Lönskalägen, lägersmål, otidigt sängelag och mökränkningar på Åland år 1607-1608

Magnus Erikssons Landslags Gifto Balk.
Illustration från ca. 1430.


I början av 1600-talet formligen exploderade häradsdomarna med rättegångar om lägersmål, lönskalägen, otidigt sängelag och mökränkningar. Vi finner dem så gott som i alla socknar och troligtvis är de fall
som upptas i boken Åländska handlingar 1530-1634 bara en liten del dessa år. Domarna är transkriberade och redigerade av Kaj Mikander och boken gavs ut av Ålands Kulturstiftelse år 1977.

Av egen erfarenhet vet jag att detta arbete skall ha allt beröm. Det skriftspråk som användes i 15 och 1600-talets domböcker är oerhört svårtytt, endast en expert kan läsa dessa kråkfötter.

Kökars socken

Åhr 1608 then 4 Septembris stod laga ting i Finnöö med almogan uti Kiökar sochn uti stådthållarens närware.

Nempden

Oloff Erichson i Österbijggöö                            Tomas Matzson i Öffuerboda
Lasse Olson ibidem (från stället)                        Jöns Fransson i Hellsiö
Lasse Nielson ibidem                                          Erich Larson ibidem
Simon Jönson ibidem                                         Tomas Simonson ibidem
Hans Henrichson i Finnöö                                  Per Matzson i Harstensboda
Per Tomeson ibidem                                           Sven Matzson i Granboda


Kom för retten Her Oloff Jacobj caplan i Kiökar och bleff tiltalet om thet lägersmål han bedriffuit haffuer med Brita Persdotter i Karlebij. Han swarede, at han hade stoor nöd ther til, och när han hade belägrat henne haffuer han i hennes broders och sijsters närware troloffuat henne. Någon tijd ther effter begärade han Her Erichz dotter (troligen prästen i Föglö) dotter i Föglö til hustro, then han och bekom til hustro, endoch han sade någre löse ord, om Her Erich, men han kunde them intet bewijse. Effter bröllöpet drog föreskreffne Oloff ifrå Fögeld til Kiökar, och begijnte haffue samman gång med föreskrefne Brita och henne på nijtt belägrade. Han bekende sin gerning. Nempden effter hans eigen bekennelse, kunde icke frije honom ifrå lagen så som förmedles i Högmåla Balken 5 Capitel.

Kökars kyrka

Titeln Her framför ett förnamn betyder att det är fråga om en kyrklig person t.ex. caplan eller sacellan.
Här har alltså Her Olof från Kökar belägrat Brita i Kökar Karlby. Något som han ångrar bittert och gjorde det som lagen gav rum för nämligen trolova sig efter lägersmålet. Trolovning denna tid gällde som laglig förening och var alla med på noterna hände ingenting. Men nu var saken den att han far över till Föglö och träffar där Her Eriks dotter (namnet dyker upp senare) och begär i stället henne till hustru och de gifter sig. Nu drar så paret iväg till Kökar och efter en tid börjar han igen fria med förutnämnde Brita Persdotter. Här hade nämnden ingen annan möjlighet än att döma honom till döden i denna lägre instans.

Sida ur Gifto Balken i Magnus Erikssons landslag från 1430.


Målets fortsatta behandling i Föglö

Henrich Anderson i Skoboda domare                 Per Matzson i Finholma
Tord Jönson i Kalsiö                                           Jöns Erichson i Brendöö
Anders Erichson i Soneboda                              Per Henrichson i Olffuersiö
Oloff Matzson i Sottunga                                   Tomas Claeson i Bråttöö
Hans Olson ibidem                                             Gunmund Nielson ibidem
Per Matzson i Harstensboda

Her Oloff Jacobi fordom sacellan i Kökar bleff åter tiltaledt om thet lägersmål och troloffning han hade hafft med Brita Persdotter i Karlebij, och giffuit henne goffuor och sin förskriffning at han wille leffue och döö med henne. Någon tid ther effter drog han til Fögeld, och intet talade om sin förre troloffuade quinna, uten begärade Her Erichz dotter Ibba i Fögeld til hustro.

Föglö kyrka

 Effter hans begären medh gode mens närware och samtijcke gaff Her Erich honom sin dotter. Och förr än thet skedde, frågades Her Oloff til om han hade tiltalet eller förloffuat sig med någon annan ther til han då nekade, och sade sig ingen haffue tiltalet uten begärede bröllöp. Så frågades och Her Erich til om han icke wiste thet han hade belägrat eller troloffuat anthen föreskrefne Brita eller någen annan. Då giorde han ther på sin eed at han icke wiste ther aff att han skulle haffue sig förseedt med någen quinnes person, ther til skulle witne ware Her Cristopher i Jumala, Her Lars i Lemland och månge andre erlige men och wuinnor om tå tilstädes wore och hörde hans ord. Ther effter gaff han då¨Her Oloff sin dotter, och efter bröllöpet drog han med sin hustri Ibba ifrå Fögeld och til Kökar. Någen tijd ther effter begijnte han sin gamble wane och gick til föreskrefne Brita och henne på nijtt belägrade. Hon bekende at han hade hafft beställe med henne 3 gånger seden hans bröllöp war hållit med Her Erichs dotter. Då frågades her Oloff til hwij han steht aff sin äckta sängh och beblandade sig med then andra. Han swarade fåuitzskeligen och sade at han hade stoor nöd ther till. Gud nåde och bättre , hans sinnen äre icke alle heme hos honom, tij han pläger understundom fanticera och tala fåutzskelige, såsom witnades för rettten aff månge som tilstädes wore.
Effter långsam granne ransakning, kunde thesse men som här i nempden sitthie icke gå ifrå theres mening som i Kökar sittidt haffue i nempden, effter hans egen bekennelse och gerning, såsom förmelles i Högmåla Balkens 5 Capitel. Doch om nåden och straffedt ställes i all underdånighett til Hans Kongl. Maijttz nådigaste behag. Och effter han fattig man är fallen, elliest swagh i huffuudet och föge wet huad han beställer i fåkunnigheten, therföre bidie menige man för honom at han måtte komme til mögelige böther.

Här ser vi alldeles tydligt och klart att nämnden vill fria caplanen men kan inte gå emot den förra nämndens beslut. Däremot prövar de ett annat grepp. Man försöker få honom idiotförklarad och att på så vis påverka kommande prövning hos konungen och få domen ändrad till enbart böter.

Lemlands kyrka

Följande berättelse gäller en klockare i Lemland som med tjänstekvinnan på Lemlands prästgård bedrivit lönskaläge. De ställs nu inför rätta emedan ryktet går att hennes man som lämnat henne för åtta år sedan ännu skulle leva i Sverige, men kanske han var död, upphängd som ryktet förtäljer? För att fria sig bör man söka bevis för hans avrättning där. Mannen hade rott ut kvinnan till ett ödsligt skär, kanske i Lumparn, och lämnat henne där men folk hade sett hennes belägenhet och räddat henne.
En klockare var denna tid en kyrkans "allt i allo" kan man säga. Man kunde kanske tro att han enbart "rang i kyrkklockorna" men hans jobb var faktiskt mer än så. Han var kyrkans gårdskarl och den som tog upp kollekten, kallades då "klockarfar". Ifall ingen kantor fanns anställd var det hans skyldighet att spela. Dessutom hade han som uppgift att lära barn läsa och skriva samt leda sång i allmänhet. Med folkskolornas inträde minskade den pedagogiska delen.


Lemlands socken

Anno etc. 1608 then 9 Septembris i Granboda stod laga ting i Lemland sochn utj stådthållarens närware.

Nempden

Niels Jacobson i Söderbij domare      Henrich Hanson i Hellistorp
Måns Jacobson i Norboda                  Anders i Clemetzbij
Per Nielson utj Flaka                          Niels Larson i Flaka
Erich Larson  ibidiem                        Per Olson i Norboda
Jöns Nielson i Bistorp                        Niels Jönson i Lömböte
Simon Jönson i Clemetzbij                Tistran Larson  i Jernsijda


Erich Matzson Klockare i Lemland haffuer belägrat Mariet Matzdotter tienst quinna i Lemlandz prestegård. Hennes man rijmbde ifrå henne Joen Anderson benämnd för 8 åhr seden. Witnade henrich Hanson i Hellistorp at när hennes man drog ifrå henne, förde han henne med sig ut i skären, och satten på ett grund eller en liten bergklippa, och ther med rodde han ifrå henne. Ther kom gott folk och halp henne täden aff klippan och förden til landz. Effter owist är at han anten är leffuandes eller död, och föreskrefne Erich är wigd wid henne, skal han förskaffe sig bewijs ifrå Nijköping, tij thet sägz at föreskrefne Joen skal ware ther uphängd.

Lemlands prästgård i sent 1800-tal
Fotograf Axel Plantin Åbo.


Följande berättelse är från Lemland Lemböte. Saken gäller det som benämns "Mökränkning" alltså lägersmål mellan icke trolovade eller gifta. Mariet från Lömböte har legat med två bröder Jöns som hon får barn med och Knut som ihärdigt nekar. Rättegången föregås av en intrig där Mariets brorshustru Brita i Lemböte är inblandad.
Lagen stipulerade att om mökränkningen följs av en "Morgongåva" kan mannen undslippa straff men i detta fall betalade inte Knut avgiften utan sattes på Castelholm slott.
Jöns som har lämnat Mariet skall betala böter.
Böterna utgick med penningar 40 mer vilken fördelades sålunda att Konungen erhöll 26 mer, Häradshövdingen 6 mer, Sochnen 6 mer.

Kånan alltså Mariet erlades att betala Konungen 6 mer, Höffdingen 3 mer, sochnen 3 mer

Mariet Jönsdotter i Lömböte, bleff tiltalet om thet lägersmåls rijchte hon är uti kommen med 2 bröder, Jöns Olson och Knut Olson i Knutzboda, och hon haffuer barn med Jöns, men hon och Knut neka och swärie at the intet haffue beställe med huart annat. Doch äre ther falne någre ord aff hennes broders hustro Brita Niels Jönsons i Lömböte, uti så måggo, om hon hade tagit then färdige brodren, wille hon hielpe them til bröllöpz kost, men effter hon haffuer tagit then ofärdige, mjå hon see sig om aff henne skulle hon ingen hielp haffue. Nu bödz Knut lagen, then han icke måtte fulborda tij ha är en lisker dreng. Hans fader broder Erich Person i Flaka wille icke heller fäste lag för honom, effter saken är tuiffuelachtig och Knut är en fåne tutuwillutz ?

Nempden affsade at ha skal tiene för sin saak wid Casterholm slott, och then andre brodren Jöns är skild ifrå konan, skal böte för möökrenckningen penningar 40 mer.

Midsommarstång på Föglö.

Uråldrig symbol för naturens återkomst och människors fortplantning. Sedan härstammar från Sverige och inkom till Åland på 1700-talet, troligtvis med de återvändande bönderna efter Stora ofreden 1721.
Ytterst har den sin begynnelse i den judiska lövhyddohögtiden.

Midsommarstången är ett tydligt exempel på hur hedendom och kristendom möts. Korsarmar på fallossymbolen en upprest stång.

Följande berättelse är från Föglö. Olof i Hastersboda har belägrat Kirstin från samma ställe. Nu blev det lite tokigt för de är kusiner och detta innebar enligt den tiden blodskam.
Enligt liknande händelser i vår tid är det ett klart fall av våldtäkt.
Någonting är i alla fall fel med havandeskapstiden. Här nämns att våldtäkten skulle skett 8 dagar efter Helge Konungars tiden alltså trettondagen och födseln skett vid Lucia. Ett havandeskap på 11 månader vilket är helt otänkbart.

Helge Tre Konungar, Kasper, Melker och Baltzar. Mosaik från 500-talet i Ravenna.

Vi sätter oss ned och lyssnar vad som försiggår i rättssalen i Granboda.


Åhr Christj 1607 then 8 Julij i Granboda stod laga ting med menige man aff  Fögeld socknn utj erligh welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempden

Hans Olson i Sottungha                     Jöns Erichson i Brendöö
Per Matzson i Harstensboda              Jören Anderson ibidem
Gunmund Nielsoni Bråttöö                Henrich Olson i Biörsboda
Tomas Claeson ibidem                       Per Olson i Kalsiö
Per Larson ibidem                              Tord Joenson ibidem
Swen Joenson i Sandöö                     Anders Joenson i Sandöö


Kom för retten Oloff Joenson i Harstensboda som haffuer belägrat Kirstin Månsdotter ibidem, och äre tu sijskon barn, drengzens moder är sijstren och konans fader är brodren. Föreskrefne Oloff sade sig icke wette haffue henne belägrat, om thet är skeedt, då är thet händt i druckensmål genom dieffuelens tilskijndan. Såsom kånan bekenner, skal theres samman gång ware skedd otte dagar effter Helge Tre Konungars tijd, och barnet bleff födtt om Sanct Lucae natt. Hon sade at han kom til henne om natten när hon soff i sin sengh, och wiste icke aff honom förr än han war kommen tijtt han wille. Effter noga reckning haffuer hon gådt med sitt barn til 40 vekor, doch icke månge dager ther ifrå. Effter theres eigen bekennelse och gerning, kunde nempden icke frije them ifrå thet sidzste Capitel i Högmåla balken. Doch om nåden stelles i all underdånigheet til Hans Kongl. Maijtz gunstige behagh.

Midsommarstången i Eckerö Storby.
Anses vara den högsta på året. Enligt gammal tradition den högsta stången, rest på gammalt sätt med stötor och roten kvar i backen. Brukar även vara den stång som reses senast på kvällen vi 23-24 tiden.


Följande berättelse kommer från Eckerö.
Jören Birgeson i Storby har belägrat Mariet Jacobzdotter och gjort som lagen påbjuder, sökt trolovning och äktenskap. Nu ville han i alla fall överge henne. Bönemännen, en typ av försvarsadvokater urskuldar honom genom att säga att allt skett i fyllan och villan i dryckesmål sent om natten och att han därigenom inte visste vad han gjorde. Urskulden känns igen, inget nytt under solen.
Nu får Jören böta standardbeloppet, 40 mer till målsäganden, Konungen, häradshövdingen och socknen.

Eckerö socken

Åhr Christj 1607 then 20 Junij i Rönnickeböle stodh laga ting med almogan aff Äkeröö soknn utj erlig welobijrdig och manhafftig Fören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempden

Oloff Tomeson i Rönickeböle, lentzman

Tomar Tomson i Öffrebij                  Mårten Erichson i Marbij
Oloff Erichson ibidem                      Erich Person i kijrkiebijen
Jacob Nielson ibidem                       Anders Larson ibidem
Henrich Person i storebijen              Niels Matzson i Torp
Jacob Olson ibidem                          Unge Lasse Matzson i Storebijen



Jören Birgeson i Storbijen, haffuer belägrat Mariet Jacobsdotter, och seden bedit til henne med två men, nemligen Joen Nielson och Tomars Person om ächtenskap. Nu wil han öffuergiffue henne. Om ächtenskapet och troloffningen stelles til biscopen och landzprosten. Bönemennen bekende at thet skedde seent om quelden i druckinsmål och wiste föge huad thet hade med sig, uten för lust och ööl skuld the ginge effter.
Effter förenämnde Jören ingelunde will bliffue wid henne, för möökrenckningen utfäste han penningar 40 mer målsäganden, Konungen, Häredzhöffdingen och sochnen.

Midsommarstång i Jomala Gottby

Nästa berättelse kommer från Jomala Vestansunda.

Här har det kunnat gå väldigt illa för skräddare Måns. På grund av hat och troligen svartsjuka hade stora strider uppstått mellan Måns och hustrun. Detta  resulterade i att hon anklagade honom för att ha belägrat sin dåvarande 7-åriga dotter. Brottet skulle utan vidare resulterat i dödsdom men hustrun ångrar sitt tilltag och ber på sina bara knän om förlåtelse av mannen och sittande rätt. Målet slutar lyckligt för hela familjen och rätten frikänner honom och dottern (sic) i detta "homemål".


Jomala socken

Åhr Christi 1608 then 12 Septembris stod laga ting uti Södersunda med almogan af Jumala sochn i stådthållarens närware.

Nempden

Erich Mårtenson i Giölbij domare                Jacob Michilson i Dalkarbij
Påuel Person i Södersunda                            Oloff Person i Ijtterbij
Sigfrid Knutzson i Öningebij                        Mats Henrichson ibidem
Oloff Knutzson i Jumalabij                           Gregers Sigfridson i Boskeböle
Per Person i Götebij                                      Simon Olson i Norsunda
Mårten Jönson ibidem                                   Erich Larson i Westansunda


Måns Skreddare I Westansunda och hans hustro haffue warit i stoor trätte och mijckin oenigheet sin emellan, hon hafffuer aff affuund förekastadt honom at han för 3 åhr seden skal haffue belägrat sin eigen dotter, huilkit otroligt är, tij pijgan är nu om sine 10 år til ålders. Kunde intet bewijsa sin ord, uten bekende om hon hade thet sagt, då är thet skeeddt aff haat och i hennes fåwiskheet, tij hon haffuer icke all sin sinne. Nempden ransakade och affsade, affter hon är tookot, och icke haffuer sin fulle sinne och icke kunde bewijsa sin ordh, effter hon och sielff badz här före och inför retten full på sin knää och begärade wenskap aff sin man. Ther före sades föreskrefne Måns och hans dotter frij för thet homemål.


Luskat i Godby den 13 juli år 2017


Johan G. Granlund

När Kirsten från Jomala blev dödsdömd för kärleks skull - ett drama på Åland i början av 1600-talet

Pärmsida i Högmålabalken.

Då man läser igenom domar på Åland i början av 1600-talet några år framåt frapperas man av det stora antalet domar i s.k. homemål, rättegångar som berättar om domar emot folk som älskat med varandra utan att varit gifta s.k. lägersmål och lönskalägen.

Vi skall här i det följande ta upp ett fall där olyckan att vara en levnadsglad kvinna dessa tider skall innebära en katastrof. Avund och intriger samt prästerskapets nit, har här en stor andel. Detta över två år långa drama börjar i en hölada i Jomala Gottby år 1606 och får inte sitt slut förrän efter den tredje rättegången och då är vi inne i september år 1608.

Vi är inne i den allra mörkaste perioden av det nordiska samhällets tidevarv, ingången av 1600-talet. Den Lutherska reformationen har då i hög grad lyckats påverka den civila lagstiftningen och man drog åt tumskruvarna ännu hårdare än vad det Odin-troende samhället och sedermera den katolska kyrkan lyckades åstadkomma. Kyrkans präster hade lyckats införa delar av den mosaiska tros-rätten i lagstiftningen med tillägg och extra paragrafer till de lagrum man tidigare stod på nämligen Magnus Erikssons lag från 1350 och som vidare utarbetades i Kristoffers Landslag från 1442. Dessa lagar gällde i stort sett fram till år 1686 och 1734 års lag i Sverige.

"Hware gift men ligger ner en gift hustru eller piga och varder den med beslagen med fuld god skäl och witne, then that gör, straffas till livet utan nåde och then som belägrar en gift hustru wari lag samma."


Kirstin Larsdotter  och Bencht Månson hade inte lyckan att dömas av Sverige Rikes Lag av i dag. De hade ingen försvarsadvokat som kunde föra deras talan. Det fanns ingen högre rätt än det åländska landstinget och att i sista hand skriva "till kungs". Svaret där berodde på kungens humör för dagen.

Deras domar var troligtvis ett justitiemord emedan i Högmålabalken finns inget lagrum som direkt berör deras fall. De dömdes troligtvis med prästernas påhitt och nämndemännens oförmåga att läsa skriven text. Den tidens kristna samhälle liknade väldigt mycket det patriarkaliska och mansdominerade  samhälle som i dag ännu återfinnes i en del länder i Mellanöstern.

Domar gällande sex mellan ogifta följde i hög grad den mosaiska lagen som finns i bibeln med början i 2 Moseboks 20 kapitel med de 10 budorden och dess 14-de vers: Du skall icke begå äktenskapsbrott. I kapitel 22 stipuleras om morgongåvor. I den 5 Moseboken kapitel 22, läser vi om de s.k. kyskhetsbrotten  med de stränga påbuden i verserna 13 fram till 30.

I följande berättelse skall vi se huru två ungdomar ligger med varandra i en hölada, Kirstin blir sedan kär i drängens farbror och får barn med honom. Det är då frågan om både mökränkning och lönskaläge. Ett svårt brott denna tid. I stort sett är händelsen enligt följande:

I Jomala socken på Åland fanns två bröder den ene Lars Månson boende i Kungsö och Bencht Månson från Gottby. Lars hade en son vid namn Måns Larson som haft lägersmål med Kirstin Larsdotter från Jomalaby.
Denna händelse skedde i en hölada i Gottby då pigor och drängar låg i syskonbädd.

Efter en tid blev Bencht änkling, alltså drängen Måns farbror och ovetande om lägersmålet i höladan träffar han så på Kirstin, ligger med henne och de får barn. Nu vill han äkta henne till sin hustru. Detta stöter nu på stora problem emedan i bygden löper ryktet om lägersmålet i höladan.

"Talmannen" målning av Karl-Emanuel Jansson från 1870-talet.

Benchts talman blev Per Person i Gåtebij som nu uppsöker Kirstin far, Lasse Nielson i Jumalabij.
Fadern lägger huvudet på sned och säger att i detta fall bör man noga betänka följderna och han avråder från äktenskap emedan det finns rykten om hans dotter att hon idkat lägersmål med Benchts brorsson drängen Måns Larsson. " Jag fruchter för thet rijchte min dotter är vdj kommen för hans broder son, tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här vdjnnen (vittnen)!

Fallet tas upp till första behandling den 9 juli år 1606. Fortsätter sedan den 18 juni år 1607 i det åländska landstinget som hölls i Jomala Södersunda. Efter en noga granskning blev båda där dömda till döden enligt Högmålabalken sista kapitel med möjlighet att söka nåd hos Sveriges konung.

Ännu en gång tas fallet upp till prövning över 1 år därefter den 12 september år 1608 och här tar man ett listigt grepp, troligtvis en lag från vikingatiden. Man låter nämndemännen rösta enligt principen "En för alla alla för en", om the rijma skole the sware til theres saak. Men här skrives att nämnden inte kunde få ifrån den dom den fattat året före den 18 juni 1607.

Vi vet i dag inte om dödsdomen verkställdes.

Jomala socken
Åhr Jesu Christj 1606 9 Julij utj Dalekarbij stod laga tingh med menige man aff Jummala socknn, udj erlig welbijrdig, manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempdenn                                            
Per Jönson i Hammarudda
Måns Henrichson i Ingebij                     Erich Olson i Swijbij
Henrich Erichson i Westansund             Per Person i Gåtebij
Per Olson i Ödanböle                             Mårten Jönson ibidem (på stället)
Sigrid Knutzson i Öningebij                  Sigfrid Olson        "
Erich Mårtenson i Giölbij                      Per Månson i Henrichzböle
Oloff Knutzson i Jumalabij

Bencht Månson i Gåtebij, haffuer belägrat Kirstin Larsdotter, äger barn med henne och wil haffuan til ächta, föreskrefne Kirstin haffuer warit i ijppenbart rijchte ( i uppenbart rykte) för Måns Larson född i Gåtebij är Bencht Månsons broder son, huiloken tiäner i Upland i Tijbbele sochnn. Effter här är tuiffuelsmål i saken om lägerskapet, och hon mijckit nekar och säger sig aldrig haffue latidt belägre aff föreskrefne Måns. Upsattes thette ärande til wijdare ransakningh och bättre beskeedh, at Bencht skal förskaffe drengen tilstädes eller sanfärdig bewijs aff honom under gode mendz signeter och boomärker at han icke haffuer belägrat henne. Thette rijchte haffuer en pijga Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumlabij utkommit, och när thette skulle skee lågen 7 elle 8 pijgor och drenger i en ladu i sijskon seng i Södersunda alle tilhopå i höödt, " men drengen och kirstin låge tilhopå i en sängh och en pijga Ingrid Jönsdotter. Lijfftismen (löftet) för Bencht at han skal förskaffe sig bewijss med thet förste, Simon Nielson i Gåtebij och Jöns Olson ibidem ( på samma ställe)

Kastelholms slott med fångstugan i förgrunden



Jomala socken

Åhr Christi 1607 den 18 Junij stodh laga ting med menige man udj Södersunda aff Jummala sockn udj edle welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och  Nempdenn      Per Påuelson i Södersunda lentzman

Sigrid Knutzson i Öningebij                  Per Månson i Böle
Oloff Knutzson i Jumalabij                   Matz Benchtzon i Kijla
Per Person i Götebij                              Jakob Michilson i Dalkarbij
Mårten Jönson ibidem                           Oloff Person i Ijtterbij
Erich Mårtenson i Giölbij                     Påuel Person i Södersunda

Her Christopher Sigfridi prepositus e pastor i Jumala
Her Per Laurentij pastor i Finneström
Her Biörn Laurentij pastor i Hammerland
Her Lars Matthie pastor i Lemmelandh

Bleff fordrat för retten Kirstin Månsdotter ( här har författaren skrivit fel efternamn, skall vara Larsdotter) i Götebij och tiltalet om thet lönskelege hon med en dreng benämnd Måns Larson haffuer hafft, hvilkit hon lenge och mijckit nekat haffuer, och ännu neka wille med eeder och swäriande, och sade at thet skulle aldrig på henne biwijsas. Så frågades tå drengen til, han bekende så nu såsom tilförende at han haffuer hafft sin wilie med henne, här före swor hon och sade, at han för affuund skuld sade thet på henne, och drengen sade än ijtterligare at när thet skedde låg en pijga i sengen med them. Samme pijga benämnd Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumalabij bekende at hon lågh i sengen med them. " Först gjorde hon sin eed, och sade at drengen hade lagt sig i sengen. Seden kom Kirstin in i samme hus, klädde aff sig och språng up i sengen til honom. Ther låge the tilhopa en stund. När hon tijchte att pijgan soff, begijnte hon gantas och leka med drengen, och lijchtades hennes leek intet förr än drengen " måtte ahnn och om bord" med henne, ther på gjorde pijgan sin eed at theres handel war då såsom hon sade och bekende in för retten, och drengen kunde thet intet neka uten bekende sin gerningh.

Nogen tid ther effter gerningen war gjord, ijppenbarade pijgan thette för sine granner. Sedan rijchtet kom uth, frågade Staffan Erichson i Finnebij ( som då war underfougte på Åland) drengen til om lägersmålet.. Drengen seentt om sijder bekende thet för honom at han hade hafft beställe med henne.

Konan föreskrefne Kirstin bleff tå strax förd in på Casterholms slott och i fougtens samt Anders Henrichsons, Staffan Erichsons och fleres närwarelse bekende då at drengen hade hafft beställe med henne, en rese. (troligtis under tortyr).

Nogen tid ther effter drog drengen ifån  Åland och togh tienst i Håbo häredt. Ther effter bleff
Bencht Månson i Gåtebij enckling som är föreskrefne Måns Larsons drengzens faderbroder och talade föreskrefne kona Kirstin til och med gode men begäradhe henne til sin hustro. Hans budbärare och böneman war Per Person i Gåtebij och gick til hennes fader Lasse Nielson i Jumalabij och talade honom til med thett sätt som ther til hörde. Lasse Nielson swarade til thette thet rijchte min dotter är udj kommen för hans broder son tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här udjnnen (innan).

Lasse Månson i Konungzöö föreskrefne Bencht Månsons broder som är drenzens fader, annan dagh påscha sände han bud til sin broder med Clemet Erichson i Gåtebij, och lot seije och förmane honom, at han inthet skulle befatte sig med Kirstin. Strax ther effter på samme dag gick föreskrefne Lasse Månson til Götebij, och fann sin broder, Kirstin och Clemet tilhopa hoss Per Persons i Götebij. Ther rådde och förmanede han them at the inthet umgänge skulle haffue til sammens, tij the wiste wel huad rijchte war emellem hans son och henne.
Hon slogh sin näsa i wädret och lopp utur stuffuen och sade at drengen hade lugit på henne.

Grannerne och hennes matfader Lasse Benchtsson i Gåtebij bode henne hafue fördrag med thet umgänge hon hade begijntt med Bencht Månson, och sagt til henne, tu wett huad rijchte tu äst i kommen för hans broder son, men hon achtade thet intet, och ingen förmaning wille hon höra eller lijda. Ehure hon achtade sitt arbete om dagerne hoss sin husbonde, då hittes hon mest om nätterne hoss Bencht. Kirjkieherden hade och för budit them theres omgänge. Ehuad förbud them äre sagde och förmanede, haffue the intet achtat, uten haffue beblandet sig och äge barn tilsammen.

Nu wid tinget genom långsam och mijkin förmaning och med presterskapens förhörelse, wille konan ingelunde bekenne sig ware skijlig med drengen. Bleff hon utwijst ifrån retten. Men på thet sidzste wid hon satt uthe på gården för sigh sielff, begijnte hon sucka, grågta, quida och jemra sig och sade thet är en ringe och liten saak och gerning om hon skulle döö för then. The som thet hörde, frågade the henne om thet är santt som på henne sagt är. Hon begijnte tå felle tårar och sade at thet tij werr war santt.

Seden hades hon in för retten och ijppenbarligen bekende at offtebemälde dreng hade henne ene rese belägrat i sängen ther pijgan låg med them. Bencht Månson och Kirstin kunde icke neka at the ju ware offte förmanede och förwarede, thet the inthet umgänge skulle hafue tilhopa. Theres gerningar är ijppenbare och haffue barn sig emellem. Nempden affsade at the icke kunde frije the, uten theres eigne gerningar dömde them, effter som i Högmålabalken i thet ijtterste Capitel står, doch nåden och hwad straff the lijda skole, stelles i underdånigheet til Kongl Maij:t Allas wår Nådigaste Konungz och Herres behagh.

Offtebemälde Måns Larson bleff sakfelt tillägersmålet och mökrenkningen till penningar 40 mer.

Alltså här ser vi huru den som var själva orsaken till att Kirstin och Bengt blev dömda, drängen Måns Larson, gick relativt skadelös ifrån händelsen trots att det var han som förorsakat mökränkningen alltså tagit Kirstins oskuld vilket var ett svårt brott i detta patriarkaliska och mansdominerade samhälle.

Vid samma ting förhörs även änklingen Bengt som ville gifta sig med Kirsten och som hade barn med henne. Vi skall se vad han berättar:

Bekennoms och görom witterligitt at in för oss i retten, bleff Bencht Månson i Gåtebij aff befalningzmannen tiltalet, om thet lägersmål han med Kirstin Jönsdotter ( fel namn igen, skall vara Larsdotter ) född i Jumalabij lågh utj. Hvilkit honom nogre gånger hade warit förbudit och befaltt at han sig med henne intet befatte skulle, effter hans broders son Måns Larson är i skuld och rijchte för henne. Ther til swarede han, at honom thet icke witterligtit war, thet han skulle haffue henne belägrat, förr än seden han henne troloffuadt hade och rijchtet utkom om lägersmålet med föreskrefne Måns. Då swor föreskrefne Kirstin för Bencht at thet war aff affwund sagt opå henne, och hennes misgijnnare wilde icke henne så mijckit gott unne, at hon skulle komme i echtenskap, ther med trifgglade hon honom och Bencht trodde mere hennes söthe ord, än gode winners förmaninger, ther egenom bleff han aff henne bedragen.

Ther effter tiltalades drengen Måns Larson, om thet war i sanning som om honom och henne sades och talades. Han swarade och bekende sin gerning, at hon kom in i thet hus ther han lågh, och strax klädde hon aff sig och sprang i sengen til honom och ther lågh hoss them en annan puijga i sengen. När föreskrefne Kirstin tenchte at pijgan soff, begijnte hon leka och gantas med drengen, och wende intet igen, förr än drengen " måtte om bord " med henne och fulbordade hennes wilie. Här emot swarade hon, at han sadhe osantt opå henne.

Aff presterskapet begärdes, att the wilde tage henne til förhör at hon måtte komme til san bekennelse (tortyr?) The gode men fine ingen sanning aff henne wette, uten förswor, at drengen giorde thet aff affwund och haat som han skulle haffue til sin fader broder. Ther effter bleff hon utwijst.

Effter noga gran ransakning, och hennes eigen bekennelse, så och för then förmaning och förbud som offtebemälde Bencht Månson hade aff sin kijrkieherde och flere som honom rådde, at han sig med henne intet skulle befatte, utan öuvergiffue henne och skilian ifrå sig, the han icke haffuer achtat, och theres misgerning tij werr är ijppenbar, kunde man icke frija theres lijff såsom förmedel i Högmåla balken i thet sidzste Capitel.

Mon nåden stelles i all underdånighett til Hans Kongl. Maijt at göre och late effter Hans Kongl. Maijtz nådigiste behagh.


Det fortgår så ytterligare över 1 år och vi är framme i den 12 september 1608 i en tingssal återigen i Södersunda och här tar man ännu en sista gång upp fallet.

Bencht Månson i Götebij och Kirstin Larsdotters saak war åther til förhör. Nempden kunde icke gå ifrå sin förre ransakning och doom som the hade affsagt i förlidne åhr the 18 Junij 1607. Lijfftismjen atthe skole bliffue tilstäde, henrich Clemetson i Södersunda, Niels Matzson ibidem, Måns Knutzson ibidem, Sigfrid Olson ibidem och Oloff Påelson.

En för alla, och alle för en om the rijma skole the sware til theres saak.


Vi kan konstatera att Kirsten blev svikna av alla. Först av arbetskompisen pigan Ingrid av avund över att det inte var henne drängen låg med.

Sedan blev drängen sur på Kirstin för att hon umgicks med hans farbror Bencht och hade barn med honom.

Till sist börjar även Bencht anklaga henne för att hon lurat honom.

I följande artiklar kommer att berättas om flera fall.


Benådat i Godby den 5 juli år 2017

Johan G. Granlund