Hallen - ett varuhus i livsmedel

Hösten 1974 startar bygget av Ålands första livsmedelshall. Här ser vi ett vykort av den vackra byggnaden i hörnet Ålandsvägen och Norragatan i Mariehamn.
Bygget av denna livsmedelshall och restaurang betecknade en epok som inleddes av framåtseende
affärsledare inom kooperationen på Åland vars främste galjonsfigur var den karismatiske direktören för Andelslaget Samgång i Mariehamn Helge Mattsson.

Då jag var med så gott som ifrån starten i detta projekt som föreståndare för Hallen alltifrån juni 1975 till våren 1984 vill jag här delge några av mina minnen.

Ett decennium tidigare hade framåtsträvande affärsledare inom privat samt kooperation förutseende nog byggt varsina varuhus Zeipels och Varmans  på Torggatan i Mariehamn. Här är varuhuset Varmans på vykort och i denna fastighet hade även Andelslaget Samgång en livsmedelsavdelning benämnd Snabbköp II samt ett populärt kafé Katrina Bar.

Att de nuvarande ägarna bytt ut detta fantastiska namn Varmans till något de flesta människor i dag inte kommer ihåg är beklagligt och rent ut sagt dumt.

Samgångs huvudaffär på Norragatan, internt benämnd Snabbköp 1.
Denna fastighet skulle rivas och ge plats för det moderna handelshuset HALLEN


Samgång hade även fyra försäljningspunkter till i staden. I varuhuset Varmans var Snabbköp II inrymt i markplan. Ett snabbköp på Klinten sedermera benämnd Skotten, köttbutik på Storagatan 14 och en liten affär Butik III  på Torggatan 38, inrymd i Kalle Lindfors fastighet på gatunivån.

Den 15 februari finns i tidningen Åland en annons om vad som komma skall. En ny restaurang vid namn Sabina och en livsmedelshall, Hallen. Namnen på dem hade tillkommit via namntävlan.

Annons i tidningen Åland tisdagen den 25 mars år 1975.

Den stora dagen har kommit!

I dag klockan 12 öppnar vi ett varuhus i livsmedel som erbjuder kunderna många fina nyheter som tidigare inte funnits i livsmedelsbutikerna på Åland.

Det är alltså en stor dag!

. Vi har bl.a. donutsmaskin - vi gör donuts medan du väntar.
. Färdiga wienerbröd - direkt ur ugnen som även sprider väldoft från nybakat bröd.
. Färsk och fin fisk - välj också bland våra många fiskinläggningar.
. Hälsokost - naturligtvis har vi det.
. Specialshop - med bl.a. äkta åländsk keramik.
. För barnen - vi har också tänkt på barnen - vi har speciella shoppingvagnar för dem.

Naturligtvis bjuder vi på gott öppningskaffe. Välkomna!

Öppningsdagen kl. 14 - 15.30 spelar ungdomsorkestern.

Välkomna till ett varuhus i livsmedel!

Artikel införd i tidningen Åland torsdagen den 27 mars år 1975, signerad Lasse Wiklöf och fotograf Tom Wiklund.
Bildtext: Samgångs nya livsmedelshall i Mariehamn är imponerande inte minst till sin storlek. Här en bildstudie över halva butikslokalen.

Rubrik: Hallen inte byggd för gränshandeln

Åtminstone i tre år räknar Samgång-chefen Helge Mattsson med att företagets nya investering i livsmedelshallen vid Ålandsvägen-Norragatan i Mariehamn skall gå back. Det framhöll han för tidningen Åland vid invigningen i tisdags som följdes av hundratals inbjudna kvinnor.

- Livsmedelshallen är byggd för framtiden och är inte förverkligad med tanke på en högt uppskruvad gränshandel säger Helge Mattsson.
På torsdag är det invigning av restaurangdelen Sabina och då står sexmiljonersprojektet som helhet klart.

Som alltid då det är invigning hölls det tal. Förvaltningsordförande Torolf Gustafsson från Jomala talade om behovet av förbättrad service för hem och hushåll. Han konstaterade att det i huvudsak är kvinnorna som svarar för inköpen med hushållen även om väl en rättvisare fördelning är på gång.
Gustafsson hoppades på konkurrenskraftiga priser och en personlig service och tackade bland andra VD Helge Mattsson samt butiksinspektör Kjell Jahrén för fina insatser.

Helge Mattsson själv är imponerad över projektets snabba förverkligande. Han sade att det gått endast 136 arbetsdagar sedan den gamla butiken på samma plats stängde. Han presenterade själv Hallen och nämnde siffror. Den totala golvytan är 1118 kvm. varav försäljningsytan är 680 kvm.
Nygräddade wienerbröd skall kunden kunna få medan de väntar i butiken.
Förvaltningsrådsmedlemmen Dagny Häggblom förklarade anläggningen öppnad med minst samma ackuratess som maken stadsdirektör Aron Häggblom skulle ha uppvisat.
Hon klippte av bandet till trumpetfanfar och applåder. Ordförande Ragna Sanders önskade lycka till på marthadistriktets vägnar. Hon erinrade om kooperationens ursprungliga målsättning och betonade att glesbygdsbutikerna inte får glömmas bort.

Efter alla tal följde "kooperationscocktail"

Som Stockholm

Under tisdagsförmiddagen var det svårt för alla inbjudna kvinnor att smälta intrycken av butiken.

- Det blir som att handla i Stockholm sade en kvinna.

- Det skall vara många kunder i den här butiken för att den skall gå ihop menade en annan.

- Jag måste gå hit en dag när det är lite mindre folk för att se mig omkring sade en annan kvinna.

Intresset för livsmedelshallen var premiärdagen ytterst stort. Totalt besöktes anläggningen av 6000 personer invigningsdagen.

Den stora kaffebjudningen på Hallens öppningsdag

Torsdagen den 27 mars hade Samgång i en annons i tidningen Åland presenterat hallchefen samt de olika avdelningarnas ansvariga ledare. Som hallchef hade anställts en Holger Mattsson som handplockats från Varuboden i Helsingfors. För bröd ansvarade Christina, för grönsaker Carita Hage, för köttavdelningen Eero Koivumäki och för fisk Mikael. Carita var före det anställd på Klintenbutiken Skotten, där jag var föreståndare.

Man sökte även via flera annonser försäljare till olika avdelningar.

I god tid före Hallens öppning annonserade Samgång om den kommande livsmedelshallen.
Här en annons angående de 72 kvadrat stora brödavdelningen med donutsmaskin och bakugn för wienerbröd.

Det var små "blänkare" som skulle få folk att känna en förväntan.

Här en annons om mjukglass.

Krukväxter skulle säljas i Hallens Shop.

Hallen ett varuhus i livsmedel

Hallens färdiglagade mat

Här skulle även finnas mycket djurfoder

Det skulle finnas ett rikt urval av kryddor

Här skulle finnas en allmän annonstavla som kunderna kunde annonsera i med sina lappar.

Genast då man kom in i Hallen möttes man av Kiosken som den kallades och hit fick man lämna in tipskuponger och lotto, köpa dagstidningar, cigaretter och mjukglass.
Mjukglassmaskinen var en nyhet på Åland vid denna tid.
Här lämnade man också in sina tomglas och här svarade man i Hallens telefon efter kontorstid.
Det fanns även en kundtelefon som var i en plastbubbla.

Hallens stora manuella köttdisk var dock en pärla där man fick  personlig service i minsta detalj.
Man tog först en kölapp och väntade så in sitt nummer.  Det fanns enorma mängder av påläggsprodukter som man kunde få skivat.
En stor salladsbar med färdig mat i mitten varifrån man kunde få olika produkter som sattes in i plastaskar.
Köttsidan hade all tänkbar sortering av färdigt styckat kött av gris, nöt och får, inälvor, malet kött av olika fettsorteringar, färdigt marinerade och panerade biffar osv.

Arkivfoto från Hallens köttdisk öppningsdagen.

Bakom disken arbetade köttstyckaren som hade all tänkbar utrustning för sin hantering och här fanns även ett stort köttkylrum. Invid fanns separat en korv och skinkkyl.

Under den tid jag var ansvarig föreståndare på Hallen var jag ofta med själv i kötthanteringen. Här står jag och samtalar med köttstyckaren Karl-Johan Eriksson i Hallens köttstyckningsrum. Till höger fanns den elektriska bensågen samt biffhackningsmaskinen och leverkvarnen i bakgrunden. Den stora köttkvarnen till vänster. Inte en gång under de nio år jag arbetade på Hallen hände någon allvarlig olycka.

Yngve Karlsson från Saltvik var under ett flertal år ansvarig för köttavdelningen. Med honom hade jag ett fruktbart samarbete. Här diskuterar vi någonting om wienerkorvens utseende inför en annons.

Under vintern 1975 under byggnadstiden fanns möjlighet att söka chefsanställning till den kommande livsmedelshallen. Även jag som då arbetade på Klintenbutiken visade mitt intresse. Den person som senare blev tillsatt handplockades från Varuboden i Helsingfors, hans namn var Holger Mattsson.
Han hade goda papper framhölls det och hade tidigare satt igång livsmedelshallar.

Samgångs butiksinspektör och personalchef Kjell Jahrén i bildens mitt.

I slutet av maj 1975 får jag ett telefonsamtal från personalchef och butiksinspektören Kjell Jahrén. Du måste nu vara beredd att byta plats ett tag! Det är kris på Hallen, Holger har sagt upp sig och återvänder till Helsingfors sista maj.

Vid varuhyllorna på Skotten. Ålands första lågprishandel. Butiken hette tidigare Samgång Klinten.
Föreståndare före mig var Torbjörn Sjöblad och före honom tjänstgjorde Birger Johansson från Tranvik som kallades  "Lilla Birger". Sjöblad skulle under ett par års tid fungera som hallchef på Hallen.

Torbjörn Sjöblad, föreståndare på Klintenbutiken och  en tid hallchef på Hallen.

Tanken med denna typ av butik var ju god men den kunde inte förverkligas emedan man bibehöll manuell försäljning i kött och charkdisken vilket gjorde att personalkostnaderna blev för höga.

Här i kassan i Skottenbutiken.

Jag har alltid under mina år som ansvarig inom handeln deltagit i alla olika avdelningar, hoppat in där det behövdes. Kontoret var förstås en viktig bit i verksamheten emedan på oss låg en stor del av kontrollarbetet och fakturagranskning, prissättning, kalkylering och marknadsföring av de egna butiken.

Öppningsdagen för Skotten på Klinten.

Inom kooperationen fanns även Sparkassan. Vi på Klinten butiken agerade också bank d.v.s. till oss kom kunderna med sina kontanta pengar och sparade dem i Sparkassan. Man kom även och tog ut pengar ur den.

En person jag minns med värme från just denna tid var den pensionerade affärschefen från Kökars Andelshandel, Agnes Karlström. Hon kom ofta in till affären på Klinten och gjorde då både insättningar och uttag ur Sparkassan emedan hennes pension utlöpte dit.

Den första butiken jag var anställd i som föreståndare inom Samgång var Butik III och dit kom jag år 1969. Vi var tre anställda i butiken. Kunderna var de flesta som bodde i området och man var mån om att få behålla sin närhetsbutik. Den var däremot svårskött med små och trånga utrymmen. Däremot var det en bra språngbräda för mig för kommande uppgifter.

Min andra butik var Klintenbutiken och dit kom jag år 1971. Där var vi sju anställda.
Den var betydligt större och mer lättarbetad. Den hade väl tilltagna kylutrymmen och försäljningsytor.
Jag fick sedermera flytta in till personallägenheten på övre våningen. Där fanns ytterligare tre rum för expediter och ett litet kök för dem.

Att jag fick budet att hoppa in i föreståndarjobbet på Hallen hade troligtvis att göra med att jag under alla år som föreståndare på Samgång uppvisat goda resultat. Jag hade alltid stora överskott efter inventeringarna som var ett bra medel att se huru föreståndaren skötte butiken.

Jag tackade förstås ja till erbjudandet och jag skulle bli Hallen trogen i nio år. Under alla åren hade jag föreståndararbetet varav de sista fem åren med titeln Hallchef.

Mitt visitkort som Hallchef.

Då jag så kom till hallen fann jag att hela kontoret var en enda röra. Fakturorna låg i stora högar på borden. Ingenting var genomgått och kontrollerat.  För mej var det något helt och hållet ofattbart.
Denne Holger hade arbetat bra med kött, korv, grill, och det tyckte personalen om, men hela ansvaret för ekonomin hade han glömt.

Jag vill bara nämna ett exempel hur det kan gå om man inte är noga i kontrollen. SOK, alltså vår huvudleverantör av torrvaror, hade infört maskinell behandling av fakturor för de olika torrvaru leveranserna. En dag hoppar jag till och håller på att ramla av stolen. Då hade maskinen slagit in inköpt kryddpeppar för 97.000 mk i stället för 97 mk. Var och en kan ju då förstå huru Hallens resultat det året skulle sett ut på sista raden.

Inventeringen var en nystart och skutan vändes på rätt köl. Ekonomin arbetade sig sakta men säkert åt rätt håll. Vi hade denna tid en enorm fördel i gränshandeln. Vi kunde göra stora inköp pallvis. De stora finska leverantörerna stod på kö vid min dörr och ville göra affärer. Morgonflygen till Åland denna tid var fyllda av finska försäljare som bönade och bad om träffar. Givetvis gjordes de stor avtalen upp på Samgång huvudkontor men jag skulle vara spindeln i nätet som förverkligade "bissnisen".

En av mina första annonser då jag kommit till Hallen och som skulle anlägga tonen i fortsättningen.
Lokala förmågor som förevisade sina varor. Här kökarbon Bernt Söderlund som sålde och berättade om Kökars fiske.

Här hade vi lokala råvaror i midsommartid, nyfångad Ämnäs braxen, ett känt åländskt fiskafänge.
Bröderna Nils och Måns Mattsson i Ämnäs levererade.

I Finströms Stålsby fanns det en skicklig skinkrökare. Jag kontaktade honom och vi fick ett flertal gånger hempalvad skinka ur hans rökbastu, till vår köttavdelning.

Kyrksundet i Sund hade fina kräftor. Jag tog kontakt med Sigurd Sjöblom i Brändbolstad och av honom köpte vi in kräftor till kräftsäsongen som startade runt den 20-de juli. Vi kokade färska åländska kräftor alla dagar i fiskavdelningen.

Livsmedelskontrollens personal kliade sig i huvudet, de surrade som flugor runt vår hall och visste inte vad de skulle ta sig till med oss. "Kanske ni snart drar in en ko i hallen och börjar sälja färskmjölk"? Dundrade ledande veterinär i staden.

Ordern från huvudkontoret i Strandnäs var: Vi skall vara bäst inom livsmedel på Åland, ingen möda får sparas för att få tag i det bästa Finland kan producera och saluföra!

Jag minns hur jag betade av Finland för olika varuinköp. Ett par kända produkter i Österbotten var Broströms svagdricka på 3 liter flaskor och Malax limpa. Via olika krokvägar fick vi deras produkter till Hallen.

Jag hittade en sötsaksleverantör i Borgå, Brunbergs, därifrån fick vi "negerkyssar" och många fina chokladprodukter. Ascans bakelser i Helsingfors var en delikatess. De kom förstås över och gav smakprover.

Helge gav dessutom order, det måste hända något varje vecka i affären, helst varje dag, gör vad som helst för att väcka folks intresse! Bjud in dagisar, sångkörer, kända artister ja vad som helst för att få folk att komma till Hallen! En dag hade vi hallen full av små julgranar som barnen i stadens dagis hade tillverkat.

En dag hade vi Bosse Larsson och en annan gång Kicki Danielsson som stod och sjöng i fruktståndet. Jag riggade upp en scen åt dem med lastpallar.

En annan gång hade jag ringt till Indiens ambassad för att få över någon specialist på indisk te som skulle avnjutas hos oss som smakprov. Alla leverantörer fick lov att komma och ge smakprov på sina produkter. Om de inte gjorde det fick de helt enkelt inte sälja.

En dag i veckan hade vi försäljningsmöte med avdelningsansvariga. De fick komma med annons och aktivitetsförslag inför kommande vecka. Vi gjorde allt för att tillfredställa kunden samt hitta på nya möjligheter att sälja. Vi återvände till den gamla tiden, kokade sötost av mjölkprodukter vars datum höll på att gå ut. Vi sålde sill ur tunnan direkt och första julen sålde vi tre hela tunnor minns jag.

Till första julen hittade jag en gammal öka som vi fyllde med nötter, fikon och dadlar. Vi sålde en hel pall hasselnötter i lösvikt den första julen.

Lösgodis fanns i lösvikt. Räkor i lösvikt som kunden själv packade in. Vi sålde en pall räkor i månaden som importerades från Grönland och Island.

Vi grillade olika späckade grilldelikatesser förutom broiler och revbenspjäll. I köttdisken tillreddes fina förarbeten till middagar. Ja det var en härlig tid.

Min personal på Hallen år 1980

Vi var i stort sett ensamma denna tid med vårt koncept. Det skulle ta flera år innan någon konkurrerade med oss. Mattis var en av våra konkurrenter men de hade bara små trånga lokaler på flera håll i stan. Helge Sölgén hade byggt en litet större affär i Hindersböle. Vi hade kunder från hela Åland och dominerade dagligvaruhandeln. Vi vägrade se kunden som en som skulle utfodras anonymt som det sker i dag.

Jag tror att man bör återvända till det gamla konceptet med personlig och aktiv betjäning med smakprovstillfällen, varuinformation och personlig kontakt.

Helge Mattsson i rollen han älskade, att informera och belöna anställda.

Mitt allra första "andelshandelsjobb" var då jag som 15-åring började som biträde på Sunds Andelshandel. Chefen hette Helge Mattsson. Jag minns min första arbetsdag. Gå till Postens och hämta mjölken från deras ladugård. Vid 10-tiden kom ett lass grovt salt som man tömde på marken invid magasinet. Hela lasset skulle kärras in för hand. Saltet använde bönderna för sin höbärgning.
Efter en tid fick jag börja sälja. Helge gav mig en skolåda, det var min kontrollkassa. Den skulle räknas varje kväll och det skulle stämma på pennit.

År 1968 kom jag till Samgång som biträde på Snabbköp I. Det var butiksfastigheten som revs för bygget av Hallen. Föreståndare där var Karl "Kalle" Holmström. Det finns två uttryck jag kommer ihåg då jag tänker på Kalle. "He har inga fel" sade han om varor vars datum höll på att gå ut och "He kommer att bli deras grav" då han såg grävskoporna börja gräva gropen för nybygget Hallen/Sabina.

Jag har ännu inte hittat ett fotografi från den gamla butiksfastigheten på Norragatan, men här finns ett foto från dess köttdisk.

Däremot kan man i det nya Mariehamnsmusèt se den gamla fastigheten i korsningen Ålandsvägen-Norragatan


Efter en tid fick jag så föreståndarjobbet på Snabbköp III, på Torggatan 38.
Av Helge fick jag många kloka och praktiska råd inom allt. Sitt rak i stolen, kruxa av det du läst, räkna rätt, stryk under det du vill minnas, kontrollera alla inkommande varor, se folk i ögonen! Ja, det fanns inget som Helge missade för att skola en föreståndare.
Att skola sina anställda var Helges axiom. Vi, ett antal av 16 föreståndare inom Samgång var ofta gäster på Jollas institutet i Helsingfors. Det var kooperationen i Finlands utbildningsinstitut.

Här sitter chefen Helge Mattsson i sitt kontor på huvudkontoret i Strandnäs. Bakom sig hade han mapparna som han drog ut en efter en då han ville kontrollera eller bara konstatera någonting. Här satt ja många gånger mitt emot honom och diskuterade dagsaktuella frågor. Jag minns honom som i går. Hur han ibland steg upp och tog fram kammen och drog den igenom håret samtidigt som han kom med någon stringent fråga.

Vi var även stadiga gäster inom KF- sektorn i Stockholm. Vid denna tid hade Samgång även ett flertal landsortsbutiker samt en lantbruksavdelning med verkstad vid huvudkontoret i Strandnäs. Samgång hade även på 1970-talet börjat med bilförsäljning samt hotellverksamhet i Mariehamn med hotell Esplanad samt Cikada.

Vykort från tiden då Samgång innehade Hotell Cikada. I bastun sitter butiksassistent Rune Sudhoff.


I varuhuset Varmans fanns kafé Katrina Bar. En tid innehade man även Savoy matservering i biohuset.

Helge var inte sen att informera de stora svenska affärsledarna på KF i Stockholm,  hur de borde göra för att lyckas. Notera att dessa hade en kundpotential på flera miljoner människor.

Samgångs huvudkontor inrymt i SOK fastighet i Strandnäs. Här var färsk och torrvarulager för leveranser ut till de åländska butikerna. Till vänster huvudingången med lantbruksbutikens entré.

Helge var fantastisk, i stort sett självlärd. Kommen ur Svarsmara bys svarta mylla i Finström i hjärtat av Åland,  men med en blick för vad folk ville se, höra och avnjuta.

År 1984 kände jag på mig att jag bör byta jobb. Arbetet hade tagit ut sitt. På den tiden fanns inget som hette utbränd. Jag genomled detta och hade även stora belastningsskador genom det tunga jobb jag utsatte mig för i varumottagningen. Under hösten samma år lades jag på operationsbordet för meniskoperation, den gamla modellen utan artroskopi, mina leder var slut i knäna p.g.a. tunga lyft i lagret.

Inom Hallens avdelningar var från början en strikt uppdelning i de olika avdelningarnas arbetsscheman och den spirande fackföreningstanken vann insteg i de olika avdelningarna. Hade du blivit anställd att jobba i grill och fisk till exempel skulle du bara göra detta. Punkt slut. Ett stort fel gjordes vid anställningsförfarandena. Vi hade söndagsöppet varje söndag under året. Däremot emotsatte sig facket ett rullande schema för helgarbete. Det var ett arbetskrävande jobb att för varje söndagspass böna och be för att få folk till de olika avdelningarna.

" Dra åt helvete med ditt söndagsjobb"! Fick jag till svar en gång då jag vackert frågade om hjälp.

Varje söndag skulle jag själv få jobba i köttdisken för gruppledaren för köttavdelningen vägrade. I nio års tid jobbade jag så gott som varje söndag förutom semestertiden. Även jag var anställd, ingen ägare av affären. Jag kunde inte tolerera detta. Stod ofta som slagpåsen mellan ledningen och personalen. Jag helt enkelt klarade inte denna psykologiska krigsföring. Facket kallade på en svensk konsult som skulle utreda hur jag agerade och detta var droppen. Tack och hej sade jag då!

Det fanns ett ledigt jobb en bit ifrån Hallen, som försäkringskoncernen  Pohjolas distriktsrepresentant på Åland. Jag hade tidigare tipsat dem om försäkringar och det kändes nu som en trevlig utmaning. Att börja från noll känns bra tänkte jag. Det fanns ingen denna tid som kände till detta försäkringsbolag som de facto var Finlands ledande försäkringsbolag. Jag utvecklade det till en skarp konkurrent för de åländska försäkringsbolagen. Jag marknadsförde  nya moderna försäkringsprodukter som koncernen utarbetade och annonserade dem kraftigt. Att annonsera försäkringar var inte allmänt på Åland vid den tiden. Där förblev jag sedan i fjorton år.

En tid före jag slutade på Hallen sammanstrålade majoriteten av min personal för en avskedsmiddag på Arken. Dagen efter fick jag nedanstående arbetsbetyg av personalen.

Vi tackar dej Johan för allt som du gjort, men din tid här på Samgång den gick nog för fort.
Visst skrek du och gorma och levde loppan ibland, men du satte dej ned och tog oss i hand.
Vi saknar dig, men nu är det för sent när som agent du skall lura små tanter så lent.
Du får nu skriva försäkringar uti din journal, vi tackar dig Johan ifrån Hallens personal.

Hallchef Johan avtackas här av handelslagets VD Helge Mattsson samt butiksinspektör Kjell Jahrén.
Avskedsgåvan var en tavla i akvarell av Folke Winqvist och den hänger ännu på en av mina väggar.

Då jag tänker tillbaka på tiden då jag arbetade på Hallen drar jag mig till minnes två roliga händelser som jag vill berätta här.

Hallen städades av ett företag på Åland som hette Städmans. Jag kände ägarna bra och all personal och berättelsen har för deras del inga negativa vibbar.

Som jag berättat tidigare höll vi söndagsöppet varje söndag och jag var som oftast med och satte tidigt igång köttavdelningen och såg till att allt funkade med kassor osv. Vi öppnade kl. 12 emedan lagen så stipulerade för kyrkfred. Då jag kom dit vid 10-tiden en söndagsförmiddag märkte jag genast att något var på tok. Ingen städning hade gjorts på lördagskvällen. Allt var som en enda röra. I bakbutiken  stod alla nedskruvade detaljer som skulle diskas ifrån alla avdelningar i kundvagnar.

Hela köttavdelningens attiraljer, sågblad, knivar, skärbräden, underlags fat, köttkvarns delar ja allt var fasttorkat. Hallens golv var klibbigt och nedsölat och det låg papper överallt. Men vad i hälskota skall jag göra tänkte jag?  Plötsligt ser jag en man komma vinglande på Ålandsvägen gåendes norrut. Det var en kille som vi tidigare haft som chaufför och som jag kände bra. Jag rusade ut och skrek åt honom då han stod vid trafikljusen vid Savoyhörnet. Kom och hjälp mej, jag ger dej två korgar öl om du kommer ett par timmar och städar åt oss!

Då vi öppnade kl. 12 var det "fit för fait" att öppna igen.

Handelslagen på Åland hade som tradition att bjuda alla kunder på fastlagskaffe och fastlagsbullar. Det var en gemytlig stämning i alla "andelshandlar" på Åland denna tid. Även vi på Hallen bjöd på. "Kvinnokommittén" skötta om serveringen. Jag hade laddat upp med ett par tusen fastlagsbullar. Vid 14-tiden stormade det in en grupp skolelever ifrån någon av stadens högre läroverk. Plötsligt hör vi ett dundrande buller emot fönsterrutorna. Då ser vi hur hela gänget bombarderar våra skyltfönster med grädd- och marsipanfyllda fastlagsbullar. Det var som om en sydlig snöstorm skulle preparerat fönstren.

Jag kan aldrig heller glömma de fantastiskt trevliga julfester och olika sammankomster vi hade inom ramen för kooperationen på restaurang Sabina. Det var en av årets finaste fester med god mat och toppenunderhållning.

Julfest på Sabina. Jag här tillsammans med min fästmö Ann. Sittandes med cigaretten i högsta hugg där lite bakom.

Här sjungandes några julsånger och kanske "plis relis mi". Minns inte riktigt.

Källor: En del av bildmaterialet hämtat från Ålands Landskapsarkiv.

Hallen i dag under namnet Mathishallen


Handlat i Godby den 22.12 år 2016

Johan G. Granlund