I tidningen Nya Åland från den 9 januari hittar man en artikel med rubriken "Rejäl rabatt för Alandias många pensionskunder" skriven av Annika Orre. För Alandia - Bolagen svarar dess pensionsförsäkrings vd Åsa Ceder.
Rubriken gav åtminstone mig några frågeställningar. Som gammal försäkringsagent i Pohjola-Bolagen som försäkrat många ålänningar både med privata och lagstadgade försäkringar, skall jag här försöka reda ut begreppen.
Visserligen har mycket ändrat efter att det begav sig för 14 år sedan men de grundläggande idéerna är väl desamma.
Rubriken har i en enda mening lyckats inrymma fyra olika begrepp.
1. Rabatt.
Vem får denna förmån? Det är de kunder, alltså företag/företagare som tecknat sina lagstadgade pensionsförsäkringar, i detta fall i Alandia.
Här påverkar dödlighet, invaliditet och arbetsoförmåga samt försäkringspremierna inom ett område som Åland.
I det fall man tecknat privat pensionsförsäkring erlägger de olika bolagen i Finland olika typer av återbäring/ränta på det inbetalade kapitalet och dessa återbäringar kan vissa år vara ganska betydande beroende på bolag.
2. Alandia
I Finland finns ett antal försäkringsbolag som har rätt att teckna lagstadgade pensionsförsäkringar och dessa tecknar även privata pensionsförsäkringar. Under 1990-talet fick även bankerna rätten att teckna dessa försäkringar.
3. Pension.
Man kan vara pensionär antingen genom att helt eller delvis i ett antal år leva på privata pensionsförsäkringar. Det är helt enkelt så att man placerat kapital i försäkringsbolag/bank, som förhoppningsvis har gett bra avkastning.
Därefter lyfter man ut månatliga belopp i ett på förhand överenskommet antal månader, en så kallad pension. Premierna har man under åren helt eller delvis fått dra av i inkomstbeskattningen (kanske inte numera) och då man lyfter pensionen betalar man sedan antingen inkomst eller kapitalskatt. Här gjordes ofta stora vinster emedan man drog av beloppen på toppen av en hög inkomst och skattade den i en givetvis lägre inkomst.
I det lagstadgade pensionsystemet kan man först vara deltidspensionär, jag tror det är från 58, ett antal år fram till 63. Härefter är det möjligt att jobba lite till vid sidan av och slutligen lyfta hela klabbet vid 68 års ålder.
Den lagstadgade pensionen höjs med ett pensionsindex som fastställs av pensionsmyndigheterna. I en annan artikel i tidningen Åland samma dag skall förhöjningen komma att bli 3.6 % detta år. Denna förhöjning kommer att bli lika för alla pensionärer oberoende av från vilket försäkringsbolag man lyfter sin pension.
4. Kunder.
Man kan vara kund i ett försäkringsbolag antingen genom att som företag/företagare teckna lagstadgade eller privata pensionsförsäkringar.
Man kan även vara det som pensionär genom att man lyfter sin lagstadgade pension från det bolag som handhade de företagsförsäkringar man senast jobbade i.
En person kan under sitt yrkesverksamma liv således vara försäkrad i många pensionsförsäkringsbolag men summan utbetalas från det sista bolaget.
I allmänhet råder stor begreppsförvirring runt den kommande pensionen. Väldigt många tror att de under åren intjänat si och så mycket pengar, låt oss säga från 23-årsålder till pensionsåldern vid 63, och att dessa pengar är deras. Men det är endast procentsatserna
som är ens egna, numera kanske inte ens det.
I ovannämnda tidningsartikel får vi ett exempel av Åsa Ceder. En person har intjänat 3.500 euro/mån. Om du jobbar till 68-årsålder ökar din pension med 540 euro/mån.
Vad hon däremot inte säger är att det pensionskapital du skulle ha fått mellan 63-68 alltså nominellt 115.500 euro är försvunnet ur din plånbok. Just därför att det inte är dina pengar. Istället vill du släpa dig fram på jobbet i 5 år till för att få 540 euro/mån till från 68 år. Detta innebär ju att du är långt uppe i 80-års ålder innan du är ifatt de förlorade pensionspengarna.
Jag skulle nog rekommendera att ta ut pensionen och ge jobben åt de unga, de återvändande och de invandrade och njuta medan du har livet, hälsan och förståndet i behåll.
Johan Granlund
tidigare deltidspensionär och numera heltidspensionär
