Anna-Ulla och fransman - i skuggan av Bomarsund

Fridhem i Vivasteby

Här vid denna fridfulla vägkrok i byn Vivasteby bor sommaren 1854 den unga torparfamiljen Johan Johansson och Anna-Ulrika Andersdotter. I stugan finns två småttingar, en annan Johan är i femårsåldern,  och hans halvsyster Anna-Ulrika ett och ett halvt år gammal. Deras en treårig son Karl-Erik hade dött året innan.

I Sundsbygden finns en seglivad berättelse som har levt sitt eget liv alltsedan "Bomarsundskrigets" dagar. Den har berättats från mun till mun i nu över 160 år. En i bygden känd guide Holger Eklund hade den med på sina guideresor i bussarna då de for "runt Sund". Den fanns med i ett folklustspel på Klippan för ett antal år sedan och berättelsen finns även med i boken Sällsamheter från Åland.
Enligt guiden Eklund hände följande:

General Adolphe Niel, chef för de franska ingenjörstrupperna i Bomarsund

Efter att fransmännen landstigit i tidig augusti år 1854 stannar i början av september en liten trupp utanför Johans stuga. Kaptenen som ledde truppen ger order om halt och säger med myndig stämma att han har ett ärende här, han är törstig. Med sabel och gevär stegar han in i stugan och tar vad han behöver för stunden. Husbonden Johan lär då ha yttrat: Anna-Ulla, låt honom hållas bara vi får leva! Jag skall ta hand om barnet om det så sker.

Det gick som Johan befarade. Efter nio månader står i Sunds födelse och dopbok följande för juni månad 1855:

Födda i juni månad, den 10:de

Bonden Jan Erik Johansson och dess Hustru Anna Ulrika Andersdotters barn Wilhelmina Mathilda

Testes (bevittnas) : dopvittnen och döpt av Gustav Adolf Justin

Familjen skall få flera barn och i december 1857 föds Johanna Karolina, i november 1860 Vendla Augusta och i maj 1863 Karl Erik.

I boken Familjer och gårdar i Sund, angående Vestergård 2, finns Anna Ullas lille son Johan inte omtalad, men vi finner honom i Sunds kommunionbok (stora kyrkoboken) för gården Vestergård 2 i Vivasteby från åren 1849 - 57.

Bonden Jan Erik Jansson och hustru Anna Ulrika
Hennes barn före giftet, Johan född 20 augusti år 1848
Gemensamma barn, Carl Erik född 1850, Anna Ulrika född 1852, Wilhelmina Mathilda 10.6.1855 och Johanna Carolina född 1857.

I födelse och dopboken för 1848 ser vi födda den 20 november,

Pigan Anna Ulrika Andersdotters Oäkta son Johannes
Testes: Vittnen

Vid denna tid arbetar Anna Ulrika som piga på gården Södergård 2 i Sibby hos familjen Svibergsson.
Sonen i gården får upp ögonen för pigan Anna Ulrika och följderna blev för stunden katastrofala denna tid. Båda blir tilltalade för lägersmål och detta finns inskrivet i kyrkbokens anmärkningskolumn.

Bondsonen Johannes Sviberg får juridisk hjälp av sin far nämndemannen Svibergsson och han svär sig fri via "värjemålsed". Den tidens försvarsmekanism i brottsmål då vittne saknades.
Det blev således inte bröllop i den gården.

Anna Ulrika har med största sannolikhet ett vänligt sätt och ett tilltagande yttre och hittar snabbt en ny man "Lill - Johan" på gården Vestergård 2 i Vivasteby.

Vigselbok i Sunds församling den 24 juni år 1848

Bonden å No: 2 i Vivasteby Johan Erik Johansson och Pigan dersammanstädes
Anna Ulrika Andersdotter.
Vigsel utan skrud.

Anna Ulrikas första barn Johan vilken hon fick med Svibergssons son Johannes for ut till sjöss och drunknar i Nordsjön. Enligt Familjer och gårdar i Sund, hade han tjänst på ett fartyg som "konstapel" en lägre grad än styrman vid tillfället.

Anna Ullas äldre syster Anna Ulrika hade däremot inte så bråttom med giftermål Hon gifter sig i 58-årsåldern med den 60-årige bondsonen Samuel Johansson från Göstas i Finby och hon avlider i lungsot blott några månader efter giftermålet.

Hur gick det då med Anna Ulrikas och Johans dotter Wilhelmina Mathilda? Jo vi hittar henne på
torpet Djurgårds i Kastelholm

Wilhelmina Mathilda och Karl August Herman Mattsson på trappan till sin stuga i Kastelholm.

Wilhelmina föddes på torpet Fridhem den 10 juni år 1855 och dog 10 november år 1936
Karl August föddes den 16 maj 1857 och dog den 4 mars 1931.
Familjen finns från år 1902 som stadigvarande torpare på Djurgårds.
Paret gifte sig den 28 december 1883 och fick med tiden 6 barn.
Deras gravvård finns på Sunds kyrkas begravningsplats.

Mera fakta om gården Fridhem kan läsas i framlidne bloggaren Bosse Taipales blogg, där står däremot ett fel, Wilhelmina föddes inte 10 månader efter fransmännens avtåg ifrån Åland.
De lämnade Åland strax efter sprängningen av fästningen den 2 september och alla främmande styrkor var borta den 15 september. Det blir således 9 månader om jag räknar rätt.

En sak som gör mig fundersam.
Då fransmännen avseglade från Calais hamn i juli 1854 höll kejsar Napoleon den III ett tal till trupperna: Ni kommer till en trakt och en befolkning som är fredliga. Jag tolererar ej våld och oegentligheter emot befolkningen.

Den franske generalen  Baraquay d`Hilliers som hade sitt högkvarter på Janses i Finby utfärdar ett dekret till sina styrkor. Den som utför våldsdåd emot kvinnor och barn kommer ovillkorligen att arkebuseras.

Hände detta strax före avfärden från Åland, eller var det i alla fall en romans som Bo Taipale skriver i sin blogg?

General Baraquay d´Hilliers



Avlat i Godby den 24.10. 2018

Johan G. Granlund

Lönskalägen, lägersmål, otidigt sängelag och mökränkningar på Åland år 1607-1608

Magnus Erikssons Landslags Gifto Balk.
Illustration från ca. 1430.


I början av 1600-talet formligen exploderade häradsdomarna med rättegångar om lägersmål, lönskalägen, otidigt sängelag och mökränkningar. Vi finner dem så gott som i alla socknar och troligtvis är de fall
som upptas i boken Åländska handlingar 1530-1634 bara en liten del dessa år. Domarna är transkriberade och redigerade av Kaj Mikander och boken gavs ut av Ålands Kulturstiftelse år 1977.

Av egen erfarenhet vet jag att detta arbete skall ha allt beröm. Det skriftspråk som användes i 15 och 1600-talets domböcker är oerhört svårtytt, endast en expert kan läsa dessa kråkfötter.

Kökars socken

Åhr 1608 then 4 Septembris stod laga ting i Finnöö med almogan uti Kiökar sochn uti stådthållarens närware.

Nempden

Oloff Erichson i Österbijggöö                            Tomas Matzson i Öffuerboda
Lasse Olson ibidem (från stället)                        Jöns Fransson i Hellsiö
Lasse Nielson ibidem                                          Erich Larson ibidem
Simon Jönson ibidem                                         Tomas Simonson ibidem
Hans Henrichson i Finnöö                                  Per Matzson i Harstensboda
Per Tomeson ibidem                                           Sven Matzson i Granboda


Kom för retten Her Oloff Jacobj caplan i Kiökar och bleff tiltalet om thet lägersmål han bedriffuit haffuer med Brita Persdotter i Karlebij. Han swarede, at han hade stoor nöd ther til, och när han hade belägrat henne haffuer han i hennes broders och sijsters närware troloffuat henne. Någon tijd ther effter begärade han Her Erichz dotter (troligen prästen i Föglö) dotter i Föglö til hustro, then han och bekom til hustro, endoch han sade någre löse ord, om Her Erich, men han kunde them intet bewijse. Effter bröllöpet drog föreskreffne Oloff ifrå Fögeld til Kiökar, och begijnte haffue samman gång med föreskrefne Brita och henne på nijtt belägrade. Han bekende sin gerning. Nempden effter hans eigen bekennelse, kunde icke frije honom ifrå lagen så som förmedles i Högmåla Balken 5 Capitel.

Kökars kyrka

Titeln Her framför ett förnamn betyder att det är fråga om en kyrklig person t.ex. caplan eller sacellan.
Här har alltså Her Olof från Kökar belägrat Brita i Kökar Karlby. Något som han ångrar bittert och gjorde det som lagen gav rum för nämligen trolova sig efter lägersmålet. Trolovning denna tid gällde som laglig förening och var alla med på noterna hände ingenting. Men nu var saken den att han far över till Föglö och träffar där Her Eriks dotter (namnet dyker upp senare) och begär i stället henne till hustru och de gifter sig. Nu drar så paret iväg till Kökar och efter en tid börjar han igen fria med förutnämnde Brita Persdotter. Här hade nämnden ingen annan möjlighet än att döma honom till döden i denna lägre instans.

Sida ur Gifto Balken i Magnus Erikssons landslag från 1430.


Målets fortsatta behandling i Föglö

Henrich Anderson i Skoboda domare                 Per Matzson i Finholma
Tord Jönson i Kalsiö                                           Jöns Erichson i Brendöö
Anders Erichson i Soneboda                              Per Henrichson i Olffuersiö
Oloff Matzson i Sottunga                                   Tomas Claeson i Bråttöö
Hans Olson ibidem                                             Gunmund Nielson ibidem
Per Matzson i Harstensboda

Her Oloff Jacobi fordom sacellan i Kökar bleff åter tiltaledt om thet lägersmål och troloffning han hade hafft med Brita Persdotter i Karlebij, och giffuit henne goffuor och sin förskriffning at han wille leffue och döö med henne. Någon tid ther effter drog han til Fögeld, och intet talade om sin förre troloffuade quinna, uten begärade Her Erichz dotter Ibba i Fögeld til hustro.

Föglö kyrka

 Effter hans begären medh gode mens närware och samtijcke gaff Her Erich honom sin dotter. Och förr än thet skedde, frågades Her Oloff til om han hade tiltalet eller förloffuat sig med någon annan ther til han då nekade, och sade sig ingen haffue tiltalet uten begärede bröllöp. Så frågades och Her Erich til om han icke wiste thet han hade belägrat eller troloffuat anthen föreskrefne Brita eller någen annan. Då giorde han ther på sin eed at han icke wiste ther aff att han skulle haffue sig förseedt med någen quinnes person, ther til skulle witne ware Her Cristopher i Jumala, Her Lars i Lemland och månge andre erlige men och wuinnor om tå tilstädes wore och hörde hans ord. Ther effter gaff han då¨Her Oloff sin dotter, och efter bröllöpet drog han med sin hustri Ibba ifrå Fögeld och til Kökar. Någen tijd ther effter begijnte han sin gamble wane och gick til föreskrefne Brita och henne på nijtt belägrade. Hon bekende at han hade hafft beställe med henne 3 gånger seden hans bröllöp war hållit med Her Erichs dotter. Då frågades her Oloff til hwij han steht aff sin äckta sängh och beblandade sig med then andra. Han swarade fåuitzskeligen och sade at han hade stoor nöd ther till. Gud nåde och bättre , hans sinnen äre icke alle heme hos honom, tij han pläger understundom fanticera och tala fåutzskelige, såsom witnades för rettten aff månge som tilstädes wore.
Effter långsam granne ransakning, kunde thesse men som här i nempden sitthie icke gå ifrå theres mening som i Kökar sittidt haffue i nempden, effter hans egen bekennelse och gerning, såsom förmelles i Högmåla Balkens 5 Capitel. Doch om nåden och straffedt ställes i all underdånighett til Hans Kongl. Maijttz nådigaste behag. Och effter han fattig man är fallen, elliest swagh i huffuudet och föge wet huad han beställer i fåkunnigheten, therföre bidie menige man för honom at han måtte komme til mögelige böther.

Här ser vi alldeles tydligt och klart att nämnden vill fria caplanen men kan inte gå emot den förra nämndens beslut. Däremot prövar de ett annat grepp. Man försöker få honom idiotförklarad och att på så vis påverka kommande prövning hos konungen och få domen ändrad till enbart böter.

Lemlands kyrka

Följande berättelse gäller en klockare i Lemland som med tjänstekvinnan på Lemlands prästgård bedrivit lönskaläge. De ställs nu inför rätta emedan ryktet går att hennes man som lämnat henne för åtta år sedan ännu skulle leva i Sverige, men kanske han var död, upphängd som ryktet förtäljer? För att fria sig bör man söka bevis för hans avrättning där. Mannen hade rott ut kvinnan till ett ödsligt skär, kanske i Lumparn, och lämnat henne där men folk hade sett hennes belägenhet och räddat henne.
En klockare var denna tid en kyrkans "allt i allo" kan man säga. Man kunde kanske tro att han enbart "rang i kyrkklockorna" men hans jobb var faktiskt mer än så. Han var kyrkans gårdskarl och den som tog upp kollekten, kallades då "klockarfar". Ifall ingen kantor fanns anställd var det hans skyldighet att spela. Dessutom hade han som uppgift att lära barn läsa och skriva samt leda sång i allmänhet. Med folkskolornas inträde minskade den pedagogiska delen.


Lemlands socken

Anno etc. 1608 then 9 Septembris i Granboda stod laga ting i Lemland sochn utj stådthållarens närware.

Nempden

Niels Jacobson i Söderbij domare      Henrich Hanson i Hellistorp
Måns Jacobson i Norboda                  Anders i Clemetzbij
Per Nielson utj Flaka                          Niels Larson i Flaka
Erich Larson  ibidiem                        Per Olson i Norboda
Jöns Nielson i Bistorp                        Niels Jönson i Lömböte
Simon Jönson i Clemetzbij                Tistran Larson  i Jernsijda


Erich Matzson Klockare i Lemland haffuer belägrat Mariet Matzdotter tienst quinna i Lemlandz prestegård. Hennes man rijmbde ifrå henne Joen Anderson benämnd för 8 åhr seden. Witnade henrich Hanson i Hellistorp at när hennes man drog ifrå henne, förde han henne med sig ut i skären, och satten på ett grund eller en liten bergklippa, och ther med rodde han ifrå henne. Ther kom gott folk och halp henne täden aff klippan och förden til landz. Effter owist är at han anten är leffuandes eller död, och föreskrefne Erich är wigd wid henne, skal han förskaffe sig bewijs ifrå Nijköping, tij thet sägz at föreskrefne Joen skal ware ther uphängd.

Lemlands prästgård i sent 1800-tal
Fotograf Axel Plantin Åbo.


Följande berättelse är från Lemland Lemböte. Saken gäller det som benämns "Mökränkning" alltså lägersmål mellan icke trolovade eller gifta. Mariet från Lömböte har legat med två bröder Jöns som hon får barn med och Knut som ihärdigt nekar. Rättegången föregås av en intrig där Mariets brorshustru Brita i Lemböte är inblandad.
Lagen stipulerade att om mökränkningen följs av en "Morgongåva" kan mannen undslippa straff men i detta fall betalade inte Knut avgiften utan sattes på Castelholm slott.
Jöns som har lämnat Mariet skall betala böter.
Böterna utgick med penningar 40 mer vilken fördelades sålunda att Konungen erhöll 26 mer, Häradshövdingen 6 mer, Sochnen 6 mer.

Kånan alltså Mariet erlades att betala Konungen 6 mer, Höffdingen 3 mer, sochnen 3 mer

Mariet Jönsdotter i Lömböte, bleff tiltalet om thet lägersmåls rijchte hon är uti kommen med 2 bröder, Jöns Olson och Knut Olson i Knutzboda, och hon haffuer barn med Jöns, men hon och Knut neka och swärie at the intet haffue beställe med huart annat. Doch äre ther falne någre ord aff hennes broders hustro Brita Niels Jönsons i Lömböte, uti så måggo, om hon hade tagit then färdige brodren, wille hon hielpe them til bröllöpz kost, men effter hon haffuer tagit then ofärdige, mjå hon see sig om aff henne skulle hon ingen hielp haffue. Nu bödz Knut lagen, then han icke måtte fulborda tij ha är en lisker dreng. Hans fader broder Erich Person i Flaka wille icke heller fäste lag för honom, effter saken är tuiffuelachtig och Knut är en fåne tutuwillutz ?

Nempden affsade at ha skal tiene för sin saak wid Casterholm slott, och then andre brodren Jöns är skild ifrå konan, skal böte för möökrenckningen penningar 40 mer.

Midsommarstång på Föglö.

Uråldrig symbol för naturens återkomst och människors fortplantning. Sedan härstammar från Sverige och inkom till Åland på 1700-talet, troligtvis med de återvändande bönderna efter Stora ofreden 1721.
Ytterst har den sin begynnelse i den judiska lövhyddohögtiden.

Midsommarstången är ett tydligt exempel på hur hedendom och kristendom möts. Korsarmar på fallossymbolen en upprest stång.

Följande berättelse är från Föglö. Olof i Hastersboda har belägrat Kirstin från samma ställe. Nu blev det lite tokigt för de är kusiner och detta innebar enligt den tiden blodskam.
Enligt liknande händelser i vår tid är det ett klart fall av våldtäkt.
Någonting är i alla fall fel med havandeskapstiden. Här nämns att våldtäkten skulle skett 8 dagar efter Helge Konungars tiden alltså trettondagen och födseln skett vid Lucia. Ett havandeskap på 11 månader vilket är helt otänkbart.

Helge Tre Konungar, Kasper, Melker och Baltzar. Mosaik från 500-talet i Ravenna.

