torsdag 12 januari 2017

Människor jag mött i andelshandeln - en bildkavalkad






Jubileumsbild för Centrallaget för handelslagen i Finland, 75 år.
Dess finska namn är SOK, Suomen Osuuskauppojen Keskusliitto.
Från vänster i bild Alarik Häggblom Mariehamn, Uno Sviberg Lemland och Sven Lindholm Sund.

Denna bild får illustrera det jag nu vill berätta och visa för er mina kära läsare.
Från mina riktiga tidiga barnaår var andelshandeln den naturliga samlingspunkten i min hemby Finby i Sunds kommun på Åland. Det är frågan om riktigt tidigt 1950-tal.

Andelslagsrörelsen uppstod i England på 1800-talet och spred sig till Finland i början av 1900-hundratalet. Sunds Andelshandel bildades år 1907 och det är från denna butik jag har mina första minnen.




Sunds Andelshandels huvudaffär åren 1928 - 1957






Denna logo var synonym för SOK-rörelsen, att bära varandras bördor. Man hade en sparkassa som fungerade som en bank för in och uttag av kontanter. Denna penningrörelse gav hela tiden ett nytt friskt kapital till verksamheten. I butiken kunde man således spara pengar och ta ut dem då man behövde.
Symbolen och det SOK står för har i vissa kretsar missförståtts som någon form av socialism men det är en ren och skär villfarelse. Den påvisar i stället en solidaritet mellan agrarbefolkningen som innebar att gå ihop och tillsammans hjälpa varandra, en typisk åländsk talkoanda.

Om man nu alls vill sätta en stämpel på rörelsen på Åland skulle den närmast kallas center. Tvivelsutan har dock den finska kooperationen indelats i en höger och en vänsterfalang. Den åländska kooperationen har dock i alla tider bekänt sig till den borgerliga sidan och i vissa fall en ren och skär blåhöger. Det var ju så att i varje kommun var det ju de rikaste borgarbönderna som stod i ledningen för den åländska andelslagsrörelsen.


Jag vill här i min bildkavalkad över stora ledare för den åländska kooperationen och handeln på Åland överhuvudtaget ta med de personer jag lärt känna. Det finns många personligheter som fanns före min tid men de lämnar jag nu därhän. Evert Österlund från Sibby, Bruno Nordlund från Persby, Herman Mattsson, lagtingsmannen från Sibby osv.





Stig Carlsson direktör för Ålands Centralandelslag ÅCA.

Föreståndare för Sunds Andelshandel då jag var en liten gosse i Finby by.
Jag kan än i dag höra hans röst bakom butikens disk eller sittande i sitt kontor i gamla andelshandeln i Finby. En mycket belevad och språkför man, artig och engagerad.

En gång då vi senare träffades på en andelshandelsstämma lade han sitt huvud på sned och sade: Johan minns du när du kastade en sten i huvudet på min son Sture, då ni lekte på landsvägen? Ja, det minns jag svarade jag, vi hade stenkrig!




Hilding Björklund, direktör för Ålands Andelsbank.

Butikschef för Sunds Andelshandel på 1950-talet. Kom efter Stig Carlsson.
En stilig man som pratade Brändödialekt. "De däg" sade han för det där. Han hade en charmerande hustru Astrid Björklund. De bodde i gamla andelshandeln men fick inga gemensamma barn. Min mor Ilmi sydde ibland någon klänning åt Astrid. Astrid hade en vacker sångröst och uppträdde ibland med sång på andelslagsstämmorna benämnda "karonkorna" tillsammans med




 Arne Dahl

Butiksföreståndare för Sunds Andelshandel i  Delvik.  Arne hörde till den musikaliska släkten Dahl i Svensböle, vars son i dag är en skicklig åländsk basist, Kjell Dahl.
Arne trakterade gitarr och fiol. Det sades att han var innehavare av en fiol som använts en gång i den kända "Djävulsdansen" i Bomarsund.

Jag vill här visa den sång de sjöng en gång på Klippan som fastnat i mitt minne.
Owe Törnqvists fina låt Anders och Brita.

Inledande samtal.

Hon: Anders!
Han: Jaa,
Hon: De va stiliga ringar du skicka efter från stan du Anders!
Anders: Ja, dom glänste nästan riktigt som gull, du Brita!

Sång.
Hon: Kommer du ihåg den första gång vi träffades min vän?
Han: Ja de va på logdans för ganska länge sen. De va väl fyra å ett halvt år sedan nu om inte mer.
Hon: Å ja blev kär i dej så tvärt för att du spelte handklaver.

Båda: Tralaralla-lilalla-lalla, tralla-la-tralleri å hej, tralla-la-tralleri å rej, tjohej va jaa ee glaa i dej!
Upprepning, tralaralla..........

Till sin hjälp hade de,




Edgar Blomberg

Edgar från Vivasteby var den självskrivne dragspelaren på Klippan.
Han med sina spelkompisar stod alltid för dansen på andelshandelns stämmor. Edgar hade en fantastisk förmåga att hantera sitt dragspel. Han var en väldig man med stora fingrar. Han spel kännetecknades av ett gung som få kunde prestera. Edgar kunde fånga sin publik, då han vände sitt huvud till höger och vänster och avfyrade ett leende på känt dragspelsmanér och drog sina E7- septim!




Fred Carlsson

På andelshandelns filial i Kastelholm jobbade Stig Carlssons bror Fred som föreståndare. Jag minns honom som en ordentlig herre som inte tolererade något misstag och som gillade ordning och reda.




Sven Lindholm Sund
Bonde på Södergårds i Domarböle och var andelshandelns styrelseordförande. Han deltog alltid i debatter och i slutanförandena av sina tal sade han ofta " ja so tycker ja åtminstone"  och så blev det.




Helge Mattsson
Direktör för Andelslaget Samgång

Helge kom till Sund efter att Hilding Björklund blivit chef för Andelskassan i Mariehamn, nuvarande Andelsbanken.
Helge var en spirande stjärna inom kooperationen på Åland. Bördig från Svartsmara i Finström. Han hade tidigare tjänstgjort på Vårdö Andelshandel.

Under Helge skulle jag som den yngsta anställda biträdet i Sunds Andelshandels historia börja min affärsbana som 15-åring. Jag minns hur han gav mig en skolåda med 10 mark i växelkassa. Den skulle stämma på pennit varje kväll.





Max och Inga-Lis Sirén.
Grundare av Sparhallen och Maxinge

Efter Helge Mattsson kom sedan Max Siren som föreståndare till Sunds Andelshandel. Han hade tidigare tjänstgjort på  Eckerö Handelslag.

