Att pojkarna KAJ från Vörå skulle vinna den svenska melodifestivalens final med sin låt "Bada bada bastu" var en knallsensation och utvecklades till en form av masshysteri vi inte sett på svenskt håll sedan Snoddas Nordgrens genombrott år 1952 med låten Flottarkärlek och Carola Häggqvists genombrott 1982 att som 17-åring vinna sin final med låten Främling och därefter ta hem hela hela Eurovisan. Vi såg samma fenomen då Abba vann sin final och Eurovisionsfinalen med låten Waterloo år 1974.
Dagens melodi Bara bada bastu låg i tävlingens början på sista plats i förhandsspekulationerna men for som en raket upp i höjden. Låten hade en melodislinga och en rytmik som obönhörligen borrade sig in in folks sinnen och vägrade släppa taget. Jag hörde redan tidigt dess potential och efter första lyssningen satt den fast. Av alla bidrag i tävlingen minns jag bara den. Bara bada bastu, yksi kaksi kolme saunaa!
Som den inbitne historieberättaren och här bloggaren blev jag då att fundera närmare på detta med bastubadandet i vår kalla nord. Varifrån kommer egentligen denna sed och varför har vi sparat seden i veckodagen LÖRDAG då alla de andra veckodagarna har namn efter fornnordiska gudar och himlakroppar?
På en enkel fråga varifrån veckans dagar har fått sitt namn får vi svaret: söndag-Sunnas dag, måndag-Månes dag, tisdag-Tyrs dag, onsdag-Odins dag, torsdag-Tors dag, fredag-Frejas dag och det stora undantaget som är lördag-den stora lörgardagen-laugardagen. Ja, som vi här och förstår, det var dagen man lörgade sig tvättade sig. Alla andra dagar kanske man endast tvättade händer och fötter och eventuellt ansiktet runt munnen, men hela kroppen skulle skrubbas i varmt bad på lördagen.
Vikingarna var så förtjusta i vatten och tvål att de uppkallade en veckodag efter sitt dopp i baljan. Lögardagen alltså lördag betydde på fornnordiska "baddag". Renligheten var så viktig för vikingaarna att när Bysantiska riket år 907 slöt fred med svenska vikingar i Svarta havet krävde skandinaverna tillgång till bysantinernas offentliga bad "så ofta som de ville ".
Vikingarna baddade i allt från badkar till sjöar och floder. Huvudsaken var att man fick skrubba bort smutsen. De satte en ära i god hygien och ett välvårdat yttre. Under tidig medeltid var bad en lyx som få andra européer unnade sig. För vikingarna var emellertid ett långt bad varje lördag en självklarhet och naturligtvis fanns det en kam, nagelfil och pincett för näshår på toalettbordet. Man har vid utgrävningar i t.ex. Birka utanför Stockholm funnit hundratals kammar, öron och näsputsare. Men frågan är den badade de i det som vi kallar finnbastu? Nej jag tror inte det.
Interiör från en finnbastu
Men varifrån kommer då detta ångbadande, att svettas i skållhet bastu, är det en svensk eller finsk sed ifrån början, eller eventuellt någonting europeiskt från den grå forntiden? Ja härom tvistar de lärde och jag har funderat hit och dit under många år. Det är först nu jag tror mig kommit fram till en slutssats. Det bastubadande vi har i dag i Finland har vi nog det finska folket att tacka för. I alla fall åtminstone tusen år tillbaka i tiden. Däremot är veckodagen lördag-lögardagen och ordet löga-lauga införlivat i finskan i veckodagen "lauantai" erkänt och eventuellt enligt min mening även ordet "löyly" trots att finnarna inte erkänner just det. Man säger att det kommer av "vattenanden" som finns i det fysiska fenomenet som uppstår då man häller vatten på heta stenar. Men denna förklaring haltar emedan den icke ger svaret på varifrån ordet härstammar, alltså själva tungomålet.
Badande badkullor av Anders Zorn år 1906
Vi ser här huru kvinnorna badar på svenskt vis, man sitter i en bunke med varmt vatten och eventuellt med fötterna i små vattenbaljor.
Vi kan konstatera att svenskar och finnar använder sig av ordet "bada" för bastubadet men jag ser att man utför själva badandet på olika vis. I Sverige säger man ju även om att doppa sig i sjön och simma som att man badar. Det gör inte vi i Finland och på Åland. I havet och sjön simmar vi men badar i bastun. I Finland svettas man ut sitt svett i omgångar, badar, ett flertal gånger och kanske inte ens använder tvål och vatten för badandet endast för att skölja av sig svetten med ett ämbar vatten, torka sig och gå hem efter ett antal svettkurer och avkylning. I Sverige lägger man mera an på tvättandet i bastun och värmen är inte så viktig cirka femtio grader och lite mera, medan vi i Finland kan köra upp termometern till närmare hundra grader.
Axel Gallén-Kallelas målning Badstuga från år 1889.
I den mycket intressanta reseskildringen Resa i Finland år 1799 av Giuseppe Acerbi kan man få en inblick i ett äkta finskt bastubad. I det tolfte kapitlet kan man lära sig om seder och bruk hos Finlands invånare och plötsligt står Giuseppe naken i en finnbastu i norra Finland. Han berättar enligt följande;
En annan detalj bland finnarnas seder, som föreföll mycket egendomlig, var deras bad och sättet att bada. Nästan alla finska bönder ha ett särskilt litet hus avsett för bad. Det består av ett enda litet rum i vars innersta del befinner sig ett antal stenar, vilka upphettas genom eld tills de bli glödande. På dessa upphettade stenar kastas vatten, tills sällskapet därinne är inhöljt i ett tjockt moln av ånga. I sin innersta del har rummet två lavar, för att trots sin ringa storlek kunna ge utrymme åt ett större antal personer, och eftersom det ligger i hettans och ångans natur att stiga uppåt, är den övre laven givetvis den hetaste. Män och kvinnor badar tillsammans utan några som helst kläder och utan att de på minsta sätt påverkas av någon ömsesidig dragning till varandra . Om emellertid en främling öppnar dörren och överraskar de badande, bli kvinnorna icke litet förskräckta över hans inträde, ty förutom at han själv kommer in, släpper han, genom att öppna dörren, in ett starkt ljus, vilket genast avslöjar såväl deras belägenhet som deras former. Om en sådan händelse icke inträffar, befinna de sig, om icke i absolut mörker, så dock i tätt dunkel, då det icke finns något annat fönster än en liten glugg, och ej heller något annat ljus än det som sipprar in genom någon öppning i taket eller genom springorna mellan de stockar, som huset är byggt av. Jag roade mig ofta med att överraska de badande på detta sätt, och en eller två gånger försökte jag gå in och sälla mig till sällskapet, men hettan var så stark att jag inte kunde andas och efter på sin höjd en minut säkert skulle ha blivit kvävd. Jag gick ibland in ett ögonblick, bara föra att lägga min termometer på något lämpligt ställe och omedelbart gå ut igen. Jag väntade en kvart eller tio minuter varpå jag fick in igen och hämtade instrumentet för att konstatera hur hett det var. Jag blev så häpen att jag knappt trodde mina sinnen, när jag fann att dessa människor stanna och roa sig tillsammans en halv och ibland en hel timme i samma rum, som är uppvärmt till 70 eller 75 grader Celsius. Termometern blev ibland, genom kontakten med ångan, så het att jag knappt kunde hålla den i mina händer.
Under hela den tid finländarna tillbringa i detta heta bad, gnida de sig och piska alla delar av kroppen med kvastar gjorda av björkträdets grenar. På tio minuter bli de lika röda som rött kött och se alldeles förskräckliga ut. På vintern gå de ofta ut ur badet, nakna som de äro, för at rulla sig i snön, när kölden är tjugo och t.o.m. trettio grader under noll. Ibland komma de nakna ut i fria luften och samtala med varandra eller med vem som helst, som råkar vara tillstädes. Om resande råka komma förbi, medan bönderna i en gård eller en liten by befinna sig i badet, och deras hjälp behöver, komma de ut och hjälpa till att spänna för eller ifrån, hämta foder för hästarna eller göra någonting annat, utan några som helst kläder på sig, medan resenären sitter där huttrande av kyla, fastän han är inhöljd i en tjock, präktig vargskinnspäls. Det finnes ingenting underbarare än de ytterligheter som människan är i stånd att uthärda genom vanans makt.
De finska bönderna gå sålunda på ett ögonblick från 70 graders hetta till 30 graders kyla, en övergång på 100 grader, vilket är detsamma som att komma från kokande till frysande vatten! Ännu mera häpnadsväckande är att det sker utan minsta olägenhet, medan andra människor mycket kännbart påverkas av en skillnad på blott 5 grader och löpa fara att ådaga sig reumatism genom den minsta lilla vindfläkt. Dessa bönder försäkra att utan dessa heta ångbad skulle de ej som de göra hela dagen lång kunna orka med sina olika arbeten. De säga att badet stärker dem lika mycket som vila och sömn. Ångans hetta uppmjukar till den grad deras hus, att männen med lätthet raka sig med usla rakknivar och utan tvål. Om Shakespere hade känt ett folk, som var i stånd att njuta av en dylik snabb övergång från ytterlig hetta till strängaste köld, skulle han visserligen ha vetat mera, men hans skapande fantasi hade icke funnit något stöd i det.
I Finland är det vanligt att man masserar och slår sig med färska björkriskvastar. Denna behandling är väldigt behaglig, sätter i gång blodcirkulationen och rengör samtidigt huden och avlägsnar föråldrad hud. Negativt är däremot att golvet blir fyllt med avslagna löv som skall sopas upp efteråt. Vi har börjat utföra denna behandling ute på verandan strax efter att kroppen är upphettad. Bastukvasten bör förvärmas och mjukas upp genom att ligga några timmar i ljummet vatten innan användningen.
Bastubadande finländska unga kvinnor på 1960-talet. Bild från Strömsö insända bastubilder.
Vi skall längre fram titta på de historiska förklaringarna om bastubadandet men först vill jag berätta lite om min kärlek till finnbastun och hur jag upplevt den samt arbetat med den för mina turister, både som stugby-ägare i min hemby Finby i Sund och nu på äldre dar som AirBnb-värd på Granlunda torp i Godby.
Finsk rökbastu
Jag är född i en finsk by på fastlandet som heter Kärjenkoski i Storå/Isojoki kommun. På detta torpställe fanns en rökbastu liknande denna. Denna bild är tagen från sajten Strömsö, insända bastubilder. Jag har dock inga direkta minnesbilder från denna tid då jag då var under tre år gammal då vi flyttade till Åland.
På Norrgårds i Finby hade vi en vanlig bastu som var sammanbyggd med en smedja. Den hade ett förrum där man klädde av sig efter att först stigit in genom en farstu. I bastun som var ganska stor fanns en jättestor spis som ovantill hade en enorm stenhög. Denna revs i min ungdom och en mindre murades in även den eldades undertill och stenar ovanpå. Då far rev den gamla "knappeln" hittades ett antal kanonkulor troligtvis som landat på gårdens åkrar under Bomarsundskriget.
Senare ordnade jag för mina turister en ny bastu som eldades med direkt el och den var väl frekventerad och hade vid sidan två duschrum.
Då jag för fyrtio år sedan byggde vårt boningshus i Godby inrättade jag några år därefter en elbastu i huset på övre våningen. Det skulle bli för besvärligt tyckte jag då med vedbärning upp på vinden och klottande med aska. Men varje gång jag satt i den tänkte jag: jag vill ut härifrån, jag vill ut på gården och elda en vedeldad bastu!
Sagt och gjort, för fem år sedan slog jag till. Ritade och funderade, Googlade och grubblade, hur skall den bli? Då jag Googlade på olika finska fabrikörers bilder på bastur hittade jag ändock inte rätt, just den bastu jag ville ha. Nästan varje bild visade ett mörkt litet rum med en liten fönsterruta i ena hörnet eller upp under taket i huvudhöjd. Däremot hade det i omklädningsrummet jättestora fönster ja ibland två stycken vettande emot olika håll. Jag beslöt då rita denna bastu som vi ser i bild och det blev en fullständig succe´! Jag hade året före inköpt på loppis ett antal gamla stugfönster som jag rustade upp och kittade om. Jag ville ha en stor lave ifall kompisarna kommer på besök. Jag ville ha en finsk vedspis som har en inbyggd vattentank vars vatten är varmt då bastun är färdig. Jag ville ha regnvatten i den och i ämbar vid laven så jag lade stuprör och rännor på bastun och intilliggande uthus.
Jag ville ha ett bord av stock invid bastun ifall vi grillar eller tar en öl i glada vänners lag. Ja här ser ni att för omklädningsrummet behövdes bara ett litet fönster, det fönstret hade jag faktiskt sparat från mitt barndomshem i Finby. Jag hade även tagit båda dörrar från mitt uthus som var obehövliga och i ytterdörren fanns färdig fönsterglugg. I flera år hade jag sparat knotiga grenar av lövträd som jag täljde smidiga handtag av. Jag tyckte att en stor altan behöver man ha utanför bastun, det är skonsammare för fötterna och man drar inte in gräs och smuts i bastun.
Då man sitter på laven har man denna trevliga utsikt emot skogen invid. Då jag introducerar våra gäster för bastun brukar jag säga att de enda åskådarna de har kan vara ett par rådjur eller grannens svarta katt. Dessutom kan man höra syrsorna samt fåglarnas kvitter i det fantastiska lugn som råder. Jag lade även in ett tvättställ för damer som vill tvätta håret samtidigt.
Det åtgår mycket ved för bastun och den planeringen bör redan påbörjas i februari mars. Veden skall klyvas på våren och travas upp på luftigt underlag. Fram emot juli - augusti kan vedtraven sedan köras in i vedboden. Här har jag skojat till det lite grann och byggt in ett fönster i traven. Ibland stannade turister till på vägen och tog en bild. Ja, det skall förstås vara lövträd för bastuns spis. Lövträd kådar mindre och förorsakar mindre sot.
Dörrarnas handtag i en bastu skall givetvis vara av knotiga grenar. Inne i bastun bör man ha ett flertal sådana invid laven som handtag för att obehindrat gå upp och ned från laven.
Bastukvasten är viktig för en finsk bastu. Björkriset bör tas i början av juli för bästa hållbarhet men för den angenäma doften är det bäst att redan skörda dem före midsommar. Man kan mycket väl tillverka ett flertal av dem för nedfrysning.
Övriga attiraljer som behövs i bastun är en snygg vattenbunke för det vatten man slår på spisen. En tovad mössa behövs också för den som är känslig för huvudvärme, en rotborste kan mycket väl användas medan man sitter på laven och som sittunderlag är det bra med något linne. En bastutermometer är också bra för att kolla värmen.
Det finska folkets uppfinningsrikedom är enorm då det gäller olika typer av bastur. Här har man kopplat bastun till en släpvagn för att på olika ställen på gården avnjuta bastubadet.
Här har man byggt sig en bastu flotte som man kan ro ut och lägga sig i lä för en holme. Nära till det svalkande doppet kan man säga.
Denna typ av bastu kallas tunnbastu. Inte så vacker utifrån sett men kanske effektiv ändå.
Här har man hastigt och lustigt byggt en tältbastu vid älvstranden. Måhända detta var de äldsta formen för en finnbastu?
Under historiens gång har olika hävdatecknare beskrivit badkulturen under årens gång. Här är Olaus Magnus beskrivning av huru bastubadandet gick till på 1500-talet. Vi ser huru en stor bastuspis står i rummets mitt och huru mannen kastar vatten på stenarna. Vi ser en kvinna med fötterna i en bunke och dricker något ur ett ymnigt horn, Detta är troligen ifrån någon rökbastu där röken redan vädrats ut och hettan finns kvar i stenarna.
Här ser vi huru den italienske resanden Giuseppe Acerbi uppfattar ett finskt bastubad. Här är både män och kvinnor samtidigt i bastun.
Här ser vi huru den finländske konstnären Axel Galle´n- Kallela uppfattar ett finskt bastubadande år 1889.
Hur ser då historikerna på bastubadandet under historiens gång. Vi skall ta en titt i Projekt Runebergs förklaringar i Kunskapens bok med rubriken Förströelse och hälsa.
Badets grundläggande betydelse och uppgift är ju att hålla kroppen ren, att avlägsna utifrån kommande smutspartiklar lika väl som de avfallsprodukter som bildas på huden genom nötning, svettning och avdunstning. Under olika tider och ibland oliks folk och samhällsgrupper har dock uppfattningen om detta elementära renlighetskrav varierat mycket starkt. Medan baden under vissa kulturepoker ingått som en allmän samhällsvana i medvetandet, har de under andra tider nästan kommit ur bruk.
Finsk bastu. För förhållandet på landsbygden är en s.k. finska bastun i dess ursprungliga form av stort intresse. Metoden, som under 1700-1800-talen livligt tillämpades i de nordiska länderna, särskilt i Finland, tillgår i sin enkla form på så sätt att i en liten timrad stuga en av sten och järnhällar byggd primitiv ugn uppeldas med en kraftig vedbrasa, varvid röken söker sig ut genom den öppna dörren. Sedan brasan brunnit ned, urkrafsas glöden fullständigt varefter bastu dörren stängs och värmen från den heta ugnen får sprida sig i stugan. Den eller de badande går nu nakna in i den heta bastun. Genom att stänka vatten på ugnens heta stenar får man en fuktig och eter behag lagom het bastuluft. De badande ligger eller sitter på enkla britsar och bearbetar varandra, dock ingalunda alltför hårt, med om möjligt färskt skurna björkris. Efter badet erhåller den badande en effektiv och snabb avkylning endera genom några spannar kallt vatten eller genom ett dopp i sjön eller vintertid genom rullning i snön.
Artikeln kommer att uppdateras.
Lörgad i Godby den 16 mars år 2025
Johan G. Granlund
