Är det någon som hört talas om denne man? Lev Kamenev hette han. Nähä. Men Josef Stalin och Vladimir Lenin har ni hört talas om och Trotskij också! Nå jag förstår, kamrat Kamenev avrättades ju av kamrat Stalin 1936 så inga att undra på.
Då jag bevistade Lions loppmarknad här förleden plockade jag på mig några ålandsböcker, en hel trave blev det för min alandicasamling. En liten bok benämnd "Historja bland öar och skär" fångade mitt intresse. Då jag bläddrade i den såg jag att det var en samling föredrag olika personer hållit inför ett seminarium i Mariehamn år 1986. Historicus r.f:s och Historiska föreningens i Stockholm seminarium i Egentliga Finland och på Åland.
På sidan 79 väcktes mitt intresse speciellt för en artikel av vik.forskare Pertti Hakala, Helsingfors,
i en artikel med rubriken " Häktandet av Kamenjev på Åland 1918.
Ifrån Pertti Hakalas artikel saxar vi följande avsnitt: Ändå måste det anses förvånande att de diplomatiska förvecklingar som uppstod mellan Rådsryssland, Tyskland och det vita Finland sedan den kända revolutionsledaren Lev Kamenev arresterats på Åland i mars 1918, inte i någon högre grad har intresserat den åländska historieforskningen. Själva arresteringen har dock skildrats av mannen som stod bakom den, överste Hjalmar von Bonsdorff. I uppsatsen "t.f. landshövding och militärguvenör på Åland" publicerad år 1927 i sammelverket "När Finlands öde avgjordes" kvitterar han händelsen med följande rader:
Fängelsemuseet Vita Björn i Kastelholm på Åland.
Tio år efter krigsslutet utkom en jubileumsskrift där Hjalmar von Bonsdorff i en av artiklarna berättar om sin roll i krigshändelserna. I den åländska historieskrivningen har man gett ett sken av att Bonsdorff skulle i princip fått sparken men detta stämmer inte enligt honom själv i alla fall.
Enligt denna artikel var han t.f. landshövding och militärguvenör på Åland, och då hans uppdrag var fullbordat återvände han till fastlandet.
I slutet av artikeln läser vi följande: Ett stolt ögonblick för oss alla var det förvisso, när den första finländska bataljonen under befäl av kapten Heikinheimo ankom till Mariehamn, där den högtidligt mottogs av tyskarna och mig. Det var med djup rörelse man såg dessa i jämförelse med svenskarna småvuxna, pjäxklädda grå soldater, som efter att ha befriat sitt land nu kommo för att försvara dess intressen på Åland.
Mitt obehagliga uppdrag närmade sig sitt slut, och sedan riksdagen avslagit det av regeringen framställda och på dess uppmaning av mig på Åland kungjorda förslaget till en viss självstyrelse, ansåg jag mig ha tillräckliga skäl att omedelbart anhålla om avsked.
Vi återvänder nu till hur det gick till då Bonsdorff arresterade kamrat Kamenev i Mariehamn.
Bonsdorff skriver såhär om händelsen:
- Den 20 mars (1918) gjordes ett gott kap. Ett antal resande från Stockholm hade infunnit sig hos mig för att anhålla om att fortsätta sin resa österut. En liten fetlagd man av judetyp visade upp ett stort diplomatpass, utfärdat för ryska sändebudet i London. Med honom följde tvenne andra bolsjevikdignitärer. Jag arresterade givetvis, trots herr Kamenjevs högljudda protester och åberopande av sin okränkbarhet som diplomat, hela sällskapet som förpassades till Kastelholm, där de fingo sitta ungefär en månad, tills tillfälle av avsända dem till Wasa yppade sig. Som ett kuriosum må nämnas att herr Kamenjev efter sin arrestering omedelbart anhöll om att få underrätta tyske utrikesministern von Kyhlman. Detta förvägrades givetvis, men några dagar senare anlände legationsrådet Rissler från tyska legationen i Stockholm tillsammans med kapitän Toussaint och fordrade i tyska regeringen namn med skärpa, att Kamenjev omedelbart måtte frigivas dock utan resultat.
Förteckning över "Fångar i häradsfängelset å Kastelholm år 1918".
I Ålands Landskapsarkiv finns arkiverade fångjournaler för fängelset Vita Björn. Denna bok upptar alla förvarade och fängslade personer för år 1918.
För mars månad finns inte våra tre vänner införda, däremot en maskinist Ahti Kasinen från Mariehamn omhändertagen den 31 mars. Våra vänner fanns inte heller i april enligt förteckningen.
Allt tyder på att de infördes i fängelset under sträng sekretess och fångvaktaren Allan Torkell belades med munkavle.
I det åländska fängelset Vita Björn, Kastelholms kronohäkte byggt i slutet av 1700-talet och ombildat till fängelsemuseum år 1975 har således suttit den man vi här ser på bild invid Vladimir Lenin.
Bara en kort tid efter Kastelholmsvistelsen skulle Lev Kamenev en tid fungera som Rysslands statschef. Han skulle ingå i bolsjevikernas regering. Vara ordförande i Allryska centralexekutiva kommittén. Från år 1919 - 1926 medlem av Politbyrån i Rysslands socialdemokratiska parti. År 1926 understödde han Stalins val till den nystiftade posten som generalsekreterare för partiet. Kamenev, Stalin och Zinovjev bildade ett block känt på svenska som "Triumviratet eller Trojkan". Kamenev var en av arkitekterna till det som vi kallar Oktoberrevolutionen.
I den kommande maktkampen efter Lenins död år 1924 stödde han Stalin i kampen emot Trotskij, detta trots att han var gift med Trotskijs syster Olga.
År 1926 faller han i onåd och blir petad från en mängd uppdrag, återkommer för en kort tid och blir åter petad.
I en skådeprocess år 1936 blir han dödsdömd och avrättas.
Fångvaktare under häktestiden i Kastelholm var en man vid namn Allan Torkell. Han var född i Kastelholm på den gård som benämns Östergård som var belägen på det område som nu är Jan-Karlsgården. Ännu i dag kan man se gamla äppelträd invid bodarna som hört till gården.
Torkell var fångvaktare fram till år 1928 och efterträddes då av Paul Blomqvist från Kastelholm. I samtal med han son Torvald Blomqvist kan vi konstatera att Torkell höll tystnadslöftet.
Hjalmar von Bonsdorffs efterträdare hette William Isaksson.
I eftermälet om Hjalmar von Bonsdorff finns tidningsartiklar där han utmålas som nazistsympatisör med ett starkt judehat. Han skulle även strax före sin död fungera som ordförande för en sådan förening. Detta påstående skulle stödas av protokollsutdrag för föreningen.
Fångat i Godby den 13 juni år 2016
Johan Granlund