Max var en utpräglad kontorsmänniska som arbetade mest med pennan. Sällan var han i butiken och jag såg honom aldrig bakom disken. Trots detta blev han en ikon inom den totala handeln på Åland och grundaren av det vi har i dag, Sparhallen och Maxinge.

Här med sin hustru Inga-Lis på pärmbladet till boken "Hur vi gjorde Åland billigare"

Med honom hade jag en personlig vendetta. Jag hade kört butiksbil för Sunds Andelshandel och då jobbet som föreståndare för Kastelholmsbutiken blev ledig efter Per- Anders Andersson, så sökte jag det jobbet.
Tjänsten blev i stället anförtrodd en kamrat till mig som arbetade i finbybutiken. Jag stegade då in till Max i kontoret och pekade på almanackan. Max sade jag, jag slutar den här dagen om två veckor!

Jag hade ringt Helge Mattson på Samgång och blev av honom på stående fot lovad arbete på Samgång Norragatan hos föreståndare Kalle Holmström som första biträde. Tack sade jag till Helge! Min gamla vän från finbybutiken där han tidigare varit chef.

Efter ett antal år, visade det sig att Sunds Andelshandel gick på knäna. Jag var då föreståndare på Samgång Klinten och blev sedermera kallad för chefsposten på Ålands nya livsmedelshall, Hallen.
Då hände det sig så att denne Max Siren, blev inplockad som föreståndare för Samgångs minsta butik i stan, köttbutiken på Storagatan och jag var chef för den största, Hallen.
Jag trivdes bra i rollen på våra föreståndarmöten, jag njöt av varje sekund!





Torbjörn Sjöblad.

Med honom har jag en mycket särskild vänrelation. Vi var barndomskamrater från gårdarna Norrgårds och Sjöblads i Finby. Med Torbjörn lekte vi all världens fröjd i hölador, på vindar, med kurragömmalekar, schackspel, äppelknyckarkvällar osv. Vi skulle sedermera följas åt inom det mesta. Han var försäljare på andelshandeln i  Finby så även jag, han var butiksbilsföraren i Sund, så även jag, han och jag gick  i samma Helsingfors Handelsskola i två års tid,  han var föreståndaren på Samgång Klinten, efter honom kom jag, jag var affärsföreståndare på Livsmedelsvaurhuset Hallen så även han som för en tid var hallchef och efter honom fick jag den titeln där. Vi gick i ett otal kurser på Jollasinstitutet i fortbildningskurser inom handeln.





Kjell Jahrén.
Butiksinspektör och personalchef för Andelslaget Samgång under många år och sedermera chef för Varuhuset Varmans.
En korrekt och mycket talför person. Hade alltid klara linjer för sitt arbete. En person man kunde anförtro sig åt och han fixade det mesta. Ja i stort sett en kamratchef som man kunde skoja med som kompis. Vi uppfattade ibland honom som den verklige chefen för företaget .
Då han svängde in på butiksparkeringen ingav han nog en viss respekt.






Helge Mattsson.
Andelslaget Samgångs chef och ledare. En stor personlighet och i stort sett självlärd.
Han gav klara riktlinjer. Ritade med enkla streck på en "Owerhead" upp sina riktlinjer. Helge var inte rädd att för stora potentater både öster och västerled berätta hur de borde göra. Och, vill jag säga, ofta hade han rätt. Sunt bondförnuft var hans ledstjärna. Jag tackar än i mitt stilla sinne denne man för allt han lärde mig och för det enorma förtroende han gav mig. Tack Helge i din himmel!




Helge, här i sitt kontor i Strandnäs. Framför sina mappar han älskade. Dem drog han ut en efter en då han ville kontrollera någonting eller bekräfta för mig något. Här satt jag mången gång mitt emot honom och dryftade dagsaktuella affärshändelser och siffror. Han hade sin linjal som han hela tiden höll framför sig och belyste raderna i en statistik. Plötsligt kunde han stiga upp och ta fram kammen och dra den igenom håret för att samtidigt komma med en distinkt fråga. Helge hade ett glatt skratt som ekade över hela kontoret.





Lars "Lasse" Mattsson.
Lasse var chef för Samgångs lantbruksavdelning då jag kom in i bilden som föreståndare. Han var och fortfarande är en mycket lättsam och synnerligen pratglad herre. Han skulle sedermera bli chef för Ålands Andelsslakteri i Gölby. Då han föredrog sina ärenden på våra föreståndarmöten var det som en "show". Ja, Lasse du kunde dina prylar, inga undra på att du fångade en så vacker flicka som Rita. Vi hörs Lasse"!





Roger Sundman i mitten flankerad av min farbror Jan-Erik Granlund samt landshövding Martin Isaksson. Här i hemmet på Sottunga Andelshandel.

Roger var också han en mycket jovialisk och pratglad kille. Han var försäljare till en början på SOK i Mariehamn men blev sedan dess chef. Sina sista år innehade han Mariehamns Bokhandel.

Jag minns en gång då jag skulle svara på en knivig fråga i en av Jollas institutet anordnad kurs, huru skillnaden var på vissa äppel- och päronsorter samt fikon och dadlar som importerades till Finland. Jag fick så under nära en timmes tid en så grundlig genomgång av dessa produkters historia så inte ens en arab kunde prestera något liknande om sina hemlands frukter.





Karl-Johan Fogelström.

Jag träffade första gången Karl-Johan  då han som revisor inom SOK  ibland dök upp i Finby med sin gröna Renault. Han var under ett antal år internrevisor i Samgång. En korrekt man som bollar med siffror lika lätt som en violinist gör med sina noter.





Saga Jansson.

Huvudkassörska på Samgång. En dam man hade respekt för i allra högsta grad. Vacker som en dag men svårfångad. Med ett ljuvt leende på sina läppar kunde hon leverera den allra mäktigaste sarkasm.
Hade sitt skrivbord invid kontorschefen  Gösta Björkvall.





Gösta Björkvall, kontorschef på Samgång. En alltid korrekt och vänlig man som satt vid sitt skrivbord på Samgångs kontor och skötte om företagets siffror.





Harald Mattsson.
Chef för SOK kontoret i Strandnäs. Harald hade lite bufflig framtoning men han och jag trivdes väldigt bra ihop. Jag började faktiskt gilla honom skarpt för hans ironi och sarkastiska uttalanden. Jaha, sade han en gång efter ett möte på Sabina, "Du ska ut å ha dej kvinnor i natt va" ha, ha?





Rose-Marie Ekman.

Min första hustru, Rosa kallad, arbetade som biträde på många olika butiker inom Samgång. Jag lärde känna henne faktiskt på en vokalisttävling som jag vann och hon blev tvåa. Vi gifte oss och fick sonen Jan-Peter kallad Jampe. Här med en Pandabjörn hon vunnit.






Agnes Karlström.
Pensionerad chef för Kökar Andelshandel, boende på Klinten i närheten av den butik jag tjänstgjorde i vid den tiden. Jag beundrade denne gamle dam, som lärde mig så mycket om handelslivet. Hon kom flera gånger i veckan och handlade och tog ut och satte in pengar i sparkassan. Hennes pension utlöpte från Elonvaara som var andelslagsrörelsens pensionsskyddskassa.





Sven-Elof Johansson
Var föreståndare på butiken i Gölby vid tiden jag träffade Rosa som jobbade där då.
Dagen före vi förlovade oss hade han hängt upp våra lakan i flaggstången.

Loffe var sedermera föreståndare för Godmans i Godby. Han var en alert och hela tiden på språng varande föreståndare. Inga undra på, han hade ju varit en av kuggarna i det den tiden så kända fotbollslaget Finströms kamraterna som spelade i finska ligan.
Loffe är numera känd som Ålands störst jullykta. På sin gård i Grelsby har han installerat över tiotusen jullampor som lyser över nejden. En stor attraktion i juletid på Åland.




Yngve Karlsson från Saltvik var ansvarig för köttavdelningen under många år. Jag värvade honom från Mattis butik mitt emot Hallen. Vi hade ett fruktbart och fint samarbete. Här begrundar vi wienerkorvens konsistens.




Bengt "Snoddas" Mattsson.
Var föreståndare på Samgångs butik II inrymt i Varuhuset Varmans. En köttbutik med allt inom livsmedel. Bengt var en snacksalig och smörsångande man  som tidigt blivit känd som portier på krogar i Mariehamn. Här i snabbköpet i Varuhuset Varmans odlade han sina affärstalanger under de stora file´ svenssonska tiderna då svenskarna stod i långa rader för att köpa kött, korv, ost och rökt skinka.
Här efter uppvaktning av från vänster Helge Mattsson, Kjell Jahrén, Gösta Björkvall och en inredningskonsult.





En trevlig resa som gjordes med ett kryssningsfartyg till Köpenhamn. Fartyget avgick från Helsingfors och här är de åländska deltagarna. Bengt "Snoddas" Mattsson, Karl-Johan Velander och jag. Vi besåg många trevliga platser i staden bl.a. "Den lille havsfrue". Vi förundrade oss över den stora mängd cyklar som fanns i staden och att nästan alla kvinnor rökte cigarr.

Karl-Johan skulle efterträda mig på chefsposten på Hallen. Blev därefter privat affärsman.






Ännu en uppvaktning, här på Varuhuset Varmans.
Från vänster Roger Sundman från SOK och Karl Sjövall från Ålands Handelslagsdistrikt.
Helge Mattsson och Karl-Johan Fogelström som då var chef för varuhuset.




Gunvor Gustavsson.
Är en mycket påläst och kunnig demonstratris. Vi anlitade henne ofta inom demonstrationer av nya produkter. Hon var även aktiv inom den så kallade kvinnokommittén som gjorde ett stort jobb för oss inom butikssektorn. Synd att detta med varudemonstrationer helt har upphört inom handeln.

Kvinnokommittén var en grupp kvinnor som hjälpte till i butikerna med demonstrationer och vid kaffebjudningar. De var oftast hustrur till de förtroendevalda männen.





Tanja Tapio
En mycket trevlig dam som jobbade som konsult för SOK och inom marknadsföringen av dess produkter på Åland. Alltid lika påläst och kunnig. Döm om min förvåning då jag många år efter dessa tider träffar henne som arrangör för en träff vi då hade i mitt nya jobb inom Pohjola-Bolagen.
Träffen var någonstans utanför Åbo.





Kursavslutning på Karjakunta.

Utbildning var en stor del av kooperationens idè. Här en kursavslutning för köttstyckning och dess hantering inom Karjakunta. Detta företag har i dag uppgått i något annat vet inte vad. Till vänster i bakre raden en mycket trevlig och kunnig lärare som jag tyvärr glömt namnet på, kunde vara Hellbom. Men jag träffade honom många gånger på möten och kurstillfällen. Jag minns hans glada och skojfriska Östnylandsdialekt.





Samgångs organisation påminde väldigt mycket om en kommuns. Det fanns fullmäktige och styrelse samt VD. Fullmäktige valdes in genom röstning bland handelslagets medlemmar. Under en period satt jag med i denna samling och sitter här vid den högra bakre bordsändan.





Birger Strandell.

Denne Birger var nog en underbar lekfarbror för oss barn som på Klippan var med på dessa årliga "karonkor" som det kallades då det vankades till årsmöten för andelshandeln. Han kom med sin filmprojektor och visade alltid någon film om SOK-fabrikerna. Först deltog han i de stadgeenliga förhandlingarna, sedan sjöng han en sång och så höll han sin filmförevisning. För oss barn visades alltid en Kalle Anka film, vi skrattade så vi nästan pissade i byxorna. Sen då det var dags för dansen och Edgar Blomberg spelade dragspel, for han hem för det sades att Birger var religiös. Men han var en underbar underhållare.






Här är vi i Böndernas Hus 
Kaffe och konjak tillsammans med Sottungabor. 
Från vänster Runar Danielsson, Birger Strandell och Ruben Eriksson, förtroendevalda för Sottunga Andelshandel.
Till höger min kära farbror Jan-Erik Granlund som gav i stort sett hela sitt verksamma liv för sin andelshandel i Sottunga. "Janke" hade ett enastående sätt och han drog till sig allas uppmärksamhet, alla ville vara bekant med Janke. Han hade en speciell förmåga, han kunde stå på huvudet nästan var som helst, på restaurangbord och i bussar.





Affärschef Bruno Söderlund  Lumparlands Andelshandel.
En  gång hade Birger honom med som underhållare på en karonka i Sund. Han sjöng och spexade för oss på Klippan.




Anton Småroos.
De åländska andelshandlarnas chefer var ett gäng skilt för sig. De hade en egen klubb och träffades.
Anton Småroos var chef för Föglö Handelslag. En korrekt herre som alltid var påläst och hade relevanta frågeställningar, som Eckeröbor alltid har.
Vi inom föreståndarledet hade en egen klubb, "Föreståndarföreningen" och vi for ofta ut på resor och hade skojigt.






Stående Torvald Hellberg. Stark personlighet inom SOK rörelsen. Revisor och skribent.
Här med bankdirektör Hugo Eriksson med hustru Gunhild. Delegat i Samgångs förvaltningsråd.





Direktör Harry Eklund på Varuhuset Varmans






Frank Clemes, ekonomiechef på Varmans.

Frank hade tidigare tjänstgjort på Geta Andelshandel.
Dessa herrar kände jag inte personligen men man såg upp till dem som duktiga ledare.





Frankenhauser.
En ung direktör för Varuhuset Varmans. Var chef där en kort tid då min fästmö Ann jobbade där inom reklamen som dekoratör.




Karl-Johan Fogelström
Chef för Varuhuset Varmans.






Bengt Åsbacka
Chef för Samgångs lantbruksavdelning.
En gemytlig man, kommandes från Österbotten, som alltid hade nära till skratt. Saklig och kunnig i sitt gebit.






Börje Hallén.
Chef för torken i Färgsundet.
En verkligt vänsäll och trevlig man.




En föreståndarkollega till mig ser vi här till höger i bild. Hjördis Hallén. Hon verkade under många år som föreståndare för Samgång Näs. Här på Bygdens Handelslags butik i Stålsby tillsammans med Alfa Lindblom i mitten och Maj-Britt Fellman. 
Maj-Britt skulle i många år senare arbeta på Samgång Godmans i Godby.
En glad filur som sitter på disken är Ingolf Hallèn. Även han skulle börja sin handelsbana inom kooperationen. En tid hos "Kalle" på Samgång Norragatan, därefter med Max Sirén på Storagatan och därefter en tid som föreståndare för Samgång Pålsböle. År 1974 startade han egen företagsverksamhet.





Möte på Böndernas i kabinettet.
SOK- rörelsen kunde stundtals vara ganska tung grodd. Det hölls möten och sammankomster och det skulle ätas och drickas. Man höll till i stängda kabinett och rum och när dansen började kom glasen fram.
Stående Harald Mattsson, två okända, Nils Clemes från Godby och Helge Mattsson från Samgång.
Jag bevistade ett otal av dessa möten i Böndernas kabinett och gäspade mången gång.





Till kooperationens styrka hörde dess inom dagligvaruhandeln  fortbildande verksamhet.
Här en kursavslutning.
I bakre raden kan vi igenkänna en Sundlöf från Saltvik, Per Olof Olofsson från Vårdö, Lars Porko från Föglö, I bildens mitt mot höger, Marita Sundman från Finby, Rose-Marie Ekman från Finström, butiksinspektör Bo Karlsson från Godby samt verksamhetsledare Birger Strandell i främre raden. Mannen i mitten en okänd lärare.





Mannekänguppvisning





Första sommaren jag jobbade på Sunds Andelshandel, det var visst år 1964,  anordnades en resa för förtroendevalda och personal till Kumlinge. Vi besåg kyrkan och förstås Andelshandeln.
Jag träffade då Jarl "Jalle" Danielsson och Pelle Olofsson. De jobbade på Vårdö Andelshandel.
Jarl skulle sedermera bli chef för Eckerö Linjen och Pelle tjänstgjorde inom butikssektorn under många år på olika färjor.





Man var väldigt mån om att företaga resor i både öster och västerled. Här höll det på att gå illa, bussen fastnade i diket. Men med många armars hjälp fick man upp ekipaget.
Resorna till fastlandet gjordes ofta till Vaajakoski, SOK- rörelsens fabrikscentrum.





Man vinnlade sig även om uppvaktningar av trotjänare inom handeln. Här uppvaktas Jan-Erik Granlund i Sottunga Andelshandel för lång och trogen tjänst. Fotografi från tjänstebostaden. Stående Roger Sundman från SOK och förvaltningsrådets ordförande landshövding Martin Isaksson.





Utdelning av medaljer.
Man ville även uppvakta trotjänare som arbetade i butiker och kontor. Här får några anställda sina förtjänsttecken på restaurang Sabina av direktör Helge Mattsson. Framme i bild Håkan Axelsson från Finbybutiken.





Vi var ett glatt gäng, föreståndare och ansvariga för olika butiks och verksamhetsenheter på Samgång. Våra "föreståndarmöten" var oftast på Samgångs huvudkontor i Strandnäs och då  i konferensrummet.
Själv står jag i bakre raden med nypermanentat hår.




Julfest på Sabina.
Detta var årets tillställning numero 1. Här i kafèdelen innan jalusierna dras upp för kvällens dans.
Jag sitter längst bak å röker en cigarett.





Julfest på Sabina
Jag sitter längst bak å tar en snaps







Ibland fick hallchefen gå upp på scen och sjunga en låt med orkestern.






Samgångs föreståndarkår samlad i Strandnäs på huvudkontoret. Några personer saknas i bild. Julstjärnor på bordet och säkert glögg i glasen. Klicka på bilden så framträder namnen tydligare.


Handlat den 12 januari 2017

Johan G. Granlund

torsdag 22 december 2016

Hallen - ett varuhus i livsmedel




Hösten 1974 startar bygget av Ålands första livsmedelshall. Här ser vi ett vykort av den vackra byggnaden i hörnet Ålandsvägen och Norragatan i Mariehamn.
Bygget av denna livsmedelshall och restaurang betecknade en epok som inleddes av framåtseende
affärsledare inom kooperationen på Åland vars främste galjonsfigur var den karismatiske direktören för Andelslaget Samgång i Mariehamn Helge Mattsson.

Då jag var med så gott som ifrån starten i detta projekt som föreståndare för Hallen alltifrån juni 1975 till våren 1984 vill jag här delge några av mina minnen.





Ett decennium tidigare hade framåtsträvande affärsledare inom privat samt kooperation förutseende nog byggt varsina varuhus Zeipels och Varmans  på Torggatan i Mariehamn. Här är varuhuset Varmans på vykort och i denna fastighet hade även Andelslaget Samgång en livsmedelsavdelning benämnd Snabbköp II samt ett populärt kafé Katrina Bar.

Att de nuvarande ägarna bytt ut detta fantastiska namn Varmans till något de flesta människor i dag inte kommer ihåg är beklagligt och rent ut sagt dumt.





Samgångs huvudaffär på Norragatan, internt benämnd Snabbköp 1.
Denna fastighet skulle rivas och ge plats för det moderna handelshuset HALLEN


Samgång hade även fyra försäljningspunkter till i staden. I varuhuset Varmans var Snabbköp II inrymt i markplan. Ett snabbköp på Klinten sedermera benämnd Skotten, köttbutik på Storagatan 14 och en liten affär Butik III  på Torggatan 38, inrymd i Kalle Lindfors fastighet på gatunivån.





Den 15 februari finns i tidningen Åland en annons om vad som komma skall. En ny restaurang vid namn Sabina och en livsmedelshall, Hallen. Namnen på dem hade tillkommit via namntävlan.




Annons i tidningen Åland tisdagen den 25 mars år 1975.

Den stora dagen har kommit!

I dag klockan 12 öppnar vi ett varuhus i livsmedel som erbjuder kunderna många fina nyheter som tidigare inte funnits i livsmedelsbutikerna på Åland.

Det är alltså en stor dag!

. Vi har bl.a. donutsmaskin - vi gör donuts medan du väntar.
. Färdiga wienerbröd - direkt ur ugnen som även sprider väldoft från nybakat bröd.
. Färsk och fin fisk - välj också bland våra många fiskinläggningar.
. Hälsokost - naturligtvis har vi det.
. Specialshop - med bl.a. äkta åländsk keramik.
. För barnen - vi har också tänkt på barnen - vi har speciella shoppingvagnar för dem.

Naturligtvis bjuder vi på gott öppningskaffe. Välkomna!

Öppningsdagen kl. 14 - 15.30 spelar ungdomsorkestern.

Välkomna till ett varuhus i livsmedel!





Artikel införd i tidningen Åland torsdagen den 27 mars år 1975, signerad Lasse Wiklöf och fotograf Tom Wiklund.
Bildtext: Samgångs nya livsmedelshall i Mariehamn är imponerande inte minst till sin storlek. Här en bildstudie över halva butikslokalen.

Rubrik: Hallen inte byggd för gränshandeln

Åtminstone i tre år räknar Samgång-chefen Helge Mattsson med att företagets nya investering i livsmedelshallen vid Ålandsvägen-Norragatan i Mariehamn skall gå back. Det framhöll han för tidningen Åland vid invigningen i tisdags som följdes av hundratals inbjudna kvinnor.

- Livsmedelshallen är byggd för framtiden och är inte förverkligad med tanke på en högt uppskruvad gränshandel säger Helge Mattsson.
På torsdag är det invigning av restaurangdelen Sabina och då står sexmiljonersprojektet som helhet klart.

Som alltid då det är invigning hölls det tal. Förvaltningsordförande Torolf Gustafsson från Jomala talade om behovet av förbättrad service för hem och hushåll. Han konstaterade att det i huvudsak är kvinnorna som svarar för inköpen med hushållen även om väl en rättvisare fördelning är på gång.
Gustafsson hoppades på konkurrenskraftiga priser och en personlig service och tackade bland andra VD Helge Mattsson samt butiksinspektör Kjell Jahrén för fina insatser.

Helge Mattsson själv är imponerad över projektets snabba förverkligande. Han sade att det gått endast 136 arbetsdagar sedan den gamla butiken på samma plats stängde. Han presenterade själv Hallen och nämnde siffror. Den totala golvytan är 1118 kvm. varav försäljningsytan är 680 kvm.
Nygräddade wienerbröd skall kunden kunna få medan de väntar i butiken.
Förvaltningsrådsmedlemmen Dagny Häggblom förklarade anläggningen öppnad med minst samma ackuratess som maken stadsdirektör Aron Häggblom skulle ha uppvisat.
Hon klippte av bandet till trumpetfanfar och applåder. Ordförande Ragna Sanders önskade lycka till på marthadistriktets vägnar. Hon erinrade om kooperationens ursprungliga målsättning och betonade att glesbygdsbutikerna inte får glömmas bort.

Efter alla tal följde "kooperationscocktail"

Som Stockholm

Under tisdagsförmiddagen var det svårt för alla inbjudna kvinnor att smälta intrycken av butiken.

- Det blir som att handla i Stockholm sade en kvinna.

- Det skall vara många kunder i den här butiken för att den skall gå ihop menade en annan.

- Jag måste gå hit en dag när det är lite mindre folk för att se mig omkring sade en annan kvinna.

Intresset för livsmedelshallen var premiärdagen ytterst stort. Totalt besöktes anläggningen av 6000 personer invigningsdagen.





Den stora kaffebjudningen på Hallens öppningsdag




Torsdagen den 27 mars hade Samgång i en annons i tidningen Åland presenterat hallchefen samt de olika avdelningarnas ansvariga ledare. Som hallchef hade anställts en Holger Mattsson som handplockats från Varuboden i Helsingfors. För bröd ansvarade Christina, för grönsaker Carita Hage, för köttavdelningen Eero Koivumäki och för fisk Mikael. Carita var före det anställd på Klintenbutiken Skotten, där jag var föreståndare.





Man sökte även via flera annonser försäljare till olika avdelningar.





I god tid före Hallens öppning annonserade Samgång om den kommande livsmedelshallen.
Här en annons angående de 72 kvadrat stora brödavdelningen med donutsmaskin och bakugn för wienerbröd.




Det var små "blänkare" som skulle få folk att känna en förväntan.




Här en annons om mjukglass.




Krukväxter skulle säljas i Hallens Shop.




Hallen ett varuhus i livsmedel



Hallens färdiglagade mat





Här skulle även finnas mycket djurfoder




Det skulle finnas ett rikt urval av kryddor



Här skulle finnas en allmän annonstavla som kunderna kunde annonsera i med sina lappar.




Genast då man kom in i Hallen möttes man av Kiosken som den kallades och hit fick man lämna in tipskuponger och lotto, köpa dagstidningar, cigaretter och mjukglass.
Mjukglassmaskinen var en nyhet på Åland vid denna tid.
Här lämnade man också in sina tomglas och här svarade man i Hallens telefon efter kontorstid.
Det fanns även en kundtelefon som var i en plastbubbla.





Hallens stora manuella köttdisk var dock en pärla där man fick  personlig service i minsta detalj.
Man tog först en kölapp och väntade så in sitt nummer.  Det fanns enorma mängder av påläggsprodukter som man kunde få skivat.
En stor salladsbar med färdig mat i mitten varifrån man kunde få olika produkter som sattes in i plastaskar.
Köttsidan hade all tänkbar sortering av färdigt styckat kött av gris, nöt och får, inälvor, malet kött av olika fettsorteringar, färdigt marinerade och panerade biffar osv.




Arkivfoto från Hallens köttdisk öppningsdagen.

Bakom disken arbetade köttstyckaren som hade all tänkbar utrustning för sin hantering och här fanns även ett stort köttkylrum. Invid fanns separat en korv och skinkkyl.




Under den tid jag var ansvarig föreståndare på Hallen var jag ofta med själv i kötthanteringen. Här står jag och samtalar med köttstyckaren Karl-Johan Eriksson i Hallens köttstyckningsrum. Till höger fanns den elektriska bensågen samt biffhackningsmaskinen och leverkvarnen i bakgrunden. Den stora köttkvarnen till vänster. Inte en gång under de nio år jag arbetade på Hallen hände någon allvarlig olycka.




Yngve Karlsson från Saltvik var under ett flertal år ansvarig för köttavdelningen. Med honom hade jag ett fruktbart samarbete. Här diskuterar vi någonting om wienerkorvens utseende inför en annons.






Under vintern 1975 under byggnadstiden fanns möjlighet att söka chefsanställning till den kommande livsmedelshallen. Även jag som då arbetade på Klintenbutiken visade mitt intresse. Den person som senare blev tillsatt handplockades från Varuboden i Helsingfors, hans namn var Holger Mattsson.
Han hade goda papper framhölls det och hade tidigare satt igång livsmedelshallar.




Samgångs butiksinspektör och personalchef Kjell Jahrén i bildens mitt.

I slutet av maj 1975 får jag ett telefonsamtal från personalchef och butiksinspektören Kjell Jahrén. Du måste nu vara beredd att byta plats ett tag! Det är kris på Hallen, Holger har sagt upp sig och återvänder till Helsingfors sista maj.




Vid varuhyllorna på Skotten. Ålands första lågprishandel. Butiken hette tidigare Samgång Klinten.
Föreståndare före mig var Torbjörn Sjöblad och före honom tjänstgjorde Birger Johansson från Tranvik som kallades  "Lilla Birger". Sjöblad skulle under ett par års tid fungera som hallchef på Hallen.




Torbjörn Sjöblad, föreståndare på Klintenbutiken och  en tid hallchef på Hallen.

Tanken med denna typ av butik var ju god men den kunde inte förverkligas emedan man bibehöll manuell försäljning i kött och charkdisken vilket gjorde att personalkostnaderna blev för höga.




Här i kassan i Skottenbutiken.

Jag har alltid under mina år som ansvarig inom handeln deltagit i alla olika avdelningar, hoppat in där det behövdes. Kontoret var förstås en viktig bit i verksamheten emedan på oss låg en stor del av kontrollarbetet och fakturagranskning, prissättning, kalkylering och marknadsföring av de egna butiken.



Öppningsdagen för Skotten på Klinten.

Inom kooperationen fanns även Sparkassan. Vi på Klinten butiken agerade också bank d.v.s. till oss kom kunderna med sina kontanta pengar och sparade dem i Sparkassan. Man kom även och tog ut pengar ur den.




En person jag minns med värme från just denna tid var den pensionerade affärschefen från Kökars Andelshandel, Agnes Karlström. Hon kom ofta in till affären på Klinten och gjorde då både insättningar och uttag ur Sparkassan emedan hennes pension utlöpte dit.

Den första butiken jag var anställd i som föreståndare inom Samgång var Butik III och dit kom jag år 1969. Vi var tre anställda i butiken. Kunderna var de flesta som bodde i området och man var mån om att få behålla sin närhetsbutik. Den var däremot svårskött med små och trånga utrymmen. Däremot var det en bra språngbräda för mig för kommande uppgifter.

Min andra butik var Klintenbutiken och dit kom jag år 1971. Där var vi sju anställda.
Den var betydligt större och mer lättarbetad. Den hade väl tilltagna kylutrymmen och försäljningsytor.
Jag fick sedermera flytta in till personallägenheten på övre våningen. Där fanns ytterligare tre rum för expediter och ett litet kök för dem.

Att jag fick budet att hoppa in i föreståndarjobbet på Hallen hade troligtvis att göra med att jag under alla år som föreståndare på Samgång uppvisat goda resultat. Jag hade alltid stora överskott efter inventeringarna som var ett bra medel att se huru föreståndaren skötte butiken.

Jag tackade förstås ja till erbjudandet och jag skulle bli Hallen trogen i nio år. Under alla åren hade jag föreståndararbetet varav de sista fem åren med titeln Hallchef.





Mitt visitkort som Hallchef.

Då jag så kom till hallen fann jag att hela kontoret var en enda röra. Fakturorna låg i stora högar på borden. Ingenting var genomgått och kontrollerat.  För mej var det något helt och hållet ofattbart.
Denne Holger hade arbetat bra med kött, korv, grill, och det tyckte personalen om, men hela ansvaret för ekonomin hade han glömt.

Jag vill bara nämna ett exempel hur det kan gå om man inte är noga i kontrollen. SOK, alltså vår huvudleverantör av torrvaror, hade infört maskinell behandling av fakturor för de olika torrvaru leveranserna. En dag hoppar jag till och håller på att ramla av stolen. Då hade maskinen slagit in inköpt kryddpeppar för 97.000 mk i stället för 97 mk. Var och en kan ju då förstå huru Hallens resultat det året skulle sett ut på sista raden.

Inventeringen var en nystart och skutan vändes på rätt köl. Ekonomin arbetade sig sakta men säkert åt rätt håll. Vi hade denna tid en enorm fördel i gränshandeln. Vi kunde göra stora inköp pallvis. De stora finska leverantörerna stod på kö vid min dörr och ville göra affärer. Morgonflygen till Åland denna tid var fyllda av finska försäljare som bönade och bad om träffar. Givetvis gjordes de stor avtalen upp på Samgång huvudkontor men jag skulle vara spindeln i nätet som förverkligade "bissnisen".




En av mina första annonser då jag kommit till Hallen och som skulle anlägga tonen i fortsättningen.
Lokala förmågor som förevisade sina varor. Här kökarbon Bernt Söderlund som sålde och berättade om Kökars fiske.




Här hade vi lokala råvaror i midsommartid, nyfångad Ämnäs braxen, ett känt åländskt fiskafänge.
Bröderna Nils och Måns Mattsson i Ämnäs levererade.

I Finströms Stålsby fanns det en skicklig skinkrökare. Jag kontaktade honom och vi fick ett flertal gånger hempalvad skinka ur hans rökbastu, till vår köttavdelning.

Kyrksundet i Sund hade fina kräftor. Jag tog kontakt med Sigurd Sjöblom i Brändbolstad och av honom köpte vi in kräftor till kräftsäsongen som startade runt den 20-de juli. Vi kokade färska åländska kräftor alla dagar i fiskavdelningen.

Livsmedelskontrollens personal kliade sig i huvudet, de surrade som flugor runt vår hall och visste inte vad de skulle ta sig till med oss. "Kanske ni snart drar in en ko i hallen och börjar sälja färskmjölk"? Dundrade ledande veterinär i staden.

Ordern från huvudkontoret i Strandnäs var: Vi skall vara bäst inom livsmedel på Åland, ingen möda får sparas för att få tag i det bästa Finland kan producera och saluföra!

Jag minns hur jag betade av Finland för olika varuinköp. Ett par kända produkter i Österbotten var Broströms svagdricka på 3 liter flaskor och Malax limpa. Via olika krokvägar fick vi deras produkter till Hallen.

Jag hittade en sötsaksleverantör i Borgå, Brunbergs, därifrån fick vi "negerkyssar" och många fina chokladprodukter. Ascans bakelser i Helsingfors var en delikatess. De kom förstås över och gav smakprover.

Helge gav dessutom order, det måste hända något varje vecka i affären, helst varje dag, gör vad som helst för att väcka folks intresse! Bjud in dagisar, sångkörer, kända artister ja vad som helst för att få folk att komma till Hallen! En dag hade vi hallen full av små julgranar som barnen i stadens dagis hade tillverkat.

En dag hade vi Bosse Larsson och en annan gång Kicki Danielsson som stod och sjöng i fruktståndet. Jag riggade upp en scen åt dem med lastpallar.

En annan gång hade jag ringt till Indiens ambassad för att få över någon specialist på indisk te som skulle avnjutas hos oss som smakprov. Alla leverantörer fick lov att komma och ge smakprov på sina produkter. Om de inte gjorde det fick de helt enkelt inte sälja.

En dag i veckan hade vi försäljningsmöte med avdelningsansvariga. De fick komma med annons och aktivitetsförslag inför kommande vecka. Vi gjorde allt för att tillfredställa kunden samt hitta på nya möjligheter att sälja. Vi återvände till den gamla tiden, kokade sötost av mjölkprodukter vars datum höll på att gå ut. Vi sålde sill ur tunnan direkt och första julen sålde vi tre hela tunnor minns jag.

Till första julen hittade jag en gammal öka som vi fyllde med nötter, fikon och dadlar. Vi sålde en hel pall hasselnötter i lösvikt den första julen.

Lösgodis fanns i lösvikt. Räkor i lösvikt som kunden själv packade in. Vi sålde en pall räkor i månaden som importerades från Grönland och Island.

Vi grillade olika späckade grilldelikatesser förutom broiler och revbenspjäll. I köttdisken tillreddes fina förarbeten till middagar. Ja det var en härlig tid.





Min personal på Hallen år 1980

Vi var i stort sett ensamma denna tid med vårt koncept. Det skulle ta flera år innan någon konkurrerade med oss. Mattis var en av våra konkurrenter men de hade bara små trånga lokaler på flera håll i stan. Helge Sölgén hade byggt en litet större affär i Hindersböle. Vi hade kunder från hela Åland och dominerade dagligvaruhandeln. Vi vägrade se kunden som en som skulle utfodras anonymt som det sker i dag.

Jag tror att man bör återvända till det gamla konceptet med personlig och aktiv betjäning med smakprovstillfällen, varuinformation och personlig kontakt.




Helge Mattsson i rollen han älskade, att informera och belöna anställda.

Mitt allra första "andelshandelsjobb" var då jag som 15-åring började som biträde på Sunds Andelshandel. Chefen hette Helge Mattsson. Jag minns min första arbetsdag. Gå till Postens och hämta mjölken från deras ladugård. Vid 10-tiden kom ett lass grovt salt som man tömde på marken invid magasinet. Hela lasset skulle kärras in för hand. Saltet använde bönderna för sin höbärgning.
Efter en tid fick jag börja sälja. Helge gav mig en skolåda, det var min kontrollkassa. Den skulle räknas varje kväll och det skulle stämma på pennit.

År 1968 kom jag till Samgång som biträde på Snabbköp I. Det var butiksfastigheten som revs för bygget av Hallen. Föreståndare där var Karl "Kalle" Holmström. Det finns två uttryck jag kommer ihåg då jag tänker på Kalle. "He har inga fel" sade han om varor vars datum höll på att gå ut och "He kommer att bli deras grav" då han såg grävskoporna börja gräva gropen för nybygget Hallen/Sabina.




Jag har ännu inte hittat ett fotografi från den gamla butiksfastigheten på Norragatan, men här finns ett foto från dess köttdisk.




Däremot kan man i det nya Mariehamnsmusèt se den gamla fastigheten i korsningen Ålandsvägen-Norragatan


Efter en tid fick jag så föreståndarjobbet på Snabbköp III, på Torggatan 38.
Av Helge fick jag många kloka och praktiska råd inom allt. Sitt rak i stolen, kruxa av det du läst, räkna rätt, stryk under det du vill minnas, kontrollera alla inkommande varor, se folk i ögonen! Ja, det fanns inget som Helge missade för att skola en föreståndare.
Att skola sina anställda var Helges axiom. Vi, ett antal av 16 föreståndare inom Samgång var ofta gäster på Jollas institutet i Helsingfors. Det var kooperationen i Finlands utbildningsinstitut.





Här sitter chefen Helge Mattsson i sitt kontor på huvudkontoret i Strandnäs. Bakom sig hade han mapparna som han drog ut en efter en då han ville kontrollera eller bara konstatera någonting. Här satt ja många gånger mitt emot honom och diskuterade dagsaktuella frågor. Jag minns honom som i går. Hur han ibland steg upp och tog fram kammen och drog den igenom håret samtidigt som han kom med någon stringent fråga.

Vi var även stadiga gäster inom KF- sektorn i Stockholm. Vid denna tid hade Samgång även ett flertal landsortsbutiker samt en lantbruksavdelning med verkstad vid huvudkontoret i Strandnäs. Samgång hade även på 1970-talet börjat med bilförsäljning samt hotellverksamhet i Mariehamn med hotell Esplanad samt Cikada.



Vykort från tiden då Samgång innehade Hotell Cikada. I bastun sitter butiksassistent Rune Sudhoff.


I varuhuset Varmans fanns kafé Katrina Bar. En tid innehade man även Savoy matservering i biohuset.

Helge var inte sen att informera de stora svenska affärsledarna på KF i Stockholm,  hur de borde göra för att lyckas. Notera att dessa hade en kundpotential på flera miljoner människor.




Samgångs huvudkontor inrymt i SOK fastighet i Strandnäs. Här var färsk och torrvarulager för leveranser ut till de åländska butikerna. Till vänster huvudingången med lantbruksbutikens entré.

Helge var fantastisk, i stort sett självlärd. Kommen ur Svarsmara bys svarta mylla i Finström i hjärtat av Åland,  men med en blick för vad folk ville se, höra och avnjuta.

År 1984 kände jag på mig att jag bör byta jobb. Arbetet hade tagit ut sitt. På den tiden fanns inget som hette utbränd. Jag genomled detta och hade även stora belastningsskador genom det tunga jobb jag utsatte mig för i varumottagningen. Under hösten samma år lades jag på operationsbordet för meniskoperation, den gamla modellen utan artroskopi, mina leder var slut i knäna p.g.a. tunga lyft i lagret.

Inom Hallens avdelningar var från början en strikt uppdelning i de olika avdelningarnas arbetsscheman och den spirande fackföreningstanken vann insteg i de olika avdelningarna. Hade du blivit anställd att jobba i grill och fisk till exempel skulle du bara göra detta. Punkt slut. Ett stort fel gjordes vid anställningsförfarandena. Vi hade söndagsöppet varje söndag under året. Däremot emotsatte sig facket ett rullande schema för helgarbete. Det var ett arbetskrävande jobb att för varje söndagspass böna och be för att få folk till de olika avdelningarna.

" Dra åt helvete med ditt söndagsjobb"! Fick jag till svar en gång då jag vackert frågade om hjälp.

Varje söndag skulle jag själv få jobba i köttdisken för gruppledaren för köttavdelningen vägrade. I nio års tid jobbade jag så gott som varje söndag förutom semestertiden. Även jag var anställd, ingen ägare av affären. Jag kunde inte tolerera detta. Stod ofta som slagpåsen mellan ledningen och personalen. Jag helt enkelt klarade inte denna psykologiska krigsföring. Facket kallade på en svensk konsult som skulle utreda hur jag agerade och detta var droppen. Tack och hej sade jag då!

Det fanns ett ledigt jobb en bit ifrån Hallen, som försäkringskoncernen  Pohjolas distriktsrepresentant på Åland. Jag hade tidigare tipsat dem om försäkringar och det kändes nu som en trevlig utmaning. Att börja från noll känns bra tänkte jag. Det fanns ingen denna tid som kände till detta försäkringsbolag som de facto var Finlands ledande försäkringsbolag. Jag utvecklade det till en skarp konkurrent för de åländska försäkringsbolagen. Jag marknadsförde  nya moderna försäkringsprodukter som koncernen utarbetade och annonserade dem kraftigt. Att annonsera försäkringar var inte allmänt på Åland vid den tiden. Där förblev jag sedan i fjorton år.


En tid före jag slutade på Hallen sammanstrålade majoriteten av min personal för en avskedsmiddag på Arken. Dagen efter fick jag nedanstående arbetsbetyg av personalen.

Vi tackar dej Johan för allt som du gjort, men din tid här på Samgång den gick nog för fort.
Visst skrek du och gorma och levde loppan ibland, men du satte dej ned och tog oss i hand.
Vi saknar dig, men nu är det för sent när som agent du skall lura små tanter så lent.
Du får nu skriva försäkringar uti din journal, vi tackar dig Johan ifrån Hallens personal.







Hallchef Johan avtackas här av handelslagets VD Helge Mattsson samt butiksinspektör Kjell Jahrén.
Avskedsgåvan var en tavla i akvarell av Folke Winqvist och den hänger ännu på en av mina väggar.

Då jag tänker tillbaka på tiden då jag arbetade på Hallen drar jag mig till minnes två roliga händelser som jag vill berätta här.

Hallen städades av ett företag på Åland som hette Städmans. Jag kände ägarna bra och all personal och berättelsen har för deras del inga negativa vibbar.

Som jag berättat tidigare höll vi söndagsöppet varje söndag och jag var som oftast med och satte tidigt igång köttavdelningen och såg till att allt funkade med kassor osv. Vi öppnade kl. 12 emedan lagen så stipulerade för kyrkfred. Då jag kom dit vid 10-tiden en söndagsförmiddag märkte jag genast att något var på tok. Ingen städning hade gjorts på lördagskvällen. Allt var som en enda röra. I bakbutiken  stod alla nedskruvade detaljer som skulle diskas ifrån alla avdelningar i kundvagnar.

Hela köttavdelningens attiraljer, sågblad, knivar, skärbräden, underlags fat, köttkvarns delar ja allt var fasttorkat. Hallens golv var klibbigt och nedsölat och det låg papper överallt. Men vad i hälskota skall jag göra tänkte jag?  Plötsligt ser jag en man komma vinglande på Ålandsvägen gåendes norrut. Det var en kille som vi tidigare haft som chaufför och som jag kände bra. Jag rusade ut och skrek åt honom då han stod vid trafikljusen vid Savoyhörnet. Kom och hjälp mej, jag ger dej två korgar öl om du kommer ett par timmar och städar åt oss!

Då vi öppnade kl. 12 var det "fit för fait" att öppna igen.

Handelslagen på Åland hade som tradition att bjuda alla kunder på fastlagskaffe och fastlagsbullar. Det var en gemytlig stämning i alla "andelshandlar" på Åland denna tid. Även vi på Hallen bjöd på. "Kvinnokommittén" skötta om serveringen. Jag hade laddat upp med ett par tusen fastlagsbullar. Vid 14-tiden stormade det in en grupp skolelever ifrån någon av stadens högre läroverk. Plötsligt hör vi ett dundrande buller emot fönsterrutorna. Då ser vi hur hela gänget bombarderar våra skyltfönster med grädd- och marsipanfyllda fastlagsbullar. Det var som om en sydlig snöstorm skulle preparerat fönstren.

Jag kan aldrig heller glömma de fantastiskt trevliga julfester och olika sammankomster vi hade inom ramen för kooperationen på restaurang Sabina. Det var en av årets finaste fester med god mat och toppenunderhållning.




Julfest på Sabina. Jag här tillsammans med min fästmö Ann. Sittandes med cigaretten i högsta hugg där lite bakom.




Här sjungandes några julsånger och kanske "plis relis mi". Minns inte riktigt.





Källor: En del av bildmaterialet hämtat från Ålands Landskapsarkiv.






Hallen i dag under namnet Mathishallen


Handlat i Godby den 22.12 år 2016

Johan G. Granlund