Böndernas Hus - 50-talets största handelshus på Åland

                                    Böndernas Hus som det ser ut i dag

För många ålänningar, förknippas detta hus med danslokalen Böndernas. Vad som för övrigt fanns i huset är för de flesta okänt. En del vet att i nedre våningen var busstation och kafé och en del
minns även Andelsslakteriets kolonialvarubutik samt Andelskassans kontor emot Styrmansgatan. Man vet även att i huset fanns ett litet hotell med några rum men att detta hotell från år 1954 bar namnet  Hotell Grand  är ganska okänt. Restaurangen med sina 13 fönster på andra våningen samt de 7 dubbelhotellrummen på tredje hade en strålande utsikt mot öster över Rönnbergs torg.

Böndernas från norra sidan. Här finns i dag b.l.a. Ålandstrafiken men förr var här Andelskassan och en livsmedelsaffär.

Fastigheten från söder.

Mina allra första minnen av Böndernas kretsar kring bussplan. Hit kom Sudhoffs bussen vid 9-tiden på förmiddagen och avgick kl. 17.00. Ibland satt vi inne i kafeet och där satt alla busschaufförerna och rökte. I Böndernas Hus fanns en fiskuppköpsavdelning och dit sände vi ungdomar våra fisksäckar på morgonbussen och tomsäcken med likviden i ett brunt kuvert kom tillbaka på kvällsbussen.

Busstorget framför Böndernas från 1970-talet.  Vi ser bussarnas rad och främst Wilhelssons bussen.
Herman Sudhoff var hans föregångare. I bakgrunden Bilhallen och Strand kafé. Personerna i bild okända.

Annons i tidningen Åland den 20 maj 1950.

Böndernas Hus
öppnas torsdagen den 15 juni.
Hotell - Restaurang
Specialbutiker.
Fisk - Kolonialer

Efter att Andelsslakteriets stämma i april år 1946 beslutat att inköpa tomten Styrmansgatan 1 startar så bygget av Ålands största dåtida handelshus i hörnet Torggatan - Styrmansgatan. Efter många turer och olika problem som skulle lösas öppnas så Böndernas Hus äntligen den 15 juni år 1950.

Böndernas Hus gör en rivstart och kör igång med dans lördag och söndag den 15-16 juni år 1950.
Orkestern heter Boogie Boys och musikerna är: Bo Berg, Erik Tudér, Erik "Ecki" Söderlund samt Sager Andersson.

Det tyder på att de övriga affärerna öppnades lite senare. Här ser vi en annons den 29 juni att man öppnar affärerna den 1 juli 1950, det finns kött fisk och kolonialer.

Låt oss ta en titt på hur allt började.

Till Åland och föreståndare för Sunds Andelshandel kom Klas Nyström i augusti år 1930 och verkade där fram till 31.3. 1934. Nyström blev därefter chef för Ålands Andelsslakteri.
Klas Nyström var född år 1904 i Liljendal och hade tidigare tjänstgjort inom kooperationen i Karis och Västanfjärd.
Han gifte sig med Aili Karlsson från Janses i Finby och de fick barnen Berit och Bengt.
Gården Janses fungerade under kriget i Bomarsund som högkvarter för de allierade styrkorna.

Då man studerar protokoll och tidningsartiklar kan man konstatera att direktör Klas Nyström var en mycket idérik och innovativ affärsledare som även hade talets gåva.  Hans tankar och planer över det nya affärskomplexet innehåller många moment som håller än i dag. Han såg människornas behov av flärd i en vackert belägen restaurang med musik och dans. Att inrätta konferensrum invid restaurangen som kan öppnas var en mycket god idé.  Den efter kriget uppvaknande turiststaden behövde mera rum för uthyrning. De resande behövde sitta och vänta en stund på bussen och få lämna in sitt bagage i tryggt förvar. Han tar i det fallet tag i ett problem som stadens styrande tuggat på länge. Livsmedelsbutikerna behövde fina kyl och frysrum och en rejält tilltagen kött- och fiskdistribution. Många av föreningarna på Åland behövde fina kontorsutrymmen i staden.
Man kan med fog säga att detta var ett " Maxinge " som var sextio år före sin tid.

I en skrift utgiven av Sven-Erik Heinonen kallad "Sagan om Böndernas Hus" kan man följa med  hela
händelseutvecklingen för detta projekt. Sven-Erik har på ett mycket förtjänstfullt sätt nedtecknat en mängd protokollsutdrag som visar hur allt började och när restaurang och hotellrörelsen sedermera upphörde och Medis flyttade in i stället.
Skriften finns till påseende på Ålands Landskapsarkiv. Men låt oss ta en titt på en del av protokollen.

På stämman den 30 april år 1946 i restaurant Miramar ordinarie vårstämma. Beslöts att inköpa tomten No: 5 i XIV kvarteret av stadsdelen 6 i Mariehamn. Lagfart erhölls i juni 1946.
Protokoll fört vid förvaltningsrådets för Ålands Andelsslakteri m.b.t. möte å kontoret i Mariehamn den 19 september år 1946.

Paragraf 4. Beslöts vidtaga åtgärder för uppgörande av ritningar och ansökandet av byggnadstillstånd för uppförandet av affärs- och kontorshus i Mariehamn.

Protokoll fört vid Ålands Andelsslakteris m.b.t. ordinarie höststämma å restaurant Miramar i Mariehamn den 9 november år 1946.
Direktör Klas Eklund föredrog planerna på uppförande av ett " Böndernas Hus ".
Beslöts att frågan skulle hänskjutas till förvaltningsrådet.

Protokoll fört vid förvaltningsrådet för Ålands Andelsslakteri m.b.t. möte å kontoret i Mariehamn den 13 juni år 1947.

Paragraf 1.
Beslöts enhälligt att omedelbart vidtaga med byggandet av affärshus i Mariehamn enligt nyuppgjorda ritningar och erhållet byggnadstillstånd. Att ombesörja byggets utförande och tjänstgöra som byggnadskommitte´ utsågs direktionens ordinarie medlemmar jämte suppleanter.

Protokoll fört vid Ålands Andelsslakteri m.b.t. ordinarie vårstämma å restaurant Miramar i Mariehamn den 28 april år 1948.

Paragraf 10.
Beslöts enhälligt att godkänna förvaltningsrådets beslut av den 13 juni 1947 att vidtaga med uppförandet av affärshuset Böndernas Hus å andelslagets tomt Styrmansgatan 1 i Mariehamn.
Som arkitekt och byggmästare utsågs Arne Sandberg från Helsingfors med nära anknytning till Åland.

Sven-Erik Heinonen skriver vidare: Dagen efter midsommardagen detta år togs första spadtaget till det affärshus som i fortsättningen skulle kallas Böndernas Hus. Det var fråga om ett byggnadskomplex av betydande dimensioner beläget på en tomt som väl måste betecknas som en av de förnämsta i Mariehamn från affärssynpunkt sett. Det kan nämnas att grävmaskinerna inte hade kommit in i bilden vid den tiden, så man grävde för hand hela grunden plus avloppet.

För att se vad dagspressen skrivit om bygget har jag plöjt igenom tidningen Åland åren 1948-1950.

Den 21 oktober år 1948 ser man den första artikeln i tidningen Åland om bygget. Den har rubriken "Böndernas Hus" - Går upp i höjden och är redo att ge lokal åt en modern bussbyrå - Moderna specialbutiker, bostadslokaler, restauration, hotell, ungkarlslyor och "Gölby" moderniseras.

Enligt andelsslakteris olika protokollsutdrag kallar man huset för Böndernas Hus men tidningspressen skriver genomgående Böndernas hus.

Vi skall läsa vidare i artikeln: "Böndernas hus" stiger i höjden allt vad det hinner. Just nu är det tredje och sista våningen, som muras upp, och taklagsölet blir visst något före jul. En av tidningens medarbetare gjorde härom morgonen en snabbvandring inom bygget med direktör Klas Nyström själv som ciceron.
- Här är alltså ingången från Torggatsidan, säger han, medan vi äntrar över ställningar och byggnadsmaterial. Till vänster blir bussbyrån fortsätter herr Nyström.
Bussbyrån? Herr Nyström lägger ut sina teorier.
- Det har länge varit tyst kring busstationens placering på det genom torrläggning nyvunna området nedanför Strandgatan, och när staden väl byggt vatten- och kloaknätet och fått folkskolebygget i hamn, så betackar sig nog de styrande fäderna att taga itu med busstationen, tror han. Därför har han tänkt att en bussbyrå skulle placeras under taket av "Böndernas hus".
Till byrån skulle höra ett kafé, rum för bagage o.s.v. Till höger om ingången, alltså norröver, blir det tre butiker, en för mjölk, en för fisk och en för kött, hypermodernt inredda med därtill hörande kylrum efter alla konstens regler, djupfrysinrättning och tvättstuga med mera sådant, i den 700 k.v.m. omfattande källarvåningen. I första våningen blir det en räcka kontorsrum för firman, lokal för Ålands Producentförbund och någon organisation därtill, b.l.a. Ålands Ungdomsförbund som tydligen ämnar uppträda med eget kansli. I andra våningen presenterar herr Nyström sin blivande privatvåning. Men här öppnar även stadens nya restaurang sina dörrar i en lokal som är 27 meter lång och 6 meter bred. Till denna hör 2 rum för sammanträden men genom skjutdörrar kan restaurangen vid festliga tillfällen förstoras. Vi klättra upp till tredje våningen, som är under vardande. I västra flygeln blir det tre bostadslokaler, i den östra åter hotell med 7 dubbelrum och 5 enkelrum plus ett sällskapsrum. Då bygget planerades och ritades tänkte sig företaget källarvåning och tre våningar därtill, men nu säger herr Nyström ha vi allvarliga planer på att i vindsvåningen inrätta 8 ungkarlslyor. Vilket kan vara väl betänkt i denna rumsbristens tid insköto vi.
- Tja, invänder herr Klas, firman har folk, som nu mer eller mindre bor i kappsäck och vi måste tänka på dem medan tid är, och vi är i farten med nybygget.
Direktör Nyström har mycket mer i stöpsleven. "Gölby" varmed han menar andelsslakteriets anläggning där skall moderniseras och kompletteras med en benförädlingsfabrik.

Den 21 december 1948 finns ovanstående artikel införd i tidningen Åland. Den är skriven av m.m.e alltså Axel Danielsson.

Taklagsöl och julfest
Senaste lördag vajade flaggor för höstvinden på tinnarna av "Böndernas hus", som visserligen av folkhumorn döpts även till något annat, men därom skall nu inte vara tal. Böndernas hus har från grunden, belägen ansenliga meter under jorden, stigit i höjden och det med stor raskhet. Man kan tala om en böndernas skyskrapa och överst blåste som sagt flaggorna i lördags.
Vid 1-tiden slogs det larm på bygget, timmermän, murare och allehanda yrkesmän lade ned sina grejor ty det dukades till bords i nedre våningens rymliga hallar. En härskara av damer hade mobiliserats. Berg av smörgåsar dukades fram, flankerade av tappra led av pilsnerflaskor. Allas vår Stor-Klas Nyström gick omkring och välkomnade. Arne Sandberg, byggmästaren, strök fram, småskämtade och raljerade om huset som står på hälleberget och inte är något Raseborg, som på ett visst annat ställe 18 km från staden. ( Vad man här menar är den stora nybyggda ladugård som rasade i Godby under en storm en tid förut)
Nåja nu blev det förstås tid på att bänka sig vid den lekamliga lustbarhetens bord. Där var nu borgmästare och råd, vilka Nyström först välkomnade.
Där var de två ledande herrarna från Kymre bruk i Hammarland, Lindqvist och Morén, arbetsledaren Einar Segerström och andra för tillfället inbjudna. Nyström hade ett ord för alla och svängde sej i vältalighetens former såsom han för sed hava kan. Han strödde en ros för byggmästare Sandberg som fnös av glädje över att huset nu mera inte ligger under jorden utan fastmer famnar den blånande skyn. Herr Klas presenterade sedan i stora drag bygget och vad det innehåller av lokaliteter från djupa källarvalven till taket i höjden som inte har långt till molnen.

Han förnekade inte att det saknades anspeglingar av mer eller mindre lyckad art, men dessa äro nu på god väg att komma på skam. Detta hus skall bidraga till att göra livsmedelsförsörjningen bättre och tryggare än hittills. Talaren tackade förvaltningsrådet för dess framsynthet.
Smörgåsarna voro inte små, utan stora och de sköljdes ned av jäsande pilsner. Den främste myndighetspersonen var borgmästaren Axel Kuffschinoff som äskade ljud och tackade för allt det goda som just nu vederfarits varjom och enom. Man ser i detta hus en åtgärd för att främja en allmän förkovran, sade han, varefter han önskade företaget all tänkbar lycka. Herr Nyström tog ännu en gång till orda och adresserade sig till arbetsledaren Segerström och den stora armé som vardagligt kallas männen i ledet.
Dagen var inte slut med detta. Andelsslakteriet inbjöd anställda och funktionärer med anförvanter på julfest å Societetshuset där de möttes av en tindrande gran. Klas Nyström var åter talför och välkomnade alla. - Nästa jul firas under eget tak sade han. August Nordlund fortsatte. -Vi sade han har under många år arbetat under primitiva förhållande, men i dag ha vi sett det nya bygget. Alla anställda göra säkert sitt bästa. På förvaltningsrådets vägnar riktade talaren ett varmt tack till alla och önskade en god jul och ett gott nytt år. Herr Viking Granskog talade på personalens vägnar och önskade god helg. Sedan gick programmet vidare med stor omväxling, deklamation, musik och små tal, rimkrönika och bygdemål. Herr John Moliis förde fiskarfolkets talan. Och sedan gick kvällens timmar vidare med i do da och dudelidej. Fru Ilse Ekblom-Helander och hennes man spelade och sedan ryckte ett annat musikaliskt gäng igång. Man trädde dansen på till.

År 1959 säljs Böndernas Hus till Ålands Andelskassa och Hilding Björklund är nu den nya chefen. Också han hade tidigare varit föreståndare för Sunds Andelshandel och det från år 1953.

Böndernas Hus är som sagt för de flesta förknippad med dansrestaurangen Böndernas.
En åländsk musiker som uppträdde där under 10 års tid är Albert Björklund från Mariehamn. Han och hans mannar  uppträdde under namnet "Böndernas hus husband" åren 1962-1972.

Här ser vi orkestermedlemmarna år 1965
På dragspel och orgel Albert Björklund, på bas Oskar Lindqvist, på trummor Rolf Ekstrand.

Orkestern år 1970.
Från vänster Rolf Ekstrand, Albert Björklund och Karl-Göran Karlsson gitarr och sång.

Albert berättar att vintertid spelade man två kvällar i veckan lördag och söndag och sommartid onsdag, lördag och söndag. Man började aftonens dans kl 20.30 och avslutade den 00.15 och sommartid 01.15. Danspassen varade i 45 minuter med 15 minuters paus. Repertoaren var traditionell dansmusik med melodier från 1940-1960 talet.

Under åren har där funnits många hovmästarinnor men Albert minns särskilt fröken Lindqvist  och
Ethel Ahlqvist. Under en tid drev Göta Erlandsson Böndernas  hotell och restaurang.
Under många år tjänstgjorde Egil Holmström från Sund som portier.

Böndernas Hus som tändsticksetikett.
Mariehamn tel. 11621, i medeltal 80 tändstickor.

Direktör Klas Nyströms son Bengt Nyström berättar för mig att han är uppväxt i kvarteret Böndernas Hus. Här hade familjen sin bostad. Han minns mycket väl byggnadstiden och  huru karlarna grävde sig ned till berget i leran som man skyfflade upp på lastbilar för hand. Lastbilarna hade inte på den tiden hydrauliska system så flaken vevades upp och ned för hand. Lermassorna körde som utfyllnad till Rönnbergs torg.

År 1972 upphör hotell och restaurangverksamheten och år 1983 flyttar Ålands Medborgarinstitut
"Medis" in i lokaliteterna.


Lite kvällsarbete den 17 februari 2016

Johan Granlund
En bondes son

Fastlagstisdagen i min barndom

Såhär skall den se ut, fastlagsbullen, och så heter den på Åland.
" Kåmm inga å jååla om någä semmlor her int "!
"Å så ska de va mandelmassa undär gräddan å inga någä sylt hällär"!
Ja så låter sundsvarianten av den åländska dialekten uttalad av en bondmora från Finby.

Efter att jul och nyårshelgerna var avklarade fanns det i min hemtrakt två glada tillställningar under vintern för en grabb i hembyn. Det var fastlagstisdagen och den senare på vintern kommande andelshandelskaronkan. Dessa båda tillställningar hade att göra i mångt och mycket med Sunds Andelshandel.

Sunds Andelshandels huvudbyggnad fram till 1957. Notera de två kommunala kungörelsetavlorna som hänger invid dörren.

Sunds Andelshandels nya affärsbyggnad från år 1957 i jubileumsskrift.

På fastlagstisdagen bjöds det på kaffe och fastlagsbullar i alla andelshandelns butiker, i Finby, Delvik och Kastelholm.
Karonkan var den årliga andelshandelsstämman som hölls under vårvintern på ungdomslokalen Klippan. Även där bjöds på kaffe och kakor. Dit kom alltid Birger Strandell och visade filmer om SOKs verksamhet i Finland och för oss barn Kalle Ankafilmer. Vi skrattade så vi tjöt. Vid den efterföljande dansen spelade ofta Edgar Blomberg  på dragspel.

Denna annons var införd i Åland den 7 februari år 1959.

Välkomna till Ålands största kaffekalas som hålles FASTLAGSTISDAGEN  i våra 45 butiker i landskapet.

Och här är förstås min butik med, andelshandeln i Finby eller "andesanden" som vi sade.
Denna dag fick kunderna en del av sin återbäring för trogen handel, man blev bjuden på kaffe och fastlagsbulle. Detta var något fantastiskt tyckte man och under denna dag var butiken full med folk från morgon till  kväll. Längre fram minns jag att mandelmassan var borttagen med de var goda ändå.

En typisk situationsbild från andelshandeln julen 1957 och så kunde dagen se ut även en fastlagstisdag.
Personerna på bilden är från vänster: Astrid Björklund, okänd, Arne Dahl, Hilding Björklund, Karl Eriksson från Hulta, styrelsemedelm vid tillfället, okänd, en Kosangasschaufför, Nils Karlsson och skomakare Hälinen.

Denna tradition att bjuda på kaffe med fastlagsbullar fanns med ända fram till andelslagsrörelsens sista år på Åland och jag minns så väl hur vi på Hallen i Mariehamn där jag verkade som föreståndare i nio års tid dukade upp med kaffe och bullar.

Vid ett tillfälle hade vi även Bosse Larsson och Kicki Danielsson som underhöll och jag minns hur vi byggde en estrad åt dem vid frukttorget utav lastpallar.

Detta med gratis fastlagsbullar  var verkligt populärt bland lycèets ungdomar. En del killar åt sig så mätta på bullar att de kastade resterna upp mot skyltfönstren då de gick tillbaka till skolan.

I äldre tider anordnades fastlagstrav i Finby på Övre vikens is. I samband med en sådan hände sig så att Norrgårds hästen som deltog blev skrämd och slet sig. Den rusade då ner mot Svinesund och över Lumparen ända fram till Lumparland. Hästen hade nämligen köpts något år tidigare just därifrån.

Norrgårds i Sund Finby och vår häst av senare årgång. Han hette Alarik och här står han och min far Bernhard framför vårt hus i en stämningsfull bild från 1960-talet.

På Slemmerns is hölls fastlagstrav under en lång följd av år. Om detta kan man läsa i gamla årgångar av tidningen Åland. Efter travet anordnades dans på Miramar och många var det som kom hem sent på småtimmarna med sin häst.

I en artikel i Husis från år 2010 berättas att: I söndags ordnades det första istravet på Åland sedan 1960-talet. En bana om 700 meter hade plogats upp på havsviken Slemmern i Mariehamn och två lopp kördes med efterföljande A och B finaler.
- Detta var mer ett jippo än en seriös tävling för att fira 100 år av organiserad hästsport på Åland säger Jan Blomqvist i arrangörsgruppen.
- Förr ordnades soaré med prisutdelning på restaurang Miramar minns Aldur Eriksson.

Vid en titt i lite äldre årgångar av tidningen Åland hittade jag från den 3 mars år 1960 ovanstående referat.
Hingsten Maus snabbaste häst vid fastlagstrav på Slemmern.

Från den 28 februari år 1963.
Varmblodet Motiv fastlagspublikens favorit. Treåringarnma gav hopp om sportens förnyelse.
I bilden ett uppvisningslopp.

I min barndom minns jag även att man skulle ut och åka "långt långt lin". Vad var då detta? Jo man kopplade ihop många sparkkälkar och barnen satt då på varje kälke. Sedan knuffade någon äldre fram hela ekipaget. Detta gjordes på isarna eller på någon hal landsväg.

I Fataburen finns följande artikel införd om seder på fastlagstisdagen.

Sammanställer man de här ofvan från Sverige insamlade uppgifterna med sådana ifrån andra länder, så kompletteras bilden af seden att fettisdagen åka långt lin med än flere ålderdomliga drag.

Vända vi då oss först till Finland så är det där en allmän sägen att man på fettisdagen skall åka kälke, ty då lyckas lin och hampodlingen följande sommar, men man bör åka mycket för att få långt lin, ty ju längre man åker, ju längre blir också linet. Ännu är det i Finland ganska allmänt att "åka lång line" hvarvid man, som det heter "skurrar eller skrinnar" med kälke eller skidor nedför backar under rop af t.ex. "Lång hampa, långt lin" eller "Lycka till lång hampa långt lin"
På Åland lyder ropet " Långt lin och hvitt lin åt våran mor, noppor och stoppor åt grannas mor"


Vad är då fastlagstisdagen för en märklig dag?
I Sverige benämnes den för "fettisdagen eller vita tisdagen" men i Finland har den alltid hetat fastlagstisdag.
Det är frågan om en gammal kristen tradition som började med fastlagssöndagen fortsatte med blå måndag och så kom tisdagen. Fastlagssöndagen var 47 dagar före påsk. Dagen är rörlig och kan infalla som tidigast den 3 februari och senast den 9 mars.
Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna före fastan och ordet är belagt sedan år 1594.

Då det är sista dagen innan påskfastan har det givit upphov till den traditionen att bara just den dagen äta en bulle.

På Åland är bullen en sådan, avskuren topp, med grädde och i en urgröpning i bullen mandelmassan.
I Norge och Danmark har man sylt eller vaniljkräm.
På Åland, i Svenskfinland och märkligt nog i Skåne kallas de för fastlagsbullar.

En märklig sed fanns förr i norden. På fastlagstisdagen skulle husfar risa familjemedlemmarna. Detta var en rituell sed som skulle påminna om Jesu lidande och ansågs även befrämja hälsan.

För övrigt är fastan och fastlagen varandras raka motsatser. Fastlagen står alltsedan medeltiden av frosseri och fest, lekar och överdrifter i gyckel och gillen.
I sydliga länder är det karneval. Ordet härleds ur: Carne levare som betyder: Ta bort kött.
Det gällde då att äta och frossa så mycket som möjligt medan det var tillåtet före fastan. På fettisdagen skulle maten vara fet, näringsrik och väl tillagad inför askesen.

Sedan med bulle, grädde och mandelmassa började som så mycket annat i de högre stånden och spred sig senare till vanligt folk.

De hemvändande åländska flyktingarna från Stora ofredens tider förde troligtvis med sig mycket av sederna i Sverige till Åland.


Frossat i Godby den 11 februari år 2016

Johan Granlund

"Min fader var en ung soldat" - i den åländska skyddskåren

Soldatgossen
Ur Fänrik Ståls Sägner, Johan Ludvig Runeberg

Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält, där stod han glad, var han sig ställt,
i eld, i blod, i frost, i svält; han var min fader han.

Ovanstående bild får illustrera den av Runeberg skrivna och mycket kända första strofen ur Soldatgossen.
Bilden är hämtad ur finska museiverkets arkiv av fotografier och som nu finns utgivna för allmänheten att beskåda då över 70 år har gått sedan händelserna.

I bilden ser vi en ung föglöpojke som överräcker eller visar något för general Lauri Malmberg som söndagen den 23 augusti år 1942 besökte Föglö skyddskår på sin hemresa från en parad som hölls vid Hindersböle Centralskjutbana.

General Lauri Malmberg inspekterar mariehamnsavdelningen av Ålands skyddskår vid sitt besök på Åland för invigning av Centralskjutbanan i Hindersböle.

Generalen med följe tas emot mitt på bron över strömmen i Hindersböle. Till höger kan man känna igen Nils Dahlman.

General Lauri Malmberg inspekterar Föglö skyddskårs parad i Degerby den 23 augusti 1942.
Paraden leds av kretschefen för löjtnant Klas Eklund samt lokalchef Valter Nordas och fänrik Bertel Boman. En soldatgosse marscherar invid.

Föglö skyddskår var en av de aktivaste på Åland som efter att skyddskårsorganisationen startat sommaren 1941 på Åland. Här fanns skyddskårer i alla kommuner förutom i Eckerö och Geta. Saltvik hade t.o.m. två kårer, östra och västra.

Bernhard Granlund från Sund har den 29.12. 1940 anslutit sig till det i ond tid den 6.12. 1939 till den åländska hembygdens skydd upprättade Ålands Hemvärn och kvarstått till den 15.8. 1940
Fäderneslandet och hembygdens erkänsla vore lönen för redligen fyllda frivilliga åtagna förpliktelser.
Chefen för Ålands Hemvärn

För ära och fädernesland
Soldater av Finlands armé Hemvärnsmannen Bernhard Granlund
Mannerheim

Mitt intresse för denna period i den åländska historien väcktes då jag gick igenom min egen far
Bernhard Granlunds efterlämnade minnessaker. Det var frågan om emblem, prispokaler och märken från den tid då han likt tusentals åländska män frivilligt anslöt sig till den åländska skyddskåren.

I utbildningen till soldat krävdes det även skjutskicklighet. Denna prispokal, första pris, vann Bernhard med sitt militärgevär han innehade och han berättade att avståndet var 300 meter. I tävlingen ingick även avståndsbedömning och andra frågor.
Min mor Ilmi använde  bucklan som håltagning för brödkakor.
Var tävlingen hölls minns jag inte att han nämnde men kan ha varit vid skjutbanan i Gunnarsby.
Denna demolerades efter kriget men spår av den finns i terrängen en bit ifrån jaktvårdsföreningens anläggningar där.
Ett av befälen för Sunds skyddskår var en Bertel Wickström från Mariehamn.

Bernhard berättade för mig att det hölls även skjutningar inomhus på ungdomslokalen Klippan.
Här ser vi en prispokal för skjutning med militärgevär på 10 meters håll.

Av en märklig anledning gav min far bort det gevär han hade använt i skyddskåren året före jag skulle få jaktkort så jag kastade mig på mopeden, for till stan och köpte en ryssbössa. På nätet har jag hämtat en bild av en s.k. Pystykorva. Dessa bössor användes sedan på Åland vid fågelskytte och allmän jakt.

                         Den finländska skyddskårsorganisationens tjänstetecken.

Vad var då detta för organisation?

Skyddskårsorganisationen var en finsk frivillig försvarsorganisation av hemvärnstyp som existerde åren 1917 - 1944. Under 1920-1930- talet var detta den största folkrörelsen i Finland med över 100.000 medlemmar. Den avvecklades och förbjöds av segermakterna efter andra världskriget.
Genom en lag stiftades redan 1918  en förordning som fastslog att kårerna var en del av landets försvarsmakt.
Dess uppdrag var att befrämja folkets försvarsduglighet, försvara fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Dess överbefälhavare var direkt underställd landets president. Efter den s.k. skyddskårskonflikten utnämndes Lauri Malmberg i september 1921 till befälhavare över kårerna. Under hans ledning utvecklades kårerna till att strikt framhäva den militära fraktionen framför den politiska.

                                General Lauri Malmberg på sin 50-årsdag

Skyddskårerna leddes av överbefälhavaren samt en huvudstab. Landet var indelat i 22 distrikt i fredstid men under vinterkriget och fortsättningskriget bestod de av 34 distrikt. Nylands södra, Raseborgs, Vasa och Ålands distrikt var helt svenskspråkiga medan Helsingfors och Åbolands var tvåspråkiga. I varje kommun fanns en lokal skyddskår som kunde sammanföras i ett skyddskårsdistrikt. Som mest fanns 714 lokala kårer i landet. Officerare från armén tjänstgjorde i skyddskårernas huvudstab. De lokala kårerna var indelade i kompanier och plutoner. Högste chef på Åland var kommendör Hugo Palmroth i Mariehamn.

Skyddskårsman i uniform modell 1927 med skyddskårens tjänstetecken.

Skyddskårseden

En blivande skyddskårist skulle svära eden, som lyder:

Jag N.N. Lovar och försäkrar vid allt som för mig heligt och dyrbart är, att såsom skyddskårens aktiva medlem under såväl freds-som krigstid redligen deltaga i fäderneslandets och den lagliga samhällsordningens försvar, underkasta mig den militära ordningen och disiplinen samt uppfylla mina skyldigheter och mig givna uppdrag.


Som vi ser på bilderna från Åland innehade även den åländska skyddskårssoldaterna uniformer.
Detta talade aldrig min far om för mig och jag har inget fotografi av honom i en sådan. För övrigt får jag den känslan av att denna del i den åländska historien inte har omtalats så mycket och det hela har en liten stänk av skamsenhet över sig. Som vi vet så ställdes den finländska ledningen inför rätta efter kriget och skyddskårsorganisationen upplöstes. Landets veteraner fick under lång tid veta hut och de gömdes i garderoben långt in på 1970-talet. Under 1960-talets röda decennium i Finland var de rent utav pestsmittade.
Under våra senare presidenter från Ahtisaari, Halonen och framåt har de åter tagits fram och rent av hyllats.
Inte för inte är dessa invalidiserade gamlingar de första som får hälsa på presidentparet på deras bal.

För det demilitariserade Ålands del får vi erkänna faktum. En stor del av den åländska befolkningen deltog i denna verksamhet såväl män, kvinnor och barn. Männen som fullt utbildade soldater, kvinnorna som lottor och pojkarna som allmänna hjälpredor, kallade "soldatgossar".

Åländsk lotta serverar kaffe.
På Åland fanns även en lottarörelse Lotta Svärd som grundades sensommaren 1941 efter fortsättningskrigets utbrott.
Båda organisationerna upphörde senhösten 1944 efter vapenstilleståndet..

Ung åländsk lotta dukar upp tallrikar inför middag

Vad föranledde då general Lauri Malmbergs besök på Åland den 22-23 augusti år 1942?

Enligt Kenneth Gustavsson vid Ålands Museibyrå var huvuduppgiften för besöket att inviga den stora centralskjutbanan i Hindersböle som hade byggts av Ålands skyddskårsdistrikt. Enstaka spår finns ännu kvar av denna i terrängen.

En åländsk skyddskårist instrueras

Klar för skott

Delegationen intar en middag på Socis och här är de beredda på avfärd emot Föglö som skall besökas på hemvägen den 23 augusti.

På Föglö brygga och man tas emot av kretschef löjtnant Klas Eklund. Man hade tidigare under dagen besökt Klåvskär.

i Föglö förevisas bevakningsplatser i strandterrängen.

Föglö skyddskår utför övningar på Tullplan i Degerby och svär faneden.
Här är trupperna uppställda och barnen följer förväntansfullt med i händelsen

I parad emot samlingssalen där man intog kaffeservering.

Generalen säger farväl till trupperna

Så är det då dags att betala notan och banken håller vidöppet.

Den åländska skyddskårsorganisationen samt lottarörelsen upphörde senhösten 1944 efter vapenstilleståndet.
På Åland fortsatte skyddskårstanken i viss mån inom Ålands Skytteförening och dess lokala skyttegillen, en organisation som funnit sedan år 1940 parallellt med skyddskårerna. Men våren 1945 upplöstes även skyttegillena och samtliga vapen (även helt privata militärgevär) togs i beslag.
Dessa uppgifter har vänligen tillställts av Kenneth Gustavsson vid landskapets museibyrå.


Rapporterat i Godby den 30 januari år 2016


Johan Granlund
en åländsk soldats gosse

Källor: Krigsarkivet
            Föglö Del III, Föglö under andra världskriget, Kenneth Gustafsson