Då jag var barn hörde jag gubbarna i Finby skämta om huru stora skogar Tranviksbönderna innehade. De var så enorma och djupa så att bönderna inte visste var de började och slutade. Inte för inte finns ju Ålands högsta gran numera i byn.
Iniö kyrka i dag
Men att man en gång i tiden varit kyrkobyggare och levererat produkten för uppmontering på plats, var för mej en stor nyhet.
I jultidningen "Den signade dag" skriver pastor Rafael Weckström år 1945 följande:
"Några reflexioner kring en skärgårdskyrkas öden"
Första gången ett kapell i Iniö omnämnes är 1557 i samband med den S.k. silverskatten. Iniö var sedan 1554 kapell under Töfsala. Synbarligen åsyftar hävdatecknaren samma kapell, då han i "Inniö Kappells Bookh" från år 1641 - 1738 förtäljer bl.a. följande: anno 1642 Blefmedh Capell Bönderna af tald t om edt Nydt Capells Uphugning, efter det gambIa ähr aldeles förfallidt och ståår på et wådt rum, at grifterna med h Watn fulla blefvo ...
Det nya kapellet timrades på Åland i Sunds socken, Tranvik by, och stockarna fraktades
samma år på fyra Iniöskutor till sin nya plats vid "Åssledahls Wijk, lithet Uth ifrån Byin. (Norrby).
Kapellet kostade 130 daler kopparmynt. Löjligt litet säga vi. Men på den tiden var det en stor summa för de fattiga kapellborna. I kapellets kassa fanns endast en bråkdel av summan, men byns samtliga bönder, endast 34 obetydliga hemman, sammansköt 1 daler 16 öre kopparmynt var. För dem som ägde skutor, var det även en hederssak att gratis frakta kapellet från Åland. Med sitt nävertak, sitt enkla träkors på taket, sina små, blyinfattade fönsterrutor och sin lika anspråkslösa inredning, kunde det ej på långt när mäta sig med fastlandskyrkorna, men det var dock det dyrbaraste de fattiga kapell- borna ägde. Med rörande pietet och under stora uppoffringar gjorde de allt som göras kunde för att vidmakthålla sitt tempel.
Men snart skymde det till kväll i kapellets historia. Efter nära 150 års tillvaro var det så illa åtgånget av tidens tand att det måste ersättas med ett nytt. Härom berättar hävdatecknaren bl.a. följande:
År 1790 den 1 maji blef uti allmän sockenstämma gamla träkyrkan ansedd wara så bristfällig och förfallen att en ny kyrkobyggnad, med första borde företagas.
Och med nya kyrkans tillkomst hade det i Tranvik byggda Iniö-kapellet spelat ut sin roll.
Iniö kyrka i dag
Men att man en gång i tiden varit kyrkobyggare och levererat produkten för uppmontering på plats, var för mej en stor nyhet.
I jultidningen "Den signade dag" skriver pastor Rafael Weckström år 1945 följande:
"Några reflexioner kring en skärgårdskyrkas öden"
Första gången ett kapell i Iniö omnämnes är 1557 i samband med den S.k. silverskatten. Iniö var sedan 1554 kapell under Töfsala. Synbarligen åsyftar hävdatecknaren samma kapell, då han i "Inniö Kappells Bookh" från år 1641 - 1738 förtäljer bl.a. följande: anno 1642 Blefmedh Capell Bönderna af tald t om edt Nydt Capells Uphugning, efter det gambIa ähr aldeles förfallidt och ståår på et wådt rum, at grifterna med h Watn fulla blefvo ...
Det nya kapellet timrades på Åland i Sunds socken, Tranvik by, och stockarna fraktades
samma år på fyra Iniöskutor till sin nya plats vid "Åssledahls Wijk, lithet Uth ifrån Byin. (Norrby).
Kapellet kostade 130 daler kopparmynt. Löjligt litet säga vi. Men på den tiden var det en stor summa för de fattiga kapellborna. I kapellets kassa fanns endast en bråkdel av summan, men byns samtliga bönder, endast 34 obetydliga hemman, sammansköt 1 daler 16 öre kopparmynt var. För dem som ägde skutor, var det även en hederssak att gratis frakta kapellet från Åland. Med sitt nävertak, sitt enkla träkors på taket, sina små, blyinfattade fönsterrutor och sin lika anspråkslösa inredning, kunde det ej på långt när mäta sig med fastlandskyrkorna, men det var dock det dyrbaraste de fattiga kapell- borna ägde. Med rörande pietet och under stora uppoffringar gjorde de allt som göras kunde för att vidmakthålla sitt tempel.
Men snart skymde det till kväll i kapellets historia. Efter nära 150 års tillvaro var det så illa åtgånget av tidens tand att det måste ersättas med ett nytt. Härom berättar hävdatecknaren bl.a. följande:
År 1790 den 1 maji blef uti allmän sockenstämma gamla träkyrkan ansedd wara så bristfällig och förfallen att en ny kyrkobyggnad, med första borde företagas.
Och med nya kyrkans tillkomst hade det i Tranvik byggda Iniö-kapellet spelat ut sin roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar