Anselm Sjöblads fotoskatt

 Ungdomslokalen Klippan i Sund Finby, till vänster "Kommunalrummet"

Jag vill här visa upp en del av den stora fotoskatt vi funnit i.o.m. framkallningen av de fotografier
som togs av bygdefotograf Anselm Sjöblad under nittonhundratalets första del. Fotografierna är framkallade av Lauri Åkerblom i Kumlinge. Donator samt Lauri skall ha ett stort tack för denna prestation.
Anselm Sjöblad kom till Åland från Österbotten år 1912 och var Vivasteby mejeris första mejerist.
Han startade upp mejeriet och kom att arbeta där i två omgångar. Under den tid han var mejerist erhöll Vivasteby mejeri pris för Ålands bästa smörframställning. Ett mycket hedervärt pris.

                                          Vivasteby mejeri sett från norr, till vänster brunnen

                             
                         Mejeriet sett från öster, vägen som leder mot lastbryggan

Nyupptagna isblock för mejeriet. Detta var den tidens kylskåp. Isen togs antingen från Kyrksundet eller från Övra viken i Finby. Isen togs från sötvattensjöar eller träsk.


Anselms hem på Trögers i Finby där hans hustru Elsa var uppväxt var tidvis en livligt besökt fotoateljé. Ett flertal bilder finns från hemmets sal men väldigt ofta är fotografierna tagna utomhus framför husets entré.

                                                      Trögers mangårdsbyggnad i Finby

                                         Trögers ladugård, stod kvar till slutet av 1900-talet.

                                                        Anselm med personal i mejeriet

Anselm tjänstgjorde i en mellanperiod som mejerist även i Kumlinge mejeri och en väldigt stor del
av fotografisamlingen på 650 bilder är tagna därifrån. Det kan ibland vara svårt att veta i vilket mejeri
interiörbilderna är tagna men ovanstående tror jag är från Vivasteby.

                                         

   Två mjölkbönder från Kumlinge. Man får en känsla av "Vilda västern" i bilden.

                                      Många familjeporträtt togs även från tiden i Kumlinge.

I den serie som togs i Kumlinge består den största delen av personporträtt av mjölkleverantörer.
Dessa bilder var märkta "obligatoriska" och tyder på ett beställningsjobb. Troligtvis fotograferade Anselm varenda en mjölkbonde, dräng som levererade mjölk till mejeriet.
Vet ni där i Kumlinge vilken oerhörd skatt ni har i dessa fotografier?
Från Sundsmejeriet saknas dessa personporträtt.

                                             Finbyflickor i ärtlandet, Deläng i bakgrunden.

Jag skulle säga att Anselms bilder är i klass med äldre tiders fotografer som Bodnar, Eskell och Hausen. Han tar väldigt många fotografier av människor i deras vardag och en stor del är lekande barn. I ateljén kan människorna verka uppstramade men annars får han dem att vara helt naturliga.
Väldigt ofta ser man hur folk tar varandras händer tänkandes "nu åker vi"!

                                                                    Postens barnen

Många bilder är tagna av familjen Karlssons barn på Postens i Finby. Här ser vi dem alla samlade, alltid med sina fina kläder och vita spetskragar.

                                           Här ser vi en av Postens barnen baka pepparkakor.

                                                     Några surmulna miner ute i bersån.

Hela familjen Karlsson invid Postens i Finby. Pappan kallades för "Postjanne".

Från Sågars i Finby finns flera familjeporträtt. Här ser vi ende sonen i gården Lars Johansson samt sittande syster Celia, Tvillingarna som flankerar dog i unga år i "sockersjukan", en sjukdom denna familj plågades av. Bakom syrenbersån kan man se deras väderkvarn som för övrigt var timrad i stock samt invid Janses mangård.

Här ser vi hela familjen Johansson på Sågars i Finby. Man är samlad i gårdens kök och vi ser orgeln i bakgrunden. I denna blogg finns en speciell artikel om gården. Bara en kort tid efter detta fotografi togs skulle tre av flickorna dö i sockersjuka.

   En ateljébild, min farfarsfars bror Manne Granlund, bonde på Granlunds i Finby.

Teater på ungdomslokalen Klippan i Sund. I bildens mitt Anselm. Längst till vänster Willehard Mattsson.

En gård som ofta finns med på bilderna är Mattas i Finby. Här ser vi en frostbiten hage och gårdens nya stora ladugård. Stenfoten är tillverkad av stenhuggare Kero som även en tid därefter färdigställde min hemgård Norrgårds ladugårdstenfot. Stenblocken höggs ut ur bergen i Långberg. Där finns ännu borrhålsmärken kvar i stenbrotten som minner om detta.

Jag vill här berätta en kort historia om stenhuggare Kero. På Norrgårds hände sej en dag att farmor Sanny hade lagt undan glödande bakplåtar i ett skåp. Det började brinna. Då Kero och hans mannar kom fram till huset ropade han "yxa hit"!  Branden släcktes sedan med brandsprutan som fanns i granngården "Branders".

 Finbyungdomar. Från vänster Alfons Brander, Elin Karlsson, Karl och John Johansson från Andersas i Finby samt mellan dem Hilda Karlsson.
Fotografiet troligen taget från Branders  (Östergårds) och vi ser Trögers i bakgrunden.

 Mera finbyungdomar, här ståendes på vägen vid Branders i Finby.

Min hemgård Norrgårds i Finby, granne med Trögers, har inte avbildats men här har huvudbyggnaden i bakgrunden  i alla fall kommit med i misstag.

Det finns även en serie med tyska soldater som var inkvarterade i Finbys gårdar, här utanför Trögers. Kan vara 1917-1918.

                                                       Nästgårds mangård i Tranvik

I allmänhet kan man se att Anselm inte så ofta tagit bilder av mangårdsbyggnader. Han tar mest bilder av uthus och människor i rörelse samt förstås ateljébilder. Men här är i alla fall ett mycket vackert fotografi av Nästgårds bostadshus i Tranvik. Lägg märke till hundkojan invid husväggen och den traditionella stegen upp mot taket.

                                                                 Vy över Tranvik by

 Ibland kan man se vackra storslagna vyer som här över Tranvik taget från Byberg. Det finns ett vykort från samma tid som utgavs av en Mariehamnsaffär. Fotografiet är taget från exakt samma ställe. Till vänster i bild Södergård varifrån min farmor Sanny härstammade.

                                                   Finby skolas elever på utfärd till Delvik

Denna bild förbryllade mig länge, men plötsligt så kom jag på det. Det måste vara min farfars kusin Charlotta Gustavssons familjeporträtt. Charlotta var född på Granlunds i Finby och gifte sig med Erik Gustavsson från Mattas i Hulta. Om detta fotografi finns en artikel i denna blogg från mars år 2012.
Där är alla personerna identifierade med hjälp av släktingar i Persby och Sibby.
                                                 

                                                   Vy över Finby by från väster

Finby  från väster med skolan längst till vänster, Bambergs gård med kvarn, Lindholms gård i mitten samt Klippan till höger. Lägg märke till midsommarstången som vid denna tid fanns på lindan framför ungdomslokalen.

                            Smedsböle från norr. Västergård (Hagströms) i bildens mitt.

Längst bort i fjärran invid Båtsmansberg ser man en gård med uthus. Denna har jag aldrig hört talas om tidigare. Även det ljusa huset till vänster är obekant för mej.

En mycket stämningsfull bild från Träskgården. Denna gård var fordom ett frälsehemman och innehades under lång tid av en gren ur ätten Klingspor. Sedermera dog "svärdslinjen" ut och vi ser ätten Svibergsson växa fram. Från dessa linjer härstammar en stor del av Ålands befolkning i dag och även lilla jag är ett blad i detta träd.

                                                       Sunds kyrka efter branden år 1921

Men titta, en sensationell bild! I sådan fullständig nakenhet har jag aldrig förut sett kyrkan efter branden 1921.
Det sägs att branden uppstod för att prästen hade eldat för kraftigt i sakristians spis.

Vacker och mycket fotograferad vy över Sunds kyrka. Lägg märke till röken som bolmar ut från kyrkans skorsten.

             
          Sångfest på Åland, Stadshusbacken i Mariehamn, tidigt nittonhundratal.

                                                  Violinensemble, dirigent Anselm Sjöblad

    Anselm var musikalisk och startade upp både musikgrupper och sångkörer i Sund.

                                   Sångfestdeltagare och publikhav vid Torget i Mariehamn

Sunds flickor väntar på sin tur att få uppträda. På äldre fotografier kan man se att med Sunds folkdräkt bar man en vit huvudduk. När infördes kalotten och varför? På gamla fotografier ser man att kvinnorna i folkdräkt alltid bar huvuddukar.

                                                Skördefest i ungdomslokalen Klippan

Här ser vi en interiörbild från Klippan och nu är det skördefest. Lägg märke till det stora vackra ekskåpet som står i bakgrunden och den runda spisen. Denna skulle senare utbytas emot en järnkamin som jag har minne av från barndomens julfester.

  En Ålandsbåt vid Bomarsunds brygga. Båten har en stark slagsida så antingen stiger man på eller av.

En mycket stämningsfull bild av en "Åland" som tuffar in i någon av våra inre skärgårdshamnar.

 Vy över Notviksbasen i Bomarsund, taget från utkikstornet på  Djävulsberget, i fonden Kejsarviken.

En fest anordnad på borggården i Bomarsunds ruiner. I dag går vägen mitt mellan de två ruinerna vi ser i bildens mitt. Jag minns att fester anordnades just här ända in i 1950-talet.

Sjöblads i Finby. Som barn var undertecknad ofta här och lekte med gårdens söner. Jag minns deras fantastiska äppelsorter, speciellt en gul sort med stora frukter.

Jag vill avsluta denna bildserie med ett soligt fotografi från mina barndoms hemkrokar. Detta är taget alldeles invid mitt hem Norrgårds i Finby och vi ser Långberg och vägen till byn Vivasteby som ligger bakom skogen.Till höger leder körvägen till Delängarna och till vänster Holmströms torpet som numera är försvunnet men i min barndom bodde där en familj.  Vi ser bron över "utfallsdiket" som i olika etapper uppdikats för att torrlägga de sumpiga åkrarna i "Lortmyra". I dikestrumman hade jag sedermera plaströr för vatten till mina turiststugor som jag jobbade med i ca. tjugofem års tid under namn av Norrgårds Stugor.


Lagat i Godby den 7 december år 2014

Johan Granlund

Bomarsundstegel i Wasastjernska palatset i Vasa

Wasastjernska palatset i Vasa. I hörnet av Skolhusgatan 2 och Museigatan 4.


Efter att Bomarsunds fästning på Åland hade sprängts i bitar av de allierade styrkorna, har många fartygslaster med tegel och annat byggnadsmaterial sålts och bortforslas därifrån. Vi kan i dag se endast små rester kvar av de murar som blev kvar efter den stora smällen. Det har ju sedan länge varit känt att Uspenskijkatedralen och Alexandersteatern samt diverse ladugårdar och till och med vårt landskapsgarage i Godby var uppbyggda av tegel från Bomarsund.

 Nu har även ett annat stort palats, det Wasastjernska palatset i Vasa visat sig vara uppbyggt med dessa tegel,  Det var vid läsning av boken  "Från Bomarsund till Sveaborg " av Marta Hirn som jag stötte på den uppgiften.

På Österbottens museums hemsida står följande angående huset:
År 1999 efter reformen av länsförvaltningen, fick museet ta i bruk två våningar i det f.d. landsövdingeresidenset på Skolhusgtan 2.
I dag finns museets förvaltning, arbetsrum, arkiv och bibliotek i huset. Den lilla palatsliknande byggnaden i nygotisk stil byggdes av brukspatronen vid Östermyra bruk Gustav August Wasastjerna, sonson till Abraham Falander - Wasastjerna. Ritningarna gjordes av Karl-Axel Setterberg och huset stod färdigt år 1865.

Jag tog då kontakt med amanuensen vid Österbottens museum. Den vänliga fröken som svarade i telefonen kunde genast  bekräfta uppgifterna om Bomarsundsteglen. Hon berättade även att tillsammans med tegelmassorna från Bomarsund följde  med ett spöke. Om detta skall jag berätta någon annan gång.

Som sagt, tegel från Bomarsund har i väldiga mängder förts bort för byggnad av olika slags hus i finländska städer. Här ser vi en notis om huru tegel fördes till Helsingfors för byggnationen av Ryska Teatern eller Alexandersteatern som den numera heter. Om detta finns i denna blogg en artikel från 2010.

Här ser vi en annons från Åbo Underrättelser för år 1875. Hör och häpna! En miljon tvåhundratusen tegel plus övriga byggnadsmaterial och huggna stenar.
Det finns många sådana notiser då man går igenom gamla tidningar från slutet av adertonhundratalet.

Ruinerat i Godby den 20 november år 2014

Johan Granlund

Charles David Lucas hjältedåd i Bomarsund - bluff eller verklighet?

                                                         Teckning av Edwin Dolby                                

Detta är en mycket välkänd bild av huru Charles David Lucas springer fram och slänger en brinnande kanon-granat till sjöss från Hecla under anfallet mot Bomarsund under det s.k. midsommarslaget den 21 juni 1854. Jag har under läsningen av skeppsläkare Edgar H. Crees dagbok börjat tvivla på händelsens äkthet och vill här nedan redovisa mina funderingar.
För detta hjältedåd erhöll nämligen som en av de första Victoria Cross så sent som 1857 alltså tre år efter detta skulle ha hänt. I Crees dagbok finns en händelse som skulle kunna vara grunden för detta dåd men det är något som inte stämmer. Cree säger dessutom att dagen efter slaget var
Heclas kapten Hall ombord hos oss ( Odin ) på middag och då talas det inte alls om detta hjältedåd.
Skulle vara ett mycket fint samtalsämne vid en middag. Nåja, vi skall inte gå händelserna i förväg utan läsa vad som står i dagboken.
Angående bilden ser vi att de övriga manskapet nästan springer emot Lucas, endast en lite pojke springer undan. I redogörelser för denna händelse har det sagts att besättningen fick order att lägga sig platt emot däcket med händerna emot det.
Cree beskriver en händelse där kulan går in genom en kanonport, tränger genom kaptenens hytt och ut igenom ett fönster. Hur kan den även komma upp på däck?

The Cree Journals, den dagbok Edward Cree skrev åren 1836 - 1867 då han tjänstgjorde på olika fartyg i den brittiska flottan Royal Navy.

Hela boken finns att läsa på nätet.

Cree tjänstgjorde under Krimkriget på Steam Frigage Odin som var ett segelfartyg ombyggt till hjulångare. Bilden ovan ser vi Odin i Kiel Bay och dagboken börjar för Östersjöoperationerna den 29 mars 1854. I något fall har angetts att Cree arbetade som skeppsläkare på Valorous men
detta är fel, han skriver den under Bomarsundskriget från Odin.

Valorous, Odin och Hecla i aktion mot fästningen. Batteriet vid Grinkarudden till vänster.

Efter att brittiska flottan kryssat av och an i Östersjön, Finska viken, Ålands hav och Bottenhavet har vi så kommit till midsommartid den 21 juni år 1854. Kapten Hall på Hecla har fått direktiv om att övervaka Östersjön och Åland under den tid Napier var tillfälligt borta vid Barösund för proviantering. Hall som verkar vara en handlingens man gör då tillsammans med fartygen Valorous och Odin ett anfall på Bomarsunds fästning. Hur han i fridens namn tar detta beslut i stället för att invänta alla 50 kanonbestyckade fartygen för ett gemensamt anfall är en fullständig gåta. Men som även dagboken bevisar var det mycket nära en katastrof och man fick dra sig undan med svansen mellan benen. Vad inte spionerna hade berättat för dem var att Furuhjelm hade i all hast byggt ett skyttevärn långt ut mot Lumparn vid Grinkarudden, ett fullkomligt bakhåll som skulle förorsaka fartygen stor skada och skadar flera besättningsmän.

Här ser vi en kartskiss som fanns i Illustrated London News den 8 juli.

Nu har man, Valorous, Hecla och Odin stimat upp mot Bomarsund och vi är framme där den 21 juni. Natten före skriver Cree var angenäm och ljummen och ljust som på dagen.

Här berättar Cree om hur de ångar in mot huvudfästet vid 17-tiden ledda av en mycket duktig lots.
De startar genast eldgivningen emot fästningen. Fartygens kanonkulor hittar genast träff men fästningens kulor når inte ända fram. Detta stämmer alldeles överens med den historiska beskrivningen.
Men vad som för mig är nytt är att från "Martello tower", alltså troligtvis Notvikstornet, går kulorna lyckligtvis över fartygen. Detta har jag aldrig hört förut. Detta stämmer överens med andra berättelser över Notviksbasens duktiga kanoniärer under huvudslaget i augusti.

Därefter berättar han att: Plötsligt var vi gynnade av kulor från några kanoner som var utplacerade vid vår vänstra flank. Där hade man byggt upp ett batteri och skarpskyttar besköt oss hela tiden. En av marinsoldaterna fick en kula igenom låret. Dessutom skriver han: Hade jag några andra blessyrer att sköta om.
 Nu kämpade fartyget på två fronter. Egentligen borde vi ha lidit större förluster men vi fick upp skydd emot kulorna med upphängda hängmattor och skärmar. När vi sedan drog oss undan mot midnatt andades alla ut.

Hör och häpna! Vi befinner oss ombord på ett fartyg i världens stoltaste flotta. Men i Bomarsund blir man så överrumplad av ett bakhåll så man måste skydda sig med hängmattor och skärmar. Troligtvis gick det då så till att man hade lagt sig med bredsidan emot fästningen för maximal effekt. Då börjar man skjuta på dem på relativt nära håll med långgående gevärskulor akterifrån.  Hela servicens soldater är öppna för gevärseld som går längs med hela fartygssidan.
Troligen en mycket ovanlig situation som de inte var förberedda på. Undra på att Furuhjelm blev befordrad till överste av kejsaren efter detta.

Nu kommer vi så fram till den berättelse som troligtvis skulle vara orsaken till varför Lucas fick sin medalj och händelseförloppet är följande, Cree skriver:

En 30 punds kula hade trängt in genom en kanonport, gått igenom kaptenens hytt och krossat ett fönster. Inget av hans bohag blev skadat emedan man före anfallet hade undanröjt all egendom.

För nästa dag, torsdagen den 22 juni skriver han: Till ankar hela dagen och reparerar våra skador.
Kapten Hall åt middag med oss.

Just så, kaptenen på det fartyget, HMS Hecla, äter dagen efter middag på Odin, den båt Cree tjänstgör på. Att styrman Charles Lucas just utfört ett hjältedåd och räddat livet på flera tiotals soldater och besättningsmän nämner han inte ett ord om. En händelse som genljöd över världen och för vilken Lucas fick Victora Cross för. Detta om något borde väl vara en angenäm historia vid ett vänfartygs middagsbord inför alla officerare och förstås var ju Cree som läkare med i det gänget.

Vid genomläsningen av Crees dagbok har jag frapperats av hans noggranna och sanningsenliga berättelser.
Han är ständigt närvarande och berättar om allt som timat ombord samt då de gått i land. Han beskriver ingående alla händelser, berättar utförligt om människorna runtomkring honom. Vi får läsa om växter och djur, om folk han mött i land, är de tjocka eller magra, glada eller sorgsna, hurudana kläder de bär. Han berättar utförligt om vad man köper för bröd, kött, bär och frukter i affärerna i land. Vilka bär man plockar då man är i land vid stränderna osv. Han beskriver med stark känsla hur han upplever sina skeppskamraters lidanden. Stark är den berättelse han ger över 15-årige soldatpojken Athorps sista timmar i livet då han med kulgenomborrat bröst och mage ropar efter sin mamma.

                                 Edward Hodge Cree, skeppsläkare ombord på Odin

Vi skall nu gå framåt i dagboken och hoppa till tiden för huvudanfallet.

Söndag den 6 augusti.
Vi avancerar emot huvudfästet, ångarna samlade för attack.

Måndag den 7. En transport av 300 franska soldater passerar oss för landstigning.
Hecla, Gorgon, Basilisk, Leopold, Alban, Porcupine och alla andra ångare är nu här.

Tisdag den 8. Återvände till vår bas 3 mil härifrån.
Kapten H Keppel åt middag med oss. Hans skepp St. Jean d.Acre är upp mot Finska viken.
Vi kunde nu höra en kraftig eldgivning i riktning mot Bomarsund men vi kunde inte då se vad som hände. Under natten utskickades från vårt fartyg en expedition för att förstöra en rysk signalstation uppe på ett berg. ( på Djävulsberget) De hade en problemfylld marsch igenom kärr och över stenar.

Torsdag 10. Det uppstod en nervös stämning då vi fått höra talas om ryska trupplandsättningar på norra Åland.

Fredag 11. Ångaren Locus gick på grund och vi hade ett hårt jobb att få henne loss. Vi flyttade oss närmare en liten by.
Penelope kom för nära fästningens eldgivning och blev beskjuten med glödande projektiler och tre man stupade. Skeppet började brinna.

( Nu kommer vi att få se en annan berättelse som liknar den angående Lucas, men för detta gavs inget Viktoria kors )
En av Penelopes styrmän gjorde en våghalsig sak. En av de glödande kulorna hade trängt in igenom fartygets sida, fortsatt in i en hytt och landat i en sjömanskista. Sjömannen tog då en skyffel och fick hastigt bort glödande kulan och placerade den iskallt på tre andra kalla kulor så att den mistade sin effekt.
På engelska är texten följande: One of her midshipman did a plucky thing. One of the red-hot shot came through the ships side and lodged in his seachest. He coolly picked it up with a shovel and placed it on three cold-shot till it became harmless.

( Vad vi här ser gör sjömannen en lika god hjälteinsats som Lucas gjorde. Han oskadliggör den eldröda kulan genom att ta bort den från sjömanskistan som troligen innehöll kläder vilka skulle börjat brinna och fått hela fartyget i brand. Var är Viktoriakorset?)

                                         
                                               Penelope i blåsväder, verkar stå på grund.

Vi fortsätter dagboken.
Hecla hade nu kommit till undsättning. Penelope hade avsevärda skador och 3 män låg sårade. Velorous och Lightning kom även de till undsättning och uppehöll kanonad emot fästningen under tiden Penlope dimpade över sina kanoner till sjöss och kom av grundet och bogserades i säkerhet.

Vi på Odin kunde inte se så mycket av det hela emedan vi var på andra sidan udden.
Nu startade ryssarna att bränna ner allt i fästningens närhet. Vi hörde många explosioner och såg hur kulorna ven åt alla håll.

Cree berättar sedan hur fästningen kapitulerar och halar flaggorna. Ser hur manskapet där förs ut och till den kommande tiden i fångenskap.

Min fråga är alltså: Är detta med Lucas en uppdiktad historia av kapten Hall som behövde få en hjälte som plåster på såren för sin nära nog katastrofala attack i juni. Ger han order till Dolby att teckna en bild som inte stämmer med ordern? Valde han då ut sin gunstling Lucas för detta och frångick den lika stora hjälten på Penelope som räddade fartyget?
Den som läser vidare om Lucas och Hills bravader får se att  denne Lucas även skulle bli utvald som äkta man för Hills dotter och som då även fick svärmodern på köpet.

Övriga källor: Från Bomarsund till Sveaborg, Marta Hirn.
Åländsk Odling 2004-2005, Henrik Salminen
Bomarsund, Robins, Skogsjö, Örjans.


Kreverat i Godby den 18 november 2014


Johan Granlund