Så ser den ut, skämtteckningen om ryssarnas ankomst till Åland efter Bomarsundskriget. Åland var lämnat åt sitt öde och överlämnat åt skräddare Berggren. Ingår i boken Från Bomarsund till Sveaborg av Marta Hirn. Bilden ingår i den finskspråkiga versionen Oolannin sota.
England och Frankrike hade ställt upp på Turkiets sida i kampen emot Ryssland i bevarandet av fri tillgång till handel och samfärdsel genom bibehållandet av öppen passage genom Bosporen upp mot Svarta havet. Dessutom gällde tvisten även vem som innehade nycklarna till den heliga Födelsekyrkan samt Uppståndelsekapellet i Jerusalem.
Det kan då verka underligt för att inte säga märkligt att de allierade då inte med full styrka anfaller området man strider om vid Krimhalvön utan startar ett anfall uppe i Östersjön emot Rysslands befästningar här uppe. Skulle man anfalla Kronstadt, Sveaborg eller Bomarsund? Man valde då Bomarsund därför kallar vi detta krig för Bomarsundskriget. Det låter lite märkligt att tala om Krimkriget i Bomarsund.
Brittisk-fransk örlogsstyrka i Östersjön sommaren 1854.
Som vi nu alla redan känner till så förlorade Ryssland denna strid och kriget blev inte långvarigt.
Ja det gick så fort så att de allierade inte ens hade en plan för hur man skulle agera om man vann kriget.
Skulle man (tiotalstusen engelska och franska marinsoldater och landstridskrafter) övervintra i de åländska byarna.
Nej huu, det skulle bli för kallt, vi diskuterar med kung Oskar I i Stockholm i stället vad vi skall göra. Han kan ta över Åland och ställa upp trupp och fartyg för att hålla öarna tills nästa sommar när vi kan börja segla igen.
Kung Oskar vrider sina händer och klagar: Måste jag nu starta ett krig med mina släktingar i Petersburg? Inte har de gjort mig något illa nu på länge och vi är ju neutrala, vi måste tänka på vår neutralitet.
Efteråt lär han ha yttrat: Att förhandla med fransmän och engelsmän är som att springa efter kalvarna på ängen!
Kontentan av detta är vad vi har i dag. Vår kära självstyrelse, men det är en annan historia.
Oskar I, kung av Sverige mellan år 1844-1859
Vi skall nu för en stund återkomma till vår vän skräddare Berggren. Han var en av fyra tolkar
den allierade flottan använde sig av vid sin vistelse på Åland. Berggren var stockholmare bosatt
vid Klara Norra Kyrkogatan och emedan han hade franskt påbrå från mödernet behärskade han detta språk. Den andra franskspråkiga tolken hette Louis Daevell. De engelskspråkiga tolkarna hette
Emil Theorell och Cederberg. Alla dessa skulle få en mycket hedervärd plats under kriget och de befanns sig alla i händelsernas exakta centrum. Deras namnunderskrifter finns på ett flertal dokument. De förstod att utnyttja situationerna till sin egen fördel. Många liknelser finns med Vilda Västern som skulle komma några år efter detta.
I boken Kring Bomarsund beskriver Martin Isaksson på ett ställe hur Daevell förde över plundrat gods från Bomarsund på en Ålandsskuta till Stockholm.
Vår vän Berggren kom från en handelsmannasläkt i Stockholm och man hade i flera generationer bedrivit affärsverksamhet där. Nu såg Berggren vilka enorma möjligheter han hade framför sina ögon. Hela Bomarsund och Åland i fullständig anarki. Kaos var det minsta man kunde säga om förhållandena. Ryssarna hade förlorat kriget, hundratals soldater och befäl förda i fångenskap, de flesta myndighetspersoner hade rymt eller sprungit och gömt sig. Kronofogde Lignell var tillfångatagen och satt i arrest på ett fartyg på Lumparn. Det fanns endast några präster kvar som kanske inte utgjorde något hinder. Berggren siktade högt, får av överbefälhavaren för den brittiska flottan Napier lov att ta vara på prylarna som fanns kvar efter sprängningen. Men vid flottans avfärd glömmer han en sak, att visa upp pappret. Jag kan här publicera ett brev adresserat till kronofogde Lignell i Tosarby, som inte tidigare varit känt:
Stockholm den 13 oktober 1854
H. Herr kronofogde Lignell
Ursäkta mig den friheten jag tager för att av H.H. få några upplysningar som H.H. vet så var jag anställd som tolk hos General Baraguay d´Hillier under hans vistande på Åland och vid hans avresa så ärhållt jag skriftligt att dagen efter truppernas avgång från ön borttaga allt å Bomarsund efter dess sprängning eller med ett ord allt efter minerna. Att jag om söndagen den 3 september i förbifarten ej tänkte på att gå in till H.H. gjorde jag mycket orett ut för att uppvisa den handling som är omtalt men detta tänkte jag för tillfället ej på och det har endast varit att genom H.H. få kungjort att ej något fick borttagas derav vad nu är orsaken att jag ej har kunnat uträtta något är att jag har varit tvungen att begära H.M Konungens tillstånd att få infört i landet och vilket nu har blivit mig beviljat och varföre jag nu vänder mig till H.H. och bedja om några upplysningar huruvida det är mycket borttagit och om dit skulle behövas att pålysa de till förbjudning var av den godheten att nu någon ålandsbo eller på något annat sätt låta mig veta huru det förhåller sig jag ber om min hälsning till H.H.s familj.
Med högaktning täknar
Claes Ferdinand Berggren
Adress: No: 16 Clara Norra Kyrkogatan
Tolkarnas smutsiga hantverk.
De anställda tolkarna hade den oangenäma eller kanske för dem angenäma uppgiften att förmedla order till lokalbefolkningen. Huru de skötte denna uppgift går åsikterna isär. En som oftast var anlitad som brevskrivare och kurir var den svenske löjtnanten Daevel som tolkade för fransmännen. Han har i eftermälet fått en negativ stämpel. Här ser vi ett dokument som bär hans handstil och är undertecknad av honom samt överbefälhavaren Hilliers. Texten enligt följande:
Till Kronolänsmannen uti Hammarlands socken ( Woivalin )
På befallning av den kommenderande Generalen för de Franskbrittiska trupperna får jag här medelst anmoda ??? att anbefalla allmogen uti socknen att omedelbarligen låta hitföra alla deras kor, kalfvar och får som de hafva att avyttra, och att dessa här inträffa med sin boskap senast kl 2 i morgon eftermiddag då de också genast erhåller sin likvid derföre. Motsträfvigheter mot denna befallning kommer att medföra de största olyckor för socknens innevånare.
Godby d. 23 augusti 1854
På befallning
Louis Daevel
Interpríté principal de Lármée Francaís Hilliers
I von Borns rapport om händelserna efter kriget tar han även upp tolkarnas insatser under kriget.
Han skriver: Det var ofta fråga om rykten och löften som ivrigt utspriddes av de fientliga tolkarna under deras samtal med allmogen och ett fall har t.o.m inträffat då en av dessa tolkar Svenske Skräddaren Berggren, någon dag i början av september månad, vid färd genom Eckerö kapell över åt Sverige lät enkom sammankalla folket för att till detsamma hålla ett tal med detta syfte. Utom denna Berggren var Svenske Löjtnanterna Daevel och Theorell fiendens verksammaste tolkar. Av dem ådagalägger i synnerhet de två förstnämnda en synnerlig råhet och iaktogo vid flera tillfällen ett ovärdigt beteende. Sjelva på det högsta snikna efter penningar begagnade de sig av de fientliga Commissariatets tjänstemäns obekantskap med ortens språk för att uippträda såsom medlare vid upphandling av kreatur m.m. av allmogen och någon del av det utbetalda priset föll dervid alltid i tolkens ficka.
Jag kan inte låta bli att till sist visa bilden av den fina åländska flickan som kommer och säljer mjölk och smör till HMS Odin, det skepp där skeppsläkare Edward Cree tjänstgjorde och han avbildade henne såhär. Den gamla åländska folkdräkten hade tidigare duk, antingen färgad eller vit. Kalotten de bär i dag är ett senare tilltag.
Tolkat till åländska i Godby den 9 februari 2015
Johan Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar