918
Anton Söderberg                                1.12. 1918 - 17. 2   1921
Herman Mattsson                                 1.4. 1921 - 2.9.     1929
Bruno Nordlund (t.f.)                           3.9.  1929 - 31.10.1929
Klas Nyström                                       1.9.  1930 - 31.3   1934
Brage Forss                                         1.11  1929 - 31.8   1930
Gunnar Nordberg                                 1.4   1934 - 16.2.  1943
Stig Carlsson                                       17.2  1943 - 31.3.  1953
Hilding Björklund                                 1.4. 1953 - tillsvidare
Detta är enligt jubileumsskriftens förteckning.

Helge Mattsson från Svartsmara by i Finström. Sunds Andelshandels affärsföreståndare under 60-talets första år. Sedermera chef för Andelslaget Samgång i Marieham.

 Jag ger här hans bild i det han älskade, att informera. Nu med det modärna hjälpmedlet mikrofonen i sin hand. Han var alltid på språng att, informera och delegera. Han älskade att chockera. Han var den som över en natt slet ut betjäningsdisken i Finby för han hade läst om och besökt snabbköp i Sverige. Jo, jag var med och jobbade så jag vet. Han var inte buskablyg att berätta för Konsums högsta chefer i Stockholm hur ett "affärscentrum" skulle skötas. De hade ju bara cirka 3 miljoner kunder. Men han hade det emot sig att han lyssnade för mycket på bönderna i byarna, de ville ha kvar sin lilla bybutik och det ledde till det stora åländska andelslaget Samgångs  fall. Jag säger det en gång till, Helge var en stor ledare, som värnade om sin personals trevnad, dess fortbildning och trivsel.

Jag kommer aldrig att glömma honom då han anställde mej som 15- åring till Andelshandeln i Finby. För att riktigt kontrollera och lära mej penningrörelsen gav han mej en skokartong som min egen kassalåda med ett kvittoblock. På kvällen skulle allt räknas och det skulle stämma på pennit.

Han lärde mej alla olika mått på spik, skruvar, järnstänger och "Hackmanbord" skivor. Han visade mej hur man skär glas med diamant och sågar järn. Han lärde mej alla olika målfärgsburkar och hur man blandar färger.  Alla fodersäckar skulle stå i raka rader med texten i läsbart läge.

Ute på gården skulle det vara snyggt. Tidigt på våren skulle lövräfsorna fram. Se folk i ögonen och sitt rak i stolen! Det fanns ingenting som Helge missade i skolningen av en anställd butiksknodd.

Max Sirén, här med sin hustru Inga-Lis. Affärsföreståndare för andelshandeln efter Helge Mattsson.
Max skulle bli den åländske "spar"- handelns förgrundsgestalt. Började under "file"svenskens inköpsrundor med en liten köttbutik nära Mariehamns västra hamn, fortsatte sedan med konceptet Sparköp och byggde upp ett sparköpcentrum i norra Mariehamn, Sparhallen. En av Ålands största affärsgenier inom dagligvaruhandeln. Max stod sällan ja just aldrig bakom disken, han satt på sitt kontor och finslipade sin diamant och det skall han och hans hustru Inga-Lis  ha all ära för. Jag är stolt över att få ha arbetat med honom, först som butiksbilsföresåndare i Sunds Andelshandel år 1966-67, sedan kollega med honom under en kort period 1974 då han kom från det havererade sundska andelslaget till Samgångs "trygga famn" och jag som föreståndare för Klintenbutiken Skotten, som för övrigt var Ålands första sparbutik.

I " bodknoddarnas " gyllene skara kan vi nämna min farbror Jan- Erik Granlund, som jobbade som biträde i Sunds Andelshandel men som efter avslutad handelsutbildning blev chef för Sottunga Andelshandel i vilken han tjänade så gott som hela sitt verksamma liv tillsammans med sin hustru Edit.

En ung Jan-Erik Granlund stående på andelshandelns trappa i Finby. Butiksbiträdena är för mig okända.

Under en sommar på 1950-talet jobbade här en ung  man som hette Valter Häggblom, han skulle sedan bli stor affärsman i Saltvik. Jag minns personligen honom då han stod bakom disken i affären i Finby. Barn minns alltid speciella händelser: En flaska pilsner låg och läckte på golvet vid disken, Valter gick dit och ställde den på rätt köl. Det är mitt minne av honom i Finby. Och han hade en röd Skoda.

Sunds Andelshandels första butiksbil. Detta är en bil av märket Ranault och föreståndare för den var en tid Bror-Anders Källroos från Finby.  Per-Olof Vinberg från Finby åker med.

Här ser vi andelshandelns andra butiksbil. En Bedford som är påbyggd med en butikslåda på flaket.
Bilen befinner sig här i Hulta centrum och rattas av undertecknad som var ansvarig för den från hösten 1967 till sommaren 68.
I denna blogg finns en artikel om verksamheten skriven i mars 2013 under fliken Sunds Andelshandel.

En trevlig bild från Sunds Andelshandel i Finby. En jul på 1950-talet.
Ett julbord designat av Astrid Björklund.
Astrid skulle senare då varuhuset Varmans öppnade bli chef för dambeklädnadsavdelningen som hon innehade fram till pensioneringen.
Fotograf, Tatu Virkkunen.

En viktig del av Andelshandelns verksamhet var varutransporterna från Mariehamn. Här ser vi hur
mjölktransportör August Andersson lastar in varor till affärens magasin i Finby på 1950-talet.
Fotografiet tillställt av Anders Andersson i Kastelholm.


Förhandlat i Godby den 25 augusti år 2015
Johan Granlund