Klockarfar, målning av Karl Emanuel Jansson
Finströms kyrka på Åland.
I samband med min bloggartikel om rövarkvinnan Maja Sundborgs eskapader i Sund i slutet av 1700-talet dök för första gången för mig upp uttrycket klockare i text. Hennes far var nämligen klockare i Sunds församling och hon var uppväxt i Klockartorpet en bit ifrån kyrkan där.
Näset mellan västra och östra Kyrksundet i Sund.
Fotografi av Anselm Sjöblad.
I bildens mitt ser vi här Klockartorpet alldeles invid Kyrkströmmen. Torpet finns inte kvar.
Här i trakten växte klockardottern Maja Sundborg upp.
Vad innebar det då att vara klockare och vad var det för kyrkligt ämbete?
Då jag ställde frågan till en på orten känd estradör och skådespelare svarade han:
- "Nå, han rang väl i klockorna". Detta var en sanning med modifikation.
Annons införd i tidningen Inrikes Tidningar den 6 maj år 1801
Underrättelser för Tjenstsökande.
Klockare:sysslan i Saltwiks Församling på Åland är ledig genom förre Klockarens död.
Lönen är 10 tunnor Råg, men intet Boställe. Man fordrar af Sökande framför alt et Skrifteligt upförande, tillika med förswarlig kunskap i Choral:musiken, jemte ? skol och fördighet i räknande. Sista ansökningstermin är den 31 Augusti. Wederbörande påminnas, at noga undersöka sin röst, om de tilltro sig stora Sången, emedan Kyrkan är utan Orgel:Werk. Underteknad emottager ansökningarne och examinerar de Sökande; som andra gången kungöres. Castelholm och Saltwik den 1 April 1801
Per Göös
Prost och kyrkoherde wid Saltwiks Församling
Ny annons införd i tidningen Inrikes Tidningar den 23 maj år 1806
Efter fem år var det så dags igen för Saltviks församling att lediganslå klockartjänsten.
Notifikationer
Underrättelser för Tjenstsökande.
Klockare:syslan i Saltwik på Åland är ledig. Lönen består af 10 tunnor Råg. Boställe så till jord som hus finnes icke. Hugade sökande kunna med wederbörliga bewis först och främst i Koral:sången och sedan i allt annat hwad författningar:ne föreskrifwa, inom Juli månads slut anmäla sig.
Saltwik den 25 April 1806.
Per Göös
Prost och Kyrkoherde.
Intressant att notera är att i den senare annonsen finnes inskrivet att kunskaperna bör uppvisas med
"wederbörliga bewis". Detta framgick inte i annonsen fem år före. Kan det bero på att förra klockaren avskedades just på denna grund, för dåliga kunskaper och färdigheter?
Att inneha detta ämbete var nämligen ingen dans på rosor.
Vi kan ta oss en titt på vad jobbet förr gick ut på.
Jag hade förr hört talas om klockare och då med association till kantor typ vem var klockare där osv?
Klockaretjänsten var ett kyrkligt ämbete som ursprungligen under medeltiden medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns.
Ämbetet hade gamla anor. Under katolsk tid avgav klockaren även prästed och kallades då klockarpräst.
Detta ämbete upphörde emellertid vid reformationen.
I kyrkoordningen av år 1571 heter det att "Klockare skall vara ärlig, trogen, flitig, boklärd och kunna sjunga och skriva". Klockaren ombesörjde denna tid undervisningen av barn i läskunskap och sång. Ända fram till 1892 behövde han i Sverige inte bestyrka sin kunskap men som vi ser krävde man det redan 1806 i Saltvik på Åland.
Klockaren medverkade alltid tillsammans med prästen vid bröllop, dop, begravningar och husförhör.
Han såg även över kyrkans bokföring och all dess papperskrig. Han höll reda på kyrkans böcker, att emottaga och avge handlingar, utföra kungörelser och se över kyrkans ljushållning. Han medföljde alltid prästen vid dess sjukbesök och utförde även åderlåtning.
Ja det var klockaren som var föregångaren till våra dagars skol- och musiklärare. Han var den som lärde våra förfäder "läsa bok".
Ordet kantor kommer av latinets cantor dvs. att sjunga.
I Sund på Åland fanns i byn Svensböle en bonde vid namn Johan Lindström som redan vid 16 års ålder började skriva dagbok på 1820-talet. Med största sannolikhet var det Sunds klockare som lärde honom detta.
Rang i Godby den 27 augusti år 2017
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar