Sankta Lucia
Sankta Lucia på besök till ett hem i Sverige någon gång i början av 1900-talet. Här på ett julkort från den tiden. Hon skrider här inte fram sjungande med ett ljus i handen utan kommer med ett bröd. Inte heller med åtföljande tärnor och stjärngossar.
Förra året sände jag nedanstående artikel till tidningen Nya Åland men de refuserade den av en för mig helt oförklarlig orsak. Därför vill jag nu delge den till er kära vänner på detta vis. Jag har alltid haft som axiom att berätta om historiska verkligheter som kan kontrolleras av vem som helst. Vill alltid stöda mig på verifierad forskning och om någon tar anstöt av det är det inte min huvudvärk.
Sankta Lucia, trollpacka eller ljusbärare.
Vi firar Sankta Lucia varje år den 13-de december. Under katolsk tid finns hon i kalendern som martyren Lucia från Syrakusa vars död inträffade år 304. Nuvarande Luciafirande härleds och är en vacker tradition som i sin nuvarande form funnits i Norden i cirka 100 år. Ja man kan härleda traditionen från 1800-talet då fint folk i högrestånds familjer i södra och mellersta Sverige uppvaktades av en i vitt klädd kvinna som med lingonriskrans och ljus i hår väckte herrskapsfolket med servering av kaffe och bulle. Den svenska författarinnan och Nobelpristagaren Selma Lagerlöf har målande beskrivit händelsen.
- Den 13:de december i tidig morgontimme då köld och mörker lade sig över det värmländska landet, kom ännu i min barndom Sankta Lucia av Syrakusa intågande i alla de hem, som låg spridda mellan Norges fjäll och Gullspångsälven. Hon bar en vit dräkt och hade på håret en krans av brinnande ljus och hon väckte de alltjämt sovande barnen med Lussebullar och en varm doftande dryck ur sin kopparpanna.
Att Luciatraditionen även ihågkommes i Finland kan vi se av ovanstående artikel i tidningen Julhälsning av år 1888. Där berättas om huru Zakarias Topelius, hela Finlands sagofarbror, deltager i en julfest. Vid Luciafesterna i Helsingfors brukar Z.T. vara närvarande i så många skolor han möjligen kan hinner med.
Då jag studerat berättelser ifrån det svenska kulturarkivet får jag däremot en helt annan bild av denna ljusdrottning vi har i dag. Axplock ur detta arkiv berättar en helt annan historia. Vi finner dessa insända bidrag ifrån i stort sett hela Sverige och under lång tid, ja ända in på 1900-talet. Märkligt nog har många av berättelserna likheter med vad häxorna blev anklagade för på 1600-talet. Där fördes ett umgänge med djävulen och diverse villfarelser därmed. Lucia var här en kvinnodemon och chef för Lucifers härskaror i underjorden ja i många av berättelserna var hon till och med Adams första hustru som han försköt och hittade därefter Eva. De hade flera barn tillsammans, ja fjorton stycken, och dessa gömde hon i ugnen varpå Gud försköt dem och de blev bannlysta, hänvisade till underjorden och Lucifers rike.
Man sade att det fanns en annan bibel som berättade om detta men att prästerna vägrade läsa ur den. Att bli förknippad med Lucia var något negativt och från Dalsland visste man berätta att den som vaknade sist på morgonen av barnaskaran kund bli kallad "Lusselort" och blev då piskad för det.
Man jämförde Lucia med lort och smuts och att bli förknippad med henne var något mycket orent.
Folklivsforskarna kopplar även ihop Lucia med en person som två gånger finns omtalad i Gamla Testamentet vid namnet Lilith. Denna kvinna förekommer i såväl judisk som mesapotansk tradition som en kvinnlig nattdemon som sökte upp små barn för att plåga dem. Denna legend förekommer även i Gilgamesheposet och skulle vara densamma som Lucia legenden. Den allra äldsta bevarade skriften om detta finns i en sumerisk källskrift för fyra tusen år sedan. Namnet Lilith alltså i ljudlikhet med engelskans light har även i USA blivit upptaget av vissa feministiska rörelser och för dem finns en tidskrift med detta namn.
Vandringen från Gilgamesh via martyren Santa Lucia från Syrakusa, de tyska Kinderbarnens gåvogivare Nicolaus, herrskapen i rikemans Sverige, festerna runt Uppsala den 13 de december, till Hufvudstadsbladets skönhetstävlingar för att hitta en passande Lucia som jag minns ifrån min barndom är således ganska lång och krokig.
Men då man forskar i olika källor över Lucia fenomenet slås man av huru nästan alla folklivsforskare börjar sin berättelse med att "ingenting har i dag något gemensamt med martyren Lucia ifrån Syrakusa" detta påstående anser jag är helt fel emedan dagens Luciafirande har väldigt mycket gemensamt med hennes ideal att ge av sitt överflöd till fattiga, sjuka och hjälpbehövande. Det var ju just det som hon blev avrättad för. För att ha gett sitt liv till Jesus och att vilja följa hans bud. Att finnas till hands för sina medmänniskor i nöd.
På en semesterresa till Italien och Venedig jag gjorde för ett antal år sedan besökte jag Santa Lucia i katedralen Jeremiah. För mig var det jätteintressant att se hennes sista viloplats. Hon vilar i katedralen Saint Jeremiah. Man kommer faktiskt ganska nära intill hennes sarkofag. Reliken är maskerad men man ser en kort bit av hennes ben och fot.
Väl inne i kyrkan upplyses man om att inte gå för nära sarkofogen men jag tog i alla fall några bilder. En broschyr berättade om Lucias liv och huru relikerna under århundradena flyttats till olika kyrkor. Historien vet berätta att cirka år 1040 rövades Lucias reliker bort från sin plats i kyrkan Santa Lucia i Syrakusa av härföraren George Maniak och hans Bysans oxar. Därefter finner vi reliken i Konstantinopel för att därefter finnas i Venedig. Först där i kyrkan Saint Lucia som fick ge plats för en järnvägsstation. Sedan 1860 finns hennes reliker som sagt i Saint Jermiah.
Santa Lucias första viloplats i Syrakusa. Man kan se ett hål i väggen varifrån sarkofagen stals.
Vi känner igen sången om Sankta Lucia. Den lyder: Santa Lucia, ljus fagra hägring, sprid i din vinternatt glans av din fägring osv. Melodin är egentligen en italiensk fiskarsång som upptäcktes av en svensk vid namn Gunnar Wennerberg som år 1852 befann sig i trakten av halvön Santa Lucia. Nära intill finns vulkanen Vesuvius. Han hörde melodin och såg potentialen i den. Sången skulle bli världsberömd som den svenska Luciasången.
Egendomligt nog har denna neapolitanska fiskarsång en koppling till en medeltida legend som finns om en Lucia som gifte sig med en svensk fiskare. Denne fiskare blev en gång längre än beräknat ute på sin fiskarfärd och hustru Lucia blev orolig. Hon tog då med sig en stormlykta för att lysa upp havet för sin make emedan alla fyrar i stormen slocknat. Hon omkom på denna sitt räddningsuppdrag men hennes själ fortsatte uppsöka piren och lysa upp havet för fiskare i nöd.
Varifrån härleds då traditionen med ljuskrona i håret? Historien om Santa Lucia i Syrakusa vet berätta att hon vistades med de kristna i de underjordiska katakomberna och där bar hon mat till behövande. För att få så mycket med sig av bördorna som möjligt fastsatte hon sina ljus i håret i en krans för att lysa upp i gångarna.
Även våra Lussekatter med två russin skall ha sin förklaring. De symboliserar Lucias två ögon som utrevs ur hennes ögon och lades på ett fat.
Må Santa Lucias uppdrag aldrig upphöra, att lysa upp vårt stormiga hav, skänka ljus i mörkret, ge hopp för de förtvivlade och framförallt lysa upp vår mörka decembertid.
Lussat i Godby den 3 december år 2024
Johan G. Granlund
Denna tidning refuserade min artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar