Är det någon som hört talas om denne man? Lev Kamenev hette han. Nähä. Men Josef Stalin och Vladimir Lenin har ni hört talas om och Trotskij också! Nå jag förstår, kamrat Kamenev avrättades ju av kamrat Stalin 1936 så inga att undra på.
Då jag bevistade Lions loppmarknad här förleden plockade jag på mig några ålandsböcker, en hel trave blev det för min alandicasamling. En liten bok benämnd "Historja bland öar och skär" fångade mitt intresse. Då jag bläddrade i den såg jag att det var en samling föredrag olika personer hållit inför ett seminarium i Mariehamn år 1986. Historicus r.f:s och Historiska föreningens i Stockholm seminarium i Egentliga Finland och på Åland.
På sidan 79 väcktes mitt intresse speciellt för en artikel av vik.forskare Pertti Hakala, Helsingfors,
i en artikel med rubriken " Häktandet av Kamenjev på Åland 1918.
Ifrån Pertti Hakalas artikel saxar vi följande avsnitt: Ändå måste det anses förvånande att de diplomatiska förvecklingar som uppstod mellan Rådsryssland, Tyskland och det vita Finland sedan den kända revolutionsledaren Lev Kamenev arresterats på Åland i mars 1918, inte i någon högre grad har intresserat den åländska historieforskningen. Själva arresteringen har dock skildrats av mannen som stod bakom den, överste Hjalmar von Bonsdorff. I uppsatsen "t.f. landshövding och militärguvenör på Åland" publicerad år 1927 i sammelverket "När Finlands öde avgjordes" kvitterar han händelsen med följande rader:
Fängelsemuseet Vita Björn i Kastelholm på Åland.
Tio år efter krigsslutet utkom en jubileumsskrift där Hjalmar von Bonsdorff i en av artiklarna berättar om sin roll i krigshändelserna. I den åländska historieskrivningen har man gett ett sken av att Bonsdorff skulle i princip fått sparken men detta stämmer inte enligt honom själv i alla fall.
Enligt denna artikel var han t.f. landshövding och militärguvenör på Åland, och då hans uppdrag var fullbordat återvände han till fastlandet.
I slutet av artikeln läser vi följande: Ett stolt ögonblick för oss alla var det förvisso, när den första finländska bataljonen under befäl av kapten Heikinheimo ankom till Mariehamn, där den högtidligt mottogs av tyskarna och mig. Det var med djup rörelse man såg dessa i jämförelse med svenskarna småvuxna, pjäxklädda grå soldater, som efter att ha befriat sitt land nu kommo för att försvara dess intressen på Åland.
Mitt obehagliga uppdrag närmade sig sitt slut, och sedan riksdagen avslagit det av regeringen framställda och på dess uppmaning av mig på Åland kungjorda förslaget till en viss självstyrelse, ansåg jag mig ha tillräckliga skäl att omedelbart anhålla om avsked.
Vi återvänder nu till hur det gick till då Bonsdorff arresterade kamrat Kamenev i Mariehamn.
Bonsdorff skriver såhär om händelsen:
- Den 20 mars (1918) gjordes ett gott kap. Ett antal resande från Stockholm hade infunnit sig hos mig för att anhålla om att fortsätta sin resa österut. En liten fetlagd man av judetyp visade upp ett stort diplomatpass, utfärdat för ryska sändebudet i London. Med honom följde tvenne andra bolsjevikdignitärer. Jag arresterade givetvis, trots herr Kamenjevs högljudda protester och åberopande av sin okränkbarhet som diplomat, hela sällskapet som förpassades till Kastelholm, där de fingo sitta ungefär en månad, tills tillfälle av avsända dem till Wasa yppade sig. Som ett kuriosum må nämnas att herr Kamenjev efter sin arrestering omedelbart anhöll om att få underrätta tyske utrikesministern von Kyhlman. Detta förvägrades givetvis, men några dagar senare anlände legationsrådet Rissler från tyska legationen i Stockholm tillsammans med kapitän Toussaint och fordrade i tyska regeringen namn med skärpa, att Kamenjev omedelbart måtte frigivas dock utan resultat.
Förteckning över "Fångar i häradsfängelset å Kastelholm år 1918".
I Ålands Landskapsarkiv finns arkiverade fångjournaler för fängelset Vita Björn. Denna bok upptar alla förvarade och fängslade personer för år 1918.
För mars månad finns inte våra tre vänner införda, däremot en maskinist Ahti Kasinen från Mariehamn omhändertagen den 31 mars. Våra vänner fanns inte heller i april enligt förteckningen.
Allt tyder på att de infördes i fängelset under sträng sekretess och fångvaktaren Allan Torkell belades med munkavle.
I det åländska fängelset Vita Björn, Kastelholms kronohäkte byggt i slutet av 1700-talet och ombildat till fängelsemuseum år 1975 har således suttit den man vi här ser på bild invid Vladimir Lenin.
Bara en kort tid efter Kastelholmsvistelsen skulle Lev Kamenev en tid fungera som Rysslands statschef. Han skulle ingå i bolsjevikernas regering. Vara ordförande i Allryska centralexekutiva kommittén. Från år 1919 - 1926 medlem av Politbyrån i Rysslands socialdemokratiska parti. År 1926 understödde han Stalins val till den nystiftade posten som generalsekreterare för partiet. Kamenev, Stalin och Zinovjev bildade ett block känt på svenska som "Triumviratet eller Trojkan". Kamenev var en av arkitekterna till det som vi kallar Oktoberrevolutionen.
I den kommande maktkampen efter Lenins död år 1924 stödde han Stalin i kampen emot Trotskij, detta trots att han var gift med Trotskijs syster Olga.
År 1926 faller han i onåd och blir petad från en mängd uppdrag, återkommer för en kort tid och blir åter petad.
I en skådeprocess år 1936 blir han dödsdömd och avrättas.
Fångvaktare under häktestiden i Kastelholm var en man vid namn Allan Torkell. Han var född i Kastelholm på den gård som benämns Östergård som var belägen på det område som nu är Jan-Karlsgården. Ännu i dag kan man se gamla äppelträd invid bodarna som hört till gården.
Torkell var fångvaktare fram till år 1928 och efterträddes då av Paul Blomqvist från Kastelholm. I samtal med han son Torvald Blomqvist kan vi konstatera att Torkell höll tystnadslöftet.
Hjalmar von Bonsdorffs efterträdare hette William Isaksson.
I eftermälet om Hjalmar von Bonsdorff finns tidningsartiklar där han utmålas som nazistsympatisör med ett starkt judehat. Han skulle även strax före sin död fungera som ordförande för en sådan förening. Detta påstående skulle stödas av protokollsutdrag för föreningen.
Juan Peron, Argentinas trefaldige president och hans påstådda far Bruno Peron från Föglö, i en bred tidningsartikel i Åland av den 18.7 1974.
Att president Juan Peron skulle varit bördig från Föglö har vi läst om under årens lopp i olika publikationer och detta tema återkommer med jämna mellanrum. Att hans far var Bruno Peron, bördig från Föglö, men att hans farmor var Margareta Sofia Åkerman, född i Sund 1843 är mindre omtalat.
Mysteriet med Perons åländska härkomst har eggat fantasin hos en mängd författare och journalister under årens lopp. Vad är sanning och vad är hopdiktad fantasi? Kan högt ansedda författare, en argentinsk sådan och ansedd historiker som disputerat i Lunds universitet, journalister, handelsråd, ministrar, medicinalråd, kirurger, en högt ansedd finländsk filmfotograv, ambassadörer ja t.o.m presidenten själv och hans hustru Evita vara så sinnesförvirrade så att de kokar ihop en sådan soppa som denna?
Men en författare, en åländsk sådan sitter på svaret. Håkan Skogsjö, vet sannerligen hur det ligger till. I en stor artikel i Nya Åland av den 13 november 1993, drar han till med rubriken: Myten om Juan Perón och Föglö. Han skriver: Det finns ett talesätt bland journalister att aldrig kolla en bra historia för då kan den spricka. Han skriver vidare: En middagskonversatör med ambitioner lägger förstås den goda anekdoten på minnet och plockar fram den i lämpligt sällskap. Här ironiserar han över hur det dåvarande lantrådet Ragnar Erlandsson varit lunchvärd för Argentinas utrikesminister Duido Di Tella som besökt landskapet. En argentinare som besöker Åland, då är det läge att dra storyn om att Juan Peron härstammar från en tullförvaltare i Degerby vid namn Peron. Ungefär så tänkte lantrådet skriver han. Det mesta i texten andas ironi så jag tror vi stoppar in den i mappen obladi oblada.
Den allra första notisen om denna historia hittar jag i Tidningen Åland av den 14.9. 1948.
Här återknyter man till en artikel i en Amerikansk tidning för vilken president Perón skulle sagt att han härstammade från Finland samt till den tidningsintervju som gjorts med hans hustru vid ett besök i Europa då hon skulle sagt att hennes man härstammade från Finland.
Så ser gravstenen ut i dag, april 2015. Tullförvaltare Carl Fredrik Perón.
Familjegrav över den åländska delen av släkten Perón i Föglö.
Ovanstående artikel var införd i Nya Åland år 25.7 år 1993
En fråga som bör ställas är: Vem är den som kan kontrollera denna historia, vem sitter egentligen på svaret, var finns de dokument hos de argentiska myndigherna som i vetenskaplig mening tydligt bevisar presidentens härkomst? Kan man lita på de få uppgifter som finns nedskriva i offiiella dokument sanktionerade av regimen och som bevisar han härkomst av italienska invandrare? Är dessa påstådda uppgifter en efterhandskonstruktion som vill visa hans latinska härkomst och som bätte passar in i bilden för Peronismen?
Har de italienska släktingarna hört av sig och var i Italien finns denna nulevande släkt?
Varför säger presidenten flere gånger till personer från Norden att han har en far som kommer därifrån, varför hade han ovanstående fotografi på sitt skrivbord och säger att det var hans far och varför sprider hustrun Evita detta budskap till europeiska journalister? Varför säger han till personer att han känner till sin härkomst men "om detta bör det inte omtalas" Varför får en finländsk "släkting" en känd filmfotograv order av ambassadpersonal i Helsingfors att underteckna ett dokument där han förbinder sig att inte sprida detta vidare? Varför avlider en mängd personer på ett mystiskt sätt som påtalar och försöker rota i Perons egentliga härkomst?
Jag vill i detta sammanhang berätta om den snart tioåriga vänskapen jag haft med en argentisk författare som mycket väl känner till dessa saker. Vi har under årens lopp haft en livlig e-postkorrespondens. Han har skrivit ett antal böcker i sitt hemland men för hans säkerhet vill jag inte omtala namnet.
I en svensk tidningsartikel skrev han följande artikel: Kom Peróns far från Åland? I artikeln kan vi läsa följande: Notisen "Peróns åländske farbror har dött", publicerad i Dagens Nyheter av den 26 maj 1950, är lika kort och tydlig som ofattbar. Den efterföljande texten, avsedd att förklara den märkliga relationen mellan den argentinske caudillon och Skandinavien, lyckas bara öka förvirringen: "Förre tulluppsyningsmannen Johan Robert Söderlund i Degerby på Åland har avlidit, 68 år gammal. Han sörjes närmast av hustrun, fru Elsa Söderlund, som är faster till president Perón i Argentina. Det argentinska statsöverhuvudets far, Bruno Perón , var i tiden tullskrivare i Degerby. Någon gång på 1880-talet emigrerade han till Amerika och slog sig ned i Argentina, där han gifte sig med en spanjorska. I äktenskapet hade paret en son, bl.a. den som som nu är Argentinas president.
Några dagar senare, i mitten av juni, vände sig svenska legationen i Buenos Aires till UD, i syfte att erhålla mer information om Peróns förmodade skandinaviska ursprung. Enligt Gunnar Brunnström, som författat depeschen ifråga, kunde sambandet mellan Perón oh Åland, om det nu var sant, förklara något som länge förvirrat Buenos Aires diplomatiska värld, nämligen den tydliga favoriseringen av de finländska intressena från den argentiska regimens sida. Finnarna har här på senare år skriver Brunnström, varit påtagligt framgångsrika i sin export. I fråga om papper och cellulosa äro de nästan på väg att konkurrera ut oss och när ingen annan får importlienser, tyckas de kunna få dem.
Artikeln spinner här vidare på de ekonomiska fördelar finnarna tycks ha fått i sina kontakter med Argentina och går sedan in på de mera personliga sidorna angående Perón. Brunnström skriver: I och för sig synes det inte otänkbart att Perón kan ha nordiskt påbrå. Han är stor och grov, har rödlätt hy och är snarare cendré än mörk, hans utseende är således ej anns sydländskt. Även hans karaktär synes rymma en del tämligen oargentiska drag. Han torde ej vara utan en viss primitiv idealism och hans patriotism påstås vara äkta liksom hans sociala medkänsla.
Frågan om Peróns ursprung, det oväntade men möjliga sambandet med Åland och de direkta konsekvenser som detta kunde få för en förbättring av den svenska exporten till det rika Argentina fick UD att agera. En funktionär, Gyllenram, skickades till Degerby med uppgift att undersöka saken. Resultatet av hans arbete blev att familjen Peróns gravplats spårades på Föglös kyrkogård och i ett par ämbetsbetyg från det lokala pastorskansliet kunde hela den peronska släkten följas namn för namn ända till 1704.
Gyllenram kunde konstatera att den omtalade Karl Henrik Perón tillsammans med fyra andra personer omkring 1884 hade emigrerat till USA. Efter cirka sju år hade dock breven till familjen upphört att komma. Via frälsningsarmen hade man då fått veta att Bruno rest till Argentina, något som senare bekräftades av de återvändande kamraterna. Efter det hade kontakten upphört.
Uppgiftena om Peróns ursprung var inte alldeles nya. Tanken att han hade nordiskt eller rent av finländskt påbrå hade nämligen tidigare fått näring av bland annat de uttalanden som hans fru Evita gjorde under en omtalad europeisk resa. Även finländska poliktiker och kulturpersonligheter hade försvarat denna teori.
Författaren skriver vidare: Kopplingen mellan Perón och blonda Skandinavien har varit politiskt omöjlig för peronisterna i hemlandet, som byggt sin rörelse på stöd från den fattiga och mörkhyade delen av befolkningen.
Än i dag är Peróns etniska ursprung en öppen fråga. Vissa hävdar att han var indian, andra att hans far hörde till en rik familj. Presidenten själv förnekade dock aldrig ett tänkbart nordiskt ursprung.
Ovanstående insändare skriven av professor Folke Henschen,verksam vid Karolinska institutet, var införd i Åland av den 30 juli 1974. Han gjorde år 1948 en fyramånaders föredragsresa till Argentina och hade där sammanträffat med doktor Allan Wadström från Sverige. Denne hade vid ett fleratl tillfällen träffat presidenten och fungerat som hans rådgivare i medicinalfrågor inom landet. Enligt denne Wadström kände Perón till sin åländska härstamning säger professor Henschen. Däremot ville presidenten inte att detta skulle komma till offentlig kännedom att han inte hade argentinska föräldrar.
I ovanstående insändare skriver professor Henschen: Då de uppgifter om president Perón, hans finländska förfäder och hans verksamhet i Argentina till stor del är felaktiga och vilseledande och uppenbarligen härrör från en felaktigt uppfattad telefonintervju med mig i Svenska Dagbladet, ber jag härmed få lämna följande sakliga upplysningar:
Innan jag företog min fyra månaders föredragsresa genom Sydamerika, sammanträffade jag upprepade gånger med minister Axel Paulin, en utmärkt kännare av detta land och författare till två intressanta böcker om svenska öden i denna kontinent. Av Paulin fick jag även president Perons stamtavla, som kan ledas tillbaka till 1702. Äldste kände stamfaderna levde i Borgå, hans namn var Axel Johansson, hans son Jonas Eleli Peronius var överinspektör i Borgå oh gift med Anna Catharina Gyllenbögel, ett namn känt från Fänrik Ståhls sägner.
Alla hans efterkommande söner var gifta med kvinnor med svenska namn, namnet förkortades till Peron ( jämför Linnaeus-Linné)
President Perons far Bruno var född 1864 och utvandrade i mitten av 1880-talet till Sydamerika för att undgå den ryska värnplikten. Han gifte sig med en av Argentinas döttrar och tord ha slagit sig ned i Rivadavia. Där föddes sonen Johan-Juan 1892.
Han blev militär ocha avancerade snabbt. Minister Paulin hade träffat honom en gång i Santiago de Chile, där han då var militärattaché, och sade mig att han var ståtligare, hade annan hudfärg ofh ansiktsform än flertalet spanjorer, Finlands minister i Argentina beragde en gång vid samtal med Peron på tal frågan om hans åländska härstaming, men Peron skall ha kort svarat: " ja, jag vet det, men det bör ej föras vidare"!
Apotekare Allan Wadström som först var representant för en svensk läkemedelfirma, fick Perons fulla förtroende och blev snart en sorts direktör för medicinalväsendet, han rådfrågades vid talrika sammanträffanden med presidenten rörande landets sjukvård, fick granska ritningar till sjukhusbyggen oh dylikt, men var naturligvis ej hans läkare, som Sv.D uppgivit.
Folke Henschen.
Jag vill här referera till ett stycke ur Henschens bok, Min långa väg till Salamanca där han skriver följande:
Jag flög nu tillbaka till Buenos Aires, där jag rönte ett mycket älskvärt mottagande hos landsmän samt ej minst hos "portenos",dvs. Buenos Aires egna invånare. Det var särskilt två professorspar, den gamle bekante, mycket produktive anatomen Pedro Belou samt den unge patologen Andres Bianchi, som gjord allt för att göra mitt uppehåll angenämt. Jag höll nu en rad av föredrag dels i Buenos Aires, dels i La Plata. Min gamle vän och skolkamrat Kurt Schenström tog mig ut till sitt magnifika landställe, jag träffade Allan Wadström, så generaldirektör i mediinalstyrelsen, och en del andra landsmän. Av Wadström hörde jag rätt mycket om Perón, han hade ofta konferenser med diktatorn i sjukhus- och sjukvårdsfrågor ochg talade berömmande om honom. Om Peróns åländska härstaming råder intet tvivel. Finlands minister i Argentina lär en gång ha tagit upp frågan i et samtal med Perón, som skall ha svarat: Ja, jag vet det, men det bör ej föras vidare" Henschen berättar vidare att han även har obducerat en dam i Stockholm som varit syster till Perons far Bruno Peron.
Ämnet Perons ursprung tas även upp i en bok av K.G. Olin med titeln Öden och äventyr.
Under rubriken: Det stod en dag i tidningen läser vi följande:
Om nybyggarna i Colonia Finlandesa blev överraskade över uppgiften om att diktatorn Perón härsstammade från Finland, så var överraskningen långt större på hemmaplan. inte minst hos den kände filmfotografen Kalle Peronkoski, som en dag kort efter andra världskriget i dagstidningen kunde läsa att han var kusin med Argentinas regeringshef. Visst hade släkten haft samma namn som Perón och visst hade han hört om farbroderna Karl Henrik, som hade emigrerat till Amerika. Men att farbroderna rest vidare till Argentina och blivt far till den världsberömde politikern, det hade han ingen aning om.
Utdrag ur K.G. Olins bok, "Det stod en dag i tidningen"
Tidningar från hela världen kontaktade honom om detta men inte alla var glada över nyheten. En dag blir han kontaktad av Argentinas ambassad i Helsingfors och blev kallad dit. Där blev han bryskt emottagen och blev tvingad att underteckna ett dokument där han intygde att uppgifterna var felaktiga. Enligt en uppgift blev han till och med erbjuden en rejäl summa pengar ifall han avstod från att forska vidare i saken.
Visst finns det en likhet mellan Karl Fredrik Perón (Peronkoski) och Argentinas tidigare diktator Juan Peron?
I officiella kyrkohandlingar i Norra Svenska församlingen i Helsingfors finns antecknat att Bruno Perón har
"vistats i Sydamerika"
Den finländska släkten har fått dessa uppgifter i andrahand av återvändande emigranter. Bruno lär ha dött i provinsen Comodoro Rivadavia i södra Argentina på 1910-talet. Vad vi här får komma ihåg är att i dessa länder är kyrkobokföringen inte densamma som hos oss.
Inom den finländska släkten Perón berättas även att det hade kommit brev från Bruno till modern men att hon i affekt aldrig öppnat dessa och även bränt dem.
En ofta återkommande uppgift är att den då 28-åriga Evita Peron under sitt storstilade besök i Europa under den heta sommaren 1947 i en tidningsintervju för en engelsk tidning skall ha omtalat attt maken Juan härstammade från Skandinavien.
En annan uppgift säger att Peron själv strax efter kuppen 1945 under en presskonferens skall ha tillkännagett att han var av ordisk härkomst. Det är möjligt att dessa uttalanden gav de första rubrikerna i finländsk press.
Regimen medger att Perón var uppväxt i just de trakter Bruno Perón vistades men att han i 5-årsåldern skulle flyttat till en släkting. Frågan kan då ställas, kan det verkligen finnas två släkter med samma efternamn i denna lilla del av det enorma Argentina?
I den finländska delen av släkten Peron finns det nulevande personer som gärna talar om detta tema. Jag var i personlig telefonkontakt med en Eva Haverinen - Peron för ett antal år sedan och hon bekräftar alla ovanstående uppgifter och berättade även historien om sin farbror Kalle Peronkoskis äventyr på ambassaden i Helsingfors.
Eva hade vid ett fleratal tillfällen besökt Geta på Åland där hon hade släktingar.
För att få ett helt slutgiltigt bevis för Juan Peróns härstamning bör en en dna-undersökning göras emedan det finns ett otal personer i Finland som kan medverka i en sådan undersökning.
Denna undersökning kommer troligtvis att förhindras av Peronisterna som har stor makt i dagens Argentina och som vill sementera den påstådda uppgiften att presidenten härstammar från Italienska invandrare.
Banditer, som hängivit sig åt ockultism, har skändat Peróns grav och har med vinkelslip kapat hans båda händer från den balsamerade kroppen. Trots miljoner dollar i belöning har ej händerna återfunnits.
Det cirkulerar uppgifter om att händerna skulle använts som medel för att komma åt koderna via fingeravtrycken, till de bankvalv i skatteparadis där Peróns gömda miljoner skulle bevaras. Pengar som är knutna till hans påstådda allians med de eftersökta nazisterna efter andra världskriget.
Det finns mycket mera att berätta i saken men jag avstår.
Här ovan två böcker skrivna av den argentinske författaren Tomás Eloy Martinez, om Juan Peróns liv och karriär.
Text-to-speech function is limited to 100 characters
Skattläggningskarta för Persnäs från 1765, nuvarande Norra Bomarsund.
I medlet av 1500-talet, året är okänt, föddes i Persnäs på torpet Feela en person som i Svea rike gjorde en enastående och formidabel karriär. Hans namn var Mickel Olofsson, eller Michill som han i ett brev till Axel
Oxenstierna kallar sig. Mickels födelseuppgifter är okända och om hans uppväxt är än så länge outforskat. Det är endast nämnt att han hade gått i latinskola.
I Svenskt Bibliografiskt lexikon finns en diger biografi över hans verksamhet och där säges att han härstammade från Åland och hade fädernejord där.
Svenskt biografiskt lexikon, Lars Olof Skoglund
I Upplands Fornminnesförenings tidskrift av år 1876 säges att han är begraven i Börje kyrka i Uppland. Hans änka fick behålla Sommero på Föglö oh Fåröö i Sunds socken på Åland.
I urkunderna ha Mickels hemgård fått många olika namnbetekningar såsom Feela, Fählä, Fula, Fälö, Fårö, Fählöö samt Färöö.
I ett tingsprotokoll från 1641 sägs att "Fula" är ett hemman om 112 jordmarker som salig Michail Ollson fordom sekreterare, år 1641, hade i Possession och tog utlagorna av. Vidare sägs att varken före eller efter det året "nutit uthlagorne af" Fählöö hemman vilka årligen till Castelholms Slot årligen kombne.
I gamla skattläggningskartor kan man se utmärkningen av Feela och undertecknad anser att det borde legat i
närheten av Palmroos fastighet. I området finns husgrunder med till synes enormt tjocka väggar.
I en skattläggningskarta från 1765 över Persnäs står Feela som no 96. Vidare framgår "Fählöö torp och åkergjärdan av sandjord bestående, finnes ej heller av Hans Hansson upptecknad, men berättas vara uppodlat av no 80 Skogshop".
En annan uppgift gör gällande att Feela är den gård som sedermera blir Skarpgården, alltså det nuvarande Bomarsunds gård. Denna gård skall senare hysa många personer med förnamnet Olof. Frågan är alltså om det var Feelafolket som då utvidgade sina domäner.
Vi rör oss alltså i de gamla trakterna som hette Persnäs, ett byområde på nordöstra sidan av de s.k. Finbyvikarna. På 1700-tals skattläggningskartor ser man att här gick postvägen mellan Sverige och Finland och från kartan kan man tydligt avläsa att man kallade vägen för "Sunds Gränden". Detta romantiska namn passar väl in i den underbart vackra trakt där tre bondgårdar Lagmans, Persnäs och Skarpgården ståtade i solnedgången tillsammans med de små torpstugorna som låg däromkring. Befolkningen i detta område fick vid den ryska annekteringen 1810 riva husen, ta sitt pick och pack med sig och flytta till Saltvik.
Hur kommer det då sig att lantmätarna ända in i sent 1700-tale skrev "Sunds Gränden" trots att vägen senare gick ner till Bomarsund? En gränd åsyftar ju någon väg som slutar vid ett visst ställe och man får fara tillbaka. Så var det i äldre tid. Sunds Gränden slutade vid Skarpgården. Den väg som vi i dag ser går över Versslätten och vidare ned mot Bomarsund fanns inte i äldre tid, Området var för låglänt och bönderna drog sig i det längsta för att anlägga kavelbroar. Vägen gick alltså runt vikarna och slutade vid Skarpgården men namnet Sunds Gränden fanns länge kvar i folks medvetande.
I en artikel i tidningen Åland skrev undertecknad en artikel om Michel Olofsson, vilken finns i kopia i denna blogg. Artikeln berättade om Michel Olofsons verksamhet utgående från Svenskt Biografiskt Lexikon. Denna biografi är skriven av Lars Olof Skoglund och finns i band 25 under Mickel Olofsson på sidan 491. Bokserien finns i Mariehamns Stadsbibliotek.
En senare utkommen bok även den införskaffad till Stadsbiblioteket, "Den skoningslöse", finns en biografi över Karl den 9-de, författad av Erik Petersson. Här upptas även den roll Mickel spelade i flera tiotals år under den omtumlande tid då arvet efter Gustav Wasa satte sina djupa och blodiga spår i Sveriges historia. Mickel var i högsta grad en central figur i alla dessa skeenden. Under rubriken: Karls nyordningar läser vi att: Under sin tid i Nyköping hade Karl omgivit sig med ett furstligt råd som haft ett visst inflytande i styret av hertigdömet. Mest att säga till om hade dock ett antal ofrälse sekreterare. När Karl blivit kung fortsatte han på den linjen - han lät ofrälse eller lågfrälse sekreterare få stort inflytande i centralregeringen i Stockholm på bekostnad av högadeln. Av de ofrälse sekreterarna som kung Karl hade i sin tjänst var förmodligen Mickel Olofsson den mest inflytelserika. Han var jämnårig med Karl och kom ursprungligen från Åland. Som skrivare hade han börjat i Karls kansli i Nyköping i början av 1570-talet och arbetade upp sig till sekreterare år 1585. Unde striderna mot Sigismund var Mickel O, Karls mest förtrogne anhängare, och han användes av Karl som medlare mellan riksråden och Sigismund.
