Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggren född år 1817, död 1867,
fransk tolk under "Krimkriget" i Bomarsund, augusti år 1854
Claes hustru Maria Sophia född Pettersson
Makarna gifte sig år 1856 i Maria församling i Stockholm. De fick fem barn vilka alla emigrerade till USA och tog där efternamnet Berg.
På en Ancestrytråd fann jag Mary Lou Sjogren, en ättling till Claes Berggren, som redan år 2000 frågar om någon har upplysningar om Claes och får då år 2015 svar av den svenske släktforskaren Stefan Hammar. Jag hade vid den tiden haft kontakt med Hammar och då berättat för honom om mina forskningar om Berggren.
Inför denna bloggartikel återupptogs kontakten oss emellan. Via honom fick jag så kontakt med Mary Lou Sjogren i USA som sedan gav mig tillåtelse att publicera dessa båda fotografier.
En kontingent av de allierade sjökrigsstyrkorna ångar in i den åländska skärgården.
Här ser vi dem komma in igenom Ängösund. Eskadern leds av fregatten HMS Lightning.
Oswald W. Brierly juli 1854
Då de brittiska och franska sjöstridskrafterna anlände till Åland och Bomarsund i slutet av juli månad år 1854 hade de ombord åtminstone fyra tolkar varav Claes Ferdinand Berggren, Louis Daewell samt Carl Anton Setterberg tolkade till franska. Emil Theorell kunde eventuellt vara engelsk tolk. De tre sistnämnda var svenska militärer med löjtnantsgrad och bar under sin Ålandsvistelse uniform och vapen. Huruvida Berggren var beväpnad är inte dokumenterat. Han skall i tidningsartiklar tituleras skräddarmästare och boende i Stockholm.
( Om tolkarna Setterberg och Daewell kommer jag i en senare artikel berätta utförligare. Av släktforskare Stefan Hammar i Sverige har jag fått intressant information )
Vid sidan av de humoristiska sagoberättelserna om familjen Tutings lustresa till Åland och Bomarsund skall eftermälet om skräddarmästare Berggren intaga ett mångdubbelt större utrymme och berättelserna om hans eskapader skall fylla de svenska tidningsspalterna ända in på 1920-talet.
Familjen Tutings lustresa till Bomarsund 1854
Fritz von Dardel
Nå vad var det då för berättelser som finns om Berggren och som var så uppseendeväckande?
Det finns två olika händelser som de svenska tidningsreportrarna frossade i och nästan höll på att kissa i byxorna för.
Den ena och mest fantastiska berättelsen var att Berggren hade lyckats med konststycket att få den franske överbefälhavaren Baraquay d`Hilliers att underteckna ett dokument där han lovar att Claes Ferdinand Berggren erhåller allt löst och fast inom Bomarsunds enorma fästningsområde efter dess sprängning den 3 september samma år. Detta skulle ha utlovats emedan den svenske kungen Oskar ej velat ha Åland. På Berggrens erbjudande om att erlägga en slant för Bomarsunds fästning, svarar Hilliers att han får den gratis emedan den "stora skräddarmästaren på Stockholms slott" tackat nej.
Tidningen Barometern av den 27 september 1854
-Såsom något rätt roligt i sitt slag, säger Aftonbladet, omtalas i dessa dagar att Bomarsunds fästning för närvarande äges av en svensk skräddare. Franska överbefälhavaren lärer nämligen hava meddelat tillåtelse åt skräddarmästaren herr Claes Ferdinand Berggren, vilken tjänstgjort som tolk hos generalen, att fritt få disponera över ruinerna av befästningarna. Herr Berggren skall också nu som bäst underhandla med i Stockholm bosatta personer om bortförandet av mursten och andra ämnen från Bomarsunds ruiner.
Nya Värmlandstidningen vid samma tid
Karlstad
-Det med dagens snällpost ankomna Aftonbladet berättar att Bomarsunds fästnings ruiner blivit av franska överbefälhavaren skänkt till en svensk skräddare, Claes Berggren, vilken hos denne fungerat som tolk. Berggren håller som bäst på att i Stockholm underhandla om murstenarnas bortförande från Åland. Måtte bara inte ryssarna komma och störa herr Skräddarmästaren i sina operationer!
Det ligger något rätt befängt däruti att sedan Bomarsund varit som det påstås erbjudet Konung Oskar, att en svensk skräddare efter den förstnämndes avslag till offerten skall få fästningen till skänks.
Marta Hirn, boken Från Bomarsund till Sveaborg
Ryssarnas ankomst tecknas i denna fasansfulla bild i vilken vi kan se yxor, saxar, bössor och galgar.
Text ovanför bilden: ryssarnas ankomst till Åland sedan engelsmännen och fransmännen lämnat ön åt sitt öde och Bomarsund åt skräddaren Berggren.
Från Bomarsund till Sveaborg 1854-1855
Marta Hirn 1956
Den andra berättelsen är även den sensationell och går ut på att i krigets allra första stapplande inledning har Berggren inför den samlade generalstaben lagt fram en egen anfallsplan och vilken plan generalerna svalde med hull och hår och följde till punkt och pricka.
Vi vet resultatet, de allierade intog fästningen inom en vecka.
Artikeln går tillbaka på en uppgift som fanns redan i tidningspressen 1854.
Tidningen Åland den 6.4. 1918
Här finns en artikel om Berggrens eskapader i Bomarsund benämnd "Ett väldigt stordåd av av svensk skräddare". Artikelförfattare Olof Högberg.
I texten finns omnämnt följande: skräddaren uppgjorde planer för Bomarsunds erövring och kom i hög gunst för västmakternas generaler. Han fungerade inte endast som vägvisare åt den franske ingenjörsgeneralen Niel vid hans rekognosering omkring Bomarsund utan formligen uppgjort en belägringsplan som generalen fann vara den utmärktaste av alla och även följde i alla delar
Då västmakternas flotta avseglade lämnades således Bomarsund vind för våg till denne skräddare Berggren. Att berättelsen om Berggrens erhållna fästning Bomarsund är sann kan påvisas i nedanstående brev som Berggren sänder till kronofogde Lignell i Sund Tosarby.
Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggrens brev till kronofogde Lignell i oktober år 1854
Stockholm den 13 oktober 1854
H Herr Kronofogde Lignell
-Ursäkta mig den friheten jag tager för att af H H få några upplysningar som H H vet så var jag anställd som tolk hos General Baraquay Hillier under hans vistande på Åland och vid hans avresa så ärhöllt jag skriftligt att dagen efter truppernas afgång från ön borttaga allt å Bomarsund efter dess sprängning eller med ett ord allt efter ruinerna att jag om söndagen den 7 september i förbifarten ej tänkte på att gå in till H H gjorde jag mycket oret uti för att uppvisa den handling som är omtalt men detta tänkte jag för tillfället ej på och det var endast varit att genom H H få kungjort att ej något fick borttagas deraf vad nu är orsaken att jag ej har kunnat uträtta något är att jag har varit tvungen att begära H M Konungens tillstånd att få infört i landet och hvilket nu har blivit mig beviljat och varföre jag nu vänder mig till H H och bedja om några upplysningar huruvida det är mycket borttagit och om det skulle behövas att pålysa det till förbjudning var av den godheten att med någon Ålands bo eller på något annat sätt låta mig veta huru det förhåller sig jag ber om min hällsning till H H familj
Med Högaktning täknar Claes Ferd Berggren
Klara Norra Kyrkogatan 16 Stockholm
Anmärkningsvärt är att hela texten hade skrivits i ett enda stycke, utan kommatecken och punkter.
Brevet ingår som en bilaga i Johan August von Borns stora polisundersökning som utfördes under tre månader efter kriget och som blottlade allt som hänt under kriget i Bomarsund. Rapporten består av över 300 sidor och finns i Finlands Riksarkiv.
Klara Norra Kyrkogatan i kvarteret Lammet
Målning av Gustaf Palm 1887
Vi får förmoda att i denna gatumiljö verkade Claes Berggren med sin skrädderiverksamhet
Enligt brevet han sänder till kronofogden i Sund finns han på denna adress
Samma kvarter, 1900-talsbild
Att Claes Berggren menade allvar med sina tegelleveranser ifrån Bomarsunds fästning ser vi av följande kungörelse ingående i Aftonbladet av den 2 januari 1855.
: Skräddaremästare Berggren, tullfri införsel af åtskilliga lämningar efter Bomarsunds fästning
Klippet är mig tillställt av släktforskare Stefan Hammar.
Uspenskijkatedralen i Helsingfors. Dess inre väggar uppmurade av Bomarsundstegel.
Saluhallen i Åbo
Wasastjernska palatset, Vasa
Alexandersteatern i Helsingfors
Ifrån Bomarsunds fästning skulle under många decennier fraktas bort enorma mängder tegelstenar, ja flera miljoner stenar. Dessa såldes av det finska statsverket inför uppbyggnaderna av monumentalbyggnader och övriga fastigheter i de finländska städerna. Även på Åland är hus uppbyggda av tegelstenar ifrån fästningen.
Men det var Berggren som var först, han såg möjligheterna och han tog den. Vi läser om detta i de svenska tidningarna här nedan ifrån Lidköpings Tidning den 14 oktober år 1854.
-Skräddare Berggren, vilken av franske marskalken Baraquay d´Hilliers erhöll ruinerna av Bomarsund har av densamma verkligen lyckats hittransportera flera läster: och flera skutor lastade med tegel och skrotjärn skola oförtövat hit förväntas.
- Om den mannen även haft aldrig så fantasifulla drömmar så har han likväl aldrig kunnat drömma om att bli ägare till Bomarsund.
Fantasifulla drömmar ja?
I denna monolog som är skriven om händelserna runt skräddare Berggrens eskapader i Bomarsund skymtar fram ytterligare två enorma drömaffärer som Berggren skulle haft i sinnet.
Här talas om att han eventuellt av de allierade styrkorna kunde få en jätteorder om 45000 fårskinnspälsar som hans lilla skrädderi skulle få i uppdrag att sy upp. Det var nämligen så att ifall västmakterna skulle belägra Östersjön under vinterhalvåret behövde armén varma kläder.
En annan jätteaffär som här omtalas är huru Berggren på sitt besök ( i monologens värld) hos kejsaren i Petersburg skulle bjudit ut hela Bomarsund till Kejsaren för en stor penningsumma.
Hur var det då i verkligheten med Berggrens affärer på Klara Norra Kyrkogata?
Denna konkursdom finns på nätet och gäller skräddaregesällen Claes Ferdinand Berggren.
Magistratens och Rådsturättens arkiv
Typ av konkurs: normal
Tid, 19.2. 1840
Enligt Stefan Hammar skulle han även gått i konkurs åren 1849 och 1855.
Hans projekt med tegelleveranser ifrån Bomarsund gick troligen med förlust emedan han går i konkurs redan 1855. Dessutom låg säkert skrädderiet nere under den tid han vistades på Åland.
Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggrens livssaga är på väg att ta slut.
Denna notis fann jag i den svenska tidningspressen i januari 1867.
- Sjelfmordsförsök gjordes i måndags af f.k. "kommendanten på Bomarsund" skräddaren och pantlånaren C.F. Berggren, i hans bostad wid Köpmansgatan. Han sköt sig medelst pistol i wenstra sidan, men lärer ingen fara för lifwet.
Notis i Göteborgs handels o sjöfartstidning den 28.1. 1867
Insänd till mig av Stefan Hammar som även har funnit dödsfallsorsaken utskriven av läkare:
"hea morrhagia pulmonis e caussa violenta" - kraftiga blödningar i lungbasen orsakade av en våldsam händelse.
Då man läser denna notis slås man av att vad lite världen ändå har ändrat sig på 150 år. Detta tragiska fall kunde svenska tidningsläsare läsa om alldeles som man läser om kändisar i dag. Hela storyn med
skräddaren Claes Ferdinand Berggren andas nutida såpor i dagens media.
Orsaken till självmordet får vi aldrig veta men med största sannolikhet är det den enorma press Berggren måste ha fått utstå med tidningarnas skoningslösa förlöjligande av honom. Dessa skriverier tog inte ens slut efter hans död, utan fortsatte långt in på 1900-talet.
I min kontakt med Stefan Hammar har jag frågat hur det kom sig att Berggren kunde franska och om han möjligen var av fransk ätt. På denna fråga upplyser Hammar mig om att detta beror nog på släkten Berggrens täta kontakter med de franska tyg-och klädeshandlarna. Claes far Carl Fredrik Berggren övertog redan år 1810 en klädes- och kramhandel av den franske handlaren Pierre Poudrot i Stockholm och var troligen redan tidigare i lära hos honom. Denna affär fanns på Norra Smedjegatan 26. Under hela denna tid och länge därefter hade man en livlig kontakt med Frankrike och Paris.
Carl Ferdinand vistades troligen där på 1830-talet och även flera av hans syskon bodde tidvis i Frankrike.
De båda porträtt som visas i bloggens början är tagna under tidigt 1860-tal i Stockholm. Stefan Hammar berättar för mig att hans forskningsprojekt inom släkten Berggren gäller en annan bror till Carl Ferdinand, Carl Johan Berggren. Att då den kände "Daguerreotypisten" Derville ankommer till Stockholm år 1843 antager han just denne Carl Johan som lärling och trolig tolk. Just på grund av detta kommer Carl Johan Berggren att bli en av de tidigaste svenska Daguerreotypiserna alltså porträttfotograferna i Sverige.
Här kommer vi in på ett annat intressant område, fotografins historia i Sverige och ifall det kan finnas något fotografi ifrån Bomarsunds fästning från dess glansdagar. Alltså tolken Claes Berggrens bror var en av de första fotograferna i Sverige. Osökt kommer tanken, kan det vara möjligt att han var i Bomarsund?
Om detta kanske jag får återkomma i ett senare skede.
Tolkat i Godby den 18 januari år 2020
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar