Georg August Wallin, porträtt utförd av R.W. Ekman efter profilteckning av Johanna Ramstedt.
Denne man av vilken det finns endast två kända avbildningar, varav den andra hittats på senare år, har ansetts vara norra Europas mest framstående upptäcktsresande och vetenskapsman. Av de finländska anses han vara den främste.
"Alldeles hemlikt" författad av Fil. Dr. Sofia Häggman.
Författaren Sofia Häggman är historiker och egyptolog vid Medelhavsmuseet i Stockholm. Häggman har i denna mycket intressanta och faktaspäckade bok på ett helt fantastiskt sätt fångat Georg August Wallins banbrytande forskning om Arabien samt den arabiska befolkningens liv.
Titeln Alldeles hemlikt skall enligt författarinnan komma från Wallins jämförelse mellan platser i Egypten och Åland.
Boken om Wallin illustreras av ett antal färgglada teckningar gjorda av österrikaren Hubert Sattler som seglade tillsammans med Wallin och dokumenterade i skisser och målningar det Wallin beskrev i sina dagböcker.
Boken om Wallin fick mycket god kritik. Man skriver, Georg August Wallin var en av Finlands mest framstående upptäcktsresande och vetenskapsmän i mitten av 1800-talet. I december 1843 anlände han till Alexandria i Egypten. Året därpå bosatte han sig i Kairo. Han reste under de följande åren runt i Nildeltat och uppför Nilen. Under sina resor och sin tid i Kairo beskrev och kommenterade han ett land som var totalt obekant i hans hemland.
G.A. Wallins resa uppför Nilen, karta från boken Alldeles hemlikt.
Åländskfödde Wallin, som egentligen var filolog, hade en skarp etnografisk blick och var en uppmärksam lyssnare. Han engagerade sig för de människor han mötte, uppträdde som muslim, lärde sig tala en flytande arabiska och skrev troget både dagbok och brev under sin tid i Egypten. Därför har vi i dag möjlighet att följa den rastlöse och ständigt nyfikne Wallin på hans resor.
Det har egyptologen och historikern Sofia Häggman gjort. Hundrafemtio år efter Wallin reste hon i hans fotspår från Alexandrias gränder och Kairos karavanserajer till byarna och fornlämningarna på den egyptiska landsbygden.
En levnadsteckning utgiven av Svenska Litteratursällskapet om Wallin av Knut Tallqvist från år 1905.
Häradsskrivarbostället i Berg, Sunds socken på Åland.
Georg Augusts förfäder härstammade från Sverige och inkomna på 1600-talet till Finland. I flera generationer var man präster och så var även Georgs farfar Israel. Han var kyrkoherde i Kumlinge och Brändö på Åland. Hans son även han med det judiskt klingande namnet Israel blev kronofogde här år 1799 samt häradsskrivare år 1804.
Israel Wallin hade gift sig år 1803 med Johanna Maria Ahrenberg, en dotter till kyrkoherden i Saltvik Johan Ahrenberg.
Här bodde så familjen Wallin på häradsskrivarbostället Berg. På detta ställe föddes Georg August den 24 oktober år 1811. Georg var den fjärde i ordningen av totalt åtta barn.
Georg August bodde däremot inte länge på Berg emedan fadern fått en tjänst samma år som kronofogde och familjen flyttade till kronofogdebostället i Sund Tosarby.
Kronofogdebostället i Tosarby, även kallad "stenhuset" från slutet av 1700-talet. Fastigheten är toppmodernt renoverad i dag och är av Ålands Landskapsstyrelse uthyrd till privat familj.
Här tillbringade så Georg August sina första fem år. I den levnadsteckning Tallqvist ägnar den lekfulle pojken berättar han att i samma hus växte även en annan gosse upp, en kusin till Georg August som kallades "Kalle". Han var i sin tur son till en avskedad löjtnant Karl Henrik von Hartmansdorff i den svenska flottan och var gift med Georg August fars syster Gustava.
Denne Kalle skall Georg August umgås med under en lång följd av år sedermera i Sunds och Saltviksbygden under sina återkommande resor till Åland.
Löjtnant Hartmansdorff skall figurera i ett annat från i Sund märkligt livsöde som finns gestaltat i romanen Generalens fånge, vilken i verkligheten var den undersköna Fredrika Charlotta Mörck från byn Vivasteby i Sunds socken. Efter sin flykt från General Demidoff och husarresten med honom i Åbo tog denne Fredrika sig med sin trolovade Tocklin, som räddat henne ur fångenskapen, till en gård i Mångstekta by. Hon skriver i sina memoarer om händelsen. Demidoff hade skickat ut denne löjtnant för att köpa tillbaka henne till honom i Åbo. Fredrika tackade åter nej med den påföljd att löjtnanten ville själv få henne till hustru.
Om detta finns en artikel i denna blogg från år 2010 under titel Generalens fånge.
Vid fem års ålder flyttar så Georg August med föräldrarna till Saltviks socken på Åland. Här bodde man i byn Bertby, på ett hemman som hans mormor innehade. Hon var änka emedan hennes man prosten Schöös hade dessförinnan avlidit. Vistelsen här varade endast ca ett år emedan hösten därpå flyttar familjen till Åbo där fadern hade fått tjänst som landskamrerare för Åbo och Björneborgs län.
Till denna miljö, Åbo stad och Stortorget därstädes. Det måste ha varit en stor omställning för den lille gossen Georg August med detta miljöombyte. Han den lekfulle och naturälskande pojken "Ojan" som han kallade sig, fick börja klappra sig fram på kullerstensgator. Tallqvist skriver att den lille gossen var vid denna tid en mycket bångstyrig pojke med ett lättrört och häftigt lynne, som gaf sig till känna i oförvägna tilltag och egensinnigt trots. Som mycket anmärkningsvärt berättas att han redan då i den bibliska historien läste om Jerusalem, Betlehem och andra heliga orter och lifligt uttyckt sin önskan att få besöka dessa ställen.
Katedralskolan i Åbo som för övrigt detta år firar sitt 740-års jubileum.
Här skall Georg August inte alls trivas. Han skall här inte utmärka sig med någon större flit utan snarare med lättja. Hans lärare hyste inte stort hopp om honom sägs det. Läxor gillade han inte alls, han hade sitt huvud för sig själv och sina egna upptåg. Hans självrådighet och företagsamhet bragte honom i ständiga konflikter med skolans disiplin, föräldramakten och senare även med polisen.
Men så småningom börjar positiva tendenser märkas, han utmärker sig med en stark rättskänsla och ett öppet sinne för det ädla och goda och besitter ett självständigt omdöme. Han var dessutom en rask och hurtig gosse som utmärkte sig med skicklighet i allehanda kroppsövningar, i synnerhet i bollspel och simning.
Inför kamraterna gällde han för att vara en karlakarl som åtnjöt deras stora beundran.
Detta epitet skulle åtfölja honom hela livet och dessutom vara kryddat med rykten om otaliga kvinnoäventyr.
Georg August drog sig heller inte undan då det var frågan om slagsmål i kvarteren. Han gick orädd och till och med ensam emot ett flertal i bataljerna.
På senare år funnen teckning av Gustav August Wallin
Georg Adolf var även mycket intresserad av musik samt segling. Dessa intressen skulle följa honom igenom hela livet och han missade sällan en seglats i Ålands skärgård, trakterna av Aura å samt i Helsingfors skärgård. Georg var inte bara intresserad av musiken, han trakterade senare i livet ett flertal instrument, flöjt, fagott, gitarr, fiol, violoncell samt basfiol. Enastående! Under sin tid senare i livet som magister gav han även musiklektioner. Tonsättaren Pacius var en av hans närmast vänner.
Under sin tid i Arabien upptecknade Wallin beduinmelodier varav flera blev publicerade.
Åbo brand år 1827 medförde en stor förändring i Georg Augusts liv. Redan tidigare hade föräldrarna flyttat till Helsingfors, sedan fadern blivit överkommissarie i revisionsrätten. Vid tiden för branden bodde Gustav hos sin svåger, kronofogde Andersin. Georg var då i 16-års åldern men deltog mycket aktivt i släckningen vid Åbo brand med fara för sitt liv. Hemmet man bodde i blev brandskadat.
Efter branden flyttades skolan till Raumo dit även Georg flyttade. Även härifrån finns berättelser om Georgs vilda framfart och även här utkämpades slagsmål i gränderna. År 1828 kommer han åter i konflikt med lärarna så att han slutar helt med denna skolgång och börjar i stället ta privatlektioner under en höstterminen och senare i Helsingfors. Han skall så taga sin studentexamen och inskrivas i juni 1829 i Borealiska avdelningens matrikel såsom Sundensis, d.v.s. hemma från Sunds socken.
Under student och magisteråren bor Georg August i sitt föräldrahem i Helsingfors. Detta innebar att han nu i lugn och ro kunde bedriva sina studier i den takt som passade honom och utan den ekonomiska press en student i storstaden kan känna. Han vann anseende att vara en av få som studerade av intresse och inte av tvång för sin brödkaka. Av efterlämnade anteckningar ser man att han studerade moral, filosofi och estetik. Men huvudsaken var språkstudierna. Det gällde grekiska, latin och österländska språk samt tyska, franska och engelska, men märkligt nog inte finska. Han läste den tidens förnämsta mästerverk vilka var hans älsklingslektyr. Det var Schiller, Goethe, Rousseau, Scott och Shakespeare, vilka han alla läste på originalspråken. Detta lade grunden till den språkkunskap han så väl behövde i framtiden.
Georg August började sina orientaliska språkstudier hos adjunkt Wallenius sedermera under professor Geitlins ledning. Han tränade sin kropp inför framtida orientaliska resor genom att nattetid sova ute på bara brädor och i oeldade rum.
Han gjorde långa promenader i skog och mark och kunde upptäcka naturen i sin omväxlande skönhet. Detta tränade hans observationsförmåga och lärde honom forma intryck.
Georg August tränade allehanda kroppsövningar, han ville bli spänstig och stark. Särskilt segling och simning utövade han ofta. Simturerna kunde utökas till långa sträckor runtom i Helsingfors skärgård.
Efter att Georg August tillsammans med sex andra studenter deltagit i en baluns med efterföljande slagsmål inom universitetet blir hela gänget relegerade fram till vårterminens slut. Disciplinnämndens beslut delges den 16 december år 1834. Georg August tar det lugnt och åt sin mor säger han: Jag kommer nog ändå att bli en bra karl".
Nu händer något märkligt, självaste rektorn ger i stället uppgiften till honom att bli informator för sin son Wilhelm Lagus och denne skulle komma att följa honom i "landsflykten". Han finns härefter tillsammans med Lagus på Svidja gård i Åboland. På våren så snart isarna smält ombyttes vistelseort i det att Wallin tillsammans med sin skyddsling seglar till sitt kära Åland. Här bodde de delvis i Tosarby hos Hartmansdorffs, dels på Haga kungsgård i Saltvik.
Haga kungsgård i Saltvik i dag.
Wilhelm Lagus berättar i sina memoarer att själva uppdraget skötte Georg August med så liten insats som möjligt. Han ansåg det vara av stor vikt att bereda sig själv så lång ledighet som möjligt. Tiden användes ofta till olika slag av nöjen, musik, dans, seglatser o.d. Egna studier bedrev Wallin mycket sällan så att t.o.m. eleven undrade vad han höll på med. Han skriver: På soffan ligger Wallin raklång i sin snäfva bomullstygs nattrock. framför sig på bröstet håller han en väldig bok i imperialformat, det är stundom Goethe eller Shakespeare, aldrig annat. Men vad han flitigt använder är sin snusdosa.
Förgäves sökte Lagus utgrunda vad denne man tänkte bli i framtiden. Lösningen på gåtan finner han då Georg August på midsommardagen predikar i Saltviks kyrka. Men säger han, obestämda, dunkla rykten om den avhållne läraren nådde mina öron och som tycktes utesluta möjligheten av den förmodade framtidsplanen.
(Vad Lagus här troligen hört var att Georg August skulle haft ett kärleksäventyr med prästfrun)
I september 1835 återvänder lärare Wallin med sin elev till Helsingfors. Han fortsätter sin informatorsyssla och blir en medlem av familjen Lagus. Man bor i trakten av Trekanten. Här trivdes Georg fint, här får han ostört öva på sitt fagottspel i lugn och ro. Efter en tid säger han upp sig och flyttar till sina föräldrar som bor på Högbergsgatan vid södra brandtorget. Hans avsikt var att nu ta itu med sina studier och bli färdig för promotionen påföljande vår.
Den 12 april 1836 avlägger Wallin filosofie kandidatexamen efter en studietid om sju år. Hans kunskaper i de klassiska och orientaliska språken översteg laudaturs normalnivå enligt professorn.
Då allt var klart utbrister Georg August: Ja nu får man äntligen studera det man vill!
Den 21 juni samma år vann Wallin lagerkransen vid promotionen och promotor var professor F.W. Pipping. Wallin ansågs vara den mest lovande av hela gruppen då bekransade.
Som magister antogs Wallin i september 1836 till extraordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket. Jämte det studerade han orientaliska språk, huvudsakligen arabiska och persiska under professor Geitlin. Wallin var vid denna tid känd som ett språkgeni. Hans styrka låg i den lätthet han lärde sig språket och att praktiskt utöva det. Han talade nu latin, arabiska, persiska, tyska, franska, engelska och ryska. Man är osäker på hur mycket finska han kunde.
I juni 1839 försvarade Wallin offentligt en akademisk dissertation på latinska språket om den huvudsakliga skillnaden mellan den moderna och den klassiska arabiskan, varpå han den 29 juli utnämndes till docent i orientaliska litteraturen.
Sankt Petersburg, den stora staden
Att inneha en docentur denna tid gav möjlighet att föreläsa i universitetet men detta oavlönat.
Det var nu dags för Georg August att börja tänka på brödfödan. Han tänker sig ett arbete i Petersburg. Kanske inom diplomatin, han kan ju en massa språk. Kanske han via det kunde få resa i Österlanden?
I februari år 1840 anträdes färden till Sankt Petersburg. Den lysande staden gör stort intryck på honom. Med stort intresse följer han det livliga livet på stadens gator. Det var nu tiden före fastan och folk var i rörelse. Med största intresse iakttar den unge finnen under sina strövtåg det brokiga livet på gatorna och den stora mängden av olika folktyper som vandrar där.
Han sammanträffar här med två som har tror inflytelserika personer som lovar att hjälpa honom för ett arbete men han skall bli besviken. Ingen av dem kan ordna något och ännu i slutet av mars är allt öppet. Tillsammans med ett par kamrater med vilka han bor tillsammans med hos en finsk fru i staden börjar han ånyo studera orientaliska språk. Då universitetet stänger för sommaren återvänder han till Finland. Här vill han tillbringa sommaren och återvända till hösten. Oklart är vad Wallin gjorde denna sommar men åtminstone seglade han i skärgården för han hade frågat sin mor om hon har segelbåten kvar.
I augusti återvänder Georg August till Petersburg denna gång med ångaren Helsingfors via Viborg.
På båten sammanträffar kamraterna med en krukmakare och nu flyger pojkvaskern in i docenten. Han passar på att då krukmakaren tittar bort byta ut flaskinnehållet med starkvaror emot sjövatten. På landsväg fortsätter så färden emot Petersburg.
Wallin blir nu elev på det orientaliska institutet och här har han fri entré till teatrar och opera. Detta tilltalade honom. Han besöker varje söndag engelska kyrkan emedan han hyser stor respekt för engelsmännen.
Wallin skall så träffa persern Mirza Ismail som undervisar honom i moderna persiska samt schejk Mohammed Aijad at Tantawi från Azhar universitetet i Kairo som undervisar honom i det egyptisk-arabiska talspråket. I Aijad får han en intresserad och skicklig lärare som kom att stå honom nära under hela livet.
Wallin dröjer denna gång i Petersburg fram till våren 1841. Han besöker hemlandet under sommaren och återvänder i september. Wallin fortsätter med sina språkstudier med samma iver som förut. Umgänget med dessa två österlänningar, deras livliga berättelser om Orienten, dess sagoberättare, sångare, danserskor och alla fröjder stärkte den längtan Wallin länge hyst att med egna ögon få se sina barndomsdrömmars underland.
Då reseunderstödet å universitetets stat för unga litteratörer hösten 1841 anslogs ledigt att ansökas, var det naturligt att Wallin skulle söka det. Han är nu orolig för om han skall få stipendiet. Han säger: "Blir det ett nej, är jag rädd att sjunka neder af sorg och harm, blir det ett ja är jag rädd för att hjärtat hoppar ur bröstet på mig".
Den ansökan Georg August uppgjort innehöll hela hans långa resplan. Ingen annan finsk man hade företagit en sådan resa tidigare, detta var en resa till gagn för universitetet och för vetenskapen i allmänhet, huvudsakligen för att undersöka det arabiska språkets olika dialekter.
Wallins många och långa resor i Arabien
Resplanen var att via en mellanuppehåll i Bonn, över Triest resa till Alexandria samt Kairo, att där förkovra sig ytterligare i arabiska. Härifrån via Nilfloden till Syene, under tiden undersöka olika dialekter på resan samt beskåda historiska sevärdheter. Via en hamn vid Röda havet fara över till Arabiska fastlandet. Vistas sex månader i Saba och trakterna av berget Khasein för att komplettera upplysningar om det himaritiska språket. Att sedan bese Mekka och dröja där en månad, ytterligare komplettera sina kunskaper i arabiskan så att han oupptäckt kunde förklädd ta sig långt in i den arabiska halvön och där studera de olika folkslagens dialekter.
Wallins klädedräkt med turban och fotsid rock
Han ville umgås med muhammedanerna för att lära sig deras livsvillkor och levnadssätt. För att fullgöra allt detta behövde han korsa landet två gånger, och han ville även studera vahhabitsekten, bese deras huvudstad, dröja där omkring en månad och sedan ta sig upp mot Persiska viken. Därpå återvända genom öknen till Medina direkt eller från Basram. Härefter ämnade han komma upp mot Palestina för att från någon Medelhavshamn återvända till Konstantinopel.
Philaetemplet vackert beläget på en ö i Nilen
Ramses II stora klipptempel i Abu Simbel
Denna resplan var den märkligaste och djärvaste en finländsk man hade ämnat utföra. Detta var inte en studieresa i vanlig mening utan en upptäcktsfärd delvis i trakter där ingen europé beträtt och där varje steg är förenat med livsfara. Ytterligare kan tilläggas att Wallin på hemresan ämnade besöka tatariska stammar för att insamla uppgifter till framdeles anställande undersökningar om de finska och tatariska språkstammarnas förvantskap.
Stipendium hade sökts av sex delvis förtjänstfulla personer, han hade bifogat sin ansökan med intyg från sina professorer i orientaliska språk, vilka intygade att Wallin förvärvat en ovanlig förmåga att på arabiska språket med lätthet läsa, skriva och meddela sig med andra.
Exempel på Wallins förmåga att skriva på arabiska
Den 4 december 1841 avgörs frågan och Georg August Wallin erhåller stipendiet. Wallin planerar nu för sin resa som han bestämmer till att bli först våren 1843, vilket beviljas honom.
Wallin går nu även en kurs i medicin för att vinna insikter i denna vetenskap som kunde vara för honom nödiga för att med större lätthet och säkrare hopp om framgång verkställa den tilltänkta resan ibland Orientens uti läkarekonsten nästan alldeles oerfarna folk. Han får bifall även för denna sak.
Denna utbildning var en skickligt drag av Wallin. Det skulle visa sig att han hade stor nytta även ekonomiskt av denna kunskap under resan.
Vid nyåret 1843 tar Georg August Wallin avsked av sin syster i Åbo. Kort före avresan samlades ett antal vänner till en avskedsfest för honom. Till midnatt tar Georg till orda: Nu skall här lagas en brylå! Denna tid på dygnet visar det sig ogörligt för ingredienserna. Georg begär papper och penna och med nyss förvärvade halvdoktorspapper skriver han ut ett recept vilket den ena i sällskapet tar med sig till närmaste apotek. Apotekaren stirrar på det ovanliga pappret och ger motvilligt ut spriten. Med en träslev drucko sällskapet så Georg August Wallins avskedsskål, medan morgonrodnaden på österns himmel bebådade en ny dag.
Sådant var Georg August Wallins avsked från fosterlandet, vilket han sedan inte skulle se på 7 långa år.
Georg August hade en stor del av sitt liv plågats av bölder, troligen sviter av syfilis, vilken var vanlig denna tid.
Förrän någon anat kom så slutet. Det var om aftonen lördagen den 23 oktober år 1952, dagen före Wallin skulle fyllt 41 år. Skenbart kry hade han nyss haft besök av en bekant och som vanligt med sin mor och syster suttit vid tebordet. Då kände han plötsligt en häftig smärta i bröstet och lade sig. Kl 11 hade han stilla och oförmärkt dragit sitt sista andetag.
Det oväntade sorgebudet väckte den djupaste bestörtning både inom som utom hemlandet. Den anställda läkarbesiktningen gav vid handen att den plötsliga döden förorsakats av att den stora pulsådern hade brustit.
I Helsingfors Tidningar ingår en dikt som Zakarias Topelius skrev till hans minne.
Gå vandrare på lifvets väg,
Din bana fram med fasta steg,
Och mät ditt mål - ej dina fjät,
Ej dina faror mät!
Fredagen den 29 oktober, på eftermiddagen bars den avlidnes stoft av västfinska studenter och forna elever till graven. Hela den övriga studentkåren och en stor del av huvudstadens befolkning slöt sig till sorgetåget. Hans vän, professor Geitlin, höll griftetalet och tecknade med varma av förståelse och av tillgivenhet burna ord hans korta levnadslopp och ädla manliga karaktär. Koraler sjöngos av akademiska sångföreningen och först när oktoberdagens tidiga skuggor fallit över nejden skildes man åt.
I oktober år 1860 avtäcks denna minnessten som är en gåva av universitetets lärarkår.
Vid tillfället uppläses en dikt av den unge Julius Wecksell:
På öknens slätter i natten en beduin framfar
Kamelen vaggar sakta, och himmelen tindrar klar
In slumra öknens vågor vid vandrarens aftonpsalm
vid vägen i toppen bruten, står vissnad, ung en palm.
Georg August Wallin, Abdu- l - Wali, gravvård på Sandudds begravningsplats.
En kort tid efter att Georg August avlidit, tecknar Johanna Conradina Ramnstedt (fru Lagus) denna profilteckning av honom. Den ligger sedan som förlaga inför R.W. Ekman som därefter målar porträttet.
Upptäcknad i Godby den 25 oktober år 2016
Johan Granlund
