Sunds kyrka, kolorerat vykort från tidigt 1900-tal.
Här i denna underbart vackra omgivning, där näktergalen sjunger, näckrosorna blommar, häggen doftar om våren och tusen blomster i midsommartid sprider sina doftvindlar mötte "skålwästgöten" Lars Andersson sin baneman den 24 november år 1799. Ja man ja, det var faktiskt en banekvinna, klockardottern Maja lisa Sundborg från torpet strax intill som i rättegångspappren kallas "Klockartorpet".
Detta är Sunds kyrkas dödbok och som ett ödets ironi skall begravningen av: Resande Wästgöten Lars Andersson död den 24 november och begraven den 29 december, mördad, vara den sista i raden döda och begravda på Sunds kyrkogård under 1700-talet.
Det skulle behövas inte mindre än fem urtima ting, flera hovrättsbehandlingar och över tre år förrän denna rättsprocess var över. Hon erkände till sist att hon den 24 november år 1799 skuffat wästgöten Lars Andersson mot dörrfodringen på kammaren så hårt att han vid fallet emot tröskeln hade svimmat, att hon därefter släpat honom in i kammaren och stött hans huvud emot en måkare (en liten slägga) som där legat att han av denna åtgärd ljutit döden. Allt detta skett i avsikt att bemäktiga sig hans egendom.
Urtima ting den 23.12. 1799, urtima ting den 10.3 - 11-3 år 1800, urtima ting den 19.12. år 1800, urtima ting den 24 - 26.1 år 1801 samt den 30.4 år 1802.
Maja Lisa Sundborg blev dömd till döden. Hon dömdes enligt 18 § 12 cap. M.B. till att mista livet, varder halshuggen och å båle bränd. I skrivande stund är det oklart om avrättningen verkställdes men jag har ännu inte hittat henne varken levande eller död efter detta i kyrkoböckerna och då har jag sökt ända fram till 1840.
Hennes kumpan var Karl Johan Nykyrk, en avskedad kronobåtsman, numera kallad Palmgren som inte var delaktig i själva mordet, men bekände att han hade under natten mellan den 19 och 20 december brutit sig in i torpet och stulit en del av tjuvgodset dömdes enligt 6 § 40 cap. M.B. Kungliga Förordningen av den 20.1. 1779 att slita spö, 3 slag av paret samt 3:ne söndagar å rad i Sunds kyrka genomgå uppenbar kyrkoplikt och därefter sändas till Sveaborg för att där sin övriga livstid hållas.
Palmgrens vidare öden är okända men vad vi vet så omtalas hans hustru Stina Henriksdotter som änka år 1810. Familjen var först bosatt i Jyssböle och därefter i Domarböle. Stina dog i slutet av 1820-talet. Hans bostad var med största sannolikhet i närheten av den landtunga som sträcker sig ända emot Kyrkströmmen i närheten av kyrkan emedan så långt sträcker sig Domarböles domäner. Han var således granne till Maja på Klockartorpet.
Ordres
Dokument som visar order att föra Maja Lisa väl fängslad till Åbo
Alla dödsdomar utfärdade av häradenas urtima ting gick för stadsfästelse till Åbo Hovrätt. Vi har här ett problem att alla hovrättsdomar före år 1827 försvann i Åbo brand. Till all lycka finns de urtima tingens protokoll från Åland i s.k. konceptdomböcker som är i väl behåll och brandsäkra utrymmen på Ålands Landskapsarkiv. Dessa är däremot väldigt svårlästa och där finns ofta ändringar och överstrykningar. De är dessutom slarvigt skrivna så läsfel kan uppstå. Här ovan ser vi i alla fall en order från hovrättsmyndigheten till kronofogdemyndigheten på Åland att föra Maja Lisa Sundborg "välfängslad " till slottsfängelset i Åbo. Dokumentet är i tre sidor.
En av 58 sidor från urtima ting i Sund den 23 december år 1799 i målet mot Maja Lisa Sundborg och Karl Johan Palmgren.
För mig var denna händelse helt okänd och de personer jag frågat i min bekantskapskrets har heller aldrig hört talas om saken eller läst om den i någon på Åland utkommande publikation. Denna rättsprocess skulle visa sig ta lång tid att slutföra och frågan är om inte detta är det största och knivigaste rånmord åländska myndigheter haft att göra med.
I denna bok hittade jag tråden som jag sedan nystat på. Edward Daniel Clarke gör "En resa på Åland vintern 1799" och då jag kommer fram till sidan 27 läste jag följande: Man hade skickat efter länsmannen för att närvara vid rättegången mot en kvinna och hennes medhjälpare för mordet på en gårdfarihandlare. Den stackars mannen hade övertalats att följa med detta fruntimmer till hennes stuga, och där mördade de honom och grävde ned hans kropp under golvet.
Här texten ur den engelska orginalutgåvan. Denna bok finns på Ålands Landskapsarkiv för påseende.
I berättelsen figurerar även en medhjälpare en som Maja Lisa under lång tid skyller mordet på,
en före detta båtsman från Domarböle, Hans namn var Karl Johan Nykyrk född på Gotland och tidigare kronobåtsman i Jyssböle.
I undersökningen angående Palmgren framkommer att: Utur rullorna utstrukne Båtsmannen och sedermera soldaten Carl Nykyrk, då han var soldat i Konungens Garde fått tillnamnet Palmgren, men var nu anklagad för delaktighet i Majas brott.
För tillfället var han anställd som dräng hos en bonde Matts Mickelsson från Västergårds i Björby.
Gården donerades år 1889 till Sunds kommun som skolhus och fungerade som sådan fram till 1960 då skolan drogs in och har efter det varit kommunalkansli.
Vem var då egentligen Maja Lisa Sundborg och var kom hon ifrån?
Här har vi tagit hjälp av Håkan Skogsjös " Familjer och gårdar i Sund " och familj 2225.
Mats Persson Sundborg ( från familj 2328 ) var född på Östergårds i Sibby.
Sibby bykärna, enligt Kulturmiljöinventering för Sund år 1983.
Mats Persson Sundborg hade innehaft klockartjänsten fram till sin död 1797 och han bodde med sin familj i det s.k. Klockartorpet. Hans yngsta barn var Maria Lisa Matsdotter, senare Maja Lisa Sundborg, och hon var född den 18 oktober år 1765 i Prästgården.
Hennes två år äldre bror Magnus Sundborg skall i boken Familjer och gårdar i Sund omtalas som en "durak" som var förförisk, våldsam och ostyrig och som kunde förolämpa vem som helst. Hans lättjefulla och utsvävande liv förorsakade familjens konkurs år 1806.
År 1812 sändes han slutligen till Sveaborgs fästning.
Den i dag upprensade kanalen på näset mellan västra och östra kyrksunden.
Befintliga torpstugor på näset i tidigt 1900-tal.
I de förhör som hölls med Maja Lisa Sundborg berättas att hon är klockardotter och född på Klockartorpet. Föräldrarna var nu båda döda och hon var ägare till torpet som står öde. Hon arbetade som piga på gården Norrgårds i Strömbolstad och hennes husbondefolk är Carl Eriksson och hans hustru Anna Jöransdotter.
Norrgårds i Strömbolstad. Mangårdsbyggnad från år 1908 enligt bokverket Ålands bebyggelse av år 1963.
Vandrande skålvästgöte
Bild på en "Skålvästgöte" eller Knallare som de även kallades av senare datum, därav ordet "knalla runt" som vi har i svenska språket. Dessa vandrade runt i hela Sverige ja även utom landet och som vi ser i rättegångsprotokollen fanns de även på Åland. Sällskapet denna gång bestod av tre personer.
Västgötaknalle i 1700-talsdräkt, pärmbild från boken "Månsing - knallarnas hemliga språk"
författare Sven H G Lagerström
I förhören uppges att: Inqvisitions Commissarien och Länsmannen i Hammarland Olof Söderström gav vid handen att skålvestgöten Anders Carlsson och Carls Andersson som var den bortkomne Lars Anderssons kammerad (kamrat) och svåger hos Söderström anmält att Lars under deras sällskap med Carl och en annan westgöte idkar gårdfarihandel, haft åtskilliga penningar, varjehanda varor, däribland ett vanligt silverfickur av märket Beefjelds, samt brunbottnigt cattun med blå och röda stora rosor, några sjalar dels av silke och dels av bomull, blårutiga lärftsnäsdukar, breda och smala vita och randiga linneband m.m.
Denna typ av svarvade skålar hade "skålvästgötarna" med sig i sin säck.
Ur dombok 1799-1800 Urtima ting i Sund.
Landskamreraren och Kronobefallningsman Jung har uti skrivelse under den 19 denna månad givit underrättelse wid handen huru som den 11 nästförutgående hos honom blifvit anmält at den under gårdfarihandelsidkande här på landet kringwandrande skålwästgöten Lars Andersson allt sedan den 14 sistförlidne november då han sist i trakten af Andtböle by i Saltvik på wägen åt Sunds socken blivit sedd saknas.
Söndagen den 15.12. efterlysts i Saltviks, Finströms och Sunds kyrkor uppgifter om Lars Andersson och hans varor.
Nu börjar vittnesuppgifter strömma in och intresset hos kronofogdemyndigheten i Tosarby riktas emot Maja Lisa. Vittnen berättar att de sett henne ha ett fint silverfickur, lärftsnäsdukar som hon inte kunde uppvisa antaglig åtkomst.
Nu företogs husundersökning i hennes kammare på Norrgårds i Strömbolstad. Där fann man genast i sänghalmen i hennes säng en fyrskaftslärftspåse med mynt 27 sdr och 2 rst i åtskillige mynt af koppar, fem alnar svart cammelott. Nu arresterade man Maja Lisa och satte in henne i Castelholms häkte.
Kastelholms häkte, i senare tid benämt Vita Björn
Landskamreraren Jung anmälte sig vara sinnad att själv utföra detta mål. Man hotade henne med att döma henne för begången stöld med spö och fästningsarbete.
Vidare ur vittnesuppgifterna, Maja Lisa hade varit borta natten mellan 24 - 25 november, och icke varit hos sin husbonde. Hon var känd för utswäfningar och förledit år blivit tilltalad för kyrkotjyvnad, friat sig med wärjemålsed.
Hon påstod att hon fått fickuret av Salpetersjuderiupsyningsman Salomon Jernström i Hammarland att låta det bliva lagat, samt köpt näsdukarna på särskilte ställen.
Nu sade ryktet att Maja Lisa hade fler varor som var efterlysta. Hon var inte tillåten att samtala med någon.
Därefter företogs ny husundersökning på Norrgårds i Strömbolstad, hela gården skulle genomsökas. Landskamreren samt nämndeman Johan Persson och fångvaktaren Lindholm anställde nu noga visitation hos Maja Lisas husbonde och fann följande:
Den förseglade dörren och fönstret befanns orörda till kammaren, golvet i kammaren bröts upp där fanns inget, ett litet låst hörnskåp öppnades och genomsöktes, där fanns en psalmbok med sex sedlar 40 rs i Rgds sedlar och en vit bomullslärfts halsduk och 2 alnar 11 tums vitt bomulslärft. På hennes säng liggande ett par gamla pergamentspermar in folio inuti legat något papper gamla visor, pennor och en penknif samt deribland helt vårdslöst med de övriga persedlarna blandade några Tgds sedlar utgörande en rdg 28 sdr, samt instuckna i pärmen rgds sedlar på 2 rgd hvardera. Mellan lakan och bolster har Maja Lisas nyckeknippa jänmte några diverse nycklar legat och under bolstret på halmen funnits två stycken blårutiga lärftsnäsdukar, alldeles lika de för Landskamreraren den 17 uppgivna samt under halmen vid väggen en rund svarvad ask med lock sådan som västgötarene vanlige före med sig till avsalu, häruti legat diverse glas och andra ärmknappar jemte några synålar. Vid närmare undersökning fanns övre hörnet av bollstret blivit nyligen hopsytt med vit blårgarn och var stoppningen där hårdare och man fann där en blårgarnspåse med en hel del persedlar samt mynt uppgående till 7.121. Ytterligare en pennningpung full med mynt.
Skålvästgöte skinnpung
Ingefärsbitar, synålsbref, vitt bomulls lärft, bomulls scharle, diverse silkeshanddukar, svarta lärftsband, grönt o svart silke, binickeband, smala spetsar inlagt i bomull samt silkesband.
Nu lades allt i förseglade påsar och dörren och fönstret till Maja Lisas kammare förseglades.
Landskamreren anställte undersökning i Klockartorpet, dörren var olåst och i stugan hittades en knippa diverse linne wästgötaband. Sedan togs golvet i förstugan upp och under två plankor legat någon nyligen rörd jord, men fann inget där. Fanns inget i västra kammaren och fortsatte i förstugukammaren, golvet togs upp och jorden fanns nyligen rörd men tillpackad, varför grävning med spade försöktes och när någon hårdhet inte mötte spaden utan jorden så djupt spaden räckte funnits lös hade landskamreraren låtit uppta hela golvet och fortsätta grävningen emellan under underslagg eller s.k. dyllstockarna vilka varit mer än vid pass 7 qwarter, ( 1 kvarter = 14.84 cm ) efter det grävningen skett till 3/4 alns djup ( ca 40 cm ) har en människokropp förmärkts, viket sedan jorden blivit undankastad upptagits samt af nämndemännen jemte flera andra under denna besiktning tillkomna personer igenkändes vara wästgöten Lars Andersson, vars döda kropp varit klädd uti en fyrskaftad blaggarns skjorta, blått klädes livstycke med mässingsknappar sämskbyxor och vit ullstrumpa på högra benet, ävensom ett ylle strumpeband varit löst knutit om halsen vilken också funnits blodig dock utan synlig åkomma derpå, men över högra ögat vid tinningen har funnits en stor blånad och ögat igensvullnat så att landskamreraren och nämndemännen tagit för givet att Lars Andersson därstädes fått dråpslaget.
Sämskskinnsbyxor
Under liket i gropen fanns en röd filt nattmössa, överdelen till vid pass 3 qvarters längd af Lars Anderssons vanligen brukat Rönnkäpp med läderrem uti, sönderspilad der han gått af, en blårutig lärftsnäsduk uppå vilken ena hörnet blivit avskurit, en svart hatt, en gammal mycket blodig kjortel, hälften av ett dylikt plagg samt hälften av en sådan stor påsa som wästgötarene nyttja att bära sina handelsvaror uti.
Tovad filtmössa
Och liket lades på golvet i stora rummet.
Följande dag på morgonen inställde sig landskamreraren i Maja Lisas arrestrum och berättade att liket av Lars Andersson funnits i hennes hus, vartill hon svarade att hon inte visste något om vem som lagt honom dit eller vetat orsaken därtill, men också att Nykörk eller Palmgren av henne fått nyckeln till torpet för att hämta virke till en spinnrock samt att hon fått uret och 4 st. näsdukar av honom.
Efter alla bevis mot Maja Lisa förväntades hon bekänna sanningen, men utan ringaste tecken till nedslagenhet eller ånger, utan däremot med utmärkt kallsinnighet och djärvhet svarade Maja Lisa att hon inget visste. Men hon berättade att söndagen den 24 sistlidne november följde hon med sin husbonde roende med båt till kyrkan och bevistade gudstjänsten i Sunds kyrka där hon såg wästgöten Lars Andersson även avhöra predikan. Men som han något före gudstjänstens slut begav sig från kyrkan, så träffade hon honom icke där, varför och så vida hon åstundade handla något av honom samt försporde att han hade sitt qvarter i Gesterby hos bonden Olof Johansson, hon begav sig dit men vid framkomsten fått veta att han då ännu inte anlänt, dock av sina kammerader samma dag inväntandes, så hon stannade kvar och åt middag tillsammans med Olof Johanssons hustru och vid tretiden på dagen kom Lars Andersson. Han hade varit till Kastelholms kungsgård och där ätit middag. De kom då överens om att träffas antingen i prästgården eller i det närbelägna klockartorpet.
Hon kom så i skymningen till torpet och där mött Andersson där han stannat i förstugan och sagt sig vara törstig, varför Maja Lisa skulle ta ett kärill till vattnets hämtande, den hos bonden Matts Mickelssson i Björby nu tjänande utstrukne soldaten Nykörk eller Palmgren i samma stund jämväl dit kommit och träffat Andersson stående i farstun, där de kommit i ordväxling och börjat slagsmål, men Maja Lisa har gått ut till källan för att hämta vatten. När hon kommit tillbaka blev hon varse att Palmgren bemäktigat sig Lars Anderssons käpp varmed han slagit samme Lars Andersson flera slag, så att denne först en gång fallit omkull, dock åter kommit upp men efter det Palmgren åter slagit honom skulle Lars Andersson andra gången fallit och blivit liggande utan tecken till liv, varpå Palmgren skall släpat Lars Andersssons döda kropp in uti förstugukammaren och stängt dörren samt enträget bett Maja Lisa att inte omtala händelsen och att hålla honom till handa den egendom och penningar Lars Andersson haft med sig, vilket allt hon sade sig vara nog enfaldig utlovat honom. Varpå Palmgren från Lars Anderssons säck tagit och lämnat till Maja Lisa silverfickuret samt alla penningar och lösörespersedlar, som funnits i hennes gömmor på sådant sätt dolda som tidigare berättats. Maja Lisa följdes åt till Björby och bägge gått in i hans kammare där hon blivit kvar över natten och hemkom till Strömbolstad nästa morgon den 25 november.
Maja Lisa sade sig inte veta på vad sätt Lars Anderssons kropp blivit nedgrävd i hennes förstugukammare i Klockartorpet. Men det kunde inte vara någon annan än Palmgren. Hon förstod att gärningen var grym och att hon gjort illa då hon sökt dölja densamma, dock skall hon av enfaldighet trott sig vara skyldig att hålla sitt löfte till Palmgren., Hon hade inte deltagit i själva slagsmålet utan hela tiden stått i förstugudörren och sett på samt ej gått emellan dem. Hon och Lars Andersson möttes av en händelse utanför Klockartorpet och likaså råkade Palmgren gå förbi av en slump.
Som vi ser av förhören försöker Maja Lisa hela tiden med olika lögner skylla ifrån sig, hon berättar vidare: Hon hade gjort upp med bonden Lars Mattsson i Sundby att resa till salpettersjuderiuppsyningsmannen Jernström i Hammarland för att få honom att påstå att det hos henne funna silverfickuret var honom tillhörigt och att det skulle lagas ho en reparatör i Lappböle, hon hade betalt 1 rdr (riksdaler) för besväret.
Vidare berättas att, eftersom liket bara hade en strumpa på sig och en nattmössa, kan det vara så att Andersson slogs ihjäl i sängen. Maja Lisa kunde inte förklara detta, inte heller varför liket hade strumpebandet två varv runt halsen.
Därefter förhörde så Palmgren. Han nekade till allt, Maja Lisa hade angivit honom för att dölja sitt eget brott.
Han hade varit på torpet två gånger förra hösten för att hämta henne till tröskarbete. Vad beträffar egendom och pengar har han inte fått något av Maja Lisa. Han hade lagat en spinnrock åt henne och inte fått betalt då hon inte hade pengar. men den 25 november hade hon kommit och gett honom 8 rdr hon var skyldig, men eftersom han inte kunde ge tillbaks pengar fick han behålla växeln. Maja Lisa hade däremot kommit till honom den 25 november och velat att han skulle svarva en spinnrock, men han hade fullt upp med arbete. Han hade varit till torpet den 9 december och hämtat plankan i badstugan, han var inte in i boningsrummen.
Maja Lisa Sundborg var en ofta sedd person i rättegångssalarna i Sund vid denna tid. Vid tiden för brottet hade hon 3 olika mål på gång.
Bland en mängd inkomna brev till Kronofogdemyndigheten i Sund har jag hittat följande:
Ordres
Högloflige Konglige Hofrätten bilagde Utslag af den 30 Marti angående Pigan Maja Lisa Sundborg dessmedels hon är befriad från angifwelsen att hafwa från Sunds Soknekyrka stulit 13 kannor vin (ca 30 liter ) men för det hon warit af starka drycker öfwerlastad fäld til fem daler Smt. böter, hafwa herr Landskamreraren och krono Befallningsmannen att låta wederbörande förständiga och till werkställighet befordra.
Åbo Landscontoiret 13 december 1799
Willebrand
Nytt brev daterat samma dag som ovan.
Kongl. Maijts och Rikets Åbo Hofrätts i Storfurstendömet Finlands Utslag, angående
Piga Maja Lisa Sundborg hwilken sedan hon gått den af Kongl. hofrätten uti utslag af den 10 sistledne Junii henne ålagde wärjemåls Ed, blifwit af Härads Rätten i Sunds sokn, medelst Utslag
af den 8 derpå följande julii befriad ifrån angifwelsen att hafwa medelst inbrott i från berörde sokens kyrcka stulit tretton kannor win; äfvensom Maja Lisa Sundborg af uptagne skäl är frikänd från det emot henne gjorde påstående, at såsom lösdrifware blifwa ansedd. men emedan under ransakningen inlupit och Maja Lisa äfwen widgått at hon om wintern 1798, på ett Läsförhörs Gästabud warit af starcka drycker öfwerlasta, thy är hon i förmåga af Kongl. Förordningen angående Swalg och dryckenskap dat. den 17 April 1733 såsom första resan derföre Lagförd, dömd at böta fem daler Silfvermynt. Som är hemstäldt. Gifwit i Åbo den 30 november 1799.
Kongl. Hofrätten har låtit föredraga sig rannsakningen i målet, och pröfwar rättvist gilla Härads Rättens deri gifvet Utslag.
År och dag som föreskrifwit står.
På kongl. Maijts och Rikets Hof Rätts wägnar
Eric Walleen V. Zettervald
Att denna rättsprocess drog ut på tiden ser vi i nästa brev som är daterat exakt 2 år och 1 dag efter att wästgöten Lars Andersson blev ihjälslagen nämligen den 25 november år 1801.
Kronofogden brev 1801 Ea27
Till Kronobefallningsman Taxell
Ordres
Uti skrifvelse af den 12 denna månad har Höglofl. Kongl. Åbo Hofrätt förordnat det pigan Maria Lisa Sundborg som för begångit mord å handlanden västgöthen Lars Andersson, sitter fängslig i Castelholms krono häkte med görligaste första under stark och säker fängslig wård, bör flyttas till Slotts häktet i här wid Staden och däri ensligt förvar till bekännelse hållas samt af förre Soldaten Palmgren, hvilken äfwen är insatt för delaktighet i berörde brott, tills widare förordnande meddelas skall i Castelholms krono häkte så noga bevakas at tillfälle för honom at sig på flygten begifva icke måtte givas, Krono befallningsmannen äger att därföre ej allenast med första låta Maja Lisa Sundborg under starkaste fängslig wård hit försända, utan och besörja derom at Palmgren blifver på det nogaste bevakad.
Åbo lands Concellie den 25 november 1801
Att Maja Lisa Sundborg var av hårt och listigt virke börjar man förstå då vi vet att hennes nådeansökan till Kunglige Maijt avslås i augusti år 1800. Men ännu i mars år 1802 besluter Konglige Hovrätten om ännu en undersökning och om förpassning av Maja Lisa till Åland för ett urtima ting i Sund den 30 april år 1802.
Kronofogdens brev 1802, Ea 28
Upwist wid Urtima Tingsrätten i Sund d. 30.4. 1802.
Uti skrifwelse av den 15 de i denna månad, har Höglofl. Kongl. Hofrätten förordnat till ny undersökning uti det emot Pigan Maja Lisa Sundborg och förre Soldaten Palmgren angifna mål, at hafwa om lifwet bragt handlande Västgöten Lars Andersson och förordnat till ordförande där wid, vice Häradshöfdingen Landtman, hwarföre jag den 29 denna månad Maija Lisa Sundborg här ifrån till Castelholm afsänder; krono Befallningsman äger att hon under dess wistelse å Castelholm blifwer noga bewakad och hindrad att på något sätt hafwa umgänge med Palmgren eller andra obehöriga personer, utan och såsom actor Publicus sig wid undersökningen inställa, samt att Maija Lisa Sundborg efter förrrättningen under skarpaste fängslig wård blifwa till Slots Häktet härstädes åter försänd, och Palmgren insatt å Castelholms kronohäkte.
Åbo Landscancellie den 27 Martii 1802.
Under sin fängelsevistelse har nämligen Maja Lisa haft tid på sig att hitta på ett sätt att uppskjuta stunden för avrättning. Hon kommer nu med nya uppgifter som pekar ut sin husbonde Carl Eriksson på Norrgårds i Strömbolstad. Hon har dessutom lyckats kommunicera med Palmgren i ärendet.
Det sista brevet eller Ordres jag hittat i Kronofogdens arkiv är då order ges att hämta Palmgren från Kastelholms häkte för att avtjäna sitt i början erhållna straff om livstids straffarbete på Sveabord.
Ordres
Som Höglofl. Kongl. Hofrätten genom Utslag af den 19 förvekne November förordnat, det bör förra värvfade Soldaten Carl Palmgren hvilken blifvit angifven för delaktighet ut det å gårdsfareri handel idkande Wästgöten Lars Andersson föröfvade mord, försändas til Sveaborgs fästning at därstädes til arbete på bekännelse hållas, altså åligger Krono Befallningsmannen i sådant afseende låta uttaga Palmgren ifrån Kastelholms Krono häkte och honom under säker vård, fängslad til händer och fötter, samt försedd med halsjern, vederbörande krono Betjente och fångförare emellan hit in sända för att vidare härifrån til het honom ådömde fästningsarbetet varda befordrad. I öfrigt äger Krono Betjening at hvar igenom sitt District vara Palmgren följaktig, samt däröfver hålla den nogaste tilsn at honom icke måttte lämnas tillfälle sig på flykten begifva under vägen.
Åbo Lands Cancellie den 11 December 1802.
Under H. Herr Gen. Major Landshöfd. Com. och Riddaren von Willebrands frånvarro på Embetets Resor i Länet.
Till Krono Befallningsman Taxell.
Alltså över tre år efter mordet får äntligen Palmgren sitt straff och blir förd till Sveaborg. Inget finns därefter omnämnt om Maja Lisa efter detta men det mest troliga är att även hennes straff verkställdes i Åbo. Halshuggas och å båle brännas. Men som sagt ännu är inte sista ordet givet.
Till sist ett par rader ur Edward Daniel Clarkes bok, En resa på Åland vintertid 1799:
Den metod som användes i detta land för att framtvinga en bekännelse från brottslingar - tortyr användes aldrig - är helt enkelt fängelse på vatten och bröd under en viss tid, vilket sägs tjäna sitt ändamål.
Åbo slotts häkte, dörr till ett av cellerna i det s.k. tornet.
Åbo slott började byggas på 1200-talet.
Källor: Ålands Landskapsarkiv
Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö.
Ålands Bebyggelse i ord och bild 1963
Kulturmiljöinventering Sund 1983
Jag vill tacka Åke Söderlund, Karin Mansén, personalen på Ålands Landskapsarkiv, samt Veli-Matti Pussinen på Landsarkivet i Åbo för all hjälp.
Domderat i Godby den 25 september år 2015
Johan Granlund
Efter denna artikel har nya uppgifter kommit fram från författarinnan till avhandlingen:
Marknad på väg - den västgötska gårdsfarihandeln 1790 - 1864.
Pärmbild från boken "Marknad på väg", författare Pia Lundqvist
I ett mail av den 28 september berättar hon följande:
Lars Andersson, den mördade västgöten var född i Toarp utanför Borås år 1749 så han var således i 50 års åldern då han blev mördad.
Han efterlämnade 3 små barn: Anna f. 1783, Anders född 1786 och Per född 1787.
Hans hustru hette Katarina Olofsdotter född i Hol socken. Efter hans död fortsattes handelsrörelsen av en annan son troligen från ett annat gifte Magnus från år 1801.
Lars Andersson var en av hundratals gårdsfarihandlare från trakterna runt Borås. Det fanns åtminstone 15 personer med samma namn som han i rullorna som idkade denna rörelse.
Han härstammade från gården Häljared Västergård och det var ett skattehemman om 1/4 mantal vilket var ganska stort jämförd med andra i häradet.
Lars innehade även två andra hemman; Hiljare Nedergård båda med samma namn om olika mantal och var utarrenderade till landbönder. Lars var således en ganska förmögen man då han reste över till Åland för gårdsfarihandel.
Enligt det resepass han innehade hade han rätt att idka handel i Västmanland, Roslagen, Uppland och Åland, detta pass utfärdat 1788.
Respass, utfärdat av svenska myndigheten. Tillstånd att idka resandehandel.
I en uppsats "Toarps många handelsmän och industrigrundare " finns Lars Andersson omnämnd och däri antecknad som mördad av en "kvinnsperson på Åland".
Efter att denna artikel publicerats i bloggen har Karin Mansén på Landskapsarkivet, min duktiga medarbetare för denna artikel hittat ovanstående sensationella dokument i ett sökprogram kallat Hiski.
Villmanstrands spinnhus - Lappenrannan kehruuhuone.
Död/ 25.2. 1821, Begravd/1821, Person/ No: 6 Qvin. Maja Lisa Sundborg/ Dödsorsak nervfeber:rödfeber/ Ålder 54.
Frågan är, är detta vår Maja? Har hon lyckats med att få sin dödsdom ändrad till livstidsfängelse,
vem var hennes beskyddare i så fall och hur gjorde hon? Vår Maja borde varit 56 år inte 54 som här står men sådana fel var vanliga på den tiden.
Är det så att detta är "vår" Maja som 20 år efter att hon mördat Lars Andersson dör en någorlunda naturlig död på ett spinnhus efter denna enorma rättsprocess och efter att Kunglig Maijt avslagit hennes nådeansökan, då får man nog anse att storyn är en av de märkligaste som hänt i åländsk rättshistoria och kanske i hela Svea rike i gången tid.
Johan G. Granlund
Sibby bykärna, enligt Kulturmiljöinventering för Sund år 1983.
Mats Persson Sundborg hade innehaft klockartjänsten fram till sin död 1797 och han bodde med sin familj i det s.k. Klockartorpet. Hans yngsta barn var Maria Lisa Matsdotter, senare Maja Lisa Sundborg, och hon var född den 18 oktober år 1765 i Prästgården.
Hennes två år äldre bror Magnus Sundborg skall i boken Familjer och gårdar i Sund omtalas som en "durak" som var förförisk, våldsam och ostyrig och som kunde förolämpa vem som helst. Hans lättjefulla och utsvävande liv förorsakade familjens konkurs år 1806.
År 1812 sändes han slutligen till Sveaborgs fästning.
Den i dag upprensade kanalen på näset mellan västra och östra kyrksunden.
Befintliga torpstugor på näset i tidigt 1900-tal.
I de förhör som hölls med Maja Lisa Sundborg berättas att hon är klockardotter och född på Klockartorpet. Föräldrarna var nu båda döda och hon var ägare till torpet som står öde. Hon arbetade som piga på gården Norrgårds i Strömbolstad och hennes husbondefolk är Carl Eriksson och hans hustru Anna Jöransdotter.
Norrgårds i Strömbolstad. Mangårdsbyggnad från år 1908 enligt bokverket Ålands bebyggelse av år 1963.
Bild på en "Skålvästgöte" eller Knallare som de även kallades av senare datum, därav ordet "knalla runt" som vi har i svenska språket. Dessa vandrade runt i hela Sverige ja även utom landet och som vi ser i rättegångsprotokollen fanns de även på Åland. Sällskapet denna gång bestod av tre personer.
Västgötaknalle i 1700-talsdräkt, pärmbild från boken "Månsing - knallarnas hemliga språk"
författare Sven H G Lagerström
I förhören uppges att: Inqvisitions Commissarien och Länsmannen i Hammarland Olof Söderström gav vid handen att skålvestgöten Anders Carlsson och Carls Andersson som var den bortkomne Lars Anderssons kammerad (kamrat) och svåger hos Söderström anmält att Lars under deras sällskap med Carl och en annan westgöte idkar gårdfarihandel, haft åtskilliga penningar, varjehanda varor, däribland ett vanligt silverfickur av märket Beefjelds, samt brunbottnigt cattun med blå och röda stora rosor, några sjalar dels av silke och dels av bomull, blårutiga lärftsnäsdukar, breda och smala vita och randiga linneband m.m.
Denna typ av svarvade skålar hade "skålvästgötarna" med sig i sin säck.
Ur dombok 1799-1800 Urtima ting i Sund.
Landskamreraren och Kronobefallningsman Jung har uti skrivelse under den 19 denna månad givit underrättelse wid handen huru som den 11 nästförutgående hos honom blifvit anmält at den under gårdfarihandelsidkande här på landet kringwandrande skålwästgöten Lars Andersson allt sedan den 14 sistförlidne november då han sist i trakten af Andtböle by i Saltvik på wägen åt Sunds socken blivit sedd saknas.
Söndagen den 15.12. efterlysts i Saltviks, Finströms och Sunds kyrkor uppgifter om Lars Andersson och hans varor.
Nu börjar vittnesuppgifter strömma in och intresset hos kronofogdemyndigheten i Tosarby riktas emot Maja Lisa. Vittnen berättar att de sett henne ha ett fint silverfickur, lärftsnäsdukar som hon inte kunde uppvisa antaglig åtkomst.
Nu företogs husundersökning i hennes kammare på Norrgårds i Strömbolstad. Där fann man genast i sänghalmen i hennes säng en fyrskaftslärftspåse med mynt 27 sdr och 2 rst i åtskillige mynt af koppar, fem alnar svart cammelott. Nu arresterade man Maja Lisa och satte in henne i Castelholms häkte.
Kastelholms häkte, i senare tid benämt Vita Björn
Landskamreraren Jung anmälte sig vara sinnad att själv utföra detta mål. Man hotade henne med att döma henne för begången stöld med spö och fästningsarbete.
Vidare ur vittnesuppgifterna, Maja Lisa hade varit borta natten mellan 24 - 25 november, och icke varit hos sin husbonde. Hon var känd för utswäfningar och förledit år blivit tilltalad för kyrkotjyvnad, friat sig med wärjemålsed.
Hon påstod att hon fått fickuret av Salpetersjuderiupsyningsman Salomon Jernström i Hammarland att låta det bliva lagat, samt köpt näsdukarna på särskilte ställen.
Nu sade ryktet att Maja Lisa hade fler varor som var efterlysta. Hon var inte tillåten att samtala med någon.
Därefter företogs ny husundersökning på Norrgårds i Strömbolstad, hela gården skulle genomsökas. Landskamreren samt nämndeman Johan Persson och fångvaktaren Lindholm anställde nu noga visitation hos Maja Lisas husbonde och fann följande:
Den förseglade dörren och fönstret befanns orörda till kammaren, golvet i kammaren bröts upp där fanns inget, ett litet låst hörnskåp öppnades och genomsöktes, där fanns en psalmbok med sex sedlar 40 rs i Rgds sedlar och en vit bomullslärfts halsduk och 2 alnar 11 tums vitt bomulslärft. På hennes säng liggande ett par gamla pergamentspermar in folio inuti legat något papper gamla visor, pennor och en penknif samt deribland helt vårdslöst med de övriga persedlarna blandade några Tgds sedlar utgörande en rdg 28 sdr, samt instuckna i pärmen rgds sedlar på 2 rgd hvardera. Mellan lakan och bolster har Maja Lisas nyckeknippa jänmte några diverse nycklar legat och under bolstret på halmen funnits två stycken blårutiga lärftsnäsdukar, alldeles lika de för Landskamreraren den 17 uppgivna samt under halmen vid väggen en rund svarvad ask med lock sådan som västgötarene vanlige före med sig till avsalu, häruti legat diverse glas och andra ärmknappar jemte några synålar. Vid närmare undersökning fanns övre hörnet av bollstret blivit nyligen hopsytt med vit blårgarn och var stoppningen där hårdare och man fann där en blårgarnspåse med en hel del persedlar samt mynt uppgående till 7.121. Ytterligare en pennningpung full med mynt.
Skålvästgöte skinnpung
Ingefärsbitar, synålsbref, vitt bomulls lärft, bomulls scharle, diverse silkeshanddukar, svarta lärftsband, grönt o svart silke, binickeband, smala spetsar inlagt i bomull samt silkesband.
Nu lades allt i förseglade påsar och dörren och fönstret till Maja Lisas kammare förseglades.
Landskamreren anställte undersökning i Klockartorpet, dörren var olåst och i stugan hittades en knippa diverse linne wästgötaband. Sedan togs golvet i förstugan upp och under två plankor legat någon nyligen rörd jord, men fann inget där. Fanns inget i västra kammaren och fortsatte i förstugukammaren, golvet togs upp och jorden fanns nyligen rörd men tillpackad, varför grävning med spade försöktes och när någon hårdhet inte mötte spaden utan jorden så djupt spaden räckte funnits lös hade landskamreraren låtit uppta hela golvet och fortsätta grävningen emellan under underslagg eller s.k. dyllstockarna vilka varit mer än vid pass 7 qwarter, ( 1 kvarter = 14.84 cm ) efter det grävningen skett till 3/4 alns djup ( ca 40 cm ) har en människokropp förmärkts, viket sedan jorden blivit undankastad upptagits samt af nämndemännen jemte flera andra under denna besiktning tillkomna personer igenkändes vara wästgöten Lars Andersson, vars döda kropp varit klädd uti en fyrskaftad blaggarns skjorta, blått klädes livstycke med mässingsknappar sämskbyxor och vit ullstrumpa på högra benet, ävensom ett ylle strumpeband varit löst knutit om halsen vilken också funnits blodig dock utan synlig åkomma derpå, men över högra ögat vid tinningen har funnits en stor blånad och ögat igensvullnat så att landskamreraren och nämndemännen tagit för givet att Lars Andersson därstädes fått dråpslaget.
Sämskskinnsbyxor
Under liket i gropen fanns en röd filt nattmössa, överdelen till vid pass 3 qvarters längd af Lars Anderssons vanligen brukat Rönnkäpp med läderrem uti, sönderspilad der han gått af, en blårutig lärftsnäsduk uppå vilken ena hörnet blivit avskurit, en svart hatt, en gammal mycket blodig kjortel, hälften av ett dylikt plagg samt hälften av en sådan stor påsa som wästgötarene nyttja att bära sina handelsvaror uti.
Tovad filtmössa
Och liket lades på golvet i stora rummet.
Följande dag på morgonen inställde sig landskamreraren i Maja Lisas arrestrum och berättade att liket av Lars Andersson funnits i hennes hus, vartill hon svarade att hon inte visste något om vem som lagt honom dit eller vetat orsaken därtill, men också att Nykörk eller Palmgren av henne fått nyckeln till torpet för att hämta virke till en spinnrock samt att hon fått uret och 4 st. näsdukar av honom.
Efter alla bevis mot Maja Lisa förväntades hon bekänna sanningen, men utan ringaste tecken till nedslagenhet eller ånger, utan däremot med utmärkt kallsinnighet och djärvhet svarade Maja Lisa att hon inget visste. Men hon berättade att söndagen den 24 sistlidne november följde hon med sin husbonde roende med båt till kyrkan och bevistade gudstjänsten i Sunds kyrka där hon såg wästgöten Lars Andersson även avhöra predikan. Men som han något före gudstjänstens slut begav sig från kyrkan, så träffade hon honom icke där, varför och så vida hon åstundade handla något av honom samt försporde att han hade sitt qvarter i Gesterby hos bonden Olof Johansson, hon begav sig dit men vid framkomsten fått veta att han då ännu inte anlänt, dock av sina kammerader samma dag inväntandes, så hon stannade kvar och åt middag tillsammans med Olof Johanssons hustru och vid tretiden på dagen kom Lars Andersson. Han hade varit till Kastelholms kungsgård och där ätit middag. De kom då överens om att träffas antingen i prästgården eller i det närbelägna klockartorpet.
Hon kom så i skymningen till torpet och där mött Andersson där han stannat i förstugan och sagt sig vara törstig, varför Maja Lisa skulle ta ett kärill till vattnets hämtande, den hos bonden Matts Mickelssson i Björby nu tjänande utstrukne soldaten Nykörk eller Palmgren i samma stund jämväl dit kommit och träffat Andersson stående i farstun, där de kommit i ordväxling och börjat slagsmål, men Maja Lisa har gått ut till källan för att hämta vatten. När hon kommit tillbaka blev hon varse att Palmgren bemäktigat sig Lars Anderssons käpp varmed han slagit samme Lars Andersson flera slag, så att denne först en gång fallit omkull, dock åter kommit upp men efter det Palmgren åter slagit honom skulle Lars Andersson andra gången fallit och blivit liggande utan tecken till liv, varpå Palmgren skall släpat Lars Andersssons döda kropp in uti förstugukammaren och stängt dörren samt enträget bett Maja Lisa att inte omtala händelsen och att hålla honom till handa den egendom och penningar Lars Andersson haft med sig, vilket allt hon sade sig vara nog enfaldig utlovat honom. Varpå Palmgren från Lars Anderssons säck tagit och lämnat till Maja Lisa silverfickuret samt alla penningar och lösörespersedlar, som funnits i hennes gömmor på sådant sätt dolda som tidigare berättats. Maja Lisa följdes åt till Björby och bägge gått in i hans kammare där hon blivit kvar över natten och hemkom till Strömbolstad nästa morgon den 25 november.
Maja Lisa sade sig inte veta på vad sätt Lars Anderssons kropp blivit nedgrävd i hennes förstugukammare i Klockartorpet. Men det kunde inte vara någon annan än Palmgren. Hon förstod att gärningen var grym och att hon gjort illa då hon sökt dölja densamma, dock skall hon av enfaldighet trott sig vara skyldig att hålla sitt löfte till Palmgren., Hon hade inte deltagit i själva slagsmålet utan hela tiden stått i förstugudörren och sett på samt ej gått emellan dem. Hon och Lars Andersson möttes av en händelse utanför Klockartorpet och likaså råkade Palmgren gå förbi av en slump.
Som vi ser av förhören försöker Maja Lisa hela tiden med olika lögner skylla ifrån sig, hon berättar vidare: Hon hade gjort upp med bonden Lars Mattsson i Sundby att resa till salpettersjuderiuppsyningsmannen Jernström i Hammarland för att få honom att påstå att det hos henne funna silverfickuret var honom tillhörigt och att det skulle lagas ho en reparatör i Lappböle, hon hade betalt 1 rdr (riksdaler) för besväret.
Vidare berättas att, eftersom liket bara hade en strumpa på sig och en nattmössa, kan det vara så att Andersson slogs ihjäl i sängen. Maja Lisa kunde inte förklara detta, inte heller varför liket hade strumpebandet två varv runt halsen.
Därefter förhörde så Palmgren. Han nekade till allt, Maja Lisa hade angivit honom för att dölja sitt eget brott.
Han hade varit på torpet två gånger förra hösten för att hämta henne till tröskarbete. Vad beträffar egendom och pengar har han inte fått något av Maja Lisa. Han hade lagat en spinnrock åt henne och inte fått betalt då hon inte hade pengar. men den 25 november hade hon kommit och gett honom 8 rdr hon var skyldig, men eftersom han inte kunde ge tillbaks pengar fick han behålla växeln. Maja Lisa hade däremot kommit till honom den 25 november och velat att han skulle svarva en spinnrock, men han hade fullt upp med arbete. Han hade varit till torpet den 9 december och hämtat plankan i badstugan, han var inte in i boningsrummen.
Maja Lisa Sundborg var en ofta sedd person i rättegångssalarna i Sund vid denna tid. Vid tiden för brottet hade hon 3 olika mål på gång.
Bland en mängd inkomna brev till Kronofogdemyndigheten i Sund har jag hittat följande:
Ordres
Högloflige Konglige Hofrätten bilagde Utslag af den 30 Marti angående Pigan Maja Lisa Sundborg dessmedels hon är befriad från angifwelsen att hafwa från Sunds Soknekyrka stulit 13 kannor vin (ca 30 liter ) men för det hon warit af starka drycker öfwerlastad fäld til fem daler Smt. böter, hafwa herr Landskamreraren och krono Befallningsmannen att låta wederbörande förständiga och till werkställighet befordra.
Åbo Landscontoiret 13 december 1799
Willebrand
Nytt brev daterat samma dag som ovan.
Kongl. Maijts och Rikets Åbo Hofrätts i Storfurstendömet Finlands Utslag, angående
Piga Maja Lisa Sundborg hwilken sedan hon gått den af Kongl. hofrätten uti utslag af den 10 sistledne Junii henne ålagde wärjemåls Ed, blifwit af Härads Rätten i Sunds sokn, medelst Utslag
af den 8 derpå följande julii befriad ifrån angifwelsen att hafwa medelst inbrott i från berörde sokens kyrcka stulit tretton kannor win; äfvensom Maja Lisa Sundborg af uptagne skäl är frikänd från det emot henne gjorde påstående, at såsom lösdrifware blifwa ansedd. men emedan under ransakningen inlupit och Maja Lisa äfwen widgått at hon om wintern 1798, på ett Läsförhörs Gästabud warit af starcka drycker öfwerlasta, thy är hon i förmåga af Kongl. Förordningen angående Swalg och dryckenskap dat. den 17 April 1733 såsom första resan derföre Lagförd, dömd at böta fem daler Silfvermynt. Som är hemstäldt. Gifwit i Åbo den 30 november 1799.
Kongl. Hofrätten har låtit föredraga sig rannsakningen i målet, och pröfwar rättvist gilla Härads Rättens deri gifvet Utslag.
År och dag som föreskrifwit står.
På kongl. Maijts och Rikets Hof Rätts wägnar
Eric Walleen V. Zettervald
Att denna rättsprocess drog ut på tiden ser vi i nästa brev som är daterat exakt 2 år och 1 dag efter att wästgöten Lars Andersson blev ihjälslagen nämligen den 25 november år 1801.
Kronofogden brev 1801 Ea27
Till Kronobefallningsman Taxell
Ordres
Uti skrifvelse af den 12 denna månad har Höglofl. Kongl. Åbo Hofrätt förordnat det pigan Maria Lisa Sundborg som för begångit mord å handlanden västgöthen Lars Andersson, sitter fängslig i Castelholms krono häkte med görligaste första under stark och säker fängslig wård, bör flyttas till Slotts häktet i här wid Staden och däri ensligt förvar till bekännelse hållas samt af förre Soldaten Palmgren, hvilken äfwen är insatt för delaktighet i berörde brott, tills widare förordnande meddelas skall i Castelholms krono häkte så noga bevakas at tillfälle för honom at sig på flygten begifva icke måtte givas, Krono befallningsmannen äger att därföre ej allenast med första låta Maja Lisa Sundborg under starkaste fängslig wård hit försända, utan och besörja derom at Palmgren blifver på det nogaste bevakad.
Åbo lands Concellie den 25 november 1801
Att Maja Lisa Sundborg var av hårt och listigt virke börjar man förstå då vi vet att hennes nådeansökan till Kunglige Maijt avslås i augusti år 1800. Men ännu i mars år 1802 besluter Konglige Hovrätten om ännu en undersökning och om förpassning av Maja Lisa till Åland för ett urtima ting i Sund den 30 april år 1802.
Kronofogdens brev 1802, Ea 28
Upwist wid Urtima Tingsrätten i Sund d. 30.4. 1802.
Uti skrifwelse av den 15 de i denna månad, har Höglofl. Kongl. Hofrätten förordnat till ny undersökning uti det emot Pigan Maja Lisa Sundborg och förre Soldaten Palmgren angifna mål, at hafwa om lifwet bragt handlande Västgöten Lars Andersson och förordnat till ordförande där wid, vice Häradshöfdingen Landtman, hwarföre jag den 29 denna månad Maija Lisa Sundborg här ifrån till Castelholm afsänder; krono Befallningsman äger att hon under dess wistelse å Castelholm blifwer noga bewakad och hindrad att på något sätt hafwa umgänge med Palmgren eller andra obehöriga personer, utan och såsom actor Publicus sig wid undersökningen inställa, samt att Maija Lisa Sundborg efter förrrättningen under skarpaste fängslig wård blifwa till Slots Häktet härstädes åter försänd, och Palmgren insatt å Castelholms kronohäkte.
Åbo Landscancellie den 27 Martii 1802.
Under sin fängelsevistelse har nämligen Maja Lisa haft tid på sig att hitta på ett sätt att uppskjuta stunden för avrättning. Hon kommer nu med nya uppgifter som pekar ut sin husbonde Carl Eriksson på Norrgårds i Strömbolstad. Hon har dessutom lyckats kommunicera med Palmgren i ärendet.
Det sista brevet eller Ordres jag hittat i Kronofogdens arkiv är då order ges att hämta Palmgren från Kastelholms häkte för att avtjäna sitt i början erhållna straff om livstids straffarbete på Sveabord.
Ordres
Som Höglofl. Kongl. Hofrätten genom Utslag af den 19 förvekne November förordnat, det bör förra värvfade Soldaten Carl Palmgren hvilken blifvit angifven för delaktighet ut det å gårdsfareri handel idkande Wästgöten Lars Andersson föröfvade mord, försändas til Sveaborgs fästning at därstädes til arbete på bekännelse hållas, altså åligger Krono Befallningsmannen i sådant afseende låta uttaga Palmgren ifrån Kastelholms Krono häkte och honom under säker vård, fängslad til händer och fötter, samt försedd med halsjern, vederbörande krono Betjente och fångförare emellan hit in sända för att vidare härifrån til het honom ådömde fästningsarbetet varda befordrad. I öfrigt äger Krono Betjening at hvar igenom sitt District vara Palmgren följaktig, samt däröfver hålla den nogaste tilsn at honom icke måttte lämnas tillfälle sig på flykten begifva under vägen.
Åbo Lands Cancellie den 11 December 1802.
Under H. Herr Gen. Major Landshöfd. Com. och Riddaren von Willebrands frånvarro på Embetets Resor i Länet.
Till Krono Befallningsman Taxell.
Alltså över tre år efter mordet får äntligen Palmgren sitt straff och blir förd till Sveaborg. Inget finns därefter omnämnt om Maja Lisa efter detta men det mest troliga är att även hennes straff verkställdes i Åbo. Halshuggas och å båle brännas. Men som sagt ännu är inte sista ordet givet.
Till sist ett par rader ur Edward Daniel Clarkes bok, En resa på Åland vintertid 1799:
Den metod som användes i detta land för att framtvinga en bekännelse från brottslingar - tortyr användes aldrig - är helt enkelt fängelse på vatten och bröd under en viss tid, vilket sägs tjäna sitt ändamål.
Åbo slotts häkte, dörr till ett av cellerna i det s.k. tornet.
Åbo slott började byggas på 1200-talet.
Källor: Ålands Landskapsarkiv
Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö.
Ålands Bebyggelse i ord och bild 1963
Kulturmiljöinventering Sund 1983
Jag vill tacka Åke Söderlund, Karin Mansén, personalen på Ålands Landskapsarkiv, samt Veli-Matti Pussinen på Landsarkivet i Åbo för all hjälp.
Domderat i Godby den 25 september år 2015
Johan Granlund
Efter denna artikel har nya uppgifter kommit fram från författarinnan till avhandlingen:
Marknad på väg - den västgötska gårdsfarihandeln 1790 - 1864.
Pärmbild från boken "Marknad på väg", författare Pia Lundqvist
I ett mail av den 28 september berättar hon följande:
Lars Andersson, den mördade västgöten var född i Toarp utanför Borås år 1749 så han var således i 50 års åldern då han blev mördad.
Han efterlämnade 3 små barn: Anna f. 1783, Anders född 1786 och Per född 1787.
Hans hustru hette Katarina Olofsdotter född i Hol socken. Efter hans död fortsattes handelsrörelsen av en annan son troligen från ett annat gifte Magnus från år 1801.
Lars Andersson var en av hundratals gårdsfarihandlare från trakterna runt Borås. Det fanns åtminstone 15 personer med samma namn som han i rullorna som idkade denna rörelse.
Han härstammade från gården Häljared Västergård och det var ett skattehemman om 1/4 mantal vilket var ganska stort jämförd med andra i häradet.
Lars innehade även två andra hemman; Hiljare Nedergård båda med samma namn om olika mantal och var utarrenderade till landbönder. Lars var således en ganska förmögen man då han reste över till Åland för gårdsfarihandel.
Enligt det resepass han innehade hade han rätt att idka handel i Västmanland, Roslagen, Uppland och Åland, detta pass utfärdat 1788.
Respass, utfärdat av svenska myndigheten. Tillstånd att idka resandehandel.
I en uppsats "Toarps många handelsmän och industrigrundare " finns Lars Andersson omnämnd och däri antecknad som mördad av en "kvinnsperson på Åland".
Efter att denna artikel publicerats i bloggen har Karin Mansén på Landskapsarkivet, min duktiga medarbetare för denna artikel hittat ovanstående sensationella dokument i ett sökprogram kallat Hiski.
Villmanstrands spinnhus - Lappenrannan kehruuhuone.
Död/ 25.2. 1821, Begravd/1821, Person/ No: 6 Qvin. Maja Lisa Sundborg/ Dödsorsak nervfeber:rödfeber/ Ålder 54.
Frågan är, är detta vår Maja? Har hon lyckats med att få sin dödsdom ändrad till livstidsfängelse,
vem var hennes beskyddare i så fall och hur gjorde hon? Vår Maja borde varit 56 år inte 54 som här står men sådana fel var vanliga på den tiden.
Är det så att detta är "vår" Maja som 20 år efter att hon mördat Lars Andersson dör en någorlunda naturlig död på ett spinnhus efter denna enorma rättsprocess och efter att Kunglig Maijt avslagit hennes nådeansökan, då får man nog anse att storyn är en av de märkligaste som hänt i åländsk rättshistoria och kanske i hela Svea rike i gången tid.
Johan G. Granlund
Tveklöst ett jätteintressant stycke 'kyrkohistoria'..
SvaraRadera