Jag vill här berätta om min resa till Istanbul några dagar i maj månad år 2015. Som ni ser har staden med 14 miljoner människor dukat upp till ett rejält kalas, och jag vill här dela med mig av det stora smörgåsbord av myllrande människomassor, dignande frukt, grönsaks, fisk, blom, bakelse och nöttstånd, gatumusikanter, tiggare, kattor och hundar, ölflaskor, sopkärror, katedraler, blomsterprakten, tutande gula taxibilar, vackert målade spårvagnar och bussar samt för mej det allra viktigaste:
Min käre son Jampes och hans underbara hustru Gyngörs bröllopskalas i en mysig restaurang lördagen den 23 maj 2015.
Vi var ett femtiotal gäster och vi blev trakterade med lokala festrätter, allt var vackert, gott och trivsamt.
En lokal dansorkester såg till att hålla ungdomarna sysselsatta. Här i en polonäsliknande ringdans.
Dessa tjejer hörde inte till bröllopsgästerna utan var en annan grupp.
Vi ålänningar var inkvarterade i ett litet trivsamt hotell som hette Melek Hotell och det lär betyda Ängelns hotell. Hotellets service var exemplarisk och man kunde bra lämna reskassan på rummet.
Varje dag städades rummet och där fanns alltid nya tofflor, schampon och läskvattenflaskor insatta.
Utsikten från hotellets takterass var hänförande. Bröllopsfesten var i parkområdet på andra sidan.
Artikelförfattaren märkte redan första dagen att det behövdes nya promenad "tennisskor" och här hittade jag dem för 12 € paret.
En stadig lunch ute på stan och givetvis skulle det lokala ölet Efes testas. Mycket ostar, oliver, alltid färska grönsaker, bröd och marmelader och givetvis lite honung.
Inget fel på servicen, här hade vi fem svartvitklädda manliga servitörer att välja på.
Hade du lyckan att få bli träffad av en måsskit skulle du känna dej utvald. Denhär gången var det nära.
Denna bloggartikel kommer inte att innehålla politik eller historia, det får ni ta reda på själva men här är i alla fall en tidigare makthavare och den turkiska flaggan.
Den pågående valkampanjen till parlamentet pågick för fullt på gator och torg, jag kandiderar inte.
Denna vägvisare ledde inte till valkampanjen utan lär betyda nåt helt annat.
Välkomna alla katt och hundvänner! Jag såg enorma mängder med kattor och hundar i stan. Hundarna låg mest och sov raklånga på trottoarerna men kattorna hade mera fantasi och hittade hela tiden nya platser. De låg under bord, på biltaken och motorhuvarna, i nöttkorgar på torgen, i skyltfönstren ja överallt.
Fruktstånden dignade av färska varor från morgon till kväll. Jag såg inte en möglig tomat på hela resan.
Fiskstånden vattnades hela tiden och med långa rop förkunnade han fiskens lov.
Här praliner och godis i marsipan och choklad.
Nötter, fikon och dadlar i enorma mängder.
I nötbutiken såldes även kaffe, här en enorm äldretida kaffekvarn.
Blomsterprakten var ju fantastisk, de flesta blomförsäljarna uppvisade detta utbud.
Även på sidogatorna fanns välsorterade fruktstånd. Vi bodde i ett område som hette Moda.
Då vi ville ha lite bakelser till kaffet gick vi till detta konditori. Beställde man Americana liknade det mest vårt finska kaffe.
Varorna var inte gratis som det står på skylten. Landets valuta är lira och beloppet är ungefär tre gånger större än i euro. För övrigt var varorna tre gånger billigare i staden än här hemma.
Nej, S-Market har inte etablerat sig ännu i Istanbul så denhär skylten måste betyda något annat.
Den som absolut måste ha kläder från H.M. kan slinka in här.
En hel armada med Donalds vespor väntar på att få rycka ut till folk i nöd.
Var vesporna upptagna kunde man beställa dem med taxi. TAKSI heter det där, jag trodde att det bara var i Finland man stavade det så men jag hade fel.
En annan typ av taxi var dessa tolvpersoners taxin. De hade en s.k. hoppa in och ut verksamhet.
Då chauffören inte hade full bil vevade han ned fönsterrutan och ropade åt folk att åka med.
Om det inte lyckas med vespor och taxi får man ringa till polisen. Titta POLISI står det. Ibland skymtade faktiskt släktskapet med det ugriska igenom i språket.
Vi har faktiskt mera tiggare i Mariehamn än jag såg i Istanbul men här är några exempel.
Oftast hade de ett barn med sig eller så hade man en inlindad invalid invid som hjälp.
Denne kvinna kom fram till bordet och jag gav henne 10 pengar emot att jag fick fota henne med sonen.
Sophanteringen var förstås olik den vi har men i allmänhet var det snyggt på gatorna, förstås fick man väja för hundbajs men så även hemma. Här ser vi dessa sopkärror som man skurrade omkring med. Jag förstod att dehär killarna gick runt och plockade upp plastsaker som de hittade i de allmänna sophinkarna.
Förstås fanns det en mängd gatumusikanter överallt. Denne man stötte jag på i närheten av hotellet. Mitä kuuluu, frågade han och jag svarade kukkuluulu. Vi skrattade båda och han spelade vidare. Hur kunde han veta att jag har tjugofem procent ugriskt blod, förresten liknar han själv en finne.
Här har någon affär kastat ut sin skyltdocka och slängt dem i tre bitar.
Ett gäng kvinnor ser att jag fotograferar och plötsligt stiger en av dem upp och visar mej överkroppen. Årets bild?
En kavalkad av "dressmanherrar" en levande pratande i telefon.
På många ställen fanns olika typer av gatukonst, här en kvinna med korg.
Här ett par exempel på tips till Emmaus Ålands skrotkonstnärer.
Vad jag vart väldigt imponerad av var deras förmåga att bevara gamla husfasader inom det nya.
De pastellfärgade husfasaderna harmoniserade med varandra.
Jag blev kär i Istanbul, jo i de muslimska kvinnorna. Hade tidigare en fördom som nu avlivades. Förr såg jag en svartklädd kvinna med smala springor för ögonen. Här fann jag färgglada huvudbonader och öppna charmerande leenden. Dessa kvinnor hade jag följt en bra bit och fotat bakifrån men så tog jag mod till mej och sprang framför dem och frågade om jag fick fotografera. Ni ser resultatet.
Mörkklädda beslöjade muslimska kvinnor med en liten vitklädd flicka med blommor i håret.
Glada muslimska kvinnor
En vacker turkisk kvinna pratande i sin telefon.
För att avskärma biltrafiken från promenadstråken fanns det färgglada stenbollar i långa rader.
Det fanns även sådana stenar i röd granit.
Ett annat sätt att avskärma biltrafiken från trottoarerna var dessa stolpar i metall.
Här ser vi en busshållplats, mycket luftig och fin.
En av de färgglada stadsbussarna.
Dags för hemfärd. En halvtimmes taxiresa och så incheckning i terminalen. Inte mindre än fyra olika "luckor" skulle vi besöka förrän vi äntrade Pegasus airbuss.
Väl inpackade i planet fick vi sällskap av dessa turkiska flickor. De var skolelever inom barnvården och var nu på studieresa till Stockholm. Min närmaste i stolraden hade aldrig flugit förut så det var en spännande resa för henne.
Pegasus var flygbolaget och här ser vi returbiljetten.
En av Istanbuls blombuketter överlämnar jag till er bloggläsare som orkat följa mej i denna kavalkad av reseminnen. En stad jag aldrig glömmer.
Ett tack till dej också Nur Kaynak, du var min ledsagare och guide under dessa dagar.
Pr-rest-erat i Godby den 28 maj 2015
Johan Granlund
Fint dokumenterat Johan! /tjurnackade ressällskapet
SvaraRadera