En välkänd vy, ifrån café Uffe på berget emot Haraldsby.
Den allmänna avrättningsplatsen på Åland har ansetts legat på Haraldsbysidan av Färjsundet. Den exakta platsen har egentligen aldrig pekats ut. Man har kommit med olika förslag alltifrån områden både till vänster och höger om brospannet. Jag anser att jag i dag har lokaliserat den exakt platsen.
Till höger om brospannet ser man en stor elmast som numera är borta. Denna stod på en bergsplatå som reser sig ovan de andra kullarna. Detta är vad jag anser vara avrättningsplatsen "Rätteplatzen" som framgår på gamla kartor. Rätteplatser skulle fordom ligga invid vatten och allmänna vägar. Detta som androm till varnagel. Området har i äldre tid varit två öar och man kan ännu se en liten vik inskjuta i mitten av området. Vattenståndet var i medlet av 1600-talet närmare två meter högre än i dag.
Vy över Färjsundet i början av förra sekelskiftet. Invid platån där bron anslutet i dag ses till höger ännu en platå. Dessa är avskiljda av en liten vik. Där var avrättningsplatsen den så kallade "Rätteplatsen".
Hans Hanssons skattläggningskarta från 1650. Vi ser färjkarlens stuga och "rätteplatzen" invid den gamla postvägen som långt in på 1700-talet gick på denna sidan.
Den gamla postvägens sträckning gick förr på andra sidan av bron i dag. Här ser vi den kända Ehrensvärdska skildringen av överfarten från 1747. Vägen slingrade sig på Godbysidan som en serpentin. Ännu i dag kan man se hur vägen gick ned emot sundet.
Dessa fyra betongfundament fungerade som grund för elstolpen och stod på den gamla avrättningsplatsen.
Vykort över Färjsundet från tidigt 1950-tal. Bakom bron ser man den höga elstolpen.
Avrättningsplatsen i blickfång emot Haraldsby bys bosättningsområde.
Den sluttande delen upp emot krönet. Här gick de dödsdömda sina sista steg i livet. De stackars människornas Via Dolorosa.
Hans Hanssons skattläggningskarta från år 1650. Man ser den gamla postvägens sträckning över sundet som tidigare ännu i medlet av 1700-talet låg på andra sidan av bron i dag. Man ser bryggan och färgkarlens torp exakt där i dag den så kallade SOK-torken står. Invid den ett 30-tal meter till vänster "Rätteplatzen" alltså avrättningsplatsen.
En annan karta från 1700-talet samma plats och man ser texten "Avrättningsplats". Vi ser Färjsundsfjärden och Gååstad, en notering som väckt frågor men detta är ett område i Sund Kulla som i dag benämns Gostad.
I årsboken Sankt Olof för åren 1984 och 1985 skildras de åländska häxprocesserna mycket ingående av Sol-Britt Kärkkäinen och det är nog den mest fullödiga skildring jag sett.
De åländska domböckernas skriftspråk ifrån 1600-talet är mycket svårläst men Sol-Britt har mycket berömvärt "transkriberat" texten. Jag personligen har haft mycken hjälp av personal på landskapsarkivet.
I Sanct Olof av år 1985 framgår att i trolldomsprocesserna på Åland 1666-1678 stod femton kvinnor inför rätta. Sju av dem dömdes till döden. Jag har tidigare sett uppgifter om tretton angivna och i en bokanmälan om Carina Karlssons roman Märket omtalas fem dödsdömda samt i en annan artikel skriven av författaren Jan Guillou skulle det vara sex dömda och avrättade. Jag håller nog före att siffran sju stämmer.
Pia Ingströms recension den 21 mars 2019 i Hufvudstadsbladet av romanen Märket av Carina Karlsson. Här framgår att Carina Karlssons roman bygger på historiska händelser och hon följer fem kvinnors väg till häxbålet. Carina har tidigare utgivit boken Lisbeta Per Skarps hustru som var en av de fem som avrättades.
Häxornas försvarare är ett historiskt reportage av författaren Jan Guillou och i tidningen Nya Åland av den 19 december år 2002 kan vi se delar av artikeln. Guillou skriver om häxprocesserna i Sverige och gör helt rätt då han skriver att med de åländska processerna inleddes häxhysterin i Sverige något år senare. Processerna inleddes här år 1662 och de första domarna verkställdes 1666 och han skriver att i mars 1668 hade man avverkat sex dödsdomar.
Häxhammaren skriven av Heinrick Kramer och Jacob Sprenger och utkom år 1486. En instruktionsbok för hur man behandlar häxor.
De åländska häxprocesserna leddes av två kyrkans män. Prästen Bryniel Kjellinus och domaren Nils Psilander. Psilander var prästson från Sverige och fungerade som domare på Åland redan från 1655. Han var utbildad vid det svenska universitetet i Dorpat. Dessa två tvekade inte att använda tortyr vid förhören av de stackars kvinnorna. Psilander väntade in det rätta tillfället för att snärja Karin i Emkarby och detta tillfälle kom en dag. Hon försade sig och påstod att hon bolat med djävulen och det beseglade hennes dödsdom. Psilander tände en eld, de nordiska häxprocesserna som ledde till att över 300 dödsdomar verkställdes av kloka kvinnor i Sveriges rike.
Karaktäristisk bild av en häxa som åker till Blåkulla. Att katten är med och ibland en kaffepanna förklaras av att häxan kunde även rida på olika djur. Kaffepannan symboliserar användningen och bryggningen av magiska medikamenter.
Platsen Blocksberg i nuvarande Tyskland dit häxorna flög på skärtorsdagen anses vara den ursprungliga platsen för häxornas möten med djävulen och hans anhang. Den har i den svenska versionen fått namnet Blåkulla. Även Blå Jungfrun norr om Öland omtalas.
Här är djävulen prydd med medicinalväxten drömört-mandragora på latin Pulsatilla Patens. Denna örts blomma och rot har varit känd sedan antiken. Under medeltiden trodde man att den skulle framkalla profetiska drömmar och kunde även skydda mot det onda ögat om man placerade blomman under kudden.
Mandragora växten har en människoliknande rot som sätter fantasin i rörelse.
Enligt folktron hjälper en rot formad som en mänsklig kropp till att avvärja det onda ögat och dess förbannelser. Att bära örten med sig skyddar dig från onda intriger och olyckor. Att placera en backsippa under ett hörn av huset skyddar det från åskväder och bränder och säkerställer ett lyckligt hem. Växten hjälper också till att läka sår förorsakade av vassa vapen.
Den är en mycket vacker blomma som kommer tidigt upp i april. Finns i flera varianter och jo, den finns även på Åland. Dröm-sömngräs.
När häxjakterna började i Europa var backsippans blommor och rötter eftertraktade av kvinnor som utövade magi. Jesuiterna trodde att häxor drack nektarn från backsippan och smorde sig med salva gjord av växtens rötter och blommor. Detta gjorde dem osynliga. De kastade av sig kläderna, hoppade på en kvast och flög till Blåkulla för att möta djävulen och de fallna änglarna.
Under tidernas gång har häxorna avbildats i många varianter. Här i en skämtsam version.
Här avbildad som påskkort under 1950-talet.
Här i barnens sagoversion
Här har man fångat hedendomen och kristendomen en inte så ovanlig kombination under historiens gång.
Här har kvasten fått en synlig roll
Den ekivoka Hollywoodversionen under 1950-talet.
Bolat i Godby den 15 april år 2026
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar