General Nikolai Ivanovitj Demidoff som erövrade Finland men förlorade Fredrika Mörk från Vivasteby

Denna blogg har blivit känd för att visa lite trevliga och färgstarka bilder, men vad nu då Johan varför kommer du nu dragandes med denna lilla lapp?

Jo för att detta är den enda lilla fjuttiga konturteckning som finns över denne man, Nikolaj Ivanovitj Demidoff, som besegrade den svenska styrkan i slaget om Vasa år 1808 och som sedermera blev överbefälhavare över trupperna på Åland och därefter  i hela landet. Orsaken till varför inget porträtt finns av honom är att han med största sannolikhet förbjöd en avporträttering av sig själv. Det kan absolut inte finnas en annan orsak. Alla generaler som utmärkt sig i det ryska riket hänger i Vinterpalatsets porträttgalleri för fosterlandets hjältar men icke denna man.

I denna bok av Alexander Mikaberidze finns Nikolaj Demidoff presenterad, men inte med porträtt.

På en bal i Saltviks prästgård skulle han bli kär i en ung flicka från Vivasteby, Fredrika Charlotta Mörk, köpa henne för 150 rubel, föra henne över till Åbo i fångenskap den 1 november år 1809. Hon skulle rymma och skapa ett stoft för tre romaner och vara den dåtida mest omtalade kvinnan i Finlands huvudstad Åbo. Den mest kända romanen är Generalens fånge som utkom år 1949 av författarinnan Ingunn Grönstrand. Redan 1884 utgavs Romantiska öden av Eva Ljungberg och år 1953 utkom på finska Ahvenanmaan neito av Rebekka Räsänen.

Nikolaj Ivanovitj Demidov, föddes den 19.8. 1771 och dog den 4.7. 1833. I Wikipedia finns fel noterade både födelse och dödsfallsuppgifter men detta är de rätta  och enligt den västerländska tideräkningen. Enligt den dåtida julianska tideräkningen i Ryssland 30.8. 1771 respektive 16.7. 1833.


Jag har förgäves i femton års tid försökt hitta ett porträtt av denne man men detta har visat sig vara en hopplös uppgift. Jag har besökt Vinterpalatset där alla ryska generaler och det ryska fosterlandets hjältar finns porträtterade men icke. Jag har besökt den demidoffska släktens mest namnkunniga författarinna Elena Iosifovna Krasnova i Sankt Petersburg en smällkall kväll i februari år 2013. Hon berättade att ett porträtt av generalen finns inte och hon sade att om detta även skulle finnas skulle det inte publiceras i deras släktkrönikor, så illa omtyckt är han i denna förnäma släkt. Han skulle nämligen visa sig vara ett odjur i människogestalt.

Den demidoffska släktens furste och stamvapen.

Släkten har till och med en bro som bär namnet  Demidoff  i Sankt Petersburg.
I släktens hemstad har man ett torg uppkallat efter sig.

I de minnesanteckningar Fredrika Mörk ger till statsarkivarie K.A. Bomansson nämner hon om huru Nikolaj Demidoff berättar att hans släkt härskade över enorma industrier i Ryssland och att man hade i sin tjänst över 6 tusen slavar. Detta bekom inte Fredrika hon ville inte gifta sig med generalen.

Detta skulle bli hans livsöde, han skulle förfölja henne så länge han levde, han skulle dö ogift och olycklig år 1833 i Ryssland. Fredrika däremot skulle gifta sig tre gånger varav den sista till namnet Kunitzin och hon skulle dö som änka i Saltvik på Liby gårdshemman som utfattig och klädd i trasor. Om henne skulle dåtida kändiskrönikörer frossa i den  dåtida huvudstaden Åbo, generalen skulle överösa henne med gåvor och kärleksbetygelser, ja han skulle nästan slå ihjäl henne en gång.

Fredrika finns avporträtterad åtminstone i tre målningar, av henne avgöts en byst i brons. Rysslands självhärskare Alexander I skulle fråga: Vem är hon? Men, general Nikolai Ivanovitj Demidoff skulle aldrig få henne.
Den som vill läsa hela den märkliga historian om Fredrika Mörks liv kan i denna blogg klicka in etikett Generalens fånge en artikel från år 2010.

I en mycket utförlig artikel i Nya Pressen av den 2 februari år 1908 kan vi läsa om den ryska militärens våldsamma framfart under ledning av Nikolaj Demidoff i Vasa år 1808. Den massaker han utförde på den fredliga stadsbefolkningen och bönderna i området liknar mycket det vi ser i dag i världen. En fruktansvärd massaker på civilbefolkningen som säkert skapade chockvågor över hela Finland även på Åland och som kanske delvis bidrog till ålänningarnas minskade motstånd samt den svenska kapituleringen året därpå.

Vi återvänder till Åland för en stund och finns i en mötessal i Finström Bamböle vintern 1808.

In genom dörren till stugan i Bamböle kommer pastorsadjunkt Henrik Gummerus, en stor karl. Till höger vid bordsändan står länsman Erik Arén, en till växten liten man. Tavlan är målad av Pehr Blom.

Upprinnelsen till detta möte är följande:
I boken Alla tiders Åland av Benita Mattsson-Eklund åskådliggörs mycket tydligt hur det gick till.

Från det ryska högkvarteret i Åbo sändes propåer till den åländska allmogen om insamling av spannmål för den ryska hären till Nystad. Dessutom hade man beordrat ålänningarna att hålla alla båtar redo samt inom 24 timmar skära upp en isränna från fasta Åland till Vårdö. Om inte ordern efterlevdes skulle öron och näsor avskäras.
Den åländska allmogen var inte tjänstvilliga att utföra dessa åligganden men de lokala styresmännen var synnerligen lojala.
Dessförinnan hade några jomalabönder rest till Stockholm och utverkat audiens hos svenska kungen Gustav IV Adolf med begäran om hjälp. Han ställde sig mycket beredvillig till en svensk hjälp för Åland och att ett lantvärn här skulle ställas upp. I ett senare skede skulle svensk trupp ankomma.

Den 5 maj beslutar några bondpojkar i Finström Bamböle att undersöka möjligheterna till uppror mot ryssen. Nu får länsman Arén reda på detta och han ger budet till pastorsadjunkt Gummerus att handla. Och nu sker det osannolika, uppropet får effekt och man får många på sin sida. Man samlas i länsmannens stuga i Bamböle och man manar upp till kamp. Närapå 200 man startar med bössor, högafflar, ispåkar och störar ett anfall emot den styrka som finns vid Strömsvik. Dessa hade flytt men man söker upp dem och inte bara dem utan hela ryska garnisonen på fasta Åland oskadliggörs den 7 maj. Nu söker man upp även de som fanns på Töftö och fängslar även dem. Bondetrupperna cirka 200 man hade alltså med sina störar och sälbössor oskadliggjort alla ryssar på fasta Åland närapå 200 soldater och befäl. Nu återstod de som fanns på Kumlinge.

Minnesstenen över Kumlingeslaget som restes år 1920 på Fälbärget.

På Kumlinge fanns 600 ryssar under befäl av överste Vuitsch. Den 10 maj landstiger bondearmén som nu vuxit till 450 man. Man har vädret på sin sida, den nordostliga vinden driver is emot Kumlinge men gör den sydvästra sidan isfri. Bondearmén drar sig emot land och i Markilsviken landstiger man. Till hjälp kom nu en svensk styrka på 70 man som hade några kanoner som gav eldunderstöd. Man stormar länsmansgården där Vuitsch äter middag med pastor Hoeckert. Ingen fara säger de till varandra det är bara några bönder, men så börjar kanonerna spela och då får man brått, man tror att en större svensk eskader landstigit. Majoren river tag i ett vitt lakan och rusar ut för kapitulation. Bytet för bondehären var 400 soldater, 38 underofficerare, tre fänrikar, fyra fältskärer, tio trumslagare och översten själv blir krigsfånge. En ryss hade dödats och åtta sårats i samband med att bondearmén inte förstod vad den vita flaggan betydde utan besköt dem. Två ålänningar hade stupat och fem sårats. Slaget varade mellan klockan 12 - 16. I en skog hittade man ytterligare 40 ryssar så summa summarum fördes nära 500 ryssar i fångenskap till konungariket Sverige.

Detta måste anses vara ett av Sveriges märkligaste segrar sedan Birger Jarls dagar. En åländsk bondehär på 400 bondpojkar besegrar en mycket större rysk styrka som var fullt militärt utrustad!

Länsman Arén skall bli rikligen belönad, han får lyfta 200 riksdaler varje år under hela sin livstid.
Även Gummerus blir hedrad. I stekande hetta den 31 juli håller kung Gustav parad på Grelsby ängarna för att fira och belöna segrarna.

Däremot finner jag det märkligt att det var Arén som fick livstidspension men inte Gummerus.
Det var ju Henrik Gummerus som gjorde den verkliga bedriften, att besegra huvudstyrkan på Kumlinge och knipa hela garnityret där. Arén hade ju före detta rest till Sverige med de fångna 170 ryska soldaterna och fanns ju inte alls på plats i Kumlingeslaget.

Senhösten 1808 tillsätts C. G.  von Döbeln som överbefälhavare för Åland. Han blir även högsta chefen för den civila förvaltningen. Hans högkvarter blir på Jomala gård, domarbostället.

Von Döbeln med pannbindeln och hjälteglorian från slaget vid Jutas var en hetlevrad och mycket rättfram militär som inte var rädd för någon, inte ens den svenske kungen. "Här skall inte hållas gudstjänst utan krigstjänst" sade han upproriskt ja nästan hädiskt till kungen, vilket kunde renderat honom dödsstraff. Till lotsarna sade han då de klagade på rusttjänsten: "När isarna ligger behövs inga lotsar"!

Våren 1809 händer det mycket spännande saker. Den 13 mars skall svenska kungen Gustav IV avsättas i en oblodig statskupp och ryssarna anländer till Kumlinge på nytt.

General Yakov Kulneff

General Bogdan von Knorring

Den 10 mars sättes den ryska hären kurs mot Åland och de anländer den 13 mars under ledning av
B. von Knorring samt general Yakov Kulneff, en mycket omtalad kosack.

Nu startar förhandlingar i Lumparland Klemetsby där von Döbeln gör en listig manöver. Han köper sig och den svenska hären tid för reträtt till Sverige genom att prata om omsorg om civilbefolkningen samt vård av de  sjuka svenska soldaterna. Som pant för detta förslag lämnar han kvar på stället sin adjutant. Nu kastar han sig i släden och fort till Eckerö där hären är samlad. Han ger nu order om omedelbar reträtt till Sverige. Under två dygn, i enorma strapatser, förs 5000 soldater med all utrustning över isarna i snöstorm. Av dem skall 1.700 aldrig komma fram.
Under tiden hade ryssen sett bluffen och förföljer svenskarna ända till den svenska kusten.
Denna lyckade manöver räddade troligtvis hela Sverige ifrån att bli ockuperad av ryssen emedan deras plan var att inta Stockholm med sina 17000 man som fanns vid den tiden på Åland.

Kvar över sommaren blir så 4000 ryska soldater vilka inkvarterades i de olika socknarna.
Men var var de tappra åländska krigarna? De var helt försvunna alldeles som bortblåsta. Kanske de fanns bland de 630 civilpersoner som hade flytt till Sverige.

Men in på scenen kommer nu en annan herre, den från drabbningarna runt Vasa kända generalen
Nikolaj Ivanovitj Demidoff.  Han skall av tsar Alexander I bli "Commenderande General över de Kejserliga Trupperna på Åland" skriver han i en kungörelse jag funnit som översatt kopia i Ålands landskapsarkiv. Han skall även inrättas som chef för den civila förvaltningen.

Dokumentet hade i tiden överlämnats av en bonde vid namn Mattsson från Kyrkoby.
Det är en femsidig kungörelse som skulle uppläsas i kyrkorna benämnd "Kungörelse till samtelige Ålands Invånare" och utfärdades den 12 april på Saltviks prästgård.

Demidoffs proklamation av den 12 april 1809. Dokumentet publicerad i Åland den 22.5. 1912

Kejsaren hade nog en tanke bakom denna utnämning. Han hade säkert i färskt minne de upproriska bönderna och bondpojkarna som fanns i de åländska bygderna och denna gången skulle man inte bli lurade.

Jag blir lite förvånad över den åländska historieskrivningen. Ingenstans har jag hittills sett uppgifterna  angående Demidoffs verkliga roll i detta krig och vad han egentligen gjorde till Åland.
Man känner honom mest ifrån romanen Generalens fånge och den beramade dansen på Saltviks prästgård. En tillställning som i mångt och mycket påminner om Djävulsdansen. Kanske rentav idén till denna kommer härifrån.


I Ålands Landskapsarkiv har jag hittat följande dokument över Demidoffs styre på Åland. De finns i en dossier bland Kronofogdens korrespondenser och vi ser i pappren för 1809.

Brev med sigill sänt till Crono Befallningsman Bomansson i Saltvik den 11 april år 1809.

På General Majorenb och Riddaren Demidofs befallning behagar Herr Befallningsman för allting me ?? de Timmernännerna om hvilka i går befallt bliva tills klåckan 10 i dag förmiddagen till Saltvik Kyrckan och mädan Genralen och dit i dag öfverflyttar, så befallte han att dätt skulle vara 6 Curer hästar där hvilke måste som ? hållhästarna.

Av brevet kan vi se att Demidoff installerat sig i Godby men nu förflyttat sitt högkvarter på Åland till Saltviks prästgård.

Till Herr Befallningsman Bomansson Saltvik

På befallning av General Major riddaren Demidoff anbefaller att tio det Stenhuset som på Tosarby äre släpa brennved emädan där efter en paar timmars tid dit blir hemtad en hop med Sjuka.

Godby den 11 April 1809
Alfthan Translator

Nu följer en lång paus i ordergivningen för maj, juni och nästa order ser vi i augusti.

Till Lands Kamereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar herr Landskamereraren efter den åt General Gemidoff ankomne skrifvelser från Commenderande Generalen m.m. Barklay de Tolli emottaga af den härvarande Civil Styresmannen Backmansson alla de af honom Demidoff åt Backmansson gifne Ordres Hyrningar, räckningar öfver de af Cronan åt Ålands Inbyggare utbetalte penningar m.m. och efter emottagningen  till Generalen rapportera

Saltvik den 9 Augusti 1809
Carl Alfthan

Troligtvis var Demidoff borta från Åland under maj, juni och juli men ifrån den 22 augusti finns mängder med orders från generalen.

Till Härr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren, gjöra med fru Jungs och andra åboerne i Tosarby her av sjukdom intagne på Cronans vägnar Contrack vad de för varje månad börjandes från förledne Maj bör få betalt så länge som sjuka blir i desamma.

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan


Till Herr Lands Camererare Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning bör Herr Lands Camereraren anbefalla ala Länsmännena och Nemndemennerna på det strengaste att ifall något fartyg eller person från Finland men i synnerhet från Sverige till stranden kommer, de sådant strackst de utan den minsta uppehåll der den där närmast varande Regionala Commendär bör anmäla.

Saltvik den 22 Augusti 1809 Alfthan

Till Herr Lands Camererare Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det alla till Baterierna och förhuggningarna fällda skog samt torv bör blifva besiktigat och tackserat emedan Generalen vill göra till Commenderande Generalen m.m. Baraclay de Tolli en föreställning at sådant åt Innehavarna skulle blifva efter en billig pris betalt.

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren  Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det till den 26 dennes bör blifva ställt för Cronans räkning till Högqvarteret i Saltvik 20 st slagt nöt, 20 st. får och  20 st gris

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Cammereraren anbefalla, det i morgon bitti bör vara i Finströms sokn och Godby by 25 st hästar att transportera corpar åt flottan till Frebbenby

Saltvik den 26 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det i morgon bitti bör vara på Högqvarteret i Saltvik Prästgård  Nemdemennerne eller i fall sådana icke är de de rikaste bönderne med deras söner från Holmarne Donö, Lökö, Klubsker, Äplö, Hästö, Flisö, Finbo, Andersö, Snäkö, Skarnet, Jolpo, Torsholma och Sandsker.

Saltvik den 31 Augusti 1809
Alfthan

Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren på det strängaste befalla det de två fartyg hvilka från Hammarland haver blivit lemnade i Färjesund samt en Föglö och en Sottunga genast bör föras till Slotssundet och att ägaren hvilka ren på första budet det inte hava gjort bör blifva strängt bestraffade.

Saltvik den 31 Augusti 1809

Till Herr Lands Kammereraren Taxell

På General Major  och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i öfvermorgon bör blifva fört åt öfverste Tjetjakoff till Castelholm 10 st 10 fots långa och 9 ? tjocka unga Eks ståckar från Grelsby ägorna, för kontant betalning.

Saltvik den 31 Augusti 1809 Alfthan

General Nikolai Ivanowitj Demidoff var en skrivglad general. Han hade lätt för att fatta pennan och ge stränga order. Men han var även en person som ofta skrev vänliga kungörelser till folket. Han skrev gärna brev då han anlände till en trakt och då han avreste från denna. Så gjorde han även åt ålänningarna och det gjorde han även för finska folket då han lämnade Finland.

I Ålands Landskapsarkiv har jag hittat denna kungörelse han skrivit i september år 1809, en hälsning till det åländska folket och här ser vi hans egenhändiga namnunderskrift.

I översättning lyder texten:
I anledning av den Fredstraktat som är aftalad emellan Hans Kejserliga Majestät och Konungen i Sverige i Kraft hvaraf i Finland tillika med Åland är med Ryska Riket förenadt får jag härigenom lyckönska alla Landets Invånare till en länge efterlängtad waraktig Fred och det därmed följande lugn, som jag under en Eder tillåten fri Religionsutöfning och under bibehållande af Edra Urgamla fri = och rättigheter, önskar må kunna skänka sig jemväl till Edra barnabarn och efterkommande.

Högqvarteret i Saltviks Prästgård den 22 September

Nikolai Ivanowitj Demidoff

-------------------------------------------

Vi fortsätter här med att läsa de order Demidoff gav under hösten 1809. Det fanns även små triviala vardagsärenden som Demidoff bekymrade sig över, ömsom ved, hyror och ömsom talg för deras dagliga liv.

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det den 10 dennes bör blifva ställt till Högqvarteret för Artilleriets räkning 2 lass talg.

Saltvik den 8 September 1809.
Alfthan

På general Major och riddaren Demidoffs befllning behagar Herr Civil Styresman på det strängaste anbefalla alla Länzmennena och Nemndemennena at var i sin Sokn bör åtvarna bönderna det de alla Soldater hvilka utan Billet eller pas träffar bör fasttaga och till Högqvarteret i Saltviks prästgård ställa, för hvilket de åthålla för hvarje man en belöning af 20 plåtar emedan i dehär dagarna många soldater från flottan och andra ställen rymt

Saltvik den 3 September 1809 Taxell

Till Herr Lands Kammereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kammereraren anbefalla det så fort som möjligt är bör blifva ställt till Kronomagasin i Kastelholm två tusen lass hö och Saltvik två tusende lass hö för Contrakt betalning för varje tre lass en rubel i silver

Saltvik den 14 September 1809

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamreraren anbefalla det i dag bör vara ett fartyg i Segelbart stånd at föra 40 man krigsfålck till Åbo samt anbefalla Skepparen det han sig Genast hos mig bör infinna att i öfverenskomma öfver frakten och att jag få veta var fartyget står på det genast ofvannämnde manskapet i dag ännu kan embarqueras

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kammereraren nu genasst på anhållande, samla alla Saltviks Sokn Lantmätare Cartor och desamma genast till General ? Steinheil avskickas

Saltvik 4 Oktober 1809 Taxell

På General Major å riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamreraren anbefalla det ännu i denhär väckan Kasteloholms bron bör blifva lagat, i mådan ? den osäker till Canons öfverförande

Saltvik den 5 Oktober 1809

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren på det strängaste föreskrifva Lensmennen och Nämndemännerna det de kvar från Svenska Tiden till Ålands Stränder ankommer genast med de har sig hafvande Svenska penningar till den där närmast inqvarterade regimentes Camereraren bör ställa, emotsatt fall blir med dem på det Strängaste förfaren

På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i morgon sig hos mig bör infinna båtägarna af den sju sjötbåtarna hvilka sedan våren i Ferjesundet varit samt bägge värdarne af de två ? som till Getaön blifvit transporterade

Saltvik den 19 Oktober 1809 Alfthan

På General Major och Riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i nästa Torsdag sig hos mig bör infinna alla de Åländska  ? hvilka tåg eller ankaren vid Ferjesunds bron hafver, utom dem hvilkas fartyg där är

Saltvik den 22 Oktober 1809 Alfthan

På General Major och riddaren Demidoffs befallning blifver härigenom Herr Lands Kammereraren tillkännagifva det för den stugan som tillhör Enkan Eva Lisa i Tosarby, för September och October månad ingen hyra blifver betalt, emedan där numera ingen sjuka är

Saltvik den 22 Oktober 1809 Alfthan


Avskedsbrev
Före General Major Demidoff i november år 1809 överflyttas till Åbo tillställer han Ålands befolkning ett avskedsbrev i kungörelseform. Detta är inte daterat och underskrivet men bär alla kännetecken för Demidoffs skrivarsvada. Som alla övriga orders är den troligtvis översatt av Alfthan.

Kungörelse

På Hans Majestäts Kejserliga befallning kommer jag nu från Åland att resa. Och kommenderingen lämnas nu öfver åt Herr General Majoren Kniper här hos hållen jag det för en skyldighet att tacka alla Inbyggare af denna ö för deras lugnhet, lydsamhet och ordning hvilket den tid deras egen fördel har ländat samt för utförandet af befallningarne hvilka dem af härvarande förmän blifvit givna vilket alt jag inte skall underlåta föreställa till öfverheten på det vår Aller Nådigaste Ryska Monarck af  Ryska Tron säkert skall blifva öfvertygat, at Ålands Innebyggare förtjenar njuta Hans rättvisa och milda styrelse

-------------------------------------------------

Proklamerat i Godby den 19 mars år 2017

Johan G. Granlund

Persnäs som försvann och den bortglömda vägen till Sunds Gränden

Det gamla Persnäs i nuvarande Norra Bomarsund, en liten bydel till Persby som försvann efter 1812 års ryska annektering.

Geometrisk Charta Öfwer Persnäs Som är et utbygge af Persby.
Med flere dess med = Interessenter, uti det Så Kallade Gränden
Beläget på Åland och Sunds Socken, Afmätt Dels uti Juni, och Dels uti Juli Månader
Af
År..............1765

Anders Andersson Norrstet

Ja så lyder introduktionen till denna vackra karta över Persnäs som jag låtit beställa från  Riksarkivet i Helsingfors. Det kostade mig 35 € men det var det värt. På min fråga till Ålands Landskapsarkiv om de kunde vara behjälpliga med anskaffningen av en sådan karta till Åland fick jag nekande besked. Man uppger här att man nöjer sig med kartan i svartvitt utförande på mikrofilm. Synd. Denna bloggs redaktör är av den åsikten att det är här i Ålands landskapsarkiv originalen för alla våra gamla skattläggningskartor bör finnas och riksarkivet och andra arkiv kan nöja sig med kopior.

Kartan i originalutförande är helt fantastisk!

Vad kan vi då mera utläsa av denna karta? Jo, den vackert textade beskrivningen över området låter såhär:

På Denna Sidan Tager Emot, Sam =  fälte Skogs =  Betes och  Utmare =  ken Til  Den Så Kallade Sunds Gränden.

En text med mindre bokstäver löper längs den gamla vägen enligt följande:

Allmen Byväg til Persby från allmänna Post och Landsvägen gående.

I kartan kan man se inritade några torp samt de två bondgårdarna No: 2 och 4
Dessa betecknar Lagmans och Markusas den s.k. Persnäsgården. I kartan ser man tydligt no: 4 Lagmans med sin väderkvarn med tillhörande sädesbod på andra sidan vägen. Längst till höger Markusas no: 2.

Längst till vänster kan man se två torpstugor med texten Frodigs  Backstuga samt Falckens Backstuga.

Nedanför ser vi en väderkvarn: Wivasteby Wäder Qvarn.
Man kan tydligt se hur man pallat upp kvarnsvingeln så att den skulle hålla för tyngden, bra idé!
Undertill läser vi med fet stil:
En Dehl af  Wivastebys  Enskilte  Inägor, Samt Finnbys uti Sunds Sockne  Möta.

Från Träsk i norr löper den lilla rännil vari det finns en skvaltkvarn, den har texten:

Wattn Qvarn Til 34 no 2 i Wivastby
och 2 o 4 i Persnäs

Platsen för skvaltkvarnen i dag i det dike som löper mellan Träsk och Laaksos viken.
Platsen bebos av Karl-Gunnar Karlsson som berättade att han i sin barndom minns runda hackade sandstensblock som användes som kvarnstenar.

I kartbildens mitt ser vi ett torp benämnt Falck Torppet med numrorna 98 och 99 för åkertegar.

I nordväst ser vi ännu en liten torpbyggnad invid tegarna 96 och 97. Detta är troligtvis det vi i dag benämner Karongärda. Om namnets ursprung finns olika åsikter men kan komma från Kardon vilken är en delikatessgrönsak vars tjocka märgrika stjälkar används som kronärtskocka.
På en karta från 1700-talet finns namnet Kardon noterat.

Detta torp kallades fordom Feela eller Fähle och härifrån härstammade den kunglige sekreteraren Mickel Olofsson om vilken finns en artikel i denna blogg från år 2010.

Vi kan konstatera att Norrstet har ritat in sjöarna som i dag kallas Laaksos viken, Övra viken och längst till höger Hummelvik. I dag är dessa vatten separata sjöar sammanbundna med farbara vattenleder, väl uppdikade men vid denna kartas tillkomst var det som i dag är Övre viken och Hummelvik i en helhet.
Till vänster för Laaksos viken lyder texten: En  Del Af  Frisk  Siön  Östra =  eller Norra = Siöwijken Kallad.
Här kan man se att den är sammanbunden med Övre viken endast genom ett litet dike som i dag är betydligt längre och djupare.

För Hummelvik till höger lyder texten: En  Del  Af   Frisk =  Siön Norra Wiken  Kallad.

Kartans mått visar på Swenska Alnar


År 1812 annekterar den ryska statsmakten detta område och de som här är bosatta får order att flytta bort. De fick montera ned sina hus ända ned till stenfoten, packa ihop sina tillhörigheter, lasta in allt från lador och bodar och på sina kärror flytta till en främmande trakt. Sina boskap drev de framför sig i en ända lång rad. De fick lov att flytta till västra Saltvik som de kanske aldrig besökt tidigare. Det skulle bli Lagmansby och Persby i denna socken i stället. De fick flytta från detta fantastiska paradis som i äldre tid kallades Sunds Gränden. I Sunds kyrkas flyttningslängd kan man se flyttningsströmmar från Vivasteby, Persby, Persnäs, Skarpans och Prästö efter de ryska annekteringarna i ett antal år framöver.
Totalt skall från alla dessa områden flytta ett hundratal personer, de flesta till Saltvik Haga men många icke jordägande torpare inom Sunds socken samt övriga platser på Åland.

Vi ser således i Sunds kommuns flyttningslängd att från gården 2 Markusas flyttar år 1812 bonden Johan Johansson med hustru Lisa Johansdotter samt mor Zaida, sonen Carl samt dottern Sara Lisa till gården Norrgårds i Kohagen.

Från andra hälften av gården flyttar samma år bonden Carl Johansson med sin hustru Sara Samuelsdotter, sin son Johannes samt dotter Anna Lisa, till gården Södergårds i Kohagen.


Från  Lagmans 4, flyttar samma år  änkan Greta Carlsson med sonen Johan, dottern Marja Lisa, torparen Johan Johansson (född 1722 således i 90 års åldern) samt inhysingen Carl Johansson med son Mats. Dessa bosätter sig på nya Lagmans i västra Saltvik Haga.

Vy från Markusasgårdens tomtning över vikarna

Den som gått här en vacker sommarkväll och sett solen gå ned över vikarna förstår vidden av tragedin. Nu är det en bortglömd del av Sunds kommuns forna bebyggelse.

Nuvarande väg till Norra Bomarsund

Den gamla väg som kallades "Allmänna byvägen till Persby från Allmänna Post och Landsvägen gående" är till största delen bortsopad från jordens yta. Kvar finns endast några få tecken som kan påminna om denna tid. Från Träsk ser vi i dag en vägskylt med texten Norra Bomarsund och denna väg skall sluta vid Janssons, där min kusin Brita, född Granlund, Jansson i dag bebor. Från Bomarsundshållet kan man komma en liten bit emot området men denna väg slutar i ett taggtrådsstängsel för betande djur.

Rester av den urgamla vägen som löper från nuvarande Norra Sundsvägen upp igenom skogen emot Persnäsområdet. Vägen har sina anor från 1500-talet och framskymtar tydligt i kartor från 1700-talet.
Detta vägområde har hittills varit okänt.

Sunds Gränden
Varför benämner man denna trakt Sunds Gränden? Detta är för mig en gåta och jag har aldrig förr hört talas om detta namn. Vad betecknar då en gränd, ja det är väl en plats som är en återvändsgränd om jag förstår saken rätt. Nu kommer vi in på en väldigt intressant sak som leder tankarna långt tillbaka i tiden. Kan det vara så att vägen slutade vid Skarpgården och därför kallades området för Sunds Gränden?

Varför försvann då också benämningen Sunds Gränden? Svaret måste vara flyttningen av hela befolkningen till Saltvik. I och med detta försvann även det vackra namnet på platsen som övertogs av ryska militärstratéger och kartografer . Man planerade nämligen norra Europas största fästning.


Denna bloggs redaktör hyser nämligen den åsikten att det som vi i dag kallar Bomarsund, alltså bebyggelsen runt fästningsområdet, fanns inte i äldre tid, det fanns ingen väg över bergen ned till Bomarsunds brygga av i dag.

Det enda man i gamla skattläggningskartor kan utläsa är Bommersunds Fjärd d.v.s. vattnet emellan Vårdö och Sund.

  Det som i dag är platsen för fästningsområdet var i äldre tid några mulbeten. Här fanns ingen bebyggelse år 1650 då Hans Hansson ritar in sin fina skattläggningskarta för Sunds
socken

Här ser man tydligt hur stråkvägens östra anhalt på Åland icke tar vägen ned mot nuvarande Bomarsund utan följer en nordostlig sträckning indikerande på Delvik, alldeles som Hans Hansson noterar år 1650. Denna är från år 1665.
Noteringen Bomarsund betyder vattnet mellan Vårdö och Sund emedan Bomarsund som en ort i dåvarande Persnäs inte fanns.

Drottning Kristinas postväg startade år 1638. Nå vart ledde man då postrotarna för färd emot Vårdö?
Denna del i forskningen angående postvägen över Åland och dess östra överfart har blivit bortfuskad. Man har från Ålands museibyrå kommit med rena bortförklaringar och historiska lögner angående postvägens allra första sträckning i östra Sundsområdet.

Det faktum att postvägen även kunde ta vägen över Kyrksunden kanske vintertid och då tog vägen till Vårdö över Sibby,  nämner man aldrig trots att det tydligt framgår i gamla kartor.

Postvägskarta.
Här syns en tydlig markering att postvägen även tog sin sträckning över Kyrksundet, över Sibby för färd emot Vårdö, det troligtvis vintertid.

Postvägskarta från 1600-talets sista del.

Man skriver i en publikation: Postvägen startade redan från dess begynnelse ifrån Bomarsunds brygga!
Nej, denna brygga fanns inte år 1650 det år då Hans Hansson ritar Sunds skattläggningskartor. Det skulle ta flera decennier fram till att en väg byggdes till nuvarande hamn i Bomarsund och att där byggdes en krog. Gästgiveriet var fordom i Skarpans i Skarpgården. Här slutade vägen som dels leddes från Persnäshållet samt från Finbyhållet över Finby ström.

Vad vi här ser är Hans Hanssons skattläggningskarta från år 1650.
Området är vad vi i dag menar med Bomarsunds fästningsområde och vi ser här några mulbeten A och B. Exakt på området för fästningen.
Uppe till vänster Bovik, i mitten texten Bomarsund och viken troligtvis det som i dag heter Notviken och därefter Lervik.

Johan Granells karta över Persnäs och den s.k. Sunds Gränden från år 1799 och infälld är Hans Hanssons kartuppgifter från 1650 för det som i dag är Bomarsund med fästningsområdet. Här fanns då ingen bebyggelse, ingen väg till platsen samt ingen brygga.

Vi ser uppe Bo Wijken sedan Bomar Sund samt i söder Ler Wijken.
Texten lyder: Känne Teknens Uttydning
Desse efterskrefne Engeshagar äro Specificerade som följer

A. Två Engeshagar till Markus Skarps hemman i Persnäs
B. Två Engeshagar till Matts Ers hemman i Wifvasteby 1, 1:19 lass h:vall

Här ser vi Hans Hanssons skattläggningskarta från Delviksområdet.
Deele Wijken med den stora bryggan.

Texten längst upp lyder: Stora Lantz wägen öfwer Ålandh.

Vi kan tydligt se huru han inritat vägen ned till Delvik bryggan. Man kan till och med se plankorna han ritat in i den stora bryggan.

Vad vi även kan se är att vägen tycks gå över Persbyområdet och kanske den vägen emot Lövviksområdet för vidare emot kyrkan. Alternativt har han menat norra Sundsvägen, detta är lite oklart.

Man får här antaga att en urgammal färdväg gått över Åland i båda riktningar ända sedan brons-järnålder samt medeltid gått denna väg. Kan det vara så att även namnet Delvik hänsyftar på viken som leder emot Delet eller Deelen som det skrivs ut i gamla kartor?

Postvägens sträckning över Åland i äldre tid. Vattnet emellan Sund och Vårdö kallades Bomarsunds Fjärd. Bomarsund var inte bara det smala sund som skiljer Prästö och fasta Åland åt.

En sida i Sweriges Geographie angående Pass och Sund som förekommer inom postleden mellan Åland och Finland. Bomarsunds Fjärd til Wargata på Wårdö 1 mil.

Kastelholms slott och dess borgherrar av Reinhold Hausen.

I denna bok stöter vi på en märklig notis. På sidan 85 berättas det följande: Hertig Karl har i samband med striderna med Sigismund med sin flotta startat från Stockholm med en stort följe "flere förnäma män".  Äntligen så den 1 september 1597, efter två veckors resa, anländer han till Kastelholm. Men han färdades inte fram till slottet. Alltnog han landsteg en halv mil från slottet, vid Finby. Längs denna torde han sedan med sin furstinna och sitt övriga följe ridande hava ankommit till slottet.

Vad betyder detta, han anlände till Finby? Nå vi skall läsa vidare.

På sidan 92 finns en utförlig notifikation och Reinhold Hausen skriver följande: Beträffande stället där hertig Karl landsteg, då han år 1597 kom till Kastelholm, har man hittills fäst sig vid blott det, att det legat "en halv mil från slottet". Uppgiften att Stålarm vid sin ankomst till samma plats sammanträffat med "Henrik skrivare i Sunds socken" giver emellertid en bestämd fingervisning. Nämnde skrivare var nämligen en gammal änkedrottningens trotjänare( till Katarina Stenbock), om vilken man vet att han ägde ett hemman uti Finby i Sunds socken. Då nu Stålarm efter landningen uppenbart icke begav sig långt inåt land, men dock fick tillfälle att personligen giva nämnda skrivare ett uppdrag, bör detta hava skett hemma hos denne på hans hemman i Finby. Vi komma då till slutsatsen att hertigen, liksom nu Stålarm tagit i land någonstädes vid Finbyviken, kanske i den s.k. Finbyströmmen som den tiden, då vattenståndet var betydligt högre, bör hava varit farbar ända inemot den urgamla stråkvägen, som ledde till och förbi slottet. Avståndet är visserligen något längre än en halv mil, men man får väl ej taga uppgiften om väglängden "cum grano salis".
Slut citat.

Alltså, hertig Karl lägger till med sitt skepp i Svinesund troligtvis, en mindre landstigningsbåt ror dem in i Finbyviken, upp längs Finby ström och tar så där i land. Man kan då fråga sig varför där, varför inte i Bomarsund? Nej, därför att Bomarsunds brygga fanns ej denna tid år 1597. Helt enligt mina antaganden. Denna hamnplats tillkom hundra år senare i slutet av 1600-talet.
Min teori är att det fanns någon form av hamn i Svinesund och Gloet-området som nu är försvunnen.

I södra Finby finns än i denna dag en backe som kallas Skrivars backen. Den hör till gamla postvägens sträckning och löper invid Donalds fastighet. Här i närheten måste denna Henrik skrivare ha funnits. Kan det då vara gården Andersas?  Hans namn dyker för övrigt upp i olika sammanhang i medeltidsurkunder. Han hette Henrik Andersson.

Skrivars backen i dag, den gamla vägsträckningen till höger i bild.
Finby ström i fjärran.

En märklig omständighet är att på vardera sidan om Finby viken fanns fordom två kungliga sekreterare. Denne Henrik skrivare som skrev för änkedrottningen troligtvis på Kastelholms slott samt Mickel Olofsson som var bördig från torpet Feela i norra Bomarsund i dag tidigare Pärsnäs, som var skrivare för flere svenska konungar och sist för hertig Karl i Stockholm. Han var för övrigt Karls mest betrodde skrivare. Om honom finns i denna blogg en artikel från 2010.

Bildserie över gamla vägen till Persnäs.

Infart emot Norra Sundsvägen, man åker förbi Stenbacka upp emot Palmroos samt svänger in på vägen emot Janssons. Här slutar vägen i dag.

Den urgamla vägen däremot börjar vid ändplanen invid det som vi i dag benämner Palmroos.
Där går vi så rätt fram över en åker och in i ett skogsparti som möter och där finner vi först en gammal uthusgrund hörande till det torp som förr benämndes Falck torpet och Kruslocks torp. Det är frågan om en gammal båtsmansgäla. Vi vandrar vidare in i skogen och vi kan skönja en gammal vägsträckning.

Denna urgamla väg vägrar låta skogen ta överhanden, man ser en tydlig markering i marken.
Jag har hittat en mycket tillförlitlig vägvisare, Karl-Gunnar Karlsson ifrån Vivasteby och han leder oss in på rätta vägar.

Vi kan tydligt se vägens sträckning i skogen. Karl-Gunnar berättade att ännu
i sen tid på 1980-talet användes denna väg av bonden på Bomarsunds gård för traktorkörning.

Betänk att via denna väg har tusentals människor vandrat och skurrat på sina hästforor i gången tid.

Vägsträckningen går nu nedåt emot Lagmans tidigare gårdsområde.

In på Lagmans gårdsområde

Vid Lagmans området kan man urskilja en grund till en ria.
Troligtvis är det här som väderkvarnen stod med sin sädesbod.

Här hittade jag en grund till en jordkällare som hörde till gården.

Invid den troliga husgrunden till Lagmansgården som även benämndes Övedsböle.
I fjärran ser vi Persnäs eller senare benämnd Markusas gårdsområde, vi promenerar dit.

Nu framkommen till Markusas gårdsområde, här grunden till jordkällaren.

Husgrunden för gården  Markusas.

Så brukar det se ut vid gamla platser för utedass.

Stenbacks i Vivasteby.
Men vänta säger Karl-Gunnar, inte har väl du så bråttom, jag vill visa för dej den urgamla vägen runt Träsk, vi tar en ny promenad med start vid Stenbacks, ni minns där den gamla skvaltkvarnen var förr.

Vägen upp emot Träsk förbi Stenbacks. Vägsträckningen följer exakt den urgamla men här har den bättrats på och repareras i sen tid.

Förbi Stenbacks gårdsområde.

Då vi vandrat emot Träsk några hundra meter så möter oss träskets blanka vatten i blickfånget.

Här möter oss en husgrund. Karl-Gunnar säger att det är en grund till ett torp som legat här förr.

Nu möter oss ytterligare en husgrund. Här har det legat ett garveri säger Karl-Gunnar. Ett sådant behöver ju mycket vatten och platsen är både vacker och läglig för det.

Vi vandrar ännu ett stycke norrut och nu möter oss en bostadstomt så vi låter denna dags vandring bero och smälter våra intryck.

Lokaliserat  i Godby den 4 mars år 2017


Johan G. Granlund