Ryss-Petters brunn - Pjotr Androsoff, en säregen man

                            Ryss Petters brunn i byn Överby i Jomala  på Åland.

Detta brunnslock gömmer en av Ålands mest märkliga turistattraktioner. En 24 meter djup handgjord
brunn med en diameter om 3 meter. Enligt uppgift skall detta vara världens näst djupaste handgjorda brunn efter Jakobs brunn i Israel som är 32 meter djup. Grävandet började troligtvis år 1890 och fortgick i åtminstone 13 års tid.
Brunnen har nu fått ett lock och en informationsskylt som byns byalag har satt upp, det är trots allt fullt med vatten i brunnen.
Invid betar stora biffkor i godan ro.

                                                            Jakobs brunn


I denna brunn blev Josef nedslängd av sina bröder, senare upphittad av midjanitiska köpmän och förd till Egypten, där han blev drömtydare och upphöjd till Faraos närmaste man. Han tog sedermera en gruvlig hämnd på sina bröder men allt fick ett positivt slut. Detta är en av de mest gripande berättelser vi har från Gamla Testamentet i bibeln. Läs i Första Moseboken kapitel 37.
Det är samma brunn som även kallas Sykars brunn i Johannes 4:4, där Jesus samtalar med den samaritiska kvinnan.

På skylten som byalaget satt upp och där många turister stannar och tar fotografier står följande:

Pjotr Androsoff blev spådd att nära sitt hus finna en stor guldskatt. Han började gräva. Efter tre meter måste väggarna stöttas med stora stockar. Det blev fackverk, oxvandring förde upp jord, sten och vatten. Han hittade ingen skatt så han åkte igen till Stockholm och sökte upp spåkäringen. Hon sade: Fortsätt gräv! Nu anlitade han två yrkesmän från Småland. De borrade och sprängde i berget. Nere i bergväggen gjorde han en håla som skydd vid smällen. Brunnen blev 24 meter djup och 3 meter vid.

Jag har sökt upp Petters grav på Jomala kyrkas begravningsplats. Och även denna grav är speciell.
De träd som flankerar gravstenen söker sig snart upp mot himlen lika högt som brunnen är djup.

På gravstenen står att Petter föddes den 6.10.  år 1847 och dog den 10.10.1909. Han blev således 62 år gammal. Här vilar också hans mor Eva samt hustrun Karolina och två av barnen, Alma, Ingeborg och Almas son Valter.

Noteras kan att på gravstenen står ett årtalsfel. Bouppteckning efter Eva Androsoff uppgjordes den 27.2. 1890. Hon kan inte då ha dött den 23.12. 1890. Hennes dödsår är således 1889 och detta framgår i bouppteckningen efter Petter Androsoff.

                                       
                                        Petters grav flankerad av två höga träd.

Vem var då Ryss Petter som byfolket kallade honom och var kom han ifrån?

I boken Familjer och gårdar i Sund hittar vi uppgifter om hans familj. Inom sektionen fästningsområdet finns familjen Anisim Androsoff som no. 850. Anisim var född år 1802 och han dog år 1862 i Överby i Jomala socken. Han hade varit artillerikapten på Bomarsunds fästning och bodde nu i Skarpans. Familjen flyttade till Överby och ägde där skattehemmanen no: 2 och 6. Hans hustru hette Eva Johansdotter God. Hon var född år 1809 och dog 23. 12. 1889 i Jomala.

Boken om Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster, av Örjans, Skogsjö och Robins.

I denna bok hittar vi familjen Androsoffs hem inom fästningsområdet. Det är gård No. 60 som vi kan se aningen norr om insjön Gloet, som är som en blindtarm till innanfjärden Svinesund i väster. Gården är utmärkt med tre mörka punkter och i texten för kartan står: Hus No: 60 med uthus för lägre gradens ingenjörer 1837. Artillerilöjtnant Androsoff år 1844. Här föddes Petter och här vistades han under sin barndom.

Jag kan nämna att på området finns ännu spår av bosättning med äppelträd och trädgårdsbuskar, en mycket vacker plats. Man hittar platsen bra om man följer den väg som går från Gruntens trädgård nära den s.k. Krutkällaren och promenerar söderut cirka 200 meter längs åkervägen. Gloet är numera torrlagt men fullt med al och annat buskage.

Ännu en bok skall vi öppna och läsa om Petter. Det är i Sällsamheter på Åland av
Edvard och Erling Matz och under rubriken: Världens näst djupaste brunn.
Jag visar här sidorna så kan ni läsa själva.

Då jag pratat med några personer som kanske känner till historier om Ryss Petter har det kommit fram att han var nog en "kvinnfolks kar" som hade flera oäkta barn förutom sina äkta.

Då jag sökte i gamla Ålandstidningar fick jag plötsligt se en märklig artikel.

I tidningen Åland av den 24.4. 1909 saxar vi följande märkliga rättegång.

Rubrik: Två kvinnor om en man, gift eller ogift?

Till urtima ting med Jomala socken och Mariehamns tingslag måndagen den 19 april hade inhyseskvinnan Katarina Elisabet Holmström från Överby by i Jomala socken låtit instämma bonden från samma by, Petter Androsoff.
Käranden som i rätten företräddes av kronolänsmannen Axel Planting, anförde att parterna någon tid under senare hälften av 1860-talet sinsemellan ingått trolovning under vilken trolovningstid svaranden särskilde gånger hävdat käranden med den påföljd att käranden framfött fyra barn av vilka den första år 1869, den andra 1879, den tredje 1882, och den fjärde 1885. I anledning varav herr Planting yrkade ej mindre att käranden p.g.a. 9 paragrafen och 3 kapitlet i Giftermåls Balken måtte förklaras för svarandens äkta hustru, än att de under trolovningstiden födda barnen i stöd av 1 paragrafen och 5 kapitlet i samma balk måtte förklaras för äkta.
Svaranden Androsoff som medgav riktigheten av käromålet, erkände därom åtspord, ej mindre att han allaredan vore sammanvigd med en annan nämligen Karolina Androsoff ehuru denna vigsel endast av en  luthersk präst och ej såsom föreskrivet är jämväl av grekisk katolsk präst än att käranden efter det han blivit sammanvigd med bemälda Karolina Androsoff icke uppfordrat svaranden att ingå vigsel med henne på grund varav svarande Androsoff öppenhjärtligt medgav att det nu vore omöjligt för honom att ingå ett andra äktenskap med käranden.
Efter det att parterna ömsesidigt lämnat målet till avgörande tog häradsrätten detsamma till slutligt övervägande och enär svaranden Petter Androsoff själv medgivit att han vore till äktenskap sammanvigd med Karolina Androsoff och svaranden själv påstått att han efter det sagda vigsel försiggått icke blivit av käranden Katarina Elisabet Holmström uppfordrad till vigsel vilket påstående av käranden lämnades obestritt ty och då häradsrätten ansåg sig sakna anledning att i detta fall ingå prövning, huruvida ett lagligt äktenskap existerade mellan Petter och Karolina Androsoff prövade rätten rättvist förkasta käromålet varhos rättegångskostnaderna kvittades parterna emellan.
Kronolänsman Plantin erlade genast vad emot föregående utslag.

Att Petter Androsoff inte skulle passa som militär såg hans far Anisim tecken på redan som liten då han växte upp på gården i Skarpans i nuvarande Bomarsund. Kanske han då satt med sin mor stickade vantar?

Titta här mina vänner! Petter deltog i en handarbetstävling.
I kategorin väfnader hittar vi honom med andra pris bland idel damer: Petter Androsoff 2:dra pris för en bolsterväv.
Han ställde även upp med att ha tillverkat en ylleväv och för denna fick han ett 3:dje pris.

Här ser vi ytterligare ett bevis för Petters mångsidighet. Han anordnade musikaliska aftnar i sitt hem i Jomala Överby. Denna annons var införd den 9 januari år 1895 i tidningen Åland.
Söndagen den 13 januari utföres musik af  "Mariehamns Musikkapell"  hos landtbrukaren P. Androsoff i Öfverby.

Petter var ingen gudsförnekare! I hans hem fick andliga möten anordnas.
Här en annons i tidningen Åland.
I morgon afton kl. halv 7 hålles prädikan i Öfverby hos P. Androsoff af N.A.Walldén.

Jag kan tillägga att det finns en mängd annonser där man i Petters hus i staden Mariehamn anordnat bönemöten. Detta visserligen av hyresgästerna i hans hus på Parkgatan,  men vackert så, han godkände detta.

Som omväxling skall vi belysa även Petters negativa sida. Här en artikel om ett begynnande slagsmål
i Petters hem i Överby.

Ja ni läste rätt. Petter tog fram bössan. Men ni måste ju förstå, han är av ryskt påbrå och hans far var militär, ja artillerikapten till och med. Var han från den sydligare delen av Ryssland förstår man det ännu mera. Hett temperament som slår, skjuter med bössan, och väver bolsterväv, smeker sina konkubiner och kanske spelar balalajka med samma ömma hand, ja då förstår man honom ännu mera.


Allt man läser om Petter skall överraska. Nu leder hans hustru in honom i tingssalen i Jomala och vill ha honom omyndigförklarad.

I tidningen Åland av den 28 november 1903 finns följande notis:

Ihärdig skattgrävare.
Vid Jomala nyss avslutade ting utfördes emot bonden Petter Androsoff från Överby by av desses hustru Karolina Serafia Androsoff och förmyndarnämnden i Jomala talan om Petter Androsoffs försättande inunder förmyndarskap. Såsom motiv för detta yrkande anfördes att Petter Androsoff helt och hållet åsidosatt och vanskött sitt jordbruk och i stället besjälad av att han å sitt hemman skulle finna en stor skatt under 13 års tid oavbrutet sysselsatt sej med grävandet av en brunn som numera vore 70 fot djup och hvarav 14 fot blivit sprängd genom berg. Sedan ett flertal vittnen blivit hörda avkunnade häradsrätten utslag och som sökanden ej kunnat tillfullo kunnat tillfullo visa tillvaron av några sådana omständigheter vilka jämlikt 19 paragrafen i gällande Förmyndarskapslag utgöra laglig grund för myndig persons förklarande för omyndig varåt yrkandet för svarande förkastat.
Sökandens talan fördes av kronolänsmannen Sundblom medan åter Androsoff i rättegången biträddes av sakförare Oder och Bergman.
( 1 fot motsvaras av 28,95 cm, således var brunnen då 20 meter varav sprängd 4 meter)
Det är möjligt att Petter fortsatte efter detta möte att spränga ytterligare 4 meter.

I eftermälet om denna historia och detta livsöde har det framkommit att det lär ska ha funnits ett testamente där det stipulerats att Petter inte fick sälja eller pantsätta hemmanet.
Detta stämmer exakt. Här är det pappret som är infört i Finlands Allmänna tidning.

Testamente. Vi undertecknade förklara härigenom vår yttersta vilja vara att enär endera av oss genom döden avgått skall den efterlevande i sin livstid sitta i orubbat bo, hvaremot efter bägges vår död vår efterlevande egendom skiftas sålunda mellan våra söner att: ( här följer en uppräkning av penningbelopp som utgår till dem) Att vår öfriga egendom såväl löst som fast tillfalla vår hemmavarande son Petter Anisimowitch  Androsoff med villkor att fastigheten av honom varken får säljas eller pantsättas utan skall såsom arf tillfalla hans närmaste arfvingar.

Jomala den 21 augusti år 1862.
Kapten Anisim Androsoff (med ryska bokstäver)
Ewa Androsoff född God

Gustaf Adolf Rosendahl, elemäntarlärare
Johan Eklund torpare å hemmanet no 2  i Öfverö by af Jomala socken.

Annons om försäljning av stadsgården  i tidningen Åland den 6 april år 1892

Efter att mor Eva hade dött år 1889 trodde sig Petter kunna sälja stadsgården 104 i Mariehamn. Pengarna behövdes för brunnsgrävningen som även den startade upp efter moderns död. Märkligt att Petter kallar gatan för Södra gatan, den låg ju på stans första gata Parkgatan med no: 104 som i dag är en bit söderut från Ålands Museum.
Fastigheten såldes inte emedan testamentet gick detta emot.

Kan det vara så att Parkgatans första namn var Södra gatan eller kallade man den bara så då den låg söderut?

Även författarinnan Helle Hellberg som var uppväxt i gården nämner Södra gatan i en text om hemmet i boken Stränders blommor.

Här ser man Androsoffs gård på Parkgatan i Mariehamn. Skräddarmästare Hellbergs skylt i hörnet av fastigheten. Bilden ur "Boken om Mariehamn"

I det digra verket "Boken om Mariehamn" av Jerker Örjans och Folke Wickström kan vi läsa en rubrik: Så var livet vid stadens första gata.
Parkgatan som var tänkt för de fattiga, kom att hysa enkelt och fint folk om vartannat. Parkgatan och Strandgatan var länge de mest stadslika av stadens gator.
Vidare i texten: Här fick tomterna enligt fundationsbrevet bebyggas med trähus i motsats till resten av staden där stenhus skulle uppföras.

I boken finns även en mycket informativ skiss för hur husen låg på Parkgatan och deras innehavare.
Om gård No. 104 läser vi följande: Parkgatan 6, Ägare J.F. Lagert, E. Androsoff, I Androsoff, B. o A. Johansson.

Uppgiften att dottern Ingeborg skulle vara ägare efter mor Eva kan inte stämma emedan då mor Eva dog var Ingeborg endast 13 år. Petter Androsoff var arvtagare och ägare efter Eva Androsoff. Detta framgår i alla annonser och notiser.

I Finlands allmänna tidning finns en annons över den kommunala taxeringen i Mariehamns stad för år 1901 och där framgår att bonden Petter Androsoff taxerat till staden.

I boken "För fremlingarnes Trefnad" med texten Byggmästaren Hilda Hongell och iscensättningen av badorten Mariehamn på 1890-talet av Mia Åkerfelt, hittade jag på sidan 264 denna byggnad. Ägare Petter Androsoff.
Byggnaden är en källare på hans tomt på Parkgatan 6 D VIII 3,  och benämnes Ritning 31. Den är daterad i september 1892 och godkänd i Mariehamns ordningsrätt den 5.10. 1892 och behandlad första gången 19.9. 1892. Signerad Hilda Sjöblom och materialet i vaxduk, bläck.
I texten framgår att källaren uppfördes i anslutning till uthuset, det framkommer inte i försäkringarna vilket år den faktiskt byggdes. Källaren är riven i dag.

Guld och silversmeden Johan Fredrik Lagert från Bamböle köpte och bebyggde tomten 1861. Han var den förste som lämnade in en byggnadsritning för godkännande, den hade sänts till ordningsmannen före 20.2. 1862. Byggnaden uppfördes enligt brandförsäkringarna först 1865, året därpå uppfördes ett magasin av stock med pärttak. Uthuset uppfördes år 1870. Enligt Hongells situationsplan fanns på tomten ett bostadshus mot Parkgatan och ett uthus mot tomtens västra gräns.

Änkefru Eva Androsoff köpte gården 1865. Hon och hennes barn hade många hyresgäster. Under några år fanns Cafe´Suomi i huset. Skräddarmästare Lars Hellbergs familj bodde här och här skulle dottern författarinnan Helle Hellberg växa upp. I uthuset som fortfarande finns kvar på tomten bodde den Korjatkin, som gett namn åt åkern öster om tomten. Han sålde blommor och grönsaker i en kiosk på Parkgatan. 1969 köptes gården av Birgitta och Alf Johansson och revs för att ge plats åt ett bostadshus.

Vi läser vidare i texten: Helt utan affärer och företag har Parkgatan dock inte varit. Det första företaget vi känner till är Café Suomi som drevs av Christina Lovisa Pettersson från Ekenäs, en av stadens första affärskvinnor. Hon öppnade sitt café 1867 i huset på tomt nummer 104, men tvingades stänga 1875 för olaglig alkoholfärsäljning. Hennes hyresvärd var änkekaptenskan Eva Androsoff, som köpt fastigheten av guld och silversmeden Johan Fredrik Lagert.


Annons i Åland den 20.9. 1904, Auktionsannons hos Petter Androsoff i hans gård i Mariehamn.

 Nu är en M.E. Mattson undertecknare av annonsen som anmodad och han skall i en annan annons omnämnas som godeman, i en annan syssloman.

Måndagen den 26 september kl. 1 e.m. försäljes å offentlig auktion i P.Androsoffs gård i Mariehamn en byrå, en soffa, ett bord, en kommod, en gungstol, en bättre taklampa, en dragkälka, en båtdragg, 3 stycken nät, långref, krukväxter, samt mans-gång och linnekläder, m,m.

Anstånd med betalningen lämnas till den 1 december detta år.
Österkalmare den 19 september år 1904

M R Mattsson, anmodad.


Den hotande konkursen är ett faktum. Annons i Åland den 5.6 1897.

Efter att Petter avlidit i oktober år 1909 annonserade Carl Björkman den 15 november om bouppteckning.

Bouppteckningsinstrument, i Ålands Landskapsarkiv.

Petter hade med sin hustru Karolina sex barn. Här är uppräknade: Frans Teodor Peter, Alma Julina, Josefina Mikaela Ingeborg, Ernst Mikael, Elin Jolanda, Johan Algot Gideon. Två av dem vilar i familjegraven. Alma och Ingeborg.

Den fasta egendomen är skattehemmanen no: 2 och 6 i Öfverby Jomala. Gården i Mariehamn finns här inte med upptecknad så den är redan överlåten på dottern Ingeborg.

Här framgår att arrendet för båda gårdarna två och sex var 500 mark.

Ännu var inte alla jordbruksmaskiner sålda, Petter slog visst hö. Slåttermaskin för 200 mark och tröskvandring för samma summa.

För övrigt en ganska vanlig bouppteckning vad gäller lösöret, sida upp och sida ned med denna typ av bohag.

Här en notering bland skulderna i boet. Änkan Karolina inkommer med ett krav.
Den avlidnes änka Karolina Androsoff underhåll uti 2 år, 5 månader och 10 dagar, under vilken tid hon såsom förvägrad rätt att intas i hemmet bott och underhållit sig själv i Mariehamns stad efter 75 mark i månaden. Summa 2.150 mark.
Karolina hade således i nära två och ett halvt års tid troligtvis bott i stadsgården på Parkgatan.

Det skulle hållas två auktioner efter Petters död på gården.
Här en annons i Åland den 5.1. 1910.

Kommer att försäljas genom öppen och frivillig auktion efter lantbrukaren Petter Androsoff i Öfverby diverse egendom bestående af: ett tröskverk med vandrings- och kastverk, 1 släde, 1 maskin, 1 obegagnad pump, en ångpanna, sommar- och vinterkörredskap samt åkerbruksredskap, ett parti famnved, ett metall-badkar, en ångmaskionsrem, snickarverktyg, en dragkista, ett klädskåp, soffor, bord, stolar, guld och  silverfickur, väggur, glas och  porsliner, lampor, gång och sängkläder, en bättre päls, golvmattor, husgeråd m.m.
Anstånd med betalningen till den 1 maj 1910.
J.A. Mattsson Öfverby.

Den andra annonsen införd den 12.2. 1910
Torsdagen den 17 februari kl. 11. f.m. försäljes genom öppen och frivillig auktion kvarlåtenskapen efter Petter Androsoff i Öfverby såsom en vädermjölskvarn, 1 smidja med alla inventarier, 1 slipsten passande för slåttermaskinsbett, 1 större matklocka, 1 skrufbänk, snickar värksaker, plankor, bräder, koppar kok och träkärl, 1 större gryta, 4 dragkälkar, 2 matskänker, 8 skåp, sängar, bord, stolar, 2 väggur, 2 manglar, mans gång och sängkläder, lampor, glas och porsliner, golvmattor, husgerådssaker, m.m.
Anstånd lämnar till den 1 augusti detta år.
J.A. Mattsson, anmodad.

Tiobarnsfadern bonden, brunnsgrävaren Pjotr Anisimowitsch  Androsoff - Ryss Petters liv var avslutat.

Frid över hans minne.

Husgrunden på Jakos No. 2 i Överby i dag.

Petters jordkällare.

Fader Anisim Androsoff är en framåtseende man. Han köper någon gång alldeles i slutet av 1840-talet två gårdar i Jomala Öfverby. Han skall således undgå den kommande katastrofen med både livet och pengarna i behåll. Han finns inte med bland de stackare som blott några år därefter skall dväljas i fångenskap i England och Frankrike. Nej han har schappat iväg med sin familj i god tid från Gloet i Skarpans och kan lugnt se tiden an.
Här finner vi nu honom som ägare till fastigheterna Johannelund och  Kjärr i Jomala Öfverby.
Det är inte heller familjen Androsoff som träsar på i jordbruksarbetet, nej han har en landbonde som sköter det, en Erik August Bergström från Saltvik.

Jag har förgäves sökt en inflyttningsuppgift från Sund till Jomala för Anisim Androsoff med sin familj men icke hittat den. Men faktum kvarstår, Anisim är ägare till fastigheterna Johannelund och Kjärr i Jomala Öfverby år 1850.

I kommunionbok 1857 - 1863 hittar vi även vår vän  som ägare till no 2 som nu benämnes Jakos ett gårdsnamn som används än i denna dag.
Här finns även hustrun Eva född God och sonen Petter-Grek

I anmärkningskolumen har prästen präntat något mystiskt.
Avelmnat ofullständigt flyttningsbetyg från Sund
Ostraffad 1859-60-61
Död 1862

Troligtvis fanns familjen en tid i Ryssland. De två övriga sönerna finns nu inte med på Åland utan blev kvar där. De finns däremot med i testamentet som emottagare av penningbelopp.
Sonen Petter medföljer föräldrarna till Åland och detta troligtvis efter fredsuppgörelsen i Paris 1856.

Anisim Androsoffs gravvård på Prästö.
Kaptenen vid 2 regementet

Grävt och sprängt  i Godby den 29 oktober år 2015


Johan Granlund

Källor: Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö
            Sällsamheter på Åland, Edvard och Erling Matz
            Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster, Örjans, Skogsjö, Robins
            Boken om Mariehamn, Folke Wickström, Jerker Örjans
            Ålands Landskapsarkiv
            Digitala tidningsbiblioteket

Skålwästgöten Lars Anderssons sista resa - rånmördad vid Kyrksundet i Sund

                           
                                 Sunds kyrka, kolorerat vykort från tidigt 1900-tal.

Här i denna underbart vackra omgivning, där näktergalen sjunger, näckrosorna blommar, häggen doftar om våren och tusen blomster i midsommartid sprider sina doftvindlar mötte "skålwästgöten" Lars Andersson sin baneman den 24 november år 1799. Ja man ja, det var faktiskt en banekvinna, klockardottern Maja Lisa Sundborg från torpet strax intill som i rättegångspappren kallas "Klockartorpet".

Detta är Sunds kyrkas dödbok och som ett ödets ironi skall begravningen av: Resande Wästgöten Lars Andersson död den 24 november och begraven den 29 december, mördad, vara den sista i raden döda och begravda på Sunds kyrkogård under 1700-talet.

 Det skulle behövas inte mindre än fem urtima ting, flera hovrättsbehandlingar och över tre år förrän denna rättsprocess var över. Hon erkände till sist att hon den 24 november år 1799 skuffat wästgöten Lars Andersson mot dörrfodringen på kammaren så hårt att han vid fallet emot tröskeln hade svimmat, att hon därefter släpat honom in i kammaren och stött hans huvud emot en måkare (en liten slägga) som där legat att han av denna åtgärd ljutit döden. Allt detta skett i avsikt att bemäktiga sig hans egendom.

Urtima ting den 23.12. 1799, urtima ting den 10.3 - 11-3 år 1800, urtima ting den 19.12. år 1800, urtima ting den 24 - 26.1 år 1801 samt den 30.4 år 1802.

Maja Lisa Sundborg på marstinget år 1800 dömd till döden. Hon dömdes enligt 18 § 12 cap. M.B. alltså mordbalken till att mista livet, varder halshuggen och å båle brännas. I skrivande stund är det oklart om avrättningen verkställdes men jag har ännu inte hittat henne varken levande eller död efter detta i kyrkoböckerna och då har jag sökt ända fram till 1840.

Hennes kumpan var Karl Johan Nykyrk, en avskedad kronobåtsman, numera kallad Palmgren som inte var delaktig i själva mordet, men bekände att han hade under natten mellan den 19 och 20 december brutit sig in i torpet och stulit en del av tjuvgodset. Han dömdes enligt 6 § 40 cap. M.B. Kungliga Förordningen av den 20.1. 1779  att slita spö, 3 slag av paret samt 3:ne söndagar å rad i Sunds kyrka genomgå uppenbar kyrkoplikt och därefter sändas till Sveaborg för att där sin övriga livstid hållas fången.
Palmgrens vidare öden är okända men vad vi vet så omtalas hans hustru Stina Henriksdotter som änka år 1810. Familjen var först bosatt i Jyssböle och därefter i Domarböle. Stina dog i slutet av 1820-talet. Palmgrens bostad var med största sannolikhet i närheten av den landtunga som sträcker sig ända emot Kyrkströmmen i närheten av kyrkan emedan så långt sträcker sig Domarböles domäner. Han var således granne till Maja på Klockartorpet. 

Ordres
Dokument som visar order att föra Maja Lisa väl fängslad till Åbo

Alla dödsdomar utfärdade av häradenas urtima ting gick för stadsfästelse till Åbo Hovrätt. Vi har här ett problem att alla hovrättsdomar före år 1827 försvann i Åbo brand. Till all lycka finns de urtima tingens protokoll från Åland  i s.k. konceptdomböcker  som är i väl behåll och brandsäkra utrymmen på Ålands Landskapsarkiv. Dessa är däremot väldigt svårlästa och där finns ofta ändringar och överstrykningar. De är dessutom slarvigt skrivna så läsfel kan uppstå. Här ovan ser vi i alla fall en order från hovrättsmyndigheten till kronofogdemyndigheten på Åland att föra Maja Lisa Sundborg "välfängslad " till slottsfängelset i Åbo. Dokumentet är i tre sidor.

En av 58 sidor från urtima ting i Sund den 23 december år 1799 i målet mot Maja Lisa Sundborg och Karl Johan Palmgren.

För mig var denna händelse helt okänd och de personer jag frågat i min bekantskapskrets har heller aldrig hört talas om saken eller läst om den i någon på Åland utkommande publikation. Denna rättsprocess skulle visa sig ta lång tid ja 3,5 år att slutföra och frågan är om inte detta är det största och knivigaste rånmord åländska myndigheter haft att göra med.

I denna bok hittade jag tråden som jag sedan nystat på. Edward Daniel Clarke gör "En resa på Åland vintern 1799" och då jag kommer fram till sidan 27 läste jag följande: Man hade skickat efter länsmannen för att närvara vid rättegången mot en kvinna och hennes medhjälpare för mordet på en gårdfarihandlare. Den stackars mannen hade övertalats att följa med detta fruntimmer till hennes stuga, och där mördade de honom och grävde ned hans kropp under golvet.

Här texten ur den engelska orginalutgåvan. Denna bok finns på Ålands Landskapsarkiv för påseende.

I berättelsen figurerar även en medhjälpare en som Maja Lisa under lång tid skyller mordet på,
en före detta båtsman från Domarböle, Hans namn var Karl Johan Nykyrk född på Gotland och tidigare kronobåtsman i Jyssböle.
 I undersökningen angående Palmgren framkommer att: Utur rullorna utstrukne Båtsmannen och sedermera soldaten Carl Nykyrk, då han var soldat i Konungens Garde fått tillnamnet Palmgren, men var nu anklagad för delaktighet i Majas brott.
 För tillfället var han anställd som dräng hos en bonde Matts Mickelsson från Västergårds i Björby.

Västergårds i Björby numera Sunds kommunkansli.

Gården donerades år 1889 till Sunds kommun som skolhus och fungerade som sådan fram till 1960 då skolan drogs in och har efter det varit kommunalkansli.

Vem var då egentligen Maja Lisa Sundborg och var kom hon ifrån?
Här har vi tagit hjälp av Håkan Skogsjös " Familjer och gårdar i Sund " och familj 2225. 

Mats Persson Sundborg ( från familj 2328 ) var född på Östergårds i Sibby.

Sibby bykärna, enligt Kulturmiljöinventering för Sund år 1983.

 Mats Persson Sundborg hade innehaft klockartjänsten fram till sin död 1797 och han bodde med sin familj i det s.k. Klockartorpet. Hans yngsta barn var Maria Elisa Matsdotter, senare Maja Lisa Sundborg, och hon var född den 18 oktober år 1765 i Prästgården. I dopboken står hennes namn som Maria Elisa alltså inte Lisa.

Hennes två år äldre bror Magnus Sundborg skall i boken Familjer och gårdar i Sund omtalas som en "durak" som var förförisk, våldsam och ostyrig och som kunde förolämpa vem som helst. Hans lättjefulla och utsvävande liv förorsakade familjens konkurs år 1806. Han var gift i byn Kvarnbo, en gård intill den kända kvarnen. 
År 1812 sändes han slutligen till Sveaborgs fästning.


I de förhör som hölls med Maja Lisa  Sundborg berättas att hon är klockardotter och född på Klockartorpet. Föräldrarna var nu båda döda och hon var ägare till torpet som står öde. Hon arbetade som piga på gården Norrgårds i Strömbolstad och hennes husbondefolk är Carl Eriksson och hans hustru Anna Jöransdotter.

Norrgårds i Strömbolstad. Mangårdsbyggnad från år 1908 enligt bokverket Ålands bebyggelse av år 1963.

Vandrande skålvästgöte


Bild  på en "Skålvästgöte" eller "knallare" som de kallades, därav ordet "knalla runt" som vi har i svenska språket. Dessa vandrade runt i hela det dåtida Sverige och som vi ser i rättegångsprotokollen fanns de även på Åland. Sällskapet denna gång bestod av tre personer.

Västgötaknalle i 1700-talsdräkt, pärmbild från boken "Månsing - knallarnas hemliga språk"
författare Sven H G Lagerström

I förhören uppges att: Inqvisitions Commissarien och Länsmannen i Hammarland Olof Söderström gav vid handen att skålvestgöten Anders Carlsson  och Carls Andersson som var den bortkomne Lars Anderssons kammerad (kamrat) och svåger hos Söderström anmält att Lars under deras sällskap med Carl och en annan westgöte idkar gårdfarihandel, haft åtskilliga penningar, varjehanda varor, däribland ett vanligt silverfickur av märket Beefjelds, samt brunbottnigt cattun med blå och röda stora rosor, några sjalar dels av silke och dels av bomull, blårutiga lärftsnäsdukar, breda och smala vita och randiga linneband m.m.

Denna typ av svarvade skålar hade "skålvästgötarna" med sig i sin säck.

Ur dombok 1799-1800 Urtima ting i Sund den 24 december år 1799 på Skarpans tingsgård.

Landskamreraren och Kronobefallningsman Jung har uti skrivelse under den 19 denna månad givit underrättelse wid handen huru som den 11 nästförutgående hos honom blifvit anmält at den under gårdfarihandelsidkande här på landet kringwandrande skålwästgöten Lars Andersson allt sedan den 14 sistförlidne november då han sist i trakten af Andtböle by i Saltvik på wägen åt Sunds socken blivit sedd saknas.

Söndagen den 15.12. efterlysts i Saltviks, Finströms och Sunds kyrkor uppgifter om Lars Andersson och hans varor.

Nu börjar vittnesuppgifter strömma in och intresset hos kronofogdemyndigheten i Tosarby riktas emot Maja Lisa. Vittnen berättar att de sett henne ha ett fint silverfickur, lärftsnäsdukar som hon inte kunde uppvisa antaglig åtkomst.

Nu företogs husundersökning i hennes kammare på Norrgårds i Strömbolstad. Där fann man genast i sänghalmen i hennes säng en fyrskaftslärftspåse med mynt 27 sdr och  2 rst i åtskillige mynt af koppar, fem alnar svart cammelott. Nu arresterade man Maja Lisa och satte in henne i Castelholms häkte.

Kastelholms häkte, i senare tid benämt Vita Björn

Landskamreraren Jung anmälte sig vara sinnad att själv utföra detta mål. Man hotade henne med att döma henne för begången stöld med spö och fästningsarbete.

Vidare ur vittnesuppgifterna, Maja Lisa hade varit borta natten mellan 24 - 25 november, och icke varit hos sin husbonde. Hon var känd för utswäfningar och förledit år blivit tilltalad för kyrkotjyvnad, friat sig med wärjemålsed.
Hon påstod att hon fått fickuret av Salpetersjuderiupsyningsman Salomon Jernström i Hammarland att låta det bliva lagat, samt köpt näsdukarna på särskilte ställen.
Nu sade ryktet att Maja Lisa hade fler varor som var efterlysta. Hon var inte tillåten att samtala med någon.

Därefter företogs ny husundersökning på Norrgårds i Strömbolstad, hela gården skulle genomsökas. Landskamreren samt nämndeman Johan Persson och fångvaktaren Lindholm anställde nu noga visitation hos Maja Lisas husbonde och fann följande:
Den förseglade dörren och fönstret befanns orörda till kammaren, golvet i kammaren bröts upp där fanns inget, ett litet låst hörnskåp öppnades och genomsöktes, där fanns en psalmbok med sex sedlar 40 rs i Rgds sedlar och en vit bomullslärfts halsduk och 2 alnar 11 tums vitt bomulslärft. På hennes säng liggande ett par gamla pergamentspermar in folio inuti legat något papper gamla visor, pennor och en penknif samt deribland helt vårdslöst med de övriga persedlarna blandade några Tgds sedlar utgörande en rdg 28 sdr, samt instuckna i pärmen rgds sedlar på 2 rgd hvardera. Mellan lakan och bolster har Maja Lisas nyckeknippa jänmte några diverse nycklar legat och under bolstret på halmen funnits två stycken blårutiga lärftsnäsdukar, alldeles lika de för Landskamreraren den 17 uppgivna samt under halmen vid väggen en rund svarvad ask med lock sådan som västgötarene vanlige före med sig till avsalu, häruti legat diverse glas och andra ärmknappar jemte några synålar. Vid närmare undersökning fanns övre hörnet av bollstret blivit nyligen hopsytt med vit blårgarn och var stoppningen där hårdare och man fann där en blårgarnspåse med en hel del persedlar samt mynt uppgående till 7.121. Ytterligare en pennningpung full med mynt.

Skålvästgöte skinnpung

 Ingefärsbitar,  synålsbref, vitt bomulls lärft, bomulls scharle, diverse silkeshanddukar, svarta lärftsband, grönt o svart silke, binickeband, smala spetsar inlagt i bomull samt silkesband.
Nu lades allt i förseglade påsar och dörren och fönstret till Maja Lisas kammare förseglades.

Landskamreren anställte undersökning i Klockartorpet, dörren var olåst och i stugan hittades en knippa diverse linne wästgötaband. Sedan togs golvet i förstugan upp och under två plankor legat någon nyligen rörd jord, men fann inget där. Fanns inget i västra kammaren och fortsatte i förstugukammaren, golvet togs upp och jorden fanns nyligen rörd men tillpackad, varför grävning med spade försöktes och när någon hårdhet inte mötte spaden utan jorden så djupt spaden räckte funnits lös hade landskamreraren låtit uppta hela golvet och fortsätta grävningen emellan under underslagg eller s.k. dyllstockarna vilka varit mer än vid pass 7 qwarter, ( 1 kvarter = 14.84 cm ) efter det grävningen skett till 3/4 alns djup ( ca 40 cm ) har en människokropp förmärkts, viket sedan jorden blivit undankastad upptagits samt af nämndemännen jemte flera andra under denna besiktning tillkomna personer igenkändes vara wästgöten Lars Andersson, vars döda kropp varit klädd uti en fyrskaftad blaggarns skjorta, blått klädes livstycke med mässingsknappar sämskbyxor och vit ullstrumpa på högra benet, ävensom ett ylle strumpeband varit löst knutit om halsen vilken också funnits blodig dock utan synlig åkomma derpå, men över högra ögat vid tinningen har funnits en stor blånad och ögat igensvullnat så att landskamreraren och nämndemännen tagit för givet att Lars Andersson därstädes fått dråpslaget.

Sämskskinnsbyxor

Under liket i gropen fanns en röd filt nattmössa, överdelen till vid pass 3 qvarters längd af Lars Anderssons vanligen brukat Rönnkäpp med läderrem uti, sönderspilad der han gått af, en blårutig lärftsnäsduk uppå vilken ena hörnet blivit avskurit, en svart hatt, en gammal mycket blodig kjortel, hälften av ett dylikt plagg samt hälften av en sådan stor påsa som wästgötarene nyttja att bära sina handelsvaror uti.

Tovad filtmössa

Och liket lades på golvet i stora rummet.

Följande dag på morgonen inställde sig landskamreraren i Maja Lisas arrestrum och berättade att liket av Lars Andersson funnits i hennes hus, vartill hon svarade att hon inte visste något om vem som lagt honom dit eller vetat orsaken därtill, men också att Nykörk eller Palmgren av henne fått nyckeln till torpet för att hämta virke till en spinnrock samt att hon fått uret och 4 st. näsdukar av honom.

Efter alla bevis mot Maja Lisa förväntades hon bekänna sanningen, men utan ringaste tecken till nedslagenhet eller ånger, utan däremot med utmärkt kallsinnighet och djärvhet svarade Maja Lisa att hon inget visste. Men hon berättade att söndagen den 24 sistlidne november följde hon med sin husbonde roende med båt till kyrkan och bevistade gudstjänsten i Sunds kyrka där hon såg wästgöten Lars Andersson även avhöra predikan. Men som han något före gudstjänstens slut begav sig från kyrkan, så träffade hon honom icke där, varför och så vida hon åstundade handla något av honom samt försporde att han hade sitt qvarter i Gesterby hos bonden Olof Johansson, hon begav sig dit men vid framkomsten fått veta att han då ännu inte anlänt, dock av sina kammerader samma dag inväntandes, så hon stannade kvar och åt middag tillsammans med Olof Johanssons hustru och vid tretiden på dagen kom Lars Andersson. Han hade varit till Kastelholms kungsgård och där ätit middag. De kom då överens om att träffas antingen i prästgården eller i det närbelägna klockartorpet.

Hon kom så i skymningen till torpet och där mött Andersson där han stannat i förstugan och sagt sig vara törstig, varför Maja Lisa skulle ta ett kärill till vattnets hämtande, den hos bonden Matts Mickelssson i Björby nu tjänande utstrukne soldaten Nykörk eller Palmgren i samma stund jämväl dit kommit och träffat Andersson stående i farstun, där de kommit i ordväxling och börjat slagsmål, men Maja Lisa har gått ut till källan för att hämta vatten. När hon kommit tillbaka blev hon varse att Palmgren bemäktigat sig Lars Anderssons käpp varmed han slagit samme Lars Andersson flera slag, så att denne först en gång fallit omkull, dock åter kommit upp men efter det Palmgren åter slagit honom skulle Lars Andersson andra gången fallit och blivit liggande utan tecken till liv, varpå Palmgren skall släpat Lars Andersssons döda kropp in uti förstugukammaren och stängt dörren samt enträget bett Maja Lisa att inte omtala händelsen och att hålla honom till handa den egendom och penningar Lars Andersson haft med sig, vilket allt hon sade sig vara nog enfaldig utlovat honom. Varpå Palmgren från Lars Anderssons säck tagit och lämnat till Maja Lisa silverfickuret samt alla penningar och lösörespersedlar, som funnits i hennes gömmor på sådant sätt dolda som tidigare berättats. Maja Lisa följdes åt till Björby och bägge gått in i hans kammare där hon blivit kvar över natten och hemkom till Strömbolstad nästa morgon den 25 november.

Maja Lisa sade sig inte veta på vad sätt Lars Anderssons kropp blivit nedgrävd i hennes förstugukammare i Klockartorpet. Men det kunde inte vara någon annan än Palmgren. Hon förstod att gärningen var grym och att hon gjort illa då hon sökt dölja densamma, dock skall hon av enfaldighet trott sig vara skyldig att hålla sitt löfte till Palmgren., Hon hade inte deltagit i själva slagsmålet utan hela tiden stått i förstugudörren och sett på samt ej gått emellan dem. Hon och Lars Andersson möttes av en händelse utanför Klockartorpet och likaså råkade Palmgren gå förbi av en slump.

Som vi ser av förhören försöker Maja Lisa hela tiden med olika lögner skylla ifrån sig, hon berättar vidare: Hon hade gjort upp med bonden Lars Mattsson i Sundby att resa till salpettersjuderiuppsyningsmannen Jernström i Hammarland för att få honom att påstå att det hos henne funna silverfickuret var honom tillhörigt och att det skulle lagas ho en reparatör i Lappböle, hon hade betalt 1 rdr (riksdaler) för besväret.
Vidare berättas att, eftersom liket bara hade en strumpa på sig och en nattmössa, kan det vara så att Andersson slogs ihjäl i sängen. Maja Lisa kunde inte förklara detta, inte heller varför liket hade strumpebandet två varv runt halsen.

Därefter förhörde så Palmgren. Han nekade till allt, Maja Lisa hade angivit honom för att dölja sitt eget brott.
Han hade varit på torpet två gånger förra hösten för att hämta henne till tröskarbete. Vad beträffar egendom och pengar har han inte fått något av Maja Lisa. Han hade lagat en spinnrock åt henne och inte fått betalt då hon inte hade pengar. men den 25 november hade hon kommit och gett honom 8 rdr hon var skyldig, men eftersom han inte kunde ge tillbaks pengar fick han behålla växeln. Maja Lisa hade däremot kommit till honom den 25 november och velat att han skulle svarva en spinnrock, men han hade fullt upp med arbete. Han hade varit till torpet den 9 december och hämtat plankan i badstugan, han var inte in i boningsrummen.

Maja Lisa Sundborg var en ofta sedd person i rättegångssalarna i Sund vid denna tid. Vid tiden för brottet hade hon 3 olika mål på gång.

Bland en mängd inkomna brev till Kronofogdemyndigheten i Sund har jag hittat följande:

Ordres
Högloflige Konglige Hofrätten bilagde Utslag af den 30 Marti  angående Pigan Maja Lisa Sundborg dessmedels hon är befriad från angifwelsen att hafwa från Sunds Soknekyrka stulit 13 kannor vin (ca 30 liter ) men för det hon warit af starka drycker öfwerlastad fäld til  fem daler Smt. böter, hafwa herr Landskamreraren och krono Befallningsmannen att låta wederbörande förständiga och till werkställighet befordra.

Åbo Landscontoiret 13 december 1799
Willebrand


Nytt brev daterat samma dag som ovan.
Kongl. Maijts och Rikets Åbo Hofrätts i Storfurstendömet Finlands Utslag, angående
Piga Maja Lisa Sundborg hwilken sedan hon gått den af Kongl. hofrätten uti utslag af den 10 sistledne Junii henne ålagde wärjemåls Ed, blifwit af Härads Rätten i Sunds sokn, medelst Utslag
af den 8 derpå följande julii befriad ifrån angifwelsen att hafwa medelst inbrott i från berörde sokens kyrcka stulit tretton kannor win; äfvensom Maja Lisa Sundborg af uptagne skäl är frikänd från det emot henne gjorde påstående, at såsom lösdrifware blifwa ansedd. men emedan under ransakningen inlupit och Maja Lisa äfwen widgått at hon om wintern 1798, på ett Läsförhörs Gästabud warit af starcka drycker öfwerlasta, thy är hon i förmåga af Kongl. Förordningen angående Swalg och dryckenskap dat. den 17 April 1733 såsom första resan derföre Lagförd, dömd at böta fem daler Silfvermynt. Som är hemstäldt. Gifwit i Åbo den 30 november 1799.

Kongl. Hofrätten har låtit föredraga sig rannsakningen i målet, och pröfwar rättvist gilla Härads Rättens deri gifvet Utslag.

År och dag som föreskrifwit står.

På kongl. Maijts och Rikets Hof Rätts wägnar

Eric Walleen                     V. Zettervald


Att denna rättsprocess drog ut på tiden ser vi i nästa brev som är daterat exakt 2 år och 1 dag efter att wästgöten Lars Andersson blev ihjälslagen nämligen den 25 november år 1801.

Kronofogden brev 1801 Ea27

Till Kronobefallningsman Taxell
Ordres

Uti skrifvelse af den 12 denna månad har Höglofl. Kongl. Åbo Hofrätt förordnat det pigan Maria Lisa Sundborg som för begångit mord å handlanden västgöthen Lars Andersson, sitter fängslig i Castelholms krono häkte med görligaste första under stark och säker fängslig wård, bör flyttas till Slotts häktet i här wid Staden och däri ensligt förvar till bekännelse hållas samt af förre Soldaten Palmgren, hvilken äfwen är insatt för delaktighet i berörde brott, tills widare förordnande meddelas skall i Castelholms krono häkte så noga bevakas at tillfälle för honom at sig på flygten begifva icke måtte givas, Krono befallningsmannen äger att därföre ej allenast med första låta Maja Lisa Sundborg under starkaste fängslig wård hit försända, utan och besörja derom at Palmgren blifver på det nogaste bevakad.

Åbo lands Concellie den 25 november 1801

Att Maja Lisa Sundborg var av hårt och listigt virke börjar man förstå då vi vet att hennes nådeansökan till Kunglige Maijt avslås i augusti år 1800. Men ännu i mars år 1802 besluter Konglige Hovrätten om ännu en undersökning och om förpassning av Maja Lisa till Åland för ett urtima ting i Sund den 30 april år 1802.

Kronofogdens brev 1802, Ea 28

Upwist wid Urtima Tingsrätten i Sund d. 30.4. 1802.

Uti skrifwelse av den 15 de i denna månad, har Höglofl. Kongl. Hofrätten förordnat till ny undersökning uti det emot Pigan Maja Lisa Sundborg och förre Soldaten Palmgren angifna mål, at hafwa om lifwet bragt handlande Västgöten Lars Andersson och förordnat till ordförande där wid, vice Häradshöfdingen Landtman, hwarföre jag den 29 denna månad Maija Lisa Sundborg här ifrån till Castelholm afsänder; krono Befallningsman äger att hon under dess wistelse å Castelholm blifwer noga bewakad och hindrad att på något sätt hafwa umgänge med Palmgren eller andra obehöriga personer, utan och såsom actor Publicus sig wid undersökningen inställa, samt att Maija Lisa Sundborg efter förrrättningen under skarpaste fängslig wård blifwa till Slots Häktet härstädes åter försänd, och Palmgren insatt å Castelholms kronohäkte.

Åbo Landscancellie den 27 Martii 1802.

Under sin fängelsevistelse har nämligen Maja Lisa haft tid på sig att hitta på ett sätt att uppskjuta stunden för avrättning. Hon kommer nu med nya uppgifter som pekar ut sin husbonde Carl Eriksson på Norrgårds i Strömbolstad. Hon har dessutom lyckats kommunicera med Palmgren i ärendet.


Det sista brevet eller Ordres jag hittat i Kronofogdens arkiv är då order ges att hämta Palmgren från Kastelholms häkte för att avtjäna sitt i början erhållna straff om livstids straffarbete på Sveabord.

Ordres

Som Höglofl. Kongl. Hofrätten genom Utslag af den 19 förvekne November förordnat, det bör förra värvfade Soldaten Carl Palmgren hvilken blifvit angifven för delaktighet ut det å gårdsfareri handel idkande Wästgöten Lars Andersson föröfvade mord, försändas til Sveaborgs fästning at därstädes til arbete på bekännelse hållas, altså åligger Krono Befallningsmannen i sådant afseende låta uttaga Palmgren ifrån Kastelholms Krono häkte och honom under säker vård, fängslad til händer och fötter, samt försedd med halsjern, vederbörande krono Betjente och fångförare emellan hit in sända för att vidare härifrån til het honom ådömde fästningsarbetet varda befordrad. I öfrigt äger Krono Betjening at hvar igenom sitt District vara Palmgren följaktig, samt däröfver hålla den nogaste tilsn at honom icke måttte lämnas tillfälle sig på flykten begifva under vägen.

Åbo Lands Cancellie den 11 December 1802.

Under H. Herr Gen. Major Landshöfd. Com. och Riddaren von Willebrands frånvarro på Embetets Resor i Länet.

Till Krono Befallningsman Taxell.

Alltså över tre år efter mordet får äntligen Palmgren sitt straff och blir förd till Sveaborg. Inget finns därefter omnämnt om Maja Lisa efter detta men det mest troliga är att även hennes straff verkställdes i Åbo.  Halshuggas och å båle brännas. Men som sagt ännu är inte sista ordet givet.


Till sist ett par rader ur Edward Daniel Clarkes bok, En resa på Åland vintertid 1799:
Den metod som användes i detta land för att framtvinga en bekännelse från brottslingar - tortyr användes aldrig - är helt enkelt fängelse på vatten och bröd under en viss tid, vilket sägs tjäna sitt ändamål.

Åbo slotts häkte, dörr till ett av cellerna i det s.k. tornet.
Åbo slott började byggas på 1200-talet.

Källor: Ålands Landskapsarkiv
Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö.
Ålands Bebyggelse i ord och bild 1963
Kulturmiljöinventering Sund 1983

Jag vill tacka Åke Söderlund, Karin Mansén, personalen på Ålands Landskapsarkiv, samt Veli-Matti Pussinen på Landsarkivet i Åbo för all hjälp.




Domderat i Godby den 25 september år 2015

Johan Granlund

Efter denna artikel har nya uppgifter kommit fram från författarinnan till avhandlingen:
Marknad på väg - den västgötska gårdsfarihandeln 1790 - 1864.

Pärmbild från boken "Marknad på väg", författare Pia Lundqvist

I ett mail av den 28 september berättar hon följande:
Lars Andersson, den mördade västgöten var född i Toarp utanför Borås år 1749 så han var således i 50 års åldern då han blev mördad.
Han efterlämnade 3 små barn: Anna f. 1783, Anders född 1786 och Per född 1787.
Hans hustru hette Katarina Olofsdotter född i Hol socken. Efter hans död fortsattes handelsrörelsen av en annan son troligen från ett annat gifte Magnus från år 1801.

Lars Andersson var en av hundratals gårdsfarihandlare från trakterna runt Borås. Det fanns åtminstone 15 personer med samma namn som han i rullorna som idkade denna rörelse.
Han härstammade från gården Häljared Västergård och det var ett skattehemman om 1/4 mantal vilket var ganska stort jämförd med andra i häradet.
Lars innehade även två andra hemman; Hiljare Nedergård båda med samma namn om olika mantal och var utarrenderade till landbönder. Lars var således en ganska förmögen man då han reste över till Åland för gårdsfarihandel.
Enligt det resepass han innehade hade han rätt att idka handel i Västmanland, Roslagen, Uppland och Åland, detta pass utfärdat 1788.

Respass, utfärdat av svenska myndigheten. Tillstånd att idka resandehandel.

I en uppsats "Toarps många handelsmän och industrigrundare " finns Lars Andersson omnämnd och däri antecknad som mördad av en "kvinnsperson på Åland".

Efter att denna artikel publicerats  i bloggen har Karin Mansén på Landskapsarkivet, min duktiga medarbetare för denna artikel hittat ovanstående sensationella dokument i ett sökprogram kallat Hiski.

Villmanstrands spinnhus - Lappenrannan kehruuhuone.

Död/ 25.2. 1821, Begravd/1821, Person/ No: 6 Qvin. Maja Lisa Sundborg/ Dödsorsak nervfeber:rödfeber/  Ålder 54.

Frågan är, är detta vår Maja? Har hon lyckats med att få sin dödsdom ändrad till livstidsfängelse,
vem var hennes beskyddare i så fall och hur gjorde hon? Vår Maja borde varit 56 år inte 54 som här står men sådana fel var vanliga på den tiden.

Är det så att detta är "vår" Maja som 20 år efter att hon mördat Lars Andersson dör en någorlunda naturlig död på ett spinnhus efter denna enorma rättsprocess och efter att Kunglig Maijt avslagit hennes nådeansökan, då får man nog anse att storyn är en av de märkligaste som hänt i åländsk rättshistoria och kanske i hela Svea rike i gången tid.



Johan G. Granlund

Platsen för det gamla klockartorpet intill Sunds kyrka. Här mördades Lars Andersson och här grävdes hans kropp ned under kammargolvet.

Invid hade i sen tid uppförts en arrendatorsbostad. Denna revs på 1980-talet. 

Arrendatorsbostadens husgrund som ligger hörn i hörn med gamla klockartorpets grund. Nu levande personer som bott i huset har aldrig hört talas om detta.

Detta fotografi är taget år 1902 av Gunnar Bomanson. Strax ovanom kyrkallens väg upp emot norra Sundsvägen ser man ett hus med sin korsten skymta fram. Ingen levande person i dag minns att där skulle funnits ett hus endast några steg ifrån landsvägen. Detta hus var det nya klockartorpet som byggdes åt klockare Lindman efter att mordet uppdagats.

I den rättegång som hölls i april år 1802 framgick en undersökning som gjorts angående klockartorpens läge i kyrkomgivningen. Här framgår att avståndet till kyrkan är 316 steg eller 500 alnar och i dagens mått cirka 300 meter. Avstånden mellan torpen är 60 steg eller cirka 50 meter. Vi kan nu sluta oss till att vi har här platsen för var mordet skedde.

Rättegången våren 1802 vari framgår de uppmätta avstånden.

Stegat i Godby den 10 november år 2025

Johan G. Granlund

Matts Mickelsson från Södergårds i Tranvik

Denna ståtliga gravsten är förmodligen en av de vackraste gravstenar som finns på Sunds kyrkogård, ja kanske en av de vackraste på hela Åland.  En gråsten översköljd  av dignande rosor.

I en av våra lokaltidningar påstods härförleden att denna grav skulle vara en av fem vackra kvinnogravar på Åland. Detta är en sanning med modifikation för här vilar min farmors föräldrar:

Matts och Josefina Mickelsson.

Matts föddes den 16 oktober år 1824 i Lumparland Klemetsby och han dog den 4 april år 1903.
Josefina föddes den 25 juni år 1841 i Vårdö Mickelsö och dog den 17 mars år 1918.

Tidstypiskt familjeporträtt, gårdsfolket på Södergårds i Tranvik i tidigt 1900-tal.

Matts övertog gården år 1853. Han hade året före det ingått äktenskap med sin första hustru
Maria Lovisa Matsdotter. Maria dog år 1871 i Tranvik men de fick 8 barn varav flera dog i tidig ålder.
1. Mats Valfrid f. 4.1. 1853 d. 23.4. 1854
2. Mats Robert f. 22.4. 1854
3. Maria Serafia f. 17.5. 1856 d. 30.8. 1935 i Vårdö Lövö.
    Var gift med Henrik Viktor Karlsson.
4. Mikael Albert Mattsson f. 1 610. 1858 d. 10.11. 1886
5. Vendla Lovisa Matsdotter . 2.6. 1861 d. 7.6. 1861 i Tranvik.
6. Matilda Lovisa Matsdotter, f. 21.6. 1862
7. Hilda Vilhelmina Matsdotter f. 28.4. 1865 d. 16.11. 1887
8. Johan Erik Mattsson f. 17.5. 1869 d. 9,7, 1885 i Tranvik.

Matts barn i andra giftet med Josefina Vilhelmina Johansdotter från Vårdö Mickelsö.

1. August Valfrid Mattsson f. 3.9. 1874. d. 21.4. 1875
2. August Emanuel f. 17.9. 1876 d. 2.1. 1957
3. Ingrid Jolanda . f. 22.4. 1879
4. Sanny Josefina f. 13.1. 1881 d. 12.1. 1965

Ingrid och Sanny Mattsson,  två unga damer från Södergårds i Tranvik.

Fröken Ingrid Mattsson på äldre dagar i sin lägenhet på Kocksgatan 21 C nb. i Stockholm.
Ingrid emigrerade redan år 1912 till Stockholm och tjänade där hos olika familjer. Vi barn på Norrgårds i Finby minns med värme hennes årliga ankomst till Finby strax före midsommar. Hon förde med sig en doft av stora världen- Stockholm.

August Emanuel utbildade sig till sjökapten och seglade på bl.a. SERAFINA och IRIS, skärgårdsånagaren ÅLANDS SKÄRGÅRD, skonerten LYDIA samt redare för tremastade skonert galeasen KOLUMBUS.

Efter att fadern hade dött övertog han hemgården och fortsatte sitt verksamma liv som bonde.

Sanny Granlund, här med yngsta barnet Inga. Sanny blev bondvärdinna på Norrgårds i Finby.
Gift med sjökapten Johan Granlund. Makarna köpte Norrgårds i Finby Sund  år 1913 och de fick 7 barn, varav Bernhard var min far. Sanny hade en stor vänkrets och vi barn på gården minns Sanny som för det mesta stod vid sin köksspis och rustade mat till vardags och till kalas. Hennes make fyllde år nyårsaftonen och hon själv tjugondag Knut så det var ingen ände på festerna under jultiderna.


Matts Mickelssons i Tranvik.

I boken Glimtar över Åland av Tranviks egen "skjutjärnsjournalist" Axel Danielsson,  ofta med signaturen, Den fridsamme, läser vi följande:

 Borta på fältet knäpper Vestergålns slåttermaskin. Åh, jag minns väl när den första slåttermaskinen kom till byn. Det var naturligtvis Sörgåln, som köpte den - en annan skulle understått sig att förekomma honom! Maskinen skulle provköras. Ett stort ögonblick. Bondgubbarna och många andra voro tillstädes på ängen. Men maskinen krånglade. Sörgåln gick butter omkring och småsvor på sin egen terminologi. Smedens Agust var tillkallad som sakkunnig mekaniker. Han svettades och skruvade, skruvade och svettades, medan Sörgåln pärklade. Slutligen gick allt som smort.

Tranvik som sjöfartsby.

Sunds kommun ståtar ju inte direkt med epitetet sjöfartskommun i samma utsträckning som Vårdö och Lemland. Men en av byarna i Sund, Tranvik är undantaget. I Axel Danielssons bok Glimtar över Åland berättar han om huru skomakaren Karl August Lindman som aldrig tidigare inte ens byggt en öka kom att bli Ålands genom tiderna skickligaste båtbyggare. Av de fem ålandsfartyg som före 1880 korsat Atlanten hade tre av dem byggts av Lindman.

Matts som skeppsredare.

Han skriver vidare i sin glimtande  bok: Men barken Hilda är inte det enda i Tranvik byggda fartyget. Två år tidigare byggdes här briggen Severus, vars huvudredare var M. Mickelsson på Södergård.
Gustav Danielsson förde Vellamo i tio år och han och  M, Mickelsson voro i tur och ordning korrespondensredare, medan den sistnämnde var huvudredare för Lyckan, liksom en tid även för Viktoria. Huvudredare för barken Hilda var bl.a. G. Danielsson och M. Mickesson.
I denna by övervintrade vanligen även sksk. Ahti, vars huvudredare under 20-tal år var M. Mickelsson, senare sonen, kapten August Mattsson.

Skeppslistor i finska tidningar.

Danielsson skriver vidare om tranvikarna: Härav framgår att man i Tranvik inte var så litet intresserad av sjöfart. Hävdatecknaren säger på tal om Sund, att bönderna intresserade sig mera för ett säkert jordbruk än för en riskabel sjöfart. Sundskarlarna nöjde sig med en och annan sextiofjärdedel eller fyrtiondedel. Tranviksbönderna bildade undantaget från regeln.
Matts Mickelsson på Södergårds - D.A. Danielsson på Vestergårds och Gustaf Danielsson på Markus-Jans var de tre giganterna i Tranvik inom "sjöfartsbissnisen" denna tidsperiod.

Matts Mickelssons tid på jorden var till ända, här ser vi hans dödsannons i Tidningen Åland.

Annons angående bouppteckning på Södergårds hemman i Tranvik.

Annons om inkassering av auktionsropen.
Min farmor Sanny Josefina Mattsson gift Granlund var en av arvtagarna.
Månne inte ett par "Staffordshire" porslinshundar jag har i min ägo är komna från Södergårds i Tranvik? efter bonden och skeppsredaren Mathias "Matts" Mickelsson.

Källor: Glimtar över Åland, Den Fridsamme
Kolumbus, författare Hugo Häggblom, pärmbild Dick Häggblom.

Korresponderat i Godby den 22 september år 2015

Johan Granlund