Stockstugor från Åland till Djurgården i Stockholm anno 1668

Gröna Lund på Djurgården i Stockholm

I min förra bloggartikel berättade jag om att man byggde kyrkor i Tranvik i medlet av 1600-talet. Att Iniö kyrka i Åbolands skärgård hade levererats därifrån kunde verifieras i gamla handlingar men uppgiften att Lumparlands kyrka även skulle byggts där är enligt hörsägen.

Då jag för flera år sedan sökte uppgifter över konstnär Louis Belangers arbeten stötte jag på följande häpnadsväckande uppgift. På 1660-talet levererades timrade stugor från Åland till Djurgårdsområdet i Stockholm. Kan det vara så att dessa hus även timrades i Tranvik? Detta skulle ju passa precis in i samma årtionden som kyrkorna byggdes för Iniö och Lumparlands församlingar. Hade Åland på den tiden en känd husbyggnadstradition alldeles som Sjökvarteret i Mariehamn i dag är känd för sin fartygsbyggnadskonst? Hur kunde man här ha uppnått ett sådant gott rykte att man vågade anlita dem för dessa viktiga husbyggen? Vad var det som avgjorde att man beställde hus så långt ifrån Stockholm, fanns det inte på närmare håll?

Utsikt från Hasselbacken över området vid Allmänna gränd på Djurgården och ut över Stockholm.
Oljemålning av Louis Belanger 1812. Konstnären står uppe vid nuvarande Hasselbacken och tittar ner mot Allmänna gränd.

Bilden ovan är från en artikel i Kulturvärden 1/02. Artikeln är benämnd Mjölnarens trädgård och är författad av konsthistorikerna Hans Landberg och Catrine Arvidsson. Den belyser på ett mycket intressant sätt hela utvecklingen av Djurgårdsområdet fram tills i dag. Då de flesta av oss någon gång besökt Gröna Lund eller besjungit Bellmans visor ligger området varmt i våra hjärtan och minnen.

Karta över området. I bildens mitt Mjölnarens trädgård i Djurgårdsområdet.
Området domineras i dag av nöjesfälts och tivoliområdet Gröna Lund.

I artikeln kan vi saxa följande: Vid mitten av 1700-talet hade Djurgården nästan helt tappat sin betydelse som kunglig jaktpark. Ön kom mer och mer att bli ett andningshål och ett nöjescentrum för den som ville fly storstadens smuts och trängsel.

Artikeltext enligt följande:
Att spåra Bellmanhuset och krogen Gröna Lund i arkivens källmaterial visar sig svårt, Bellmanhuset och den så kallade Mjölnargården är uppföda på samma tomt vars officiella namn enligt 1729 års numrering varit Trädgården 31. Vid några tillfällen kallas hela tomten Mjölnargården, men ingenstans i arkivmaterialet från tiden finner vi benämningen Gröna Lund.

Att de båda byggnaderna står på samma tomt och har samma ägare gör att de blir svåra att skilja i mantalslängder, taxeringslängder och annat arkivmaterial. Vi kan komma med antaganden och ställa upp hypoteser då det gäller Mjölnargårdens och Bellmanhusets äldsta historia men absoluta fakta är sällsynta och svåråtkomliga. Tomten och byggnaderna är emellertid intimt förknippade med Djurgårdsstadens historia och utveckling, och om den vet vi betydligt mer. Vi kan till och med sätta ett exakt datum - 14 september 1667 - då beslut fattas att lägga grunden till det som skall bli Djurgårdsstaden. Men historien börjar redan ett par årtionden tidigare.

Enligt 1644 års sjöartiklar skulle flottans manskap få fri sjukvård då de blivit sjuka eller skadat sej, i tjänsten. Ofta sändes de då till hemorten för att få vård i stället för att vårdas av kronan. men så småningom fann man det nödvändigt att uppföra en vårdinrättning i närheten av skeppsgården i Stockholm. Drottning Kristina skänkte så 1646 en tomt till Amiralitetet avsedd för just en sådan vårdinrättning - ett krigsmanshus - på Ladugårdslandet, men av olika anledningar dröjde det ända till 1667 innan bygget kom till stånd. Den 14 september beslöt Amiralitetets Krigsmanshuskassa
ATT BESTÄLLA ETT ANTAL TIMMERSTUGOR FRÅN ÅLAND, att uppföras som sjukstugor för båtsmän.

Nu hade tomten på Ladugårdslandet bytts emot en en tomt på Valmundsön, som Södra Djurgården då kallades. Tomten var en smal och bergig strandremsa utanför staketet till den Kungliga jaktparken. ÅRET DÄRPÅ 1668 ANLÄNDER TIMRET FRÅN ÅLAND och stugorna sättes upp i längor kring en stor fyrkantig gårdsplan just där Allmänna Gränd i dag möta Djurgårdsvägen. Amiralitetet anställde en barberare den tidens kirurg och ett par båtsmän avsedda för att fiska för de sjukas räkning.

Bara några år efter att anläggningen stod färdig kom den att fyllas till bristningsgränsen med sjuka och döende båtsmän. Förutom sjukhuset lät Amiralitetet uppföra ett antal båtsmansstugor som kaserner för hundratals båtsmän och annat folk som hade sin tjänst på Skeppsholmen. Kring 1680 överfördes flottan från Stockholms skeppsgård med båtmän och allt till sin nya hemmahamn - den nyanlagda örlogsstaden Karlskrona. Båtsmanskvarteren på Djurgården lämnades öde och skulle enligt reduktionen återgå till Kungl. Maj:t. Men Amiralitetet såg en möjlighet att tjäna pengar på att hyra ut tomterna och skaffade sig snabbt bekräftelse av Karl XI på att området var en donation som man själv hade rätt att arrendera ut eller sälja. Slut citat.

Bildtext
Utsikt över Djurgårdsstaden 1880. Allmänna gränd har ställts i ordning och breddats men kvarteret Trädgården som upptar bildens högra sida präglas fortfarande av en brädgård och skräpiga förråd. Det ryker kraftigt ur Mjölnargårdens två skorstenar och där bakom kan man ana Bellmanshuset och den förfallna trädgården.

Ehuru de från Åland levererade sjukstugorna i helhet nedmonterades på Djurgården och överflyttades till Karlskrona kan jag inte få fram ur artikeln men troligtvis. Intressant skulle vara att veta om även båtsmansstugorna timrades på Åland. I texten framgår att båtsmansstugor fanns kvar på området under lång tid, delvis förfallna.



Timrat i Godby den 25 augusti år 2019

Johan G. Granlund

Det byggdes kyrkor i Tranvik på 1600-talet

Iniös nuvarande kyrka, byggnadsår 1798 - 1800

Som så ofta i min hembygdsforskning får jag komma med uttrycket "av en tillfällighet" så även med följande berättelse.

Jag råkade på nätet bläddra i en jultidning och får se en berättelse om en gammal kyrka i Iniö och där framgick att denna skulle varit byggd i byn Tranvik i Sunds socken. Då denna by är grannby till min hemby Finby och från Södergårds i Tranvik kom även min farmor, spetsade jag ögonen och läste vidare.

Artikeln var skriven av pastor Rafael Weckström och ingick i jultidningen Den signade dag och hade rubriken "Några reflektioner kring en skärgårdskyrkas öden":

Första gången ett kapell i Iniö omnämndes är år 1557 i samband med den så kallade "Silverskatten".
Iniö var sedan år 1554 ett kapell under Töfsala socken. Synbarligen åsyftade hävdatecknaren samma kapell, då han i "Inniö Kappells Bookh" från 1641 - 1738 förtäljer bland annat följande:

Inniö Kappells Bookh åren 1641 - 1738

Anno 1642 belf Medh Capell Bönderna aftald om edt Nydt Capells uphugningh, efter det gambla ähr aldeles förfallidt och ståår på et wådt rum at grifterna medh Watn fulla blefvo, ty opledhes en bewuemlig och Tår Plass, det Nya Capellet fattias skall, blev beslutit af sysslåman Eskell Jönsson i Söderby Capellet Opbyggt färdiigt skulle optingas på Ålandh, dit Eskel Jönsson i Söderby med Twenne Besutne män sig förfogande och Capellet färdit weggiarne medh rösten förtingat i Sundh Sochn och Tranwijk by för Daler koppar myndt och så som Penningar i Capellet inthet fulkombligen om Capellet skulle bettalas med i förådh fanns.

Förteckning över de fem Tranvikhemmanens skogsinnehav.
Att Tranvik by innehaft och har stora djupa skogar är i min hembygd allom bekant.  Men att de skulle varit kyrkobyggare i äldre tid är nog för de flesta en stor nyhet. Att de under 1800-talet byggde ett flertal segelfartyg är känt men inte kyrkobyggnader.

Här ser vi en skattläggningskarta med följande text.
Charta öfver En del af Tranwijk Byss Skog.
Uti Åbo Höfdinedöme Å=lands Härad och Sunds Sochn.
Genometrice författad år 1776 af Adolph Helleday


Det nya kapellet i Iniö timrades således på Åland i Sunds socken och Tranvik by. Stockarna fraktades samma år på fyra Iniöskutor till sin nya plats vid "Åsledahls Wijk, lithet uth ifrån Byin"
( nu Norröjen)

 Kapellet kostade 130 daler kopparmynt. Löjligt lite säga vi, men på den tiden var det en stor summa pengar för de fattiga kapellborna. I kapellets kassa fanns endast en bråkdel av summan men byns samtliga bönder, endast 34 obetydliga hemman, sammansköt en daler och 16 öre kopparmynt var.
För dem som ägde skutor var det även en hederssak att gratis frakta kapellet från Åland. med sitt nävertak, sitt enkla träkors på taket, sina små blyinfattade fönsterrutor och sin lika anspråkslösa inredning, kunde det ej på långt när mäta sig med fastlandskyrkorna men det var dock det dyrbaraste de fattiga kapellborna ägde.
Med rörande pietet och under stora uppoffringar gjorde de allt som göras kunde för att vidmakthålla sitt tempel.
Men snart skymde det till kväll i kapellets historia. Efter nära 150 års tillvaro var det så illa åtgånget av tidens tand att det måste ersättas av ett nytt.
Härom berättar hävdatecknaren bland annat följande:

-År 1790 den 1 Maij blev uti allmän sockenstämma gamla träkyrkan ansedd vara så bristfällig och förfallen att en ny kyrkobyggnad med första borde företagas. Och med nya kyrkans tillkomst hade det i Tranvik byggda Iniökapellet spelat ut sin roll.

Så långt Rafael Weckströms artikel.

För att få mera kött på benen i denna fantastiska historia sökte jag upp hembygdsforskare i Iniötrakten som kunde berätta mera. Men det visade sig inte så lätt att finna i första taget. Via vänner på Åland som jag visste kände till Iniötrakten fick jag så tag på en dam som tidigare arbetat som kyrkohere där och hon tipsade mig först Rafael Weckströms söner som kanske visste något. Efter många telefonsök fick jag så tag i dem båda men den kände inte till historian emedan de var så små pojkar då deras fader hade tjänstgjort i Iniö som kyrkoherde.
Därefter fick jag tag i en medförfattare till boken "Iniö skärgårdskommuns historia" Björn Öhman och han berättade att den artikeln handlade just om kyrkan som byggdes i Tranvik. Jag samtalade även med en annan hembygdsforskare i Iniö, Mats Eklund som berättade att han ofta besöker den gamla begravningsplatsen och sköter om träbalkarna runt om denna plats. Han berättade för mig att den gamla kyrkogrunden finns kvar i marken och att kyrkan var cirka 10 + 14 meter i storlek.

Var låg då platsen för den i Tranvik byggda kyrkan?
Om detta framgår i boken följande: Det nya kapellet restes på en plats cirka 500 meter norr om den nuvarande kyrkan i Norrby. Kapellet va beläget på en sydsluttning cirka 100 meter från stranden.
Kapellet övergavs år 1798 då den nuvarande kyrkan Sofia Wilhelmina byggdes. Namnet upptogs ifrån den vid samma tid nyfödda svenska prinsessan.
Kapellplatsen finns kvar omgärdad av träbalkar. Församlingsborna har fortsatt att underhålla sina sedan gammalt gårdsnoterade balkar.

Tranvik by sedd ifrån Byberget på Finbysidan, i bakgrunden Lumparn.
Fotografi, Anselm Sjöblad ca 1920


Med största sannolikhet byggdes även Lumparlands kyrka i Tranvik. Om detta finns en muntlig berättelse initierad av Axel Danielsson "Den fridsamme" i en av hans böcker. Däremot finns ingen skriftlig bekräftelse på detta. Även den kyrkan skulle ha fraktats på skutor över Lumparn men året för detta är osäkert. Min teori är att det var före "stora ofreden".
Vi skall titta närmare på Lumparlands kyrkas historia.

Lumparlands kyrka tillägnad aposteln Andreas.
Byggnadsår 1728
Fotografi Wikipedia

Här framgår följande om kyrkan: Ett kapell fanns tidigare i Lumparland och omtalas första gången år 1544 i samband med att Gustav Vasas män förde dess kyrkklocka till Kastelholms slott som vällingklocka. Denna kyrka skall ha stått nedanför kullen väster om nuvarande. År 1666 flyttades kapellet upp på kullen och detta andra kapell brändes så ned under "stora ofreden" 1713-23 av ryssen.

Kan det då vara så att byggnadsåret för den i Tranvik timrade kyrkan är 1666 då den flyttades upp på kullen. Det skulle stämma bra med byggnadsåret för Iniökapellet som var 1642. Traditionen var då säkert stark om Tranviksbornas byggnadskonst och man beställde helt enkelt kyrkan på nära håll endast några kilometer sjövägen över Lumparn.

Varför vet vi då så litet om denna byggnadstradition i Tranvik? Jag tror att mycket av de gamla Åland och dess minnen och traditioner försvann efter den stora flykten till Sverige under stora ofreden. Det som eventuellt fanns skrivet i saken brändes upp samtidigt som kyrkan och de människor som då före ofreden fanns i bygden kanske inte återvände.


Pastoriserat i Godby den 2 augusti år 2019


Johan G. Granlund

När Sofia "lönlade" sitt foster vid Göstas i Finby, julen 1895

Göstas gård no: 9 i södra Finby
Fotografi ingående i boken Vår hembygd Åland 2003
Byggnadsår 1810

År 1896 den 29 mars förrättades för handläggningen av nedanstående mål, urtima ting uti Sund och Wårdö socknars tingslag af Ålands Domsaga å tingsstället i Högbolstad by af förutnämnda socken.

Ja så börjar denna sorgliga och makabra rättegång jag fann i ovannämnda dombok. Jag som uppvuxen i byn Finby hade aldrig tidigare hört talas om detta fall och det tror jag ingen i dag i denna trakt heller har gjort. Inte för att frossa i en olycklig ung kvinnas livsöde utan för att noga taga reda på det skedda beslöt jag mig för att gå igenom hela domen, läsa alla vittnesmål, ja t.o.m. obduktionsprotokoll och dödsattest efter att man funnit ett dött foster i trossbottnen på övre vinden intill en vindskammare där "lösa" pigan Sofia Amanda Axelsdotter Förnäs hyrde ett rum.

Det var för mig väldigt intressant att utläsa vittnesmålen om huru grannar och byssbor betraktade en ogift havande kvinnas livssituation denna tid. Det måste ha varit ett tisslande och tasslande utan dess like i flera månaders tid i byn. Vem var fadern? Någon jungfrufödsel kunde det då inte vara? Var det någon av storbönderna eller deras söner?  Någon 17- årig pojkspoling tror jag då inte det var då Sofia var en 28-årig välsvarvad kvinna!

Och hur kan det komma sig att hon efter att i 9 års tid innehaft en pigtjänst vid granngården Lundgrens och där inte blivit med barn trots att där fanns en son i gården i hennes ålder  och där händer ingenting? Men när hon hyr en vindskammare vid granngården Göstas med tre söner i 20-årsåldern blir hon genast havande?  Varför fick inte de vittna om vad de sett? Kanske de var till sjöss då eller i Amerika?
Jaa nog var det lustigt!

Och varför hyra ett rum och förtjäna sitt uppehälle med virkning och stickning? Det fanns och finns 11 gårdar i Finby och alla behövde pigor då ladugårdar och ängsarbete fordrade stor kvinnokraft.

Ett märkligt sammanträffande var att på gården där detta hände, vid Göstas, fanns en dotter i huset som var examinerad "Ackuschörska" alltså barnmorska och som  inte i sitt eget hem fick tillfälle och möjlighet att utöva sitt eget yrke.

Vi får även en inblick i denna tids hälsovård och apoteksväsende. Mycket besynnerligt är att dottern i huset Jenny Johansson ombeds av den svarande att efter att hon fött sitt barn, gå till lanthandeln vid Rosténs i Finby och därifrån införskaffa någon slags medicin emot hosta och huvudvärk! Och att i samband med den förfrågan hade butiksinnehavaren lanthandlarhustrun Aina Rostén, begärt att få undersöka patienten förrän hon gav ut medicinen!

Vem är det du talar om Johan och vad handlar detta om?

Prästbevis utfärdat i Sunds församling

Lösa ogifta qvinnan Sofia Amanda Axelsdotter Förnäs från Finby i Sunds församling född 24.12. 1867 och vaccinerad, är nattvardsberättigad och till lefvernet välfräjdad

Intygat i Sund dn 24 Februari 1896

Oskar Eskelin t.f. kyrkoherde

I det polisförhör som hölls med den anklagade läser vi följande:

Att Sofia Amanda Axelsdotter Förnäs var dotter till torparen i Härkmer by i Lappfjärds socken, Karl Axel Förnäs och dennes hustru Anna Katarina, vilka bägge levde å Irisskär holme belägen i närheten av Kristinestad.

Sofia hade i två terminer åtnjutit skolundervisning i folkskola. År 1884 hade hon lämnat sitt föräldrahem samt flyttat till Finby by där hennes syster Maria tjänade som piga. Efter att hava innehaft pigtjänst hos särskilda familjer i Finby flyttade Sofia därifrån år 1891 till Hulta by där hon vistades intill hösten 1893 då hon hyrde sig en vindskammare å Göstas hemman i Finby vilket hemman tillhörde nämndeman Johan Erik Johansson. Hos bemälda Johansson hade hon någon gång varit i arbete samt därvid åtnjutit kost av denne, för övrigt förtjänade Sofia sitt uppehälle medels virkning, stickning och andra dylika arbeten. Emellertid hade Sofia ungefär påsktiden år 1895 känt sej vara havande men dock ej yppat detta sitt tillstånd för någon.

Härkmer by i dåvarande Lappfjärds socken, numera tillhörande Kristinestads kommun.
I norr den 1,5 meter grunna insjön.

Den 26 sistlidne December på aftonen hade Sofia känt förslovärkarna samt haft att gå ned till husbondefolket som ännu ej gått till vila för att anhålla om dettas bistånd vid den förestående förlossningen, men då krafterna svikit så hade hon ej kunnat fullfölja denna sin avsikt. Kort därefter hade hon gående på golvet framfött sitt foster samt omedelbart därpå djupt insomnat.

Tillfrågad om hon hört fostret giva ifrån sig ljud påstod hon att på grund av sitt tillstånd ej visste om fostret vid födseln framkommit vid liv eller ej. Vid uppvaknandet hade hon funnit fostret liggande utan liv på golvet varefter hon upptagit detsamma samt invecklat det inuti tvenne kjolar. På en i rummet befintlig kista hade hon ställt det i kjolar inlagda fostret där det samma fått ligga intill lördagen den 28 December på eftermiddagen.

Hon hade legat till sängs den 26 och 28 December samt för de personer som dessa dagar besökt henne beklagat sig över huvudvärk och hosta. På redan omnämnda lördags eftermiddag hade hon flyttat fostret där fostret förvarades till en vägg i vägg med kammaren befintlig skrubb där hon vanligen hade sina kläder.

I östra hörnet av skrubben hade hon omordade afton nedgrävt knytet i den då befintliga sanden hvilken jämte mossa betäckte golvet. På måndagen hade hon gått ned till sitt husbondefolk och härvid hade det ej varit fråga om förlossningen eller något som därmed stod i sammanhang samt hade hon först det antagit att värdfolket ej hade märkt något.

På tillfrågan påstod hon att efterbörden vid förlossningen följt med fostret samt att fostret haft navelsträngen kring sin hals. Då hon ej märkt något liv hos fostret så hade hon varken uppbundit eller avslitit navelstängen utan invecklat såväl foster som efterbörden i de redan förut benämnda kjolarna.

Lundgrens gård no: 1, i södra Finby
Ur boken Ålands bebyggelse i ord och bild från 1963
Byggnadsår 1848

Vid förhöret omnämner inte Sofia till vilken gård i Finby som hon först kom till då hon anlände till Åland. Det var till gård no: 1 i södra Finby som man benämner Lundgrens och som då innehades av Karl Erik Blomqvist.
År 1909 säljer familjen Blomqvist gården och flyttar till Gesterby.

På gården finns även en 27-årig son även han med namnet Karl Erik Blomqvist. Han har inte alls fått komma till tals och man undrar vilken roll han hade i sammanhanget.

Vi skall nu se vad den 57-årige husbonden Karl Erik Blomqvist i den gården har att berätta i sitt vittnesmål. Jag kommer här vad gäller vittnesmålen dels nedskriva exakt vad man uppgav och dels på grund av utrymmesbrist referera.
I förhören och vittnesmålen återskrivs konstant den anklagades hela namn men jag har ibland ändrat det till hon. Månadernas namn nedskrevs denna tid med stor bokstav och efter kolon liten bokstav.
Jag har ändrat de gamla utrycken af, gingo, voro osv.

Bonden Karl Erik Blomqvist:
Att svaranden under 8,5 års tid tjänat hos vittnet såsom piga eller alltsedan svaranden anlänt från sin hemvist till Åland varunder hon uppfört sig till alla delar klanderfritt. Efter sagda tids förlopp flyttade hon till Hulta by i Sunds socken där hon antog tjänst på ett år varefter svaranden åter flyttade till vittnet från vilken svaranden sedermera flyttade till Nämndemannen Johansson men besökte likväl tid som ofta vittnets hemvist vid vilka besök vittnet under sistlidna höst tyckt sig förmärka att hon varit havande. Vittnet hade väl särskilda gånger efter jul sammanträffat med svaranden men först i slutet av Januari månad iaktagit att hon avsmalnat om livet.

Då jag gått igenom vittnesmålen har jag undrat över en sak. Ingenstans finns en antydan om att barnet även hade en far och i inget sammanhang framgår vem det eventuellt skulle vara. Här var ju den gamla kyrkliga lagstiftningen rättvisare emedan man där tvingades att uppge med vem man idkat lönskaläge med samt att båda fick kyrkans skamstraff. I synnerhet om det var en gift man var det även i äldre tid från 1600-talet belagt med dödsstraff.

Jag finner det märkligt att Sofia återvänder till gården Blomqvist, nuvarande Lundgrens, där hon tidigare arbetat över 8 år och efter att hon bara en förhållandevis kort tid tjänat i Hulta samt att hon därefter hyr in sig i granngården Göstas. Från vinden hade hon en vid utsikt emot granngården Lundgrens som hon då kunde övervaka.  Hon skall vad det visar sig, även efter sin nedkomst ofta vistas vid Lundgrens utan att nämna om det i polisförhöret.

I mina fortsatta funderingar kommer frågorna. Hur kan det komma sig att en kvinna tar på sig hela skulden för detta händelseförlopp? Varför försöker hon hemlighålla sitt havandeskap, varför beklär hon sig efter födseln med olika lager av kläder för att dölja sitt tidigare havandeskap och varför är hon beredd att ta emot ett kommande straff som bara för mindre än hundra år sedan renderade halshuggning som vi vet att utfördes i Föglö på Gumsanholmen där pigan Gustava Johansdotter vart den sista på Åland som avrättades år 1822, detta för att hon avlivat tre av sina barn?

Är det den urgamla regeln att det är alltid kvinnans fel om ett havandeskap inträffar? Ville hon dölja och skydda någon, kanske någon av bönderna i byn eller någon av deras söner som inte kunde styra sin utlösning? Ville hon inte för den unge Blomqvist visa sitt havandeskap och därför försökte dölja det och lönlägga fostret. Eller kanske vi här har att göra med en story liknande de amerikanska såporna, var den s.k. rumshyrningen bara en påhittad kuliss, hade hon flyttat in till Göstas i akt och mening att gifta sig med någon av gårdens söner och blivit nekad. Hon var med barn och ville på detta sätt märka gården genom att begrava fostret för alltid mellan golvtiljorna?

Det finns i värdinnan Gustavas vittnesmål ett frö till en sådan misstanke emedan hon vid ett par tillfällen svarar undflyende på grannarnas frågor.

Ja frågorna kan ställas och vi får aldrig svaren. Vi fortsätter att lyssna till vittnesmålen av folket i byn.

Gården Göstas i södra Finby
Sofias vindskammare var i gaveln längst till vänster mot väster.

Nämndeman Jan Erik Johansson, bonde på gården Göstas:
Berättade att Sofia Amanda Axelsdotter Förnäs sedan hösten 1893 på hyra bebott en vindskammare å honom tillhöriga Göstas hemman. Jan Erik Johansson hade ej haft vetskap om hennes havandeskap och ej heller varit i tillfälle att så noga observera detta. Då hon tid efter annan varit på arbete i byn. Väl hade hans dotter Vilhelmina Wasilieff en dag omtalat för den förstnämnde att Sofia säges gå havande. Då han den 21 Februari 1896 hemkommit hade hans dotter tillstädes hämtat poliskonstapel Persson med vilken han härpå forslat Sofia Amanda Axelsdotter Förnäs till Kastelholms häradshäkte.

På tillfrågan upplyste han att han den 26 December då Sofia framfött sitt foster ej sett henne samt att han ombemälda dags afton intill klockan 1 på natten suttit i sällskap med gäster i kammaren inunder det rum som hon bebodde.

-----------------

Andersas gård no: 5,
Byggnadsår 1860
Vår hembygd 2003

Alltså, samma natt som Sofia födde sitt barn sitter husbonden med bagare Karl Emil Bryggman och  Anders Lindholm från granngården Andersas i sin sal vid Göstas i Finby ända till klockan 1 på natten och inte hör något av vad som händer ovanför deras huvuden.

Gården Janses i södra Finby
Fotografi ingående i boken Vår hembygd Åland 2003
Byggnadsår 1876


Bonden Karl Erik Karlsson på Janses i Finby:
Att då vittnet som även idkade smedsyrket några veckor före sistlidne jul förmärkt att svarandens havande tillstånd och då vittnet i slutet av Januari månad på tal derom med nämndeman Johansson hos vilken vittnet då var på smide yttrat: " Hon var ju före jul så tjock som min smidesstubbe", vart har det nu tagit vägen"? Hon är ju nu så lätt, till detta hade Johansson därtill icke genmält något.


Hans hustru Maria Karlsson:
att vittnet från och med början av hösten 1895 börjat misstänka att svaranden vari havande.

Nu berättar Maria att hon några veckor före julhelgen 1895 varit på besök igen hos familjen Johansson på Göstas och då hon betraktat den svarande har hennes misstankar besannats. Hon besöker ännu en gång gården den 20 januari och samtalar med värdinnan på Göstas, Gustava Johansson. Maria hade då för Gustava yttrat sin förvåning över huru svarandens bröst och mage hade avfallit betydligt. Då hade Gustava genmält att : I hennes tycke var svaranden fortfarande lika bastant som förut och tillagt att hon som hennes döttrar eftersökt på vinden om helst några tecken skulle antytt att hon nedkommit men icke funnit något som antydde att den svarande nedkommit.


Hans dotter Ida Maria Karlsson:
att vittnet ett par månader före julhelgen 1895 förmärkt att svarandens havande tillstånd och därför blivit högeligen förvånad då den svarande under julhelgen gått förbi vittnets hemvist helt förändrad och späd till kroppsformen mot vad svaranden varit någon tid förut. Då vittnet en gång under hösten sagda år på tal om svaranden frågat Gustava Johansson om hon ej iaktagit att svaranden var havande, hade hon därtill svarat endast "Det får vi se närmare jul"


En annan person som verkar vara en nyckelperson och spindel i nätet i byn var butiksinnehavarehustrun Aina Lindholm på gården Rosténs i Finby.

Lindholm gård i Finby, även kallad Rosténs.
Byggnadsår 1825 samt tillbyggd 1878

Efter gifte med gårdsägare Karl-Gustav Lindholm kommer åtta år tidigare Aina Rostén från Raumo till gården i Finby. Hon verkar vara en "stark" kvinna som även sätter sin prägel på gårdsnamnet som härefter i folkmun blir Rosténs.
I gården var denna tid i östra ändan en lanthandel som även idkade någon form av apoteksrörelse och med denna sammanhängande ordinationer. Detta framkommer tydligt i följande vittnesmål:

Aina Lindholm:
att vittnet som i 8 år varit fast bosatt i Finby by, derunder vittnet lärt känna svaranden och icke hade hört på tal om denne annat än gott med undantag av ifrågavarande händelse. Att svaranden en gång varje vecka varit hos vittnet där en syförening bildats och sammanträdde, varutom vittnet dessemellan haft besök av henne i och för särskilda uppköp infunnit sig i vittnets i Finby by belägna handelsbod. Under sistlidne höst hade vittnet ryktesvis hört omtalas att svaranden var havande varom vittnet dock ej tillsport svaranden och ej heller kunnat eljest iaktaga om så varit förhållandet emedan svaranden hade en i allmänhet mycket fyllig kroppskonstruktion samt såg fet och frodig ut.

Den 27 sistlidne December hade Jenny Erika Johansson (dotter i gården Göstas) infunnit sig hos vittnet och bett henne om någon slags medicin åt svaranden som enligt henne låg sjuk. Vittnet som emellertid själv ville taga kännedom om beskaffenheten av svarandens föregivna sjukdom innan vittnet lämnade derav Jenny begärda medicinen hade åtföljt den nästnämnda till svarandens bostad der svaranden legat i sängen och frusit samt klagat över stark huvudvärk och hosta. I anledning härav hade vittnet givit henne något litet "mixtura simplex preserverande och Hoffmans droppar" varefter vittnet ytterligare tillrett en äggtoddy vilket svaranden förtärt. Under hennes besök hos svaranden hade vittnet suttit på den ena av i svarandens rum befintliga kistor som varit placerade på den motsatta väggen av den, invid den andra kistan hade sin plats, och enär skymning då allaredan inträtt hade vittnet icke kunnat förmärka huruvida något bylte fanns å någondera av kistorna vid sagda tillfälle. Nyårstiden hade vittnet flera gånger återsett svaranden, utan att hon kunnat förmärka om hon avsmalnat ehuru vittnet dagarna närmast före och efter jul väl hört därom omtals.

Bryggmans i Finby
Boken Vår hembygd Åland 2003
Byggnadsår 1887


Bagaren Karl Emil Bryggman:
att barnmorskan Vilhelmina Wasiljeff den 21 Februari infunnit sig hos vittnet, anhållande att han jämte skomakaren Jansson skulle komma till Göstas hemman emedan misstankar yppats att ett foster uppdagats: att vittnena begivit sig av och grävt bland mossan i skrubben, där stark lukt uppstigit och ett bylte hittats uti vilket fostret befanns inlindat med utseende av att vara fullgånget: att svaranden för vittnena erkänt att fostret var hennes: att vittnet den 26 December på aftonen varit hos Nämndeman Johansson men ej hört något från vindskammaren.


Anna Lovisa Bryggman:
att vittnet redan om hösten 1895 förmärkt att svaranden varit havande och då vittnet i följd härav av sitt vid samma tid inträffade enahanda tillstånd för svaranden gjort anspeglingar på deras vid samma tid inträffande nedkomst hade svaranden endast skrattat och skämtat om berörda förhållande.


Vi skall nu läsa vad handelsbiträdet Helmi Lehtinen har att berätta:
att vittnet som känt svaranden sedan flera år tillbaka såsom en i alla avseenden ordentlig människa någon tid under sistlidna höst ryktesvis hört omtalats att svaranden vore havande, utan att vittnet likväl kunnat iaktaga om förhållandet varit sådant då svarande hade "en mycket fyllig kropp" lika litet som hon blivit av vittnet därom tillspord. Den 26 Decembar hade vittnet varit till nämndeman Johanssons och därvid jämte dennes dotter Jenny, besökt svaranden i hennes kammare där hon legat på sängen och klagat över att hon var sjuk och tillika fått några hostanfall, men det oaktat uppstigit och gått ut på gården. Strax efter julhelgen hade vittnet väl hört omtalas att svaranden nedkommit med barn men då hon inunder därpå följande januari och februari månader sammanträffat med vittnet hade vittnet inte kunnat förmärka att någon ändring skulle i avseende å svarandens kroppformer försiggått enär hon förfallit vittnet lika grov om livet som tillförne.

Följande vittnesmål avges av skomakaren Johan Leander Jansson.
Var hans bostad var i byn är för mig obekant men det framgår att han skulle bott i Smedsböle.
Nu var denna by med två gårdar inlänkad i Finby med många underliga gränsdragningar så det är svårt att säga var han bodde.
Han blir i alla fall den som fick göra det smutsiga jobbet med att gräva fram liket och öppna knytet.

Jansson berättar att han i fyra års tid känt svaranden Sofia och på hösten 1895 börjat ana att hon var havande. Han som varande skomakare hade träffat många byssbor och det talades även om att hon redan skulle fött barnet. En dag då han var på skomakarjobb hos familjen Bryggman hade ena dottern på Göstas Vilhelmina Wasiljeff inkommit till Bryggmans och sagt att hon tillsammans med sin syster Jenny påträffat ett bylte som de inte ville öppna själva utan att övriga vittnen fanns med. Med följde då Jansson samt fru Bryggman och en torparhustru Anna Karlsson. Väl framkomna till Göstas hade hela sällskapet gått upp på vinden och skomakare Jansson söker fram det i mossan, sanden och silriset varande likbyltet vilket var omlindad med snören som han avskar med en kniv. Nu hade en mycket stark liklukt spridit sig över hela vinden. Man fann att både moderkaka och navelsträng var ihop med det döda fostret vilket man nu satte tillbaka och lade in det där det hade legat. Nu försökte man få tag i Sofia Axelsdotter i byn men fann henne inte. Väl tillbakakomna fann man henne i rummet. Skomakare Jansson hade då frågat henne varför hon inte underrättat gårdsfolket och begärt hjälp?
Till det hade hon svarat att alla kvinnorna i gården var borta och husbonden hade främmande. Dessutom tillade hon att ingen av gårdsfolket kände till hennes nedkomst.

Nu agerade husbonden Johansson, han snickrade en liten låda i vilken man placerade liket och bar ut det till ett lider och placerade lådan på en bjälke, detta för att "det skulle hållas friskare".


Till sist skall vi se vad kvinnorna på Göstas har att berätta, vi börjar med värdinnan Gustava Johansson.
Hon berättar att hon på hösten märkt att Sofia Axelsdotter var havande och talat med henne om saken vartill Sofia varken jakat eller nekat utan kryptiskt svarat henne; "Ödet får tiden utvisa samt har vi inte något annat att tala om". Gustava hade ändå trott att hon skulle berätta för henne längre fram. Den 26 december hade hon besökt familjen Bryggman emedan fru Bryggman var hemma från Göstas och dessa familjer ofta umgicks. Hon hade därpå följande dag besökt Sofia i hennes rum och funnit henne liggande i sängen och påstod sig ha huvudvärk och hosta som hon skulle ådragit sig vid mangling av kläder. Då hon var uppe på hennes rum fann hon en del kläder på en kista. På frågan om hon ansåg att Sofia hade förändrats i kroppsform sade hon att det kunde hon inte se och att en som fött ett barn har ofta stora bröst. Hon tillade att hon ett flertal gånger genomsökt vinden och skrubben men inte funnit något misstänkt. Däremot då Sofia en dag varit på byn hade hennes flickor genomsökt vinden och hittat fostret i skrubben.

Vilhelmina Wasiljeff, äldre dotter till Gustava Johansson.
Vilhelmina som var utexaminerad barnmorska berättar följande: Att hon i september månad år 1895 börjat misstänka att Sofia var havande. Hon hade då frågat Sofia om hon snart skulle få komma på förrättning till henne. Sofia hade då svarat, " ja det kan inte dröja så länge". Vid jultiden hade hon anat att något kommer att hända snart. Denna jul skulle de fira hos Bryggmans i Finby. Den 26 december hade Vilhelmina besökt Sofia på rummet då för att låna ett par galoscher och då hade hon frågat Sofia om hon mår illa men hon hade svarat att: Nej jag har bara hosta. I mitten av januari hade hon ännu en gång sammanträffat med Sofia och då observerat att en förlossning nog hade inträffat. På hennes frågor hade Sofia svarat: Jag har väl inget annat att göra än att ta livet av mej då folk vill äta upp mej! Senare på Vilhelminas uppmaning att låta undersöka sig hos läkare hade hon svarat: Om jag vill så gör jag det och om jag inte vill så gör jag det inte!


Jenny Erika Johansdotter, yngre syster till Vilhelmina.
Hon berättade att hon vid tiden för potatisupptagningen märkt att Sofia Axelsdotters mage svällt upp betydligt varav hon misstänkte att Sofia var havande. I samtal med henne hade hon endast fått undvikande svar. Hon hade den 26 december varit uppe hos Sofia på hennes rum vid 4-5 tiden på eftermiddagen och varit där ända till 11 på kvällen. Nästa måndag hade hon sett Sofia i rörelse på gården men inte märkt något i hennes kroppsform som skulle förändrats. Antagligen för att hon byltat på sig en mängd kläder. Hon hade visserligen hört av folk i byn att Sofia skulle framfött ett foster men hade av blygsamhet inte velat ta upp saken med henne.


Efter att alla edsvurna vittnen avlagt sina vittnesmål bads alla utstiga och rätten sammanträdde för domslut.

Domstolsutslag

Häradsrätten har tagit målet under övervägande och finner väl misstänkliga omständigheter föreligga därom att svaranden Sofia Amanda Axelsdotter Förnäs sökt enslighet vid sitt ifrågavarande fosters födelse och sålunda försatt sig i hjälplöst tillstånd att ägna fostret nödig vård, i anseende vartill och med avseende å i vad obduktionsprotokollet och ovanintagne attest innehåller,

Häradsrätten i stöd av 2 stadgandet i 22 kapitlet i Strafflagen prövar rättvist döma svarande att för ovanbeskrivna brott hållas ett år och sex månader i fängelse varhos svaranden skyldig känne att till samtliga i målet avhörda vittnen utgiva 2 mark åt dem.

Såväl svaranden som åklagaren Lindstedt förklarade sig med utslaget nöjda i följd varav svaranden med Häradsrättens förpassning kommer att avsändas till Kastelholms häradsfängelse för att därifrån fängslig och under säker vård med första ångbåtslägenhet befordras till Länsfängelset invid Åbo stad för undergående av det henne nu utdömda fängelsestraffet eller till dess om henne annorlunda förordas

Ort och tid föreskrivne
På Häradsrättens vägnar

------------------------------------------------


Refererat i Godby den 5 juli år 2019


Johan G. Granlund

Om gården Göstas i södra Finby kan vidare anföras, att denna gård sedan 1600-talet fortgått i samma släkts innehav. Länge bar man efternamnet Johansson med detta ändrades i sen tid till Göstas.

Gården har enligt Håkan Skogsjös forskningar tidigare varit belägen i norra Finby en liten bit ifrån nuvarande Mattas gård. Gårdens nummer 9 bekräftar denna synpunkt och den finns även angiven i Hans Hanssons karta från 1650 som belägen i norra Finby. Orsaken till flytten är okänd.

Göstas gård är känd ifrån det faktum att där inrättades Ålands första folkskola. Till minnet av det finns ännu i dag en plakett på en kammarvägg.

Fotografi av bonden på Göstas denna tid, Johan Erik Johansson.

Plakettens text: I detta rum började Ålands första folkskola sin verksamhet den 20.1. 1872.
Skola verkade här i 6 års tid varefter den flyttades till sin då nybyggda fastighet i Finby.

Fotografiet är taget av mig och detta i samband med ett besök där tillsammans med Görgen Göstas sommaren 2016.
Görgen är uppväxt på gården och har verkat som doktor i psykiatri i Sverige men bor numera som pensionär i Berlin.


Johan G. Granlund

En kall mulen dag i juli år 2019

Det är sommar det är Åland - och en kväll i Tranviks bygd

Tranvik bykarta, uppgjord av Anders Norrstedt år 1764 och 1766

Ovanstående rubrik har jag hämtat från en ung poetisk studentskas upplevelser av Tranvik i början av det förra seklet. Vi skall återkomma till henne men först ta oss en titt på vad som fanns i byn denna tid utgående ifrån denna vackra karta.

Kartans texter
Tranvik, Beläget på Åland och Sunds Sokn Til Ny Skattläggning och Förmedling Afmätt Åren 1764 och 1766 A.A. Norrstedt

Text emot norr: Finby uti Sunds Sokn Tager Med Sin Skog och Utmarker Emot Tranvijk Och Sträcker På denne Sidan alt Hit

Text emot väster: Domarböle = Swens =  och Smeds = Böle Byars Samfälte Möter Saltsiön Lumparen Här Rundt Omkring Näsudden

I söder: Stora Fagervijk  Stälpbro - Lilla Fagervijk

I öster: Landholm no: 73, Ön (Öjen) no: 74 samt Siggeskiär no:75 ( Gränskär)

I bykärnan: Fem bondgårdar med fem väderkvarnar samt ett Båtsmanstorp
Detta båtsmanstorps plats är med största sannolikhet Per-Anders Anderssons barndomshem Fridhem öster om kullen där förr stod två väderkvarnar och på krönet även var Västergårds gamla ladugård.
Enligt Anne-Maj Persson skulle detta torp burit namnet Frode i äldre tid.

Text i kärret
Wijken består utaf gyttie bottn och gräs samt vass, fräken och starr omkring sidorna, som gjör en åhrlig tillandning

No 72 en strömfiskeplats

Flagan (Fladan man ser en stor brygga samt ett litet strandhus), text invid Röör Wassa

No 70 Svedjat, varit svedjat är nu med ung och tät björkskog beväxt


Längs bygränsen ser vi de olika råstenarna numrerade från 2 Degerstensrån till 8 Siggeskärsrån.

För ett antal år sedan deltog jag i Tranviksällskapets byaträffar och visade då på den karta som fanns
över de olika råstenarna som ingärdade byn. Vi gjorde då vid ett par tillfällen fältstudier och kunde lokalisera alla från no 2 "Degerstensrån"  till 8 "Siggeskärsrån". Men vi missade no 1 och den finns här, i  Stor Fadervik.

Rågångsbeskrifning, uppgjord av lantmätare Norrstedt.

Råsten no: 1 "Storfaderviksrån" och här fann jag även orsaken till varför Tranvik kallas för Kaanans land.

Texten lyder: Nere vid Saltsiön Lumparen och Fagervijken vid en udd "Kaanudden" kallad börjades denna Tranvijk bys Råågång vid

1  En Femstena Råå uti en rund stenkista, väl och fast kringskolad 42 alnar från själva vattenbrynet. Hjertstenen är fyrkantid 2,5 qvarter lång och 1,5 qvarter Dito bred efter den ofvan hufvude flata spetsen 4 qvarter hög och 2 Dito tjock uti Peripherien mät på taget, på en slät plan och Wester om en ifrån skogen nedlöpande liten Rännie, visar med den förnämsta kanten Linien pekar til

2 Degerstens Råån.

Femstena rån vid Storfadervik

Jag hade nöjet att den 25 juni detta år inspektera denna råsten. Jag fick med mig Tranviksbon
Sture Blomqvist och tillsammans for vi ned till platsen. Jag visste ungefär var råstenen skulle vara,
den är cirka 30 meter ifrån stranden sade jag. Väl framme vid strandskogen träffade vi lyckligtvis på stugvärden familjen Gustavsson och vi berättade att vi var ute efter en gammal råsten. Jaha sade värdinnan den är på vår tomt, här är den! Nej sade jag då, denna är av nyare datum det är era markeringar, det måste finnas en annan större. Jaha sade hon då, då vet jag, den är här, och så gick vi några steg norrut och där stod den i all sin glans. Tack och lov utbrast jag, den lever hurra hurra!
Den fina stenpackningen har med årens lopp fått ett extra täcke av mossa och jord men under denna växtlighet gömmer sig flera kvadratmeter stenar som hör till packningen. Tyvärr har några sidostenar borttagits, här finns bara en förutom hjärtstenen.

Udden i Fadervik
I Axel Danielssons böcker framgår att Kaanudden finns omnämnd i gamla kartor och här ser vi att han hade rätt.
På sitt mycket fyndiga sätt lekte han med orden och fick det att framstå som något bibliskt, Kaanans land. Han smög även in politikgeografin i sammanhanget och jämförde med en annan plats som kallades Sibirien.

Denna bok fanns i mitt barndomshem och var den första i min nu stora Alandica boksamling.

I Sund Axel Danielsson om livet i hemsocknen.
Sammanställda och med en inledning av David Papp
Sunds närings- och hembygdsnämnds skriftserie, No 2

I denna bloggartikel försöker jag få med sådant som Axel inte direkt skrev om eller så vill jag komplettera vissa händelser. Axel Danielsson var en ordets mästare och kunde måla med både grova och tunna penseldrag.

Här ett av Axel Danielssons otaliga artiklar s.k. "brev från åländska bygder". Här med en av sina dussinet pseudonymer, Sylvester. Bland dem kan nämnas, Mamres Lund och Den fridsamme.
Axel startade och avslutade sin journalistiska bana på tidningen Åland men tjänstgjorde ett antal år på Åbo Underrättelser.


I en av sina berättelser omnämner han "den unga studentskans kväde":
Det är sommar det är Åland - och en kväll i Tranviks bygd.....

Detta är författarinnan till den vackra texten om Tranvik, Rubia Gadolin var hennes namn.

Åbo - nytt

Bilden här ovan återger dragen av fröken Rubia Gadolin, dotter till professor A.W. Gadolin i Åbo och  hans maka född friherrinna von Alfthan. Ruby Gadolin är ej mera bland de levandes antal, hon avled hastigt på söndagsmorgonen den 9 maj under ett besök i Karhula. hon var ung blott 23 år. Hon stod ännu blott vid porten till livet, hon stängde den sakta och gick bort.
Den bortgångne vistades ett par somrar i Tranvik senare vid Lemström. Hon efterlämnade vid sitt frånfälle ett antal dikter bland dem en, benämnd Sommar och vilken vi här återge.

Den lyder:

Det är sommar, det är Åland -
och en kväll i Tranviks bygd,
hem i höga granars skygd
vridna björkar, hagar, gärden
doft av dagg och lantmans dygd
sydlig fläkt från Lumparfjärden

Det är sommar det är Åland
längs en stig bland nyponsnår
tyst en ensam kvinna går
högväxt, smärt, i vemods slöja
över läppars sena vår
spår av stelnad smärta dröja

Det är sommar det är Åland
nyponblommors skära snö
Ålands pärlas skönsta mö
som med lien uti handen
vänder hem från mejat rö
på de vida, gröna landen

Trana ( På latin Grus Grus )

Tranvik är en gammal trakt, det säges att tranorna var de första som bosatte sig här, därav namnet.

Enligt denna bok skall Tranvik (Tranuvik) vara en bland de första byar på Åland som omnämns.  Flera tiotal år före Sund nämns. Vi är inne i året 1322 och således firar Tranvik sina 700 år 2022, och det är dags att börja med jubileumsplaneringen.
Sunds socken omnämnes för första gången den 17 juli år 1352.

Den 15 mars år 1322
Då utfärdas ett dokument som undertecknas av "8 fastar" d.v.s. denna tids offentliga köpvittnen och där finner vi Gregorius från Tranvik som en bland dem.

Texten handlar i stort sett om ett gäng som så bittert ångrar sina gärningar emot kyrkan att de:
- Nästlat sig in i och utan iakttagande av rättslig väg, på ett otillbörligt sätt lagt beslag på vissa av kyrkan och biskopen i Åbo rättmätigt och lagligen förvärvade gods, göra vi genom föreliggande skrivelse allom veterligt att vi, ovannämnda Andrea, Sibbi, Johannes och Martin, arvingar i tiden till  Ingevald, överlåta ovannämnda gods kallat Thiudanaes (Tjudnäs), åt nämnda kyrka och biskop dem de rätteligen tillhöra utan något villkor eller undantag osv.

Och på det att icke denna vår avsägelse eller anordning under tidens lopp må kunna betvivlas, hava vi låtit densamma genom skötning bekräftas vid allmänt landsting genom 8 s.k. fastars underskrifter, nämligen Thorbjörn från Gårdö, Ernvast i Ragnarsby (Rangsby), Gregorius i Tranvik.....

Ja, då man studerar hela texten finner man väldigt stora likheter med de bekännelser vissa dissidenter gör då de tillfångatagits i diktaturstater och har ett blått öga samt lite röda fläckar här och där.


Kommunikationerna

Att det finns två vägar från Tranvik till allmän väg är allom bekant, kanske tre. Men vilken av dem var först, det har inte bloggredaktören lyckats lista ut. Men av dokumenten framgår att redan i mitten av 1700-talet fanns en väg kallad "Kyrkvägen" fram till Kolsvidja i någon form. Att komma till kyrkan var ju en livsnödvändighet i äldre tider. Likkistor måste ju frambefordras för begravning. Varje söndagsmorgon vandrade ett lämmeltåg av människor, gamla och unga de över milen långa  vägen fram och åter till kyrkan.

Denna karta utfärdad av Jonas Palm är  uppgjord år 1750 och här ser vi:
Väg från Lands och Postvägen till Tranvik. Uppe till vänster som No 2,  Degerstens rån och det är således vägen emot Kålsvidja.

Väg mellan Finby och Tranwijk, den i dag kallade "lill Tranviksvägen"

Geometrisk Afritning
Östra Hagen och Östra Skogen vid Tranwijks By På Åland och Sunds Sokn.
Afmätt och Dehlad som Protokollet utvisar uti September månad åhr 1764 af Anders Norrstedt

Afskrift: Åhr 1765 den 23 Februari är denna Charta och förrättning vid Sunds Sokns Ordinarie Härads Ting uppvist och behörigen gillad och Stadfäst betygas ack Supra.
På Häradsrättens vägnar
Magnus Miödh

Här ser vi att den "lilla vägen" från Tranvik till Finby är även den av gammalt datum. I dag kallas denna väg även "promillevägen"

I mars år 1915 skriver Reinhold Hausen följande angående kyrkvägen emot Kolsvidja.

Om allmänna kyrk- och tingsvägar. Vid betraktande häraf kan det ej väcka förvåning att många enstaka liggande byar voro alldeles i avsaknad af körväg. För att nämna blott ett exempel erhöll Tranvik by i Sund fört år 1766 en väg, på vilken man med åkdon kunde komma fram till allmänna postvägen; och kom denna väg till stånd därigenom att närliggande Smedsböle, Finby och Svenskböle byar förständigades att biträda vid byggandet af denna väg, eftersom den måste löpa igenom dessas samfällda skog.


Så skulle då tillståndet vara i nästan 150 år fram tills dess att min farmors bror sjökaptenen och bonden August Mattsson från Södergårds i Tranvik inlämnar följande anhållan.

Åland den 6.10.1915
Landsvägarna

Sjökaptenen August Mattsson från Tranvik by av Sunds socken har uti den 3 juni år 1914 till guvernören i länet inlämnad skrift anhållit om förordnande för lantmätare att å den byaväg som från Tranvik ångbåtsbryggga leder till Tranvik by och vidare till allmänna landsvägen vid Kolsvidja backen i Sunds socken verkställa förlagsskifte på det vägen senare måtte kunna förklaras till laga syn underkastad byaväg.

Denna annons var införd den 28 april år 1928

Under 1920-talet finner man ett stort antal annonser om linjetrafik utgående ifrån Finby genom Tranvik till Mariehamn.

Diverse
Tranviks turbil vidtager åter med sina turer varje måndag, onsdag och lördag med avgång fr. Finby kl. 9 f.m. Retur 5 e.m.
Elis Andersson


Vi skall återgå till den intressanta kartan och kika in i gårdarnas odlingsarealer.
Vad hette alla åkrar, ängar och beteshagar och finns namnen kvar i folkminnet?

Hustomter

1     Eric Pehrsson nyttiat uti byssens Sohlskifte af ålder Södra Westra och Norra 220 jordmarker

2     Pehr Simonssons Encka Greta Hindrics Dotter Sohlskiftet är näst efter No: 5, 142 jordmarker

3     Detta hemman är delad emellan Pehr Ersson och Matts Ehrsson hälften vardera 100 jordmarker

4     Abraham Michelsson nyttias Sohlskifte näst efter No: 1 för 120 jordmarker

5     Alexander Pehrsson sammanledes Sohlskiftet näst efter No: 4 för 118 jordmarker

Summa 800 jordmarker

Åker och utsäde

6     Storåker bestå af:
a     Leerblandad Moojord samt hård blå = leera
b     Moo med sand blandad

7     Westra Giärdan sammanledes af
a     Sand och Mooblandad
b     Moo och vit sand

8     Söder Åker består af
a     Leer blandad Moojord och blå=samt Leera
b     Samt med moo blandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

7     Westra Giärdan sammanledes af
a     Sand och Mooblandad
b     samt med Mooblandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

8     Söder Åker består af
a     Leer blandad Moojord och blå = samt speck Leera
b     Sand med moo blandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

9     Norråker består sammanledes af alla tre föreskrefne jordarter nembligen
a     Leerblandad matjord samt hård Leera och speck Leera
b     sand med mooblandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd=Sand samt rostig sand

10   Öster Åker består af
a     Leera med moo blandad
b     Sand med moo blandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd=Sand samt rostig sand

11   Segel åker består af
a     Leerblandad Moojord samt blå= och Speck leera
b     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

12   Qvarn Giärdan till No. 4 af sand bestående

13   Ny Giärdan, til No: 3 af röd sand
14   Puttis Giärdan til No:2 af röd och vit sand
15   Sandbacks Giärdan til No: 5 af röd och vit sand
16   Hafver Giärdan til No: 5 af
a     Leera med Moo blandad
b     röd och vit sand

17   Hafvergiärdan til No:2 bestå af röd sand

Kålängar

18   Kåläng til No: 5 af sand
19   Dito til No: 1
20   Dito til No:3
76   Stenings Giärdan til No: 3 af sand blandad moojord bestående innehåller


Då åkrarnas namn är ganska få representerande alla fyra väderstreck, uppvisar i stället namnen för slåtterängar ett helt fyrverkeri av namn, här finns ett otaliga särpräglade namn varas många är försvunna.
Jag vill här visa dem i den ordningsföljd de finns i kartans beskrivningar.

Äng = och Hage = Slåtter

21     Söderängen af Sidländ och Måslupen börstingsvall bestående

22     Nabbäng sammaledes bestående af sidländ hårdvall något bättre bärande.
         Jorden om vassa sjöfoder och god ?

23     Segeläng består af helt bördig hårdvall

b       Fordom mager hårdvall c. ibidem vassa och grof starr

24     Öster Ängen består af hårdvalls slåtter och Ibidem Rörvassa och sjöfoder såväl emot saltsjön
som Wijken Fladan kallad såsom och emot Träsnes vijken vilken består af gyttiebotten och årlig tillandning

25     Rörholm består af måslupen sidvall och börstingsgräs

26     Fagervijks ängen består af helt mager hårdvall med börstinggräs

27     Storhagen til No: 1 ex 3 af hårdvalls slåtter

28     Mushagen til No 3 helt bortbränd vall af sand grund och börstingsgräs

29     Kråkhagen til No: 3 och Måsbelupen börsting

30     Sveden til No: 3 sammaledes måsbelupen börsting

31     Fallsvedjan beteshage til No; 3

32     Lill Fagerviks Sveden til No 5 af Måsslupen sidvall med börstingsgräs

33     Mååskiärret ? kiärr och starrvalls slåtter til No 2

34     Ahlvijks beteshage til No 5 enskilt

35     Södersveden slåtter til No 4 af Måsslupen sidvall och börstingsgräs

36     Nyhagen til No 2 slåtter af ? kiärr och starrvall bestående

37     Nyhägnan til No 1 slåtter av mager Måssbelupen hårdvall med börstingsgräs

38     Stor sveden til No 2 af sidvall med måssbelupen börstingsgräs

39     Koosveden til No 3 mager hårdvall måssbelupen innehåller

40     Westra hagen til No 2 överallt med tall och granskog

41     Stenings hagen til No 5 beteshage

42     Stenings hagen til No 1 beteshage

43     Byns Båtsmans tompt

44     Steningshagen til No 5 av hård och stenbunden vall

45     Steningshagen til No 3 av sidvall och något nog måssbelupen bättre bärande och slätare

46     Hästhagen til No 3 av sidvall och börstings beväxt

47     Rij hagen til No 5 av stenbunden och måssbelupen hårdvall

48     Haga til No 2 av sammanledes och lika beskaffenhet

49     Kalftompt til No 5

50     Dito til No 5

51     Dito til No 1

52     Dito til No 1

53-54 Trä=och humblebestånd til No 1 Trägården

55      Kalf tompt til No 3

56     Dito til No 4

57     Dito til No 2

58     En liten Kiersbers trädgård til No 2

59     En liten Humble gård til No 2

60     En liten slåtterhaga til No 2 av hårdvallsskog med iblandad börsting

61     Österby tompten slåtter til No 1 av stenbunden iblandad börsting

62     Dito til No 5 av samma egenskap eller stenbunden börsting

63     Dito til No 4 sammanledes av stenbunden hårdvall

64     Dito til No 3 av samma egenskap innehåller

65     Sjöhagen til No 4 av måssbelupen sid och hårvall

66     Stenhagen til No 1 av sidvall något tätare rotad

67     Sanck hagen til No 5 av måssbelupen starrvall

68     Nyängs hagen til No 1 och 3 bestående av
a)      hårdvall slåtter
b)      avsvedjad backe med Ahlskog til innehåller
c)      ibidem vassa och sjöfoder

I kartan ser man de olika skiftenas nummer.

Byns inrösade gränslinjer ser vi med början vid Storfadervik med No 1, här går linjen rätt upp till kartans vänstra övre hörn och där finns Degerstensrån som No 2. Sen sista rån No 8  är på nuvarande Gränskär som av Tranviksborna denna till kallades för Siggeskär.



Rågångsbeskrifning omkring Tranwijken

Nere vid Saltsiön Lumparen och Fagervijken vid en udd Kaanudden kallad börjades denna Tranwijks bys Råågång vid

1    En femstena Råå uti en rund stenkista, väl och fast kringskolad 42 alnar ( aln 59 cm ) ifrån själva vattenbryget, hjärtstenen är 4 kantig 2,5 quarter lång ( kvarter 14,85 cm ) och 1,5 Dito bred efter den äfven  ? flata spetsen 4 quarter hög och 6 Dito tjock icke Peripherien mått på taget, på en slät plan och Wester om en ifrån skogen nedlöpande liten Rännie, visar med den förnämsta kanten Linien til

Degerstens rån, som är belägen ca 100 meter söder om vägskälet till Smedsbölemasten.
Invid står den stora Degerstenen och vi ser till höger i bild några uppresta stenar som kallas hjärt och sidostenar. Runt den rektangulära stenpackningen har i dag vuxit mossa och är fullt med blåbärsris.

2     Degerstens femstena Rån, varest Dommarböle Swens = och Smedsböle byar som ifrån saltsiön vid No 1 alt hit gränsar med sin samfälte skog och utmarck stadna, och Finnby tager emot, varandes denne Råå belägen på en bergacktig marck stått på den westra sidan om Tranwviks kyrkoväg, och uti N: O: 5 alnar ifrån en stor orörlig sten, hjertstenen är fast stående med de 4 sidostenarna omskolad af en viggsform, sprucken efter längden, med avslagen spets varav hälften är lös påliggande höjden ovan jord är 3 quarter, 1,5 aln lång efter den avslagna ryggen och äfven så bred på de flata sidorna vid roten, visar väderstrecken nemligen med spetsen S:W: litet Westligare the övriga kanterna, efter avslagningen visa N: til O:  Öster, Söder, och Wester sidostenarne ligga uti N: O:, S:o:, S:
Härifrån går Linien til

3     Stenbro 5 stena Råå, som befans ligga på ett litet slätt berg uti S:S:W: och N: N: O: N: W: till Western och S: O: til O: Widare till

4     Norråkers Råån, bestående af 5 stora och kullriga stenar på en bergsklint liggande i form af et 5 stena Rår och til

5     Bybergs 5 stena Råå även på ett berg liggande uti S: O: och N: W:, Nord N: =: och S: S: W: härifrån til

6     Swedie Råån, 5 stena Råå, består af små stenar på et litet lågt berg lagde uti S: O: och N: W: och de andre deremot svarande strecken och Linea Recta til

7     Landholms Råån, af 5 stora oformliga och kullriga stenar lagde i form af ett Stena Röör på en liten bergsklint uti en beteshaga som blifver nyttiad af hemmanen No 2 uti Finnby, samt sist til

8     Siggskiärs Råån, belägen p västra södra ändan af Siggskiär.

Tranewijk den 18 Nov: 1766

Anders Andersson Norrstet


I Tranvik har sedan urminnes tider funnits skickliga byggmästare och man hämtade sitt virke ifrån de djupa skogarnas grovväxande trädstammar.

Att hus timrades i Tranvik och borttransporterades vintertid till andra områden kan vi se i en uppgift jag hittat i en tidskrift angående ett kyrkobygge som utfördes i Tranvik på 1600-talet.

Jaha, vad har då Iniö kyrka att göra med Tranvik i dag?
Jo, därför att dess föregångare var byggd i Tranvik.

Ärade bloggläsare, sluta inte läsa här utan ta del av den story som jag här levererar, som faktiskt är sann för den har skrivits av pastor Rafael Weckström, och artikeln hittade jag i en jultidning " Den signade dag" av år 1945 och artikelns namn var " Några reflektioner kring en skärgårdskyrkas öden". Vi läser följande:

Första gången ett kapell i Iniö omnämnes är 1557 i samband med den s.k. silverskatten. Iniö var sedan 1554 kapell under Töfsala. Synbarligen åsyftar hävdatecknaren samma kapell, då han i "Inniö Kappels Bookh" från 1641 - 1738 förtäljer bl.a. följande:

Anno 1642,  Blef Medh Capell Böndernas aftald om edt Nydt Capells Uphugning, efter det gamla ähr aldeles förfalidt, och ståår på et wådt rum, at grifterna medh Watn fulla blefvo.

Författaren fortsätter: Det nya kapellet timrades på Åland i Sunds socken, Tranvik by och stockarna fraktades samma år på fyra Iniöskutor till sin nya plats vid "Åssedahls Wijk" lithet Uth ifrån Bin (Norrby). Kapellet kostade 130 daler kopparmynt. Löjligt litet säga vi, men på den tiden var det en stor summa pengar för de fattiga kapellborna. I kapellets kassa fanns endast en bråkdel av summan, men byns samtliga bönder, endast 34 obetydliga hemman, sammansköt 1 daler och 16 öre Kopparmynt var. För den som ägde skutor ar det även en hederssak att gratis frakta kapellet från Åland. Med sitt nävertak, sitt enkla träkors på taket, sina små, blyinfattade fönsterrutor och sin lika anspråkslösa inredning, kunde det på långt när möta sig med fastlandskyrkorna men det var dock det dyrbaraste de fattiga kapellborna ägde. Med rörande pietet och under stora uppoffringar gjorde de allt som göras kunde för att vidmakthålla sitt tempel. Men snart skymde det till kväll i kapellets historia. Efter nära 150 års tillvaro var det så illa åtgånget av tidens tand att det måste ersättas av ett nytt. Härom berätta hävdatecknaren bl.a. följande:

År 1790 den 1 Maij blev uti allmän sockenstämma gamla träkyrkan ansedd vara så bristfällig och förfallen att en ny kyrkobyggnad med det första borde företagas. Och med nya kyrkans tillkomst hade det i Tranvik byggda Iniö - kapellet spelat ut sin roll.

Den nya kyrkan bygdes åren 1798 - 1800 och byggmästaren var Mickel Piimainen. Den invigdes år 1801 och grundrenoverades på 1960 talet samt år 2001.

Nå Johan vad har då du för koppling till Tranvik, varför intresserar du dig för den byn?

Jo därför att från denna gård, Södergårds i Tranvik härstammar min farmor Sanny Mickelsson- Mattsson gift Granlund. Hon var gift med Norrgårds Janne, alltså min farfar,  som var född på Norrgårds i Domarböle. Makarna Granlund köpte år 1913 sin nya gård Norrgårds i Finby, gård nummer 10.

På fotografiet som för övrigt är taget av den dåtida gårdsfotografen Maria Loo ser vi makarna Matts och Josefina Mickelsson. Till vänster Sanny och till höger hennes syster Ingrid. Ingrid var en av de  första "Stockholms" immigranterna. Hon flyttade dit redan 1912 och blev staden trogen. En adress jag aldrig kommer att glömma är julkortens stavning: Kocksgatan 21 C. nb. (alltså nedre botten).

Deras bröder bl.a. August Mattsson var för tillfället på sjön, såsom unga män för det mesta den tiden.

August Mattsson skulle fortsätta i sin fars fotspår. Han blev bonde på gården Södergårds och var även han skeppsredare för ett otal skutor. Han hade även andra affärer som vi inte skall omtala här. Vid sök på nätet om Tranvik är August Mattsson en av de mest "träffade" personerna i byn.



Kanat i Godby den 18 juni år 2019

Johan G. Granlund