måndag 4 mars 2024

General Nikolai Ivanovich Demidoff



Fredrika Charlotta Mörk 

Jag har tidigare i denna blogg berört Fredrikas händelserika liv i en artikel redan ifrån år 2010 som även kan slås upp under flikarna Generalens fånge och Fredrika Mörk. I denna artikel vill jag närmare beskriva Nikolai Demidoffs liv. Det var ju han som bortförde Fredrika till det ryska högkvarteret i Åbo stad som denna tid var Finlands huvudstad. 

Ovanstående porträtt fann jag i ett hem i Mariehamn och vid mitt besök där för 25 år sedan fick jag lov att avfotografera det och använda tavlan för publicering. Värdinnan berättade att de hade inköpt tavlan en gång på en auktion i Mariehamn och blott för att hennes man tyckte det var en vacker flicka inköptes tavlan. Det skulle visa sig vara ett fynd.

Under många år har jag försökt hitta ett porträtt av denne märklige man den ryske generalen Nikolai Ivanovich Demidov, (rysk stavning v men här ff) men detta försök har visat sig vara närmast hopplöst. Mina försök har lett mig ända till Sankt Petersburg och Vinterpalatset och där i personlig kontakt med dess företrädare fått beskedet att general Demidoff finns inte i deras stora samling av generaler och fosterländska hjältar.

Min kontakt i Sankt Petersburg var till Elena Obuhovich, Manager Rights and Reproductions Office, The State Hermitage Museum 34, Dvortsovaya Embankment, St. Petersburg, 190000, Russia

Dessutom med Director Michail Piotrovsky, State Hermitage Museum, Russia

Jag hade på samma resa även haft personlig kontakt med släkten Demidoffs företrädare, Elena Krasnova i Sankt Petersburg, som skrivit mycket om denna släkt men även hon kunde inte finna något porträtt av honom. Jag uppsökte författarinnan en kall vinterkväll år 2012 i hennes hem i staden.




Nikolai Ivanovich Demidoff. Namnets ryska stavning är med enkelt v men i vårt system med två f. Enligt rysk stavning är förnamnet Nikolay.

Detta är den enda avbildning som finns av general Nikolai Ivanovitch Demidoff, en pennteckning. Skissen uppgavs vara under bearbetning i Ryssland. 

Nikolai härstammade från en stor och rik adlig familj av berömda gruvägare i Ryazan-provinsen. Han var född den 30 augusti år 1771 i familjen Ivan Ivanovich Demidoff, ägare till en lyxig egendom i Gorokhovsky Lane. Hans svenskspråkiga mor Elizaveta var dotter till senator Grigory Teplov. Demidoff dog enligt gregoriansk kalender den 16 juli år 1833. Nikolais svenska ursprung på mödernet förklarar hans kunskaper i svenska språket. 



Den ryska adliga ätten Demidoffs stamvapen


I det gamla tzaristiska militärsystemet var en tradition för de adliga familjernas söner att redan från födseln blev de inlemmade i ett regemente och man valde för dem en garnison. Denna utbildning varade ända till 18 års ålder varefter de fick sin tjänstgöring. Ett exempel, om i en familj fanns fyra söner kunde de tre äldsta få en militär utbildning medan den yngsta stannade i hemmet.

Demidoff trädde i aktiv tjänst som fänrik den 1 januari år 1790 och blev befordrad till kapten år 1798 samt till överste år 1799. Han var då fyllda 19 år.

År 1803 befordrades han till generalmajor och tog värvning i Izmailovki livgardesregemente, med en utnämning till chef för Petrovskij infanteriregemente den 16 maj.

I början av år 1807, under kriget mellan Ryssland och Frankrike var generalmajor Demidoff med Petrine infanteriregementet i Preussen. Samma år var han involverad i bildandet av Libau infanteriregementet. År 1808 gick Demidoff in i armen som opererade i Finland mot svenskarna, där han anförtroddes två infanteribataljoner och två kosackbataljoner för att bevaka Vasa stad. 

Den 13 juni kom Demidoff, lurad av falska rykten om förflyttningen av en stark fiendeavdelning, till byn Sembli??,  med nästan alla sina styrkor, Under tiden ockuperade svenskarna, undre befäl av generaladjutant Bergenstråhle som anlände med fartyg från Umeå, Vasa. Därefter återvände generalmajor Demidoff efter att ha fått veta om sitt misstag, och tog Vasa med storm och förlorade omkring 150 soldater dödade och sårade. Svenskarna förlorade en kanon, landstigningsbefälhavaren, 12 officerare och 235 lägre grandens tillfångatagna och upp till 300 människor dödade och sårade. 

Den 5 juli 1808 tilldelades Nikolai Ivanovich St. Georgs orden. Därefter deltog Niklai Ivanovich med utmärkelse i striderna vid Kuortamo den 30 augusti och Oravais den 2 september, för vilka han tilldelades St. Vladimirs orden, 3:je graden, och i början av 1809 genom direkt utnämning av kejsar Alexander I anförtroddes han skyddet av Åland. Samma år den 12 december utnämndes Demidoff till chef för 21:a infanteridivisionen i Finland där hans stannade till oktober år 1817, då han fick befälet över 1:a Grenadiärdivisionen och listades som chef för Petrovskijregementet till september. År 1814 och 1816 befordrades han till generallöjtnant.

Den 15 december år 1825, dagen efter kejsar Nikolai I tillträde till tronen, utnämndes generallöjtnant Demidoff till generaladjutant och efter det, 1826, delegat i senaten, 

Under kröningen av kejsar Nikoli, fick Demidoff befälet över  en infanteriavdelning av gardekåren i Moskva. 

Den 14 december år 1826 utsågs Demidoff till ledamot av kommitte´n för att utarbeta de militära föreskrifterna och till chefdirektör för Page och alla kadettkårer. Demidoff var nu fram till år 1831 chefen för det militära utbildningsinstituts öden. Efter decemberupproret gav kejsar Nikolai order att strama upp disciplinen och här utmärkte sig Demidoff på ett unikt sätt. Han ägnade särskild uppmärksamhet åt sina elevers övningsprestanda och nådde stor framgång i detta. På sitt eget sätt brydde sig Demidoff också om den moraliska utbildningen av de barn han anförtrotts i lydnad och artighet. Demidoff befordrade sina instruktioner om moralisk uppfostran ingående i talrika order, cirkulär och liknande dokument. Dessa skulle bindas in i särskilda anteckningsböcker och distribueras bland företagen för ständig läsning för uppbyggnad av elever. Dessutom beordrade han att dessa instruktioner skulle läsas upp för eleverna av kårens officerare. Samtidigt kännetecknades Demidoff av stor fromhet, extremt hyckleri, vidskepelse och stor grymhet mot de som uppträtt fel. Eftermälet om Demidoff är inte smickrande. 



Nikolai Demdoffs morfar Grigory Nikolaevich Teplov




M Elizabeta Grigorievna Teplova, Demidovs mor var av svensk börd. Här i en tjusig klänning. 

Konstnär Jean de Samsois år 1756



Nikolaj Demidoffs far

Ivan Ivanovich Demidoff född 1820




Då Demidoff anländer till Åland efter de blodiga och våldsamma attackerna mot den svenska hären och progromerna mot civilbefolkningen i Österbotten inrättar han sitt högkvarter på Saltviks prästgård. Det första han gör är att utfärda ett manifest, en kungörelse, som anhängiggörs i landskapets alla kyrkor. Denna kungörelse utdelas till länsmän och myndighetspersoner. Ett exemplar av denna kungörelse finns kvar på Ålands Landskapsarkiv och jag vill här delge den för er.

Kungörelse till samtlige Ålands Invånare!

Hvar och en af Åländske öarnas inbyggare varda härigenom underrättade om Hans Kejserlige Maijts Sjelf Regerande öfver alla Ryssar, Högt Nådiga vilja hvarefter jag är sänd til Commenderande General öfver de Kejserlige Troupper som hit til Åland församlades, bestående af Nio Regementer Infanterie, artillerie, Husarer och Cossacker. 

Den  aldra första af vår Nådige Monarchs välvilja är den at jag skall sträcka min omsorg til befordrande af Freden och lugnet hos den aldra ringaste Ålands inbyggare, för at dermed öfvertyga dem, huru vår Monarch gör sig til den största Lag, at visa Dess nya undersåtare Hans milda Regering, samt förenar til samma mål av Fred, för del och rättvisa som en mängd af flera nationer, redan njuter förenade under den mägtiga Ryska Thron. 

Hans Kejserliga Maijt har täckts anbefalla mig til nogaste utförande at jag skall göra detta, vetterligt och trovärdigt, för hvars och en af Landets inbyggare, genom Prästerskapet, Länsmän och de äldste i Byarne, på det Hans Kejserliga Maijt, eller Dess här förordnade Embetsmän, ej hädan efter må röna annat än lugn, och undergifvenhet för Hans Maijts Nådiga Regering, så mycket mera som hvarje Ålands Inbyggare, utaf förloppet nästledne vinter, verkeligen blifvit öfvertygand, huru stor vår Monarks Nåd, varit emot allt hvad de någonsin kunnat förmoda, då deras lugn och Egendom bevarades oagtadt Kejserlige Truoupperne intogo Åland med svärdsegg och hade at strida med fienden.- Man har aldrig hört, at där hvarest Kriget föregår, Öfvervinnaren åtagit sig at ersätta Landets inånare, de dem ågångne förluster, själf där geväret verkat, skadan altid städnad för de olycklige invånarens räkning i såsom ett oundvikeligt öde.

När Åländaren hör detta skall han ej mer tvifla om sin lycka och således ej hädanefter hysa motvilja emot sin nya Försvarares Regering, men säkerligen den ena framför den andra besluta sig om lugn inom sin Familie och med verklig tillgifvenhet och lydnad, bevisa alltid och allestädes med underdånighet sig värdig Kejsarens Nåd, samt aldrig sätta sig emot dess Högste Befallningar, icke heller understår sig motsäga de här i Landet af Hans Maijts tillsatte Embetsmän, utan allestädes med beredvillighet befordra deras avsigter, så mycket mera som de af Svenska Regeringen härstädes förorsakade grufveliga besvärligheter och förödelser, tjenar till evinnerligt och smärtsamt Exempel åt havar och en invånare. Men eröfringen af Finland och nu varande tillståndet derstädes visar fruckten af vår milda Monarchs styrelse och altså bör tjena til upmuntran för Ålands inbyggare at varda honom tilgifne.

Sedan jag nu sålunda föreställt Åländningarne huru mycken omsorg Hans Kejserliga Maijts hyser för hvar och ens välfärd måste jag ävfen underrätta dem att i fall någon hädan efter understår sig at gripa til vapn och gör sig på någoste sätt misstänckt, eller hyser hos sig någon emot Regeringen uprorisk Person och ej genast upgifver densamma utan förenar sig med den uproriske eller befordrar dess afsigter til störande av det allmänna lugnet i landet. En sådan misstänckt person, By eller Socken skall genast straffas til lifvet och hela Familien utrotas, på det en sådan bestraffning må lända andra til varning och Exempel. 

Denna kungörelse lämnar uplysning om vår Nådiga Monarcks  stora mildhete, hvaraf Invånarene böra göra sig förtjente, äfvensom den utvisar de staff som på brott oudvikeligen följa.

För Prästerskapet, Länsmännerne och Byamänes äldsta gör jag härmed vetterligt vår Nådiga Monarcks ofvan nämnde Nådiga vilja, hvilken de icke allenast genast äro skyldige i kyrkorne at upläsa, utan ock hvar Söndag förnya, samt hemma hos Länsmännerne och de äldsta i Byarne til hands gifva denna Kungörelse, som äfven hos hvar och en hemmmans åboe i afskrift bör finnas, för hvilket all Länsmännerne blifva ansvarige emedn detta af mig skall bliva undersökte.

Som Prästerskapet Länsmännerne och Byarnes äldsta är föreskrifvet at på det strängaste och nogaste hafva uplagt at icke någon obetäncksam får förstöra lugnet i landet, eller företaga något det ringaste som misstäncker vore under kastadt så böra desse Embetsmän efter Lagens stränghet ansvara för hvad i Byarne eller Socknarna möjeligen kan sig tildraga. men de som i sin sockn bibehåller ett lugn, fred och ordning, samt strängt efterspanar allt hvad misstänckt vara kan och på minnsta til mig Raporterar blifver af mig hos vederbörande med all möjelig Recommendation i hågkommen vare sig anledningen Präst, Länsman eller Byjs äldste, hvarutom jag för hans flit skall förskafa honom en sådan belöning som upmuntrar andre Embetsmän at också förtjena detsamma. Dem åligger även at hafva noga Kunskap om invånarnas företaganden, samt när de begifva sig hemifrån taga vara på deras återkomst. Likaledes bör noga handhållas deröfver at ej någon ifrån Svenska sidan får ankomma til landet, utan at han genast personligen hos mig inställes. Ej heller tillåtes någon resa til Finland annorlnda än emot Prästerskapet eller Länsmans borgen hvarmed de äga anmäla sig hos mig til erhållande af Res Pass. Med ett ord är Prästerskapet, Länsmännerne och Byarnes äldste mig på det strängaste ansvarige för alt det som i Socknarne kan hända.

Efter Hans Kejserliga Maijts Befallning är at jag skall visa mig för Åländningarne såsom deras beskyddare och strängt ansvara för deras lif och Egendom Hvarfröre jag i sammanhang härmed vill tilkännagifva, huru som jag strängt föreskrifvit alla Regementer, Commenderingar och hela militäiren i allmänhet att stånda mig til ansvar för hvarje husvärds egendom, och ställa Salva = Garde der aådant är nödigt icke understå sig at taga något af invånarne, utan öfverenskommit pris och contant betalning och i händelse någon af invånarene skulle ske någon oförrätt, bör han genast vända sig til Befälhafvaren på stället, til rättelses vinnande. Men skulle honom emot förmodan ej lämnas nöjacktigt svar, bör sådant genast hos mig anmälas, då jag skall nyttja alla utvägar, at försätta invånarne i lugn och hoppas jag at de hvar från sin sida bemöda sig at visa hvarje militaire vänlighet, samt sålunda göra dem sig förbundne och ingalunda utan orsak besvära mig med klagomål öfver dem.

Jag gifver äfven tilkänna at til Civilstyrelsens handhafvande under mitt inseende, är ifrån Åbo hitsänd Låne Bokhållaren Eric Johan Backmansson, under hvars befallning skall stå alla Länsmän och andre vederbörande äfven som värdige Prästerskapet lämnar genom den handräkning som deras Embete dem ålägger. Alla Transport skjutser, Kronoarbeten och Tourage lefvereringar skall jag låta betala efter öfverenskommelse, men fordrar deremot at en sådan pålaga blifver utan ringaste försummelse fullgjord, hvarföre det skall ankomma på Krono Länsmännens ansvar, at hålla ordning uti socknarne efter de föreskrifter Civil Styresmannen dem meddelar hvilken altid är boende i den sockn, där jag har mitt Högqvarter. Anmärkningsvis är jag nödsakad at ännu underrätta Åländningarne at lugnet och underrgifvenheten för Hans Ryska Maijts Spira, som sörjer för deras välfärd, gör dem berättigade til hans höga mildhet, hvarigenom de erhålla en förmån at blifva förenade med dem af Hans Majits trogne undersåtar, hvilka redan njuta dess införde Lagars lyckliga fördelar. 

Men tvärtemot är det Kejsarens vilja at få kännedom af Landets förluster vid sista Krigs Expeditionen i ändamål at dem godtgöra. En sådan mennisko ömhet tilhör endast den Stora Ryska Kejsaren såsom den mägtigaste af Regenter. Hvar Ålands inbyggare föreställt sig den tunga börda som Svenska Troupperne varde härstädes under Masken at försvara och bibehålla Landet förorsakade. Men huru kunde det vara möjeligt för svenska Regeringen at emotstå en mäktiga Ryska Magten och följden af det föregifne försvaret visar bedröfligen at det endast medförde Ruin af Invånarens Egendom. flyckt ifrån deras hemvist och bortförandet af deeras hästar vid Svenska Trouppernes retrait at undankomma öfvervinnarens förföljelse utan det de förut hade upbränt hela Socknar, utan någon barmhertighet eller ringaste nytta för at derigenom förhindra Ryska Troupperne at vintertiden nalckas Åland. Men hvem vare det som kunde hindra Ryska Vapnens rytande framgång som handhåller sig vid Monarckens vilja. Och hvarmed skall man gotgöra den eviga Ruin af Familier Byar och hela socknar som Svenska Troupperne genom sit omenskliga brännande åstadkommit. 

Denna olyckliga bilden för hela Åland vare en evig skada för invånarene om de ej hade det glada hoppet at förnya deras välmåga genom sin nya Monarcks mildhet som icke allenst skänckt dem deras förra rättigheter och Lagar utan ock bemödar sig dageligen at med förnyad nåd införa och befästa dem på evinnerliga tider til beständig lycka för folcket. Hans maijts Höga vistelse i Finnland är också en underpant på den stora välvilja hvarmed han omfattar Landets Invånare och hvar och Finne blef i sin själ öfvertygad om dess verkliga lycka och försvar icke allenast för sin nu varande egendom utan och den han genom öppnade nya utsigter Kan sig förskaffad.

På Hans Maijts Befallning gifver jag mig här tilkänna såsom den första Försvarare af Landets lugn och välfärd som länar invånarne den försäkran at med den under mitt befäl här stående stora Corps af 9 tusende man Infanterie och -Cavallerie utom artillerie och Cosacker, hvilken är en fullkomlig underpant frö Edert framtida lugn befria Eder ifrån en dylik Krigs Expedition som denna vinter förelupit.

Slutligen vill jag til eder Kännedom nämna at Svenska Armen i Norden omkring Torneå vid vår Armey annalkande Sträckte gevär och Regements tals lämnade i Ryska Segrarens händer hvarigenom vi Således bekommo 3 Commenderande Generaler med alla officerare och manskapet som utgjorde 5000 de man, alla ? gevären och Canonerne hvar utom en stor del af Svenska Trouppernas gevär och Canoner hvilcka funnos i Umeå föllo i våra öfver sjön tagande Trouppers  händer. Och här på Åland äro tagne Krigs Fångar med sjuke till 3000 de man utom gevär och qvarlämnade Canoner af alt detta kan Ålands inbyggare sluta at fall något nytt uppror skulle företagas vore det til deras egen Ruin och derföre är vår allernådigste Monarck försäkrad at desse Hans nya undersåtare förblifva i undergifven stillhet och gifva anledning at ännu närmare befästa deras beständiga välfärd 

Högqvarteret Saltviks Prästegård den 12 April 1809. 

General Demidoff 

Med originalets lika lydande intygar 

E. j. Bakmansson

Lika lydande med originalet intyga G Marin

Nikolaij Ivanovich Demidoffs karriär i Finland skulle sluta år 1817.



En Generalen och generalmajoren Demidoffs given dagorder och slakt av 20 stycken får och 20 stycken svin för det ryska högkvarteret i Saltviks prästgård daterat den 22 augusti år 1809



Generalens avsked.

I ett mycket känsloladdat avskedsbrev som finns publicerat i Åbo Allmänna Tidning av den 20.11.1817

-Uppå begäran af herr General=Lieutnanten och Riddaren Nicolai Demidoff införes i denna tidning, med afseende å bemälte herres snart skeende afresa följande; En tioårig vistelse inom Finlands gränser, tvenne de första åren som Regements=Chef och sju de senare som Divisions=Befälhafvare har med sann tillgifvenhet fästat mig vid detta land och dess Invånare, mina nya landsmän visat få ofta besjälade välvilja uppriktighet och värderade manskap varit min Fosterbygd, som skulle följt mig i varie sanna nejd utom Finland. Det har behagat Hösta Magten att bestämma en annan ort för forsättandet av mina befattningar i Fäderneslandets tjenst. Härförmanande det bud går jag först att lyda min inre känsla och att tillfredställa det krav mig följer här förklara hela den varma tillgifvenhet och tacksamhet mitt hjärta låter mot mina Medborgare i detta Land, som jag nu skall lemna, och då jag beder dem vara förärade att dessa känslor mot var och av av dem att under hela min återstående lefnad vara invikta i mitt hjerta. 


I Helsingfors Tidningar av den 24.8.1833 läser vi följande notis.

General Direktören vi Kadett och Page Skorpsens, Generalen av Infanteriet, Generallöjtnanten Demidoff har den 4 Juli efter en långvarig sjukdom avlidit i Kaukasien. 

Demidoff dog ogift, ensam och sjuk på en kurort i Kaukasien, långt från Åland.

Hans offer Fredrika Mörk skulle överleva honom många decennier ja i nära 50 år.


Sporrat i Godby den 4 mars 2024

Johan G. Granlund