Vi sätter oss ned och lyssnar vad som försiggår i rättssalen i Granboda.


Åhr Christj 1607 then 8 Julij i Granboda stod laga ting med menige man aff  Fögeld socknn utj erligh welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempden

Hans Olson i Sottungha                     Jöns Erichson i Brendöö
Per Matzson i Harstensboda              Jören Anderson ibidem
Gunmund Nielsoni Bråttöö                Henrich Olson i Biörsboda
Tomas Claeson ibidem                       Per Olson i Kalsiö
Per Larson ibidem                              Tord Joenson ibidem
Swen Joenson i Sandöö                     Anders Joenson i Sandöö


Kom för retten Oloff Joenson i Harstensboda som haffuer belägrat Kirstin Månsdotter ibidem, och äre tu sijskon barn, drengzens moder är sijstren och konans fader är brodren. Föreskrefne Oloff sade sig icke wette haffue henne belägrat, om thet är skeedt, då är thet händt i druckensmål genom dieffuelens tilskijndan. Såsom kånan bekenner, skal theres samman gång ware skedd otte dagar effter Helge Tre Konungars tijd, och barnet bleff födtt om Sanct Lucae natt. Hon sade at han kom til henne om natten när hon soff i sin sengh, och wiste icke aff honom förr än han war kommen tijtt han wille. Effter noga reckning haffuer hon gådt med sitt barn til 40 vekor, doch icke månge dager ther ifrå. Effter theres eigen bekennelse och gerning, kunde nempden icke frije them ifrå thet sidzste Capitel i Högmåla balken. Doch om nåden stelles i all underdånigheet til Hans Kongl. Maijtz gunstige behagh.

Midsommarstången i Eckerö Storby.
Anses vara den högsta på året. Enligt gammal tradition den högsta stången, rest på gammalt sätt med stötor och roten kvar i backen. Brukar även vara den stång som reses senast på kvällen vi 23-24 tiden.


Följande berättelse kommer från Eckerö.
Jören Birgeson i Storby har belägrat Mariet Jacobzdotter och gjort som lagen påbjuder, sökt trolovning och äktenskap. Nu ville han i alla fall överge henne. Bönemännen, en typ av försvarsadvokater urskuldar honom genom att säga att allt skett i fyllan och villan i dryckesmål sent om natten och att han därigenom inte visste vad han gjorde. Urskulden känns igen, inget nytt under solen.
Nu får Jören böta standardbeloppet, 40 mer till målsäganden, Konungen, häradshövdingen och socknen.

Eckerö socken

Åhr Christj 1607 then 20 Junij i Rönnickeböle stodh laga ting med almogan aff Äkeröö soknn utj erlig welobijrdig och manhafftig Fören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempden

Oloff Tomeson i Rönickeböle, lentzman

Tomar Tomson i Öffrebij                  Mårten Erichson i Marbij
Oloff Erichson ibidem                      Erich Person i kijrkiebijen
Jacob Nielson ibidem                       Anders Larson ibidem
Henrich Person i storebijen              Niels Matzson i Torp
Jacob Olson ibidem                          Unge Lasse Matzson i Storebijen



Jören Birgeson i Storbijen, haffuer belägrat Mariet Jacobsdotter, och seden bedit til henne med två men, nemligen Joen Nielson och Tomars Person om ächtenskap. Nu wil han öffuergiffue henne. Om ächtenskapet och troloffningen stelles til biscopen och landzprosten. Bönemennen bekende at thet skedde seent om quelden i druckinsmål och wiste föge huad thet hade med sig, uten för lust och ööl skuld the ginge effter.
Effter förenämnde Jören ingelunde will bliffue wid henne, för möökrenckningen utfäste han penningar 40 mer målsäganden, Konungen, Häredzhöffdingen och sochnen.

Midsommarstång i Jomala Gottby

Nästa berättelse kommer från Jomala Vestansunda.

Här har det kunnat gå väldigt illa för skräddare Måns. På grund av hat och troligen svartsjuka hade stora strider uppstått mellan Måns och hustrun. Detta  resulterade i att hon anklagade honom för att ha belägrat sin dåvarande 7-åriga dotter. Brottet skulle utan vidare resulterat i dödsdom men hustrun ångrar sitt tilltag och ber på sina bara knän om förlåtelse av mannen och sittande rätt. Målet slutar lyckligt för hela familjen och rätten frikänner honom och dottern (sic) i detta "homemål".


Jomala socken

Åhr Christi 1608 then 12 Septembris stod laga ting uti Södersunda med almogan af Jumala sochn i stådthållarens närware.

Nempden

Erich Mårtenson i Giölbij domare                Jacob Michilson i Dalkarbij
Påuel Person i Södersunda                            Oloff Person i Ijtterbij
Sigfrid Knutzson i Öningebij                        Mats Henrichson ibidem
Oloff Knutzson i Jumalabij                           Gregers Sigfridson i Boskeböle
Per Person i Götebij                                      Simon Olson i Norsunda
Mårten Jönson ibidem                                   Erich Larson i Westansunda


Måns Skreddare I Westansunda och hans hustro haffue warit i stoor trätte och mijckin oenigheet sin emellan, hon hafffuer aff affuund förekastadt honom at han för 3 åhr seden skal haffue belägrat sin eigen dotter, huilkit otroligt är, tij pijgan är nu om sine 10 år til ålders. Kunde intet bewijsa sin ord, uten bekende om hon hade thet sagt, då är thet skeeddt aff haat och i hennes fåwiskheet, tij hon haffuer icke all sin sinne. Nempden ransakade och affsade, affter hon är tookot, och icke haffuer sin fulle sinne och icke kunde bewijsa sin ordh, effter hon och sielff badz här före och inför retten full på sin knää och begärade wenskap aff sin man. Ther före sades föreskrefne Måns och hans dotter frij för thet homemål.


Luskat i Godby den 13 juli år 2017


Johan G. Granlund

Vivasteby en intressant by på Åland

Vivasteby by i Sunds kommun är mest känd för sitt mejeri som verkade åren 1912 - 1952.
Dess förste mejerist var Anselm Sjöblad som även verkade som bygdefotograf och denna bild bär Anselms signatur. Till vänster i bild den brunn varur mejeriet tog sitt vatten. Denna brunn skall även finnas omtalad i en berättelse från kriget i Bomarsund. En fransk styrka stannar upp på vägen och kaptenen ger order om halt. Han tar fram sin karta och pekar: Där är den!

Interiör från Vivastebys mejeri. Dess första mejerist Anselm Sjöblad. Vid hans högra sida hustrun Elsa.

Vivastebys mest berömde personlighet är utan tvekan Fredrika Charlotta Mörk. Här som ung och vacker och just befriad från en över fyra år lång fångenskap hos general Demidoff  i det s.k. Johnska huset i kvarteret No: 7  invid Stortorget i Åbo. Efter de minnesanteckningar hon gjorde tillsammans med statsarkivarie K.A. Bomansson skrevs tre romaner varav den mest kända är Generalens fånge.

Med benäget tillstånd fick bloggredaktören avbilda denna vackra tavla där den hänger på en kammarvägg i ett hus på Torggatan i Mariehamn. Ja, sade värdinnan, min man köpte tavlan på en auktion på 1950-talet för han tyckte det var en vacker flicka.

Om Fredrikas märkliga liv finns en historik och bibliografi  i denna blogg från år 2010 benämnd Generalens fånge.

Vivasteby i tidigt 1900-tal fotograferad av Anselm Sjöblad.
Man kan längst till vänster se Vestergård nuvarande Holmströms med bröllopsflaggor och stänger på mangårdsbyggnaden. Längst till höger sågkvarnen och i mitten gårdarna Millangårds och Jan Daniels. Ungefär vid elstolpen gör vägen en kraftig vänstersväng och rundar så gårdarna.
På Fredrikas tid hette Vestergård Norrgård, på gamla karton No: 2, och det var där hon växte upp.

Jan Daniels Matte, här fotograferad med systern i salen på Svensböle gård

Vivasteby höll sig även med ett byaoriginal nämligen Jan Daniels Matte. Han kunde deklamera och på stående fot komma med diverse kvickheter. Matte hade många syskon, de flesta mycket driftiga och kloka kvinnor. Den mest spridda anekdoten från Mattes dagar var nog den då mejeristen frågade efter mjölkboken för i den behövdes göra anteckningar. Mattes svar var: Boken tog en salig ända, kan ej återsända!
I min blogg kan man läsa en berättelse om Matte från år 2010.

Tidstypisk åländsk kvinna säljande mjölkprodukter.
Teckning av skeppsläkare Cree ombord på skeppet Odin i Bomarsund år 1854.
Bild ur hans memoarer. Se bloggartikel från den 18.11. 2014.

Vivasteby håller sig även med en makaber berättelse som senare har fått ett litet romantiskt skimmer. Det var nämligen så att under Bomarsundskrigets dagar "camperade" över tiotusen franska soldater i grannbyn Finby. Trots att Napoleon hade gett order om att behandla befolkningen i det land man skulle komma till väl hände följande:

En fransk patrull stannar utanför ett av de otaliga torp som fanns i Vivasteby. Befälhavaren stegar in och berättar inför den förvånade husfadern att kvinnan i huset vid namn Anna Ulla Andersdotter, passade honom mycket bra och henne ville han ha. Resultatet av vad som senare hände ser man i Sunds kyrkas födelsebok. Den 10 juni alltså exakt 9 månader efter rendevousen föds en liten mörkhårig och brunögd flicka som får namnet Vilhelmina Matilda Johansdotter. Alltså rena rama våldtäkten. Husbonden Johan lovar att taga väl hand om barnet och han slöt henne till sitt hjärta.

Denne "Mina" skall senare gifta sig med en man i en annan by i socknen och deras ättlingar finns i dag i hundratal runtom på Åland.
Den som vill fördjupa sig i händelsen kan i boken Familjer och gårdar i Sund av H. Skogsjö slå upp familjerna, 2501, 2951 och 1735.

Vivastebys mest känd landmärke var sågkvarnen på Jan Daniels marker. Här i bild från tidigt 1950-tal och kvarnen kommer att rivas bara en kort tid efter fotograferingen.
Marita Mattssons samlingar.

Mickel Olofsons grav invid Börje kyrkas altare i Uppland.

Texten på stenen: Här under ligger begraven Erligh Wälwijs oh welbtrod man S (salig) Michel Olofson Konung Mays och Rijksens Secreterare hwilken i Herranon afsomnade den 4 juni 1615.

En person med åländsk anknytning som onekligen kommit allra längst igenom alla tider inom Svea rikes tjänstemannakår var Mickel Olofsson bördig från Feela, eller Fählö torp som det ibland kallas. Gården heter i dag Karongäla i nuvarande norra Bomarsund. Att denne person är helt förbisedd inom åländsk historiebeskrivning är anmärkningsvärt.

Av en händelse, ja efter att jag läst en liten fotnot skriven av Erik Bertell i Åländsk Odling kom jag på spåren som ledde mig till hans grav samt de olika böcker och artiklar som skrivits om Mickel. En del historiker går så långt så de anser Mickel varit den mest namnkunnige och omtyckta sekreterare Johan III och Karl IX  hade. Han hade så stor makt i det s.k. sekreterarväldet så att folk för att "skriva till kungs" lobbade för att alls komma i kontakt med Mickel ur vars händer bekymren framlades.

En av författarna skriver: Efter att år 1600 ha deltagit med krigshären i Estland sändes Mickel tillbaka med så stora maktbefogenheter att han betraktades som "hemmaregeringens egentliga styresman"

I bokverket Svenskt Biografiskt lexikon har författaren Lars-Olof Skoglund tecknat hans karriär i en lång och förtjänstfull artikel. Där slås fast att Mickel var bördig från Åland och så även hans hustru Anna Simonsdotter som var bördig från Föglö.

De "njöt utlagorna av fädernejord" från Fählö samt Sommero på Föglö.

Om Mickel finns en artikel i denna blogg från 7 mars 2010.

I de kartfynd jag har gjort på Riksarkivet i Stockholm fanns även byn Vivasteby representerad.
Här ser vi hur Hans Hansson som år 1650 målat upp byn med dess då fyra bondgårdar med numrering ett t.o.m. fyra.

Kartans text
Geometrisk Charta
Öfver Wivasteby på Åland i Sunds Sockn;
Så Som den blifvit författad och beskrefwen wid pas åhr 1650 af framledne
Lantmätaren Hans Hansson

No: 2
Geometrisk Charta öfwer
Wiwastebys Enskilte Inägor af Åker och Äng uti Sunds Sokn På Åland Belägne
Afmätte År 1765 af
Anders Andersson Norrstet

På kartan ser vi till vänster texten,
Samfält Skog och Utmarker Til Persby Och Wiwasteby

Äng till Finby möter

På den högre delen ser vi texten,
Persby Strömsäng På Denne Sidan

Norra Sjöwijken Insiö

Bykärnan på Norrstets karta från 1765.
Man kan se vägens sträckning nästan som den var före nuvarande uträtade vägdragning rätt fram.
Från vänster ser vi huru den tar en skarp vänstersväng upp emot gårdarna. Vi ser att bostadshuset No: 2 står på samma ställe som nu vars namn nu är Västergårds men däremot är gårdens ladugård på andra sidan vägen i norr där den gör en skarp högersväng.
Gården längst till höger No: 1 är på samma plats i dag och benämns Jan-Daniels. Gård No: 3 i söder är borta i dag men på platsen finns i dag ett litet boningshus.
I tidigt 1900-tal fanns på den platsen en gård man kallade "Millangårds".

Om man riktigt kikar efter kan man se huru lantmätaren ritat in en liten vägsträckning emot den brunn som i äldre tid fanns där och gav mycket rikligt med vatten. Brunnen grävdes senare upp vid mejeriets tillkomst och dess vatten räckte för mejeriets behov.

I Hans Hanssons karta från år 1650 finns en Beskrifning. Denna har lantmätare Taxell renskrivit år 1754 på en mera lättförståelig svenska och finns nu här nedtecknad. Varsågod och läs!

A   Viwasteby är 3 behåldna Hemman och ett inlagt alla till hopa  521 Jordmarker
B   Utsäde till denne byn i Österåker                                                 15 Tunnor
C   Utsäde till andra Åhret i Väster Åker                                             9 Tunnor
D   På en Giäla till samma Åhr                                                   1, 3/16 Tunnor
E   På en Giäla till samma Åhr                                                             1 Tunna
F   Höö af Humnble Myran                                                                 40 Lass
   
Till denna by är skog till Wedbrand och Giärdsell, Mulbete Skarpt, Fiskewatn till
Nödtorften och Rör Vass i Siön at skiära till Nödtorften.

1    Norrgården är Skatte Herr Anders Hemman                               103 Jordmarker
      Utsäde till denna Gården det ena Åhret.......
G   En Åker Giela till samma Åhr                                                      3/8 Tunna
H   En Giäla till samma Åhr.....
      Höö af Änges Tegarna på Svinöön afritade och Noterade med 20,  1   Lass
      Höö af Humble Myran......
      En änges Hage med G. Notifierade                                                 1 /4 Lass
      Myrvass ? Höö af änges hage                                                           1    Lass
      Höö af änges tegar i Näsängen afritade och Noterade med 20         3    Lass

2    Den andra Gården är Skatte Jakob Hansson                               98 Jordmarker

      Brukar hemma i byen 57 och i Persby 41 hvilka 41 äro i Tegskifte med Persby
      och i Persnäs Åker och äng.

      Utsäde det ena åhret............
      I Persby till samma åhr..............

K    En Giäla till samma Åhr...                                                                1/2  Tunna
       Utsäde det andra Åhret.........
       I Persby till samma Åhr..........
AB En Giäla till samma Åhr                                                                    5/8  Tunna

L    Höö af en Änges hage                                                                        1/2  Lass
      Höö af Humble Myran...............
      Höö af Persby Ängarna tillhopa............
      Höö af änges Utfiälar på Svinöön hvilka äro afritade och
      Noterade med 22,                                                                               1/2  Lass

      Höö af änges Utfiälar hwilka Kallas Sättingar i Nyängen afritade och
      Noterade med U
      Höö af Utfiälar i Näsängen afritade                                                       2  Lass
      och Noterade med 12                                                                             1  Lass
      Höö af Utfiälar i Nääsängen afritade och Noterade med 12
      Humble tegar                                                                                        30 Störar

3    Den tredje gården är Skatte Matts Ersson                                  200 Jordmarker

      Brukar hemma i byn 120 och i Persby 80 hwilka 80 ligga
      i tegskifte med Persby och Persnäs i Åker och äng

      Utsäde det ena åhret hemma i byen..........
      Utsäde i Persby till samma åhr..........
      En Giäla till samma Åhr                                                                    5/16 Tunna
      Utsäde det andra åhret..........
      Et åkerstycke afritadt och Noterat med B                                          1/4   Tunna
      I Persby åker till samma Åhr.........
      En Åkergiäla till samma Åhr afritadt och Noterat med 2
      En Åkergiäla afritad och Noterat med C                                           1/4   Tunna
      Höö af Humble Myran..........
      Höö af Persby Ägorna tilhopa
      Höö af en Änges haga afritad och Noterad med H                                1  Lass

N   Höö af en Änges Hage....
      Höö af Änges Utfiälar på Svinön afritad och Noterad med 21               1 Lass
      Höö af Utfiälar hwilka Kallas Sältingar i Näsängen afritade och
      Noterade med ?                                                                                      4  Lass
      Höö af Utfiälar i Näsängen afritade och Noterade med 11              1, 1/2 Lass
      Höö af Änges Hagar afritade och Noterade med B...                        1, 12 Lass
      Humble gård                                                                                       100 störar

4    Inlages Hemmanets Tompt och är                                            120 Jordmarker

      Hafver warit brukat till Per Lars hemman i Finby för en tid Sedan men
      Brukar till Norrgården her i byn för Inlagt Utsäde dett ena Åhret............
      Utsäde det andra Åhret..........

O   En Åker Giäla                                                                                  2/8  Tunnor
      Höö af Humble Myran

P   Myrvass Höö af en Ängeshage                                                            2  Lass
     Höö af Utfiälar i Näsängen afritade och Noterade med K                   3  Lass
     Höö af Utfiälar på Swiin Öön afritade och Noterade med 19              1  Lass

Svenskt Alne Mått

At denna Charta och beskrifning är til alla deler enligt med Original Chartan som fins uti
Kungliga Lantmäterikontoret det betygar

Stockholm den 10 Augusti 1754
Christopher Taxell


Orerat i Godby den 30 april år 2017

Johan G. Granlund

Det fruktansvärda dramat på Bogskär vintern 1914

Bogskär sett från ovan

Natten mellan den 19-20 januari år 1914 skedde det fruktansvärda drama som skulle skaka om inte bara Ålands bygder utan i stort sett hela Finland. Händelsen skulle valsa runt i den då talrika tidningspressen under två års tid.

Förutom tre urtima ting fördes målet vidare till Åbo Hovrätt som skärpte domarna. Därefter fördes denna dom ända upp i Finlands Senat för slutbehandling. Den som höll i yxan fick en ganska lindrig dom och de två till långa fängelsestraff dömda kvinnorna blev slutligen helt frikända.

Vi befinner oss i den ensliga Åländska skärgården sydväst om Jomala strax utanför Hammarudda och platsen är Bogskär, inte att förväxla med det ensliga skär i Östersjön där en välkänd fyr är belägen.

Här dräptes torparen Karl Friman med två yxslag av ynglingen Karl Westerlund och dumpades därefter i havet, troligen initierat av de på ön ensamt boende kvinnorna Ida Jakobsson och dottern Alina som vid tillfället var i 24-års åldern.

Att en man blir ihjälslagen med en yxa var i och för sig inte så märkligt denna tid men då man ser till hela händelseförloppet saknar det motstycke i Finlands historia och skulle mycket väl platsa i en Hollywoodfilm.

Dramat har alla ingredienser som behövs för en thriller, kärlek, sex, svartsjuka, våldtäkter, intriger och till sist mord.

Denna händelse har tidigare dokumenterats i romanform i Isnätter av Leo Löthman. Där har dock personernas namn ändrats men denna blogg skriver ut hela händelseförloppet såsom det framgått i tidningspressen. Man får beakta att det nu gått över hundra år sedan detta hände och till och från Åland har flyttat många med dessa efternamn. Ortsbefolkningen vet dock ändå vem det är frågan om.

I stora drag är händelsen följande: Karl Friman ,som bebor grannön Lillbroskär, har fått en inbjudan av änkan Ida Jakobsson på Bogskär efter att hennes man emigrerat till Amerika. Han hade sedermera dött år 1907. Nu befann hon sig där ensam med sin lilla dotter Alina. Tycke uppstod dem emellan och de fick fyra gemensamma barn, varav två var i livet. Det kärvänliga samlivet upphörde dock då Friman våldtog den då 13-åriga dottern Alina. Undan för undan blir Friman mera våldsam emot kvinnorna och formligen håller dem i någon slags gisslan på det ensliga skäret. Han bevakar noga deras steg och ingen karl får komma i närheten av ön. Ida uppvisar vid ett flertal tillfällen blåmärken och märken efter misshandel. Hon uppsöker även stadens läkare för sår och blånads behandling.
Vid ett tillfälle har dottern Alina tvingats gömma sig i brunnen i flera timmar under isande kyla.

Hon beger sig vid ett tillfälle till Jomala prästgård och ber om råd av prosten Tallqvist i vad hon skall göra och för honom berättar Ida Jakobsson att Karl Friman våldfört sig på henne och hennes dotter i totalt 20 års tid. Hon får rådet att anmäla händelserna till myndighet men detta säger hon sig inte våga göra emedan efter en kort tid i fängelse skulle Friman antasta henne än värre. I hennes hjärna växer nu en tanke på att bringa Friman om livet, men hur, av vem och när, detta är för henne en stor fråga. Nu öppnar sig en möjlighet. Hennes dotter han börjat vänslas med den unge Karl Westerlund och han har lägrat henne. Kan det finnas en möjlighet att han kunde hjälpa dem. Vi skall inte gå händelserna i förväg utan låta rättegången tala sitt tydliga språk.

Urtima ting å tingsstaden i Mariehamns Rådhus.
Tillställningen följdes av en stor skara ålänningar ja närmare tvåhundra personer. Tidningen Åland rapporterar om detta den 18 mars år 1914.

Som rättens ordförande fungerade Hjalmar Sundell och som åklagare Arthur Ekman.
Den för mordet tilltalade Karl Westerlund och för anstiftan till mordet Ida och Alina Jakobsson.
Deras rättegångsbiträde var vicehäradshövding Carl Björkman sedermera Ålands lantråd.

Carl Björkman, här i bild återkomsten från fångenskapen i samband med tvisten om Åland.

Enligt den avlidne torparen Karl Frimans prästbevis framgick att han ett otal gånger dömts till fängelse och spöstraff för snatteri, stöld, inbrott och sabbatsbrott.
Enligt polisprotokollet utvisades att Frimans intima förhållande till kvinnorna på Bogskär fortgått i 20 års tid.
Aktor visade plankarta över mordplatsen samt yrkade för Westerlund och kvinnorna Jakobsson för ansvar å mord. Dessutom meddelades medansvar för Westerlunds föräldrar, Erik och Kristina, för underlåtenhet att meddela brott.

Fiskarehustrun Ida Jakobsson berättade att hon gift sig år 1888, varefter hennes man avrest till Amerika. Året därpå föds deras dotter Alina. Mannen avlider år 1907. Någon tid efter mannens avresa hade Karl Friman bosatt sig på Lillbroskär varefter det intima förhållandet påbörjats. De hade fötts 4 barn av vilka 2 var i livet.

Lillbroskär där Karl Friman bodde med sin familj

En försämring av förhållandet skedde då Friman våldförde sig på hennes dotter Alina då hon var 13 år gammal.
I samband därmed hade hon rådfört sig med dåvarande kyrkoherden i Jomala prosten Tallvist samt numera avlidne häradshövdingen Julius Jansson.
På grund av Frimans hemska hotelser hade hon inte velat göra polisanmälan.
För henne framstod då som enda möjlighet att röja honom ur livet. Hon säger sig inte själv haft för avsikt att utföra det men pratat med dottern om saken.

Nu hade hon den 19 januari besökt unge Westerlunds hem samt i sällskap med honom återvänt till Bogskär. På resan dit hade hon inte påverkat honom i denna riktning. Däremot hade hon hört dottern säga då de steg in: Där står yxan!

Hon bestyrkte riktigheten att Friman våldfört sig hå henne då hon var 13 år. Han hade hotat henne grymt om hon skulle yppa något. Även hon hade för ett år sedan börjat tänka på att skulle vara bäst om Friman var död. Hon vidhöll att hon inte uppmanat Westerlund att utföra dådet. Den revolver som även fanns med hade de bara tänkt skrämmas med.

Reportage i tidningen Åland

Den för mordet tilltalade Karl Westerlund var född 1896. Nu uppgav han att han inte blivit uppmanad att döda Friman han hade blott ämnat skrämma honom. Han hade inte känt Friman men hört av andra att han var våldsam. Han uppgav att då han träffade kvinnorna hos sig hade de begärt att få låna en revolver för att kunna skrämma en räv som åt på deras åtel. På grund av att det just då var tjocka hade han stannat över natten på Bogskär.
De hade då diskuterat att de hört att Friman varit till staden och nu förmodade de att han enligt gammal vana skulle i drucket tillstånd komma ut och besöka dem igen. På tal om Frimans brutalitet hade han hört Ida säga: Han bort vara i sjön!
Då Friman kommit till ön på natten hade kvinnorna frågat honom om han kunde köra ut honom.
Han svarade då att han ville försöka hindra honom att komma in, trots att han visste att Friman var en stor och stark karl.

Då Friman sedan kommit emot farstuns dörr och känt att den var låst hade han utfallit i svordomar och hotelser att döda dem alla där inne samt med störar slog han emot dörren. Han hade därefter försökt bryta upp dörren och lyckades få in ena foten igenom dörrspringan. Halvt inne slog så Westerlund honom i skallen en gång med klacksidan av yxan. Friman hade inte genast dött utan lyckades få tag i Westerlunds mössa på det att han slog honom en gång till i skallen så att han då stöp. Nu drog han så ut honom på backen och satte honom på en sparkkälke som han förde ut Friman med på isen så långt som till öppet vatten och där dumpade han honom och sparkkälken. På återvägen hade han berättat detta för kvinnorna och själv återvänt mot hemmet.

Nu vittnade Westerlunds fader Erik. Han anförde att det inte fanns sedan tidigare någon fiendeskap mellan Friman och unge Westerlund och han bestred även vissa påståenden i polisprotokollet. Han förnekade all inblandning i brottet. Däremot hade han sett Friman för 13 år sedan hota Ida Jakobsson med en yxa. Och att han på Bogskär bevittnat huru Friman slagit sönder en gungstol emedan Ida vägrat  Friman sängplats hos sig. Han hade även sett Ida många gånger med blånader efter slag.
Friman hade även med misstänksamhet bevakat deras göranden och försökt att isolera dem på ön. Ogärna fick andra manspersoner besöka ön och flera har han hotat för detta. Det skulle vara bäst för dem om de höll sig borta från ön hade han sagt. Ofta hade kvinnorna tvingats söka skydd på det karga skäret och vid ett tillfälle hade dottern tvingats gömma sig fler timmar i brunnen i 12 gradig kyla.

För att vittna om den åtalade Karl Westerlunds själsliga tillstånd hade inkallats prosten H Snellman från Jomala. Han påpekade att Westerlunds själstillstånd led av svagheter och att hans uppfostran och lärdom försummats i hemmet. Han hade gjort en undersökning av honom i skriftskolan och såg att han ofta darrade och skakade. Hans uppfattning var att Westerlund var klent begåvad och svagt utvecklad.

Nu ombads svarandens ombud Carl Björkman hålla sitt försvarstal.
Han delgav rätten ett intyg av prosten K Tallqvist i Jomala att Ida Jakobsson för 13 år sedan under betryckt sinnesstämning besökt denne samt beklagat sig över att Friman misshandlat henne samt tvingat henne till lägersmål. Björkman uppläste för rätten all den hemska tillvaron kvinnorna haft på det ödsliga skäret fram till dess hemska slut. Här framgick huru Friman mycket rått och bestialiskt hade pinat dem i åratal. De hade levat i ständig skräck för Friman med fruktan för sina liv. Huru de känt sig övergivna av både Gud och myndigheter. Och huru de önskade att få vilket straff som helst bara de slapp detta helvete på jorden som de tvingats utstå. Huru de genomlevt ångest och fruktan inför bestens ständiga återkommande besök. I den trakt han bodde på Åland, där han höll herravälde, var den allmänna meningen att denne man inte bara hade ett liv på sitt samvete. Det var nu många som drog en suck av lättnad när denne galning var borta.

Björkman yrkade nu att åtalet för mord skulle ändras till dråp eventuellt excess i nödvärn.
Han anklagade också samhället för passivitet att låta dessa stackars kvinnor själva forma sitt öde.
Talet gjorde ett djupt intryck och många av åhörarna grät.

Aktor i målet vidhöll målet som mord ej som dråp och att svarandena skulle häktas. Han anhöll nu om uppskov i målet för dess fortsatta behandling.

Rättens utslag: Karl Westerlund skulle sändas för läkarundersökning.
Svarandena Ida och Alina Jakobsson skulle införas till Kastelholms häradsfängelse.
Målets fortsatta behandling den 14 april 1914.

Åbo Underrättelser skriver om mordet på Bogskär, marsrättegången.

Den 14 april år 1914 följer vi så den andra rättegången i urtima ting på Åland.
Målet angående mordet på torparen Karl Friman.
Häktade ynglingen Karl Westerlund samt för anstiftan till mord Ida och  Alina Jakobsson samt för underlåtenhet att anmäla mord Erik och Kristina Westerlund.
Rättens ordförande hovrättsauskultant Brynolf Kyrklund.
Aktor t.f. kronolänsman i Jomala distrikt Torsten Rothberg.
Svarandens ombud vicehäradshövding Carl Björkman.

Svarande Westerlund hade tidigare sänts till Åbo för sinnesundersökning men hade till dags dato ej återsänts och rätten kunde inte nu visa något intyg över hans hälsa.

Nu hördes 13 nya vittnen.
Bonden Verner Karlsson från Gottby. Att han jämte hustru Ida intygade att de mött ida Jakobsson en tid efter mordet varvid hon angående det öde som väntade henne hoppats att "det ej skulle bliva värre" än vad det hittills upplevat. Hon hade bittert klagat på det liv hon och hennes dotter fått leva där ute på skäret och vilket helvete de gått igenom. "Att skulle jag bara haft kraft och mod" skulle detta skett förut hade hon sagt.

Nu framträdde vittnet Hugo Henriksson som även vittnat i förra tinget. Hans nya vittnesmål avvek från det förra. Han upprepade att Ida och Alina vid flertal tillfällen uppmanat honom att få livet av Friman och gett anvisningar därtill. Han antydde även slapp moral hos dottern Alina och han antydde att denne Alina skulle övat otukt med unge Westerlund.

Nu uppträdde Björkman och åtalade Henriksson som angivare och provokatör och ifrågasatte hans vittnesmål Han påpekade för rätten att Henriksson tidigare uppgivit att någon fiendeskap aldrig funnits mellan Friman och honom men att nu framkommit att dessa vid ett flertal tillfällen varit i handgemäng.

I denna tidningsartikel i Åland kan man läsa Carl Björkmans försvarstal. Här antyder han huru vittnet Hugo Henriksson skulle varit intimt sammankopplad med Karl Frimans hustru. Ytterligare en ingrediens i denna märkliga soppa.

Fiskaren Erik Rosenberg från Ytternäs intygade att Friman en gång för flera år sedan sökt våldföra sig på Rosenbergs dotter Hanna som då var blott 13 år. Genom sitt ingripande avstyrdes dock våldtäkten. Dottern bekräftade sanningshalten i detta. Att han även en annan gång fösökt våldföra sig på henne men även denna gång blivit avstyrd.

Snickare Johan Strömbeck från Möckelö och hans hustru Maria återgav en relation Friman givit dem rörande Frimans våldtäkt emot Alina Jakobsson då hon var endast 13 år.

Fiskaren Julius Silander från Kumlinge hade under 9 års tid varit inkvarterad på Bogskär och han intygade att Friman farit synnerligen våldsamt fram emot kvinnorna på ön. Han hade själv en natt tvingats ligga med laddad bössa i sin sovstuga. Han berättade att en gång hade kvinnorna bönat och bett om att han skulle stanna kvar där en längre tid för de var livrädda. Han påpekade att ingen kunde förstå vilket helvete kvinnorna genomled på skäret. Silander hade även med egna ögon sett huru Friman med nesligt våld förgått sig emot Alina Jakobsson då hon var blott 13 år gammal och huru flickan då börjat gråta. Silander hade då ämnat ingripa men Friman hade haft ett laddat gevär intill sig. Han hade även sett huru Friman slagit Ida gul och blå. Vid ett flertal tillfällen hade Friman trängt sig in med våld i stugan. Silander påstod sig själv levat i rädsla under den tid han vistats där.

Nu anhöll svarandens ombud Carl Björkman om att kvinnorna skulle sättas på fri fot.
Målet uppsköts till den 14 maj år 1914.

Tidningen Svenska Finland uppmärksammar majrättegången i Mariehamn

Rubrik, Sorgespelet på Bogskär.

Slutrannsakning i vid urtima ting den 14 maj.
Ida Amanda Jakobsson döms till 8 års tukthus
Ida Alina Jakobsson döms till 4 års tukthus
Karl Eliel Westerlund döms till 3 års tukthus.

Detta drama har skildrats i Leo Löthmans roman Isnätter.

Bogskär
En ö i Jomala kommun på Åland. Ön ligger i den sydvästra delen av landskapet 8 km väster om Mariehamn. Bogskär har Kråkören i norr, Storbroskär i öster, Truthällan i söder och fasta Åland i nordväst.
Terrängen på Bogskär är platt. Den högsta punkten i N.V är 16 meter över havet.
Vegetationen består av hällmark med ett stråk av blandskog genom de centrala delarna. Delar av ön består av knappelstensfält. Ön sträcker sig 900 meter i nord-sydlig riktning och 400 m i öst-västlig. Arean är 0.19 kvadratkilometer. På ön finns i dag 2 fritidshus.


Refererat av Johan G. Granlund

I Godby den 17 februari år 2017

Fortsättning följer

ECKERÖPRÄST VÅLDTOG UNG KVINNA

Eckerö kyrka
Målning av Folke Winquist

Ovanstående rubrik kunde man kanske hitta i någon av dagens kvällspress men
det är bara det att händelsen inträffade för över 370 år sedan. Alla ingredienser i spelet före och efter rättegången har inte ändrat så värst mycket under dessa år. 

Inledning,

Vi befinner oss i Hammarland Booda. det är pingsthelg i nådens år 1641. Eckerökapellanen , sacellanus i Ekärrö, Herr Erlandh, reser å ämbetets vägnar till byarna i Hammarland för att inkräva sitt lagliga  tionde som prästerna i de åländska kyrkorna åtnjutit i då hundratals år redan. 
I byn Boda träffar han på två pigor, det är befallningsmannens pigor Christin och Charen. Väl i farstun får han även syn på Brita, Hans Hinderssons styvdotter i Boda. Vad som därefter skulle följa är inledningen till en fruktansvärd katastrof, för kyrkan och för pigan Brita. Hon avlider i barnsäng efter 8 dygns plågor, efter att blivit våldtagen av Eckerökapellanen Herr Erlandus Andreae. Hans namn var egentligen Erland Andersson. 

Enligt Radloff i boken Beskrivning över Åland, var Erland Andersson den första komminister som bodde i Eckerö, hans företrädare hade bott i Hammarland. 

Ännu inne i 2000-talet ger en åländsk författare flankstöd åt förövaren då han skriver i en bok som utgavs år 2001, Eckerö Kyrkoby från Gustav Vasas tid till våra dagar, följande:

Åtalet som hade varit före på ett extra ordinarie ting tre månader tidigare, gällde brott mot det sjätte av Guds tio bud, begånget under försvårande omständigheter. En piga i Hammarland som var gravid hade uppgivit vid det extra ordinarie tinget, att "herr Erland hade besovit henne" vid ett besök i Djäkenböle, där hon hade tjänst. 
Hennes beskrivning av hur det gått till skulle väl med dagens terminologi kallas "lindrig våldtäkt".
Slut citatet.  

Nä, inte var det så farligt, han hade ju bara tuttat lite med henne ett tag och våldtagit henne lite, ja så kan man förstå texten.

Låt oss då se vad tingsprotokollen innehåller. Åtminstone jag är av den åsikten att vi har här att göra med en mycket rå och våldsam våldtäkt som ingalunda kan kallas lindrig. Den stackars pigan Brita fick lida något ofattbart och jag har sällan gripits så av en skriven domstolstext som denna.
Hon dog i barnsäng i sviterna efter våldtäkten och efter att lidit enorma kval i 8 dygn. Inför dödsögonblicket lyfter hon händerna mot himlen och säger att det var Herr Erlandh som gjorde det.

Man får faktiskt lyfta på hatten åt domstolen som i denna mörka tid lyssnade på vittnenas utsago och trodde på Britas berättelse och dömde det usla kräket Herr Erlandh till döden. 

Men det skulle fordras tre rättegångar förrän fallet avgjordes. 

Akt no: 1 kan börja.

Kastelholms slott i medlet av 1600-talet.


Först anno 1641 den 23 decembris hultz widh slåtte Castellhålme en ransakningh om här Erland, sacellano i Ekäröö, ( enligt latinskt lexikon betyder cakra en heligt utsänd, ur urdet härleds även sakristia och sakrament ) i dät hann är beskyltä för Brijta, Hans Hinderssons stiuffdotär, i Boda och Hammarlandh s. (uppräkning av de närvarande)

Brijta bekände, enär hon första gångän tillspordäs, att Grels befallningsmannsäns drängh på Diäk
änböle haffr legat hoos hänne uti en höölada i förgångän pingzdagh i Booda, där hennes  stiuf fader boor.

(Brita försöker här skylla våldtäkten på en dräng i Boda, Grels, troligen på uppmaning av någon, för att skydda prästen )

 Hänne  tillspordäs om här Erlandh, då gaff hon till swar att i pingzdagzhelgän gick hon till Diäkänböle att hålla dantzestugu, då kom här Erlandh tijt efftr dock nychter. I dät lopp hon uth i hemligh husät medh Christin, samt Charen, en lghepigha, hwilkäns fadärs nampn hon sägär sigh intet veta. I dät samma här Erlandh komm dijt in till däm, lupo dässe pighor både bårt, män Brijta war alena quar uti förstugo. Då tog her Erlandh hänne i handän och leddän in uti stugun, och enär hon komm där inn, wille hon ut igenom fönstret sin kos emädhan dörän stodh öpen. Så tog här Erlandh hänne ifrån fönsträt igän och wille hon skulle längre wara inne, män hon geck på dörän sinn wägh. Än förmantäs Brijta att säija sanningän. Då bekände hon wijdare att Grels lågh hoos hänne i Diäkenböle på bänken om natten där ingen mera war inne än de båda.
Då främjade hanm sinn wilia medh hänne andra resan. På samma wecka i pingzdagzhelgdän gick Grels ifrån Diäkänböle till hänne och till Bodha. Der bedreff hann tredje resan samma giärningh om nattän uti een gammal skräpobodh.

 ( Brita försöker hela tiden undvika att berätta sanningen om Erland, hon breder i stället ut berättelsen om sin samvaro med Grels, nu har hon legat med honom tre gånger. Hon vet att om den gifta prästen kommer fast får han dödsstraff)

Till dätta taal Grels nu aldeles nekar och sägär sigh för skola lijda dödän än han tager sådant uppå sigh, dät han weet sigh frij wara före.

Än tillspordes hänne om h Erlandh, då sadhe hon att han intet haffr med hänne besälla mera än hon nu bekänt
haffwäär, i dät att h Erlandh togh hänne ifrån fönsträt i Diäkänböle och ryckte hänne på gålffwät, män inthetm
wijdare. Hänne tillfrågades om hon wille tillstå alt hon nu på  Grels bekänt haffwär , och om hann war rätta barnafaderän till dädh fosträt hon nu går medh.  Då sade hon: Ja. Hänne frågades om h. Erlandh, att om så skulle uti ett fall giälla, hon skulle läggia sin hand på lagbook och swäria, att h. Erlandh intet haffwär medh hänne beställa mera än hon nu bekänt haffwär  . Då swarade hon intet därtill, oansädt dädh aff hänne många resor äskadäs och sådant alt till dän ända, att man kunde wijdare uthleta sanningän. Sidst tillspordäs Erlandh om dätta rychtät. Då sade han sigh där ifrån alldeläs wara frij och gärna på nästkommande extra ordinarie tingh wilia med Gudz tillhjälp wäll både medh skäll och witnän där ifrån ledha. Här medh fördäs Brijta till fängslet i tornät. ( det lilla utrymmet i slottets torn där fångarna hölls inspärrade i väntan på ny rättegång)

Då utskickadäs en bonde och instruerades, huru hann än wijdare skulle uthleta sanningän. Gingo så på slåttät, där Brijta war fängzligh, befallningsman och bokhållarän Elias Jönsson sampt Nicolaus, dock så att hon inthet aff them wisste. Då frammstegh bondän till hänne och tillsporde, om hon wille hålla sigh wedh dädh hon sadhe på Grels. Då sadhe hon att hann haffwär ingän skuldh och weet aff ingän manspärson uthan alena h. Erlandh dädh hon wille bestå fastän hon skulle dädh högsta straff undärgå. Andrä daghän om mårgånän hadäs honn aff slåttet  och i befallningsmanzäns cammar. Då bekände hon åtär igän frijwilleligän, att ingän annan hade medh hänne

Akt 2.

Brita har nu suttit fängslad i slottstornet sedan den 23 december över jul och nyårshelgerna och vi träffas igen den 3 januari till extra ordinarie ting i Hammarlands tingsgård. Vi kan ana oss hur kallt hon hade i fängelsehålan på slottet i den smällkalla vintern.

Anno 1642, den 3 januarij, hultz extra ordinarie tingh i Nifzbt lendzmanzgårdh mädh allmoganom och den gemene mann aff Hammarlandh sochn mädh.
(uppräkning av nämndemännen)

Framträdde för sittiande rätt Brijta, Hans Hinderssåns stiuffdottär i Booda, och gaff tillkänna, att D:nus Erlandus Andrae, sacellanus i Ekäröö, haffwär hänne besoffwit i Diäkiänböle i förledän pingzdagh 1641, dijt hann om aftonän kom och skulle opptaga sinn rättigheet af bönderne. Hon bikiännär: När härr Erlandh kom gångandäs, war rägnwädär och hon stogh uti förstugan medh befallningsmansäns leghepighor Charen sampt  Christin Hindärsdottär i Boda. Dässe båda pighor woro åtskilde för rätten framhafde och först Christin och bekände mädh avslagdan eed å book, att när h. Erlandh kom gångandäs, gick han genast i utu stugun, då löp Christin sin koos, män hon och Brijta stodo quare. Så kom her Erlandh utur stugun, och i förstugu dem bådom. Då gick Charen bort till skogen efter fää, och Brijta war efter henne medh h. Erlandh. Dock hanterade h. Erlandh icke det ringaste Brijta så länge hon var der. Hwad sedan hände, wiste hon inthet. Sålunda war bägges deras Charens och Christins bekännelsse. Ähn framhades Brijta serskildz och förmantes medh högsta alfwar att bekänna sanningen wid sin siälss salighet och den arfuedel hon förwäntär i det tillkommandhe lifuet. Då sade hon, när h. Erlandh kom uthur stugun, der då intet war, utan dee både, sprangh hon til fönsträt och wille löpa der igenom uth. Män h. Erlandh kom och rychte henne der ifrån och mädh gewald ( våld ) hof henne up i sängen. Der bråttades han en stund medh henne, dock om sijdor kom hon der ifrån. Andra resan togh han åter i henne och hof henne i andre sängen der war, der ifrån hon och undkom. Sijdst fick han utj henne på golfuet, och hade henne omkull och så länge refss medh henne, att hon tråtna. Alltså främiade ahn en gångh sin willie medh henne. Till denna beskyulningh h. Erlandh aldeles nekade och sade sigh wäll hafua ledt henne utur förstugu in utj stugun, och enär dee inkommo, wille hon igenom fönstret  utt, oanset dören stod henne wäll frij. Doch togh hann henne igen och sade: Min käre piga, war inthet rädder för migh, inthet gör iagh digh någåt ondt. Wijdare säger han sigh aldeles inthet hafua medh henne beställa.
Denne sak wålgafz dee 12 i nämnden såto, och dem tillsportes, hwad deras meningh war, antingen de kunde wäria (fria) eller fälla her Erlandh. Då sade dee: Emädan inge witne äre på någondera sijdan, utan den ene säger ja och den andre neij, eij heller någre tecken på honom eller henne synas, som sådanna beskyldningh bekräffta kunna antingen kläderof, blånadh, blodwite heller rop och åkallan effter det 12. c. Edzöris b. innehåld, emädan folck wore der när i nästegården i Diekneböle och h. Erlandh skulle så snart råda henne medh barn, emädan hon war mö, som hon bekänner, och dee både woro utj sine gångkläder för utan det h Erlandh hade sin kafiacka på sigh, kunde dee inthet fälla h Erlandh utan wäria (fria).
Giörde hon således frij för denna beskylning till nästkommande lagha tingh efftär, det 34 capitel i Tingsmålom och hon dess emellan kan bekänna rätta sanningen, innan hon slipper det fostret hon nu går mädh, och tijden kan gifua ja mädh effter räkningen, på huilken hon säger h. Erlandh hafua henne besofuit i Dieknböle.

Vid genomläsningen av detta tingsprotokoll får man en väldigt bra bild av vad som hänt. Erlandh hade valt ut Brijta för sin attack och förledde henne in i stugan. Väl inne varningsklockorna klämta för Brita och hon vill fly genom fönstret men han håller fast henne. Han fösöker få henne i sängen men hon sliter sig löst, återigen i en annan säng men även därifrån undkommer hon. Till sist våldför han sig på henne på golvet då hon då var så trött så att hon inte orkar göra motstånd. Kan detta med dagens mått anses som lindrig våldtäkt? Skulle inte tro det.

Denna tids benämning på våldtäkt var att ha "besovit" någon, eller legat med så att säga. Ordet våldtäkt framkommer aldrig emedan en kvinna kunde inte våldtas på den tiden, hon kunde bara begå hor, oberoende om hon blev tagen med våld, vara en kona som det heter. Det är inte prästen Erland som är den skyldige än så länge, han är inte fängslad utan kallas endast som vittne. Det är Brita som sitter i fängelsehålan och hon är den anklagade.

Intressant är också att läsa nämndemännens åsikter, samma förklaringar som gällt ända tills i dag i vårt rättsväsende. Det fanns inga vittnen, den ena säger jag och den andra nej, det fanns inga tecken på någon av dem, inga rivna kläder, blånader, blodvite eller inte ens rop på hjälp trots att i grannhuset fanns folk hur mycket som helst. Dessutom föstod ju Erland att hon var en ungmö som lätt kunde bli med barn och förresten så hade de ju båda kläderna på sig. Det var bäst att fria.




Akt 3.
Vi är nu inne i mars 1642 och vi befinner oss för tredje gången i rättssalen. Var framgår inte av protokollet men troligen i Hammarlands tingsgård.


Män nu anno 1642, den 28 martij, hultz ordinarie tingh ibidem, närwarandes cronones befalningzman erlig, ,  wälbetrodde Staphan Hansson mädh, ( här uppräknas 6 nämndemän från Hammarland och 6 från Eckerö)

Framhades her Erlandh och blef wijdare rannsakad om det rychtet honom  på kommit war om kånan Brijta, Hans Hinderssons i Boda stiufdotter, och först rannsakades om tijden och befans att han aldeles drabbade in opå den samma tijd kånan borde föda, så att hon föll i barnasäng uti samma wecka henne borde föda. Sedan om det taal hon skulle hafua framfördt uti födzlestunden. Så hade då kånan inga andra ord haft än tillförenede, ehuru stoor sueda hon hafuer hafft på åtto dagar och om sijdor satte siälfa lifet till, så att fostret inthet blef fräslt ifrån henne. Desse dannequinnor woro när kånan på den tijden hon qwaqldes, på 8 dagar, dee derom nu in för rätten bekände, huadeh dee hördt hafua och mädh hand å book sworo huar sins lästom. Om freedagen förän kånan afleed, woro hoos henne hustro Margretha Olssdotter i Nifzby och hustro Elizabet Hindersdotter ibidem och hörde desse ord af henne: Gudh hielpe migh till ewigh tijdh, om iagh skyoler någon annan förr ähn h. Erlandh, om iagh ähn skulle där igenom döö. Och när hon desse ord framförde, lyfte hon op händerne; mera sade hon då inthet. Och desse qeinnor woro af lendzman dijt förordnade att förfahra, huadh bekännelse konan skulle hafua uti sin stoora anfächtningh. Om söndagen igen förähn kånan afleed, war hustro Brita Mårtensdotter i Nifzby hos henne och bekände sight desse ord hafue hört af kånan; Gudh anamme min sjiäl i Gudz rijke, som iag ingen annan weet ähn h. Erlandh, och desse ord utförde hon medh oprächte händer. Om måndagen effter war hustro Maria Hindersdotter i Diekenböle hoos kånan och bekände sig desse ord haffwa hört af henne, när solen gick nider om afftonen; Gudh gifue iagh finge niuta lifuet, då skulle iagh medh gråtande tårar bekänna, huru han haffr rifuit och slitit migh: Dock nempde konan inge i nampn. Hustro Brita, Hindrich Nilssons j Boda, bekänner sigh samma gångh hafua hördt dee ordh. Samma måndagh besöchte her Nils, capplan i Jumala sochn, konan och sade desse ord till henne: Brijta, om du nu icke bekänner sanningen, så hampnaer din siäll i helwetit, du hafuer nu inthet mera ähn tuenne wägar. Då swarade hon ; iagh weet af ingen utom her Erlandh. Då lätt h. Nils alt folcket gå utur stugon, allena kyrkioherdens hustro i Hammarlandh och han woro der inne och sadehan åter till henne; Bekän lönligen för migh, så will iagh å embetzens wägna förlåta digh dina synder, och ingen skall der af få weeta. Då swarade hon: Iagh kan inthet annat bekänna än nu bekänt är. Andra dagender effter om tijdsdagen leed hon af. Sijdst  framhades her Erlandh för rätten och alfwarligen förmantes i Jesu nampn att berkänna rätta sanningen. Då sade han: Inthet är iagh barnfadren. Tillspordes honom, om han då hade beställa medh kånan. Då swarade han: Litet eller alz inthet, doch att han icke hafuer främiat sin wilia medh samma kåna, kunde han inthet neka till. Tilspordes därföre nembden, huru deras meningh war om detta fallet, antingen dee kunde wäria eller fälla her Erlandh, så borde dem sådant nu göra, emädan dee hafue nu heele handlenhört. Då sade dee sampteligen: Oss är omögleligit honom wäria, emädan dödzlen drabbar in opå den tijden, som kånan borde föda, såsom och att kånan alt samma bekännelsse stadigt rätt in uti siälfe döden hafft hafuer. Derföre fältes her Erlandh effter Gudz lagh, Levit 20 v. 10 såsom och effter werdzligh lagh Högm. B. c 5 till döden. (Högmålabalken).
Her Erlandhs hustro fälte många tårar och wille icke honom förskiuta, oanset han hafuer henne stoorligen bedröfuat och illa satt sigh före, och badh om nåder och icke rätten. Doch uti all underdånighet och ödmiukhet hemstält alt detta Gudj och den Högl. Kongl. Hofrätt i Åbo och önskar här opå en nådigh och önskeligh resolution.

Avrättningsplatsen i Haraldsby, som låg till vänster om brospannet på Haraldsbysidan, på en höjd ovanför den gamla brovaktarbostaden. Området säges vara i 3-korset för tredingarna Finström, Jomala och Saltvik/Sund.

Herr Erlandh dömdes med mycket om och men den 28 mars år 1642 till döden, inte för våldtäkt utan för att ha begått hor och brutit mot det sjätte budet. Brita var redan död då hon dessförinnan dött i barnsäng

Var Her Erlandh sedan avrättades och när är inte omtalat ännu men det kan även vara i Eckerö Storby.



;