När kung Karl reste över till Estland sommaren 1600 reste Mickel med som chef för fältkansliet. Mickel fortsatte avancera då Karl övertagit kungamakten år 1603. Mickel hade fått stor makt i riket men adlades märkligt nog alddrig. På så vis kunde Karl fortfarande ha kontroll vöer sin sekreterare. Mickel får räknas som den mest representativa av de herrar som hade Karls förtroende. Under hösten 1609 var Karl svag och låg till sängs. Regerandet fortsatte i hans namn men det var mest männen runt omkring som fattade de löpande besluten. Karls trogna skara av sekreterare med Mickel i spetsen har tagit över det mesta av det löpande regeringsarbetet. De visste vad kungen ville i de viktigaste frågorna och kunde därför agera i kungens namn.
Jag vill i detta sammanhang referera till en annan bok "Uppkomlingarna" av Svante Norrhem. Den handlar om kanslitjänstemännen i 1600-talets Sverige. Denna bok finns inte på Stadsbiblioteket men kan fjärrlånas.
Här har Norrhem djupdykt i de olika handlingar och brev som finns bevarade och Mickel finns omnämnd på ett flertal ställen.
Att "Skriva till Kungs" är ett välkänt uttryck från gamla Sverige. Detta var inte alla gånger så lätt och många tog därför omvägar via hans sekreterare, ja ibland via sekreterarnas bekantas bekanta. Allt för att uppnå så snabb behandling som möjligt.
Bland olika typer av ärenden nämner Norrhem att ca. hälften av ärendena gällde privata oh rent triviala ärenden och den andra hälften statsangelägenheter. För att uppnå så stora fördelar som möjligt använde man ibland kanaler som ledde fram till sekreterarna som i sin tur skulle tala med kungen säger han.
I ett fall nämner han om huru en brevskrivare gått via två mellanhänder för att alls komma fram till Mickel. I ett annat fall ville en Karl Horn att sekreterare Mickel skulle lägga ett "gott ord" hos Hertigen för en viss ryttmästare. Mutor var inget okänt fenomen denna tid. Man ansåg det vara lönande att först betala en sekreterare emedan han hade möjlighet att inverka på ett visst beslut.
I genmälet efter Mickel Olofsson sägs att han var smidig i alla sina kontakter, en klog och slug man, som visste hurhan skulle agera i alla lägen. han äverlevde alla utrensningar och var den ende av de ofrälse sekreterarna som fortsatte sin tjänst hos Gustav II Adolf och märk väl, han började sin karriär hos Johan III som tidigare stod i konflikt med kung Karl.
En fråga man ställer sig är hur en person kommande från så enkla förhållanden och endast gått i latinskola, kunnat uppnå en sådan makalös position denna tid. Utgjorde närheten till Kastelholms slott en språngbräda för den kloke pojken? Det är en fråga vi aldrig får svar på.
Mickel Olofssons grav ligger mittemot högaltaret i Börje kyrka i Uppland. I kyrkans gravförteckning står:
här under ligger begraven:
Erligh Wälwiljs ok Welbetrodd man: S Michel Olofsson: KON MAY och RIJKSENS SECRETERARE hvilken i Herranom afsomnade den 4 juni 1615.
Nedskrivet den 4 februari år 2013
Johan Granlund
Karttexten lyder:
Geometrisk Charta öfver Persnäs som är ett utbygge av Persby.
Med flere dess med Interessenter, uti det Så Kallade Gränden
Beläget på Åland och Sunds Sockn Afmätt Dels uti Junii och Dels uti Julii Månader år 1765
AF Anders Norrstedt
Tager Emot Sam=fälte Skogs=Betes= och Utmarc=hen Til den så Kallade Sunds Gränden. Vägtext: Allmän Byväg till Persby ifrån Allmänna Post och Landsvägen genom Persnäs. Vattenbeteckningar: Del Af Frisk Siön Östra=elleer norra= Siöwyken Kallad En Del Af Frisk= Siön Norra Wiken Kallad Gränsbeteckning: SkifteInägor, Samt Finnbys uti Sunds Sockn Möta
Mickel Olofssons grav, Börje kyrka i Uppland
Mickel Olofssons namnteckning på ett brev till Axel Oxenstierna
